Senaste kommentarerna i forumet

Materiell lycka finns inte i min värld, har aldrig varit intresserad av prylar. Inte sen barndomen åtminstone, då jag emellanåt kunde vara besatt av saker, typ en radiostyrd bil. Jag har alltid varit lyckligt lottad så till vida att jag aldrig haft problem med för lite pengar, vilket nog kan spela in. (Därmed inte sagt att du skulle haft det Berra, det har jag ju såklart ingen aning om.)

Lycka och meningen med livet kan man processa i oändlighet utan att man för den delen blir nämnvärt klokare eller insiktsfull är min erfarenhet. Det mest konkreta är något såpass diffust som fredde-s beskriver, "flow"; man har helt enkelt flyt och allting går av sig själv. Hade förstås varit kul om man kunde definiera framgångsfaktorer i sammanhanget, dessvärre har jag inte lyckats med detta.

Hur motsägelsefullt det än må låta så är jag inne i ett flyt just nu, har så varit i ett par månaders tid. Motsägelsefullt så till vida att jag har insett mina begynnande (positiv omformulering) eller eskalerande (negativ omformulering) alkoholproblem, men det spelar ingen roll, jag är lika tillfreds med tillvaron ändå, hur sjukt det än må låta.

Jag är en beroendepersonlighet av guds nåde, jag kickar dessvärre på det mesta, i såväl positiv som negativ form. Exempel på negativ form är således känslan att dra i sig en flaska vin eller två, medan positiv dito kan vara att springa milen på under 35 minuter (alldeles för länge sedan det hände dock...) Just nu är jag fortfarande "hög" på det faktum att jag slutat snusa efter över 20 år som fullblodsnikotinist, ca en dosa om dagen säkerligen i 15 års tid.

Kan jag sluta snusa så kan jag sluta dricka, förstnämnda skulle ju vara det svåra. Ska väl inte ropa hej ännu, men en dryg månad har gått och nu börjar det lättna på allvar. Kanske mitt nuvarande flyt därmed bottnar i min ärligt talat högst oväntade framgång med nikotinstopp? Min övertygelse är att jag kommer fixa detsamma med alkoholen, även om jag lipat lite över min avsaknad av karaktär i min egen tråd.

Sorry Berra, där rann det iväg något. Även om det i nuläget är min definition av lycka...

Vad kul det var att vakna en måndagsmorgon utan att vara helt slut efter helgen. Lite trött är jag men jag har sovit lite dåligt. Vad kul Santorini att blånaden håller på att försvinna, och vad kul att det går så bra för oss alla i våran nykterhet. Min man stöttar mig och dricker ingenting, för han är det självklart även om jag säger att han kan dricka så vill han inte det med hänsyn till mig. Han är en normaldrickare så det är ingen stor grej för honom. Bra jämförelse med allergi Carlin, min man blev allergisk så vi fick göra oss av med våran älskade katt för några år sedan. Nu är det jag som har drabbats av en sjukdom. Valet känns lätt idag, dag 9. Idag väljer jag att vara nykter. Kram på er!!

Dag 9 och måndag morgon och alla storhelger är slut för denna gången, nu börjar vardagen och det är rätt skönt. Kan ni tänka er att jag packat träningsväskan och skall till gymet sen, många kilo som skall bort och en del frustration.
Jag hoppas att alla får en kanon dag!

Vi har gjort som ni Carlin, barskåpet ner plockat och bort kört då jag inte litar på mig själv. Hade nog gått bra nu när jag är på min vakt, men vill inte chansa. Vi har väl resonerat fram att stod han ut med mig när jag dricker så är det här ingenting att avstå alkohol hemma. Sen får vi väl se om ett tag hur vi gör, men just nu så känns det här bra.

