Senaste kommentarerna i forumet

Go'morgon, eller gott veckoslut på er alla!

Nu är det fredag igen, och förväntningarna är många för de flesta...

Lika mycket som fyllfrossan finns för oss andra, ska jag klara helgen tro?
Innerst inne vill man det, men frestelsen finns i varje situation man råkar hamna i...
Det kanske blev "trevligare" än man hade förväntat sig, och man vill inte sticka ut genom att ta upp sådana allvarliga saker som att man ligger på gränsen till alkoholism...

Och följer då de andra med i sjöslaget med alkoholen som "hjälp" att socialisera sig...
Man anar hur det kan gå, man dricker för mycket och skämmer ut sig...
Eller man klarar av att hålla gränsen och tror att man har återfått kontrollen, och redan vid nästa
tillfälle så har man tappat den igen...

Så finns de dom som aldrig blir för fulla, men dricker för ofta istället...
De har nog inte lika mycket problem med panikångesten dagen efter, men tänker på hälsan på lång sikt istället...
De säger ju att "lite" alkohol är bra för hälsan när man typ är gammal eller så...
Min farfar på gamla dar hade ett snapsglas på nattduksbordet med konjak som han tog varje morgon innan han steg upp ur sängen, men så var det det enda han drack också...

Vad är lite, och vad är lite för mycket???
Ska man alltid jämföra sig med andra, jag som är man borde kunna dricka 1/3 mer än frugan, jag väger dessutom 50% mer än henne, så det blir 88% mer då....
Betyder det att på en flaska vin ska hon kunna ta ett glas, och jag kunna ta resten då?

Man ska nog sluta vara mattesnille, och använda sunt förnuft istället...
Det stora problemet är att just det "sunda" förnuftet är det första som lämnar oss när vi trampar in i dimman, efter två glas rämmar alla spärrar, och "here we go again.."
I morgon är en annan dag, och vi rockar loss som om kvällen var den sista i livet...

För vissa kanske det blir det, de som chansar och sätter sig bakom ratten, eller kör ihjäl någon annan som inte alls har med deras alkoholproblem att göra...
Efter en sådan olycka är det nog det enda de önskar i hela sitt liv, att kunna göra gårdagen ogjord.

Allt går inte att radera, ta tillbaka eller ens be om förlåtelse om...
Det enda man skulle kunna göra, är att sätta sig in i situationen innan, hur känns det?
Overkligt och mycket obehagligt, dessa tankar har malt länge hos mig...
Så det har varit den enda spärren jag aldrig har släppt på, glöm och göm bilnycklarna.

En annan lärdom kan vara att bara "testa" vara nykter för en kväll, inte roligt i början, men på småtimmarna så får man se resultatet av för mycket dryckjom...
Vi går tillbaka till apstadiet och vi hamnar i homo erectus, för nu verkar det bara vara det lilla huvudet som används...

Vi är ganska konstlade till vardags, men på helgerna så ger vi apan i oss en chans...

Och inget av dem känns speciellt lockande, önskar att man kunde vara lite mitt i mellan, som när man är på väg in i dimman, precis då, men inte mera...
Tyvärr är den övergående på både mångd och tid, och att hålla sig kvar i den är nog vår allas önskan, och trots att vi försöker gång på gång...
Lyckan är kemiskt och inte äkta...

Kärlek till/i livet finns nog inte i ett lyckorus med alkohol i...

Lyckan finns i annat, och därför är jag en sökare...

Mors Berra

Tack snälla....

Funderade över det i går... men har låtit det passera idag.
Det är väl det där att bli omruskad & synad i sömmarna som gör att jag tror att jag behöver försvara.
Instinkten är stark.
Trots att jag har kommit en bra bit på min vandring så är det så inrotat att visa upp en snygg yta.
En välputsad fasad.
Stora jätteleendet påklistrat.

Nu mera är leendet på riktigt. & jag jobbar på det där att ytan inte behöver vara skinande , för jag duger som jag är.

Kram Mie...

Hej Mie!

Vet du vad?, jag tror du gör det mer komplicerat än vad det behöver vara...
Du behöver inte vara med i något "rävspel" där man tror att den andra vet mer än den behöver.
Du ville kolla om fröken visste mer än du trodde, och du ville fiska för att se om det stämde, eller?
Det var nog där kärnan låg, istället för det fakta som du lätt skulle våga berättat ändå...

