Senaste kommentarerna i forumet

Igår var jag i en bar för första gången sedan jag bestämde mig för att ha ett uppehåll (dag 11 idag), drack en alkoholfri öl, kom ihåg hur det har känts förut när jag haft bilen och inte kunnat dricka, då har jag känt att jag missat nåt och velat ta igen sedan, antingen hemma på kvällen eller nästa dag eller nästa tillfälle, men igår kände jag inte så, jag var lättad över att inte behöva ta ställning till om jag skulle ta en öl eller inte, eftersom jag hade bilen, och när jag kom hem var jag lättad över att veta att jag inte skulle vara bakis idag. Jag fattar egentligen ingenting. Hur har det sett ut för er? Hur länge kan en sådan här känsla hålla i sig? När kommer det att bli svårt igen?

@roppåhjälp God morgon 🙂
Alltså jag känner så genuint igen mig i en tidigare relation. Alkohol var inte ett egentligt problem eftersom han var nykter sedan många år och jag drack väldigt sällan men de gånger jag drack oavsett hur lite eller mycket - så skulle det gnällas eller kommas med syrliga/elaka kommentarer. Det var en massa andra grejer också och jag vet att jag någon gång sammanfattade hans attityd till
"Jag gör som jag vill och du gör som jag vill"
Han kunde säga "ta ett glas vin till maten" sen ville han inte pussa mig för att jag luktade alkohol ... det finns miljoner saker han gjorde som förminskade mig och gjorde mig till "en känslomässig fånge" i hans liv. Jag kunde aldrig göra något rätt och även om jag gjorde precis som han sagt så var det ändå inte helt rätt. Fattade inte förrän jag kommit ur och förbi relationen att jag bara varit en accessoar i hans liv.

Jag hoppas du kan finna dig själv och styrkan i dig att bli den bästa versionen av dig själv oavsett hur du lever ❤️

Jag kan ju tycka att hans bakfylla är ett problem likväl som att din fylla är ett problem. Båda irriterar den andra parten.

Gör något trevligt med barn idag. Nåt ni kan prata om och glädjas åt vid matbordet ikväll. Unna dig att klanka på hans bakfylla i huvudet - eller verbalt. 😉

Hoppas du kan skapa en fin dag ❤️🇸🇪

🩵

@roppåhjälp Jag känner igen mig mkt, jag har också haft relationer där den andre dricker ofta och mycket och det är jättesvårt för mig att inte dras med då, om jag egentligen inte vill ha men den andre dricker är det svårt att inte dricka, då förhandlar jag med mig själv och tror att jag vill eller måste ta en öl och så blir det ett par till, och så är gränsen mot alkoholen borta.
Jag känner direkt om en annan människa har ett beroende, oavsett om den människan vet om det eller inte, det är något jag lärde mig som liten då de vuxna drack mycket, det finns ett sug kring vissa människor som vill fylla på när det finns, ha mer, så är jag själv nu. Men när den jag har en relation med har en gräns (liksom i sig själv, utan att nödvändigtvis uttala den), när det finns ett tydligt stopp, då blir jag oftast trygg. För då behöver inte jag heller dricka den kvällen. (Ibland blir jag förstås både stressad och irriterad eftersom jag vill dricka mer, men det är ändå en slags trygghet i längden).
Jag vet ju att allt ansvar är mitt eget, men jag försöker också inse att man behöver verktyg (och stöd från sin omgivning!) för att kunna ta det ansvaret.
Tänker på det du skrev att det var enklare innan ni träffades och att du dricker mer nu, och att du känner dig så ensam nu när du har honom. Känner igen det också. Ibland hjälper det mig att försöka komma ihåg det som sårade mig och gjorde mig arg. Och skriva ner det som jag får och som är anledningen till att jag vill fortsätta relationen för att se om det är värt det. Det svåraste är ju att veta vad man behöver, och veta vad kärlek är för en själv.
Hoppas din dag blir lugn. Jag har en kompis som säger att man ska lägga handen på sitt hjärta när man mår dåligt och skydda det, det är sällan någon annan som gör det, kanske kan du göra det idag?

