Senaste kommentarerna i forumet

...jag vill gärna säga att jag nu hållit upp sedan det sista glaset den 6/11. Men det är ju inte riktigt sant. Vid några tillfällen har jag luktat på korken och tagit en eller två klunkar.

Innan nyår skulle jag göra efterrätt med cognac i (mycket lämpligt, eller hur?). Var då tvungen att smaka av cognacen så den inte blivit gammal. Smakade av den ett par gånger under kvällen när efterrätten redan stod i kylen.

På nyårsafton tog jag lite vin till middagen men det var inte gott (vet inte om det hade varit det om min man inte suttit mitt emot utan lämnat mig ensam med flaskan?). Maken drack halva flaskan och satte sedan igen den. Jag drack flera klunkar ur den dagarna efter.

"Det var inte gott" och "jag märker inte att jag mår bra av det" tänkte jag för mig själv. Ändå gick jag dit igen. Varför? Varför? Så onödigt. Var det där första klunken ena dagen som gjorde att jag sedan måste fortsätta även om det bara blev lite och jag lyckades stoppa mig? Vad hade hänt om vi varit på fest på nyårsafton istället för att fira lilla familjen ensamma? Hade jag ballat ur helt då?

Usch, det känns så deppigt och dumt allting, vet inte riktigt hur jag ska tänka nu :-(

Hej alla ni som kämpar, jag vill gärna hänga med på er resa. Jag har misslyckats med mina löften, och är ordentligt trött på mig själv just nu.
Jag börjar idag och idag ska jag välja att vara nykter.

ser att du Maria också sover dåligt. Det ger sej nog så småningom efter några sömnlösa nätter. Kämpa på.

Ja Maria vi går in på dag 3 och denna gången känns det rätt ok, även om min hjärna måste vara felprogrammerad. När stora killen ringde om lite problem på sitt jobb i går, gick min hjärna till ett glas vin. Fast jag bara minuterna innan satt och var så nöjd med mig själv, men lät ju bli så jag somnade ganska nöjd ändå.
Ny dag och nya utmaningar, hoppas att alla får en bra dag.

för mig har du "alltid" varit nykter - på samma sätt som t ex viktoria, Adde och fredde-s "alltid" varit det - under min bekantaskap med er (och andra) och "i min värld". Svårt att förklara så att det blir rätt. Även om det här är Alkoholhjälpen och många kämpar för nykterheten / med medberoede så är det för mig mycket av ett livsforum. Så mycket handlar om att orka leva sitt liv. Hoppas det här inlägget inte missförstås, blir fel - ville gärna skriva det här. Med djupaste respekt! / mt

Önskar dig också en riktigt bra dag! Förstår din känsla av skam, har själv den eftersom jag inte vet hur nyår slutade, har inte orkat ta reda på det heller. Är nu nykter dag 3 och det känns bra, har dock inte sovit i natt heller, ska nu jobba och vet ej hur jag ska orka med dagen. Men bör väl sova inatt, hoppas jag. Kram!

bästa vänner, ännu en dag. För varje dag känns det bättre ändå. Åtminstone nykter och inget sug alls, tvärtemot snarare, äckel. Jag sover dåligt och min blåtira tycks bara bli större men det är ju övergående. Jag försöker se det som min bästa antabus, jag behöver inte ens fundera på att fortsätta dricka. Inte med detta bevis i spegeln. Men skammen är tung; hur ska jag undvika att visa mej? Fast man kan ramla och slå sej i vilken situation som helst så vet jag själv att den här är alkoholrelaterad. Usch ja, önskar jag kunde vrida tiden tillbaka och slippa detta. Men nu är det så här. det kunde varit värre. Jag önskar er alla lycka till idag.

för dina kloka inlägg som betyder mycket. Jag förstår dina tankar att du funderar på att lämna forumet men hoppas ändå att du fortsätter ett tagg till. Jag kan tänka mej själv att med en längre tids nykterhet bakom sej vill man släppa sin identitet som "alkoholist" och gå vidare. Det hoppas jag kunna göra en dag också. Nästa år vid den här tiden kanske. Jag är den här gången övertygad om att jag kan klara det, finns ingen annan väg att gå.

Hade tänkt att år 2012 skulle vara ett slut för mig på forumet, håller fortfarande på och överväger detta, vet inte längre vad jag vill få mera sagt här...
Allt verkar vara sagt, och jag känner hur jag maler på i samma ordfraser men i lite olika meningsuppbyggnader.
Det känns hopplöst och jag utvecklas inte mera här,så känns det.

Min nykterhet sitter djupt förankrat och jag vet att det inte finns någon omväg till min lycka, den finns i nu'et och jag måste lära mig att leva med mig själv i alla möjliga och omöjliga situationer, våga hålla fast i något jag tror på, och jag tror på att vara kvar i mitt medvetande, hela tiden...