Du behöver inte ta din familj i försvar, fröknarna dömer inte dig eller barnen efter familjesituation.
Det kan bara ge dem några svar på barnens reaktioner, så de vet hur de ska agera...

Om uppbrottet var nyligen så kanske barnen är känsliga med en massa obesvarade frågor de inte finner svar på, och därför behöver ventilera det med andra vuxna som inte tar parti, bara för att få en objektiv syn på det...
Barnen kommer att söka svar hela tiden, och kommer att jämföra sig med andra barn.
De vill veta om det är "farligt" och om de egentligen behöver oroa sig...
Precis som nästan alla barn kommer de att ifrågasätta sig själva om det var deras "fel"...

Och det är där du kan hjälpa dem med att frånta dem deras självpålagda skuld, genom att ständigt berätta för dem att det inte är deras fel, utan att pappa behöver vara för sig själv en tid framöver, för att han just nu inte klarar av familjelivets regler osv..

Jag vet att du gör rätt, och att du inte behöver oroa dig, du är familjens stora stöttepelare och du behöver stå på fast mark, så låt inte små orosmoln undergräva fundamentet...

Ensam är stark, ibland, och det bevisar du dagligen, du har skinn på näsan så du kommer att funka som en murbräcka och röja väg för både dig och dina barn...

Så jag hejjar på dig, som alltid...

Mors Berra

Hej Westie!

Bestämm dig innan för vilket läge du ska inta, med eller utan alkohol!

Om du väljer med, tänk på att "stålsätta" dig, så att du inte tar för mycket av gammal vana.
Du vet det där med räkna drinkarna, bara dricka bira, lätt/folkis, vartannan vatten osv...
Visst det förtar en stor del av "nöjet", så varför inte välja "utan" då istället...

Att våga utmana som jag skrev tidigare i mina inlägg, är att få ett större förtroende för sig själv.
Du kan inte för all framtid undvika att umgås med andra som dricker, utan måste "vänja" dig med att alkoholen kommer att finnas "paralellt" med dig, alltså vid din "sida".

Tankarna om att du "kan" dricka måste förintas med en "vilja" att inte dricka.
Du är stolt för ditt val inför dig själv, och om du törs så kan du även säga detta inför dina vänner.
Annars, LJUG!, med vad som faller dig in, det är helt legalt vid ett sådant tillfälle.
Se bara till att du har inövat svaren på följdfrågorna, om du skyller på att du käkar penicillin så kommer nog genast frågan om vad du är för sjuk osv...

Var inte rädd, se det som en prövning, och den SKA du klara av, no matter what!

Tänk igenom små "viloplatser" dit du kan gå för att få vara ifred en stund om du tycker det känns jobbigt, men framförallt HÄRDA UT!.
De första timmarna kommer du säkert sukta en del när människor na blir lite mer avhämmade och skrattar och är glada, häng med och bjud på dig själv, ingen dömer dig!
Men sedan på småtimmarna (med det antalet personer..) så kommer det alltid finnas ett par styckna som blir fullast, se och lär hur du inte vill bli, det hjälper en hel del faktiskt...

Välj samma drinkar men utan alkohol, be bartendern fixa drinkar som ser likadana ut, och han lär komma ihåg dig (positivt då..) för att du har mogenheten att våga stå emot grupptrycket.

Det är inte dig det är fel på, det är alla andra som är "svaga" som faller för frestelsen...

Du är en STOLT och självsäker man, och sådant smittar av sig, gå runt som en kung med ditt glas, och övertyga dig att du är där för att de gillar dig, och inte den aspackade Westie...
Han är ett minne blott, och du har ett samvete vitt som snö, och morgondagen ÄGER du...
Precis som alla andra dagar då du har valt att "idag skall jag inte dricka något" två dagar på raken.

Alkoholdjävulen måste "svältas" ihjäl, och ju längre du står emot, desto svagare blir hans påminnelser...

Carpe Diem (fånga dagen), ett slitet uttryck, men oj så passande...
(F.ö en vansinnigt roligt tecknad serie, dansk tror jag..)

Mors Berra

Berra.. Tisdagar är underbara.... <3

Westie.. glid runt med ett snyggt glas så blir det en kanon fest...

Kram Mie.

Känner en liten "molande" ågren inför helgens bravader. En stor gemensam fest i en stor gemensamhets lokal, totalt ca 250 pers. Första riktiga "stor" festen jag skall gå nykter på.
Inte orolig att jag skulle få för mig att dricka eftersom antabusen är rätt effektivt försvarare i backlinjen. Däremot lär jag råka ut för en och annan fyllskalle som vill bjuda på ett järn. Får väl glida runt som en smörklick i en stekpanna i lokalen.

