Senaste kommentarerna i forumet

Hej m-m! skönt att läsa att du går med lätta (lättare) steg här i ett nytt o-ned-solkat år. Kom precis ur duschen så idag känns det fräscht både på in och utsidan. Det känns verkligen som det är förändringarnas tid lite överallt just nu. Och även om förändringar kan leda till både bra och dåliga saker så blir det i alla fall annorlunda. Känner just nu att det är helt ok. Har själv haft lite för mycket av samma sak.

Så jag tog och firade lite nyår igår istället. Ganska trevligt var det.

Just nu finns det ju positivism och nya tag även här inne. Känns som vi kan behöva det lite till mans/kvinns :-)

Nu jobbar vi vidare! Tror idag verkligen att vi kan fixa det!

Nu ska jag öppna jobb mejlboxen, får se vad för skit som drattar ner efter nästan två veckor som passerat ;-)

Skål för ytterligare en nykter dag!

Jo just det.. kom just att tänka på att skål heter Gesundheit på tyska. Gesundheit betyder som ni säkert vet god hälsa. Visst är det lite märkligt? Är det något jag inte får av drickat, är det ju god hälsa!

Vad jobbigt du har det! Jag var också äldsta barnet i en alkisfamilj.

De flesta alkisar är oerhört manipulerande, de liksom måste för att skydda sin rätt till att dricka som de upplever som okränkbar. De flesta som skriver här känner nog igen det att skrika, bråka på sin alkis, vädja, hälla ut alkohol o.s.v. Detta tar oerhört mycket energi av en och du har helt rätt i att det inte är sådant som ska uppta din tankeverksamhet. Du är 18 år och ska ju ha din prime of your life, göra dig redo för att flytta hemifrån och skapa dig ditt egna liv.

Kanske kan du försöka att skriva ett brev till din pappa? Använd dig av det som Berra skrev och försök skriva utifrån dig själv, hur du känner dig och hur hans drickande påverkar dig. Det kan vara lättare att formulera i brev då man kan pausa om man blir för arg eller ledsen och heller inte bli avbruten och manipulerad till att tvivla på om det man känner är "rätt".

Det är ju jättebra att du är nära din mamma, ingen klyscha. Råd din mamma att också ta kontakt med någon form av anhörigstöd, oavsett om din pappa slutar dricka eller inte. Det finns hos kommunens beroendeenheter, behandlingshem eller alanon som är en stödgrupp för anhöriga till alkoholister. För dig själv också, sök hjälp! Det påverkar så oerhört mycket, hela ens liv och personlighet av att växa upp som barn till en alkoholist men det går att få hjälp. Även om det är bra att du och din mamma kan prata öppet med varandra så kan det ju ibland bli lite slutet om du fattar vad jag menar. Det är bra att söka sig utåt för att släppa på det där med att detta är en hemlighet som hör till familjen och att hela familjen ska skämmas och skydda alkisen. Det ska heller inte ligga på dig att se till att hela familjen mår bra, ett alldeles för tungt lass.

Själv sa jag upp kontakten med min pappa då jag flyttade hemifrån. Jag var tvungen för att inte helt gå sönder själv. Jag sa att jag inte ville ha någon kontakt med honom alls så länge som han fortsatte att dricka. Det kanske låter kallt men det var nödvändigt för att skulle kunna må bra. Det var också hans val helt och hållet då. Visst fick han träffa mig och ringa till mig om han ville men då var han tvungen att välja bort alkoholen och söka hjälp för det. Visst är alkoholism en sjukdom men det är upp till var och en som är drabbad av den sjukdomen att ta ansvar för den, jämför med någon som har diabetes som själv måste se till att ta sina sprutor eller någon med ADHD som kanske måste ta hjälp för att kunna strukturera upp sitt liv. Det är hans val.

Det gick några år sedan hörde min pappa av sig, nykter med hjälp av AA. Självklart var det det bästa som kunde hända men jag var också tvungen att helt lägga ifrån mig ansvaret för hans nykterhet.

Jag trodde då att det var slut men arbetet hade bara påbörjat. Som jag skrev så påverkar det ofta hela ens personlighet, även i vuxen ålder, med låg självkänsla och oförmåga att knyta an och ha sunda relationer. Så Cocco, det bästa rådet jag kan ge dig är att söka hjälp för din egen del. Du är den viktigaste personen i ditt liv och andra människors val ska inte få hindra din utveckling till din fulla potential.

