Senaste kommentarerna i forumet

Kämpa på! Den suicidala ångesten ger sig, den gör det.......låt den ta tid. Det finns något på andra sidan. Gå igenom ångesten. Fan, det är ett helvete - man känner sig som värdelösast på hela jorden. Men - det går över, det gör det. Låt det klinga av. Kanske tar det 2 dagar, eller en vecka - men det lugnar sig. Har varit där för många gånger - och varje gång så intalar man sig: aldrig mer....jo jo....... Svettas, sov dåligt, ät dåligt, darra och skaka - det går över. Det går över.......... Men f-n vad svårt det är att inse när man ligger där i fosterställning och känner sig ensammast på hela klotet......

Det är som tvångstankar, att jag måste tänka på hur gott det är med ett glas rött vid middagsfixningen. Och hur det ändå aldrig kommer att gå. Men sen kommer nån skön känsla, när man tänker att "det är ju ett val jag faktiskt KAN göra".

Känner så igen mig Marianne.. Ångesten suicidal. Ja. Idag bestämde jag mig för att jag bara har ett val. Ett lugn kom över mig. Heja oss!

Du har ju tagit första steget med att skriva här. Det låter definitivt som att du ska göra ett rejält uppehåll med A. Det kanske inte är mängden vi dricker( jo ibland) men det är väl främst hur vi mår efter vi druckit. Du mår inte bra så varför inte lägga ner A. Hur länge det vet ju du bäst själv.

Jag mådde också pyton i många år men det accelererade i höstas. Nu är jag nykter sedan 44 dagar och det känns så bra.
Jobbet och dina barn är viktigast så jag är säker på att du vet vad som behöver göras. Ta en dag i taget så ska du se att du snart mår mycket bättre med dig själv. Läs och skriv mycket här det hjälper också.....

Känslan av att vara bra för familj och kära är obetalbar..
Lycka till//mod 60

visst är den bra. Jag kan ju tänka på A hur mycket jag vill, när jag vill osv. men jag har ju valet att inte agera på tanken. Detta forum är fullt av bra råd, tips och tankar från så många som brottats med alkoholen och kommit en bit på vägen.

Hur länga har du varit utan A Meredith?? Vinaktivitet??? Ja vi är tokiga på att ha med A överallt och i alla sammanhang. Chefer i moder Svea borde ta mer ansvar kring detta. Eller hur?
ha en skön kväll alla som kämpar mot A
//mod60

Vad bra av dig att du kontaktat hans släkt så att du inte är ensam i detta. Du har verkligen gjort allt och lite till. Tyvärr tror jag du måste acceptera att det inte finns mer du kan göra för honom. En otroligt sorglig insikt, men för mig var den också befriande. Hoppas för er skull att han anser att han är sjuk och behöver hjälp. På egen hand tror jag det är svårt att ta sig ur ett missbruk.
Om den dagen han vill det så finns det hjälp att får.

Ta hand om dig och barnen.

Helt dimmig i huvudet.
Nu går jag iaf......

ÄsanDag 3 för mej.
Gick långpromenad igår kväll.Sovit elva timmar.
Vaknar och ser ut som ett ras.
Grusiga ögon, svullet ansikte och sår under näsan.
Skall på ett möte som jag inte får missa.
Hur fan skall den här dagen gå'
Hjälp!

Härligt det låter. Tycker du använder din tråd helt rätt, blir en dokumentation av dina reflektioner längs vägen som oxå vi andra kan ha glädje av.
Lycka till med mera nöjda vita dagar!

Gillar oxå tanken-citatet.

Jag känner mig trygg i alkoholfriheten, inget sug just nu alls. Nästa prövning mot slutet av månaden när det ska göras vinaktivitet på jobbet. Såna dumheter!

