skrev Gäst i Glad men rädd

Tack för ditt svar! Känner mig skrämd av AA, vet inte riktigt varför? Inte redo än kanske? Tror inte att jag passar in? Vet inte. Men forumet funkar just nu, loggar in flera gånger om dagen. Har sagt det förut men säger det igen; vad lika vi är! Kan läsa en tråd, se beskrivningar av uppenbara problem och slås av insikten att det kunde varit jag som skrivit! Är kanonbra med ett utifrånperspektiv emellanåt. Jag HAR problem med alkohol. Punkt.

Tycker du ska ge dig själv en eloge Adde, ser dig här och där i trådar, alltid stöttande och peppande! Du hjälper många. Alla som skriver är naturligtvis till hjälp, alla hjälps åt att skapa detta fantastiska forum! För det är fantastiskt, vill inte tänka på hur det blivit om jag inte hittat hit den där morgonen då jag satt och grät på tåget. Är rädd att jag bara hade sopat det hela under mattan.

Läste förresten det du skrev om HALT. Det ska jag bära med mig. Praktiserade det idag, var ute på shoppingrunda efter jobbet och började känna mig rastlös. Insåg att jag var hungrig, trött och irriterad på allt. Fick en snabb ilning då jag såg en uteservering men slog bort tanken. I vanliga fall hade jag bara ångat på, nu gick jag hem istället. Bara såna enkla förändringar får mig att må så bra. Kroppen först, jag ska må bra främst. Gjorde inte kopplingen mellan ölen och stressen då men jag ser det klart nu.

Måste komma ihåg att bromsa, ta små steg.


skrev Socker i Dag 1...igen

Min plan A höll! Fast jag vågade inte se klart filmen hehe. Men jag är nykter!!! Dag 3 slut. Ligger nu i sängen o ska sova. Tänk alla ggr man valnat o undrat när o hur man kom i säng... blä vad hemskt. Sov gott!


skrev Adde i Glad men rädd

nej det gör du inte :-)))

Däremot har du en sjukdom som är listig, falsk och stark. Innan du har kommit överens med den så försöker den att ta över ditt sinne med alla medel. Du kommer att lära dig sätten som den lille fan kommunicerar på men det tar sin lilla tid. Ett sätt att lära sig fortare är ju att gå på AA och lyssna på dem som gått före.

Men att vara aktiv här hjälper också betydligt mer än man kan tro. Forumet är så bra att det tom finns en positivt undersökning på det nu och regeringens egen missbruksutredare Gerhard Larsson rekommendera att man satsar på det här. Bra betyg på oss :-))

Ta hand om dig och skriv massor !


skrev Gäst i Alkoholist som ger sig till känna.. :/

Hej tjejer!
Har varit inne och tassat på forumet de senaste åren, varit aktiv vid ett par tillfällen men sedan trillat dit igen. Var sjukskriven för utmattningsdepression och har sedan medicinerat med antidepressiva och alkohol när jag ändå känt mig låg. Vin är "min"
dryck men finns inte det funkar det med vad som helst. Har druckit mindre de senaste åren men det räcker inte. Så länge behovet finns där är man inte fri. Knyckte min vuxna sons vodka i helgen när mina stora barn var bortresta. Drack det som var kvar, ca 0,5 liter. Köpte sedan en ny för att ersätta den jag druckit upp. Tänkte bara dricka de ca 0,25 cl som "blev över"...men det blev visst lite mer...Gjorde pytt i panna sent på kvällen när fyllesuget satte in. Vaknade på morgonen och undrade vem tusan som gjort pytt i panna och stökat till hela diskbänken.Hittade ölburkar lite överallt - både tomma och halvfulla. Städade och svettades och skakade i hela kroppen. Var på mitt första AA- möte i dag. Mår så mycket bättre efter bara tre nyktra dagar men den här gången ska jag inte bli hög på nykterheten. Kommer att vara vaksam hela tiden, det krävs så lite för att falla dit igen.
Kram till er alla


skrev Gäst i Glad men rädd

Herregud, nu löper hjärnan amok! Läste i en tråd om en kvinna som beskrev sina alkoholproblem, kände igen mig exakt i hennes rader. Och så plötsligt for en tanke genom huvudet: men om jag håller mig till max tre glas? Snabbt som en blixt. Blev full i skratt och lite ledsen samtidigt, svarade mig själv med "det vet du att du inte kan". Som ett barn som testar fast hon vet att det är kört! Håller jag på att utveckla nån slags Schizofreni?


