Senaste kommentarerna i forumet

som är en medberoende dramaqueen behöver alkoholen(alkohlisten) i mitt liv för att livet inte ska bli alltför slätstruket.När livet bara rullar på utan upp och nedgångar så blir det tråååkigt.Vardagen och helgen flyter ihop och inget hissar min själ upp och ned.Det är där ni drickande fyller så välkommen plats i våra liv.Kan det vara det som driver den som dricker också? Vanmakten i ett vardagsliv där allt bara rullar på utan vidare mening.Svårigheterna i att hitta kvalitet i ett alldeles vanligt svenssonliv med semlor på Tisdag och en köttbit med bea på lördag.Jag vet inte,men något i min själ har ju välkomnat dessa avgrunder som bildas pga mitt drickande ex.Äntligen något att bita i!

Friskt så det förslår och verkligen en vana att hålla fast vid :)

Luften var lätt att andas och jag såg alla möjligheter som fanns för mig.Jag kände mig som en liten flicka som tittar runt och förundras över allt som finns i världen.Jag fattar ju att jag kommer att landa på fötterna igen.Men jag var förvånad över att hans nej gav mig den känslan.Och som vanligt så gav han ett kryptiskt svar.

-Jag är inte i det läget att jag kan lova någon nånting.
Nähä och hur ska man tolka det,såklart att jag kunde ta tillbaka honom i särboskap på de grunderna.Men då har han varken lovat sig själv eller mig nånting och kan fortsätta precis som nu.Bara med den skillnaden att jag också får må dåligt på hans bekostnad.

Men nu känner jag att jag nådde fram i söndags.Vår kärlek var synlig för oss båda och just den stunden bejakade vi den och förstod att den fortfarande fanns där.
Men kärlek räcker inte i detta läge.Vi får kapsla in den känslan och ta nya steg var för sig.Förhoppningsvis så känner han ytterligare tyngden i att hans omgivning faller ifrån och att han måste agera nu,mer än vad han gjort hittills.

Han hade precis som min mamma lyckats dricka genom antabus utan alltför mycket krångel.Visserligen avstått antabus lördagen för att kunna dricka men druckit på torsdagen med antabus i kroppen.Han har också börjat ha en massa blåmärken och enligt mamma(definitivt ingen läkare) så kan det bero på att levern håller på att ha det tungt.Själv var hon full med blåmärken när hon åkte in på behandlingshem och hade inte slagit sig.

Nu ska Ullabulla ta till sig denna vetskap och känsla och gå vidare rakt fram utan att tveka!

Tjena och tack för att du ger mig hopp för framtiden. Inte för att jag har samma problem men jag blir alltid glad för varje person som lyckat vinna över alkoholens grepp. Fortsätt undvika det onödiga men ta ett steg mot att hitta någon form av glädje igen. Glädje ger energi. :)

Ja det känns rätt, och han har inte gett mig nån skuld än, skulle han vart påverkad hade han nog försökt gett mig det. Det är nog mest jag som velat fram o tillbaka om jag gör rätt.
jag tycker också det är galet att ens åka på nå sånt. Åker han o får en annan som är djurvakt så är jag i allafall inte ansvarig

Hej!

Du behöver få ut din dotter från hans hem och det omedelbart. Kan hon inte bo med dig så be en av dina vänner eller en kompis hon litar på att ta in henne. Förklara situationen för den som tar in henne tills vidare. Mycket kan hända och du vet att hon mår dåligt redan. Pappan är inte pålitlig i detta skede och ska inte ha ansvar för henne. Fixa det här idag, även om du inte tror du kan så kan du. Ring soc eller polisen och fråga vad du kan göra akut. Helgen kommer och den brukar vara värst, om han har ledigt då dvs.

Jag har varit 'din dotter' mest hela mitt liv. Jag försökte skydda min mamma, hon hade det ju så tufft, genom att ljuga och säga att -jag är ok mamma, var inte orolig. Likväl satt jag där med starka självmordstankar. Du är starkare än du tror men du är förtvivlad och det är en förlamande känsla som tar ifrån dig styrkan inom dig. Dottern kommer först, lägg allt annat åt sidan. Hon kan knorra när du fixar en lösning men kommer att inse att det är för hennes bästa och att det är temporärt. När du har agerat för hennes skull kommer du känna att du har kraft och makt att hitta lösningar till annat också. Resten tar du ett litet steg i taget. Tagga upp dig lite, var förbannad, ilskan ger dig energi att agera.

Sätt igång nu, du kan.