@roppåhjälp Det låter som att det inte är så bra i din relation med sambon. Att du inte får något bra stöd hos honom i att göra en förändring, att han kör på i sitt och inte har någon empati och inte kan sätta sig i och förstå dig och dina behov. Att han kör över dig, lägger skuld på dig istället för att försöka vara ett stöd. Då blir det också lätt att man fastnar i detaljer och står långt bort ifrån varandra i samtal.

Du skriver att du måste tar dig ur ditt beroende från honom och inte låta dig bli fast. Det verkar som att det finns en maktobalans i relationen, där hans maktövertag lätt skapar ett beroendeförhållande. Vilket lätt skapar känslor om att man är the bad guy och att problemet bara är ditt och inte hans. Visst, som du säger själv, är det ditt ansvar för hur du dricker men att relationen inte funkar bra, är bådas ansvar.

För att det ska bli bra för dig, behöver du nog fundera på vad du har för behov i ditt liv och hur du vill att det ska se ut och vad det ska innehålla. Att du tar tillbaka din egenmakt i ditt liv. Passar han in i ditt liv om det inte sker en förändring hos honom? Att ni sedan sätter er ned och pratar om hur ni båda vill att ert gemensamma liv ska se ut, där bådas behov beaktas. Vad ni behöver göra för att det ska bli så. Vad man behöver göra mer av och mindre av för att det ska funka och är ni beredda att göra detta för er relation. Genom ett öppet samtal om sina olika behov kan man lättare se var man befinner sig i relationen och vad som är möjligt att göra.

Försök hitta på något roligt att göra med ditt barn idag. Fokusera på det och ta itu med dina känslor när det blir lugnare och bättre tillfälle. Alkohol löser inget, tvärtom, och är inte bra när det finns problem att ta tag i som kräver ett nyktert sinne för att reda ut. Alkohol lägger bara problemen i lager på lager och ger ingen väg ut ur mörkret.

Ha en fin dag och kram❤️

God morgon.
Läser och tänker på de senaste åren i mitt liv och det jag läst samt skrivit på forumet.
Nu skriver jag i min tråd "vägen framåt" - rätt klyschigt ändå tänker jag nu, vart ska man liksom förutom framåt. För på något sätt traskar man ju framåt i livet på något sätt. Då jag började skriva i tråden innebar dock namnet att komma från gamla vanor, oro och att i stället upptäcka sig själv och att arbeta för en inre harmoni. Att göra det man tycker är viktigt. Djupt och kanske klyschigt det med, men så var det ...

Kom att fundera på då jag började skriva här på forumet, nästan 4 år sedan! Så fort tiden går, men det känns och har inte alltid känts så länge sen. Jag minns då jag skrev de första inläggen som handlade om att jag önskade hjälp och stöd i vad jag skulle göra i den situation jag/vi var i gällande min dåvarande pojkvän som drack. Han dricker förvisso fortfarande. Minns att jag först inte blev glad av svaren - för jag upplevde att jag inte fick svar på min fråga! Jag minns att jag resonerade att jag önskade hjälp med vad jag skulle göra, och upplevde att jag inte fick svar i bland annat hur jag kunde hjälpa? Att "bara" tänka på mig själv, vad jag behöver med mera blev svaren. Vad hjälpte det MIG liksom, jag frågade ju om honom! ... Allt eftersom jag fick kunskap i beroende, missbruk och hur detta funkar så förstod jag ju att de - Ni som svarade verkligen besvarade min fråga och verkligen ville hjälpa. Jag började fatta. Men, det tog ett tag. Tacksam för detta forum.

Det märks så bra vilka som befinner sig i stort medberoende (jag har ju själv varit där) och de anhöriga som funnit en slags trygghet i sig själva eller insett att de/ni måste arbeta för att komma dit, för att må bättre och att inte gå under. Då det gäller förhållanden kommer jag nog alltid att ha i tankarna ett citat som en vän till mig sa: "en sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag." Så sant.

