Senaste kommentarerna i forumet

Jo, ju mer medveten man blir om att ens tankar, är just bara det, tankar, desto mer märker jag att jag kan känna ett lugn. Att känna igen det ofta meningslösa, egoistiska tänket som hela tiden passerar, återkommer om och om igen. Att hela tiden på något sätt prestera, både för sig själv och andra. Att man så ofta lever tanklöst, hela tiden ska åstadkomma något. Att bara kunna sitta och känna ett lugn, är verkligen i min värld, riktig lycka. Att inte känna att jag måste förändra saker, leva medvetet, är något att arbeta mot. Tycker om dina tankar, Lillper. Ha det bäst.

Vi har alla våra sanningar och det här med att vara i nuet är svårt. Det låter enkelt men det kräver närvaro. Själv har jag kommit på mig själv med att känna mig harmonisk och lycklig utan anledning de senaste dagarna. Utan anledning, vilket konstigt tänk. Jag har tusen anledningar att vara glad och harmonisk och väldigt få att vara sur, bitter och frustrerad. Det är en annorlunda upplevelse för mig just nu. En mycket spännande upplevelse. Jag känner sann glädje med anledning!
Samtidigt vet jag att för mig vänder känslorna väldigt snabbt, men jag upplever mig kunna vända dessa negativa tankar och komma på rätt spår mycket snabbare nu.
Varför måste allt nödvändigtvis leda någonstans? Jag vet massor av saker som inte leder någonstans alls. Så får det vara och så känns det bra just nu.

Allt oftare kommer jag på mig själv att inte tänka på alkohol. Det blir en skön känsla och insikt över att det bara blir bättre ju längre man är nykter. Det blir liksom suddigt och ointressant det där med berusning av alkohol.
Jag får ofta minnesbilder och tankar över mitt beroende från långt tillbaka. Händelser som jag glömt eller förträngt poppar upp och dessa försöker jag bearbeta. Det är svårt för jag förstår fortfarande inte riktigt den personen jag var då. Kommer jag någonsin förstå fullt ut?
Jag tror inte det.
Kan jag förlåta mig själv?
Det får ta sin tid. Alla sår kanske inte läker fullt ut men jag jobbar med att vara snäll mot mig själv och kanske nånstans finner jag verklig ro inombords.
Det leder som sagt ingenstans att vara elak mot sig själv.

LP

Det du skriver Zelda är så bra. För mig känns det klockrent och rätt. Vi har alla våra sanningar och det här med att vara i nuet är svårt. Det låter enkelt men det kräver närvaro. Själv har jag kommit på mig själv med att känna mig harmonisk och lycklig utan anledning de senaste dagarna. Utan anledning? Vilket konstigt tänk, sa jag till mig själv. Jag har troligen tusen anledningar att vara glad och harmonisk och väldigt få över att vara sur, bitter och frustrerad. Det är en annorlunda upplevelse för mig just nu.
En mycket spännande iakttagelse som jag inte vet vart den leder, och det spelar ingen roll heller för den delen.
Samtidigt vet jag att för mig vänder känslorna väldigt snabbt, men jag upplever mig kunna vända dessa negativa tankar och komma på rätt spår mycket snabbare nu.
Det var en befriande insikt att läsa ditt inlägg här i Tors tråd.
Varför måste allt nödvändigtvis leda någonstans? Jag vet massor av saker som inte leder någonstans alls. Så får det vara och så känns det bra.
Sorry Tor för långt inlägg i din tråd.

Allt mitt bästa till dig.
LP

Vill bara checka så du vandrar på den vackra stig som vi bestämt oss för att göra.

