Senaste kommentarerna i forumet

Vill titta in här och hälsa lite. Du stöttar och kommenterar hos andra. Men din tråd trillar ner. Jag vill lyfta den då den är skitbra. Att även de med bara några dagars nykterhet, eller de som bara surfar omkring får se hur att alternativ till flaskan kan se ut. Att slippa skammen! Dessutom vill jag veta hur DU har det? Vem fan orkar läsa om solglasögon :-) Kram/R

Hur är det? Såg dig inne här på forum. Visst får du tassa omkring...men vi vill också veta hur det hänger. (svengelska)Är det Dag 7 nu? Om inte så kan du ju receptet nu...för en ny dag. Munnen så full med naturgodis och nötter så att det blir omöjligt att peta in ens ett sugrör i från ett vinglas. Kram/R

Funderar på att låsa huset och ta ifrån ungarna nycklarna. Det finns knappast ngt man kan göra inomhus som inte funkar lika bra ute. Vi har tex. grillat både fredag och lördag. Även idag blir det grillat både till lunch och middag. Inget städa i köket efteråt. Inget slava vid spisen, alla ongar vill grilla "själv". Ute kan vi kladda och spilla bäst vi vill. Fruktsallad hackas perfekt vid utebordet. Slafsar som fan. Funderar på vad man grilla till frukost?

Idag ska jag bara häcka här i trädgården. Inte göra ett skit. Kanske hänga upp min hängmatta...såg att Stigsdotter hade tagit fram sin. Kanske ta en liten tupplur efter lunch. Så får det bli...ska plocka fram den nu... Men det är också så långt jag sträcker mig jobbmässigt idag.

...är härlig! Om den håller i sig ska jag gå ut och lägga mig i hängmattan som jag satt upp i lilla skogen bakom vårt hus, kanske rensa lite ogräs :-)

En tvillingsjäl har jag ibland önskat finna, tack Mulletant för dina fina ord <3

Och Dompan, ja det var ju ett lite flummigt välkomnande stackars Skogsstjärnan fick - Hög på det nyktra livet kanske ;-) nå bättre än inget välkomnande alls!!

Hur var det att sova borta? Och framför allt; Hur mår du? Saknar dig...alla är så snälla här på forum ;-). Shortskram...ja, jag har shorts på mig! Men bara i min egen trädgård, aldrig på stan och ALDRIG med sandaler med strumpor i...fast jag har ju förstått att ni kvinnor går igång på det!

Så stavas det ju...som om du skulle bry dig om det. Hos en fästman är inte DET viktigt. Tack för dina utömmande svar om att bjuda utan alkohol. Kommer väl en dag när även jag måste ordna middagar...med de vänner jag har kvar. Nu vet ju alla att jag är ett fyllo, men man undrar vad reaktionen blir när jag inte ens bjuder på alkohol. Det känns som det är långt fram innan jag ens vågar ha matlagningsvin hemma. Jag skrattade när jag läste om hur du drack ur dl-måttet. Det var ju inte kul...men, vad ska man göra?

Hoppas du får en härlig dag med dina tjejer. Själv ska jag sitta kvar här i min trädgård och vänta på att sommarblommorna växer upp. Kram/Dompa

Börjar bli lika tokig som du. Kolla mitt väkommande till Skogsstjärnan, som måste tro att h.n hamnat i ett forum för haschpundare :-)

Visst är det gott med nya vänner och nya laster? Man undrar verkligen varför du går så hårt på naturgodis ;-). Skönt att du mår bra Annelie!

Tror att många av oss missbrukare är just konstnärssjälar. Mycket upp och ner. Hela tiden måste det hända ngt...och det som sker ska fan vara extraordinärt. När vi äter naturgodis, då äter vi mycket. När vi går in i nykterheten kickar vi även på det...och det ÄR förädiskt. Vill inte ta sorg i förskott...men eftersom vi är ärliga här på forum...ja, du vet vad jag menar. Var försiktig :)

Jag är ingen "riktig" konstnär. Inte kreativ alls...förutom som fyllo. Kan inte måla, sy etc. och jag kommer aldrig mer att bygga en alkoholk!