Kalla, jag råkade trycka på "anmäl kommentar" istället för besvara ditt inlägg den 2 januari. Hoppas de som ansvarar för forumet inser det. Förlåt - det var verkligen inte meningen.
Jo, angående det där att ställa krav på andra om att inte ha alkohol hemma. Min man tycker också om att ta sig en whiskey, en öl eller ett glas vin ibland. Men vi har pratat om det här. Faktum är att det är riktigt förrädiskt att ha alkoholen tillgänglig i sitt hem åtminstone det första året, men helst inte senare heller. Det är alltid det som stökat till det här hemma. Efter ett tag står det något där i skåpet. Det funkar INTE för mig ännu. Så småningom kanske, men jag vet inte om jag någonsin vågar ta den risken igen. Jag är så himla rädd att det ska braka igenom igen. När vi pratat om det här, så väljer min man mig framför "nöjet" att kunna ta sig ett glas. Visst är det för sorgligt att han inte ska kunna göra det, men så ser hans frus sjukdomsbild ut. Om han blir allergisk mot pälsdjur, så kan vi inte ha husdjuren kvar heller här hemma. Jag vet inte om det är så svåra krav egentligen. Om det handlar om sin partners liv, och i mitt fall är det så, så borde det vara ett ganska lätt beslut. Egentligen. Tror säkert han kommer att sakna det ibland, men han försäkrar mig att det inte gör något.
Idag är det min andra nyktra dag. Nu ska jag ta ett bad, gå till jobbet och förhoppningsvis är jag i stånd att sova normalt nästa natt. Jag önskar alla en nykter dag! En dag i taget...

Jag önskar er alla en riktigt bra dag. Jag ska strax gå till jobbet och det känns riktigt bra efter min julledighet. Sovit gott, mår bra och som ett mirakel så har min blåtira minskat så pass att jag tror jag lyckats sminka över det som är kvar. I alla fall är den inte iögonfallande:-)
Det känns fanastiskt att ha kommit så här långt, att ha klarat av drygt en vecka. Det värsta är gjort när man klarat av en lördag tycker jag. Nu ska det gå av bara farten.

jag är ju inte längre förälder åt omyndiga barn men måste skriva några rader ändå. Så BRA att du kontaktat och visat på ditt förädraansvar!!! Efersom anmälan gått i flera led (föräldrar till bvc som ej träffat barnet på länge) så kan det ju finnas olika missförstånd längs vägen. Och barn, även tonåringar, kan ju prata så att vuxna blir bekymrade... ibland utan anledning men ibland finns det en orsak... Som yrkesperson är man skyldig att anmäla om man får vetskap - varför hon ringde dig först är svårt att veta. Även om det känns obehagligt så hoppas jag att det är "kloka" människor och myndigheter brukar ju anse att barn ska ha kvar båda föräldrar så långt det är möjligt.
Jag hoppas det ordnar sig på bästa sätt för er alla! Kram i tidigaste morgontimmen! / mt

Lycka finns inte i mina ideér, lycka finns inte i mina saker, och lycka finns inte i min status.

Lycka finner jag på två ställen. Flow, och kärlek. Flow när jag får försvinna in i något jag gillar att göra, och kärlek när jag får älska en annan människa.

..som verkar bara leda till...den eviga jakten...

Som beroendeperson funderar jag ofta på vart jag vill med mig och mitt liv...?
Vad är mitt mål, vad är per definition "lycka" för mig?
Ekonomisk oberoende, tidsmiljonär, eller en person som väcker avund hos andra, en "lyckad" person...?

Jag tror inte att jag har svaret, men jag söker ständigt något som ger mitt inre en tillfredställelse...
En kopp te' ger mig ingen kick, men en känsla av lugn, därför funkar den inte ute på ett fik eller jobbet.
Kaffet tvärsom, men utan den en hel helg får jag huvudvärk, men jag vill inte "stridskicka" på helgen, min fritid...

En öl däremot kan ge mig båda, både ge mig ett välbehagligt lugn en fredagskväll, och en speedkick vid en fest,
Men också ett oplanerat tvärsom-reaktion, somna på festen, eller vilja gå ut en planerad lugn kväll...

Man vet aldrig vad man får med alkoholen, kanske därför många brukar den, den kan vända något till något oförutsägbart,
Ibland lyckat, ibland eller oftare med åren till någon misslyckande...

Tänk om sömntabletterna hade samma funktion, skulle de vara ett bra läkemedel då?

