Senaste kommentarerna i forumet

det känns för mig när jag läser som om du är på rätt väg nu.

Kan det också vara så att det är lättare att be om råd och följa andras råd? ... för då behöver man inte själv stå för och ta ansvar för sina beslut... man gör ju så som andra säger...

Den frestelsen har jag kämpat med många gånger - lusten att följa råd från sådana jag upplever som erfarna, kunniga, kloka människor. Frestelsen att göra dem till auktoriteter i mitt liv. Men, men... det är mig själv och mina egna beslut - ansvaret för och konsekvenserna av mina beslut, jag ska leva med resten av mitt liv. Därför är det så oerhört viktigt att komma fram till "botten av sig själv" när det gäller så svåra och livsavgörande beslut som jag har brottats med och du brottas med just nu. Du har all min medkänsla - det är ju beslut som kommer att påverka fler än dig. Och allt det där vet du.

Ibland har jag skrivit om mig själv och vårt liv att den tid som är behöver den tid som har varit. Så tror jag att det kan vara och bli också för dig.

Kram, kram / mt

Mammy Blue – jag kom iväg på Al-anon förra veckan. Sen att jag mest satt och grät hela tiden, det är en annan sak. Jag var där i alla fall. Det känns så klart jobbigt att sitta och vara ynklig som en blöt liten fläck bland människor man aldrig träffat förut. Men dessa människor om några vet i alla fall hur det känns. Ska försöka ta mig dit denna vecka också, trots att risken är stor att jag inte kan säga nåt utan att gråta igen. Irriterande, men sån är jag tydligen. Trots allt, att inse att man inte är ensam känns fint.

Markatta – tack för dina kloka ord. Jag har helt klart mycket att lära mig om medberoende och att sätta mig själv främst.

Just nu har han en nykter period, och då försöker min hjärna förtränga att vi har något problem över huvud taget. Jag tassar på tå och hoppas, hoppas att det dröjer länge till nästa gång. Strutsbeteende... Därför fick jag tvinga in mig själv här på forumet idag för att skriva.

När han nyktrat till förra helgen så pratade vi om det hela. Han föreställer sig att han kan klara av att dricka i sociala sammanhang, men lovade att sluta köpa hem alkohol. Omöjligt uppdrag – jag vet. Men eftersom han är en ensam-hemma-drickare så provar vi den här modellen ett tag. Han försökte också säga att jag kan göra en sak för att hjälpa honom, och det är att säga stopp tidigare. Vad då tidigare, sa jag. När du tar första steget mot systembolaget? Det funkar inte så.

Ironiskt nog var han väldigt peppande på att jag gick på Al-anon mötet. ”Om det blir för jobbigt är det ju bara att gå”. Men att själv besöka AA är uteslutet.

Kramar till er alla.

Jag vill vara fri.
Inte må dåligt längre.
Se med glädje på framtiden.
Ge mitt liv ny mening.
Känna hoppet
Känna glädjen att jag lyckades
Jag vill vara fri nu.
Om man vill så kan man.

LillPer

Tjalle, tack!

Jag blev så glad då jag såg att du svarat.
Nu har du sex dagars försprång, jag vill inget annat än att kämpa tillsammans med dig.
Jag hade 8 dagar, de kommer aldrig tillbaka. Men de var nyktra dagar och ack så sköna.
Snart är jag där igen.

Nu hänger jag på igen.

LP

Hej Lill-Per och ni andra. Jag känner verkligen med dig. Den situation du beskriver med arbete, inre stress och däremellan idog träning är precis de beteenden jag också har. Det är oerhört frustrerande att kastas mellan dessa ytterligheter. Jag är själv inne på dag 6 och kämpar på. Det sköna med nykterheten är ju att även om dagen börjar dåligt har man alltid en chans att "börja om" under dagen. Det funkar aldrig när man dricker. Man bar fortsätter att hinka glas efter glas.

Just nu är jag i balans men tvingar mig själv till eftertanke flera gånger under dagen. Jag hoppas verkligen att du kämpar på och du har i alla fall min support till 100%. Låt oss kämpa tillsammans.

