Senaste kommentarerna i forumet

Gick bra från 21/12 till 31/12.
Drack vin igår blev full men gjorde inget dumt.
Idag drack jag upp resterna lika bra tyckte jag.
Sluta med att jag halsade ur spritflaskorna igen.
Nu är vinet slut och viljan att sluta är på topp.
Märkte i går ännu en gång att ett glas triggar allt.
Och minnesförlusten kommer som ett brev på posten.
drack bara 5-6 glas vin i går men ändå minnesförlusten e där.
Känns hemskt.
Hoppas ni lyckats bättre .

Ja Maria, idag har jag verkligen inte varit sugen heller. Eftersom jag ramlade igår och stikade lillfingret ur led så har jag en bra påminnelse om hur det går. Dessutom har jag en bula i panna så jag kommer nog att gå säker för sug ett bra tag i alla fall. Kanske en nyttig läxa trots allt.

Känner igen den där lättnaden som kom när jag släppte kontrollen till dom på hemmet.
Många andra där hade svårt att sova på nätterna, men jag sov som en stock! Det var nästan så dom andra oroade sig för mig för så fort jag fick en stund över så sov jag dom första två veckorna.
Jag är en ganska tystlåten person i vanliga fall och ännu tystare var jag väl i början av behandligen.
Men sen började jag vakna och bli en personlighet. En personlighet jag ännu inte har lärt känna helt men jag tror jag är på god väg.

Hej Krigaren och Santorini. Snart har vi klarat första dagen, och imorgon tar vi inte första glaset. Kram!

Det som händer när man dricker och äter ADHD-medicin är att man kan "snetända" och få en obehaglig fylla. Medicinen varar i kroppen 8-12 timmar, sen slutar den att verka utan någon större efterdröjande effekt. Så dricker man med medicin i kroppen kan man som sagt "snetända", har den gått ur kroppen påverkar vare sig det ena det andra. I grova drag.

Jag utgår ifrån att många som äter medicin mot sin ADHD inte är nykterister. Men jag kan tänka mig att många ändrar sina alkoholvanor till mer sällan då de tar hänsyn till sin medicinering. Och antagligen har behovet att "stänga av" sin hjärna minskat betydligt, så för de flesta så är den neddragningen inte ett problem.

Nu vet ju Stursk bäst vad som gäller i hennes mans fall, jag bidrar bara med lite tankar!

/Andas

... vet hans läkare om att han kombinerar medicinen med alkohol?

/H.

kära du! / mt

För ett exakt ett år sedan var jag mitt uppe i min sista tre-dagars fylla.

Jag hade gäster kvar i huset som sovit över sen nyårsfirandet. Jag gick upp en runda innan dom, vid 9-tiden på morgonen, hämtade en vinflaska och gick tillbaks till mitt sovrum.

Vid 12-tiden när alla började vakna var jag återigen full, och låg kvar i min säng när de andra åt frukost, packade ihop och for hemåt. Någon stack in huvudet hos mig och sa hej då...

Framåt eftermiddagen fortsatte jag med några av champagneflaskorna som fanns kvar, och lyckades nog hålla ångest och tankar borta till den andra eller tredje januari med dessa flaskor.

Några dagar senare skrev jag mitt första inlägg här på alkoholhjalpen.

God fortsättning kära vänner!!

beslutet väl är taget så blir det bara bättre :-)) Jag lovar !!

Att daglig medicinering påverkar människans allmäntillstånd. Det är ju själva vitsen, så att säga. I och med att han avstod från alkohol både före, under och efter utredningen så tänker jag att läkaren har fått en god bild av hur hans grundtillstånd är.

Adde, en person med ADHD som äter ADHD-medicin går inte i ett rus på heltid och har ett grundtillstånd som är lika med en fylla. Att förmedla det som en sanning är att sprida okunskapen om medicinen!

Dosen som ges är mycket lägre än det som behövs för att få en effekt som kan liknas vid narkotikaintag. ADHD-medicin innehåller främst Metylfenidat som är beroendeframkallande vid mycket höga doser - doser som används i medicinen är väsentligt lägre.

Min son har fått tillbaka sitt liv tack vare dessa mediciner. Jag vågar inte tänka på hur hans liv hade blivit utan medicinen. Han hade inte kunnat idrotta, han hade fortsatt blivit mobbad, allmänt missförstådd, och de enda gångerna han hade känt sig lugn skulle varit framför tv:n eller datorn.

Det är bara för var och en som är intresserad att själv läsa på kring vad ADHD är och då lättare förstå varför medicinen är som den är och varför den hjälper.

Man ska INTE dricka när man käkar denna medicin dock!

