Senaste kommentarerna i forumet

Ja de är verkligen svårt. Har läst så många böcker och föreläsningar och sugit åt mig allt om alkoholism men det finns så lite om just den typen min sambo är. Eller hur man kan göra när alkoholisten inte ens erkänner för sig själv... Utan nekar så hårt till allt. Hade känts mycket bättre om han hade kunnat erkänna. Då hade vi haft nöt att jobba med. Som de är nu så ser jag de, bekanta kanske ser de ibland men istället för att ta konflikten "Hur kan jag ens påstå nåt så sjukt. Han druckit? Nä vet du vad! Jag måste va skadad i huvet som påstår de.." Så blundar jag. Han har ett välbetalt jobb , inga skulder, inga spel problem eller så alls. En fin yta alltså och den har han Hållt i många år. De är som sagt vara de närmaste bekanta som fattat att han är berusad och undrar lite varför han förnekar de... Han har gått på antabus. Tre gånger i veckan. Jag tjatade o till slut hotade jag med att lämna om han inte tog antabus då fick han de utskrivet av en läkare fast han tog de bara för att jag tjatade inte för att han har problem sa han. Så blev allt bra en stund o vi slutade med antabus och så brakade de igen och igen och igen och jag hotade igen med att lämna. Då fanns de några tabletter antabus kvar i burken som han tagit nu i nån vecka. Men grejen är den att han tog en tablett i onsdags men är helt hundra på att han var berusad igår. Hur nu de hänger ihop... Han blir berusad på väldigt lite tror jag men man ska ju inte ens kunna dricka en droppe utan att må dåligt när man äter antabus trodde jag.
Iaf så vägrar han få mer antabus utskrivet.
Han är världens bästa och pålitliga när han är nykter. Jag hatar alkoholen! Fy vad den förstör.
Iafman hör så sällan talas om denna typ som förnekar alkoholen till varje pris...

Så han förnekar att han dricker alls..
Svåraste typen..jag har aldrig förnekat..
Men känner en som har gjort det...
Det slutar på gatan..
Antabus annars kan du hälsa hem..

Har jag lyckats i perioder ..
Då får man vara glad och positiv..
Och inte mer ä 4 enheter åt gången..
Är man nykter och tränar tex dricket två mina favisar 7.2 så kännet man av vad de gör med en frisk man dagen efter.
Min vanliga portion 6 x 7.2 efter jobbet..gjorde att jag kunde ta mig till jobbet och systemet dan efter..
Sedan kom problem och då drack man för att dämpa..och få spyr man på golvet ur sängen och är borta hela veckan..
Nu är det antabus igen
. Känns bra.. så slutade mina försök med att dricka normalt....
Vill inte ens planera nåt för framtida drickande
svårt att vara utan
Min fru som har ansökt om skillmässa vill ha löften till helnykterist..try self säger jag
Min andra kvinna vill att jag förbli nykter..
men i hennes sällskap känner jag mig avspänd och behöver inte dricka..

En vecka tar det minst
Ta en promenad och banksa huvudet i ett träd
Gå till läkaren o få propavan

Då gäller att skaffa så mycket att göra i helgen att inte kunna dricka..
Jag jobbade över till 1800 tex
Lördag går och träna innan du tänker gå till Sb
Nu tar jag Antabus så man slipper tänka på det

skrivet!

och det känns så bra att klarat en dag till utan A. Nu är det 48 dagar sedan jag drack sist och det går bra. Jag känner inget direkt sug heller och jag har känt mig liiite piggare igår och idag, det kanske vänder nu.

Jag har varit och hälsat på en nära släkting som känt mig hela mitt liv som tyckte att jag gjorde helt rätt i att låta bli A. " Du är mycket trevligare nykter " Det är nog väldigt sant och jag tycker mer och mer om den person jag är just nu. så resan mot ett nyktert liv fortsätter och det känns som att det kommer att bli bra utan alkohol :) mod60