Någon gång kan jag bli ledsen, men det har många gånger att göra med en ledsenhet för beroende överlag. För mig hade det inte funkat att komma vidare i mig själv, det har behövts acceptans, kunskap och sinnesrobönen. Sinnesrobönen har jag rabblat massor.
Det finns hopp och hjälp att komma ur.

Tankar och varma kramar från mig.
Ha en bra dag!
KRAM.

Ny morgon, lite sömn pga av mycket oro så vaknar ångestfylld och känner mig ledsen. Måste komma bort idag och får klura ut något att göra. Vill såklart vara med min sambo men det kommer nog skapa mer ångest över hans bakrus.
Måste ta mig från mitt beroende av honom och inte låta mig bli fast för att han är trött.

@Carisie sov så dåligt fram tills han kom hem inatt. Vakna somna vakna somna sen ena barnet vaket en timma efter de och nu upp så han har nog fått ihop mer timmar än mig inatt😴.

Blir inte kränkt 🌸 de jag fått höra är du blir fan jämt för full, du kan fan inte dricka. Jag sa en gång att ska jag bli nykterist kan vi inte vara ihop för A är så normaliserat och med alltid för dig.
Hade jag varit ensam hade de varit lättare, ingen sprit hemma, drack inte med barnen men sen träffades vi och de smög sig på. Är ju inte hans fel utan mitt eget och det vet jag men att avstå skrämmer mig om vi är ihop eftersom A för hobom är en stor del. Jag tycker inte han har ett missbruk snarare ett missbruk under sommaren. Går lätt 2-8 (mer när vi är ute) öl nästan varje dag på sommaren men aldrig full eller någonting. Tål hur mycket som helst har jag och andra märkt när man är ute. Lyssnade på beroende podden och hon som pratar där har ju nästan inga vänner som dricker längre utan fått hitta andra som inte gör det. Ska jag behöva lämna mitt förhållande?
Tar jag inte första glaset med barnen är med är de inga konstigheter och det är lättare att avstå det första glaset än att dricka två och veta att de finns massor med A hemma (många år gammal sprit som inte dricks upp) sagt till min dotter nu efter senast att mamma inte mår toppenbra och ska då inte dricka A när barn är med. Har också sagt att det är en tid utan de och vi får se längre fram eftersom jag inte vill svika henne för mycket.
Sagt förlåt igen 😢
Och jag vet tyvärr att jag kommer vara bitter över sambon i sommar när barnen är med då det är A så ofta då (om solen skiner)
Vet egentligen varken in eller ut och känner mig hemskt ensam. Funderat på vad jag ska göra när jag kommer bli sur när han tar något och jag inte ska göra det. Får köra poddar och ut och gå tror jag. Distrahera mig för det kommer också ge kickar men jag har ju inte levt så.
Anledningen till att jag inte har stödet är för att han inte kan se problemet att och tycker inte han äger problemet och därför blir lite av en douch, det är återkommande i många olika sammanhang.

Ja jag hade tänkt dra iväg och inte vara hemma och störa mig på att han sover halva dagen eller är trött och gnällig över bakfyllan när han väl kommer upp.
Bad honom sova nere igår då han snarkar så med A i kroppen men upp kom han för ena barnet skrek till och jag var på toa. Tänkte direkt att jag mååååste hålla vänlig ton, kom in och frågade ska du sova här? Han direkt i affekt och frågade om de va något problem att han gick upp för att någon skrek till, svarade nej självklart inte jag bara undrar om du ska sova här, igen ton i affekt nej de hade jag inte tänkt. Blev så oerhört ledsen när han har en otrevlig ton precis som min närhet bara stör honom(detta har jag sagt och detta är ett problem i sig) skulle spelat in hans ton emot mig och visat hobom idag för när jag kommer fråga honom sedan varför han va sådan kommer jag får höra - men du hade ju de. Men jag vet ju att jag inte hade det, de va faktiskt jag som hade helt kontroll i huvudet medan han inte. Kanske låter som en skitsak men för mig blir de stort när det är såhär hela tiden och igår lämnade han mig rödgråten med barnen ensam och frågade inte hur de gick en enda gång (som om mina känslor inte betyder något) tänker att man kanske kan va lite go och tacksam då när man kommer hem. Men nej.