Hoppas att alla på detta fina forum får ett riktigt bra år!

2011 var året då jag ändrade hela min inställning kring alkohol, och i samma takt som jag fasat ut alkoholen har jag fått tillbaka mitt liv och den jag var innan alkoholen fick en alldeles för stor plats. Och jag hade ALDRIG kommit till samma insikt 2011 om jag inte hade hittat hit.

Gott Nytt År!
önskar
Andas

idag mår jag ungefär som du beskriver att du gjorde. Nån återställare blir det inte, det gäller att låta tiden läka ångesten. Illa mår jag inte men annars är det för jävligt. Jag hade tänkt lägga av ändå så varför kunde jag inte ha tagit det lite lugnare? Det goda är att min man faktiskt inte är arg, han drack väl själv för mycket. Hur kul är det här egentligen? Inte alls. Jag ska klara det här på egen hand med hjälp av denna sida och er. Det "goda" med urspårningen igår är att nu känner jag verkligen att botten är nådd. Det finns ingen tvekan om att det här bär åt helsike annars.

Maria och krigarn, nu ska vi göra det här nya året till det bästa. Vi är säkert fler som hakar på. Det är bra att läsa och skriva här, det känns skönt att man inte är ensam om att bära sej så här destruktivt åt.

är jag korsberoende med en mängd andra substanser.Bla finns det vissa typer av medicin som, så att säga, kompenserar för alkoholen. Tex är en stor del av medicinen för ADHD amfetaminbaserade och det är ett narkotisk preparat som jag reagerar direkt på. Kort sagt sparkar det direkt igång mitt beroende och går jag på det på heltid så är jag ju i ett rus på heltid också.

Därför krävs det också mindre mängd alkohol för att jag ska uppnå min önskade effekt. Din man skåpsuper inte för det behöver han antagligen inte med sin legala medicin/narkotika som ger honom ett grundtillstånd av fylla.

Fler och fler läkare blir kunniga i att se hur alkoholbilden ser ut hos dem som söker för olika bokstavskombinationer. Ofta är den bästa lösningen att först ta bort alkoholen och därefter se vad resultatet blir.

Kanske inte vad du vill läsa men det kan ge en annan vinkel på problemet.

Maria42 och Santorini jag hakar gärna på er resa under kommande år :)

Kan bli ett jättefint år som kommer med en dag i taget!

Kram

Jag har aldrig upplevt att det är ett problem att jag i princip alltid avstår från alkohol. Det tas för givet att jag inte dricker. Som nu på nyår så förutsatte värdparet att jag skulle ha drink och dricka som "passar" mig, utan att det uppfattas som något besvär eller att jag är konstig. Det hade väl varit enklare för honom om han hade varit alkoholfri från början när vi flyttade hit, men nu är han ju "känd" som någon som dricker alkohol så skillnaden blir väldigt dramatisk om han plötsligt skulle säga att han avstår. Alltså, han avstår ju i många sammanhang, men just grillning och festligheter med grannar är ett bekymmer, som jag ser det.

Tillsammans ska vi klara det, har just nu jätteångest eftersom jag inte har en susning om vad jag sa igår. Känner mig konstig i huvudet, är livrädd att jag ska få kramper, har hört att man kan få det när man slutar dricka. Vill bara sova, känner mig jättetrött.

Tack för svar!

Jo, jag grunnar på hur jag ska ta upp detta utan att det blir "krig" om vem som har rätt. Det jag upplever är att han är medveten om att han inte har någon gräns när han väl börjar dricka, om det inte är just bara ett glas till maten. Så där har vi nog en gemensam ståndpunkt. Jag kan tänka mig dock att han skulle ha svårt att säga till t ex grannarna (som var de som bjöd igår) att han inte kan hantera alkohol och därmed skulle vilja umgås utan.

Smygandet har vi ju tagit oss förbi. Jag är faktiskt helt övertygad om att han inte dricker ensam. Han har beskrivit själv att han inte vill vara med om den situationen han var i när han kunde sätta sig själv och häva i sig öl. Medicineringen har absolut påverkat honom. Innan drack han för att få någon sorts ro i kroppen, vilket hans medicin ger honom nu. Han går regelbundet till läkaren för sin ADHD och sköter det.

