Senaste kommentarerna i forumet

Jag har tänkt mycket under veckan...
Jag är kanske för arg, och jag ska jobba på det... Och jag vet att det kommer bli en jobbig tid framöver; med boendetvist, ny utredning hos soc, arga barn...
Men jag kämpar vidare...

Det gör så ont i hjärtat - mina älskade barn... Vill att de ska ha det bra, lugnt och tryggt.

Ge den tid!
Kram och puss

Ja det stämmer. Mkt välplanerat och helt lugnt och fint. Tänker mkt på mitt drickande och hur jag önskar att mitt liv med A ska se ut. Min dröm är att som igår. Restaurang på stan, min syster firar en grej, vi sitter ner och umgås. Hon bjuder alla på Prosecco. Jag dricker ett glas rött till min oxkind.
Jag vet EXAKT när jag kan dricka som en ansvarsfull 42-årig 2-barnsmamma och jag vet tyvärr också exakt när jag kommer att spåra ur.
Jag spårar ur då:
Jag får servera mig själv
Fri bar
Nån i sällskapet tokbjuder

Jag har alltså aldrig spårat ur efter en middag.
Borde jag lära mig att alltid vara den som tar bilen på 50-årsfester i typ bystuga när alkoholen flödar?
Tror ni jag lurar mig själv att jag "kan" dricka? Önsketänkande?
Skall jag vara brutal-ärlig så har jag suttit för många år sedan och sagt allt ovanstående.

Ändå är det bara 9 dagar sen jag våldgästade min granne och drack rosé så jag spydde i badkaret och sjukskrev mig pga bakfylla.
Är jag självbedrägligt eller redo för ett nytt sätt att se på alkohol? Ska sanningen fram så har jag egetligen heller ALDRIG varit så besluten än jag är idag att aldrig mer utsätta mig för EN vidrig bakfylla igen.

Har läst ditt svar ett par gånger nu. Det känns tryggt att det finns fler. Fler som oss.
Försöker hela tiden intala mig när det är som värst att det kommer bli bättre, HÅLL UT!
Men det är så frustrerande att jag inte tog signalerna på allvar när allt började skena åt fel håll.
Försökte hitta på alla möjliga anledningar till att jag mådde dåligt. Intalade mig själv att det inte var alkoholens fel.
Nu har jag "vaknat upp" och insett det. Är så besviken på mig själv, jag skulle ju aldrig hamna i denna situation.
Det är så läskigt när hopplösheten sveper över en. Tankarna lever sitt eget liv. Ibland som fragment och ibland i timmar.
… och helt plötsligt släpper det en stund, och jag känner: "vafan, livet är ju rätt bra ändå".

Där vill jag vara kvar.

Helg nu…. Men jag kommer kämpa vidare nykter.
Jag vill må bra igen.

Bra jobbat. Känns som det är allvar den här gången. Du bekräftar i din tråd att man bara dricker ännu mer efter varje återfall, vilket är något som jag haft på känn och är livrädd för. Bra anledning för att inte få för sig att pröva igen.

Tror att det är normalt att både orken och humöret åker berg o dalbana i början. Har själv känt mig som en jojo senaste tiden. Just nu vill jag egentligen bara sova, men det funkar ju inte riktigt.

Har också reagerat på att man är väldigt noga med att lyfta fram alkoholens fördelar i media. Däremot mörkar man alla risker och skador som den för med sig. Jag läste visserligen att hjärtat mådde bra av ca 1 dl vin om dagen. Det missade nog många av oss...

Heja på nu!

Vill också gratta till din första vecka! Bra jobbat!

Funkade också likadant. Nu har jag gjort si och så, inte gjort si och så, jag är glad, ledsen, trött, arg , sur och behöver tröst, belöning, nedvarvning, uppvarvning... Finns alltid ett skäl till att dricka om man har sådana problem. Men imorgon, nästa vecka, efter semester, efter nyår, när det lugnat sig då ska det bli ändring. Istället för att låta bli skiten från och med nu!

Är idag tacksam för varje nykter dag. Firar nio veckor imorgon. :-)

Tack för härlig inspiration!

Brukar följa dina kommentarer när jag är in. Min tredje sommar utan alkohol och vet du, det finns inte på kartan längre att jag skulle dricka alkohol. Inte sugen. När jag tänker på alkohol så är det med glädje och stolthet över att det inte längre är en del av mitt liv. Håll ut, det tar sin tid, men det blir alltmer normalt att leva nykter ju längre tiden går. Du har gjort ett fantastiskt jobb, var stolt!