Jaja jag tillhör iaf minoriteten som kan sätta sig i bilen dagen efter:)

Hallå!

Tisdag, denna "mellandag", mitt i mellan Måndagen som är värst,
och Onsdagen som är lill-lördag mitt i veckan...

Tidigare så var det en ursäkt för att man kunde klämma en bira mitt i veckan, och Torsdagen var ju så nära alla festligheter så där hade man ju ännu en liten klämmis, så varför inte klämma en bira därmed...

Fredagen och Lördagen var spärrarna släppta, och allt med alkohol kunde få flöda fritt...
Söndagen betydde för många en dag med ångest och kanske en återställare, eller varför inte lite vin till söndagsmiddagen...?

Så summan av veckans alla dagar kan i många fall betyda att enbart Måndagar och Tisdagar är de dagar som man inte dricker...
Såvida det inte är storhelger som midsommar, jul och nyår, kanske påsk...
Då spelar det ingen roll vilken dag i veckan det är, då är det Lördag hela veckan...

Och för att inte prata om semestrarna, då är det både Fredag och Lördag varje dag, så då åker nog första biran redan ner vid lunchen om man befinner sig på playan...
En grekisk sallad med tre bruna ljumna halvlitersflaskor av någon Holländs licensbryggning, det är väl helt OK, eller??
Så är portarna öppna för ännu en dag, som man kanske ångrar...
Frågan är väl bara om lunchen sker tidigt nog, kanske redan vid 11-rycket, har man då gått upp vid 9 så är det ju bara ett par timmar kvar till nästa skjuss...

Den där dryckes-stressen är för mig ett minne blott, jag behöver inte belasta min hjärna med när nästa tillfälle/ursäkt ges, det är befriande...

Så det spelar inte längre roll om det är en dag i veckan, för det är Tisdag hela veckan för mig...
När det gäller alkoholen i alla fall...

Så tanken om en Tisdag, är en "befriande" dag för mig..

Jag vill, jag kan, jag ska!

Mors Berra

Det var en ganska trevlig filosofistund att ta till mej.Tackar.

God ny vecka, alla läsare!

En helg har passerat, mycket smärtfri från allt vad alkohol heter...
Frugan tog ett eller möjligen två vinglas till Söndagsmiddagen, mer har vi inte sett av den...
Man reflekterar inte längre på den, det är numera så självklart att den finns, men inte för mig.

Lite granna som frugans tamponger, vad ska jag med dem till??
Skulle jag försöka trycka upp dem någonstans så skulle det nog göra väldigt ont, precis som med alkoholen, men mera ont i huvudet än i röven då...

Känns ganska så befriande, behöver inte tänka så mycket på det längre, utan kan lägga mina tankar på det som känns mera berättigande, min hängighet bl.a.
Just nu har jag fortfarande någon form av "ups", dvs jag känner mig inte jättelåg, utan bara så där lite låg, typ några centimeter under nollnivån, vilket jag brukar säga är +/-0 läget, mitt nya normaltillstånd!!!

Inget att vara glad för, och inget att vara speciellt ledsen för heller, utan mer ren apati för allt!
Jag skulle kunna "fiska" efter saker som höjer humöret, men varför det?, det känns mera falskt om det inte har en äkta innebörd...
Jag borde vara glad för att jag verkligen är glad, inte för att jag "måste" det, för att inte bli hängig!
Missförstå mig rätt, livet är rätt komplicerat ändå, önskar det vore lättare...

Det är måndag idag, och jag tycker inte att det suger precis, bara den känslan är lite märklig.
Finns en liiiten anledning kanske, i helgen var det fotbolscup för lilleman, och jag var tvungen att gå upp halv sju för att hinna till första matchen, så enbart för att frysa halft ihjäl och sedan mot kvällen dessutom bli helt nedregnad...

Var frostbiten ända in i benmärgen, så man har mjölksyra i hela kroppen efter alla skakningar.
Detta upprepades nästan på Söndagen, men de torskade och åkte ur, och jag och grabben kunde åka några mil till en jättebamse-marknad och spankulera mellan stånden.

