Senaste kommentarerna i forumet

Fan, vad vi är stolta över dig. Kramar Kalla

Dompa! Krisar lite själv nu men hejar på dig och härligt att du får hem ongarna! STOR KRAM o kämpa på!!/Socker

Inte tillräckligt allvarligt för att skriva på chatt. Men intressant reaktion. Soc gick bra. Ongarna ska hem!!! Visade runt som en annan mäklare. Bjöd på kaffe och morotskaka i mitt rena kök. En millesekund ville jag ljuga...när den ena socdamen frågade om jag bakat själv...men sa som det var; Svägerskan kom förbi med den imorse.

Det otäcka nu: När de lämnat och bekräftat att jag var ett ok fadersmaterial -papper på det kommer i veckan - , slappnade jag av...och ville
ha en "belöning" för att jag klarat av både deras och den vackrastes besök igår. Ni vet vad den belöningen är. Det var ett kort ögonblick, men en överväldigande känsla. Otäckt! Anade kanske det när jag plötsligt i morse kom på en alternativ chatt... Men känslan är borta nu, min belöning får bli pappatvångskramar. Nu tar jag bilen till svågern, packar ihop ongar och alla deras prylar.
Sen bli det matlagning och hemmakväll. Det blir bra, även idag är jag lycklig... Men skör...att återfallet var så nära...trots all den kunskap jag fått. Stapplar vidare... /Marlborolightman

Här får vi skriva om allt tycker jag med. Passa på att avreagera er bara. Bara för att vi är vänliga, glada, trevliga och stöttar varandra så betyder det inte att vi inte får visa oss svaga och skriva om det som ligger oss nära. Det är ju lixom lite det som är vitsen. Även om det innebär att man skriver om någon annan. Som sagt vi vet ju inte vilka det är vi skriver om.

Mittpådagenkram från mig!

Du är inne i en sorg, det finns vissa stadier du bara måste igenom. Så är det, se till att lyssna på dig själv och dina känslor utan att trycka undan något.

Jag blev i alla fall glad när jag såg att du plockat in vårens första bukett - det finns hopp om livet, annars hade du inte brytt dig om blommorna! Kram på dig, återigen önskar jag att vi kunde samlas allihopa så att någon slapp känna sig ensam där på landet, eller för all del här i stan.

Vi får träffas här på forumet i stället! Cyberkramar!

Jag tycker man har rätt att skriva det mesta här, har en kompis som skrev om allt på flashback och det var hans terapi. Tror inte vi skall vara så rädda för att berätta saker utan ta det stödet vi behöver//Kram Kalla

Jag har inget vettigt att skriva idag heller. Har svårt att ens föreställa mig hur det måste ha varit för dig. Hon som du känt så länge och upplevt så mycket med verkar ha blivit en vettvilling. Det låter bara så jävla jobbigt allting. Urrrrk.

Hade hon druckit? Min bästis som har gedigen erfarenhet av att vara alkoholistbarn kan lukta sig till en alkis på två meter, säger hon. Doften av gammal ofräsch handduk betyder anfrätt lever, säger hon. Jag vet inte jag.

Skönt att du ändå somnade nykter igår och att du vaknade i morse med kampviljan kvar.

Ut i solen nu en sväng och jobba på Marlbororynkfejset!

Stor kram
VD

Även jag är glad att du hittat hit. Välkommen säger jag...en vecka försent. Ibland är jag lite trög. Bra tips har du fått ser jag...om att alltid ha ngt annat gott att dricka. Själv är jag också en juice- och kolsyrefan. Det låter kanske skruvat men jag gillar Ramlösa med en klump fryst apelsinjuice i. Fryser apelsinjuice i stora istärningar. Sveper Ramlösan och suger på min juiceklump. Det negativa är att juice fräter värre än läsk på tänderna...så det blir ett djävla borstande. Nötter låter bra...ska köpa hem det. Har inte ens tänkt tanken...för mig har nötter varit sammanfogat med Jul! Men det är ju jättegott, med nyttiga fetter. Tack för tipset. Nu ska jag ta en sista "nervkiss" - min mamma kallade det så, när jag var barn och skulle se på ngt bra tv-program/bio var jag alltid tvungen att kissa innan...så att jag inte skulle BLI kissnödig under filmen. Nu ska jag nervkissa innan soc knackar på. För inte är man väl en bra farsa om man går och pinkar mitt i "främmandet"? Välkommen hit.
Här drar vi oss inte för några sanningar. Kram/R