Tjalle

intressant inlägg om medberoende : http://can.se/sv/Tidskriften-AoN/Tema-Anhorig/Medberoende--ett-problema…

Det är en bedrövligt jobbig sits alkoholen sätter en i när man blir beroende. Det är ändå faktiskt möjligt att komma ur, vilket jag själv betvivlade för ett år sedan. Men läs här, du kommer att få många igenkända tankar och aha- upplevelser, i vår sjukdom är vi ganska lika. Lögnerna, inför andra men mest för sej själv är vår starkaste gren. Läs, läs, kommentera gärna, det är mest aktivitet inne på forumsdelen Förändra sitt drickande, de flesta vill sluta där, även om trådnamnet antyder något annat.

Välkommen!
/MB

Inget snack om den saken.
Efter 8 dagar utan alkohol och mycket träning, men med massor inre stress orsakad av svår arbetssituation, så föll jag igår kväll.
Första glaset är det glas jag aldrig ska ta.
Vinet rinner ner som vatten, glas efter glas hinkade jag ner.
Tyckte inte det hände nåt förrän det var för sent. Sjukt dålig och flera minnesluckor senare sitter jag nu här och måste börja om min resa igen. Det kommer jag göra direkt.
Det är en alldeles märklig, rastlöst insiktsfull känsla jag sitter med fastän jag är bakis. Normalt brukar jag må så sjukt dåligt av ångest och skam.

Det gör jag nu också men mindre än vanligt. Min förståelse för min sjukdom, tillstånd, beroende, kalla det vad man vill, börjar sätta sig nu.
Jag har nog aldrig förstått på samma sätt som efter igår.
Ensam med gratis dricka på väg till jobb utomlands igen.
Ingen bra kombo för LillPer.
Märkte att då jag reste hemifrån inte hade bestämt mig för att INTE dricka.
Fan vad lågt och dåligt när jag ALLTID är på rätt väg, strular jag till det.

Nä, nya tag igen....jag vill inget annat än att bli fri. Jag har skrivit det så ofta så det borde vara lätt.
Min inre stress är för jävla svår att hantera.
Jag måste se på andra sätt än att bara träna, men det är just nu min bästa medicin. Min sämsta medicin är att vara ensam.
Det är jag ofta.
Vill inte vara det.

Jag tror på mig själv i denna skrivande stund och har inget annat val än att fortsätta min resa mot nykterhet och ro i själen.

Tänker på er alla därute som kämpar.
Jag behöver stöd nu.

men är en grundpelare: låt bli första glaset.

Vi har tyvärr en egenskap som människa att skylla allt på glas tre, fyra eller åtta, för det var där det gick fel, men det är det första glaset som startar det. Utan första glaset blir det inget tredje eller åttonde...

Det är tyvärr lättare sagt än gjort, men det är en bra början. Läs runt här som redan skrivits, man hittar guldkorn och ledtrådar överallt, det är ju hur du och din situation kan ändras som är det viktigaste för dej, och det är ju du själv som är expert på det.

Välkommen!
/MB

Nästa vecka kan jag nog börja arbeta, flyr åka taxi till arbetet då jag inte får köra bil.
Men det blir nog bra.....
/A

Den här dagen kommer nog inte bli så dun, den heller!
/A

... en ledtråd till... Sambon har börjat köra med att han inte kan sova om han inte dricker några öl på kvällen... Du har det testat och klart - det är för att han drack kvällen innan som han inte kan sova kvällen efter! Det är alltså som vanligt, man har svårt att se skogen för bara trän! Eller ser inte träden för att det är en stor skog i vägen.

Vad det gäller att inte kunna säga nej när någon trugar, så ser jag att du har en tendens till att vara lika envis som jag, så visst kan du öva på att köra näsan i vädret och tjurigt hålla fast vid ett "Nej, jag vill inte dricka!" Du verkar vara en i grunden lite envis och självsäker person som liksom jag dessvärre kommit i konflikt med alkoholens "självförtroenderaserande" effekter.

Att vara kärringen mot strömmen tar kraft, men det GER en enorm styrka när man märker att man klarar det. För det gör vi!