Den kvinnliga sektionen var på sina egna håll, så det blev lite pappa-son tillfällen i helgen..
Det blev smärtsamt för plånboken, men en mycket tätare förtroendekoppling mellan mig och grabben, åja!...den var inte dålig innan utan den bara stärktes en aning till...

Och därför "flyter" min sinnestämmning mellan gott och ont, och jag kan inte säga att summa summarium att det är till det bättre eller sämre..
Det finns saker som är goda, och andra som är mindre bra, men det ena överväger inte det andra
utan man känner sig lite itu-sliten ibland, som nu t.ex...

Så idag ska jag fortsätta på min måndagsresa, helt nollställd för att se vad den har att erbjuda mig, så idag är en "annan" dag, ...mot igår t.ex...

Morgondagen är en dag, jag inte har hunnit lära känna ännu...

Mors Berra

Vad härligt Lise!

Håller tummarna och sänder positiv energi och önskar att det goda håller i sig! Det är ni oxå värda, du och din familj.

Kram

Hej igen!

...och hej Lise, long time, no see...

Måste väl kännas bra nu när gubben verkar ha tagit sig i kragen, han kanske börja inse "kostnaden" av sitt alkoholintag, allt mäts inte i enbart pengar, utan familjen också...
Barnen kan ha en stor inverkan på sina beslut, rent indirekt...
Ledsna barn gräver djupa fåror även hos den mest inbitne mannen...

Eller så kan det vara så att han har tröttnat på att vara hängig, livet blir inte ballare än så här!
Så han kanske tar tag i det bara för att det är så j..vla tråkigt att bara vara ledsen hela tiden.
Hursomhelst, glöm inte att berömma honom, och berätta hur mycket du älskar honom, och säg vilken skillnad du tycker att det är nu mot då, kanske t.om hur du övervägde att lämna honom för ett tag! Han måste få veta att du uppskattar det här läget, så han märker skillnaden mot då och nu...
Lite fredagsmys med chips, choklad, rosor och en nyinköpt videorulle med hela familjen uppkrupen i soffan, och till detta massor av LÄSK!, det kan bli häftigt!

Mitt eget behov av alkohol är fortfarande "0", men börjar känna en viss längtan till att få den den "falla in i avslappningsfasen" som man får i början, det är lite kämpigt när man inte själv kan hamna i den på naturlig väg, utan kroppen är på helspänn hela tiden och det värker i de flesta "stressmusklerna" som finns i kroppen.

Man går ifrån helspänn till medvetslöshet när man somnar in, och vaknar av att det spänner i musklerna redan innan man kommer ur dvalan.
Sedan har man förträngt med tiden alla nackdelar med drickandet, och det känns som det "inte är så farligt" längre, den känslan skrämmer mig mest, jag har sänkt garden och det enda som håller mig kvar är min "egna tjurighet", för jag är både långsint och en stolt person...
Så det ligger en personlig moral i detta, inte så mycket för mig själv, men mot andra, jag tänker inte visa för alla andra att jag är en looser...

Jag är öppnare med vad jag är idag, både att jag är nykter och hängig, orkar inte hålla masken och dra någon nödlögn, jo ibland när inte tillfället passar, men annars..
Ibland orkar jag inte hålla på och traggla om detta, och då ljuger jag...
Emellanåt låter jag frugan berätta om det, hon gillar ju att tjattra, och då blir det så himla intressant och "viskigt" för den nyinvigde, men det bjuder jag på...

Spänningen på jobbet är total, vi har amerikanska kunder som kommer på en kvalitetskontroll, så nu ska vi bli granskade ända ut i sömmarna...
Folk har varit hy..hy..hysteriska under veckan...
Vi har fixat och donat, och nödhjälpligt spacklat till fasaden, men börjar de krafsa så torskar vi så in i norden, och frågar de mig som är lite "labil" i sinnet så kommer de bara att få höra sanningen, och de vill vi ju inte att de ska få höra, eller hur?
Hela firmans överlevnad hänger på denna koll...

Och de har specifikt valt att ta vårat ansvarsområde under luppen denna gång..
Vi är 2,5 man på min typ av tjänst, och den ena snubben har valt att vara "sjuk" idag, kvar är jag och en "halv" man, inte mycket rester kvar att grotta i med andra ord...

Stressen är markant, och jag vet inte vart jag ska ta vägen!!!
Tror blodtrycket ska få skallen att explodera vilken sekund som helst, och jag har inte fjärilar i magen, närmare en hel måsflock bestämt...