M

Hoppas verkligen att du inte tar illa upp men jag kopierade in din mening i min tråd. Den är så bra och jag vill så gärna bära den med mig i mitt fortsatta arbete mot ett nyktert liv

"Tanken är inte farlig. Så länge vi inte agerar på den, så försvinner den nog och ersätts med andra och bättre tankar."

vi vinner kampen.....
jag känner igen mig i det ni skriver. Jobb och familjeliv och alkohol. För mig var alkoholen min "finaste vän" och den som gav mig avkoppling efter jobbiga dagar med mycket stress. Men ack så fel det blev. Med tiden. Läs gärna min tråd om ni vill. :)
Nu har jag varit nykter 44 dagar och det går framåt. Läser och skriver mycket här och får kraft, mod och tålamod att leva nykter. Det hjälper mig.

Försök att tänka på alla fördelar du kan, på hur livet ser ut utan alkohol. För dig och framförallt dina barn. Tänk att de har en mamma som är nykter och finns där klar i huvudet hela tiden. Vilken glädje för dig och för dom. Du kommer att må så mycket bättre efter ett tag. Känslan av att kunna se sig själv i spegeln på morgonen utan att vara bakis är så skön.
Köp hem en mängd a-fri dricka som du kan ta i stället för a. Något gott som ersättning. En annan sak som hjälpt mig är att skriva en lista med + och - ang. alkoholen. Den visar väldigt tydligt vilket val som är rätt. Var stark och ge inte upp. Viljan är jätteviktig.
Lycka till//mod 60

Alkoholromantik. ..så tänkvärt
Är det den sortens romantik som man längtar efter? NEJ!
Det ska jag påminna mig om ikväll när jag får lust att "gosa" med rödvinet.
Ja det låter ju helt galet att ens komma på tanken att göra det...vilket hål försöker vinet fylla?
Det är individuellt och värt att fundera över... Lycka till till både dej och men att få en alkoholfri kväll!

hej Stingo. Antar du menar tanken om ett a-fritt liv! Ja det är en stor tanke. Tilltalande och skrämmande på samma gång. Definitivt mest tilltalande dock.

Men det som är lite lustigt i sammanhanget är att jag trodde att när jag nu låter bli att dricka så kommer jag att bli så mycket piggare. Inte än kan jag säga. 44 dagar nykter. Tycker jag är lika seg som vanligt. Mindre ångest och skuldkänslor definitivt men inte jättemycket piggare. Bättre minne och lugnare och ja alla fördelarna med att vara nykter men inte mycket piggare. Kanske något piggare på vardagarna men som igår jag var så trött hela dagen efter vår fest. Nästan som förr. Fick lägga mig och sova på em, sov säkert 2 h, och sedan somnade jag runt 23 och sov hela natten till 9. Undrar om och när energin kommer tillbaka?

Kanske det har att göra med åldern och att det är något jag måste acceptera. A har nog varit både avkoppling och ett sätt att förgylla vardagen ( fast det gick alldeles för långt). Kanske är jag en personlighet som har svårt att ta det lugnt. Det ska hända något hela tiden. Tidigare när jag drack efter jobbet så var jag ju egentligen ganska trött men med lite a i kroppen så piggnade jag till och vardagen blev roligare. Ett tag. Tills jag somnade på soffan och då var det inte kul längre så klart. Börjar se hur det kan ha varit. Så kan man inte leva.

Mitt drickande ökade ganska dramatiskt för ca 15 år sedan. Då var jag klar med min utbildning och ny i mitt jobb. Jag skilde mig och samtidigt fick ett av mina barn en livslång svår sjukdom. Vi hade nära dödsfall i familjen, jag träffade mitt livs kärlek och vi fick barn. När jag ser tillbaka så ser jag vilken enorm stress som jag levde under. Många händelser, både jobbiga och fantastiska, som hände på en gång. Alkoholen fick mig att stressa av, kunna gå ner i varv. Kunde inte det själv. Alkoholen blev en tröst och glädje som jag hade alltid. Min man är väldigt tolerant mot alkohol och tyckte inte det var ett problem att jag var så bakfull så ofta. Ja och på den vägen är det. Men drickandet har ju ett pris och det kan jag inte betala längre.

