Senaste kommentarerna i forumet

lite lättare att hitta din roll Cocco om du läser detta ?

http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Du är värd ett bra liv så sätt dig själv i första rummet !

bara puffa lite för denna sida : http://helenefurness.se/vem-ar-alkoholist/

som är "rolig" alt "nyttig" att läsa är denna : http://www.frialankarna.m.se/jellinek.htm

Jag fläskade inte ända ner i botten innan jag bestämde mig för att förändra mitt liv men jag var nära....2 från botten :-((

Idag är jag överst på tillfrisknandekurvan och jag är livrädd för att halka ner igen. Jag startade längst ner på högra kurvan och jag bad ärligt om hjälp, och fick det. Jag ligger inte konstant på översta platsen för livet har ju sina svackor men idag har jag verktyg att handskas med det som krånglar till det.

Jag hakar på denna tråd. 2014 ska bli vitt. Alkoholen har spelat ut sin roll. Nu har jag testat ett liv med alkohol, och nu ska jag testa något annat. Jag har inte lärt mig alla fallgropar ännu, men att läsa och lyssna till er andra hjälper!

Andra dagen vit, jag har sovit ut ordentligt och kroppen känns mörbultad men skön. Nu får läkningprocessen börja.

Jag ligger också i startgroparna och önskar dig en lyckad årsstart med mycket mys med minstingen.

Spes

Eller hur - både Nossan och Mammy Blue! Detdär med att alltid bräcka andra, kanske chockera och förvåna, jag vet inte vad det är för konstigt behov! Var också liten och söt (och såg kanske lite korkad ut) och gillade väl att chocka folk genom att vara "oväntat" bäst på att dricka, svära, vara smartast, bäst på obskyra band och musikutrustning etc etc etc.... På senare år har jag lugnat mig lite vad gäller den biten men tror att jag ibland fortfarande har ngt slags komplex att till varje pris inte vara NormalSvensson, även om det har blivit mkt bättre med åren.

Även om jag inte utfäst ngt löfte om helvitt år 2014 så dricker jag iaf inte nu. Inte igår och inte idag. Har sedan jag började försöka bryta beroendet i höstas njutit mindre och mindre av alkoholen när jag väl druckit. De senaste gångerna jag druckit har jag, även om det ibland bara varit ett enda futtigt glas vin, ärligt talat inte tyckt om effekten. Att bli seg, pratig, "off", få halsbränna och ångest. Nä, det har inte kännts nåt vidare, vilket jag försöker påminna mig om när suget eller vanorna pockar på.

Idag är jag och minstingen lediga, och ägnar dagen åt kramkalas, böcker och tv-spel i soffan. Sånt jag i ångestdimmorna aldrig hade ro för tidigara, då det gällde att göra bot, vara effektiv och kompensera för ännu en bortdrucken kväll.

Önskar er alla en fin årsstart!

/N

Blev plötsligt lite orolig och känner mig matt och febrig.
Men så kom jag på detta med HALT och inser att jag är hungrig.
Dags att åka hem och laga mat.
Inget sug i alla fall, just nu!

Så skönt att det äntligen är januari.....

Lycka till tillbaka // Spes

Jag har sovit många timmar i natt men sömnen var orolig och
jag vaknade fler gånger. Känner igen symptomen sedan tidigare
dagar 1. Jag tror inte det är så konstigt eftersom det blir
som en metabakfylla då man druckit som jag. Jag mår inte
heller så bra men har inget stort sug i alla fall men jag
vet sannerligen väl att det kommer. Men i dag är det inte här
och då ska jag ta vara på den känsla även om den just nu bara är för
stunden.
Massor med pepp ifrån mig // Spes

Ja, att se klart hela filmen är ju ett jättebra sätt. Om det hade stannat vid ett oskyldigt litet glas så hade man inte haft problem...men det har man ju. Såklart man klarar att ta ett glas en dag, men då kommer man ta ett annat en annan dag och sen är man snart tillbaka där man var.Och det är ju något jag fått lära mig gång på gång. Nu tycker jag att alkoholen har spelat ut sin roll i mitt liv. Jag har inte direkt njutit av den på sistone. Den korta tillfredsställese det ger är inte tillräckligt för att överväga allt det andra. Skammen, smygandet, baksmällan. Jag har ju byggt en livsstil kring det där drickandet utan att ens förstå det. Nu har hemmet, jobbet och hälsan fått ta stryk. Och då har jag ju ännu inte nått min botten. Visst ska man väl inte behöva nå den för att ta sig upp?

Jag ska försöka titta in här varje dag och läsa och lämna nån rad för att påminna mig.

Hej!