Styrka från mig Fenix.
LP

Tor, vet inte om jag låter krass nu, men är det inte lite grann det som är problemet, att man söker "lösningar" hela tiden. Alkoholen löste ju för stunden en del problem, tristess, det hände ju något hela tiden när man drack, att man faktiskt inte behövde ta itu med känslan av att det inte alltid händer så mycket, tristess helt enkelt. Man behövde ju inte så ofta känna efter egentligen, alltid någon känsla, som ändå fanns där, oavsett det var ångest över vad man gjort eller någon annan känsla.Fel känslor visserligen, men ändå, känslor som gjorde att man inte behöver känna på djupet.Lite grann kanske man tror att det här forumet ska bli något nytt, att det ska leda någonstans, men är inte det också lite grann av "allt framtidstänk".? Att bara lyssna, läsa, inte åstadkomma något är för mig svårt. Lite grann kanske därför alkoholen blivit en större och större del av mitt liv tidigare, att bara försöka vara i nuet är svårt, men ändå givande de gånger man klarar det, att bryta känslan av att allt man gör ska leda någonstans. Det är väl det jag antar är det lugn jag vill sträva efter. Veta att det ändå kommer stunder när det händer mycket känslomässigt, andra när man bara får försöka ha tålamod och vara lugn. En konst jag vill lära mig. Därmed inte sagt att man vill leva tråkigt....... Önskar dig allt det bästa.

Belinda - det finns ett liv utan A och all den skit den för med sig.

När suget lättar, abstinensen minskar så blir det bättre och bättre. Min är borta nu.

Vi har båda 10d :)
Var stark, du fixar detta. Ser hur du samlar kunskap och kraft på denna sajt.

Imorgon skriver vi 11 dagar.

10 dagar idag, Samma för mig. Men jag känner mig mest bara trött. Humöret går upp och ner. Ont i huvudet. Den där härliga frihetskänslan jag hade förra veckan har försvunnit. När allt gick så lätt.
Bara att hoppas den återkommer. Eller jag VET att den gör det.
En dag i taget var det.
Lycka till i fortsättningen.
Belinda

Det klarar du galant !
Skickar styrka! Kramar

Se till att inte ha sprit hemma. De tre första dagarna är värst när man slutar dricka, ha dricka och godis hemma. Se till att ha något att göra. Dricker din sambo mycket också?

Ja att det är så socialt accepterat att hälka i sig ett cancerframkallande nervgift. Jag var också periodare men när jag drack gick hslvanårsransonen. Var ärlig mot dig och din omgivning. Hag har det bättre utan a mer behöver folk inte veta.

Hur är det med dig vännen? Har du det bra. Hur mår du? Tänker ofta på dig och din situation

Dag 10
Hmm.. undrar om jag ska skriva dag för dag här framöver. Känns som jag är ok nu och det finns inget sug längre. Poff så försvann något igår som gör livet lättare. Hmm... det har varit en bra dag idag. Jobbat, lunch jogg och ätit gott. Handlade i lugn och ro efter jobbet. Massor av gott ala lchf. Ingen brådska hem då det inte längre finns öl/vin som väntar hemma. Och ingen annan heller som ger anledning till att skynda sig. Mycket stöd och värme här på denna sajt... Lite tråkigt att man inte kan "prata" vidare för att lära känna någon. Tycker känns lite tomt här när vissa försvinner. Kanske de tröttnade, pausar, hittade annat sätt att ventilera eller trillade dit igen. Vet inte.
Resan fortsätter.
Trevlig kväll!

Glömde det. Lycka till, hur du än väljer!

Det finns säkert många här, som kan berätta likadana historier, men jag skall berätta min. Jag försökte begränsa och minska i många herrans år och visst lyckades det på sitt sätt, jag har aldrig hamnat på en parkbänk.

Ganska länge gick det faktiskt riktigt bra, men efter att bruket i något skede gled till dagligt var det egentligen kört. Först försökte jag med bara veckoslut, men märkte snabbt att det ledde till att jag drack betydligt mera på veckosluten, speciellt på fredag efter jobbet kunde jag hälla i mig i rätt så god takt. Det gillade jag inte, så jag vände tillbaka till varje dag, men bara litet. Det gick väl bra ett tag, 1-2 enheter på veckokvällarna och ett par till på veckosluten var väl inte så väldigt farligt, men inte höll det där heller särskilt länge.. Så där kunde jag hålla på och svänga mellan olika system i många år, men toleransen stiger och effekten ökar, långsamt men säkert, så till slut bara ökade bruket, långsamt men stadigt. Både på veckorna och veckosluten...

