Senaste kommentarerna i forumet

Härligt Maria, varje seger som läggs till i erfarenhetsbanken, avdelning "hantera livet nykter", blir din styrka och självförtroendet kan frodas. Vi ska behandla oss själva med kärlek♥

Kan bara hålla med er ang ovanstående, en avgörande faktor är att inte vilja dricka, istället för "får inte.." "borde inte...". För mig var det till en början avgörande att hitta strategier dag för dag, vecka för vecka, jag var livrädd för att se en framtid helt utan alkohol så jag kopplade bort de tankarna för en ganska lång tid, kämpade på, jävlaranamma som Underisen skriver. Ju längre jag var nykter, desto tydligare blev känslan av att jag faktiskt inte VILLE gå tillbaka till ett liv med alkohol. Detta krävde också en hel del andra förändringar i tillvaron, både den yttre och den inre, men det gav sig till stor del av sig själv med tiden, och med stor hjälp och stöd av vännerna här. Tycker ni är fantastiska som tagit steget hit och fint att ni har förmånen att hittat varandra.

Efter jobbet skulle jag ut och äta med min mamma och mina barn, jag och mamma brukar alltid dricka vin då ( även hon dricker för mycket). Gruvade mig lite för det men det gick bra, kände lite sug men inte så farligt. Har faktiskt varit en bra dag, vad duktiga vi är alla som kämpar!!

Jag har faktoskt kommit till den punkten nu att jag inte vill dricka mer. Nått botten, fått nog. Tycker inte synd om mej för att jag inte kan dricka vin, jag är utled på den tillvaro jag haft den senaste tiden. Underr ganska lång tid tyvärr.

hoppas alla haft en bra dag och en bra kväll. Jag har två busiga barnbarn här så jag hinner inte skriva så mycket men jag har fullt upp. Mår bättre dag för dag nu!

Hej och tack alla för ett fint välkomnande som har gjort mig glad!

Vindåren

Kan bara hålla med Stigsdotter! För mig har hela skillnaden när jag kom till en punkt att inte vilja dricka. Jag vet inte riktigt vad som klickade till i huvudet på mig men det ändrade sig verkligen från en dag till en annan. Jag hade druckit ett par, tre dagar (första dagen drack jag för att jag ville, de andra dagarna för att lindra den hemska, förfärliga, vidriga baksmällan)och blev plötsligt så in i vassen trött på alkohol och på ALLT vad det innebar att dricka. Jag kunde riktigt känna hur hela mitt tänk och inställning skiftade från att inte få dricka (det eviga förhandlandet med mig själv, urk..) till att inte vilja. Och när väl baksmällan gav med sig så har jag faktiskt inte längtat efter alkohol. Detta var i augusti. Det har kommit några tankar kring mysfaktorn ibland, men då har jag kört hela scenariot i huvudet, hela varvet runt, inte bara den stunden då det är mysigt, och det är plötsligt inte lika mysigt längre.

Jag funderar mycket på vad som hände, varför det är så olika hur det blir när man når sin botten. Varför har det varit lätt för mig efter min botten var nådd? (jag är dock på min vakt). Det verkar vara så olika som sagt. Jag har en vännina som kan dricka jämt och ständigt verkar det som. Hon blir aldrig bakis och sköter sina åtaganden. Självklart sliter det på kroppen men hon kör på. Jag hade legat i en blöt pöl av ångest om jag drack så mycket hon gör varje dag. Förut avundades jag hennes "kapacitet", nu tänker jag att jag är den som är mer lycklig lottad som blev så bakfull. Det fick mig att lägga av med drickat. Jag är däremot orolig att hon kommer dricka sig till skador och upptäcka det när det är för sent.

Jag är bara tacksam för att jag har ett sånt rikt liv nu och att jag är så närvarande. Jag önskar verkligen att alla kunde få möjlighet att uppleva ett nyktert liv. Jag tror att någon som missbrukat alkohol och sen blir nykter får en annan dimension i livet än någon som aldrig haft liknande problem. Åh, vad jag önskar att ni alla som kämpar vinner er kamp och får leva utan allt elände som alkohol kan föra med sig! Jag tänker på varje dag när jag är här och läser.

och god fortsättning. Tänk att du aldrig mer skall uppleva det där. Usch, att alkodjävulen är så stark så att den kan få en människa att bete sig på det sättet istället för att vakna med vännerna och ta ett trevligt avsked efter festen.