Jag känner igen mig i din berättelse. Jag vet inte när jag började vardagsdricka, men det byggdes snabbt på från ons,fre,lör till ons,fre,lör,sön tills det var dagligen. Precis som du drack jag mig inte full. Började med två folköl varje kväll, men det blev snabbt 4 varje kväll. Och ibland mer. Det är så det smyger sig på. Sakta. Att dra ner eller begränsa är svårare än att avstå helt. Men man måste ju såklart upptäcka för en själv.

Mig hjälper det att tänka på vad det här "mys"drickandet leder till om jag fortsätter. Hur ser det ut om 5 år? Då kanske det är försent..

HÅLLER TUMMARNA FÖR DIG!

Ja, det är lätt att glömma. Försök hitta dina sätt att påminna dig om varför, på samma sätt som du gör en målbild om hur du vill att det ska bli så ha en motbild om vad som gjorde att du ville ändra. Spela hela filmen klart. För min del hade jag en "frestelse" vid jul, när jag var utomlands med familjen. Var så sugen på ett glas vin till middagarna, men för mig hjälper det att spela hela filmen klart - det hade inte räckt med ett glas. Hade jag bestämt mig för att det skulle vara ok att dricka vin på resan hade jag börjat förhandla med mig själv om det då inte hade varit ok att dricka ett glas vin kvällen före - det är ju så mysigt, och om det är ok på kvällen med ett glas vin måste det ju vara ok med en öl på em? Osv. Så funkar jag och jag vet om mina fallgropar och frestelser.
Försök planera in något att göra när du vet att suget kommer att vara svårt, tex fredag em/kväll. Jag bokade in träningspass, det funkade för mig. Hitta din grej och håll dig till det under den jobbiga början.
Och det viktigaste, prata om det, med dig själv eller någon annan eller skriv på forumet så du upprepar för dig själv varför! Ett bra sätt att minnas och har du det skriftligt här är det lätt att gå tillbaka och läsa när du sviktar. För min del kan det räcka med att läsa inledningen på min tråd när jag tvekar om nyttan med det här projektet.
En dag i taget fungerar definitivt. Jag utökade nästan från början till en vecka, eftersom jag ville vara klar över att det inte skulle bli något till helgen, och kunna planera in andra alkoholfria aktiviteter.

Lycka till!

- visst känns det bra! Tänker på forumet som ett bra exempel där helheten blir större än delarna tillsammans. Och där nya tankar skapas mellan människor.

Lycka till idag!
/m

Nattsömnen var verkligen inte den bästa första natten utan alkohol. Vaknade efter bara några timmar med fruktansvärt ont i ryggen och sen kunde jag inte somna om. Låg o vred och vände på mig i flera timmar och nu känner jag mig absolut inte pigg o frisk. Varför får man mer ont i ryggen när man inte dricker alkohol? Eller är det så att alkoholen dämpar det onda? Nu blir det till att leva på värktabletter ett tag, för jag måste ju klara att promenera med valpen och att jobba här hemma. Nu är det ju nytt år och nu kommer alla bokslut som ska göras, så jag har verkligen fullt upp. Varje gång valpen vaknar, så är det ut i trädgården för att försöka få henne rumsren och så fort hon somnar en stund, så snabbt jobba undan en del. Det går inte att vara trött då, men det går ju inte att vara dimmig i huvudet av för mycket alkohol dagen innan heller. Så nu får jag bita ihop och se till att klara av detta. Jag är glad att jag bor ensam (så när som på vovven) för jag har ju rensat ut all alkohol och har inget som frestar mig här hemma. Dessutom har jag 2-3 mil till närmaste stad och Systembolag, så det är inget som man bara sticker iväg och handlar heller. Tur för mig!
Vi är många som har som nyårslöfte att hålla oss borta från alkoholen och jag hoppas att vi alla kommer att klara det galant. Klart vi gör om vi peppar varandra.

Hej m-m!

Tack!

Vilken skön känsla att vakna utan den där sunkiga baksmällan. Gick och la mig tidigt igår och och har sen sovit nästan 14 timmar. Underbart.

Jag är rädd att jag ska "glömma" varför jag tagit detta beslut. Alkoholism kan nästan kännas som en sinnessjukdom, där tankarna blir det största hotet. Men vad tankarna än försöker locka med så kan man konstatera att man ångrar ju aldrig att man INTE druckit. :)

Det här "en dag i taget", fungerar det? Jag tar beslutet att vara nykter idag också.

Jag fattar att det är svårt. Ett steg har du ju tagit, att skriva här.

Det är på riktigt, oavsett du vill det eller inte. Att acceptera att situationen ser ut som de gör är inte samma sak som att tycka att det är bra men det är ett första steg till att göra något åt det. Åh, jag var precis som du, höll det inne och kände jag hellre skulle dö än att någon utifrån skulle få reda på hur vi egentligen hade det. Problemet är ju att man då ständigt återskapar lidandet. Typ att man återupptäcker det, vilket man alltid gör även om man försöker glömma det eller stoppa undan det i någon mörk vrå. Det kommer alltid fram så småningom, även om det ofta är ständigt närvarande kanske förklätt som huvudvärk, sömnsvårigheter eller en diffus oro i magen.