Nej, det var verkligen inte vänligt. Tolkar det som att din "kompis" vet hur du har det och då blir det ju diaboliskt elakt att slänga ur sig ngt sådant. "Inte kräva av sin partner att sin partner att han ska låta bli livets goda". Din "kompis" har nog vissa problem själv. Ingen "normaldrickare" i min omgivning har ifrågasatt mitt beslut att nyktra till.
Frågorna har kommit från dem som jag misstänker själva har en liten rubbad relation till alkohol. De blir störda. Din partner går nog gärna miste om "livets goda" mot att han har en glad, löpande, godluktande sylfid vid sin sida. Jag missunnar verkligen inte heller ngn annan drickat. Det är ok att dricka i mitt sällskap. Det är inte ok att ha alkohol i mitt hem...iaf. inte än. Nu är jag ju ensam...så den biten ska väl lösa sig. /R

...klart vi ska bjuda på "livets goda" om vi har gäster osv. Men vad fasen, om jag inte får, då ska jag väl inte behöva bjuda på det? I mitt eget hem? Jag inser att jag klarar inte av att ha det hemma. Kanske sedan när jag kommit en bit på väg i min nykterhet och blivit starkare. Men inte nu.

Jag tolkar dina citationstecken kring "kompis" som att du inte tyckte det var särskilt vänligt av h*n att säga såhär - har jag rätt? Det tycker i alla fall inte jag.

Alkoholen finns överallt och det är svårt att gömma sig för den men jag tycker att om man måste och känner att man behöver det, skall man kunna känna sig fredad i sitt eget hem! Så känner jag mer och mer och det verkar vara OK för min man. Vi ska ha folk hemma både på fredag och lördag och jag tror det kommer att lösa sig - vi serverar inte vin helt enkelt. Närmsta familjen frågar inte tror jag.

I morse när jag klev ned i tunnelbanan var det någon som stack en lapp i handen på mig, där stod: Fest för alla - alkoholfri-garanti. Det var från IOGT-NTO, texten började: har du tänkt på att alkoholen dyker upp i alla möjliga sammanhang? På picknickar med förskolan, på gatufester osv". Den var klockren tycker jag, för precis så har jag tänkt! Jag tog detta som ett tecken på att jag är på rätt väg, jag delar gärna med mig av detta tecken till er andra: full fart framåt!

www.iogt.se

Jag är ny här och det finns säkert mkt att läsa här, men jag behöver verkligen tips och råd på hur jag ska kunna tackla mina demoner som ofta lyckas övertala mig när sug kommer och jag orkar inge mer. Någon som har tipd på hur man håller fokus på vad som är viktigt i livet ! Jag har i övrigt ett jätte fint liv med kvinna vänner mm. Jag har svårt att hålla mig till en dag om det fest. Jävlart frustrerande, !borde aldrig dricka igen!vill få fokus på mina tankar, hjälp..

Hade ett samtal med en "kompis" i går just om detta, hon undrade hur länge jag skulle gömma mig från alkoholen. Hon menade att man måste lära sig leva med den och att man inte kan kräva att sin partner att han skall låta bli "livets goda"

Om vi är på fest eller har folk hemma så klart att han kan dricka, men jag klarar inte av att ha det hemma för jag känner mig själv.

Tänker jag fel och borde jag kunna hantera att vi har sprit hemma

Nu är jag "back on track". Vaknade 06:30 imorse. Får väl ses om "normalt" en tisdagsmorgon? Långfika i mitt eget kök, med min egen kaffekopp. Känns löjligt skönt. Vid 13-tiden dyker soc upp, men jag är faktiskt inte orolig. Det kommer att gå bra, de vet redan mina förutsättningar...att jag är en förhoppningsvis tillnyktrad alkoholist...med TV :-).

Ledsen blir jag att så många nya hittat hit. Inte för att de hittat hit...men för att vi behövs. Börjar bli lite aggresiv mot alkoholkulturen vi har...och det vill jag inte. Jag vill leva och låta leva. Vill under inga omständigheter bli en fördömande besserwisser... Ska jobba mer på det.

Duckar hela tiden för det jag vill/behöver skriva om. Men hur mkt får man lämna ut en tredje person? Även om ni inte känner henne? Gårdagen var ett rent helvete. Den vackraste kom...hon luktade dock lite dåligt urvriden wettexduk. Hon stormade omkring, skrek, anklagade (har hon nog fog för), försökte slåss, försökte förföra, hotade, hånade och grät.
Fick till slut iväg henne. Då blev det telefonsamtal, SMs och en avslutning på FB så att ongarna fick se.