Kram på dig!

Tänk att jag kan hjälpa någon, snacka om inspirerande.
För övrigt hjälper du mig paradisbruden och hade inte forumet
funnits hade jag väl suttit på jobbet och haft ångest
över en onykter gårdag.
I dag ska jag vara nykter, har jag bestämt.

Spes

Bra jobbat Fenix!
Jag sitter också på jobbet och
har inlett dag 2. Mycket att göra dock!
Spes

Alkoholdjävulen är stark. I går kväll satt jag mellan 18 och 21 och tankarna var ständigt på att dricka, skjuta upp det en dag, kanske en vecka, bara en gång till. Men jag vann, och vaknade i dag nykter och så glad. Det var en arbetsseger, och när jag vid 21-tiden kände att jag vunnit var det stort.
Så , dag 2 på år 2014. Har läst ikapp allt på forumet, och jag känner mig glad att vi är så många här som vill ta striden för ett liv utan alkohol.
Nu ska jag jobba och njuta av att komma till jobbet utan ångest och bakfylla.
Fenix

att du är på rätt väg Särbo11! Starkt jobbat! Fortsätt gärna skriva och berätta hur det går, det är till hjälp för dig att reda i tankarna och för andra som får följa din resa.
Kram, kram / mt

Jag är lite i samma läge som du men jag insåg att jag måste sluta dricka just på grund av att jag har barn. Barnen är lidande även om man inte inser det själv, de märker mer än vad man tror. För mig fans bara två val antingen söka hjälp och sluta tvärt eller att göra ett seriöst försök att trappa ner, vilket inte är lätt om man inte är 100 % motiverad. Från att ha druckit 1-2 flaskor vin i princip varje dag började jag dricka 7-8 folköl 50cl(3,5%). Det är inte lätt för man längtar efter något starkare men man måste vara stark och nöja sig med det. Efter 6-7 dagar blir det lättare att nöja sig med ölen. Det är mycket lättare att trappa ner med öl än vin. Nu är jag nere i 4 öl om dagen och jag är nöjd med mig själv för jag vet att jag kommer att snart gå ner till 2 och sen 0 öl om dagen. Jag tycker det är lättare än att sluta tvärt, det är värt ett försök annars måste man söka hjälp på vårdcentralen. Risken finns att de kontaktar socialen men långt från alla gör det. Vet de inte om att du har barn så säg att du inte har några då har dom ingen anledning att kontakta socialen. Om du bara dricker ett par glas vin om kvällen måste det vara lättare för dig. Du kanske kan börja med färre öl än mig. Det är jobbigt och tråkigt att bli av med alkoholen men vi måste göra det, eller hur? Kämpa på, ge inte upp. Kram Mina

Jag har inget generellt svar att kunna ge dig, men kan berätta lite om vår familjesituation.
Jag är pappa till min 20åriga dotter och jag har själv varit nykterist i lite mer än sex år.

Hennes alkoholsebut kanske började för 3 år sedan och har varit 2-3 tillfällen då hon har druckit för mycket, det är mer än ett år sedan hon kände att det blev för mycket senast.

Idag är hon ytterst måttfull och dricker inte längre större kvantiteter än att hon fortfarande håller kollen, hellre för lite än för mycket.
Hon drabbas av bakfylleångest precis som jag fick tidigare vilket sänker henne i kval i flera dagar efter, det blev tyvärr hennes arv från mig.

Om du läser runt bland trådarna så kommer du få ett genomgående mantra om att det är ytterst svårt att övertala någon om att de har ett riskbruk.
Den upptäckten kan nog enbart komma ifrån ifrån den drabbade själv.

Man kan hota, tjata, skrika domdera och föra ett jäkla liv som medberoende, men alkoholen är slug och ytterst manipulativ för den som har ett beroende,
Och ofta så är de medvetna om sitt beroende men är oförmögna att finna en utväg eftersom alkoholen även har slagit ut flyktbeteendet,
Jo att de tar till verklighetsflykten är vanligt, för de orkar inte med det andra livet när ruset dämpar den verkliga verkligheten,
Det är tröst, dämpning, avtrubbning, glädje ja allt möjligt blandat i en väldigt komplex dryck.