Jättebra att du skriver här! Hit kan du alltid komma med dina känslor och tankar. Det underlättar ju när man vet man är anonym. När jag började skriva här blev jag förvånad över saker jag vågade berätta och det var också bra för mig och faktiskt, tvärtemot vad jag tidigare trott, en lättnad att att ha allt i skrift så jag inte längre kunde låtsas om att det inte fanns.

Brevet kan du ju också skriva för din egen skull så du kan öva på hur du kan lägga fram det du vill säga utan att han förlöjligar dig. Du kan ju alltid bränna upp det efteråt om du är rädd någon ska hitta det. Att du skriver du är rädd att han ska reta dig efteråt är väldigt sorgligt. En förälder ska aldrig förlöjliga eller reta då barnet visar/uttrycker sina känslor, oavsett hur gammalt barnet är. Det visar snarare på hans känslomässiga omogenhet.

Jag har distans till mina erfarenheter och jag mår idag bra, ja faktiskt bättre än någonsin.

Ta hand om dig!

Det är otroligt vanligt att man känner skam och skuld för att man har en anhörig som inte kan hantera alkoholen på ett rimligt sätt. Det kan också kännas svårt att ta upp problematiken med den det gäller då det ofta är en tyst överenskommelse om att aldrig sätta ord på problemet.

Om det idag känns oöverstigligt att prata med någon utomstående så kan du börja med en liten övning som tar ca 3 minuter om dagen.

Fundera på hur många som har kunnat välja sina föräldrar och på vilket sätt skammen över din fars alkoholproblematik tillfaller dig. Hur skulle du reagera om en vän berättade om sin pappas alkoholproblem för dig?

Vad vill du förändra i ditt liv och hur skulle det kunna uppnås?

Detta är en enkel teknik för att återta makten över sina känslor. Vi får mycket tidigt lära oss att man inte rår över sina känslor och därför försöker vi aldrig ta kontrollen. Vi lär oss att dölja känslor, förtränga men sällan att styra dem.

Det kan ta lite tid och du behöver inte ens tro på att det hjälper dig men jag lovar att det gör det. Du kommer att kunna släppa känslan av skam.För det är precis som alla här skriver inte ditt ansvar att dina pappa dricker.

Och glöm inte att du är långt ifrån ensam. Att söka hos tex al-anon är inget svaghetstecken utan tvärtom ett tecken på styrka och mognad.

Fortsätt att skriva här, det hjälper enormt mycket både att få skriva av sig , att läsa vad andra skriver och att se hur många fina och kloka människor som lever nära missbrukare och så många fina och kloka människor som kämpar mot sitt eget missbruk.

Besserwisser? Nej ingen fara!
Du har så rätt att även Prost är rätt.

Är ju ingen språkforskare direkt men låt mig gissa att det har med synonymer/dialekter att göra.
För mer info får jag kolla upp i Duden eller så.

Även "zum Wohl" eller "Gesundheit" funkar och det finns fler. Har samma betydelse beroende var man befinner sig,
och naturligtvis har även umgänget, situationen med ordvalet att göra. Är ju ett ganska rikt språk..

Prosit Neujahr!, eller Gutes neues Jahr! eller något liknande till dig!

//PP

Hej markatta!
Det här med brev lät bra, men jag är rädd för att det ska bli pinsamt efteråt, att han ska reta mig eller att det kommer hittas av någon.
Jag har aldrig berättat för någon om de problem vi har hemma, aldrig ens sagt det högt för mig själv för då blir det mer "riktigt" och det är jag faktiskt lite rädd för. Kalla mig mesig men att gå till något möte eller ens att bara ringa till såna stödlinjer, det vågar jag inte. Jag vill inte att någon ska se mig och jag vill inte att någon ens ska höra min röst. Jag vet att det låter oerhört dumt men jag har hellre ångesten i bröstet än att jag blottar mina känslor och vår lilla hemlighet för någon.
Jag beklagar hur det varit för dig, men samtidigt är det skönt att du kam tala om dina erfarenheter.
Tack!

Tack berra. Giraffspråket var något jag aldrig hört talas om innan men det lät faktiskt väldigt logiskt. Saken är dock den att min pappa blir oerhört elak och kallar en för ditten och datten så oavsett om jag säger att såhär är det eller om jag säger att såhär känner jag så skulle han bara komma med ett "du vet ju ingenting din lilla idiot". Mina päron bråkade nämligen igår igen och som vanligt när mamma säger att hon är trött på detta nu så ska pappa kontra henne och säger att han är trött på att hon ska handla kläder hela tiden. Han försöker ständigt göra sig själv till offert..

