Senaste kommentarerna i forumet

Men nu är allting värre än det någonsin har varit!!
Jag har tackat ja till lägenheten men inte skrivit på nåt än, har också bokat tid på banken.
Det här gjorde jag innan jag sa något till honom.
Igår tog jag mod till mig o satt mig lugnt ner med honom o talade om att jag inte ville ha det så här längre, att jag har fixat en lägenhet o bokat tid på banken.
Han sa inte så mycket såg chockad ut o blev irriterad sen gick han som vanligt.
Efter en stund kommer han in o är helt galen, skriker o gapar att jag är helt dum i huvudet!!
Frågar hur jag har tänkt att det här ska gå ekonomiskt om vi ska slänga ut vår lästa dotter på gatan eftersom vi står för lägenheten.
Han tyckte att jag kunde bo hos mina föräldrar.
Kallade mina kompisar för fula saker o att han inte kunde bo kvar i huset o bo granne med mig o se mig springa på krogen. Skrek åt vår yngsta dotter att det var lika bra att vi flyttade så fort som möjligt.
Skickade även ett konstigt sms till vår älsta dotter så hon funderade vad det är som händer.
Skickade även ett elakt sms till mig fast vi var i samma hus.
Allt känns skit, känns som att det är lika bra att allt rullar på som vanligt, vet inte om jag orkar med det här, så mycket ilska o hat!!
Det var lugnt när jag kom hem på eftermiddag i dag men senare kommer ilska o de spydiga kommentarerna.
På familjerådgivningen tycker de att jag inte ska vara kvar i huset. De säger att jag kan ringa kvinnojouren för de kan ordna något tillfälligt boende.
Jag känner mig inte trygg hemma o låser dörren till mitt rum på natten. Jag tror inte att han skulle göra mig något men vi har aldrig varit i den här situationen förut heller.
Hur ska jag orka genomföra det här utan att tjejerna kommer i kläm allt för mycket.
Nu känner jag mig mest egoistisk som har satt igång det här för det blev ju så mycket värre och alla mår otroligt dåligt.
Nu känns det nästan sim det vore skönast att somna o aldrig vakna mer.
Men jag antar väl att det löser sig på nåt sätt, jag måste tro det i alla fall!!

Svaren på varför du tar till A tänker jag, din själ vill leva på ett annat sätt, ett sätt där ett inre lugn är viktigare än yttre framgång... ?
Kram

Jag går och lägger mig med en stor känsla av tacksamhet och förhoppning. Imorgon är det torsdag. Då är det redan en vecka sedan min senaste blackout. Så många gånger jag haft tur. Men med min track record så känns det som att min tur är som de sista sandkornen som rinner genom ett timglas. Jag vet att det kommer hända något riktigt hemskt om det fortsätter så här för mig.

Du är värdefull och inget annat. Det är därför du blir ledsen över att trilla dit, för du vet att du förtjänar bättre. Upprepa det för dig själv. Varje dag, varje morgon, när du tvekar, när du viker undan med blicken - du är värdefull. Om vi inte är våra egna största stöttepelare, vilka ska då vara det?

Stor kram, vi kommer ta oss dit!

Ligger här och bara andas. Befinner mig i en stor apatisk ångestbubbla. Trillade dit igår igen. Hur dum får man vara!? Känner mig totalt värdelös. Vill bara gråta. Vill inte visa mig bland folk igen, vet inte hur jag ska klara morgondagens alla möten på jobbet. Vet inte hur jag ska kunna se någon i ögonen.
Varför? Varför!? Helvetes, jävla, förbannade idiot!

Glömde tacka för lyckönskning! <3

...Ebba! Jag skrattade högt för mig själv. Ja det stämmer att Steglitsan är en bok, jättetjock är den. Började läsa den i våras men kom av mig. Det har blivit ett av höstens projekt, därav namnet. Återkommer med ett utlåtande när jag kommit igenom. Annars är tydligen Steglits en liten fågel. Men det hade inte jag heller kpll på. Steglitsan, ett så konstigt ord. Ligger fel i munnen, vet inte ens hur det skulle uttalas. Känns så onaturligt att säga. Jag kommer dock för alltid att kalla AAs de tolv stegen för Steglistan! :)

Stingo: Så sant, är det överdjävligt så finns all anledning att lägga till ytterligare en månad. Precis som om det skulle kännas fantastiskt. Egentligen kan man bara vinna utan att ha A. Men vi börjar så här.

