Senaste kommentarerna i forumet

Har haft några lugna lediga dagar kring påsk. Har kommt upp ur soffan och ut o rört mig, raska promenader o njutit av fågelsång o vårvindat. Har pysslat om
mitt hem en smula, och börjat med en stickning.
Funderingar kring alkoholen är dagliga, läser på forumet varje dag. Just nu har jag inget sug och det har gått bra att vara utan länge. Men funderar över om jag ska vara nykterist nu? Leker med tanken på att dricka i sommar....Det skulle nog vara riskabelt, och med stor sannolikhet leda till överkonsumtion.
Började läsa boken som ungefär heter kidnappad hjärna igår. ingen fantastisk första känsla med boken men inser att jag gillar det hopp den inger i och med att den berättar att det går att bli bättre och bra från ett beroende. Att återfall inte behöver innebära att allt är förstört.
Mår bättre, vilket gör mig mer rädd om mig själv och även mer initiativrik och när jag gör trevliga saker så mår jag ännu bättre.
Om en vecka ska jag gå till alkoholläkare igen, och kommer då kunna berätta att jag varit 100 procent avhållsam från alkohol sen sist, över 2 månader sen.
Vet ju inte hur det hade gått utan medicin, för den hjälper mot sug, naltrexon, men det spelar ingen roll. Två vita månader är ändå två vita månader. Rekord sen jag började överkonsumera vin.

Det är ju i hjärnan det händer. Lite av samma tänk, kanske, som när jag i dom resonemang jag för med mig själv säger att "jag börjar nu införa mer nykterhet i mitt liv" - inte "nu slutar jag dricka"? Det ena öppnar upp för nya möjligheter, det andra är bara en dörr som slås igen.

Så sätter alkoholen dessa kickar ur spel.I det vanliga livet utan alltför mycket alkohol så har vi dessa kickar lite nu och då i form av sex spel samvaro ett bra program på tv osv.Men när man dricker så blir kickarna starkare och mer koncentrerad till just och enbart alkoholen så att de övriga kickarna i livet blir utarmade eller tom helt försvinner.När man då sen återgår till nykterhet kanske dessutom tillkämpad så lyser då verkligen kickarna med sin frånvaro och livet blir sådär gråmassa aktigt som många beskriver.

Det jag inte förstått är om beroendepersonligheterna behöver kickarna bättre,eller reagerar starkare eller om de helt enkelt inte har samma kurva av kickar i normallivet.Att de helt enkelt måste söka sig till stimulantia för att få må som folk.Dvs jag som "bara" är medberoende kan gå igång på en väninneträff,eller en härlig hundpromm osv,medan då min exdrinkare inte reagerar på någon annan stimuli än alkohol.

Men om man som du säger letar de i ofarliga världar så borde den resan vara bra på alla plan,dels berikar man kanske livet med nya saker som man inte provat.Dels ger man då kanske livet den artificiella kick som de flesta behöver för att känna att livet är meningsfullt.
Bra ide och bra plan,hoppas att fler kan anamma iden.

I natt var ingen bra natt. Jag drömde om att jag fick tillsägelse här för att jag skrev om mina problem med kontroller och svartsjuka. Det fick man tydligen inte för här fick man bara skriva om A-problem och att det fanns andra forum för mina övriga problem. Som att det hela inte hänger ihop. Tur det bara var dröm.
Sen vaknade jag i ångest och panik.....jag fick ingen luft....fy vad hemskt.
Sen drömde jag massa annat också.

När jag läser igen vad jag skrev igår så känner jag mig verkligen som hemsk människa.

Jag önskar också att jag och alla här var så beslutsamma som du känner dig. Riktigt kul att läsa om din resa. Heja heja

det tycker jag att du verkar var också. Vet du att jag läste om din kamp i slutet av december och kanske var det vad du skrev som fick mig att ta steget. Googlade en dag desperat på alkoholhjälp och hittade in här och fångades av ditt namn. Lite speciellt är det ju allt eller hur. Tur att du inte är som din namne. Du verkar ha det bra just nu :)

Jag känner intet sug och är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. kram på dig för dina fina ord de värmde mig ordentligt.

... av att läsa det du skriver att jag bara var tvungen att logga in och berätta det för dig.

Sen måste du hitta på nåt vi kan kalla dig. Skriva "Säg Ja till livet" varenda gång, nä, det låter sig helt enkelt inte göras. ;)

Tack för kvällens höjdarläsning, SJtl!