Hallå i stugan!

Det var ett tag sen. Har mycket jag skulle vilja berätta men det blir personligt och kanske lite väl igenkännande eller utlämnande. Jag får ta det behovet att prata om saker utanför forumet. Det har hänt mycket. Inga droger för min del dock men nog lite extra vin och en flykt in i lite tokiga
situationer. Glada situationer men ändå så fel för mitt liv. Har mycket att landa i just nu.

Idag är iaf en ny dag och jag ska göra det bästa jag kan av den ❤

@danisa vad fint att du har bra stöd av din man! Och bra jobbat med tre veckor. Tror rastlösheten är en av mina triggers, och sen någon slags inre frustration/stress som kommer då och då. Vet inte om den kommer när jobbet blir för jobbigt eller när jag känner mig irriterad men har tidigare druckit när jag behöver lugna ner mig, eller när jag är uttråkad. Har svårt att bara vara hemma och inte göra något. Svårt att vara i nuet tror jag.

Nationaldag är det idag. Nykter och alkoholfri det är man. Vem kunde väl nånsin tro nåt sånt för bara ett år sedan. Men tydligen är inte undrens tid förbi. Tänkte att detta måste ju firas på nåt sätt. Så öppnade kylskåpsdörren och tittade på ett antal flaskor med alkoholfritt innehåll. Man skulle ju liksom kunna skåla för sig själv i ett glas med mjölk för att liksom ge alkoholdjävulen långfingret.

Men man ska väl inte göra sig alltför märkvärdig och utmana ödet utan nöjer mig med att sända en stilla tacksamhetens tanke till skaparen och tar mig ett glas läsk med ciderkaraktär och äppelsmak. Detta inte som substitut i saknad av bolagsprodukter, utan helt enkelt för att jag gillar drycken som sådan alltså. Dessutom så var det inget som jag drack så värst ofta som missbrukare. Det är allt tur att det finns många drycker som man inte associerar det minsta med dimmig berusning.

Ha det gott!

Det finns ord som är tidlösa och kan få varje vaken människa att fundera på lite större saker än pengar, karriär och sånt som bara är världsligt tankegods. Det har nu hunnit bli nationaldag och hade det varit förra året vid den här tiden så hade det med all säkerhet stått en väska i sovrummet fylld med diverse ölburkar, vin och kanske även en del sprit kan jag tro.

Nu i denna skrivande stund så finns ingen saknad alls efter dimmig berusad känsla av alkohol, vilket jag är tacksam för. Fick för en stund för mig att bläddra lite i min kristna mors gamla dagbok från åttiotalet. Skriven av henne då hon var knappt fyrtio år gammal, men långt före en själv i den andliga vandringen mot en annan nivå än vad en själv nog är på så att säga.

Tänkte här citera ett kort stycke ur hennes dagbok då jag inte tror att hon skulle haft något emot det. Detta skrev hon bland annat den 6/2 -1982: ”Jag tror att det redan från början är bestämt vilka olika händelser vi skall gå igenom, vilka människor vi skall träffa o.s.v. Det är viktigt att lära sig att kärleken är störst. Älska Gud mest av allt och din nästa som dig själv. Lyckan är Gud, d.v.s där Guds ande är, där är det lycka och glädje...”

Jag har då en hel del att som alkoholfri nu ta igen och lära mig förstår jag. Fattar idag även vad morsan väl menade med ordet ”feltänk” som hon väl lågmält nämnde för mig ibland utan att jag väl tänkte så värst mycket på det. När mina kristna föräldrar ibland släpade iväg mig på nån religiös eller kristen tillställning så tyckte jag väl mest att det var segt och trist, och ville väl mest bara åka hem för att få känna mig fri eller nåt sånt minns jag. Har ändå alltid känt att skaparen är med mig vilket jag är tacksam för.