Ha det bra Annelie. Var stolt över dig själv, jag är det! Stolt över min vän som sitter i solen. Kram/R

Ännu ett toppenråd för föräldraskap. Det ska jag satsa på...förhoppningsvis trillar vettet in när alkoholen går ur...

Den vackraste var precis likadan som du kalla. Smet iväg för tvätta och städa medans jag var tvungen att lira basket/bygga snögrottor ute på gården med ongarna. Orättvist! Men nu är allt mitt. Ha! Stora tvätthögar och skitiga fönster.

Vi pratar mycket jag och ongarna. Det har vi alltid gjort...antar att jag vid vissa tillfällen sluddrade då. Fy fan. Men oftast var det ju alkohol efter att de lagt sig. Jag har dock alltid varit noga med egentid...kan ta en onge med på hundpromenad i skogen. Det brukar funka att prata lite djupare då när inte syskon är med. Dessutom är de ju i så olika faser i sin utveckling...

Läsa är lite försent för dem. Tror min nästan 1.80 långa (växer flera cm om dagen känns det som) 13-åring skulle ge farsan en rak höger om jag kom uppkrypande i hans säng med en bok :).
Lillkillen och jag brukade ligga och snacka/läsa ibland...också ett skamset minne. Hur ofta somnade jag inte i hans säng...så han fick tassa över till sin systers rum. Jag var inte plakat men hade några whisky innanför västen. Så det är nog traumatiskt för honom. Vill av det skälet inte krypa upp där heller. Istället myser vi i soffan.

När jag skriver detta, inser jag än en gång hur mycket jag och den vackraste har skadat våra barn. De är onormalt tighta...bråkar ej med varandra på det sätt jag inbillar mig "normala" barn gör. Det är som deras enda trygghet har varit varandra och då bråkar man inte.

Ska försöka rädda det som räddas kan. Ett tufft nyktert jobb. Alltså kan jag inte dricka. Inte riskera allt för en iskall öl på en uteservering tillsammans med en kompis...

Gårdagskvällen gick bra. Vi hade kul. Grillade, spelade spel och min kväll avslutades med en egenstund i vår finska bastu. Saknade den kalla ölen som hör till efteråt...så sjuk är jag. Fick istället ramlösa.

Ha en solig nykter dag! /R

på konventet, sista goa hotellfrukosten och snart avslutningsmötet sedan båtresan till fastlandet.
En helg i fina vänners sällskap går så svidande fort. Men det har varit ett trevligt konvent med nya härliga kontakter att prata med i framtiden, mestadels unga eftersom det är konvent med många unga.
Som vanligt känner jag mig väldigt trött, en skön trötthet, och det sitter till största delen i huvudet. Jag tycker jag borde ha hört det mesta men fortfarande kommer det historier som berör så ofantligt mycket och som tar tid för mig att bearbeta. Jag lär mig så mycket av andra och jag är så tacksam att jag får uppleva detta.

Det är intressant att studera människorna och vad de gör för sin nykterhet. Vissa, framförallt de som inte hittar en bra nykterhet och som går ut och in i programmet, skulle jag gärna vilja säga åt att ta ut bomullen från öronen och stoppa den i munnen. De har verkligen muninkontinens och pladdrar på mellan himmel och jord men lyssnar väldigt sällan på vad andra säger. Jag själv blir nog mer åt andra hållet och blir så fylld av vördnad för den enorma kunskap och erfarenhet jag kan suga åt mig så jag har inte tid att prata. Många gamlingar där jag känner mig som en liten pöjk bredvid och, som sagt, många unga som har en ny bra vinkel på det de säger.

Nu ska jag checka ut och sen mingla lite på Säveskolans skolgård innan avslutningsmötet.