Först vill jag tacka för alla uppmuntrande ord, det värmer faktiskt och även om jag egentligen inte önskar någon att vara i samma situation som jag själv känns det tryggt att veta att man är långt ifrån ensam. Jag vet också att många av er andra här i forumet har det så mycket jobbigare, än jag själv. Jag försöker läsa igenom era trådar, men har inte hunnit ännu - det är så mycket. Jag har inte heller lärt mig att hitta så bra i forumet, tycker det är lite rörigt och svårt att söka i det. I alla fall, tror det här är första hela veckan jag inte druckit på flera år!!! (ja, det där lilla i söndags gills ju inte var det bestämt). Det känns så skönt och jag är fortfarande beslutsam. När jag åkte hem från jobbet ikväll dök tanken på ett gott glas vin upp av bara vanan, ja liksom som belöning för ett gott dagsverke. Jag slog bort det och pressade istället en härlig rödbetsdrink med pepparot, vitlök och lite annat småttochgott jag hade hemma och hällde upp i ett stort ölglas. Så himla härlig var den faktiskt inte, men väääldigt nyttig ;-) Jag peppade mig själv lite extra med att tänka på varför jag valt att INTE dricka och då kommer motivationen tillbaka. Jag tänker tex på hur fort tiden går när jag dricker. Om jag en ledig dag har bestämt mig för att göra några saker, sy, städa i köket, vika tvätt, ja vad som helst. När klockan närmar sig 12 får jag för mig att jag nog kan ta ett glas vin ändå... och sedan är det igång. 1 glas blir många glas och plötsligt är det kväll!!! och det enda jag fått gjort är "absolut ingenting"!!! Så har många dagar sett ut för mig. Varför tror jag varje gång jag bestämmer mig för ett glas vin att jag fixar att dricka bara ett glas vin? Jag har provat 100 gånger tidigare utan att lyckas! Ja, det var en orsak, av många, varför jag inte vill dricka. Jag vill ha tillbaka dagarna. Jag har massor av intressen, saker jag vill göra och då behöver jag tiden. Jag vaknar varje morgon utan ångest och det är underbart. Jag vaknar dock också fortfarande tung i huvudet även om det går över så fort jag kommit upp och rört mig. Tror jag sover tyngre på nåt sätt. Veckan kommer att gå hyfsat lätt tror jag men jag laddar redan nu för en middag på lördag som jag inte kan säga nej till, som jag inte vill säga nej till. Det kommer att finnas mycket alkohol och jag måste bestämma mig för om jag ska berätta som det är, säga att jag har en vit månad, att jag går på en antibiotikakur eller något annat. Det är goda vänner, de vill mig alla väl och jag vet att de skulle stödja mig i mitt beslut om att sluta dricka. Men, jag vill inte berätta hur illa det är ställt med mig, jag vill inte visa mina svagaste sidor. Jag bestämmer mig under veckan hur jag ska göra. Nu en god natts sömn. Önskar att ni alla kände er så beslutsamma som jag gör ikväll :-)

Jag har en abnormal svartsjuka. Den blir bara värre och värre. Jag kontrollerar och kollar upp min sambo. Skäms så :-(

Vi började vara ihop på fel sätt. Vi var båda otrogna mot våra ex. Men vi blev kära.

Han har varit otrogen mot sitt ex flera gånger och han har berättat det. Jag tror inte han varit otrogen mot mig. Jag kan inte räkna det som han gjort innan vi blev ihop på riktigt och separerat men ändå så gör jag det för jag fick reda på att han ljög. Han skäms för det och har sagt förlåt 100 gånger. Nu är det snart 3 år sedan detta och det stör mig att jag ältar fortfarande. Jag hatar att jag tittar i hans telefon....i hans mail....i hans dator.....etc.....jag är så rädd att han ska svika mig också. Rädslan styr....det är helt sjukt.....jag håller på att förstöra vårt förhållande......

Jo och sen så dränker jag all rädsla med vinet....bedövar.....

Hjälp.....jag vill vara glad och lycklig och tro på honom. Han säger flera gånger om dagen att han älskar mig och att jag är hans idol. Att han trivs med mig. Att han vill bli gammal med mig. Men han är också ledsen på att jag inte är glad längre och att jag hela tiden tar upp dåtiden som inte har någon betydelse idag.

För övrigt ingen alkohol idag. Har dock misshandlat magen med olämplig skräpmat. Suck.

Tack för det, och detsamma till dig! Jo det är nog bra att vara lite eftertänksam, och analysera sitt beteende. Kanske hittar man en orsak till att man agerar som man gör - och kanske drar en och annan lärdom av sina fyllerace?!