Kram!
/MB

Åter igen är du bara en "findrickare" med förkärlek till lagrad whisky eller? Du har börjat bli väldigt förutsägbar. Du ber om hjälp att sluta dricka, sedan får du en massa stöd och pepp här, då ingår också i det stödet de jobbiga och obekväma frågorna. De som handlar om olika sätt att söka hjälp med sådant du sagt att du själv inte kan kontrollera, de som handlar om att rannsaka sig själv. Med förutsägbar så menar jag att du under den tid du skrivit här följt samma mönster gång på gång. Du ber om hjälpen men sedan när den börjar närma sig och ställa krav på dig så flyr du, börjar med att säga att du inte behöver hjälp, att du ska klara det själv, sedan när frågorna blir för många och ärliga så kommer det, att du nu kommit till insikt om att du inte alls vill sluta dricka.

Seriöst vill.sluta, tror du på detta själv? Det blir nästan som att vi alla här ska underlätta för dig att kunna dricka för du vet att om det skiter sig igen så har du en massa vänner här som vill dig väl och om du skriver igen att du 'nu den här gången kommit till insikt om att du verkligen vill sluta' så kommer du att få en massa uppmärksamhet och respons på det och slipper må dåligt själv. Det är tur att vi här har möjligheten att ha distans, välja när eller om vi ska logga in och läsa/kommentera men i det verkliga livet ser det inte ut så. För en familj som lever med detta så skapar det ett starkt medberoende, att kastas mellan hopp och förtvivlan.

För bara 3 dagar sedan så skrev du till M.B. att om du inte denna gången klarade att sluta dricka så "lovade" du henne att "kräva" att få antabus men nu har du alltså tre dagar senare kommit fram till att du bara har en förkärlek för "härlig" rom.
Sorry Mammy Blue, den kommentaren var ju skriven till dig, menar absolut inte att tolka åt dig men då det är öppet för alla att läsa så gör den mig upprörd. Det som gör mig upprörd vill.sluta är att du har så lätt att "lova" och sedan ducka för ansvar här på forum. Jag är säker på att ditt "real life" också ser ut så. Jag vet att du tidigare skrivit här att du även "lovat" dina barn att du ska vara nykter. Det smärtar mig att dina barn ska behöva leva med dessa svängningar av otrygghet. Många av alkisarna här har barn men de allra flesta söker sig hit med en insikt om att deras barn far illa av deras drickande och en vilja att göra något åt det. Den viljan verkar inte finnas hos dig.

Oavsett om du väljer att fortsätta dricka eller inte så hoppas jag att du åtminstone kan se bortom ditt ego och söka kontakt med någon professionell som barnen kan prata med och få hjälp av.

Ville bara sända en stor varm kram till dig och tacka för alla kloka råd och allt du delat med dig.

Önskar dig också en härlig vecka.
Konstnären

Hej
Läste dina rader och blev berörd. Jag har inte druckigt på sex veckor
i morgon, jag måste alltid tänka på att inte ta det där första glaset.
För gör jag det finns det ingen återvändo vill bara ha mer och mer.
Vet det efter ett antal återfall som man säger, papegojan i huvudet
har lurat mig många gånger men jag hoppas det var sista gången i september.
Där jag står idag har inte varit en lätt väg. Hade fullt pådrag med ångest
och oro i ca 10 dagar. Men jag kom ut på andra sidan. Bestäm dig för att ta
en dag i sänder. Du är ju här nu och det är starkt. Jag tror att det är
viktigt att man erkänner för sig själv. I morse bestämde jag ingen alkohol
idag vad som än händer, jag tror man måste lära sig att ta sorger och bekymmer
nykter, men det är faan inte lätt.
Att sluta dricka är som att lära sig gå.
Man trillar ofta, men reser sig igen.
Till slut kan man gå.
Nu kämpar vi eller hur
Ha en skön dag
Konstnären

Jag läser andras trådar, läser om medberoende och om alkoholism, försöker förstå som så många gånger förr. Jag läser det senaste inlägget från Mulletant med andra ögon idag (har läst detta många gånger förut). Jag har börjat förstå varför jag har så svårt att släppa taget; jag är en männska med behov av bekräftelse- att få höra att jag gör rätt, att jag har rätt att göra lite som andra tycker. Jag har svårt att lyssna på vad JAG faktiskt vill.
Jag måste lita på min magkänsla och göra vad som är rätt för mig- stå på mig och bejaka mina behov och drömmar.
Jag tycker att han dricker för mycket, jag har ont i magen när det sprätts en öl eller vindunken tas fram, jag behöver stuktur i tillvaron, jag behöver någon som älskar mig för den jag är.
Jag orkar inte längre kämpa varje minut/dag för kärleken.

