Senaste kommentarerna i forumet

Tack Adde!

Det känns bra att vara tillbaka här. Jag ser fram emot julen med barn och barnbarn. I år ska det bara bli julmust för mig. Jag brukar försöka att inte dricka alkohol när de små är med, så det är inte så dumt tror jag att börja mitt nyktra liv nu. God Jul!

Det blev både vinglögg och starkvinsglögg, Grants whisky till några Irish Coffe, vin och öl till maten.
Dessa drycker är dock inte något som jag kommer att vara med att dricka av, de är till för våra gäster och för min Fru (det lilla hon nu dricker).
Min egen nyårsskumpa var billig och gick bra att handla på ICA (Pommac Magnum). Tror att den smäller lika bra som något annat vid tolvslaget?
Till maten blir det must för mig, har inte riktigt vågat mig på 0%-Öl ännu, håller mig borta från allt med minsta alkoholhalt, är lite rädd för att det skulle trigga mig, men det kanske inte är någon fara? Kanske testar längre fram.

Jag är övertygad om att detta är något jag måste lära mig att hantera, att kunna vara med och ha roligt trots att det finns alkohol med i bilden.
Jag ser med förundran på vårt barskåp, välfyllt både av inhandlade drycker och sådant som givits som julpresenter av bekanta. Förut hade jag sett det med en känsla av att se ett smörgåsbord färdigt att ätas.
Nu känns det skönt att på riktigt inte vilja ha det som står där inne.
Jag vet att priset jag får betala är för högt för att jag skulle vilja göra det. Det är inte så många veckor sedan jag vaknade svettig, törstig och lätt illamående vid 3-4 taget på morgonen.
Ångern för att man druckit och insikten att det inte kan fortsätta skulle också hanteras...

Allt obehag som drickandet för med sig slipper jag idag, saknar inte mina träffar med Herr Ågren det minsta.
Att inte behöva gömma, ljuga och tugga starka tuggummin/halstabletter (patetiska försök att dölja verkligheten, jag vet) känns också mycket bra.
Får också då och då spontana kommentarer från mina närmaste hur skönt och lugnt det känns numera och att jag ser mycket friskare ut. Bra incitament att fortsätta på den inslagna vägen, om än inte de största för mig. Jag gör detta för mig själv i första hand, att det kommer en massa andra bonusar är grädden på moset.

Jag känner just nu ett stort och skönt lugn.

Ha en lugn och skön helg.
Buzzz

att de "värsta exemplen" vanligen föregåtts av det "lindrigare" våldet. / mt

Hej Yogi
Jag skriver fram till nu bara i andra sidans trådar. Läser mycket andras trådar, och ibland även era som skriver om hur ni upplever ert medberoende. Du har ju redan här fått alla goda råd som finns. En sak är i alla fall säkert, och det ju att det du är inne i inte är hälsosamt. Lycka till nu när du agerar, vilket du måste göra. Du ska se att det finns en bra chans att få ett lugnt och harmoniskt liv framöver. Fram tills dess - all styrka i den jobbiga tid som nu kommer.

Styrkekramar!

//PP

när jag ändå är igång.

Jag har läst en hel del och sett program etc om våld i nära relationer och reagerat på att man alltid tar upp de värsta exemplen, visar bilder på söndertrasade ansikten och flådda hudpartier. Jag förstår vad man vill uppnå , att syftet är att visa hur långt det kan gå men jag menar att det motverkar sitt syfte.

Det budskap som tas emot är att ens egen situation trots allt inte är så förfärlig, att man faktiskt inte borde klaga, att ta en plats på jourboende när så många har det så svårt känns rent av omoraliskt.

Det hjälper också de misshandlande männen/kvinnorna att förringa sitt eget beteende. " Vilket svin, så skulle jag aldrig kunna göra, det finns gränser. Det är en sak att slå sönder saker och att hota men att lemlästa "...