I've dealt with my ghosts and I've faced all my demons
Finally content with a past I regret

For once I'm at peace with myself
I've been burdened with blame, trapped in the past for too long
I'm movin' on
At last I can see life has been patiently waiting for me
And I know there's no guarantees, but I'm not alone
There comes a time in everyone's life
When all you can see are the years passing by
And I have made up my mind that those days are gone
I'm moving on

En sång med Rascal Flatts som uttrycker vad jag känner. Slutit fred med mej själv och mitt förflutna. Ingen mening att gräma sej över åren jag inte levde fullt ut, inte hade det liv jag ville. Nu har jag det. Jag har gått vidare.

Det är så skönt att höra att det lättar och man inte är ensam i kampen mot berusningen. Ska också sysselsätta mig när suget kommer. Låter som en bra plan. För en av alla jobbiga saker med spriten är ju att jag hamnar i att skjuta upp saker, vilket genererar dåligt samvete, vilket dövas med alkohol, vilket ger....
På de här sju dagarna har jag nog redan fått mer gjort än på sju veckor innan. Energin börjar komma tillbaka.
Då måste du efter elva månader fara omkring som en guttaperkaboll ;-).
Ha en bra dag!

Jag känner igen mig. Ångesten ökade och ökade ju mer jag drack sista tiden. Kunde inte heller sova så jag drack mig igenom
många nätter. Panikattacker kom som ett brev på posten, deprimerad. Allt förstärktes av alkoholen.
Jag var inlagd 4 dygn och var ett vrak. Tog ungefär en månad innan jag kände en förbättring, så det kommer tar bara lite tid.
Hjärnan är kidnappad och det tar tid. Du kommer att bli dig själv.
Grattis till dina 4 veckor. Skriv här har hjälpt mig jättemycket. Låt även känslorna svalla, alldeles normalt.
Konstnären

om att tankarna på alkohol ska försvinna helt och hållet. Naiv som jag var trodde jag på fullt allvar det. Börjar närma mig
11 månader utan och ändå kan dessa tankar dyka upp. Stör mig mycket när dom kommer på visit, även om det bara är
snabba ilande minuter. Hjärnan kommer naturligtvis ihåg, vi kommer ju ihåg många barndomsminnen. När det kommer vet
jag inte om det är begär eller något annat irriterande. Tänker inte tllfredsställa herr A.
Har lite konstiga saker för mig sedan jag slutade med alkohol. Rutiner kallas det, som jag aldrig hade när jag drack.
Det är ganska trevligt med lite ordning och reda och städa på freda. Jag lägger ägg i kallt vatten på kvällen, laddar kafffebryggaren.
Ställer klockan måndag till och med fredag, måste ha disiplin då jag har ett s.k. fritt jobb. Låter kanske tråkigt, men underlättar
små irriterande grejer på morgonen. Har infört egen tid varje morgon och då får ingen störa mig, ja jag är morgonsur.
Läser i min bibel som jag kallar den HEMLIGHETEN, den sträcker sig över ett år, ett visdomsord varje dag. Kan inte var utan den.
Måst gå in på staden idag för lite inköp, tycker inte om det, hela city invaderat av turister.
Hur ser egentligen en del män ut på sommaren och kvinnor med för den delen. Såg ett par män i går i fotriktiga sandaler, urtvättade
linnen på en liten stinn ölbuk. Till det halvlånga byxor och under det håriga ben. Sedan såg jag kvinnor i något slags tajts med foppa-
skor skrikande lila och gröna färger. Ibland undrar jag varför många måste exponera sina kroppar och kroppsodörer bland folk.
Tydligen är allt tillåtet på sommaren. Är själv ingen snobb, men lite stil tycker jag om.
Nu lät jag gnällig igen, det var inte meningen, naturligtvis får alla klä sig som dom vill. Igår åt jag två glassar och en bakelse.
Jag har fått stort behov av allt sött mycket gott. Vet inte om jag vågar bada min hund idag, finns en varning här om farliga alger.
En hund dog nu i veckan. Skulle det hända min hund något vet jag inte hur jag skulle hantera det.
Hon och ni som har hjälp mig mest. Och jag själv naturligtvis. Detta blev virrigt.
Nu en kopp kaffe det är bara den fjärde
Kram till er
Konstnären

Grattis till dina sju dagar bra jobbat. Känner igen dom där förhandlingarna man hade med sig själv. Kändes urjobbigt. Hittade alltid
på något då för att skingra tankarna. Kunde släppa allt jag höll på med och kopplade hunden och bar gick omkring.
Försvinner med tiden tror jag, men kan komma till mig korta stunder efter snart 11 månader. Men jag tänker inte ge mig. Finns bara
fördelar med mitt val just nu.
Ha en bra dag
Konstnären

Sju dagar utan alkohol. Har inte hänt sedan november förra året. Känns väldigt bra men det är stundtals väldigt svårt med suget så här i sommartid. Kommer på mig själv att längta vansinnigt mycket efter att dra i mig ett gäng pilsner och sjunka in i den behagliga berusningen. Försöker påminna mig om ångesten, hjärtklappningen och tröttheten som följer. Men, lätt är det inte. Märker att jag undermedvetet går och förhandlar med mig själv också. "När det eller det är gjort - då ska jag dricka.." Det är väl ett bevis om något på att jag låtit alkoholen komma för långt in i min själ! Ja, i vilket fall är jag stolt och glad över mina första sju dagar och tänker inte ta något första glas idag heller. Hoppas att ni andra avstår också!