Att hacka på den som har sitt beronde kan göra att den skyddar och ljuger sig igenom sitt försvar, det spelar ingen roll om man så kör upp bevisen direkt under näsan på dem, det låser sig bara och de vill inte ta in informationen, de försvarar sig med att det inte är så farligt, de har kontrollen, sköter sitt jobb, ni andra överreagerar, klart att man är värd lite avkoppling osv osv..., jo de tror på det själva.

En person på forumet har berättat om giraffspråket (tror det var Mulletanten), vilket jag tror på som en möjlig lösning.
Och där går man inte på problemet i sin faktaform, utan man talar om för personen hur JAG upplever situationen.
Om man berättar att jag blir rädd när du är full, så kan den personen inte säga att det blir du inte, för den kan inte känna vad du känner.
Om du upplever situationen som obehaglig så kan hon eller han inte säga att det ska du inte, att du inte ska känna dig orolig,
För varje gång den personen utsätter dig för "din fara" så är det faktiskt hans eller hennes fel, de kan påverka situationen genom att inte dricka t.ex.
Men de gör det i alla fall, och har gjort ett aktivt val, de har valt att göra din situation obehaglig pga sitt beroende till trots.
Det kan nog trigga dem lite till att att sluta göra er anhöriga mindre ont, en form av psykiskt misshandel.

Du gör mig illa varje gång du dricker, jag blir orolig oavsett vad du tycker varje gång du dricker alkoholen.
Dina ursäkter för att ta alkoholen i försvar varje gång fungerar inte på mig, varje gång du luktar alkohol och beter dig konstigt så gör du mig illa.

Den som dricker vill göra frågan saklig i form av fysiska aspekter, du kan hävda att den inte rår på din psykiska påverkan.
Inga ursäkter kan få bort rädslan du känner varje gång din pappa luktar alkohol, oavsett vad han har gjort eller sagt tidigare.
Han sitter med makten att kunna påverka den, genom att inte göra dig rädd.

Han vet svaret, och han kan välja att fortfarande dricka när du inte finns inom synhåll, att smyga är vi världsbäst på,
Och även när man kör upp en upphittat flaska ut stövelskaftet i garaget direkt under näsan på honom så funkar inte hoten,
Man kan bara säga hur oerhört besviken man är på världens bästa pappa, att nu gjorde du mig ledsen igen, och igen, och igen...

Jag övningskör med min dotter, och hon får inte göra mig besviken med att ändra bestämda körtider för att hon ska plötsligt ut med sina kompisar heller.
Ett ömsesidigt förtroende behöver vi båda två, hon ger sitt, jag ger mitt och vi kan lita på varandra i med och motvind.
Hon är bland det stoltaste av vad jag har, bara hennes bror och mor kan konkurrera med henne, det är min familj och det är det viktigaste i hela livet.
Aldrig mer ska jag göra dem besvikna med hjälp av alkoholen, det är mitt stora löfte till dem, och livet...

Berra

Oj ni kan inte begripa vad lycklig jag blir av era svar. Att ni tar er tid att hjälpa en vilt främmande människa med hennes bekymmer. Det är stort. Det uppskattar jag verkligen.

Jag läste någonstans på det här forumet. Att ett av de första tecken på att man har problem, är att man känner ett behov av att göra något åt det, ta vita månader.
Även om det är en ganska tråkig insikt att komma till, att man behöver åtgärda sättet man lever på, måste jag säga att det känns ganska skönt just nu! Jag trodde inte det, men det är faktiskt en väldig tyng som just nu känns lite lättare. Jag är i alla fall ett steg närmre den människan jag vill vara, än vad jag var igår.

Jag börjar där som ni säger, en dag i taget. Jag försöker att inte bestämma en tidsperiod, Jag tror att jag måste hitta ett sätt att leva på, inte en månad, utan resten av livet. Och jag vill inte räkna ner dagarna tills jag får festa igen, jag tror kanske det slår bakut då.

Kanske får jag gå ut hårt och inte ens sätta mig i de situationer då jag vill dricka. För att läka och därifrån hitta ett sätt att fortsätta leva?
Kanske får jag låsa in mig lite.