Jag vet också vad som bryter ned mig, relationer på mitt arbete, och det håller jag "koll" på, i mitt undermedvetna...
Det måste till en förändring och det jobbar jag på, kanske hos mig, eller att jag flyr ifrån det och börjar om från början på ett nytt jobb, vem vet...
Jag är också en som nästan aldrig ger upp på det jag tror på, jag är inte en sådan typ, tyvärr på gott och ont..
Jag är en känslomänniska och det var nog också det som fick mig att ta till alkoholen, alltså måste jag ha koll på min känslosvallningar.

Men jag tjatar mycket om detta och nu verkar mina ord och motiveringar ha sinat...

I grund och botten handlar det om sin egna upptäckt, jag har tappat kontrollen på mitt egna drickande...
Förstå att jag måste ge upp mina tidigare värderingar om vad alkoholen betyder för mig...
Ta ut en riktning, vad vill jag ska hända med mitt framtida drickande, minska, sluta helt?
Hur ska jag uppnå detta?, vad kan jag göra för att skapa en förändring, vad måste hända?
Skapa praktiska runtomkring-händelser som kan bryta rutinerna, för det är mycket rutiner och o-vanor som måste brytas...
Finna alternativa lösningar för korta lösningar, och sedan för ett litet längre perspektiv.

Efter en tids uppehåll upptäcka positiva skillnader mellan nu och då, hur har mitt liv förändrats, märker jag något, eller jämför jag med hur det kunde ha varit?
Har jag fortfarande en längtan till alkoholen?, är allt bara en väntan på nästa alkoholtillfälle?
Om det blev skillnad, känns det bättre eller är det en mental förändring som ska till?
Min alkoholism är min ensak, jag kan inte falla in i mönstret gentemot alla andra, alkoholism är väldigt personlig, vi är inte alla beroendetyper!!!

Jag är en alkoholallergiker, och jag har börjat acceptera detta, mitt liv har blivit bättre utan den...
Det tog mig tre år att förstå det, nu har jag fått nya vanor i mitt liv, och jag är stolt över att äntligen ha förstått detta....

Ikväll kunde jag på ett kalas förklara att jag inte mår bättre med alkohol i mtt liv, och de andra gratulerade mig till det...
Mitt nyår var nog det bästa på länge, jag hade närkontakt med mina känslor, och jag var ett varnade exempel för andra hur stor skillnaden var mellan oss..
05:45 stod klockan på när jag tills slut törnade in, jag hade inte haft det tråkigt, och jag vaknade upp mycket fräsch...

Det är skillnaden mot mitt tidigare sätt att misshandla mig mentalt, när ångesten höll på att ta mitt liv...

Jag "vann" antalet inlägg och läsningar på forumet, dryga 44 000 innan förändringen och nu 25 000 till, nästan 70 000 gånger har mitt liv bekräftast,
Men under vilka omständigheter....alkoholisten Berra, föga meriterande kan tänkas...
Men likt väl en väldigt stor bit av mitt liv, en stor förändring som idag genomsyrar mitt sätt att leva...

Alkoholen är idag inget stort problem för mig, nu är det bara "resten" kvar, att ta hand om mitt tänk, en fortsatt förändring...
Alkoholen ledde till mitt nya sätt att fundera på, nu måste jag vidare...

Jag vill fortsätta skriva, men inte som alkisen Berra, utan som den nyktra alkisen Berra, en minnesbeta att komma ihåg...
Tänkte kanske starta en blogg någonstans ute i cybern bland många andra andra skrivare, men öppnar jag mig det minsta mera här så riskerar jag att röja min identitet,
Och då är forumets grundstenar verkligen i fara, så länge jag är den anonyme alkisen så känner jag mig säker...
För jag skäms över min och den stora folksjukdomen alkoholism som finns nära nästan alla i vårat sociala umgänge, som påverkar oss så svårt.
Jag tog mitt ansvar, och minskade min påverkan runtomkring mig, och jag mår bättre idag när min skuld till de mina minskar och trovärdigheten ökar.

Mitt nick tog jag ifrån Berra ifrån sällskapsresan 1 som idagarna går som en serie på en av tv-kanalerna, bära hem Berra...
Det slipper mina anhöriga göra numera....

Idag ska vi inte dricka alkohol! Nu har vi chansen att förändra våra liv till det bättre, vi tar den tillsammans!
Kram!

Som om inget hänt dagen efter, skrattade till, exemplet om flodhästen var klockren! . Men till slut fick min man nog och även tonårsbarnen som är helt nyktra för de tycker alkohol(jag) är så äckligt. Jag har gjort bort mig så många gånger, och ändå fortsatt. Har varit helt inställd på att sluta 1 jan men ändå fick jag känslan idag när det var superstressigt på jobbet att det skulle vara gott med lite vin ikväll!!
Hur är man funtad? Det blir ju inte lite, det blir 2 flaskor för maken är mkt måttlig, han tar 1 glas och är nöjd, resten tar jag o ibland blir det lite whisky också pm maken har lagt sig. Nej usch, idag ska jag inte dricka!!