Kram från mig

...av alla sina misslyckanden. Ett steg bakåt och sedan två steg framåt - det här fixar du!

Både "Berras bok- och föreläsningsbolag" och förslaget om en ny meny - visst läser väl alkoholhjälpen detta? Jag klistrar in förslaget på annat ställe annars!!!

...tror jag var att en del av dig skrek NEJ, tror du inte? Jag menar för ett tag sedan kanske du inte ens hade reflekterat utan bara hällt i dig vinet och "mått bra"?

Jag tror stenhårt på att det är en lååååång process och att man slutligen landar i att "inte vilja" istället för att "inte kunna". Det är mycket bättre att tänka "jag kan dricka om jag vill, men jag vill inte" istället för "gud vad gott det vore att dricka men jag kan inte". Det där "jag vill inte" glimrar till här hos mig faktiskt. Jag har ju trots allt inte druckit ordentligt sedan den 6/11, kan inte minnas hur länge sedan det var jag höll upp så länge (jo förstås, mina graviditeter för över 5 år sedan).

Har oxå svårt att veta hur man skall tänka. Känner igen mig i det du skriver om frågorna man ställer sig - VARFÖR?

Själv vaknade jag på nyårsdagen och gick raka vägen ut i garaget och svepte en halv flaska vin fast en del av mig skrek NEJ under hela tiden. Efter detta var det så klart kört...

Har ju inte så stor erfarenhet av det nyktra livet, men för min del är det som flera olika steg i vägen mot nykterhet. Först är det bara jävlarannama och det gäller att besegra det lilla monstret som tagit över. Nästa steg är att minnas det eländiga för att inte tro att man har koll på läget....tredje steget hann jag inte komma till (vad nu det är?).

Nu är det bara och försöka vinna mot det där "svinet" igen!!!

Berra det här med huruvida du ska stanna på "forumet" eller inte, jag känner igen mig i tankegångarna. Ibland är det som om jag snurrar runt, runt och fastnar i samma ältande. Har liksom inget nytt att komma med. Men så rätt som det är lossnar något, det blir en diskussion och nya tankar föds med nya insikter om mig själv. I perioder känner jag mig inte längre hemma här, men å andra sidan har jag mött ett par av de viktigaste människorna i mitt liv här, och dom vill jag inte lämna.
Har funderat lite på det här att det är viktigt att vi är en bra mix här, för att forumet ska fungera som självhjälp. Nykomlingar, de som kommit en bit på väg, de som varit nyktra en längre tid, och inte minst de anhöriga. Tror det är ett måste, men ibland får jag också känslan av att jag ska backa.

Jag håller med Stigsdotter när hon skriver att det till stora delar är din förtjänst att detta är ett livsforum, många läser dig och känner igen sig i din situation, du har nog peppat en del att slutligen ta steget att iallafall försöka, visat att det går! Vi har inte alla samma inverkan, alltid. Det handlar om igenkänning och där verkar du vara det många kan identifiera sig med utan att känna sig hotade. Hur du än väljer ang forumet, borde du använda dig av bla den egenskapen när du tar ut den nya riktningen nu. Mod, Berra, mod...Blogg i all ära (eller föresten enl min högst personliga åsikt ingen ära alls) de har ju idag en tendens att drunkna i all geggamojja som blandas till i cyber, Jag tycker du ska gå all in! Vill du skriva så gör det, gör det på riktigt! Ta dig själv och din talang att möta andra människor med din penna på allvar. Skriv bok Berra. Kolla in www.vulkan.se och www.enterpreneuren.se
Har du talets gåva liksom du skriver - varför inte hitta en väg att föreläsa om dina erfarenheter? Skolor, föreningslivet, arbetsplatser, vad vet jag...du har möjligheter. Är man en "snigel" som jag tex finns det ju mentorer/coacher att ta hjälp av på ams tex eller privat för att "komma loss". Detta innebär ju inte att du omedelbart behöver säga upp dig från ditt nuvarande jobb.