Kan det liksom ha gått för långt, redan vid 25, att noll tolerans är enda alternativet.
Det vet jag väl att ni inte kan svara på, det får tiden utvisa. Men jag har läst en herrans massa inlägg på det här forumet idag, och ser min utstakade framtid ganska tydligt, om jag inte förändras nu.

Jag vill aldrig glömma vad jag kände i morse när jag vaknade. Jag har känt så förut, men det var droppen med stort D.

tack igen för era inlägg, som sagt, jag uppskattar dem verkligen. Jag har gjort endel vaga försök att tala med vänner om detta, får inte riktigt den feedbacken jag önskar. Därför är jag glad att jag hittat hit.

k

Fortsätt skriva om både med och motgång. Jag tror inte skribenten menar att man inte ska skriva när man trillar dit, utan att det var mer en egen reflektion, om sig själv, att upptäcka att man är mättad och inte orkar/vill kan ta in mer. Lite samma sak som man kan känna när man blir känslomässigt utmattad när man jobbar med människor. Att man helt enkelt inte kan ta in mer och vara ett stöd. Att det börjar bli dags att gå vidare och kanske släppa forumet. Detta var min tolkning av vad jag tror att vi båda läst, men jag kan ha fel.

Det viktigaste är iaf att fortsätta skriva - det kan inte vara så att det bara är ok att tala om medgångar, vi behöver support och stöttning i båda lägena. Lycka till nu och fortsätt skriva!
/m

Att komma fram till att man inte klarar att hantera alkohol, och att man behöver avstå kan vara ett av de viktigaste och mest insiktsfulla beslut man tar. Bra att komma så långt. Häng i nu och ta det en dag i taget. Lycka till!
/m

Samband? Ja, det är väl den här tiden man vill göra nya avstamp och ändra det som inte känts så bra under förra året. Vi går så sakta mot ljusare tider och våren kanske kommer så småningom... Själv har jag inte lovat mig någonting nytt - löftet och målet får fortsätta med det jag påbörjade för snart 12 veckor sedan. Jag ser fram emot en lugnare period nu, utan så många yttre frestelser i form av social påtryckning. I mitt liv är det inte så många happenings på gång under kommande månaden (vad jag vet nu) och det känns skönt. Samtidigt vet jag att det inte är lämpligt att släppa garden - frestelsen kommer ju gärna när man minst anar det. Slutade röka för många år sedan och kunde bli överraskad under flera år över hur suget efter en cigarett bara kunde flyga på, bara så där.

Jag hoppas och önskar att alla som försöker ändra sina dryckesvanor kommer att lyckas med det, det är så sorgligt med all samlad ångest alkoholen genererar. Härinne förstår vi den ångest och skuld som beroendet ger, men det är verkligen inte lätt att förklara för någon som står utanför och inte sett/hört detta innan. Jag gjorde ett försök på nyårsafton att berätta mer ärligt för ett av mina syskon om varför jag har valt att avstå från alkoholen. Vi står varandra nära, och det har känts viktigt för mig att försöka förklara hur det blivit, och jag tror hen försökte förstå, men jag kunde ändå känna att det inte gick fram. Jag begär inte det heller, för mig var inte det det viktigaste, men först kände jag mig lite tom, tänkte att jaha, och nu då? Men det viktiga var att jag fick berätta det jag ville, på mitt vis och när jag kände att det var läge. Det känns viktigt att inte bli överrumplad med frågor jag inte är beredd att svara på vid ett tillfälle jag kanske inte kan hantera det. Den djupare förståelsen får jag söka någon annanstans, hos mannen, här eller psykologen jag tänker prata med ett par gånger till.
Skönt har det varit idag att bara vara trött, och inte bakfylletrött. Ingen ångest, ingen oro i kroppen eller liknande. Ingen annan i sällskapet har heller varit bakis, så om det varit en tidigare nyårsafton hade det bara varit jag som varit bakis, och kämpat hårt med att dölja det. Skönt att slippa det. Kunna ligga i soffan ikväll helt klar i huvudet med en lika trött hund. Skönt!

Har goda förhoppningar om 2014, som hittills börjat klart bättre än 2013.