Jag önskar att man kunde berätta lite mer om de psykologiska effekter "lindrigare våld" medför, tala mer om de som lever under en hel livstid i en relation som förminskar och begränsar dem, om alla krossade drömmar, högt blodtryck och självmord detta orsakar, om det sociala arvet som tvingar in barnen i liknande relationer..

Hur många gånger har jag inte hört anhöriga berätta om mormor eller farmor som underligt nog vid 80 års ålder levde upp efter makens så tragiska bortgång

Instämmer med Adde, häng kvar! Lycka till med den första tiden. Är ganska lugnt här inne på forumet just nu. Har nog med helgerna att göra, men du kommer säkert att få en del utbyte av att läsa, och säkert en och annan uppmuntrande kommentar!

tillbaka och häng kvar !

snälla....läs vad lilleskutt skriver och ta ett beslut innan det händer nåt mer allvarligt !! Jag håller med i allt hon skriver och jag vill bara tillägga om ert företag och ekonomin där (fast det känns som att riva i öppna sår, men det är för ditt eget bästa) : Om du vet om att det förekommer rent fusk i firman så är även du som delägare åtalbar. Om berättar vad du vet nu så finns det en stor chans att du går fri.

Så....polisanmäl och ta kontakt med kvinnojouren. NU. Direkt.

Kram !!

i varje ord som lilleskutt skriver. Så bra med sakkunniga råd också.
All respekt även från mig och stor Julkram! / mt

Du skriver att du vet att du borde lämna nu på en gång men att du inte vågar. Det är helt förståeligt i din situation men jag vill ändå ge dig min syn på saken. Jag hoppas att du inte missförstår mig och tror att jag vill tala om för dig hur du ska göra eller att jag tror mig veta bäst. Jag vill bara ge dig några argument som du kan fundera lite på och sedan fatta egna beslut. Jag har all respekt för att du väljer din väg och är också säker på att du har förmågan att se vad som är bäst just i ditt fall.

Alla som har kunskap och erfarenhet av hur våld i nära relationer ser ut är överens om att det är just i anslutning till separationen som den våldsutsatta löper störst risk att drabbas av utökat våld och att man därför gör bäst i att ha en plan innan man ger sig av. Där är jag helt med dig.

Du har redan en plan och du har bestämt dig. Det som oroar är att du väntar, att du försöker att ha fullständig kontroll över när och exakt hur det ska gå till när du lämnar. Det känns som att du har all fokus på tidsplanen och därmed blir blind för den omedelbara fara som hotar.

Att du har allt planerat är bra men varför vänta? Du kanske kan släppa en aning på kontrollen och ta steget redan nu även om det på ett sätt innebär att du kastar dig ut på okänt vatten för en tid.

Jag lärde mig mycket om att leva i nuet i somras när jag lämnade min relation och inte visste var jag skulle bo eller hur framtiden skulle se ut. Jag tvingades att bara vara tacksam för den dag som gått utan katastrofer. Det var smärtsamt men jag såg ju att allt löste sig och blev också varse om min egen styrka.

Lite krasst vill jag att du tar med i beräkningen att juletid är den period då många söker skydd hos kvinnojourerna därför att julen är en riskfaktor i sig. Höga förväntningar, mer tid tillsammans och alkohol, som tyvärr för de flesta ett självklart inslag i julfirandet.

Om det skulle ske något som gör att du måste fly finns det risk att det är fullt på kvinnojouren där du bor och du kanske måste bo på hotell eller hos din dotter med allt vad det innebär. Kanske du kommer att plågas av oro över att han kommer dit eller i värsta fall kanske han gör det.

Om du skulle ta steget och kontakta en kvinnojour redan idag, lämna honom innan julhelgen ,helt enkelt för att försäkra dig om en plats , kan du kanske fira din dotters födelsedag som du skrev hos din pappa, eller om du har ekonomi, bjuda ett mindre antal på något cafe eller mc Donalds eller vad det nu kan vara som upskattas av din dotter. Du behöver inte ens ge en förklaring till varför.

Det är som du också skriver risk för att han blir galen om du lämnar honom och du är rädd för vad han kan ställa till med för dina anhöriga. Ja, det kan bli jobbigt för dem men tänk hur jobbigt de skulle få det om något allvarligt händer dig. Tror du att de skull må bra av att veta att du stannade för deras skull?