Snacka om psykisk terror, men ....det är ju bara en helt "vanlig" dag på jobbet...
Så jag jobbar inte under press, nejdå...

Ha' de', Berra

Hej på er alla!

Det är länge sen jag skrev sist. I somras någon gång, efter det har livet gått vidare. Det har varit en hel del ups and downs om man säger så. Men nu äntligen känns det som om livet sakta återvänder.
Tack för all inspiration och stöd som jag har funnit i det som ni har skrivit här. Berra, Pia m fl för att ni visat att det går att vinna över alkoholen. Kan ni så kan min man har jag orkat tänka. Mie tack för att du visat att det går att leva vidare ensam med barnen om det så krävs.

Jag önskade många gånger att jag skulle hitta en solskenshistoria här med ett lyckligt slut typ " och så levde de lyckliga i alla sina dagar" .... Den historien kanske inte finns men flera nånting ditåt historier i alla fall.

I augusti trodde jag att nu är det färdigt, vi kommer att gå skilda vägar maken och jag. Men sen kom en vändpunkt. Utlöst av flere händelser bl a så glömde han att hämta den yngre sonen från förskolan och sen glömde han den äldre sonens födelsedag. Någonting fick i alla fall honom att vakna upp. Nu har det snart gått två månader, två underbara månader. Inte en droppe alkohol, ingen irrtatition, bara lugn och harmoni.

Han jobbar fyra timmar om dagen och är partiellt sjukskriven t o m slutet av november och han går regelbundet till den lokala alkoholkliniken och tycker att det känns bra Vi gör saker tillsammans han gör sina beskärda delar i projektet familjen. Är en bra pappa och äkta man på alla sätt och vis. Jag har ju inga garantier på att det varar för evigt, men det känns bra och jag upplever att vi alla i familjen mår bra. Säkert kommer det att komma svåra dagar ännu.

Men en sak är säker, alkoholen hör inte hemma här i vår familj längre. Inte nu eller i framtiden, jag får fortsätta att vara stark och stå på mig på den punkten. Inga mjuka kuddar längre.

Tack för att ni finns, tack för ert stöd.Kämpa vidare det är ni alla värda!

Många höstkramar Lise

:-)) dricka han inte ville, vilken kille

* ler *

ha ha.. sicket snille!

Halloj!

Tack Pia!, jag sätter faktiskt värde på att du tycker att jag har en sjuk humor, jag ser det som en fördel, och har aldrig påstått annat...
Jag är ju "sjuk i huvudet på ett sätt egentligen, men har alltid varit den som velat chockera, vill vara den som drar de värsta/äckligaste vitsarna på fester osv..

Min verbala förmåga har alltid funnits, minns när jag gjorde lumpen i flottan i Karlskrona, jag skrev 3-4 fullskrivna A4 i ett brev till min dåvarande flickvän 2-3 gånger i veckan...
Jag var otroligt nerkärad och då nästan exploderade mitt behov av att skriva av mig, och som alltid så måste det finnas lite "galenskap" på gränsen till sanningen för att hålla läsaren kvar och tycka det är intressant att fortsätta läsa.
Under min ungdomstid hade jag 4-6 brevvänner runt i världen, alltifrån Norge, Danmark, Tyskland och USA, så skrivit har jag alltid gjort, men då enbart till tjejer förståss...

Jo jag har fått det föreslagit tidigare, men "någon" måste ju vara den som tycker att ens alster är tryckbara, och jag har väl inte tyckt att det har alltid har varit så pass bra, egentligen...
Men det är klart, skulle någon fråga, skulle jag aldrig tveka, livet är fullt av nya perspektiv hela tiden, och jag vill vara med om dessa...

Numera skriver jag mest för mig själv till alla, för att det känns bra att skriva av sig...
Jag har slutat skriva i andras trådar (nästan helt) för att inte väcka anstöt, men jag fortsätter att vara lite "vågad" i min egen, jag vill ruska om, ibland ordentligt!

Nepp, nu är det dags och få utskällning igen, vi ska ha stormöte inför en audit imorgon, så det är väl bara att lyfta på skjortan så piskan får viina, skorporna har ju nästan läkt sedan förra veckan!
Jag är för apatisk för att överhuvudtaget bry mig, jag har mitt liv, och det är inte på jobbet!

Lev väl, må bra, ingen promille, ingen dille!

Berra

Hej Berra.

Du har en otrolig verbal förmåga och en härlig (om än något sjuk:::) humor. Aldrig funderat på att skriva noveller, böcker? Tror det hade blivit härligt ironiska texter om vardagslivet.