Om jag inte själv varit alkoholist, om jag inte läst här så mycket...insett hur man mår....då hade jag nog hatat nu...men jag kan inte. Jag kan bara tycka synd...vilket väl är ännu värre? Hon berör mig inte längre, jag känner varken kärlek eller hat. Bara likgiltighet...någonting är helt borta. Jag sörjer det men jag måste vidare.

Usch, nu blev det fult! Inga glada morgontankar här...men en whisky ter sig just nu lika lockande som ett svenskt lekprogram i TV. Alltid ngt. (Ska dock kolla Babel på ons.) Överlev!!! /R

Ps: Välkommen Socker i vår tilltufsade skara. Tack för dina rara ord...men du har nog missuppfattat. Jag är en riktig surgubbe...iaf. idag...annars är jag nog rätt underbar ;-)

Läser varje dag och gläds åt stöttning och peppning av varann här!
En chatt låter bra! Vet när det satt in ordentligt och jag tänkt att det hänger på sekunderna att få TAG i en människa som stöttar!!
Precis som ni skriver här kan man stå och falla med stöd!

Mina telefonnummer från AA har varit mycket bra! Bara att hiva iväg ett mess och få omedelbar respons kan räcka!

Och jag tänker på vad ni skriver här, att visst fasen är det en knagglig resa till nykterhet.

Häromdagen blev det en hemsk konflikt med tonårssonen som var riktigt ful och dessutom sa elaka saker om min nya kärlek, som han inte ens träffat! Men det blev väl för mycket att se mamma så strålande och glad kanske...

Jag blev mycket ledsen och gav mig iväg ut för att hämta luft. Tanken fanns där. ATT få svepa ett glas för att slippa smärtan!
Tänker också att tänk om kärleken tar slut? Mannen säger "nej du, det här får nog vara sörru´" eller nåt liknande...

Min alkoholterapeut säger att vara förälskad är som att gå på amfetamin!! Ja men usch så trist att höra! SÅ egentligen är jag drogad!

Men nåt allvarligare sug har jag faktiskt inte haft och jag tänker så här: kan det också vara när man känner sig väldigt bekräftad, så har man inget behov av alkohol? Denna förbannade tröstfaktor som alkoholen utgör, ett substitut för kärlek?

Dompa! jag skulle MER än gärna ta emot en kram av dig!! Lovar!! Även om jag måste erkänna att det finns någon nu som har en alldeles speciell position..Och jag blir så glad över att du och andra här delar min glädje, det känns så gott och varmt och är väl också en del av peppningen, att vi hjälps åt i med- och motgång!

Tack Magnolia och Annelie och kalla och alla andra för delad glädje. Och vi vet alla att återfallet bara är en promenad bort eller en stor besvikelse bort, om vi inte ständigt jobbar med oss själva och vår nykterhet!!

Kramar till er alla underbara!
Lilja i vårsol

Är aldrig lätt att gå skilda vägar, men brukar vara rätt skönt att ha någon att prata. Social brukar vara rätt bra på samarbetssamtal när det gäller umgänge och sånt. Så håll ut, du fixar det här//Kram Kalla

Läste precis din tråd. Vilka insikter. Du kommer att fixa det! Skönt att du ej blev sjuk. Tacka f.. För att du kände dig smårisig. Magsjuka barn är inte bra...torka spyor? Stjärtar? Usch

vad jobbigt! Hemskt!!

Jag var smårisig, men inte värre än så. Hemma idag för att barnen ska återfå krafterna.

Tänker på dig!

Det gick käpprakt åt helvete igår...inte med drickat, men den vackraste. Fy, fy fan vilket vidrigt möte. Fy, fy fan vilka vidriga samtal och SMS följde på det. Hur hade du det? Magsjuk?

Hur gick det igår?

Darrar man lite på benen, kan man behöva kryckor. Det har du...många. Oss. Nästa gång du kännner att du börjar ramla av stenen...låt oss veta och vi kommer att puffa, buffa och släpa dig upp igen. Forumfamiljen ligger inte under stenar...om vi får välja själv...och du är en viktig familjemedlem. Vi är inga tusenfotingar, vi är små lizards som lappar sol...ovanpå stenen. Fan...vad härligt att du är tillbaka.