Livet är gott att leva just idag :-)

Det är konstigt hur jag kan "se" min forumfamilj. I mina ögon är du själv som ett skogsrå där du löper omkring bland andra skogsväsenden. Lite trollskt sådär. Jag kan ju ha helt fel...men det är min bild av dig. Ett klokt skogsväsen. När jag drog till skogs så varnade Stigsdotter mig för att inte trampa på grodorna, jag uppmanar dig samma sak. Skräm dem gärna...men trampa inte.

Tänk att det var whiskyn som fick bli en del av din mentala vändning och mitt i när du dessutom var i en svacka! Du är nog skyldig den där whiskygubben kaffe och bullar för resten av hans liv.

Förstår din tanke med växthuset. Det är en helt annan sak med ett vinpengsväxthus än ett vanligt. Ha en fin söndag i solen. Kramar/R

mig ett nytt uttryckssätt igår :-)

Vår sjukdom sitter i huvudet och den enda vägen för att medicinera mot den går genom öronen :-))

Sug på den du !!

mannen om "alkoholismen". Att det varit mycket pratande om problem & alkohol.

Idag känner jag så, att så länge jag kände och visste att han var nykter för min skull hade jag del i ansvaret för hans nykterhet - fast jag visste/vet att det är fel - men det var det bästa och det enda jag klarade av att välja då. När jag ser att han gjort sitt eget val är jag fri, be-friad från ansvar. Subtilt men avgörande.

Det är som att ha en (ovälkommen) gäst i sitt hem som man inte blir av med och måste ta hand om tills man ser att nån annan tar hand om den. / mt

Kalla, ha en fin dag! / mt

Askungen, Framtidsdrömmar, fröken Duktig, Alexandra73 - så ont det gör i mig när jag läser hur ni låter er behandlas och benämnas.

Om ni läser min(a) tråd(ar)- jag läser era - så vill jag säga att jag känner igen mycket eller det mesta ni beskriver. I missbrukets skugga finns stora likheter - och så finns det skillnader. Jag har upplevt väldigt svåra situationer med mannen när han varit onykter/berusad, dock har han aldrig någonsin slagit eller hotat mig och aldrig tilltalat mig med kränkande ord. Jag har känt mig otrygg men inte för mitt eget liv. Främst har jag skadats av smygande och lögner förknippat med det och oron att han ska skada sig själv. Inte minst har jag fått jobba med min självbild - inse att jag lever med en alkoholist, detsamma som jag hade så svårt att acceptera hos min mamma.

Vi har ett långt gemensamt liv, 25-30 år, utan alkoholproblematik och ca 5-7 år då problemen eskalerade. Jag stod "på tröskeln" några år innan jag tog steget ut - och vände tillbaka med hans löfte om nykterhet. Efter det har jag skrivit här och under den tiden har det skett stora och goda förändringar i vårt liv. Kanske jag skriver "idylliskt" men jag vill absolut inte väcka falska förhoppningar om att en väg till nykterhet skulle vara lätt eller "rätt". Det är upp till var och en att ta ansvar för och besluta om sitt eget liv och (väldigt långt) vilket liv man vill ge sin barn.

Jag är övertygad om att man inte kan hjälpa en missbrukare genom att stanna kvar, lägga tillrätta och "älska mer". Jag är övertygad om att var och en måste göra egna val, även - kanske i synnerhet - missbrukaren. Jag vet att det är svårt!!!
Otaliga gånger har jag läst och hämtat stöd i Carina Bångs blogg från 7:e februari 2011

Maktlöshet/Maktfull

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Styrkekramar / mt

Blev en trevlig dag i går med grill och trevligt sällskap och ingen whiskygranne :-) Har funderat mycket på det som hände inne i huvudet den dagen jag hällde ut whiskyflaskan, för efter det känns allt så bra.
Försöker nu hitta ett sätt att leva och det känns spännande lite som en resa som jag inte vet vad den hamnar. I dag skall jag fortsätta att fundera på Addes ord "Lev och låt leva" och sen hur man skall kunna leva på bästa sätt med denna sjukdom.