Tack, Spes, för att jag fick skriva av mig lite i din tråd o för ditt svar.
Det var guldvärt för mig och hjälpte mig att starta det nya året nykter.
Visst är det lättare att somna o sova gott när man har en del vin i kroppen.
Under de nyktra nätterna har man huvudet fullt av olika tankar o ingen ro i kroppen.
Men förhoppningsvis blir det bättre ju fler vita dagar o nätter man har.
God natt önskar paradisbruden!

Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll! :) God fortsättning vänner! 2014 är vårt år!

Klokt och modigt att välja att göra det som känns bra, även om det innebär att gå emot strömmen. Hoppas bara att det inte blev kalla fiskbullar...
/m

Så har den första nyktra dagen 2014 gått till ända. Utan några större problem men det betyder ingenting. Har ju vita dagar lite då och då. Det är ju när det blir en längre sammanhängande period som problemen brukar uppstå för min del. Tillfället har ännu inte infunnit sig att prata med maken. Han gjorde dock ingen affär av att jag tackade nej till vin och han drack själv öl till maten.

Har funderat en del på barnen idag. Hur mycket de sett och märkt - hur stor skada har jag gjort??? Har en 12 årig och en 10 åring. Självklart är de vana vid att se oss föräldrar dricka. Tack och lov blir ingen av oss stupfull men det är klart att man tex skrattar och pratar högre som berusad. Och luktar vin vid läggning. Har också märkt att jag under det senaste året blivit mer och mer lättirriterad och tjatig kvällstid vilket också så klart beror på alkoholen. Men hur illa är detta? Kan de tänkas glömma bort om jag lyckas vara nykter från och med nu? Eller kommer det prägla dem resten av livet? Skamkänslor och ångest i kväll...

Förstår, då har du ju kommit fram till ett definitivt svar när det gäller vad du vill uppnå.
Jag önskar dig stort lycka till!

//PP

Dina önskemål ovan är också mina och på något vis så tror jag
att vi måste snubbla oss fram innan vi förhoppningsvis hittar vår väg.
En del skriver om att man till sist når botten och då finns det inte längre
några val förutom ett helnyktert liv.
I dag är jag i alla fall nykter och ligger i sängen
med nyborstade tänder och hoppas på en lugn natt utan för
mycket slagsmål täcken och kuddar.
I morgon tänker jag sätta upp ett nytt mål för dagen, att
vara nykter vad som än händer.
Tyvärr har jag en massa måsten framför mig men det är ju
så livet är så i morgon ska det varken till tröst eller belöning.
För övrigt har det gått ganska lätt i dag, är helt slut och
kroppens alla organ verkar behöva vila och dem är jag riktigt
orolig över.
Hoppas det går bra för dig, Paradisbruden!

skriver om att titta, läs gömma, sig framför tv'n en sån här dag :-)) Hans program var Ivanhoe och mitt var backhoppningen i Garmish :-))

Fy tusan så illa jag mått på nyårsdagen under min aktiva tid.....natten före innehöll extra allt på precis allt jag gjorde och dessutom med extra krydda på. Inget fungerade i kroppen, jag ville bara att det skulle gå över, helst fort som satan.

Idag ger jag fullständigt den i backhoppningen ! Jag har aldrig någonsin varit intresserad av det ! Tycker rentav att det är en fånig sport !!

Men jag bevarar den skrämmande känslan av att vara så jordiskt bakis så att jag inte ska glömma !!

Och jag kan inte låta bli att le lite skadeglatt åt de som bär huvudet mycket mycket försiktigt idag :-))

Lev väl och gör era val och ta en dag i taget !!

Så då har din tråd fått lite fart. Ett riktigt bra svar från Adde. Ligger mycket i det och jag tänkte bara skriva några rader ur min egen erfarenhet.
Och det har jag - tyvärr - samlat på mig lite för mycket av när det gäller drickat.

Låt mig backa mitt band en sisådär 20 år. Om jag gör det kan jag känna igen mig superväl i det du beskriver.
Även om jag redan då hade druckit alkohol ett bra tag, så tyckte jag mig inte ha några problem. Men jag började trots allt ta vita månader, minst en gång om året. Då befann mig i en miljö io en annan kultur med mycket alkohol och det var ok för omgivningen att dricka, ofta och även mycket.
Jag ville hålla koll på om jag hade problem att ta en vit månad. Detta, att vilja kolla det, är för mig i efterhand ett tecken på ett riskabelt dryckesmönster, men det fattade jag tyvärr inte då - eller kanske var det så att jag valde att inte vilja förstå.