skrev Gäst i Glad men rädd

Tackar för styrkekramen, behövs idag! Ont i halsen, allmänt risig, och ååå så ynklig! Hatar att vara sjuk. Var väl därför jag känt mig konstig i ett par dagar, allt har tydligen inte med alkohol (eller ingen alkohol snarare) att göra :-) Men man känner ju efter så förbaskat nu hela tiden, grubblar och analyserar. Vilket är bra såklart! Undrar om man kommer kunna slappna av nån gång? Jag tänker på alkohol varje dag, flera gånger. Har kommit fram till att jag har två olika bilder av drickande. En romantiserad, mysig, glad bild. Så som jag tror och vill att det ska vara. Som när man ser reklam ungefär. Och sen en verklig bild, där jag ser hur det egentligen är. Rastlös, trött, stress, bakfylla, ångest, konflikter. Mest, eller faktiskt bara problem. Hur kan det bli så dubbelt? För varje helg (eller vardag ibland)(ganska ofta om jag ska vara ärlig) är det som jag har glömt förra gången. Bara kört på ändå. Fast det senaste året, eller är det kanske åren, har jag vetat att det skulle gå åt skogen varje gång jag korkat upp vinet. Den där glada känslan har inte riktigt infunnit sig. Varför fortsätter man ändå? Märkligt.

Jag funderade på att testa alkoholfritt vin häromdan. Inte då men tänkte det kunde vara gott någon gång framöver. Nu lurar jag på om det är mitt undermedvetna som försöker få mig att trilla dit igen? Ett litet steg på vägen? Så jag avstår. Jag gillar faktiskt alkoholfria öl, men det finns ju en jäkla massa andra goda smaker också. Får välja dom istället.

Bra jobbat där Nisse_1, hoppas på att komma så långt jag också! Själv är jag på dag 16 idag. Har satt en månad som första mål men vill gärna skymta ett helt nyktert liv framöver...men jag får se. Små små steg var det va?


skrev Annelie 60 i Dag 1...igen

Du låter så stark och trygg så den där stänkaren ska inte kunna övertala dig om hur gott det skulle vara. Men det är bara ljug ska du veta för det kommer surt efteråt, mycket surt. Hoppas du får en trevlig kväll med skräckfilmen (hu, inget för mig) och en pigg och väldoftande morgon!

Kram!


skrev Socker i Dag 1...igen

Gillar en dag i taget tanken! Den säger liksom allt på nåt sätt. Har pratat med maken och naturgodis är på väg hem. Skräckfilm i kväll, får ju även den törstige på andra tankar och så vakna pigg och fräsch i morgon. Plan A


skrev Adde i Dag 1...igen

resonemang Socker :-) En dag i taget så ramlar det på !!


skrev Socker i Dag 1...igen

Dag 3, känslig dag... Jag har mått toppen. Haft en kul dag på jobbet (har ju varit helt pigg o alert), en ledig torsdag att se fram emot. Jamen det ska väl FIRAS med lite vin? Gaaah jag blir tolkig på dessa tankar. Vill INTE dricka. Eller jo fast ni fattar. Barnen har snott mammas naturgodis, bara smulor kvar (vem kan klandra dom, det är ju så gott). Sitter med min iskalla LOKA i högsta hugg och ramsar i huvudet att jag har gjort ett löfte i morse och det ska jag hålla! En av de få saker som jag faktiskt inte gjort som alkis är att ljuga och smussla. Iaf inte för min närmsta familj. Så om jag inte ljugit tidigare ska jag väl inte börja nu och dessutom för mig själv. Jag ljuger för mig själv om jag tror att jag nog minsann kan ta en liten stänkare. Det har ju gått så bra idag så varför inte o bla bla bla snurrar det. Skönt att skriva av mig. Nu håller jag mig nog på banan en liten stund igen! Kämpa på vänner, ni har gjort det bästa ni kan idag är jag säker på. Bara för idag ska vi vara nyktra. O har vi varit det idag kan iv lika gärna vara det i morgon men det tar vi då! KRAMAR!!


skrev Adde i Att leva nykter

till dig Viktoria som är mitt i livet mellan födelse och död, våra yttersta punkter. Döden är inte bara sorg, den innehåller även mycket kärlek och glädje. Den kan också många gånger vara ett efterlängtat och fint avslut på ett bra liv och när man som du får en sista hälsning så vet man att resan gått bra. Att också få ha förmånen att få bära ett nytt liv inom sig och ständigt bli påmind om livets grund är så stort.

Och idag har du,liksom jag, förmågan att få känna våra känslor fullt ut och det kan vi sannerligen vara glada och tacksamma för.

Kramar till dig och den lille ♥♥♥


skrev Nynykter i Att ta ett steg i taget

Jag ska ha folk hemma i helgen och kommer inte att bjuda på alkohol. Inte helt lätt att ta det beslutet, men för mig känns det fel att handla hem och bjuda på alkohol. Jag vill inte vara med. Känner mig helt anti. Min särbo frågade lite ängsligt om det stör mig att han ibland tar ett glas vin. Det stör mig inte, utan det är själva alkoholkulturen jag vänder mig emot, att vi förväntas dricka alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Det fanns en tid när man bjöd på kaffe och fikabröd när någon kom på besök... Tiderna har förändrats. Kaffebröd är no-no för många. däremot hinkar vi gladeligen i oss de flytande kalorierna.
Nä, nu ska jag käka. Märker att jag börjar bli lite ilsk.
Nynykter


skrev mulletant i Att leva nykter

av dig. Inte överger vi varandra, inte så där bara.
Livet är stort, och döden... Hon förstod förstås, din lillasyster, att du inte hann och tog vägen förbi dig.