Ha en fin dag!

@roppåhjälp Hej igen ❤️ Jag tänkte på dig så jag ville skiva innan ögonen åker igen. Du kan göra det här om du vill - sluta inte skriva och reflektera. För egen del skulle jag nog faktiskt vilka ta avstamp i hans bakfylla imorgon - för du kommer att vara nykter. Det låter som att du har väldigt lite stöd hemma och får bära hundhuvudet. Vilket är lite av ett missbruksbeteende 🤔 från din partner.

En helt ärlig och rak fråga utan att veta hur det ligger till och jag hoppas du inte blir kränkt:
Maskerar han sitt eget frekventa drickande - även om du säger att han inte har problem?

Jag hoppas du kan andas och finnas lite här och nu. Hitta på något enkelt och roligt imorgon. Lämna huset och låt sambon sova bakfyllan av sig .Har du nåt nationaldagsjippo där du bor?

Hoppas du hittar ett andrum
🩵

✅ för denna dag, somnar nykter och tacksam för det.

Hejsan! @schnauzersessan, det är inte lätt att vara människa alla gånger, och inte blir det lättare om man går vilse i alkoholträsket. Har inte varit guds bästa barn på den punkten själv. Har i en himla massa år bara levt för nästa berusning, om man då nån gång kanske råkade vara mera nykter än man då orkade eller ville vara. Det blev bara mer och mer av alkohol, och man blev bara mörkare och mörkare i sinnet. Jag brydde mig väl inte om nånting egentligen.

Man kan inte tänka klart när man är som värst ner i skiten. När jag läste din text så kände jag igen mycket från min tid som aktiv missbrukare. Men något som berörde mig mest var dina ord om vad du önskade för din mammas räkning. Tror nu ändå inte att det är så du vill liksom.

När jag var liten, eller rätt ung, fick jag av min helnyktre far lära mig att man aldrig ska önska ont över någon annan människa för sådant kan straffa sig sade han. Man drar kanske andligt på sig negativ energi liksom. Tror att han berättade om sin barndom en gång och att hans far, alltså min farfar som under farsans uppväxt var alkoholmissbrukare tills magen sade ifrån.

Farfar hade visst i fyllan önskat att min farmor skulle ramla och bryta benet eller nåt i den stilen. Men det straffade visst sig för farfar, som dagen därpå visst halkade omkull utanför sitt hus. Ja, han bröt väl inte benet, men han var visst rätt blåslagen ett bra tag enligt min far. Ska man önska en människa något så är det väl sånt som tillfrisknad och ett gott liv tror jag alltså. Ge inte upp hoppet.

Kämpa på!

Kvällsavstämning ✅
Nollan avklarad för dagen och räknas in 0️⃣
Räknade igen på min förändringsperiod och jag är nu uppe i 99 dagar varav jag haft 90 nyktra och dryckesdagar 9 - 100 dagar imorgon 🥳

Det ska jag fira med en god natts sömn
🩵

@frihetenfinns tack ! Tycker det känns bra här inne också.
Ångesten ligger över mig och hjärtat slår hårt.
Känner en liten klump i magen att ja inte vet när sambon kommer hem nu när han gått ut men i med propparna och försöka. Blir nog ett gäng tårar nu när jag kommit i säng och inget barn ser mig.
Kram till er

Det naturliga och enkla är den balans som man kan hitta om man har lite tur och i en nykter andlig nåd kanske tar sig tid att tänka fritt och mera klart. Ja, och inte låter sig stressas eller skrämmas av den känsla som kan finnas i kanske tystnaden, eller i eget fritt val av musik i takt med den inre känslans rytmik och då kan känna en stund av inre harmoni. Om man nu inte då tanklöst rusar iväg för att i väl som ofta, i en falsk förhoppning tro sig finna den kraft och energi man alltid redan har med sig.