Mie. Du låter så härlig i ditt tänk nu, det liknar alla de insikter jag har fått under denna resa.
Av allt ont kommer något gott!

Ha en underbar höstdag alla.

Pia

Tjena Berra,

tänkte bara tipsa om ett alkoholfritt öl Sarajevo 0% - smakar faktiskt ÖL brädar jever fun tvärt av.

God Morgon!

Ännu en morgon med sunt uppvaknande om än något trött...

Idag vet jag inte vad jag ska skriva om, för det är en sådan där +/-0 dag, varken glad eller ledsen..
Skulle i sådana fall vara en dag med "ups", där jag inte känner mig så där jättehängig...
Det finns flera saker som jag skulle kunna glädjas åt, men inte "suger i mig" av...

Har gjort räkningarna och fick otroligt nog några spänn över denna gång, och har genast kollat igenom alla elektroniksajter om det finns något att spendera dem på, köpa sig lite lycka om än tillfälligt, kanske en fartvarnare på Jula nedsatt med halva priset, har varit och pillat på den flera gånger nu, men försöker tänka framåt, hur kommer det att se ut om ett par veckor, kommer jag fortfarande vara lika lycklig över den, troligen inte, men längtan i sig själv är härlig...

Lyckades sälja svärfars bil igår, han är snart 90 bast och har (äntligen!) insett att han inte är en duglig bilförare längre, skönt att han fick ta det beslutet själv, om än några år försent i mina ögon.
Blir helt vansinnig på alla prutare som tjatar om "lägsta pris,-kompis!", och sedan lägger skambud när de väl är här och tittar på den, det växer ut horn i pannan på mig och jag är tvungen att lägga munkavel på mig för att inte säga sådant som skulle ligga i SverigeDemokraternas linje.

Men när priset väl är slutdiskuterat så visade det sig att killen var helreko, och vi fick sedan ett jättefint ömsesidigt förtroende för varandra, och allt elände bara rann av mig, skönt!
Men det var märkliga känslor som bubblade upp genom mig, börjar få en "sydländsk" temperament jag med, lite chockad faktiskt....!
Det ena spädde på mina fördomar, och det andra totalt motsatte det sig,
så ytterligare en lärdom att ta till sig...

Igår på dagen fick vi leka brandmän, eftersom mitt jobb hamnar under "paragraf 43", farligt arbete!
Vi tillhör räddningstyrkan och ska vara de första som går in i ett akut läge med brand, kemikalier etc..
Så vi fick rökdyka (på riktigt) och krypa i containrar med tjock rök och full brandmansmundering med tuber och mask och allt, släcka bränder och släpa på tunga dockor...
Det var kul, och mycket lärorikt, det luktade f-n om mig resten av dagen, men det var det värt!
Sedan tar lärdom, lägg aldrig en tom sprayflaska, (deoderant, sprayfärg, hårspray etc) i en eld, fy f-n vicken j--vla smäll!!! (DynamitHarry typ), det susar fortfarande i mina öron!
Så skulle jag behöva lämna ett urinprov eller avföringsprov efter detta, så skulle jag bara behöva lämna in kallingarna, det fanns redan där!

Nähepp, det var några dagars skörd av händelser i mitt nyktra liv, slutet av September 2009!

Må bra, lev väl!

Berra

Adde...

Jag känner så otroligt starkt att jag har förändrats.
Går nu genom livet lite rakare, lite säkrare, lite ödmjukare, lite mer medveten & framför allt lite mer lugn.
Stöter jag på problem så hanterar jag dem på ett helt annat sätt än förut.

Mina erfarenheter har satt spår... själsliga jack som fortf gör ont, samtidigt som jag har fått ett annat tänk.
En självkännedom & självkänsla som inte funnits förut.
Enkelhet & reda i mitt nästan helt uträtade nystan...

Acceptans över att jag inte kan ha kontroll över allting, jag kan inte stå vid rodret & styra i stormen hela tiden.
Måste lämna över ansvaret & lita på att det går vägen utan att jag är där & petar hela tiden.
Världen går inte under för att jag lutar mej tillbaka & litar på en "högre makt"...

Jag är jag med mina fel & brister... & det är du oxå.
Jag är jag med mina fina sidor... & det är du oxå.

Livet är till för att levas...

Kram från Mie...