:)

Flygcert tack för att du delar med dig, när jag läser vad du skriver känner jag ny kraft att kämpa vidare. Just att du verkar ha känt samma känslor som jag att allt är hopplöst men ändå tagit dig vidare fast det har varit motigt o du inte trott att du ska klara det. Jag kände ändå lite hopp när du beskriver hur du haft det. Men jag har verkligen kört fast nu riktigt ordentligt o har nu så svårt att tro på något. Min dotter mår så fruktansvärt dåligt o hon bor med pappan fortfarande o hon känner att han nog inte vill ha henne där. Han hade druckit igår när jag var o hälsade på henne o jag kände av stämningen o att han var ifrågasättande mot henne när hon sa något. När jag kom dit var hon glad o vi kunde skratta men hon talade också om för mig att även om hon verkade glad ibland så var hon inte det o att humöret växlar hela tiden. Jag frågade hur det är o vi kom in på frågor om livet o döden. Mitt hjärta brister!! Hon sa att hon inte vill leva, kände ingen mening o tror inte det kan bli bättre. Men när jag frågade om hon ville dö så lät det väl inte riktigt så heller. Jag vet inte hur jag ska tackla det här o känner mig så skyldig för jag tog upp det här när hon ändå verkade må ganska ok. Det känns som allt jag säger o gör blir fel. Nu känns det som att alla andra problem som jag haft inte var någonting, det hade jag kunna stått ut med nara min älskade dotter kunde få må bra. Ska ringa imorgon o försöka få hjälp hur jag ska göra. Jag är så orolig o kan inte sova. Jag har inte haft en frånvarodag från jobbet under den här tiden men vet snart inte om jag klarar av det här längre, kommer nog få en kollaps snart o hur ska jag då kunna hjälpa min dotter. När man löser om depressioner så finns det ju de som tagit sig ur det fast allt verkar nattsvart. Det måste gå!!! Jag älskar henne så mycket !!
Tack Mt för att du stöttar mig o även tack till Tigern.

Hej hej! Jag är också typ rädd för att gå till AA och någonstans får det mig att skämmas för mig själv att gå dit, varför vet jag inte. Men jag borde nog gå till ett möte nån gång, det kanske hjälper mer än man tror. Och Flasklilja, jag bor i Stockholm och är 32 så.

Och så stolt du måste vara över det. Böja nacken och acceptera jag kan inte dricka!!!!

Jag vill också dit och känner att jag är på god väg!! Jag kan och vill leva nykter och uppleva livet och framförallt barn och barnbarn. Finnas där för dom. Det är min drivkraft
Ha en skön morgon // mod60

Adde det stämmer man får acceptera att det
är så här med tröttheten. ! Jag trodde det skulle gå snabbare för kroppen att komma i form. Men tack för att du påminner mig om att min kropp antagligen är helt slut. Menar det! Den är trött och jag är äldre. :) jag ska njuta av min goda sömn!!!

Ja aeromagnus visst är det segt med detta jäkla tjat om alkohol. Nu ska jag inte lägga mer energi på det eller dem.
Tigern vilken fantastisk styrka du har. Jag tar dig och alla nykterister i handen och går med er på nykterhetens stig. Så underbart skön och jag är så glad för varje dag. 46 nyktra idag...
Trött eller ej, livet som nykter är så mycket bättre har inte ångrat en enda av mina 46 dagar. Däremot sååå många andra MEN det är som det är. Ingen ide att gråta över spilld mjölk det är som det är !!!! Livet är bra:)
Mod60 på gott humör

Ja länge vill man stirra på sitt sista besök, ja tankfull vidrör man flarran bla ja med Omsorg och sen lägger man på locket ~ Aldrig mer..!

Annorlunda blir det när man friskar fram och bedövar sig med exempelvis flarran, jafan titta hitåt för där bor jag..! Hittar man dit så stannar hela tiden blicken kvar (på nåt vis) bla jag vet inte exakt men skönheten som flarran skapar skapar mer, ja för efter några år så funkar inte den upplyftande biten längre man blir då en jävla slav så hallå kära bröder och systrar ta bums in så många vänner ni kan och sparka flarran åt helvete, och se sen den biten som över. Oavsett livssituationer ok men hallå titta vad jag nu här har vågat sända ut till det obekanta, ja stirra på nu och sug i dig tack Varma kramar.

Det att jag provade har, vad jag upplever, inte gjort någon skillnad alls. Har däremot haft en jävligt tung vinter med olika familjerelaterade problem och samtidigt mycket på jobbet, så visst har det hänt att tanken dykt upp, men som jag tidigare skrivit så är det sådant drickande jag åtminstone behöver undvika. Men jag upplever nog att jag fortsatt vara nykter i praktiken. Ett exempel är min sportkväll, som jag t.ex. hade idag. Efteråt brukade vi alltid sitta och snacka med varsin öl. Men nu har jag fortsatt dricka läsk där, fast inget tvingar mig till det.

Så jag definierar mig inte som nykterist men undviker all "onödig" eller vanemässig alkohol, vilket har lett till att jag i praktiken inte druckit alls.