Tack Stingo gränsvakt! Grattis till dig å!
Ebba, svaren på vad?

har du alla svaren.

Jag blev så intresserad av naturen och jakt tack vare dig, det var befriande att få ta del av en annan tillvaro än min. Ett år i skogen skulle du ju lätt klara om man tänker på att skaffa mat. Vad fint att ni har kommit överens om det :)

...till mig. När jag var yngre tänkte jag alltid att ett par månader per år som gränsvakt (längs Finska östgränsen) skulle vara perfekt för mig. Då skulle ensamvargen få sitt, så kunde man orka bättre med att vara social resten av året. Blev förstås aldrig något sådant, och nu är jag alldeles för lat och slö.

Grattis med att vara tillbaka på vagnen.

En vit månad låter jättebra. Om jag tänker bakåt och försöker komma på vad jag kunde ha gjort annorlunda, så kommer regelbundna vita månader (minst 1/år) väldigt högt upp på listan. Men jag var aldrig klok nog att börja med det, vilket jag nu ångrar.

Om det sedan blir så jobbigt för dig, som Ebba gissar, så kan det vara själ att lägga en månad till direkt efter. Men, som du själv säger, det behöver du inte bestämma om nu.

Lycka till!

Ps, Silver = en viss uppmängd poängsumma baserad på olika mätpunkter på hornen gångade med vissa konstanter. (samt lite mer faktorer...) 160 poäng =brons
170 = silver 180= guld
Enl. Svenska jägareförbundets sätt att bedömma horn.
Fan vad jag lär dig Ebba ;-).

Ebba, ett av det finaste inläggen på länge.
M, min och mångas eviga stöttepelare.
Visst är det sjukt, jag har fan på riktigt ALLT man kan önska sig. Jag tror dock att jag har mycket av det för att jag tänker "det kan alltid bli bättre, om jag bara hade det... osv" sen ger jag mig f.n på att få det så som jag vill. När man väl fått det så upplever man ju ett lyckorus som sen går över till en längtan om något annat osv.. Misserabelt absolut.. Min INNERSTA högsta önskan är att prova bo i skogen HELT utanför vårt sjuka samhälle, jag är inte gjord för det! En människa behöver för att leva:
- mat, värme och ev. lite kärlek. Hur jävla mycket ska vi behöva klydda till det för att få detta? Nä vi har blivit som fåglarna i amazonas dvs. Vi har redan allt och har börjat utveckla ett bettende med behov av vackra fjäderdräkter och vacker dans för att imponera på andra och må bra för att kunna fortplanta oss. Tyvärr har jag inte tillräcklig kunskap för att kunna förverkliga min dröm samt en familj som rynkar på näsan åt den. Ska dock tillägga att jag är uppväxt under 3år med mina föräldrar när vi var iprincip självförsörjande, en jävls massa jobb, men det gick. Hursomhelst, jag är inte särskilt rädd för att förlora det jag har därav vågar jag väl satsa hårt OCH dricka A. Dettq har blivit mer uppenbart för mig utan A, har tom kommit överens med min fru att få tillbringa 1år i skogen när ungarna flyttat hemifrån, jag kan ju inte ligga på dödsbädden och fundera på om jag hade klarat det....
Oj.. Detta blev ett långt egocentriskt inlägg som blottade en i mångas ögon knasig önskan. Men jag brinner lixom för det.
Ingen A idag heller även om ett visst sug infann sig i ensamheten.

Stingo skrev till mig idag att jag har gått igenom mycket. Då tänkte jag "äh det finns de som har det värre". Nåt slags försvarstänk... Han har ju rätt :)

Ja. Det är lättare att se hur andra gör illa sig själva än att se på sig själv så men forumet är verkligen bra om man klarar att hantera det, inte tå åt sig, missuppfatta, tolka fel osv osv. Insikt.