När jag läser igenom vad jag skrivit så känns det skönt. Jag får väl vara lite seg. Får helt enkelt acceptera att det är så här. LIVET. Varken roligare eller tråkigare.

Jag har ju ett jättebra liv. Mitt vuxna barn hanterar sin sjukdom jättebra, familjen mår gott och jag har allt att vinna på att vara nykter. Jag ska dessutom sluta skämmas för att jag inte klarade A bättre. Jag får förlåta mig själv för att kunna gå vidare. Inte vältra mig i skuldkänslor utan vara lite mer förlåtande mot mig själv. Man får vara snäll mot sig själv :)

Nu skiner solen och jag ska gå ut en härlig promenad eftersom jag är ledig idag :)
kram mod60

Nu kommer nästa utmaning:
0 glas vin på vardagarna!
Det måste gå!
Jag är beredd på kamp!

..med abstinens, alkoholsug och t.ex stress på ditt jobb är att ge dig själv 100 % fokus att satsa på din nya nykterhet. Underlätta för dig själv i vardagen och utsätt dig INTE för känsliga situationer som kan skapa alkoholsug i onödan som t.ex middagar där det förekommer vin. Ligg lågt, träna, vila och samla kraft istället!

...sedan månadsskiftet och det är ingen skillnad. Känner mig lättad att inte "behöva" proppa kroppen full i onödiga kemikalier. Och lättad över att jag KAN hålla mig nykter trots allt. Jag tar inget för givet! Jag jobbar ständigt med mig själv på KBT-stunderna. Att försöka sluta vara så kontrollfreak, självkritisk, aldrig nöjd med något, beslutsångest över alla val jag gör oavsett om det är att välja toalettpapper på ICA eller större val samt sluta vara så lättstött. Det kommer ta ta tid inser jag o ska försöka ha tålamod. Blev lite less på min sambo tidigare som jag tyckte förstörde mitt nya liv genom att vara så negativ. Har pratat med han om detta och jag har förstått att det är svårt för han att ta in att jag är nykter. Han vill inte hoppas för mycket om han blir besviken OM jag får återfall. Men sådant tankesätt tycker jag är hemskt! Det blir som en negativ självuppfyllande profetia att jämt tro det värsta. Inte speciellt positivt direkt. Eller hur? Jag måste helt enkelt försöka avskärma mig från hans profetia-tänk och göra mitt bästa..för min egen skull. Inte hans.

Så kom ett beslut från min man. Han är arg på mig men tänker inte sätt käppar i hjulet för mig. Nu kan jag följa planen steg för steg...

Tack för ditt svar. Nej, jag orkar inte med en omgång till med professionell hjälp. Det hjälpte inte mig första gången. Jag har alla svar och vet vad jag borde göra. Det är känslorna som får mig att skriva och ventilera. Jag vet att jag inte kan ställa krav på min man. Jag vet att jag inte kan ändra, hota eller bota honom. Jag vet att jag måste fatta alla beslut som en enskild person. Jag vet att jag redan förlorat till spriten. Vetskap gör det dock inte lättare att agera. Alla steg tar ändå sin tid. Jag har skickat efter personbevis, jag har snackat med bankerna och jag har den sunda checklistan nedskriven. Jag inser att jag måste sälja huset och inser att jag får ta en ekonomisk förlust likväl en känslomässig sådan. Jag bockar av listan vart efter det går. Helgerna kommer jag spendera med olika vänner och tillåta mig att vara glad igen.