Tills för dryga 5 veckor sedan. Sedan dess har det varit stopp. Ett väldigt trevligt stopp, kan jag tillägga (efter att jag klarade mig över den första tiden).

Så uppriktigt talat tror jag att ett långt totalstopp är det enda som kan lyckas, när det en gång gått över gränsen. En del kan kanske senare övergå till sporadiskt bruk, men det behövs minst månader av paus för att bryta vanan och minska toleransen. De flesta här är av åsikten att det inte är värt att pröva alls. Och för väldigt många är det helt säkert inte det.

m-m, först grattis till att du är nykter och sen snart 11 månader!!!
Jag har undrat hur andra tänker kring återfall och tidsmål. Hade ju en egen tankesmedja om det. Bra metafor med bricka med dyra glas på. Tack för hejaropen.
Ha en trevlig kväll :)

Funderat på medicin? Campral minskar suget och om man dricker får man inte rus

Första veckan gick ju lätt. Nu svajar humöret. Huvudvärk. Och jag blir så jävla trött på att behöva hålla på att göra saker hela tiden för att hålla suget borta. Funkar ju, men så fort jag är klar kommer tankarna smygande och det är bara att dra igång igen med nåt nytt. Blir ju nästan lite maniskt.
Ingen bra dag.
Ja magnus, jag ska kämpa. Tack för att du bryr dig.

Ännu en tisdagskväll... veckorna trillar verkligen fram nu. Det gjorde de inte de första dagarna, de första veckorna utan alkohol. Har hängt härinne lite mer nu igen. Har lite sådär snart-ett-års-flashbacks. Vid den här tiden förra året stod ångesten och skuldkänslorna som spön i backen... Hade en sommar bakom mig som bestod av misslyckade intentioner och försök "idag ska jag.. imorgon ska jag... nästa vecka...", sömnen var katastrofal och jag skämdes för varje glas jag hällde upp och varje gång jag var på systemet. Hade precis börjat jobba efter semestern och hade en semestervecka inplanerad i slutet av september, så loppet var liksom kört, för man kan ju inte sluta dricka innan man ska på semester, det är ju liksom inte lönt? Eller hur...!
Till helgen är det dags för tjejmilen. Sprang förra året också, men då var förutsättningarna ganska kass. Fick verkligen bita ihop för att inte dricka något under veckan före. Kvällen före drack vi ett glas bubbel i huvudstaden, men jag ville ha mer!! Hade som målbild att jag skulle dricka ett glas vitt eller bubbel efter loppet. Snacka om målbild... I år känns det helt annorlunda. Visserligen kunde uppladdningen varit bättre, har haft en skada under sommaren, och varit förkyld nu, men det har i alla fall inget att göra med något alkoholintag... Skönt att vara utan skuldkänslor är det. Att kunna gå rak i ryggen för mig själv - det är grejer det! Bättre än det bästa vinruset kan jag säga - och inga biverkningar eller dagen-efter-ångest :)

Lycka till alla ni som kämpar därute, det är värt det :)
/m

Hur går det för dig?
/m

Välkommen hit! Jag känner dig inte men har läst i din tråd... och tänker att du skulle ha nytta av att läsa dina inlägg från början till slut. Läs det du skrev i början om ditt drickande och läs ditt sista. Du behöver bestämma dig. Och jag tror inte att alkoholkonsumtionen har ökat pga stress, utan mer pga tillgänglighet och att det är mer socialt accepterat att dricka vin var och varannan kväll nu mot för säg 30 år sedan. Och jag tror att vi som dricker för mycket har en alldeles egen syn på vad som är normalt drickande om man jämför med dem som faktiskt är normaldrickare. En normaldrickare skulle t.ex. förmodligen inte köpa 5 boxar med tysklandsvin en söndagskväll... Låter kanske som ett hårt inlägg, men det är inte meningen att vara elak på något sätt, utan mer att du behöver tänka till om hur du vill ha det. Fortsätt att skriva här och kanske behöver du hjälp från vården? Livet verkar kanske just nu som att det ska bli tråkigt eller svårt utan alkohol, men det blir verkligen så mycket bättre :)
Lycka till,
m