Mitt tips är att du, när du tagit steget att lämna honom, kontaktar polisen där dina anhöriga bor och förklarar läget, lämnar deras adresser och ber polisen att göra en notering. Kommer det då in ett larm från den adressen så vet de vad det handlar om och kan prioritera ärendet även om det utan den informationen inte skulle ha bedömts som akut.

Jag vet inte i vilken stad du bor men i Stockholm finns "Alla kvinnors hus". Jag har själv bott där för ca 15 år sedan. Om det inte har förändrats så har man sin egen lägenhet i ett hus på en innergård. Det finns ingen möjlighet att ta sig in på gården utan att först passera en port som bevakas och öppnas av personal.

Det finns allt du behöver i lägenheten och du får också möjlighet att gå igenom deras stora förråd för att se om du kan finna gardiner ´, dukar etc som passar just din smak. Du har tv, telefon, internet i din lägenhet, allt som behövs för ett normalt liv Det finns tillgång till personal, som finns i ett angränsande hus på samma innergård, dygnet runt.

Gemensamhetslokaler finns, där det också alltid finns tillgång till personal. Det finns ett stort lekrum och en barnterapeut som kan hjälpa barnen att sätta ord på det de upplever och att förstå situationen, hon kan också ge tips och råd, skriva utlåtande och hjälpa dig med kontakter med myndigheter och Bup om så behövs.

De samarbetar med ett antal riktigt bra advokater( en del riktigt tunga namn)som de kan förmedla kontakt med.

Kostnaden för boendet kan ses som närmast symbolisk och om du inte har råd att betala själv så hjälper de dig med att få kostnaden täckt av socialtjänsten som måste hjälpa till utan dröjsmål när det gäller våldsutsatta kvinnor.

Du behöver inte uppge ditt fullständiga namn när du skriver in dig där utan kan alltså bo där anonymt. Du får ta emot kvinnliga besökare och dina barn får bo med dig.

Jag tror att du skulle få en så mycket trevligare jul om du tar steget redan nu. Tänk inte på att han eventuellt slår sönder hela lägenheten. Du kommer ju att anmäla honom och du kan till och med vara så förutseende att du fotograferar hur det ser ut innan du ger dig av. Om du bor på ett jourboende kan du få intyg som bekräftar att du bott där under perioden.
Han kommer att bli dömd ersättningskyldig för det han ödelägger i bostaden.

Om du stannar kvar av rädsla för vad han kan ställa till med i lägenheten och för dina anhöriga så har han ju uppnått precis det han önskat. Då bekräftar du att hans beteende är effektivt och det förstärker ju bara hans motivation att fortsätta hota och slå sönder saker.

Fundera en stund på vad det värsta som kan hända är om du stannar kvar respektive om du lämnar redan nu, hur du kommer att känna dig om du firar jul i hans närhet respektive på tryggt avstånd.

Du gör det som du känner är bäst och du har all rätt till det. Med stor respekt för din intelligens och förmåga att bedöma din situation vill jag bara ge en "utifråntolkning" av din utsatthet.

All styrka och självförtroende önskar jag dig med en stor Julkram!

Nej, så tog jag det inte PP. Lite mer än så tål jag :-)

lämna redan nu på en gång. Men jag vågar inte, för jag vet att jag inte har en chans att bli av med honom förän lägenhetskontraktet går ut. Jag vågar inte bo kvar där om han tvingar sig kvar, vilket jag vet att han kommer att göra. Jag vågar heller inte bo kvar om han flyttar därifrån, för jag vet att han kommer att komma dit och försöka ta sig in, och den oron och stressen skulle jag inte orka med. Jag skulle heller inte våga ha mina barn hos mig då eftersom han fullständigt struntar i om de ser och hör och tar skada av det. De har bevittnat tillräckligt och nu behöver de i alla fall inte träffa honom berusad och då klarar han någorlunda att hålla sitt humör i schack.