När jag slutade röka så satte jag undan pengar som jag gjorde något kul för, nu skall jag göra samma sak med vinpengarna. Sen skall jag köpa mig ett växthus för dom pengarna, får vi se om en morot till kan hjälpa till om det krisar. Lite löjligt för jag kan väl köpa ett växthus ändå, men det är inte samma sak :-)
Lite avundsjuk är jag på Adde, låter så kul med träffen på Gotland och en vacker dag kanske man kommer dit.
Nu skall jag gå till skogen och se om jag kan skrämma några djur//Kramar Kalla

som alltid. Idag i sällskap med en glad Mm. Vi talar om kommunikation, om kraften i jag-budskap och vikten av att metoder är förankrade i en filosofi. Om hur mycket den kunskapen, vårt gemensamma intresse och delad värdegrund har betytt i vårt liv. Vi talar om hans jordbundenhet och min frestelse att stanna i tanken....

Allt detdär som vi håller på med, detdär
med långa samtal och resor och vin,
minns du, detdär med glädjens två ansikten,
glädjens tre ansikten och päronet
som började växa inne i dig.
Allt detdär med sötma som gjorde ont
och gråten, den varma.
Det där när vinden kom hårt i ansiktet
och träden
uråldriga som röntgenbilder mot den långa
strandremsan med lyftkranarna, allt detdär
med den ensamma staden
och att ändå bry sig om.
Detdär som låter som tystnaden mellan
två andetag, eller som när någon
just har dött.
Allt detdär, du vet.

Ur Rumskamrater, Claes Andersson, 1974

Just nu påminns jag om att den dikten, den boken är jämnårig med vår relation. Hela den lilla boken är förknippad med ett starkt minne då vi ännu formellt och juridiskt tillhörde andra och började älska varandra. Allt har vi upplevt och delat, barnet som växte, sötman och gråten och tystnaden när någon just har dött.

Igår var en utedag, jag grävde maskrosor - en enastående terapi för en arbetstrött hjärna. Idag ska jag vara mer uppbyggande och konstruktiv, plantera lavendel, krasse och luktärter. Rensa, plantera och vattna. Livsnödvändigt. / mt

du är en av mina hjältar! Kram på dig / mt

av min tvillingsjäl Stigsdotter. Tack för att jag får ta del av din verklighet.

Kram / mt

Jag förstår precis vad du menar med ditt "svammel": att ett litet snedsteg till trots känna sig mer beredd än någonsin att stå på sig och kämpa vidare. Det är nog en del i det som jag tror är en process. En process som så småningom leder till att jag har fått mig själv att inse vilken väg som är den bästa för mig!

Apropå kreativitet, detta är något som även jag saknar. När jag var yngre ritade och målade jag mycket, sedan började jag sy kläder och blev riktigt duktig, sydde det mesta själv inklusive kavajer och kappor. Men, det där har jag tappat genom åren och det är riktigt tråkigt. Man mår så himla bra av skapande, att bygga något eget med händerna. Hmmm...kanske ska börja snickra fågelholkar jag med :-) Nå, hoppas vi får tillbaka lite av vår gamla skaparglädje när kroppen renats från alla gifter vi hällt ned i den.

Kram från mig mitt i natten!

Ja nu hade ju stora tjejen beställt vinsås till middagen. Tillsammans med en massa goda alkoholfria drycker från systemet kom då maken hem med en tetra av något som skulle hällas i såsen. Riktigt läskigt att se hur man kan manipulera och manövrera. Nej, jag ska inte ha något inom räckhåll, så "smygdricka" alkoholfritt går inte. Manipulera sig själv också. Nå, det mesta vinet i såsen. Lite i mig. Men. Det kändes ju rent ut sagt superlöjligt: har har vi tömt hela huset på alkohol, mina stackars gäster kommer inte att få en droppe. Och så står jag och smyger till mig några droppar vin ur ett decilitermått!!!