Vilken skillnad det är på dig Konstnären, nu mot när jag lärde känna dig i höstas :) Dina inlägg utstrålar styrka och livskraft och jag är så glad för din skull att det snart gått ett år!
Om jag inte skriver innan, så ha en bra ett-årsdag med en ordentlig tårta :)
Kram m

saknar dig PP! Undrar ofta hur du har det både med nykterheten och ditt liv i övrigt! Hoppas det är bra med bådadera,
Kram m

Hej Tor! Läste ditt inlägg om att leva sin framtid nu. Tror att du är något viktigt på spåret - hur viktigt det är att inte skjuta upp livet och bramåendet tills man varit nykter i en månad, två månader, eller tills på lördag kväll när man dricker sitt vin eller till semestern eller till... Precis som du skriver är det ju nu det är läge att leva och må bra. För min del var det så att efter några månaders nykterhet började det här med att vara nykter i sig bli till en dyrbarhet i sig. Som att jag nästan blev rädd för att jag gick och bar på något dyrbart, ömtåligt, som jag inte visste om jag kunde hantera. Typ som att bära en bricka med dyra fina glas som man tror att man ska tappa i golvet, eller ett ägg i en sked i munnen... Och som om jag tappade det (=återfall) skulle vara helt oreparabelt. Pratade med min psykolog om det (gick i terapi under våren) och han fick mig att inse att "allt-eller-inget-tänkande" när det gällde ev återfall inte skulle kunna gynna mig det allra minsta. Dvs att tänka att om jag skulle ta ett återfall så skulle allt jag gjort innan vara värdelöst, och att jag skulle få börja om från noll med allt arbete. När jag kunde släppa den känslan så släppte den där känslan av att nykterheten var något ömtåligt som jag behövde vara så rädd om. Jag har inte haft/tagit något återfall, och snart varit nykter i 11 månader. Det är de bästa 11 månaderna på flera år.
Lycka till, kämpa på, och håll ut!
/m

Tack , ja jag känner mig stärkt, stark!
Har laddat med glass oxå i frysen, så ikväll blir det nog glass!
Det är skön känsla att gå förbi - så så får det förbli.

Bra jobbat med dina 28 dagar! Det tickar på... Känner igen det där med att vara trött. Har ju snart varit alkoholfri i 11 månader, och under de där första månaderna var jag halvt i zombietillstånd, framför allt på eftermiddagarna. Hade noll energi till jobbet, och annat. Ägnade mig bara åt det mest nödvändiga + min träning. Kommer inte ihåg exakt hur länge det höll i sig, men det försvann så småningom. För min del var det nog så att mycket energi gick till att bara fokusera på att ändra livsstil och tankemönster, plus alla de där tillfällena som du hade i lördags. De suger energi. Man dricker sitt alkoholfria, och ska låtsas som att "vadå, ingen big deal..., dricker ju alkoholfritt bara för att det är så gott..." när man önskar att man kunde passa in i den där normalitetsmallen som man tror att alla andra passar in i och egentligen skulle vilja berätta för alla vilket jobb man gör... Extra viktigt då att kunna vara öppen här och kunna få stöd.
Men du verkar stark och fokuserad och jag tror på dig! Hoppas din fru kommer till insikt också, resan blir bättre när man gör den tillsammans. Jag har också upplevt att eftersom jag själv tycker att jag är lite duktig, och jobbar med mig själv, och känner att jag växer och mår bra av det, så ökar kraven på min omgivning - liksom - ta tag i livet, så svårt är det inte... Då gäller det att komma ihåg att var och en behöver komma till insikt med vad man själv mår bra av.

Angående alkoholfria röda viner, så har jag provat ett som heter Loxton. Antingen är det för att det är så länge sedan jag drack nu, eller så är det lite bättre än de andra jag testat, för jag kan dricka ett glas till maten och även ett efter... och det är mer än vad som går med vissa andra.
Ha en bra tisdagskväll :)
/m