Om man distraherat jagar runt efter del av andras kanske konstruerad verklighet och en meningslös förgänglighet, blir man oftast bara trött i onödan. Det att jämföra sig med andra eller att sträva efter sånt som kanske andra omfamnar är nog en återvändsgränd som inte tillhör denna sanna friheten och når hela vägen fram. Har nu varit på min balkong och mediterat lite och även sett kvällssolen lysa lugnt och fridfullt i den svala sommarvinden. Kände just en stund innan denna, lite inspiration, och att vem behöver väl alkohol för att klara av sånt som inte kräver mer än bara lite stillhet och eftertanke alltså.

Ha det gott!

@Ech
Hej.
Jag har hängt här på forumet lääänge ... Du skriver att du varit tillsammans med din kille i 8 år, det är rätt lång tid, och att det är mycket alkohol, men ändå en kärlek mellan er. Men att du samtidigt inte vet vad som är upp eller ner.
Du beskriver också relationen som trygg och stabil, vill du berätta vad som gör att den känns så?
Kram.

Min mamma har druckit hårt och mycket. Isolerar sig. Gör inte rent sig. Skiter på sig. Går inte utomhus förurom när hon köper vin. Blev av med körkortet för rattfylla. Har diverse hälsoproblem som hon inte tar tag i. Hon vill bara dö och dricka vin. Och jag har landat i att hon inte finns längre. Det är inte min mamma längre, det är en alkoholdement missbrukare som lever för alkohol och ingenting annat. Jag är i sorg och samtidigt önskar jag att hon kunde dö snart så min pappa kan få slippa vara hennes fånge.

@Ny dag Vet inte om du har läst mitt svar ang kontakt? Kram🥰

@Andrahalvlek tack för dina kloka ord! Det känns så fint att ha er som gått före som inspiration och bollplank! Tack! 🙏🥰

@vår2022 tack! Ja du har så rätt om hur tankar kampar mot varandra men trägen och klok vinner! Tack för pepp! Vi traskar vidare 🙏

@roppåhjälp Ja gör det, vi hjälps åt, jag känner redan efter så kort tid en sådan gemenskap här jag inte känt förut, jag har alltid känt mig ensam tillsammans med andra som dricker, men här är det något som är så euforiskt med att kunna visa sig precis som man är och vara ärlig, mot sig själv och andra. Stanna och berätta och var inte rädd, lätt att säga men göm dig inte!

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 100 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Du beskriver väldigt bra processen från ”får inte dricka” till ”bör inte” och sen vidare till ”vill inte” och vid känslan ”jag slipper fan” dricka är väldigt mycket vunnet.

Att identifiera sig som en person som inte dricker alkohol är viktigt, och det tar sin tid. I alla olika situationer ska man vara den som inte dricker alkohol och är fine med det. Totally. Man är till och med glad, nöjd och tacksam över det 🥰 Keep on!

Kram 🐘

@Blidenjagvillvara77 Stort grattis till 100 dagar!🥳 snyggt jobbat! Det låter verkligen som du tagit stora kliv ifrån djävulen och nu mer kan betrakta det utifrån. Som du skriver att du borde VILJA dricka och borde vara mer deppad för att du inte dricker. Men att så är inte fallet.

Som Annie Grace skriver om kognitiv dissonans - ett kluvet tänkande med två motsträviga värderingar eller ideér som skapar en inre konflikt. Och att när man fullständigt ändrar sitt mentala medvetna och omedvetna perspektiv på alkohol så skönjer man sanningen om sitt drickande, då krävs ingen viljekraft och det blir en fröjd att inte dricka.

Jag känner också att det inte finns någon återvändo på min nykterhetsväg, som att efter när man lärt sig att gå, gå tillbaka till att krypa igen. Den friheten och självkänslan man får när man kan gå istället för att krypa är ovärderlig. Så fortsätt att gå, det blir bara bättre och härligare ju längre du kommer. Ha en fin långhelg!❤️