Jag vet också att jag överlever det här, och en dag utan att vara ledsen eller arg. Jag älskar varenda en av de jag inte längre knyter an till i min egen familj men jag vet att jag mår bättre utan dem i mitt liv. De går kvar i sin ångest men jag har klarat mig. Jag är vad man kallar ett maskrosbarn, en som överlever och blir starkare med tiden så länge jag gör vad som känns rätt för mig. Jag är på väg dit steg för steg. När han inte längre delar mitt liv, då tar jag itu med sorg arbetet och läkandets process. För jag kommer läka och ta lärdom från allt detta och gå vidare. :)

Inte mycket att orda om, det är som det är...
Lever kanske inte det liv jag hade kanske tänkt mig, jag hade nog tänkt mig att kunna....behärska alkoholen, att kunna dricka som alla andra...
Som alla andra?, hur dricker de då?
Tja, inte som jag alltså, för att dricka mig i varje stund berusad, och att känna ett tvång av det, dvs alla de avigsidor av alkoholen och vad det har fört med sig för mig.
Jag vill vara som alla andra, men måste verkligen acceptera mitt egna tillstånd, jag kan verkligen inte dricka alkoholen...
Verkligen?, ja verkligen, så ser min verklighet ut, där skiljer jag mig från många andra.
Min acceptans ligger i att på ett enda ställe så skiljer jag mig åt alla de andra, jag är allergisk till alkoholen, jag blir faktiskt sjuk av den...
Genom att ta avstånd ifrån den så tillåter jag den inte påverka mig, den finns i mitt liv men får inte påverka mitt medvetande.
Den kan sitta bredvid mig men får inte borra in sig i min hjärna.
Andra för dricka den, men inte jag...
De frågar mig, är det inte tråkigt att inte kunna dricka den, jag brukar tänka svaret, du skulle veta hur tråkigt det blir för mig om jag tillät mig att dricka av den.
Men så svarar jag dem aldrig, det svaret skulle vara allt för svårtytt för dem, utan jag svamlar runt med något mera lättsmält.
De brukar fråga om det inte är tråkigt att inte få dricka vin till maten, men hallå!, det finns alkoholfritt vin att dricka till maten, både rött, vitt och rosé.
Och finns det inte så är jag inte slav under vinet heller, köttet gifter sig inte med vinet, sådant svammel gör man bara i kyrkan.
Nä det är nog bara en förevändning av de som inte ser alternativen, det finns annat med syra och beska, om man vill prova sig fram.
I helgen när vi åt på restaurang så upptäckte jag att citronvatten var en ypperlig måltidsdryck som neutraliserade den oljiga smaken ifrån fettet i den feta såsen.
En halv citron guppade i sorternglaset från förrätten som ideligen fylldes med svalt bordsvatten, det kändes otroligt fräscht.
Restaurangens val av alkoholfritt rödvin var utmärkande dåligt , ett jolmigt svartvinbärssmakande rödlila gucka, där hade inte someliern gjort sitt arbete.
Det fanns inget annat alternativ, men det fanns över tjugo andra alternativ med alkohol i, men det är ju bara för de som väljer att bli påverkade av sin dryck.
Jag är ju inte en sådan tänker jag och kör näsan i vädret, jag är för fin för ett sådant beteende, tänker jag småskrattande inom mig själv , men med ett uns underliggande allvar.
Alla fem får sitta i en hyfsat varm bil genom snömodden på vägen hem genom stadens mörker och kyla.
Väl hemma byter vi alla om till myspyskläderna tar fram plädarna och somnar slött i den ursköna soffan framför reprisen av mellon på svtplay.
Inget röjröj den här lördagskvällen heller, men det är precis den lördagskvällen jag såg fram emot...
För jag vet att jag då får en söndag kvar att vilja minnas och som jag inte behöver genomlida i helvetes kval och ångest.
Så länge jag har ett val, får jag ett val, hade jag valt alkoholen så hade jag inget val kvar.

Ligger i sängen och känner ett visst obehag över att helgen är över, men det blev en helg på mina premisser, så jag levde ut den väl.
Inget råparty, men en helg väl värd att vilja minnas, och att kunna minnas, inte alla förunnat.

En dag ett liv, en hel helg ett helt liv, så länge jag bestämmer har jag kontrollen...
Andas in....andas ut, helgen är slut...

Over and out!