Jag tror att jag måste härda ut. Försöka hålla honom lugn och ovetande om mina planer tills dess det är dags. Men det känns som om han kan läsa mina tankar. Jag vet inte om jag beter mig annorlunda kanske. Jag känner mig nervös hela tiden i hans närhet och även när han inte finns i närheten. När han ringer. Eller när jag skriver här och det blir så verkligt. Så sant. Nu när jag börjar ta in vad det faktiskt handlar om, även om jag fortfarande vill bagatellisera och tänka att det nog inte är så farligt ändå. Jag har konstant ångest numera. Tankarna snurrar. Jag är rädd för det som måste ske. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

Idag ska han iväg med en fyllekompis och handla julklappar i en annan stad. Det har nog bara hänt vid något enstaka tillfälle att han kommit hem nykter därifrån, oftast har han blivit kvar där och stängt av mobilen så jag inte riktigt vet vart han har varit eller när han tänker komma hem. Är orolig att han ska dricka igen idag. I så fall är jag tacksam om han inte kommer hem. Men risken är att han ändå kommer hem och vi har bjudit hem min syster och hennes familj för att fira min yngsta dotters födelsedag imorgon. Han har själv erbjudit sig att åka hemifrån ett par timmar för att de ska kunna komma hem till oss. De har aldrig varit hemma hos oss så jag är glad för den möjligheten, men har hela tiden varit orolig för att han ska förstöra det. Om han är hemma och är bakis eller otrevlig/full eller annat, så vet jag inte om jag fixar att genomföra kalaset. Å ena sidan tänker jag att han får ta ansvaret för hur han är osv, och att det inte gör något om de får se hur han är. Men samtidigt så förstörs min dotters firande och jag vet att min syster är rädd för honom och vill inte utsätta sina barn för att träffa honom onykter eftersom han faktiskt har hotat henne och 7-årige sonen till livet. Jag kan inte det. Tänker att jag i så fall tar med tårtan och firar henne hemma hos min pappa eller bror, att alla får samlas där och helt enkelt säga som det är. Eller? Hur tänker ni?

En annan tanke som snurrar i mitt huvud är att han och kompisen kanske festar till och sticker utomlands på en sistaminutenresa. De har pratat ingående om detta och planerat det flera gånger när min sambo varit berusad och haft större summor på kontot. Jag vet att hans kompis tjatat på honom nästan dagligen om detta de senaste veckorna. Då tänker jag att jag direkt ska byta lås och påbörja flyttningen redan nu. Det skulle vara helt underbart att veta att han är på andra sidan jordklotet och att jag då får skapligt lugn och ro att ordna med saker och ting.

Jag har planerat att polisanmäla honom för det han har gjort med vårt företagskonto - spelat upp alla intäkter, inte betalat in skatter och avgifter etc. Det är också något som jag måste göra, men är livrädd för reaktionen. Jag måste komma på avstånd först så att jag kan känna mig trygg på det sättet i alla fall. Han kommer bli helt galen, det vet jag. Får ångest bara jag tänker på det. Jag vågar inte ens andas om att jag har en aning om hur det ligger till. Han har stulit min inloggningsdosa till kontot för att jag inte ska kunna se. Han lade fram den en kväll och jag försökte logga in på natten för att titta, men han har ändrat koden så jag kan inte använda den. Jag ringde till banken och begärde att de skickade kontoutdragen från företaget till mig privat och har beställt ny dosa, även den sänd till mig privat. Jag berättade för banken om mina misstankar och varför jag ville ha dem utskrivna och sända till mig privat, och de tyckte att det var bra att jag gjorde det för hon kunde se att det fanns anledning att kolla upp det. Pengar gör honom helt förvandlad och är hans svagaste punkt. Han vill vara kung och strö pengar omkring sig. Jag vet inte hur jag ska kunna ta upp detta med honom.