Jag ska se till att börja älska mig själv och stå upp för mig själv.

Hej faller! Jag kan tyvärr inte råda då jag kämpar med samma problematik själv. Jag är feg och kan inte säga ifrån alltid. Men det blir bättre, jag kan oftare säga ifrån. Så jag vill bara önska dig välkommen hit. Läs runt. Här finns många kloka huvuden och en del kunskap. Du ska nog få stöd men jobbet måste du tyvärr göra själv. Men det går om man verkligen vill. Det har jag sett på andra medlemmar.

Fia

Så trött idag. Sov inget inatt. Det är en av tusen nackdelar med att dricka. Jag kan inte sova när alkoholen har gått ur blodet. Fyllesomna? Javisst, men dygnet efter blir ett helvete. Men, ett stort MEN, jag kommer att fixa denna dag för jag är inte bakfull. Mina ögon må vara torra och röda, men min andedräkt är fräsch och min rygg är rak. Jag börjar nog få smak för det nyktra livet. Hade ett bra samtal med min doktor i morse. Vi talade bland annat om min kommande 50-års dag när chefen har lovat (hotat) med att ställa till med fest. Vi kom överrens om att jag ska inte gå. Han sa att om inget annat fungerar så sjukskriver han mig på den stora dagen. I vad undrar jag? Magont. Ja, det blir ju sant för jag får magont bara av att tänka på den dagen. Har man inte råg i ryggen så får man ta till andra knep. Nu sitter jag här på jobbet och gör ingen nytta alls. Bara surfar runt, men det unnar jag mig. I väskan ligger nya rör med antabus. Jag tror inte jag kommer att behöva dem just nu. Minnet av helgen är fortfarande för färskt. Men det känns som en trygghet att ha dem. Jag vill aldrig falla tillbaka så där igen. En svag dagens och jag går igång. Glömmer, nej det är inte sant. Jag väljer att glömma alla mina löften till mig själv. Jag kan inte dricka för jag kan inte sluta. Det finns inga ett par glas.

Men jag förlåter mig för mitt fall. Däremot har jag svårare att förlåta att jag blandade in maken. Nu tar han mig inte på allvar igen. Nu fick han se sin älskade FylleFia igen och de gamla takterna satt i. Han ringde igår och pratade redan om nästa helg. Vin och mat. Han ville laga god mat åt mig som förr i tiden. Laga god mat? Han ville ha tillbaka sin bästa dryckeskompis. Hon som alldrig dömde eftersom hon var sju resor värre själv. Så där skäms jag.

Till vill.sluta; Jag vet att du menar väl. Men beslutet att dricka var trots allt mitt eget dumma misstag. Jag kan inte skylla på min chef, inte på omständigheter. Jag är vuxen och jag kunde ha valt den feges utväg och sagt att jag verkligen inte kan blanda min medicin med A. Det kanske även det hade gjort ett positivt intryck. AnsvarsFULL! Precis som så många andra tvekar jag inför att skriva till dig vill.sluta. Jag tänkte över en timme på allt inte måste bli sagt? Men kom fram till att jag måste för min egen sinnesros skull. Jag kommer alltid att heja på dig i din kamp. Vi har samma sjukdom så givetvis vill jag att du ska må bra. Men jag tycker att du en smula obehaglig. Lömsk. Nu kallar du mig för FANTASTISKA FIA igen. För några veckor sedan var jag inte vatten värd. Jag tror att du var sann för några veckor sedan. Med tanke på hur du har hånat mig, min man, mitt äktenskap och mitt boende. Därför blir det väldigt svårt och en smula obekvämt för mig att bemöta det där FANTASTISKA du skriver om. Kan du förstå min känsla? Eller vill du bara hugga till? Jag vill inte vara elak, men jag orkar inte med dig. Jag tror inte du bara har problem med alkohol. Jag tror att det går djupare än så. Någonting är trasigt. Försök att laga det, om inte för din skull så för dina barns. Du skrev till mt att din fru hade undrat över hennes förslag om behandlingshem. Jag ska vara ärlig, vore jag din fru så kanske jag också hade jamsat med för husfridens skull. Jag ser ju hur du reagerar på kritik här på forum och jag gissar att det kan vara likadant hemma. Bättre att stryka medhårs. Jag kan ha fel. Jag vill poängtera att jag inte ser dig som en elak människa. Jag ser dig som en trasig människa var symtom ibland visar sig genom elakhet. Ibland via ett enormt behov av andras gillande. Nu kanske jag var orättvis tänker du. Nej, jag tycker inte det. Detta är min känsla som jag försöker förmedla så milt jag kan. Skriv inte det du inte menar. Inte till mig i alla fall.