Vårt inre haha ja den farliga biten, bla man kliver omkring på kulan och håller på och sen möter man undran och massor med löften därinne som lockar till drömmanden och sen väcker man drömmen hmm bla ja sin barndom och oskuld Ah fick man förvandlas och omslutas av sin innersta önskan där det finns en massa skäl till att hela tiden våga vara trogen, jafyfan!

I mig känns det som att massan här berusas av sin egen ängslighet, bla ok vad vet jag men vad som förvånar mig är att varför inte istället tvinga viljan sin (om man har nån kvar) till att sjunka in i sina egna armar och där som, ja om så sprillans ny hämta hem nya krafter. Ok det är inte plättlätt att försöka förstärka sin aura men gör man inget blir det inget Mer..!

Kanske är lite deprimerad och inne i ett vakuum just nu så söker nya utmaningar. Vet dock inte vilka. Får ta enbdag i taget helt enkelt.

Du, ja du där hettar ju själv upp din själ Hallå, ta in att vad som är till för att älskas är dig själv okey!

Nej, du gjorde helt rätt. Låt inte honom styra dig genom att ge dig skuldkänslor. Helt vansinnigt och idiotiskt och knäppt att han väljer så galet...

Vet att faktiskt känner sig människan jag just nu i nuet bra nära färdig i pallet så vad föreslår du mer än att jag fortsatt ska våga växa i omfång på denna sida, säg?

Idag kom personbeviset och imorgon måste jag plocka upp bank id för internet banken. På fredag drar jag till nästa län, där jag kommer ifrån, och ska på After Work med mina gamla arbetskompisar. Har nu bokat träffar så hela helgen är bokad. Jag ser till att hålla mig sysselsatt. Bara en av vännerna hittills vet om hur min situation ser ut. Jag har inte bestämt mig än om jag berättar för resten. Få se om jag orkar eller om jag helt enkelt vill uppleva lite glädje och uppskattning från andra. Denna helgen blir lättare än förra.

Kom hem idag och han hade redan hunnit före mig. Ser tecken på att han har godheten kvar i sig. Mannen min hade matat katterna för första gången sedan ultimatumet. Han kommer också ta hand om dem när jag är borta. Mig är han inte redo att prata eller träffa än. Du kan tänka dig skuldkänslorna jag har för att ha startat allt detta, även om jag vet att det var rätt för mig. Sov dock nästan hela natten och vaknade inte förrän fyra i morse, nästan ett rekord i detta hus nu mera. Jag är tacksam.

Mitt jobb är också vad jag överlever på. Idag kom min rektor och kommenterade en respons till en orolig och en aningen taggig förälder. Rektorn sa att jag hanterat det mycket bra, att jag varit saklig, tagit ansvar och troligtvis lugnat ner föräldern. Mina nya kollegor uppskattar också mitt arbete och undrar om jag kommer att stanna kvar hos dem i höst. Tänk om alla hade ett sånt bra nätverk och fick bekräftelse på detta viset. Jag har tur i oturen kan man nog säga!

Att skriva och få feedback härifrån är också en form av bekräftelse, så tack Ullabulla och alla ni andra...:)

Dessa saker håller varandra i handen hårt hårt. Han lurar inte bara dig utan sig själv. Behandling eller medicin kan vara en lösning om han vill. För han måste vilja själv.

Jag tror att smygandet med alkohol å den skam han egentligen känner för den har gjort att det påverkat hela hans vardag,så van vid att hitta på lögner, oro över ekonomin mm har gjort att han helt enkelt är inne i en så ond cirkel.Jag vet inte men någonstans måste han väll försökt dölja vad alkoholen kostat.

Har slukat hela den här tråden och undrar hur det går för dig. En del av dina inlägg är så roliga, mitt i det jävliga. Och jag känner igen mig så sjukt mycket i det du skriver. Ta in på hotell och supa ner sig, den känslan.....

Tack för att du bryr dig MåBättre, och förlåt för att jag inte hört av mig kanske..

Jag har tagit en timeout från både alkoholen och alkoholhjälpen ett tag nu. Och tro det eller ej, men jag har fixat 3 veckor nu. Mår bättre än på mycket länge, så jag har äntligen börjat hoppas på att jag kan fixa detta. Så sjukt skönt just nu.

Ikväll kände jag hursomhelst för att titta in här och kolla runt lite..tänkte att det kan vara bra att påminnas lite om vad som händer om man plötsligt glömmer och sänker garden lite..jag vet för väl hur snabbt det kan vända..och dit vill jag aldrig igen.

Så jag kämpar på och hoppas att du gör detsamma!

Ha det gott!

/Mic

Ja, Maggis prövningen är redan här, kroppen och hjärnan försöker förklara att några glas vi kommer att gå helt utmärkt, till helgen, när jag kommer hem sent på fredag.... Har inte sovit på två nätter och BEHÖVER verkligen mitt sömnmedel... Jävla skit-sprit!!

Hur är läget nu Stingo? Tänker du mer på alkohol sedan du provade eller hur ser det ut? / Kram