Jag skulle vilja prata med polisen men jag vet inte vad jag ska säga. Jag har blivit så lurad och förd bakom ljuset. Känner mig som en idiot, men jag har inte vågat konfrontera honom! Är så jävla rädd. Ja, jag är det. Jag vet att han slänger ur sig hotelser ungefär som någon som pratar om vädret och att det oftast inte är något att ta på allvar. Men ja, han har suttit i fängelse för grov misshandel, olaga hot och övergrepp i rättssak. För tio månader sedan. En anhörig till hans exfru. Nu kommer jag att bli hans ex. Vad händer då? Han har redan hotat mina närmaste.

Kanske missförstod jag det du skrev om julresan, och trodde du låg i startgroparna för att åka. Så då kanske jag tar Julhälsningen igen lite senare. Julfesten blir säkert full av nya intryck, hoppas bra sådana. Ja aktiviteten är lite lugnare och de har ju sina förklarliga anledningar. De flesta har ju så mycket viktigt för sig just nu. Jag med! När jag skriver min egen att göra lista börjar den fortfarande med "att inte dricka alkohol" sen återkommer det på typ varannan rad, och på dom andra står det gran, julskinka, leka med barnen, köpa klappar, etc.

En fördel är att jag inte tänker på det i den omfattningen längre, men om tanken kommer är det den listan jag tar fram. Och jag kommer säkert titta in här till och från för att se hur ni andra har det hela helgen.

härligt! Vilken resa du gjort under detta år. Se dig i spegeln och klappa dig på axeln!
Glad-kramar i massor / mt

Är på jobbet nu och vill bara tillägga lite saker :)
Precis som när jag nyss läst Flygcerts uppdatering så blir jag så glad när jag läser dina inlägg och hur långt du har kommit! Jag går tillbaka ibland och läser det du skrivit och alla fina medmänniskors kommentarer. Allt är så hoppingivande och stärkande för en just nu lite trasig själ som faktiskt redan börjat lagas lite.
Jag vill precis som du, om en tid, kunna säga att jag gjort mitt allra bästa för mina barn. Att jag på riktigt ska kunna vända hela mitt fokus mot dem istället för den person som skadar mig. Jag ser att det går. Jag ser att andra klarar det. Jag ser att du klarar att använda dig av andras reflektioner och tankar och integrera dem i dig själv, du klarar att hålla emot dina inre automatiska reflexer som säger att du ska svara upp mot hans krav och förväntningar som han inte ens behöver uttala. Jag blir alldeles varm inombords när jag läser det du skriver och hur långt du har kommit. Det finns så mycket omsorg och välvilja, klokhet, kunskap och erfarenheter här på forumet att det är här man känner att man kan tanka energi, styrka och mod. Försöker man prata med någon "utomstående" om det här så möts man av dömande och det självklara "det är ju bara att lämna honom", "klipp kontakten" osv. Och det är ju helt rätt! MEN man kan inte få någon djupare förståelse för hur svårt det faktiskt är, vad man faktiskt är indragen i, vilka krafter det handlar om. Och det gör istället att man blir tyst, sluten och berättar inte mer. Och det gör att man känner sig så ensam!
Du är världens bästa mamma och det du har gjort för dig själv och din dotter kommer att påverka resten av era liv! Hon ser hur stark du har blivit och du är en fantastisk förebild. Du har lärt din dotter något mycket viktigt - att det inte är ok att bli utsatt för det du har varit utsatt för i en relation. Det är en oerhört viktig kunskap för henne, även om hon kanske inte förstår det fullt ut ännu. Om hon någonsin kommer att vara med om något liknande, så har hon på nära håll upplevt att det går att ta sig ur. Du har lärt henne om självtillit och självrespekt.
Många varma styrkekramar från mig! <3

Aktiviteten är lite låg härinne nu. Skriver som någon tidigare gjort - hoppas det beror på att folk mår bra och att det går fint med det vita livet och inte tvärtom. Känns som att det kanske är i dessa dagar forumet kan ge styrka, när julfester, glöggkvällar och familjesammankomster står som spön i backen. Alla sammankomster som ger bra, och helt naturliga och tillåtna (?) tillfällen att få dricka, ser på det på ett annat sätt nu, när jag står vid sidan om och tittar på. Ja, nog om det, önskar bara att alla klarar dessa dagar på ett bra sätt, utan efterföljande ångest.