Som sagt det mesta i såsen (den är verkligen supergod den där vinsåsen vi gör :-) När gästerna kommer, två familjer med kompisar och ungar, säger maken bara att ikväll blir det alkoholfritt vem vill ha bubbel till fördrink? Han var stolt över alla äppelmuster, alkoholfria öl och annat. 800 spänn hade han lyckats handla för (nåja, det skulle ju vara för 6 vuxna x 2 kvällar och vi har en massa kvar). Ingen frågar eller ifrågasätter. Någon konstaterar bara lite förvånat runt 11-slaget att vad pigg jag är (han som brukar snarka högt i soffan när halva kvällen gått).

Ikväll har vi haft närmsta familjen här, mina svärföräldrar, svåger och svägerska. Svärfar brukar tycka att vi dricker alldeles för mycket, själv kör han och dricker vatten. Svågern har inlett renlevnadsliv. Säkert vill svärmor ha ett glas rött men låter sig väl smaka av fincider från gourmetgruppen. Ingen frågar eller undrar något. Jag kan ju i och för sig tycka att man borde kunna prata lite om detta men det gör man inte i den här familjen och jag är glad att jag har er som jag kan dela mina tankar med.

Under dessa två kvällar känner att jag är mycket mer närvarande i sällskapet än vad jag brukar. Vanligtvis befinner jag mig i en egen slags "utanför-bubbla" där jag koncentrerar mig på att få i mig så mycket att dricka som möjligt. Förstår ni vad jag menar? Det känns bra.

Detta är ett litet steg på min väg mot att hitta tillbaka till mig själv. Ju starkare jag blir desto mer kommer jag att orka ifrågasätta sådant som jag inte trivs med. Livet är för kort för halvmesyrer. Fast tyvärr har jag alltsomoftast saknat kraft att göra någonting åt dem, det är nog alkoholens "förtjänst".

Nä, inte vill jag dumpa min Dompa min hemliga trolovad ;-) det är ju du och alla andra här inne som är mitt andningshål & min - att kunna prata om allt tycker jag är mycket viktigt, att kunna visa sig svag för varandra och kunna stötta med ord. Detta upplever jag här men inte i mina nära relationer. Självklart är jag tacksam för det (tysta) stöd jag nu får från familjen men jag vill också ha orden. Jag kommer från en familj där man inte riktigt låtsades om saker, man sopade under mattan och så kanske något pyste ut en julafton när spriten flödat mer än vanligt och så blev man ovänner. Jag vill ha en öppen kommunikation och relationer där man törs säga vad man vill, där man törs ta upp sådant som trycker en eller som gör en ledsen istället för att bita ihop så att käkarna vitnar och låtsas att allt är som det skall.

Många nyktra kramar från mig till er som behöver <3 <3 <3

Jag är mycket inne på att jag har en sjukdom, men också att jag är en känslomänniska i stora mått :-)
Kanske nu vi skall bli konstnärliga, kanske skulle börja måla igen gjorde det mycket det när jag var yngre.
Vem vet hur kreativa blir efter tag:D
Säger som min mormor alltid sa när vi skulle sova"Sov gott och dröm sött"

Att det inte är några problem att avstå, helg och allt som det är? Visst är det skönt! Men liksom jag tidigare försökt analysera varför jag helt plötsligt inte kan motstå suget så försöker jag nu förstå varför det är så lätt att avstå. Jag är nog en riktig konstnärssjäl, ni vet en sån där som åker hiss upp och ner i måendet och bara kan producera fantastiska verk när de mår som sämst. Synd bara att jag aldrig lyckats prestera något konstnärligt i stället för att dränka mig i alkohol när jag har mina dalar ;-)

Det är ju helt underbart, så njut kär, vår och nykter kan det bli bättre :-)//Kram Kalla

Vad skönt att du mår så bra och cola med mycket is och citron är så gott. Vi får nog alltid vara på vår vakt, för alkospöket dyker upp där man minst anar det. Men nu njuter vi av våren och solen//Kram Kalla