Ja Mie, när sanningen väl har kommit fram så blir det sannerligen bara bättre och enklare.

Idag är det så sanslöst skönt att veta att jag inte ljuger och att det ska komma fram något som jag försökt dölja. Jag har inget kvar att dölja och jag har heller inget behov av att vara oärlig mot mig själv eller andra.

Som jag sov på min första natt på Nämndemansgården har jag aldrig sovit vare sig förr eller senare. Det kändes som decenniers sömnbehov kom ifatt och min kapitulation och acceptans inför alkoholen gjorde att min tyngsta ryggsäck någonsin släppte från ryggen. Från att ha gått krokig under den ryggsäcken kunde jag för första gången på mycket, mycket, länge räta på ryggen och se mig i ögonen i spegeln och säga att jag är en "alkoholist som heter....."!

Det var en förunderlig upplevelse.

Då kom också det stora lugnet och min självkänsla började sakta men säkert att tillfriskna. Idag är jag inte min egen största fiende utan en kär vän som jag ska leva resten av mitt liv ihop med. Idag är jag en stolt, nykter, alkoholist utan skam och skuld.

Det känns bra.

På lördag har vår förening höstmöte på Nämndemansgården med bla prästen Olle Carlsson som föredragshållare. Jag ser fram emot en rolig och lärorik lördag. För varje ny kunskap förändras jag och det är väldigt viktigt för mig för då kan jag se många saker från ett annat håll vilket gör livet lättare för mig.

Livet är till för att levas..............

Jag tror att man måste komma över sin egna personliga tröskel... ibland är den väldigt hög.
Som en tjock betongvägg.

När jag väl har vågat släppa ut sanningen för allmän beskådning så är det med en lättnadens sköna känsla jag gör det.
Att våga stå för mej själv & mina beslut är stort, starkt & modigt.
Först då inser jag att en del av problemen bara sitter i mitt egna huvud.
När sanningen väl har kommit fram så blir det bara enklare & enklare...

Det inre lugnet kommer när bitarna faller på plats.
När jag förstår att den största fienden är jag själv, kan jag släppa taget & börja leva.

Kram Mie...

Tjena!

Idag är det rätt ok, trots att det är måndag...

Jag hade rätt...att jag tänkte fel, låter mysko, men...
Jag tänkte att det inte skulle bli något roligt i helgen på ön med alla "fyllgubbar", och ville därför helst banga och lämna återbud, men försökte tänka i positiva banor ändå...

Jag ville utsätta mig själv för en "prövelse", ville kontrollera om min övertygelse fortfarande var stark, och konfrontera sådant som känns obehagligt...
Jag bestämde mig för att åka i alla fall, och inte ha några förutfattade meningar, utan ta det som det kommer...

Och vet ni, det blev precis så kul som jag bara hade önskat att det skulle vara...
Jag ångrar inte en sekund av hela vistelsen, och go'are gubbar finns inte...
Vi hade det jätteballt och råmysigt, kramarna var många, och elakheterna också, men hjärtliga!

Visst det fanns två stycken av den yngre sektionen som fick för mycket, och blev så där okontrollerat dräggfulla, men inte direkt hotfulla, men lite obehagliga.
Man var "tvungen" att hålla koll på dem så de inte började röka inomhus osv...
Men trots att vi lotsade grabben till sängen, så kom han ner tio minuter senare med världens jättebula i pannan, och han visste inte var den kom ifrån, jag gissar typ golvet!
Man har lite förutfattade meningar om finnar, och denna spädde bara på den...

Medelålders (där jag numera ingår i..) och några ur ungdomsektionen fortsatte sedan natten i köket till halv tre, där vi bara tokskrattade, släppte fisar och rapade som vi killar bara kan göra när vi är själva, roligare än så har jag inte haft på riktigt länge, det var förlösande..!
Men vi misskötte oss inte, vi var duktiga på att diska, städa undan efter oss så vi har och tar vårat ansvar, det är inte bara en fyllefest...
Dagen efter gjorde vi en del kulturella vandringar i närområdet, så vi har våra seriösa sidor också..

Det blev en del diskussioner när vi stod utanför och (finnen) ville bjussa på en Gin&Tonic, där jag tackade nej, och berättade varför..., tidigare har jag varit rätt lågmäld om detta...

Det blev alldeles tyst i gänget, och med sorg i blicken klappade de min axel...
Men ingen hade kunnat sett att jag inte deltog i aktiviteterna,
och det var ju precis det jag ville, ingen skulle kunna se att jag var "utanför"...