Jag försvarar honom absolut inte, även om det kanske låter så. Det jag är ute efter att vi befinner oss i något sorts mellantillstånd, där vi trots allt har tagit oss igenom det värsta. Hur då få rätsida på det här "sista" problemet?
Självklart hade jag velat att han helt lät bli alkohol, men det är inte alkoholen i sig jag har bekymmer med, utan just att han inte kan hejda sig själv när han i vissa sammanhang har börjat.

för att det där med grannar och grillning och allt annat "normalt" är svårt för den som ska "avvika" och avstå. Alkoholen är en så stark norm i vårt samhälle - det kan man inte förneka oberoende av hur illa man tycker om det. För den skull behöver man inte vara som "alla andra" - som ju faktiskt inte är "alla". Du har ju satt ner foten tidigare och har tydligen kraften till det. Håll kvar den där du vill ha den! Kram / mt

Nej, jag förstår ju inte hur man kan prioritera alkohol. Jag dricker ju knappt något själv och har gått i många år utan en droppe alkohol.

Det jag upplever är att det är en enorm förbättring sedan tidigare så på det viset tänker jag att vi inte är i början av problemen, utan kanske någonstans i mitten. Tidigare kunde han dricka mängder medan jag sov på natten. Inte direkt ofta, men just att han gjorde det ensam fick mig att reagera. Jag upptäckte även att han hade gömt öl och gick i taket. Jag lämnade honom ett kort tag och krävde att han dels tog kontakt med psyk, att han aldrig sitter och dricker ensam och att vi gick i terapi. Det fullföljde han/vi och han slutade att dricka helt. Han drack inte något alls i närmare ett år men sedan kom våren/sommaren med grillning och öl tillsammans med grannar och sådant som "normala" människor kan hantera. Han har aldrig börjat dricka som han gjorde tidigare, men det är just i de här situationerna när det är fest och han blir bjuden som han inte har något stopp.

Barnet är snart 1,5 år.

Tack igen för din respons!

det är det här som är så svårt (för många) och man måste komma till sin egen ståndpunkt. Så tror jag.

Också jag har haft en mycket restriktiv hållning till alkohol, av andra orsaker än du - för att min far var alkoholist. Min restriktiva inställning luckrades upp under en period av 15-20 år tills jag insåg att min man drack mer och påverkades på ett sätt jag inte ville finna mig tillrätta med. MEN det finns många i vår bekantskapskrets som dricker så och det accepteras. Min man drack i smyg - måhända för att jag inte skulle ha accpterat mängden i öppenhet. Hur som helst, inställningen till vad som är "normalt" och ok varierar i olika kulturer, samhällen, umgängeskretsar och familjer.

Jag instämmer med Lelas ovan: "ett sätt att se på det är att om någon (du) i en persons (din mans) närhet oroar sig för hans/hennes alkoholvanor - ja, då är de ett problem. Alltså är din oro tillräckligt för att behöva förändra någonting i situationen, för du skall inte behöva känna så här." Jag skulle tillägga att när du talar med honom ska du tala utifrån dig och hur du vill ha det i livet. Gör klart, först för dig själv, hur viktigt det här med hans drickande är i ditt liv. Tala om för honom om vad som är viktigt för dig, vad som är hotfullt och farligt för dig, hur du känner dig när han dricker osv. Du äger alltid rätten till dina känslor!

Om du faller in i att diskutera vad som är "normalt" eller "riksbeteende" kan ni diskutera länge eftersom det finns så olika sätt att se.

Om du anser att han har problem och han anser att han inte har det... då blir det ju bara en maktkamp om vem som har rätt, vem som vet bäst. Däremot - om du inte vill ha det som det är nu med hans drickande, då talar du utifrån dig själv. Då kan du inte ha "fel" - å andra sidan måste du stå upp för vad du tycker även om han tycker att du överdriver eller överreagerar eller är fånig ...

Det jag skrivit nu är min hållning och mitt sätt att se på saken. Hoppas det blev begripligt! Fråga annars. Kram och stå på dig - annars är det risk att nån annan gör det:) / mt

Hej igen!

Ja, jag menar att om man inte kan välja bort alkoholen trots att man ser att det valet skadar personer man älskar (och sig själv) så är man alkoholist. Om man inte har problem med alkoholen så är det valet inte speciellt svårt, eller hur?

Det finns många alkoholister som har valt flaskan framför sina familjer, och alltså lika många fruar/män som har blivit bortvalda för alkoholen. När det inte väger tyngre att fortsätta leva med människorna man älskar än att fortsätta dricka, då är problemet ganska uppenbart.

Men, man hamnar ju inte plötsligt i den situationen. Man närmar sig den sakta, sakta. Man (både den som dricker och den som är medberoende) flyttar sina gränser i små små steg. Så, även om det inte handlar om att din man väljer bort dig i nuläget, så kanske ni ändå närmar er den punkten om han fortsätter att dricka trots att han vet att du inte mår bra av det... Förstår du hur jag menar?