Jag tänker ibland att jag saknar en meny på forumet (som "förändra ditt drickande" och "dricker jag för mycket") och det är menyn där vi avhandlar "det vidare livet", livet som det är utan droger, för det är ju så att inläggen så småningom kommer att handla om annat än de akuta alkoholrelaterade problemen. Detta uppskattas av många nykomlingar att läsa, men som visat sig bla i reaktioner jag fått vid ett par tillfällen inte av alla. Med detta menar jag inte att vi ska separera oss från varandra, men vill man inte läsa sådana inlägg kan man helt enkelt hoppa över menyn, på samma sätt som jag inte läser speciellt mycket på anhörigsidan (ja, ljuvliga Mt då förstås; ) av mina egna anledningar.
Hur du än nu gör Berra så önskar jag dig allt gott och att du kommer vidare, Kram V

Godmorgon alla!
Har sovit som en stock i natt och inga mardrömmar, så nu är det dag 4 och det känns rätt bra. Även om det kommer en och annan svacka under dagen. Känslan av att vakna utan bakrus eller ångest är härlig och den skall jag försöka komma ihåg länge, också känslan av att slippa smussla och ljuga skall ligga i den burken.
Så jag hoppas att vi alla får en dag, där vi är starka och väljer kloka vägar i dag!

också dikten och sparade den i ett dokument där jag också la in 2 bilder som jag tog av min blåtira. Kan vara bra att ha som påminnelse längre fram om man börjar vackla och glamourisera vindrickandet:-).

kalla, och välkommen hit! Jag kopierade dikten till min tråd för jag behöver den också. Varmt lycka till på er resa ni alla som skriver flitigt nu! Forumet är till stor hjälp, håll taget! / mt

precis så är det. Så här har jag känt länge: "Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför"

så bra att du ger bort vinflaskan! Så småningom kan man säkert ha vin hemma men det är onödigt att riskera. "Tillfället gör tjuven" brukar jag tänka. Vi har öl, vodka och Jägermeister hemma men inget av det skulle trigga mej. Nåja, öl har jag väl druckit om inget annat finns men tröskeln är mycket högre än om det stod en låda vin i skåpet. Ska be maken att inte köpa det, bara för säkerhets skull.

och ni andra. Jag har också sovit riktigt bra idag och mår mycket bättre. Undan för undan så sjunker ångesten när man börjar få tillbaka tron på sej själv. Vilket fantastiskt gäng vi är här, vilken klokskap och stöd. Håller med den som sa att det är lite svårt att följa trådarna men man får försöka läsa i kapp. När jag börjar jobba igen nästa vecka kommer jag inte att vara lika aktiv här förstås. Jag önskar alla en bra dag. Det blir bättre och bättre!

Bibliotekarien, så mitt i prick, exakt så är det. Dag 4 idag, har faktiskt sovit hyfsat inatt, känns jätteskönt att vakna pigg och inte bakfull. Nu kämpar vi vidare!!

är vad det är! Ett benådat ögonblick! Kram! / mt

Kära vindåren, du skriver vad de flesta av oss redan har upplevt! Helt otroligt vad det finns många härliga ärliga kloka eller ska vi säga insiktsfulla istället ;-) människor det finns här!

Men jag tror inte ens man står ut för att han älskar en precis. Men han är väl lika fången av ens dompterande av att DETTA FÅR VI INTE SNACKA OM FÖR DÅ MÅR JAG DÅLIGT OCH BLIR GENERAD! och då gungar hela alltet och då är det bättre även för honom att låtsas som intet. Men till slut tror jag det brister. Har ni sett My Skarsgård på Skavlan? Så fantastisk! Men hennes äktenskap tog slut på grund av hennes alkoholism, eller rättare drickande. Vi nöter ner våra män tror jag och så mår vi dåligt på kuppen av det också. Vi människor känner ju av otroligt mycket mer än vi kan sätta ord på. Maken blir en seismograf. Men erkänner man och vill ändra sig, ja då växer man flera meter och alla troll spricker. Barnen är alltid beredda att förlåta, det är ett under! Kram till er allihopa och godnatt! Även om vi inte sover, är vi åtminstone inte bakis i morgon... ;-)

Kalla, Maria42, Santorini och alla ni andra, räkna med mig också! Vi VILL ju!

Jag är med i klubben. Ibland tycker jag att det är svårt att följa trådarna, detta forum borde utvecklas. Men jag jag läst er alla, och speciellt vindåren hälsar jag varmt och kärleksfullt välkommen.

Hoppas du mår bra och ett Gott nytt år!