God start Fenix! Rent tidsmässigt har vi ju nu funnits här inne ett tag, även om jag föll igenom och inte loggade in på ett bra tag. När jag funderar på mina sista år ser jag lite Sisyfos varning i mig. (Du vet han med stenblocket) Så jag kommer följa dina framgångar lite extra, och låta dom sporra mig. Kan jag göra något liknande för dig, vore det toppen!

Nu ska stenjäveln upp!

Kör hårt, fast mjukt...

//PP

Vill jag inte vara men Gesundheit hörs vid nysningar.
Prost är det ordet som sägs som skål.
Självklart finns det umgänge som anser att Gesundheit är rätt ord vid en sup!
Må bäst - Kämpa på!

Eller rättare sagt hej på er! Som alla skrivit här inne i tråden. Funderade lite i samma banor när det gällde barnen Nossan. Helt normalt tror jag att det finns en del ångest och sorg den första tiden. Jag känner den fortfarande efter mina veckor, men det får jag acceptera. Något vi inte behöver ha ångest för är i alla fall att vi försöker sluta! Känner redan tendenser att det blir bättre, och har läst det hos andra. Men det måste nog få ta sin tid...

Vad jag tror angående att ta skada? Nej, jag tror inte dom tagit skada på något sätt som kommer att prägla dom resten av livet. Och jag tror oron är normal. Kanske är det vårt samvete som talar på det sättet i början? Jag själv kände att det var skönt att kunna erbjuda sludder-fria nattnings sagor. Naturligtvis kan det vara annorlunda för barn som lever i den "misär" alkoholen kan skapa, men det känns inte som ni har haft det illa på det sättet. Jag får en känsla av att barnen blivit sedda och fått kärlek trots att morsan druckit vin! Säkert finns det andra som har riktig kunskap, och säkert finns det dom som skulle vilja kraxa om att det sätter men för livet, men jag tror inte det.

En sak är i alla fall säkert. Vi kan inte ändra på det som skett. Idag, imorgon och framöver kan vi det! Så för mig lönar det sig inte att gråta över "spilld mjölk" eller vin heller för den delen.

Hoppas så att humöret är lite lättare idag. För mig går det upp och ner, fast för varje vecka som nu går blir det bättre. Den första tiden pendlade jag mellan nästan eufori, och fem minuter senare kunde jag var nere i ett svart hål. Obehagligt men inte farligt att känna så. Farligt blir det snarare om stegen när vi mår som sämst, leder oss till bolaget.

//PP

Hejsan. Jag är 31 nu och levt likadant som du. Jag har provat sluta dricka på alla möjliga sätt
Försökt kunna bli normal drickare men alltid fallit tillbaka i skit träsket. Jag som många andra
Här har nog gett ett löfte om att i år slutar jag. Min erfarenhet säger det finns inga enkla svar på hur
Du slutar mer än, det är bara du själv som gör skillnad! Du bestämmer hur du ska må. Önskar jag kunnat sluta tidigare
Men nu är det som det är för mig. Har varit nykter i perioder o alla kan. Bara man bestämmer sig för
Att du bestämmer o ingen annan får köra över dig. Skriv hur du känner, du måste hitta dina
Verktyg. Jag har bestämt min o berättat åt mina nära. All lycka! Pontus

Jag är ingen räv här, Jag är helt ny och jag har inga svar. Jag vill bara säga att Vi är lika gamla du och jag och har samma problem. det är det jävla festandet.
Jag gjorde precis som du, skapade en profil här direkt efter nyår för att man ännu en gång gått för långt.

Jag vet inte vad du tänker men min plan är att låsa in mig en tid. De människor som älskar dig får gilla läget, de får göra något annat om de vill träffa, istället för att festa.
För this is faktiskt it.
och de damer du träffar på fyllan, hur många gånger har det lett till något värt att fortsätta?

Jag vet inte om du läst några av inläggen här. men jag får kalla kårar. Många av de livsöden jag snubblar på ÄR jag om 20 år. För det är verkligen en slippery slope, vips så har åren gått och det finns sorger och andra anledningar som får att att dricka ensam hemmai köksskåpen.

Jag tycker du är smart. Stopp nu. inget på ett tag. Jag har samma plan.

du får väl bli deprimerad ett tag då? inget är värre än ångesten. Det är ett långt pris att betala.

Vilken tur vi har ändå, att vi kommit till insikt "redan". vi har tid på oss att förändra.
du har rätt i sorgligheten, det var sorgligt, men detta är inte ett dugg sorgligt.

hejja hejja!

När jag ser att vi rullar, och att dagarna går Spes. Naturligtvis är det inspirerande!

//PP