Nu ska jag försöka göra rätt för min lön. Längtar bara hem. Som i gamla dagar. Men inte till vinboxen utan sängen.

Fia

Härligt att läsa NM. Att det även finns hopp för måndagsmornar! Önskar dig en fin dag då du hinner med allt du VILL.

Fia

Önskar dig en härlig vecka!
/A

Hej Santorini! Inatt när jag inte kunde sova så betade jag av ett antal trådar. Med nya och äldre hjältar. Anhöriga och alkoholister. Din tråd fastnade i minnesbanken. Kanske för att du också är en "lite" äldre kvinna med en make som dricker lite för mycket. Men en make som inte blir elak. Bara fånig. Exakt som min. Kanske för att jag blev så imponerad av din resa. Gillar även ditt klara språk. Tack för att jag fick titta in i din värld.

Fia

Och helg, liksom vardag framlevs i nyktert tillstånd. Jag känner mig faktiskt för jävla nykter, alltså mer som ett allmänt gällande tillstånd i livet. Det handlar inte bara om vilka substanser som jag väljer låta forsa runt med blodkropparna och ställa till surfparty i huvudskålen. Det handlar om vilken halv-nelson som jag har lyckats koppla på mig själv. Kommer ju inte undan och märker att jag absolut inte vill det heller. Så här "med" har jag inte känt mig på sanslöst många år (för jävla sorgligt, tiden har runnit, jag vet...), kanske aldrig och det är mycket spännande samtidigt som det känns fullständigt ogreppbart.
Det är mycket svårt att begripa, både för de oinvigda, så även för mig själv, men om jag formulerar det så här:

Jag sitter en gråmelerad, regntung måndagsmorgon mitt i höstmelankolin och känner att den här dan blir nog inte så dum! Kan nog bli riktigt bra faktiskt! Måste försöka hinna med allt jag VILL idag, inte det jag tycker att jag måste. Det är för mig en ganska obekant men välkommen känsla en måndagsmorgon!

Ha det gött idag och drick med förstånd!/NM

Nu iväg till jobbet!

Godmorgon m-m
ja, nu var det måndag morgon och ännu en nykter helg. Känns bra idag.
Hade lite sug i lördags men det försvann efter ca en halv timme.
Pratade med mig själv att det inte är värt det, för du vet hur illa
alkoholen gör dig inget gott alls. Jag blir slö kedjeröker och snackar
en massa skit. Sedan kommer ångesten som ett brev på posten. Nej, nej
jag vill inte det. Söndagen gick smärtfritt gick nog en mil med våran
hund. Bra rensning av tankar får jag då.
Ha en skön måndag
Konstnären

Om så är fallet så ber jag hemskt mycket om ursäkt om jag inte svarat på den.
Men nej, det har aldrig funnits tillstymmelse till tablettmissbruk.
Har inte ätit några tabletter, göt det nu. En tablett om dagen, vilken är en blodtryckssänkande
Men den hoppas jag slippa när jag verkligen bonar om i mitt sätt att vara.

Vem vet? Jag kanske efter all tid som jag tillbringat på forumet kommit fram till att jag inte vill sluta helt.
Jag har trots allt gjort som rubriken säger "Förändra ditt drickande".
Som så många gånger förr kommer det kanske braka loss nu med kommentarer om hur fel jag har.
-Har jag det? Jag har många gånger en förkärlek till att njuta av gott vin, god whisky samt härlig rom.
Men även så finns det ett osunt beteende till alkohol och det är det jag måste lära mig tygla.
Och där har forumet varit en fantastisk hjälp.
Och där M.t har genm sina goda råda, även du Adde haft en tongivande roll för

.

mig att förstå sambanden och vad alkoholen gör med oss.
Nu vet jag liksom inte.

Även om jag vänder blicken inåt och tittar på mig själv så är det inte som förr.
Om jag läser inledningen på min tråd så är det verkligen inte.
Jag har nog förändrat mitt sätt att dricka