Jag tänkte först skriva "Hej Steglitsan" men jag förstod inte ditt nick. Jag läste det typ tre gånger och fick det tillslut till "Steglistan" och tänkte "nej men Gud vad sött hon har döpt sig till steglistan med tanke på AA'S de tolv stegen." Fast det kändes lite märkligt så jag googlade Steglitsan och såg att det var en bok :) Kanske betyder något också? Jag är inte så smart inom områden som inte har intresserat mig ännu. Trodde att Berlin var ett land :(

Har tänkt samma sak Ebba. Men det är lättare att se det utifrån...

Det är precis som du säger Ullabulla, det är läskigt när man inser att jag är inte den enda. Det är också sorgligt att fler har det så. Idag har jag provat ragga nytt boende, inget napp än. Pratade även öppenmottagningen idag. Jag tycker verkligen de är toppen, jag får ringa när jag behöver. Om två veckor startar anhöriggruppen. Annars känns det tungt i hela kroppen idag.

Jag förstår hur det känns och det kommer säkerligen inte bli en enkel dag. Har du något annat val? Skulle du på något annat sätt själv få ditt liv tillbaka? Att bli bortvald för en flaska sårar enormt och man känner sig värdelös. Det kommer gå bra imorgon men håll dig till din strategi.

När jag läser om din tillvaro känns den så idyllisk. Härlig fru, barn som är som barn är. Hus, viktigt jobb, massor med vänner, kung på att laga och äta god mat och tillgång till natur där du kan skaffa egen föda, uppleva vacker natur och ägna dig åt ett intresse som det nog också är. Och ändå... förstör A dig till en viss del i perioder och allt sätts på spel. Det är förjävligt. Samma med mig och oss allihop. Så sorgligt.

Vad innebär det?

/Intresserad på riktigt.

God jakt säger man aldrig! ;-) skitjakt.., men det gick ju bra ändå...
Det blev en fin morgon, såg mycket dovhjort och sköt en gigantisk. Antingen största eller näst största ever för min del. Vägde 134kg levande och horn gissningsvis silver. Huset börjar dock bli smockfullt med horn och min fru som tidigare var den entusiastiska över detta tycker nu det börjar bli osmakligt :-) så det får bli garaget för denna.
Förövrigt en stirrig dag på jobbet och nu själv med ungarna hela kvällen.
Ha det gottis.!

ändå blir det som det blir. Du vet säkert redan vad som sägs: Alkohol är listig, lömsk och stark...

Egentligen har du redan gett dig själv en gåva genom att reflektera kring det och idag börja skriva här.

Men sen är det ju det här med att gå från ord (tanke) till handling. Du kommer behöva plocka fram enorm styrka och envishet för att klara att stå emot i en månad TROR jag.
Blod, svett och tårar.
Klarar du det kommer du fysiskt till slut må så himla BRA, känna hur din kropp ler och njuter över att äntligen slippa jobba med och bort alkoholen.
Psykiskt kommer det med min erfarenhet vara " berg och dalbana".

Kämpa! Det är värt det.

av saker efter 4,5 månad.Det har dragit ut på tiden och jag har inte stressat på heller.Hoppet har funnits kvar att han ska vakna till ur sin dimma.Men ack nej.Han står fast vid sitt beslut.Det svåra i det här är ju att acceptera faktum.Jag vet ju egentligen inte om det är han som vill ur relationen,eller alkoholisten.Han orkar helt enkelt inte med det liv jag lever och de krav som ställs på honom.Han vill hellre klippa alla kontakter och sitta nere i sin stuga och dricka bäst han vill.Jag är nu inne på dag 8 utan kontakt-personligt rekord.Det är inget jag vill fira eller slå mig på bröstet för.Jag önskar så att situationen var annorlunda.Att vi tillsammans kunde stärka varann att bli friska,jag ur mitt medberoende och han ur sin alkoholism.Men han vill vandra ensam.....snyft.Jag spänner mig en del för i morgon.Det blir som en sorts begravning av mitt sista hopp.