Idag fick jag ytterligare en anledning att vara tacksam över min nuvarande nykterhet. En nära anhörig har blivit sjuk - och jag behöver hjälpa till. Att finnas till hands, och hjälpa till med en del rent praktiska detaljer. Tänk om jag suttit hemma och varit full, eller varit mitt uppe i en ångestfylld abstinens.......-när man vet att man "behövs" på annat håll. Tacksam och glad över att kunna hjälpa, och dessutom ta förhoppningsvis "nyktra" och kloka beslut - och att kunna lita på att de känslor man känner är äkta, och inte färgade att fylla eller abstinens.......

... eller, som Steglitsan så träffande uttryckte det "...Samma för-e-bannade belöningstjofräs..."

Om ni tillåter att jag tänker högt ett tag...

Jag har funderat en del över det där med kicks, eller belöningsbehovet, eller endorfiner (eller vad vi nu vill kalla det), och hur vi ställer oss till det då vi försöker sluta dricka. Vad gör vi? Jo vi säger att vi måste "motarbeta suget", "gå ut och jogga", "socker är ändå mindre illa" ... låter det bekant? Låter det positivt och uppbyggande? Inte så väldigt kanske, åtminstone inte i mina öron.

Många av oss har sökt kicks via alkoholen i år. Om vi inte hade ett beroende av kicks från början, som ledde till vårt drickande, så har vi det åtminstone när vi försöker sluta. Varför inte bejaka det här? Varför inte jaga positiva kicks aktivt? och försöka hitta dem där de inte gör oss illa. Vad som ger oss kicks är naturligtvis helt individuellt, det kan vara vad som helst från bungy-jumps till flow genom att sticka (halsdukar), från sött eller surt till (just det) chili.

De som följt min resa, vet att jag slutade dricka ungefär samtidigt som frukterna på mina chilibuskar mognade förra sommarn och att jag aktivt tuggade färsk chili för att motarbeta a-suget. Men vad gör chili med oss, jo chilins brännande smak är riktig smärta. Och kroppen reagerar på smärta med endorfiner och när smärtan tar slut finns endorfinerna kvar en stund och ger en känsla av välbehag - En perfekt minikick med andra ord, en som jag kan dosera själv i så många och stora doser som behövs och som är helt ofarlig, jag känner ingen som helst oro över att bli hoocked på chili för resten av livet, för chili är bara hälsosamt och dessutom billigt.

Nu försöker jag naturligtvis inte säga att alla som slutar dricka skall börja tugga chili. Om det är något jag har lärt mig här, är det att det som passar för en inte passar för alla. Men kan det kanske löna sig att fundera litet allvarligt över det där med kicks och att se positivt på dem. Inte "hur skall jag kunna lägga av med... (socker)", utan "Vad ger mig kicks?", "Hur kan jag få kicks utan att skada mig själv eller andra" och sen "go for it". Vad tror ni?

P.S. Under vintern har jag också hittat kanderad ingefära. De med minst socker och starkast smak (mest kicks!) är bäst för mig. Urbra, då chilibuskarna haft vinterpaus. Och nu börjar det äntligen bli litet färggrant i chilisnåret igen och jag börjar på allvar undra hur mycket jag egentligen har dem att tacka för min nykterhet...

Du känns som en klok, inkännande och trevlig kvinna. Härligt!

den ändrar som den vill!!!

Ja det stämmer att jag är säkrare och gladare idag definitivt. Njuter av att vara sann mot mig själv. Alkohol förr mig är inte bra så är set och nu vet jag säkert. Hur har du det själv??

Har du testat att gå till AA? Jag har själv börjat göra det och tycker det fungerar. Mycket bra att vara tillsammans med andra som har samma problem och i synnerhet sådana som har lärt sig att leva ett nyktert liv. De är mer än villiga att dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter.

Stort Grattis!!

Du verkade så osäker här i början och nu utstrålar du självsäkerhet och glädje. Det är stort!

Som att en glödlampa tänds i skallen och kroppen.Aha,var det så enkelt,hans mående är hans ansvar osv.
Men så oerhört svårt att greppa och ta in i sin helhet.
Det kan ingen som inte är medberoende ta in.
Bara vi andra dårfinkar som tänker såhär snett :)

Jag hoppas det. Att han säger ja till oss, och inte till alkoholen. Jag hoppas att jag aldrig mer kommer behöva uppleva det jag upplevt nu på sistone. Men, jag vill inte hoppas för mycket. Vill inte bli besviken. Jag vill inte bli sårad. Vill inte bli bortvald återigen pga alkoholen.. Hopp, hopp, hopp.