Är vi gifta med samma man :D Nej, jag tror inte att det hade hjälpt att skälla på mig heller, men vi skulle nog pratat om detta tidigare. Jag vill helst inte ha någon sprit hemma alls, men känner att det är svårt att ställa sådana krav på någon annan. Hur gör ni andra och vad säger era partners?

man man jobbar ofta borta i veckorna och då har jag haft möjlighet att dricka även till vardags. Gömma Bib i garderoben osv. Det har hänt att jag druckit upp en massa av hans öl men inte ens det har han nämnt fast det är uppenbart. Jag vet inte om det hade hjälpt om han skällt eller konfronterat mej. Knappast. det hade bara gett ännu mer skam. Man måste vara redo själv för att sluta.

vi pratar inte om det efteråt. När jag somnat i soffan kan han komma och stänga av TVn och ryta "varför går du inte och lägger dej istället för att sitta där och sova?!" Men inget som tas upp dagen efter. Det känns faktiskt som nån beskrev det, i en bok tror jag, som att ha en flodhäst i vardagsrummet. Man ser den men låtsas inte om den. Ibland har jag tyckt att det vore bättre om han blev arg eller ställde ultimatum men han är inte en sån som vill ha konflikter. Dessutom dricker han själv för mycket ibland och då är det väl svårt att klaga på nån annan. Men hans drickande har en annan karaktär än mitt.
Jag har sagt till honom att jag vet att jag dricker för mycket och att jag ska sluta vid nyår. Nu blir det en extra skjuts enom att jag har fallit och fått min synliga blåtira. Det blir tydligt för alla som ser mej. Kanske jag inte ska försöka hitta bortförklaringar utan säga att jag drack för mycke på nyårsafton och ramlade. Kanske jag ska vara öppen med varför jag slutar. Jag misstänker att det kommer att bli svårt att sminka över redan efter en vecka men inte vet jag om jag har lust att gå ut med det bland kollegor heller. Hur det gått till. Nå jag har lite tid på mej att fundera på det. En dag i taget. Men det fungerar som ett jäkla bra antabus just nu...

Tänkte på din man, pratar ni om det efter åt. Här nämns det inte när jag tuppat av på soffan eller gjort något ännu värre(vilket jag har). Att min man älskar mig tvivlar jag inte på,men tycker att det är lite konstigt. Denna gången har jag tänkt vara ärlig mot min omgivning om varför jag inte dricker och även mot mig själv genom att inse att jag inte kan dricka mer.
Jag hoppas att jag denna gången kan komma ihåg känslan som jag har i dag, att jag vill vara nykter och att jag väljer det.
Så jag tar ett steg i taget på en lång väg!

Hoppas ni alla har en bra dag. Jag har ledigt en vecka till och tur är det för imorse hade jag fått en rejäl blåtira runt ena ögat, känns för jävligt. Jag trodde jag skulle slippa det eftersom jag slog mej uppe vid hårfästet men icke. Smög ut och köpte täckstift men det funkar inte så bra. Eftersom det regnar är solglasögon inte heller en lösning. Förhoppningsvis är det bättre imorron så det går att kamoflera... Inte är det väl skamligt i sej, vem som helst kan ju halka, men när jag själv vet att det är alkoholrelaterad. Jag hade samma sak för sex år sen vilket gör det pinsammare. Tur i oturen ändå att jag inte slog ut nån tand eller så, jag fick nån sorts mikrosvimning. Inga vittnen utom min man och han är lyckligtvis inte arg på mej. Konstig karl, han måste verkligen älska mej trots att jag de senaste åren alltmer blivit en fyllekärring. Nu ska jag bli värdig honom. Smällen i sej har definitivt gett mej ännu starkare motivation att bli nykter, så nånting gott förde det med sej. Så här vill jag aldrig mera må.

Adde, som jag skrev tidigare så behövs det stora doser av medicinen för att komma upp i ett tillstånd som narkotikamissbrukare är ute efter. Det är ju välkänt att medicinen kan missbrukas speciellt i kombination med alkohol. Speciellt unga tycker att det är ett toppensätt att få ett rus (en härdad amfetaminist går knappast igång på Concerta). Om någon tar 10 tabletter är det ju klart att det ger effekt. Men en person med ADHD tar 1 tablett. Ditt resonemang haltar och jag tycker det är viktigt att ha kunskap innan man sprider åsikter som fakta. För jag kan inte utläsa att du verkar ha någon djupare kunskap om ADHD eller medicinerna i fråga.