Jag är också en tekniknörd, och tror att det senaste förvärvet skall göra min tillvaro mer lyckligt, den ger mig en stund av lycka...
Men kan lika gärna hamna på Blocket veckan efter, den nya snabba reutern tappar bort sig och måste omstartas, skrivaren suger bläck vare sig man använder den eller inte, har man tappat manualen på den två år gamla frysen, så går den inte att starta när man sedan har frostat av den för första gången...
Det finns inga nya dammsugarpåsar till den billiga okända märket av dammsugaren, Ipaden klarar inte av att visa rörliga bilder, för de har inget avtal med macromedia, det berättade de inte på butiken...
Man köper sig en vision av lycka, men spricker snabbt som en ballong, eller ligger där skrynklig efter ett tag...

Hela tiden söker jag min lycka, men har fastnat i fel spår, alkoholen är inget heller som fungerar för mig...

Man kan söka sig till nya kompisrelationer, men det verkar bara ligga en vinnarkoncept i deras relationer, kan jag ha användning för han/henne till något?
Jobbar du i en VVS butik så ska jag f@n i mig ha en bra rabbat av dig, annars duger du inte...
Det gäller inte alla, men för många har jag märkt, de vill aldrig riskera förlora på något de investerat i...
Jag köper inte mina vänner, det ska bygga på en ömsesidig relation...
När min granne har lånat min vattendammsugare tillräckligt ofta och tillräckligt länge, så köper jag en åt honom när han fyller år...
Jag vill inte enbart vara hans vän för att han kan låna saker av mig, den möjligheter vill jag ta ifrån dem...

Eller så avväpnar jag mig själv hela tiden till att se och möjligen nå min utopi, vad vet jag?
Eller så ser man inte skogen...för alla j-vla träden som hela tiden står i vägen..
Eller så är jag bara inne på fel spår...

Lycka, vad är det för dig?

/Berra

nu ikväll. Jag blev uppringd av en socialtjänst-tant i torsdags, som sa att de fått in en orosanmälan angående mina barn! Jag var på julresa med barnen och turnerade hos diverse släktningar och kunde bara smälta informationen i väldigt små portioner. Nu är jag hemma igen, och i morgon kommer hon att ringa till barnens pappa, och bestämma ett möte med honom. Jag tycker att de har betett sig väldigt konstigt, men jag har ändå svårt att bli arg, jag blir bara ledsen över att de gör såhär!

Den som gjort anmälan är en bvc-sköterska som bara träffat det minsta av mina barnen och bara vid två tillfällen, senast för flera år sedan. Skälet till att hon gör denna anmälan nu skulle vara att två andra föräldrar berättat saker om vad mina barn sagt, som hon tolkat som skäl för oro. Själv har jag tagit kontakt med alla barnens lärare och skolsyster och berättat för dem om vår skilsmässa och vår situation, och bett dem hålla ett extra öga på barnen och säga till mig (!) om de ser att barnen på något sätt inte mår bra. Jag vet inte vad jag ska tänka och tro. Jag har kämpat för att övertala pappan att inte flytta från sitt föräldraansvar i samband med skilsmässan. Att barnen ska ha kvar sin pappa. Jag har tyckt att det var värt att kämpa för! Jag känner att jag vet ungefär hur barnen har det, och jag gör bedömningen att det är värdefullt att ha kvar sin pappa!, inte bara varannan helg! Ska myndigheter nu komma in och tycka något annat. Har jag gjort fel bedömning?

Konstigt var också att hon ringde mig först, när anmälan var riktad mot honom. Dessutom flera dagar innan hon planerade att ringa honom och hon bad mig att inte tala om något för honom! Är inte det väldigt konstigt?! Lydiga jag har gjort som hon sa, men jag känner mig inte alls nöjd med det... utan bara helt vilsen, och har ingen att prata med. Föräldrar brukar ju liksom prata med varandra om vad som är bäst för barnen... och vi har lyckats göra det även om vi inte alltid har samma uppfattning. Skulle behöva en förälder att tala med!

Jag fick en bild av en skogsdunge i vårsol där vi alla satt på rad på en bänk och idisslade Vinotinell, i lycklig otakt.

Underbart.

Jag önskar er alla en fin vecka!

Vindåren

Hej igen på er !.

"glömde" er och livet rusade på i vanlig takt !.
Allt funkade riktigt bra fram tills för ett par månader sen !.
groggen satt i näven på kvällarna....
Inte fler än två på vardags-kvällarna!!, men jaja , oj vad man lurar sej..

provade ett AA-möte igen men faan vad skrämd jag blev, var bara A.lag och hårdsupare där...
Ingen liten smyg-alkis som jag , kände mej som en nykterist när dom "delade"...