Pratat med hans pappa idag. Kändes väl sådär, helt okej ändå. Han är förnuftig. Men har ju såklart inte anat någonting om vad som pågått. Vi har ju valt vad det är vi vill visa. Hans Pappa kommer vara ett bra stöd för honom. Om han bara tillåter det. Det vet jag.

Grejen är ju den att han kan dricka socialt utan några utsvängningar, när vi är hos hans föräldrar eller hos min pappa eller ja, i vissa sociala sammanhang. Det är det jag inte förstår. Han kan ibland bara dricka 1 glas vin till maten, ev 1 efteråt för att sen tacka nej. Medan han nästa helg, går och köper sprit och gömmer sig i garaget, eller gömmer flaskan i sovrummet och går och "vilar". Senast var ju en vinflaska i badrummet.. Han gick på toa ganska ofta den kvällen. Kom på i efterhand, att han låste dörren ganska ofta, vilket han aldrig brukar gör annars när det bara är familjen hemma.

Håller på nu att försöka fokusera på mig själv. Men tankarna förs ändå dit, till honom.
Förra gången jag åkte hemifrån så var det mycket svårare. Då ville jag bara hem hela tiden och saknade honom otroligt mycket. Kollade även hans bank med jämna mellanrum..
Den här gången är det lite enklare.
Jag har tagit hand om min son, umgåtts med M, bokat körkortslektioner, gjort några viktiga samtal..

Men mellan alla gånger, så, dras ändå tanken dit. till honom.

Det är svårt att inte lägga sig i, även fast jag vet att allt egentligen ligger på hans egna axlar och att han måste ta sitt egna ansvar över sitt eget liv och mående.
Jag vill ju att han ska göra dom sakerna jag tycker han ska göra NU. inte sen, inte sen om 6 månader. Utan NU.

Hej!
Grattis till att du klarade av påsken så bra. Det är inte alltid så lätt när man har gäster. Det har gått bra för mig också. Nu är det bara att fortsätta på den här vägen.

lilla Anna

Jag är så tacksam för dina ord i min tråd :-)

Många kramar

Läser en del bloggar. Det här skrev My i sitt blogginlägg om SOS i sockerångest. Beroende som beroende tänker jag.

1. Förlåt dig själv.

- Prata med dig själv som om du vore din bästa vän. Vad hade hen sagt till dig? Inte fasiken hade hen läst över dig och sparkat på dig när du ligger i ångestplågor. Hen hade tröstat dig och berättat med mjuka ord att det inte är konstigt att det blev som det blev. Du är stressad, sockerberoende och föll för det luriga sockertrollet, det gör alla ibland!

Länk till hennes blogg: http://lchfingenjoren.se/

Tack jag uppskattar verkligen dina ord. Du har så rätt om min sorg och obeslutsamhet. Jag vill så gärna kunna dricka "normalt". Ta lite vin max en kväll i veckan utan att det slutar med att jag drycker varje dag i en period för att vakna till och vara nykter i några dagar.

Jag var somsagt nykter i 4 dagar före påsk och då var jag glad och lycklig.....påsken började bra med go och glad Blomman......påsken slutade tyvärr i ångest och skit hos Blomman.

Det ger mig hopp om bättre liv utan A när jag läser om er som är gladare utan :-)

Kram

Jag blir glad för din skull och förstår hur du känner dig. Håll kvar dina tankar de är så kloka, jag tror på dig :)
mod60

Håll kvar i känslan av att du känner dig i bättre fysiks form. Alkohol och ångest hänger ihop och nu när du slutat dricka kommer ångesten säkert att ge sig den också. Du är värd att må bra :) Försök att ta en dag i taget och inte tänka för mycket på framtiden. Lyft varje nykter dag så mycket du kan och bejaka dig själv.
Har du skrivit ner vilka fördelar det är för dig att vara nykter??? Då ser du svart på vitt och kan ta fram listan när du behöver extra kraft.
önskar dig all kraft och styrka
mod60

hej Ronton
Välkommen hit. Börja med att läsa vad olika människor skriver här på forumet. Jag gjorde så och för mig blev det klart att jag måste sluta dricka helt. Jag hade inget val liksom. Men du måste hitta din väg.
Önskar dig all lycka och grattis till att du hittade hit det är en bra början :)
mod60