Jag måste dricka när jag är bakfull

Du kommer att klara det galant. Ha så kul.
Konstnären

Ser fram emot att på söndag kväll få höra om hur bra det har gått för dig under helgen! Om det känns jobbigt, så kan du ju faktiskt logga in här! Ha jätteroligt och njut av att vara nykter. Kram

Har varit en bra dag! Jag och frun hade svärmor till barnvakt efter jobbet, ute och åt och sen bio. Frun drack en öl, men det störde mig inte alls faktiskt. (Hon frågar alltid innan)
Har inte haft något sug direkt idag, men och andra sidan har jag inte hunnit fundera så mycket..
Imorgon börjar prövningen!
Stark inu, måtte känslan hålla i sig.
// Calle

lära Berra? Rotavdrag innan det försvinner:-)
Du har förstå rätt, inga dörrar går lättare med alkohol.
Med vänlig hälsning,
Fenix

Underbar historia - för läsaren... Tips: hantverkare kanske...?

Hej igen! Jag vill tacka för alla er fina svar på mina inlägg. För all er värme och kloka ord... Natten då jag skrivit mina inlägg läste jag dem om och om igen. Betraktade mitt liv och min ord utan för mitt hjärta den natten och insåg omöjligheten att stanna kvar... Tack för all er bekräftelse kring att hans drickande är ett verkligt problem och inte bara något som finns hos mig. Jag insåg att mitt liv är bara mitt och ingen annans. Att det kanske finns en annan famn för mig. Ett annat liv, utan tomma löften, svek och oro.
Jag lämnade honom samma morgon. Han förnekade fortfarande att hans drickande var ett problem och att han inte tyckte att det var värt allt jobbet att hålla sig nykter eftersom jag inte var tillräckligt kärleksfull och vårt förhållande ändå var så pass dåligt. Jag minns att jag tänkte; vad svarar jag på det? Istället lät jag mina tårar sakta falla ner längs mina kinder... Jag förklarade för honom om en tillit som aldrig någonsin skulle kunna komma tillbaka. Om att mina känslor tagit slut någonstans på vägen, bit för bit hade de gått vilse ur mitt hjärta för att aldrig någonsin kunna hitta tillbaka igen. Jag sa att jag önskade honom ett liv utan alkohol där han kan få möjlighet till förälskelse, lycka och kanske en familj. Jag poängterade att jag aldrig någonsin kommer att komma tillbaka.

Nu har det gått en veckan sedan jag lämnade och mina andetag fylls med luft för första gången på flera år... Plötsligt kan jag andas igen. En frid har infunnit sig i min kropp, ett lugn och en harmoni. Inte alltid dock, kvar finns en enorm rädsla för vad som kommer att hända med honom nu när jag har lämnat. Jag vet att han dricker mer nu än innan och jag jobbar varje stund med att inte lägga det på mig. Jag kan inte leva ett liv utan att andas för att hålla honom över ytan. Mitt liv är bara mitt och ingen annans... Så till alla er där ute som kämpar med att överleva och leva i en relation med någon som dricker ; jag ber er från hela mitt hjärta att ta steget och lämna om ni inser omöjligheten att stanna kvar. Lyssna på rösten som viskar i ert inre om natten när deras spritandetag fyller hela ert sovrum, rösten som viskar att det finns en annan plats för er... Såklart är det fruktansvärt svårt att gå men smärtan det för med sig tror jag lättar med tiden. Livet fylls av andra saker och känslan av att plötsligt få luft igen är obeskrivlig... All styrka till er där ute... kramar

...känner lite av hur frustrationen växer upp inom mig, irritationen ökar, och jag vet inte varför...