Du har verkligen haft mkt stress omkring dig med sonen, hudförändringen och kanske även insikten om att du dricker på ett osunt sätt. Har förstått att tiden efter att man har insett att man kanske är lite för glad i drickat...det är då man drar sista race... Som för att bevisa att det inte är ett problem...eller för att slå sista spiken i kistan så att man verkligen inser att man har ett problem. Virrigt? Yep. Jag är nog virrig...men glad. Du är tillbaka. Livet kan inte vara bara skit.
Nu får du en Godmorgonkram och du kan inte spjärna emot. (Fördelen med cyberkramar)

Välkommen hem Annelie! /R

vetenskapliga undersökningar där man har låtit försöksgrupper dricka drinkar med eller utan alkohol. Personernas drinkar har bla slumpmässigt delats ut innehållande alkohol och utan alkohol men man har sagt att det var "starka" drinkar till alla. Tester har sedan gjorts och det visar sig att även hos de som INTE fått alkohol i sina glas så uppvisar de klara tecken på berusning. Vissa personer har även kännt av en bakfylla trots att de inte druckit en droppe alkohol.

Jag har aldrig kört med nån form av substitut i form av alkoholfritt vin eller öl för att jag törs inte deala med min nykterhet. Jag har en vän som tog återfall just pga det och jag har flera vänner som fått känna suget dra igång rejält efter liknande grejer. Jag har ju förändrat mitt liv i grunden just för att jag inte vill dricka, och framförallt inte börja dricka igen, så varför ska jag spela med så taskiga kort ?

Jag är rädd om nin nykterhet och vårdar den ömt som den färskvara den faktiskt är.

Carina Bång som citerar Kristina Lugn som citeras i tidningen PS nr 02 JAN/FEB 2012

"De flesta jag känner oroar sig i onödan. Sån är inte jag. Jag glädjer mig i onödan. Jag tycker det är roligare."

Idag, just nu, är jag glad. Och tänker på den lilla strofen jag cciterat många gånger i många sammanhang:

Pessimisten ser den långa tunneln. Optimisten ser ljuset i tunneln. Realisten ser tunneln och ljuset och nästa tunnel. (Och vet att även den har ett ljus.)

Jag är en realist till min natur och i de flesta sammanhang. Idag är jag glad och hoppfull. / mt

till Askungen och Framtidsdrömmar. Usch hur männen ni lever med bär sig åt.

Fastän jag lever med en alkoholist så är era berättelser främmande för mig - dock finns de som minnen från min barndom. Jag känner igen "ytterkanterna" från livet med mannen - eller kanske det är kärnan.... jag ser och hör när han blir elak i munnen och annars förändras på ett negativt sätt men inte i de former ni beskriiver. Det skulle säkert komma dithän med tiden dock.

Jag både kan och inte kan sätta mig in i vad som håller människor kvar i så destruktiva förhållanden. Inser att just det är medberoendets fälla. Även att medberoendet bidrar till att missbrukaren kan fortsätta sitt missbruk. Så komplext och så svårt.

Jag har haft enorm hjälp av att skriva här och av all respons. Jag har liksom skrivit mig in till mig själv - tror jag haft minst lika stor nytta av det som av en öga-mot-öga-situation. Det beror förstås på hur den skulle format sig - jag har inte upplevt att jag har den möjligheten av speciella skäl - det skrev jag om i början. Jag har iofs en kontakt till en A-terapeut dit jag kan vända mig när jag vill men den uppväger inte forumet.

Skriv och läs och samtala med verkligt lyssnande människor. För mig är det så att jag inte söker "förståelse" och överslätande och heller inte fördömande av mannen - lyssnande och raka frågor som hjälper mig vidare vill jag ha. Just nu kommer jag ihåg Carina Bångs blogg, där finns korta inlägg att reflektera över. Ett av dem som är mig till stor hjälp handlar om makten i mitt liv. Det är jag som har makten i mitt liv - men inte över nån annans liv. Det tänker jag ofta på.

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Styrkekramar / mt

Innan jag började ifrågasätta mitt eget drickande så var ju jag också sådär, tyckte folk var lite tråkiga som inte drack, blev irriterad när det sippades istället för sveptes osv. Men idag känner jag bara för att täppa till truten på någon som ifrågasätter så som din kollega gjorde - ameh, sk-t i det du!

"Jag dricker inte just nu" säger jag om någon frågar. Kommer det följdfrågor säger jag helt enkelt att jag tror att jag mår bra av att inte dricka. Detta går ju liksom inte att ifrågasätta!

Visst är det så att man frågar sig vad det är med den där jäkla alkoholen?? Det är ju bara en dryck!! (fast det är ju det den inte är, det är ju det som är det läskiga!!)

gonattkram

...med att busa med ungarna eller att du sover gott efter ett gott samtal med den vackraste! Kram från mig (en sån där väldoftande icke vin-sunkig ;-)