Själv ska jag som så många andra jobba sista dagen inför en välbehövlig julledighet. Så skönt. Ikväll blir det julfest, och jag har laddat med en väska med egen dryck, för att vara säker på att få det jag vill ha. Dvs inte öl eller vin med alkohol och inte heller julmust eller bubbelvatten. Gör som innan, planerar och förbereder mig, men numera för att se till att hålla mig nykter ist för en salongsberusning som håller under hela kvällen. Same same but different...

Ha en bra fredag alla - och tack PP för julhälsningen, men riktigt än slipper ni mig inte, ett par dagar till håller jag mig här innan det är dags att önska god jul :-)

att läsa om din resa och det fantastiska jobb du har gjort! Det får mig att se fram emot nästa jul! Då är jag där du är nu! Jag fylls av tro och framtidshopp när jag läser det du har gått igenom och hur du har det nu. Jag ser att det GÅR!! Du ska veta att du är en förebild för mig och säkert för många andra som läser dina inlägg.
Jag önskar dig en riktigt avslappnad och härlig jul, utan spänningar och oro. Det låter helt underbart med ditt lilla hus, även om det varit en del att ta tag i även där, men precis som någon skrev tidigare så tror jag också att det är bra för dig att ha något verkligt praktiskt att lägga din energi på! Ingen som tar ifrån dig all energi, utan du är självständig och stark och detta kommer bara att stärka dig ytterligare!
Är glad för din skull!
Kram :)

Läste ditt förra inlägg, och det ger verkligen en helt annan känsla en det du skriver nu. Fantastiskt bra jobbat, och starkt att ta tag i det innan det hunnit gå ännu längre tid. Det är så sorgligt när hela liv slösas bort på att må dåligt och ha ångest över något som man bevisligen kan leva utan.

Ha en bra vit jul och nyår!
/m

så glad över dina ord och ditt nya liv du så härligt delar med dig av flygcert !! Vilken resa du gör, det är en ynnest att få uppleva den ! Tack !

Kram ♥

att du delar med dig och visar att det finns en lösning och att det går att få ett fint liv. Vi är många som behöver påminnas.

att du klarar det så bra!
Jag längtar efter att komma dit där du är!
Det stärker mig att se att det faktiskt är möjligt!
Jag är stolt över dig!
Det här blev ett kort inlägg, känner att jag har mer jag vill säga till dig men jag skriver mer senare när jag är på jobbet!
Kramar till dig!

av Yogis ord och har fallit tillbaka på dom under dagen så fort jag har börjat med skuldtänk. Det är just det där med att det är tryggt för min dotter som hjälper. Det blir så tydligt vad det handlar om och var mitt ansvar ligger. Den kommentaren har varit min livlina idag och jag har klarat dagen utan att utveckla skuldtankar. Inte ens när jag mottog ett brev där det stod hur mycket han älskar mig blev jag tyngd.

Jag använde mig av de kloka kommentarer jag har läst här; Mulletants om att skilja mellan vad som sägs eller skrivs och vad som är min tolkning, Addes att det är för sin egen skull man måste hålla sig nykter, Fyllefias att det inte handlar om annat än intresse saknas och att man faktiskt inte kan leva om sitt liv, Yogis om att ställa sig frågan vad han har tillfört och att nu är min dotter trygg och Santorinis påpekande om det självklara att välja sitt eget liv... Med dem visdomarna i mitt huvud gick det lättare att dirigera om tankarna till sundare nivåer.

Jag tänkte bara( efter en inre kamp) när jag läste brevet att Jaha, det är hans känslor, då har han delgett mig dem och eftersom han inte frågade om mina behöver jag inte svara.

Hans familj tar hand om honom och jag tar hand om mig själv och min dotter.

Så himla enkelt och självklart egentligen och så väldigt svårt när man har ett reflexmässigt behov av att svara på andras verkliga eller av mig inbillade behov. Sjukt!