Berra

Vad skönt att du klarade ditt mål! Grattis :)
Jag själv har valt att lägga av helt tillsvidare. Mår illa av att tänka på mig själv onykter om så bara av ett glas. Inte för att man blir onykter av ett glas men jag vet vad spriten gör med mitt omdömme efter ett glas. Blir aldrig vara ett ;)

Hoppas helgen har gått bra för dig!

Blivit lite som en dagbok detta.. men så får det bli tills jag är bättre. Hoppas ingen misstycker.

Jag ska gå och lägga mig nu. Är helt slut i kroppen och det på grund av träning. Att vara så slutkörd på grund av träningen är en ny upplevelse. I alla fall på söndagar. Jag brukar vanligtvis spenderat hela dagen i soffan. Idag satt jag ute i solen på förmiddagen med en kopp kaffe och nu är min kropp helt slut.

Det kanske är så här alla andra haft sina söndagar. Varför har jag aldrig haft det så? Varför har jag inte gjort detta innan? Dagen har varit underbar. Jag har druckit läskcider från ica till maten. Så mycket olika smaker det finns på drickor. Har aldrig reflekterat över det innan. Har alltid druckit vin eller öl och det har alltid smakat samma. För mig i alla fall.

Ja det kanske låter som jag har blivit lite knäpp. Men just i detta nu är jag hög på livet. Och jag hoppas det stannar kvar. Jag ber för att aldrig falla tillbaka. Låt mig aldrig falla till tillbaka...

Det har varit mycket nu ett tag så jag har inte svarat dig, Izzy. Jag går hos en psykolog och jag går också på anhörigstöd. Det känns väl bra, men det känns inte som jag kommer närmare ett handlande. Men min psykolog säger att jag har gjort framsteg sedan jag var hos henne första gången, så jag hoppas hon har rätt.
Jag styrs så mycket av min mans känslor och tycker inte att jag har skäl nog att lämna nu när han varit nykter i flera månader. Trots att mina känslor har försvagats under åren så håller jag hela tiden på och förhandlar med mig själv. Kan jag lämna, har jag skäl nog, vågar jag skaffa en lägenhet, vad ska han säga osv osv. Jag kommer inte fram till något. Som om det inte skulle räcka med att det här med alkoholen har legat som en mörk slöja över mitt liv nästan från början i vårt förhållande. Det har aldrig känts hundra procent bra. Det har alltid varit något som förmörkat mitt liv med min man. Det där mörka som man aldrig vågat prata om, men som alltid gjort det svårt att se ljust på framtiden. Det har alltid funnits där och tyngt mig och gjort att många skratt varit på låtsas och att många planer aldrig riktigt fullföljts. Mina barn har varit min stora och enda riktigt äkta glädje här i livet. Är så oerhört tacksam för att jag har dem.
Är det så konstigt att jag nu vill slänga bort den här mörka slöjan över mitt liv och känna mig fri. Jag vill inte ha något som förmörkar mitt liv längre. Nu är han nykter, men kommer den mörka slöjan att försvinna, nej, det tror jag inte. Den kommer att finnas där över mig som en tyngd ändå. Kan ju aldrig veta om den där alkoholen ska ta över igen.
Vill bli fri och börja leva!!!

Nu är det tredje försöket att klara och sluta på egen hand för min sambo. För tredje gången bad jag anhöriga komma hem till oss för att prata vett i honom. Själv är jag likgiltig efter alla dessa år och undrar om jag någonsin ska kunna lita på honom igen...om han väljer att sluta dricka. Undra om han någonsin ska söka proffesionell hjälp för det behövs, problemet är att han inte kan se sig själv som nykter alkoholist. Nu drar jag efter sista halmstrået och hoppas vi kan få hjälp!! Kanske slutar det med att vi separerar men huvudsaken är att mina barn får ha sin pappa kvar i ett nyktert skick. Det betyder allt!!

Jag håller tummarna för dej! Kanske kan vi kämpa tillsammans. Jag lever också familjeliv och jobbar heltid. Mina barn är inte så små, så de går inte och lägger sig så tidigt. Det är väl det jag skäms över mest att jag dricker inför dem.