Att ni dessutom har ett barn tillsammans gör situationen ännu lite mer allvarlig. Hur gammalt är barnet?

Kram!
/H.

tid men på samma plats satt jag för några år sedan och mådde så djävla illa. Ångesten var så brutal att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Hjärtklappning, svettningar, darrhänt och ett monumentalt illamående...........

Jag kommer inte ihåg om jag tog en återställare eller om lagret var slut, jag kommer bara ihåg att jag önskade mig till en annan planet.

Jag hade vid denna tid tagit kontakt med Nämndemansgården och i bästa entreprenörsanda försökte jag pruta på priset :-) Naturligtvis gick inte det :-) Däremot höjde de priset efter nyår !!! Fan ! Jag fick mannen jag pratade med att faxa mig ett avtalsförslag med det gamla priset så att jag säkert skulle få det lägre när/om jag bestämde mig. Nån av dagarna mellan nyår och trettonhelgen bestämde jag mig och bokade en plats. Och då säger karln : Men vad bra då säger jag till avdelningen att du kommer i morgon !!!

Hupp !!! I morgon !? Alla redan i morgon ?! Nejnejnej det går ju inte det förstår du väl ?!

Så jag tillbringade trettonhelgen i en gigantisk fylleresa, jag drack upp precis allt som var mitt och lite av hustruns också. Jag var helt borta i dimmornas värld i en 3-4 dygn.

Måndagmorgon efter helgen packade jag min resväska och samlade ihop alla tomflaskor och tomburkar och så åkte jag hemifrån 03,00 på morgonen. Stannade vid första bästa returinsamling och kastade allt tom burkarna som nog var värda nästintill en dagslön :-) Och sen började min färd mot nykterheten.

Precis utanför Lund stod polisen med en alkokontroll. Satan vad rädd jag var för jag var ju helt klart inte nykter när jag startade men jag klarade mig. Jag hann planera vad jag skulle göra om jag fastnade i kontrollen och det var att be poliserna om skjuts den sista biten och jag undrar än idag om det skulla ha funkat ? Nåväl, när jag kom fram fick jag ju blåsa och det var ingen fara och det kändes ju bra.

Vid den sista avtagsvägen där man svänger in till Gården så kom den sista tvångstanken : Nu har du chansen att göra en U-sväng och åka hem igen. Och det var inte långt bort att lyssna på den lille stollen i hjärnan men jag valde att svänga in och där, på sista vägstumpen, möts man av 3 skyltar som säger "Tag"..."Det"......" Lugnt"

Den natten sov jag som jag aldrig mer har sovit, vilken frid i kroppen som spred sig.

Jag var hemma. Min resa var slut och där och då började mitt nya nyktra liv.

Jag önskar er alla att få uppleva den oerhörda lättnad som sprider sig i kroppen och hjärnan genom att ta beslutet att be om hjälp och ta emot den. Den lättnaden är obeskrivbar. Jag vill aldrig tillbaka till mitt gamla liv och därför ser jag till att alltid påminna mig om vem jag är och vart jag kommer ifrån. Och att lära mig att leva efter några små enkla levnadsregler : Ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer och att jag aldrig tar det första glaset.

Lev idag mina vänner, ni har ingen som helst susning om vad som händer i morgon.

Jo, frågan jag då ställs inför är om min oro är berättigad? Eller rimlig?
Jag dricker i princip aldrig alkohol. Jag är också uppvuxen med ett väldigt försiktigt förhållningssätt till alkohol. Inte så att alkohol är förbjudet, men man dricker sig inte full, helt enkelt. Och då tänker jag att jag överreagerar på min mans sätt att dricka, samtidigt som jag blir uppriktigt orolig för hur han helt tappar kontrollen och vilka konsekvenser det får för både vårt barn, mig och förstås honom själv.

Detta med att avstå - tänker du att om man inte kan prioritera bort alkoholen, så har man problem?

Hej Stursk! Och välkommen till forumet!

Ja du, vem är alkoholist och vem är det inte?

Ett sätt att se på det är att om någon (du) i en persons (din mans) närhet oroar sig för hans/hennes alkoholvanor - ja, då är de ett problem. Alltså är din oro tillräckligt för att behöva förändra någonting i situationen, för du skall inte behöva känna så här.

Jag tror inte på att "mäta" vem som är alkoholist och inte genom att fundera på hur mycket och hur ofta som personen dricker. Det handlar inte om det, utan om förhållningssättet till alkoholen (hur man känner sig när man dricker, hur man känner sig när man inte dricker, vad man är beredd att avstå från i övrigt för att prioritera att dricka...).

Fortsätt läsa och skriva här, så följs vi åt!
/H, tillfrisknande medberoende