Varför?, varför är jag inte nöjd?
Har i och för sig jobbat bra idag men med halvtaskigt resultat, dörrj-ln bråkade med mig.
Ytterdörren på stugan har flagnat av helt, såg för taskig ut helt enkelt, har fått höra gliringar från i stort sett alla besökare här ute...
Dax å fixa dörr'n hörrö Berra, eller till och med kanske byta ut den?
Jaja, jo jo när det hinns med.
Nu tog vi med färg ut för att ge den en avhyvling, för att byta ut den, nänä glöm det, den är liksom måttanpassad, inbyggd med gamla mått.
Skrapa den tunna panelen, mellan och ovanpå, stålborsta och sist men inte minst med sliprondellen, det såg fördjävligt ut på farstutrappan.
Dörren går inte riktigt i lås, den hänger snett, det finns inte plats för gångjärnsbrytare då måste jag riva dörrfoder och en bit av panelen.
Jag vet, klämmer lite prylar i gångjärnen och försöker tvinga ut gångjärnen, resultat skruvarna åker ur gångjärnen!
Skruvarna är spårskruvar fyllda med gammal färg, får rensa dem innan jag kan dra åt dem...
Nähä, kanske hyvla av undersidan på dörren, finns ingen hyvel att finna på hela området, svågern?
Slipmaskinen rymms inte under, inget stämjärn finns inte heller, svågern?
Hugger mig med en morakniv och hammaren ena hörnan på dörren, spik sabbar kniven, förstörd!
Använder samma kniv och täljer ur tröskeln, inte snyggt men det blir bättre, men dörrhelvetet följer efter och hänger ännu mera, suck.
Nu passar inte dörrblecket längre, dörren får inte att låsa, får rensa spårskruvarna på gammal färg där med.
Använder samma gamla trasiga morakniv och täljer ur dörrposten så att blecket går att flytta framåt, okey dörren går att stänga men inte att låsa,
Blecket sitter för långt ut, karvar den inåt istället, funkar inte, sätter den på sniskan, går inte heller, nu är mitt tålamod slut.
När hammaren har demolerat den till en bucklig plåtbit och den fungerar så är jag nöjd, det funkar men är inte snyggt, heller...

Slabbar på färg, det blir inte snyggt, men det fungerar, nya fläckar på byxorna och trappen, trösklar och räcket...

Ja'entnöjd....

..och frugan frågar varför jag är så sur och tvär, äh hon kan'entförstå, så jag muttrar något oförståeligt....

Detta hade varit ett ypperligt tillfälle att dränka sina sorger i en fylla, så funkar jag...

Men jag har lärt mig att alkoholen inte ändrar förutsättningarna, bara känslan, och den är kortvarig med en dåligt eftersmak...

Mitt nya liv är att härda ut och se vad livet går för istället, söka och veta anledningarna till varför det är som det är...
..och det blir inte bättre med alkoholen, då har jag dessutom en anledning till att vara sur och tvär imorgon igen...

Livet spelar en spratt hela tiden, här gäller det att hänga med..

Berra

Hej!! Tack för du tar dig tid. Nu är det ju så att min ex-sambo värk dricker alkohol sedan 5,5 år tillbaka. Men jag tror personligen han har problem över huvud taget, som inte har med alkoholism att göra.

Han är gränslös, saknar självinsijr, saknar medkänsla och är allmänt trotsig. Detta är inte förknippat med alkohol? Eller? Han dricker inget.... Jag vet inte men jag vet att både jag och min dotter kommer få stora bekymmer om jag väljer att fortsätta leva med honom. Vilket jag inte kan längre. Oavsett hur mycket kärlek ell hur mycket man tycker om någon så är svårigheterna större än glädjen tyvärr.

12-stegsprogrammet hjälper mig mycket, vi medberoende måste ta hand om oss själva och du sa nåt bra om att han inte ska ta problemen m mig. Vi har gjort allt och ingen förändring har skett. Nu behöver mitt hjärta vila och min sorg bearbetas. Utan honom.....

Hemma igen efter en minisemester i storstan. Det kostar att umgås dygnet runt utan npgon chans att dra sig undan. Mår förvånansvärt hyfsat ändå. Brevlådan hemma var full med kallelser till diverse undersökningar på sjukhuset. Ska på möte idag. Ser fram emot det. Det känns bra att få höra de mer erfarnas historier och de i sin tur blir påminda om hur det var en gång. Känns som vägen jag valt är den rätta. Har fått kontakt med 2 gamla kompisar från förr :) Ännu ett bevis på att mitt val fungerar. Har inte haft något direkt sug, men ibland går ju tankarna framåt i tiden och jag undrar hur ska jag kunna dtå emot resten av mitt liv. Att inte kunna ta ett glas rosé på sommaren eller svalka dig ned en god, kall öl. Tur att det finns alkofria varianter. Det funkar faktiskt lika bra :) Det enda som inte blivit bättre ör min relation, men vi har haft problem sen långt tillbaka i tiden. Vi får se hur det går. Än är det för tidigt i nykterheten för att ta stora, avgörande beslut.

Lycka till med din behandling! Det verkar ju som du själv tagit beslutet och då tror jag att
förutsättningarna är de allra bästa!

Incognito