Kram / A


skrev Nynykter i Glad men rädd

Jaha, nu blir jag kärringen mot strömmen, för jag dricker alkoholfri öl ibland bara för att jag gillar öl. Speciellt till sill. Det har inte triggat mig, så det där är nog väldigt individuellt. Men om man ska vara på den säkra sidan är det såklart bäst att avstå helt. Jag kan för övrigt bli väldigt i gasen när jag är på fest även om jag bara druckit läsk och vatten. Jag smittas liksom av stämningen och musiken, så jag hade platsat perfekt i kontrollgruppen i den där undersökningen som Adde nämner :-)
Styrkekram till dig MissH


skrev viktoria i Att leva nykter

jag har inte övergett forumet, och blir så glad och rörd över att se att forumet inte övergett mig, fast jag inte hörts av på ett tag. Kände att jag bara ville ge ett livstecken ifrån mig, orkar inte läsa ikapp och skriva så mycket precis nu.
Inatt fick min lillasyster somna in. Jag var inte på plats, hann inte, men hon "var förbi" hos mig inatt och tog farväl. Hur märkligt det än låter. Jag fick en kroppslig förnimmelse och tänkte: undrar om hon gick nu? Och en halvtimme senare ringde min andra syster som var där och meddelade att så var det. Ledsen och lättad och med ett märkligt lugn sitter jag nu här med lill* sprattlandes och bökandes i magen. 5 veckor kvar och jag tackar...ja vem som nu ska tackas för den påminnelsen om livet. Många kramar så länge...


skrev Nynykter i Dompa!!!

Jamen fy för facebook ibland..! jag har en släkting som liksom du bor på en mindre ort och hon berättar hur folk hänger ut sina konflikter och förtalar varandra. Hemskt!

Starkt att inte ljuga om morotskakan, förresten :-). Jag förstår att det var frestande. Men det passar bättre i det nyktra livet att tala sanning. Själv smusslade jag med mitt drickande. Mörkade. Även om jag inte direkt ljög kände jag mig som en lögnare. Det fanns sidor som jag inte ville visa alls. Dessutom låtsades jag ha koll på vad jag hade sagt och gjort på fyllan. "javiist ja, nu minns jag!" liksom. I det nyktra livet finns det inte behov av att mörka. Det blir lättare att tala om svåra saker, erkänna egna svagheter. Allt blir öppnare.

Jag känner också behov av den gamla "belöningen" ibland. Det tar nog tid att bygga om hjärnan igen och lägga vägbulor på den där beroendeautostradan vi har byggt från impuls till handling. Det har tagit lång tid att bygga autostradan i hjärnan, så det får ta lite tid att dra om vägen. Men morotskaka hjälper liksom kaffe och TV och ongar med eller utan strawberry.

Kram från Nynykter


skrev kalla i Dompa!!!

Tillbaka till verkligheten det är det bästa//Kramar Kalla


skrev Nynykter i Hur gör man för att bli nykter?

Det är ju så fantastiskt bra att den här nya kärleken träffat dig när du varit nykter. Det är den riktiga fina Liljan, inte någon halvvissen bladig (hehe).
Alkoholen dämpar ju alla känslor. Visst kan det vara frestande att ta udden av ilska och sorg, men kärleken, vill man ta udden också av den?
Jag vet inte vad du och sonen bråkade om men jag tänker att det blir många stora förändringar i hans liv nu. Du har både slutat dricka och träffat en ny man. Egentligen bra saker, men samtidigt kan förändringar oroa och få sonen att omedvetet vilja testa digi. Var är du mamma? Kan jag lita på dig nu? Finns du fortfarande håär för mig?
Kram från Nynykter


skrev Dompa i Dompa!!!

Usch vilka jobbiga barn jag har...inte alls de vackra ongar jag fantiserade om på hemmet ;-)

Nej allvar lite kaos var det...men jag kommer in i det. Vaknar dessutom i anständig tid numera. Närmare sex än fyra. Så min morgonstund är rubbad. Men jag mår kanon! Du med kalla hoppas jag...dina morgonritualer låter sköna. Framför allt det sista. Bra fråga med bra svar. Hoppas givetvis att alla i min forumfamilj har det bra! /R


skrev kalla i Dompa!!!

Du tillhöra ju mina morgonritualer, kaffe, radion och kolla AH och att Dompa och ni andra mår bra och sen frågan till mig själv skall jag vara nykter och svaret är ja det skall jag. Så mina tankar till dig hoppas att allt är ok//Kram Kalla


skrev mulletant i Mitt nya år

att jag släpper taget och han skapar sitt - eller tvärtom... Oberoende vilket - i en sund bemärkelse. Idag är jag... förkyld. Nyfiken. Och hoppfull. Och lite... spännande är det, eller ganska mycket. / mt