Hej!
Jag har varit i din sits och känner så väl igen det där med att vara livrädd för abstinens eller rättare sagt dilerium (eller hur det stavas)!!
Jag ställde frågan själv lite här och var på nätet men fick himla diffusa svar.
Då tänkte jag att jag dricker typ 1-2 flaskor vin varje kväll men inget på dagen, eftermiddagen och hade ingen abstinens då....jag kunde vara ute med kollegor på middagar mm utan att dricka och komma hem vid elva halv tolv och då först slå upp första glaset.
De jag läst om som fått allvarlig abstinens är de som dricker dygnet runt.
Jag är en lekman förvisso men jag tänkte så här....okey nu slutar jag och OM jag får allvarlig abstinens (inte hjärtklappning och svettningar för det får man) utan annat så har jag min vindunk i skåpet.
Mitt "behov" var som starkast mellan kl. 15-20 sen efter det var jag inte sugen alls.
Så jag såg till att sysselsätta mig den tiden.
Och jag insåg snabbt att jag faktiskt inte alls var sugen på vinet utan det var en trygghet, en avkoppling, men framförallt en vana!!
Du klarar det Mina!!
Ta en dag i taget bara!!

Skriver ett par rader från under filten i soffan, men julmust i finglas. Kom just att tänka kring att detta blir min 4:de juletid i det nyktra livet. 4:de...måste verkligen räkna igen, men så är det. På ett sätt känns det som om tiden flugit fram, men vid närmare eftertanke är det nästan som om ett helt liv gått sedan dess. Så mycket har hänt, förändrats, tagit form och riktning. Nykterheten nu är det normala, inget ansträngt eller något som kräver. Det bara är. Det har slagit mig hur lugn och skön december varit i år, till skillnad mot hur det var förr, då jag/vi fortfarande drack. Julfester och glöggminge och återhämtning. Allt som sköts på och uträttades i panik och stress för att tillslut hinna...för perfekt skulle det ju ändå vara, på ytan. Nu finns tid och ork, och så har jag lagt en hel del av kraven åt sidan. Självkänslan är bättre och jag behöver inget bevisa. Pengarna räcker också till så mycket roligare saker än krognotor och systembolaget!
Jag läser ibland i de nya trådarna, känner igen, och hoppas så att dessa modiga människor som tar sig hit ska få uppleva hur livet kan förändras utan alkoholen. Att forumet ska bli för er/dem vad det var för mig. Att ni inte ska ge upp - det är värt kampen även om den är så svår emellanåt.
Jag önskar er alla här, gamla som nya en fin vit jul (på alla sätt och vis) och ett gott avslut på 2013!

... i helgen blir det inflyttning. Allt har gått som på räls - trodde nog inte själv att det skulle vara möjligt. Och det är faktiskt så att så gott som allt är klart - huset är fixat, det mesta är flyttat och kvar är typ köksgrejer, säng och "det-jag-använder-varje-dag". Flickorna har varit med och kikat och verkar förtjusta och jag ser ljuset i tunneln!!!!

Jag har också haft bra, mycket bra, möten med socialtjänsten. Som jag skrivit någon gång tidigare - ibland vågar jag nästan inte tro eller säga att saker känns bra, av rädsla för att nästa bakslag ska komma, men just nu är det ett sådant läge när många saker känns bra!!! Jag försöker att stanna i nuet, att inte tänka på vad framtiden har att erbjuda...
Det känns gott att det är min första jul på flera, flera år när jag inte behöver tänka på att köpa rätt julklapp annars får jag skäll eller liknande, jag behöver inte fixa "rätt" julmat, jag behöver inte vara rädd för att exsambon ska skämma ut sig (eller mig) eller få vansinnesutbrott som drabbar barnen eller mig... Det är sorgligt på ett sätt att inte ha barnen samlade med sina föräldrar, men det är stor lycka att jag kan vara JAG, jag behöve ritne trippa på tå, jag behöver itne väga varje ord på guldvåg... Jag är jag!