I början gick det ganska lätt, och efter kanske 5 år började det kräva lite mer envishet att låta månaden löpa hela linan ut. Grejen var ju att jag gjorde det för att hålla koll på om jag började få alkoholproblem. Fast när jag med att "bevisa" för mig själv att jag kunde hålla upp till sista dagen, så gav jag mig fribrev att köra på ett år till, och firade loss redan första dagen. Jag tror nog att det var sista året som jag sa - jag kör i februari istället! (är ju några dagar kortare)efter det blev det inte några vita månader på många år.

Ok, detta hör kanske iofs. hemma i min egen tråd, men vad jag vill komma till är att om du är orolig för att testa för att det kanske inte går, då har du nog tyvärr redan nu ett problem.

Jag har kört ett tag på linjen som Adde beskriver. En dag i taget. Funkar riktigt bra. Fast har man kommit dit att man behöver det är frågan om man har ett problem ganska överflödig, du fattar....

Lycka till, och sorry för den långa inlägget.

//PP

dig själv i den här processen ! Ta emot den hjälp för medberoende som Valet kan erbjuda !

för att du är trött det visar ju att kroppen vill ha lugn och ro för sitt reparationsarbete som ju är eftersatt efter en tids drickande. Du behöver det så njut och acceptera det ! Jag har svårt att själv sätta en gräns när det vände för mig men bortåt året i nykterhet var det utan tvekan. Och för min egen del så kändes det bara så skönt när kroppen fick styra och inte min vilja och att jag kunde acceptera det.

Jag har ju också ett bra stöd genom mina AA-möten och dessa var väldigt viktiga för mig i början för jag kunde alltid få svar på mina frågor från de som gått före mig. Idag går jag på möten för att inte glömma vem jag är och för att ge tillbaka det jag en gång fått.

Välkommen chipp3945 !

kija !!

Varför inte börja, som du själv skriver, med en vit period UTAN att sätta nån gräns så du kan känna dig för. Vitsen med att inte sätta en gräns är att du då undermedvetet ställer in dig på att det är ok att återuppta drickande efter den gränsen. Att använda "En dag i taget" är ett rätt välkänt begrepp som gör tiden enklare och mer greppbar att handskas med.
Likaså att varje morgon, helst innan du kliver ur sängen, ta ett beslut om att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer. Också ett lätt greppbart beslut som ibland kan behöva krympas till kortare tid, exvis en timma.

När du nu frekvent får minnesluckor så är väl det ingen större tvekan om att du dricker för mycket ? Att i det stadiet få klockan att gå bakåt tror i varje fall inte jag på. Och har aldrig gjort.

Som du nu har upptäckt så blir det skrivna nästan otäckt obehagligt men ack så välbehövligt ! Den absolut bästa medicinen är att skriva/prata av sig allt det som har samlats och tryker på inne i knopp och kropp. "Låt sorgens svalor flyga över ditt huvud men låt ej svalorna bygga bo i ditt hår."

Så, fortsätt skriv och ta ditt beslut och njut av att din kropp börjar läka !

Oj, märks att jag är nybörjare.
Råkade lägga in mitt inlägg två gånger.
Visste inte hur man raderar så jag försöker med att redigera.
Mvh paradisbruden

Hej, ville bara önska dig lycka till. Jag kämpar o vill bli bättre precis som du.
Kände igen mig när du skrev att du dricker när du utsatts för press eller så firar du när du är upprymd.
Precis så har jag det oxå.
Jag har en sambo som stöttar mig men å andra sidan så innebär det mer skam när man inte orkar stå emot suget.
Vill ju bevisa honom att jag är stark nog att bli bättre utan någon medicinisk hjälp.
Jag vill inte göra en förändring för bara hans skull.
Jag är orolig för min hälsa som många andra här.
Jag vill vara en bra mamma.
Jag vill inte förstöra mitt förhållande.
Jag vill känna mig lycklig utan alkohol i kroppen.
Jag vill bli av med den djävulen som finns i huvudet o som ser till att alkoholen vinner över mig mer eller mindre varje dag.

Varför är det så många som drabbas av denna sjukdom?

Jag kommer att följa din tråd o dina framsteg!
Mvh paradisbruden