Nog om detta från mitt håll Adde! Jag har kunnat utläsa tidigare om din skepsis mot mediciner mot hjärnans olika "sjukdomar" (ADHD är t ex inte en sjukdom utan klassas som en neuropsykologisk störning)och vi kommer antagligen inte komma överens i denna fråga.

Stursk, jag tycker inte heller att det finns någon koppling gällande din mans medicinering och att han dricker för mycket var tredje, fjärde månad. Diskussionen kom upp i samband med Addes teori helt enkelt.

Jag har också problem med att inte kunna sluta dricka när jag väl börjat - främst när det är fest - det var rakt in i kaklet som gällde. Och jag märkte inte när jag började förlora kontrollen utan tyckte att jag hade jätteroligt. Jag vet inte vad det är för mekanism som gör att dessa race sätts igång och när det väl är i rullning så lyssnar jag inte på någon.

Jag inser att jag inte kan kontrollera mig, jag vet inte förväg när jag får ett sånt beteende, så jag har slutat dricka. Jag har accepterat att jag är dålig på att dricka "normalt" och hoppas innerligt att jag inte trillar dit igen.

Jag hoppas att du och din man hittar en väg som funkar för er båda.

Hoppas alla har en bra dag!
/Andas

söndagsinlägg! Som dessutom skulle kunna vara en liten års-sammanfattning... men det är kanske att förvänta sig för mycket:) Hoppas allt är bra med dig, du vet att du och dina inlägg här på forumet betyder... Nyårskram! / mt

Jag vet inte riktigt om jag förstår kopplingen till min man. Han missbrukar inte ADHD-medicin. Han tar bara det som är föreskrivet honom och går inte runt i något rus av det. En av tabletterna ger en kortvarig "speedad" effekt i ca en halvtimma, upplever han själv, men det är inte något som jag som anhörig märker av. Det är snarare så att han blir mer sig själv och "normal" med medicin. Jag antar att det är därför läkare föreskriver medicin överhuvudtaget.

Medicinen har absolut påverkat hans alkoholkonsumtion i och med att han inte har ett så stort behov av att "stänga av", som du skriver. Neddragningen är inte problemet - han dricker som sagt sällan - utan just att i vissa sammanhang så känner han inte när han ska sluta. Vi pratade om detta igår och han lever inte i någon sorts förnekelse utan är helt med på banan att han inte kan begränsa sig i de här sammanhangen. Det är inte så att han måste fortsätta dricka om han bara tar ett glas eller två - i de situationerna har det aldrig varit något problem. Så det är inte bara smaken av alkohol som drar igång det utan just när han kommit till en viss punkt, som han själv önskar att han visste var den var. Nu är han inne på att helt låta bli alkohol, men är samtidigt orolig för att inte kunna eller vilja vara med i festliga sammanhang då. Han har en tid hos psyk och läkare nu i januari och ska ta upp detta med dem. Han är övertygad om att han kommer få beskedet att han aldrig kan dricka alkohol igen och jag uppfattar att han både förstår och räds ett sådant besked. Men jag jämförde med diabetes. Om man har diabetes så kan man inte äta allt man vill, hur trevligt det än är. Han förstår det men, som sagt, han är orolig för att hans sociala liv ska omintetgöras.

Kombinerar och kombinerar... Det är ju inte på daglig basis men läkaren vet om att han dricker alkohol emellanåt.

Så skönt att få höra att nykterheten är det bästa som hänt dig, efter barnen självklart. Har haft en totalt sömnlös natt nu på väg till jobbet, idag slipper jag oroa mig om jag luktar bakfylla. Det känns skönt

ju känsligt att skriva om mediciner av flera olika orsaker men att ADHD preparat har ett värde på missbruksmarknaden är väl känt så att påstå att de inte ger effekt för en missbrukare stämmer inte. Läs lite här : https://www.flashback.org/t187099 eller här : http://jannel.se/concrit.katastrof.pdf

Det finns ett otal sidor på samma tema.

Många vittnar om att missbruket ökar efter att man faller dit igen efter en vit period, och blir värre än innan man blev vit. Antagligen ett resultat av att självkänslan går i botten helt med känslan av misslyckande och bristande självkontroll.

För mig har det också varit så, och därför har jag insett att jag och A är färdiga med varann.

Idag på förmiddagen, nyårsdagens förmiddag alltså!, satt jag och skrev ett arbete för skolan. Det tog fyra timmar. Det hade jag aldrig gjort om jag hade druckit igår.
Nykterheten är det bästa som hänt mig, efter mina barn.

Vad kul att vi är flera som fått nog, jag höll upp april-juni men sedan var det kört igen och värre än någonsin. Känner igen mig, jag har också gömt och dolt för maken hur mkt jag dricker. Har äntligen förstått att jag är alkoholist. Nu ska jag lyckas, 2012 ska bli mitt år!