I snart sex år har jag levt med en alkoholist. Vi har nyligen fått ett barn. Nör vi träffades så höll han på att behandlas för sitt missbruk. Naiv som jag var (och är) så tänkte jag att han skulle klara det och att jag kunde hjälpa.
Trodde han blev ren men har nu insett att han aldrig varit den från sitt missbruk. Han har bara lyckta dölja de bra.
Jag vet att han dricker ibland, kan se direkt på hans ögon, tonläge eller rörelser om han druckit. Har hittat ölburkar i garaget. Han har varit full på middagar med bekanta och jag har skämts så mycket för hans beteende. Han har aldrig tidigare varit elak men nu sista gångerna har han börjat säga elaka saker och varit väldigt spydig mot mig. Han har aldrig slagits men gått på fysiskt liksom knuffats lite och Hållt fast mig nån gång.
Det absolut största problemet är att han förnekar att han dricker alls. Han säger att han är nykterist sen flera år tillbaka. Även om han flera gånger varit påtagligt berusad även om även bekanta mörkt detta och även om jag hittat tomma ölburkar gömda så förnekar han helt helt helt. Jag skulle kunna komma på honom med att halsa öl men han skulle förneka det ändå. De är så sjukt för de är så uppenbart ibland att han är berusad ju. Han kan vingla men frågar jag om hn druckit så blir han fruktansvärt sur och arg och beskyller istället mig för en massa saker och skriker arr han minsann inte druckit på flera år.
Alltså Gud vet inte varflr jag skriver här är desperat. Gpr sönder. Jag borde lämna honom. Speciellt eftersom vi nu har ett litet barn och denne ska knte behöva växa upp i detta. Men dum som jag är så tror jag alltid att de car sista gången..eller så blundar jag. Fan vad man är idiot! Han kommer aldrig erkänna att han Dricker trots att det är uppenbart, därför är de så svårt att ens ta upp ämnet med honom utan att starta ett vörldskrig. Älskar honom. Den nyktra mannen han är men hatar honom när han är berusad. Å kan inte första att han kan blåneka så fruktansvärt hårt de är så sjukt. Känner mig ensammast i världen. Nån som varit med om samma och lyckats fp honom att förstå eller som fått lämna?

Jag är stolt över dig. Du tar tag i ditt liv. Du gör ditt bästa. Du ger andra hopp...:)

Jag är nu hos vänner och mår relativt bra med att jag fått prata av mig. Man måste inte isolera sig eller bära en annan människas skuld. De har peppat mig mycket och förstår varför jag tar ut skiljsmässa. Ingen ens frågade om jag tänkte ge honom en ny chans. De känner mig, vet min bakgrund och vet att jag valt rätt, utan tvekan. DET får mig nästan att gråta av både tacksamhet men också av kärlek. Ens sanna vänner och familj stöttar en och finns där när det är tufft. Ingen vet på jobbet men det avslöjar jag inte förrän skiljsmässan och bodelningen är klar. Min man har en jobbarkompis fru på mitt jobb. Här kommer jag att skydda honom, inte säga annat än att vi skiljer oss för att vi inser att vi inte passar ihop. Det kan jag bjuda på, det kostar inget känslomässigt eller utifrån stolhets faktorn för min del. Hoppas ni andra får en bra helg. :)

Fast tänker ändå mycket på alko. Lite upp och nergångar. Lägger fokus på bara någon dag framåt. Då känns allt överkomligt.

Det är fredag och jag har varit nykter i 26 dagar. Har en förkylning från helvetet. Den kunde inte komma mer lägligt. Öl är det sista jag är sugen på ikväll. Annars är helgen planerad med nyktra aktiviteter. Ha en fin helg

lika när jag slutade min primärbehandling. Att helt själv stå på egna ben ute i en snurrande värld var skrämmande.
Jag gjorde precis som de sa åt mig och började gå på AA så mycket jag kunde. Med nya rutiner, många möten och stora öron när Di Gamle pratade om hur de gjort så blev det lättare än jag var rädd för.

Fredag, skall fira en lyckad förhandling/affär med en skön familjekväll. Alkoholfri bubbel! Mamma vaken längre än 21.00. Tar en omväg om bolaget går till ICA istället. Nu gäller det!

Ahha jag blir tokig! Jag vill också kunna dricka som andra. Jag vet att jag inte är beroende utan bara jävligt korkad när jag får i mig a. Inte som andra. Kan inte sluta. Jag vill också kunna sluta när jag vill.
Varför kan inte jag ta en öl och sen är det bra? Varför kan inte jag ta två glas vin till en god middag utan att börja pimpla vin hejdlöst?
Varför är det så mkt enklare för mig att ta ett glas på veckorna om man jämför?

Varför? Mitt mål ska bli att kunna dricka normalt. Som andra. Jag blir så förbannad!

Förövrigt min 12 dag nykter!

Ja, såna vanor är ju inte hållbara i längden.ring omgående till närmaste beroendeklinik och boka tid. Eller vårdcentral. Om du inte vet vart du ska vända dig, ring alkohollinjen o fråga.
Lycka till med ditt första viktiga steg mot ett alkoholfritt liv.

M

Detsamma! Lyckospark till oss!!!