Jag fick nya hejjarrop och de tyckte jag var "strong" som ändå ställde upp och var med, trots att jag inte drack, och jag fick en ny sorts respekt, "jag var där ändå"
Så ärlighet varar längst och bäst, även om det känns svårt ibland att vara allvarlig..
En sekund av tystnad och allvar, och sedan är man respekterad för den man är..

Så den här helgen skapade ett fint andrum och bröt rutinerna runt helgen, och jag har fått nya inputs till mitt nya leverne, och det känns bara så där fint, och behagligt.
Jag har många vänner runtomkring mig som uppskattar mig för den jag är...

Och jag hade rätt, att jag hade fel, att våga utmana är att övertyga,
trotsa dina rädslor och visa att du är stark i ditt sinne, jag är...jag finns...jag TAR plats!

Helgens roligaste uttryck stod en blivande pensionär för när vi stod utanför bastun med fötterna i havsbandet alldeles nakna, och han tittar ner på en av de yngre killarnas helgedom och uttrycker
..." Haha, det där väcker barndomsminnen..", rått men hjärtligt!

Mors Berra

Fenix, förresten.. hur går det med valpköpet? Jag kan följa med och välja ut en, valpar är absolut det mest bedårande som finns!

Hej Igen!

Anledningen till att jag "måste" med till ön är att jag sitter med i styrelsen, och är alltså med och arrangerar detta, vi har en massa uppdrag som ska utföras...

Det är väl för att de tycker att jag är så j..la trevlig som de vill att jag sitter med i den...
Jo jag är väldigt social egentligen och folk uppskattar min närvaro, men det finns en hård yta hos mig som inte vill riktigt låta den slippa igenom just nu...

Dr Jekyll & Mr Hide är de två olika personligheter som kan växlas fram med alkoholens hjälp, om man dricker för mycket, men lite av den skulle hjälpa mig att bryta ytan och släppa loss lite...
Eftersom den inte längre finns, så blir det lite tuffare, och jag måste "ta i" för att vara trevligare...

Nejdå, jag gillar gubbarna, och vi brukar ha det jättetrevligt, tills dess de bli packade & puckade!
Jag försöker tänka på det trevliga i det hela, och förtränga det som kommer senare på småtimmarna, man ska inte alltid måla fan på väggarna, lite positivt tänk, det är ju Fredag!

Jo det där med hängigheten tror jag är en form av att man VILL straffa sig själv på något sätt.
Man vill tänka på allt dåligt så att man kan riktigt svepa in sig i allt som gör att man mår dåligt.

Det finns positiva saker runtomkring en, men precis som du Pia sa om mindfulness, så blir det precis tvärsom, det positiva undertrycks och blåser bort och det dåliga förstärks eftersom det ger näring åt ens "dåligtmående", och det verkar ju vara det som kroppen vill!!

Jag är mycket medveten om detta, men har svårt att göra någonting åt det, det måste finnas mycket av det "braiga" så att hela massan överväger det dåliga...
Det ena braiga ger näring åt nästa braiga grej, och blir de flera så tar majoriteten överhand...

Och just nu, idag så har jag många "braiga" tänk, det finns flera saker som går i linje framåt och undertrycker det dåliga, lönen t.ex (tills dess jag ska göra räkningarna hua!, bad thinking!)

Igårkväll så blev vi inbjudna till grannarna på lite kaffe, och hon som har samma shrink som mig, vi kom till att snacka lite om våran "lågnivå" allesammans med våra respektive involverad...
Det kändes bra, för oss alla fyra tror jag...

Sedan finns det en annan (lite falsk) anledning till att jag är lite gladare, har fått tjacka en sådan där lite mini bärbar pc för under 2000 spänn, OCH frugan var med på det!, WOW!
Hon tyckte den var "söt" och har redan lagt in ansökan om att den ska bli hennes...
Så nu kommer man kunna hamna i säng lite tidigare eftersom den inte eldar upp (ursäkta ordvalet) tasken på en som de andra bärbara gör med sin otroliga hetta undertill...

Så nu får ni ha en alkoholbefriad och ångestbefriad helg framför er, det är bara en armlängd till flaskan, men fortfarande en microsekund till ångesttankarna, du hinner aldrig före den...
Så ge upp, du behöver inte ens ägna en tanke åt den, nykterhetstankarna är befriande!

Lev!, och lev väl!

Berra