Detsamma! Lyckospark till oss!!!

och välkommen hit!
Jag är en medberoende och inte en drinkare men vi lider båda av samma sjukdom.I mina ögon så verkar det som att du behöver hjälp av det mera handfasta slaget,dvs hjälp utifrån.Sen kan detta forum vara ett stöd i vardagen för att skriva av sig i sina tankar och kring de problem som uppstår och har uppstått pga alkoholen.
Alla härinne vet vad du pratar om och de flesta lider av sviterna av långvarigt alkoholmissbruk.antingen som beroende eller medberoende.Exakt vilken typ av hjälp du är bäst hjälpt av vet du kanske bäst själv.Ett första steg kan vara att gå på ett AA-möte och sitta tyst och lyssna eller vända dig anonymt till alkoholmottagningen för att få mer info om vilken hjälp som finns att få.Eller gå till en läkare och berätta rakt av om i vilken situation du befinner dig i.Att du faktiskt skriver här visar ju ändå på en vilja att bli frisk.Sen hänger allt på dig hur mottaglig och viljestark du kan vara,men det vet du ju redan.

Andra fredagen sen beslutet att bli Snövit! Men förra helgen räknades inte, för då var jag fortfarande så inne i bakfylleångest efter konferensen som spårade.... Alla hjärtans dag i morgon. Då brukar vi alltid dricka bubbel, hela familjen. Jordgubbsbubbel till ungarna och rosa champagne till oss. Det där kan jag liksom se fram emot i veckor... Men nu blir det jordgubbsbubbel till oss alla. Var till och med inne på Systemet för att leta efter en lite flådigare flaska alkoholfritt. Och klarade det!
Blir nästan lite rädd för att det känns så lätt och bra. För jag vet att när suget kommer, så kommer jag att använda just den där positiva känslan som argument för att jag nog kan unna mig ett glas vin trots allt.
Sen försöker jag istället glädja mig åt att det är så lätt. Det KAN ju inte vara svårt jämt. En dag i taget, för fan!! Och jag slipper iaf den där fysiska abstinensen som vissa av er måste gå igenom. Problemet hos mig blir ju den psykiska abstinensen, och den kommer ju så småningom. Men kan jag försöka glädja mig åt att det känns lätt och bra nu?!!!

och fortsatt nykter. Vissa dagar är bara hur enkla som helst, medans andra dagar så funderar man på hur länge man ska behöva kämpa med sviterna efter sitt misstag - att dricka för mycket under får många år.

Märker på träningen nu att det alkoholfria livet ger effekt. Orkar mer, längre och i högre fart. Härligt med ett sådant kvitto. Nu kommer två helger på raken med vänner på besök. Fördelen är att man kan handla hem alkoholfria öl till sig själv. Helgen därefter blir borta, lite svårare, men det ska bara gå.

Snart 1,5 månad. Dags att fira ikväll med att vara nykter / Arne

Fredag igen!
En vecka sen senaste vinorgien.
Idag är det tufft.
Har passerat Systembolaget en gång idag utan att gå in.
Är livrädd att jag ändå kommer att befinna mej där innan stängningsdags utan att riktigt fatta hur jag kom dit.
Har en lång lista på grejer jag skall göra istället f att dricka men kan inte tänka pp nåt annat än vin.
Hopplöst att koncentrera sej....
Hjälp!!

Tack Adde för din kommentar, alltid kul att få tips om hur man kan tänka på saker på olika sätt! =)

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, har inte känt behovet men jag har nog vara inne och läst varje dag ändå. Tack för att ni finns och att ni delar er kamp/resa tillsammans med mig. Vi kämpar mot samma mål, ett nyktert och hanterbart liv.

Otroligt blandade känslor idag, det var nämligen min sista dag i primärvården. Tårarna bara rann när jag skulle ta adjö från gruppen, usch vad jobbigt det blev. Men det känns bra att ta steget vidare till eftervården och verkligheten. Jag är redo för det.

Jag hoppas ni alla kämpar på mot det bättre och ge aldrig någonsin upp!

Kram

jag tidigare i mitt liv gjorde en logisk tankevurpa och jag har gjort likadant med alkoholen. När jag led av bulimi så brukade jag tänka att det var mitt sätt att hantera ångesten, att det var tack vare den ventilen som jag kunde fungera i vardagen. När jag drack vin var det samma sätt att tänka, att det var min snuttefilt, att det hjälpte mig att stå ut och jag var rädd att sluta vara bulimisk och jag var rädd att vara nykter för hur skulle jag då klara av allt? Det är ett tankefel. Jag har klarat av vardagen TROTS att jag hade bulimi när jag var ung och TROTS att jag ständigt gått och varit småbakis och gett mig själv kemisk ångest. Det var alltså inte den ventilen som gjorde att jag kunde fungera utan jag kunde uppenbarligen hantera BÅDE vardagen och ett missbruk. Det betyder att jag/vi är så otroligt mycket starkare än vad vi tror och om man tar bort "ventilen" så har man helt plötsligt bara hälften så mycket att hantera och klara av. Det var ingen hjälp, det gjorde bara allt svårare. Jag levlade upp i svårighetsgrad i stället för att göra det enklare.

Min fru delar min meficin, lovat äta ett år. Det är lättare att ta en tablett än att gå till systemet och köpa ut sedan dricka.