S

Förra gången jag gjorde ett uppehåll( 6 månader) så sa jag inte till någon, vilket också gjorde att jag hade väldigt lätt när jag började igen. Men denna gången är det annorlunda jag har verkligen fått nog av det, Kan bara se fördelar med att inte dricka, men tycker att alla andra får göra som dom vill. Men skall stå för att jag inte dricker och vara stolt över det, sen tänker jag inte förklara varför för alla ännu, men en dag kanske.Jag kanske blir som farbron från min barndom som inte var så noga med slipsen till festen, men nålen från länken på kavajslaget var det viktigaste. Så sakta men säkert går vi på våran stig ett steg i taget men lite rakare och stoltare.

och du har klivit över tröskeln till ett alldeles nytt rum att inreda.Ett nytt rum i dej själv.
jag håller för fullt upp själv att inreda efter behag :)
Det är jättebra att sätta ord på det.
Jag dricker inte längre.
Jag har gjort det åxå,till ganska många nu vid det här laget.Och du ska veta att de orden ger åxå mej styrka o trygghet till mej själv.
kram/vana

att jag ska vara mer öppen om varför jag inte dricker. Man får välja tillfälle och känna efter när det passar men jag tror öppenhet är till stor hjälp för en själv. Man blir fri på nåt sätt. För den skull behöver man ju inte berätta för vem som helst.
Skulle det säljas vin i matbutiker så hade jag nog supit ihjäl mej. Jag bor på en mindre ort med bara en spritbutik och det blev ju faktiskt skämmigt att gå dit på måndagkvällen, särskilt om det var samma i kassan som på fredan. Ibland faktiskt så köpte jag öl istället i matbutiken för att det var "fel" kassör. Ja gud så skönt att slippa det. Dom undrar säkert vart jag tagit vägen ha,ha!
Jag har bestämt det att jag tänker inte gå och handla nåt mer, om min man vill ha vin till maten får han köpa det själv.

Jag tycker du skall vara glad att det hände Santorini, att uppvaknandet kom nu och inte om ett år eller ännu längre fram. Till din kollega kan du väl bara säga att du ramlat, som med allt annat vi oroar oss för så är det väl så att dom skiter i vilket. Jag har haft turen att min man valt att inte dricka något hemma under en tid, på fest och när han reser får han göra som han vill. Så var nu jätte stolt över dig själv och var lycklig över att du nu tog chansen till att få ett bättre liv, kram

Jag har helt ändrat min inställning till Systembolaget, förut tyckte jag att det var ett förmynderi.
Nu vill jag absolut att Systembolaget ska vara det enda stället som man kan köpa alkohol på. Jag behöver bara tänka på hur många barn som skulle råka mer illa ut då föräldrarna kan bli ännu fullare än de tänkt sig. Vinet är slut klockan är åtta på kvällen, och det är räddningen för barnen den gången. Hur blir då ifall mamma sätter på sig skorna och springer ner till ICA och köper två flaskor extra? Usch.

Och det är ju helt sant, t ex mat- och nikotinberoende är helt ok. Alkohol-, spel och sexberoende (som också existerar i alla samhällsklasser och åldrar till skilland mot t ex narkotikamissbruk) är betydligt mer skamfyllt.

Men jag tror faktiskt att alkoholproblem blir mer och mer legitimt att prata om. Kanske inte att erkänna fullt ut, men många erkänner att det kan bli för mycket när man väl börjar prata om det lite lätt. Jag tror att jag i framtiden kommer att vara ganska öppen med varför jag inte dricker. Känns inte konstigt alls när jag tänker på det.

Ja, ja, lite tankar. Nu te och honung!

Tack Andas för dina uppmuntrande ord! Du har alldeles rätt i att blåtiran nog är en välsignelse som verkligen fått mej att nå botten. Jag trodde jag var färdig med alkoholen flera gånger i höstas efter blackouter och bortgörningar men de hjälpte inte. Nu har jag verkligen fått nog och jag känner mej så underbart nöjd och trygg i mitt beslut. Jag ska säga att jag slog i en kant, det gjorde jag nog också.
Hur länge har du varit nykter?

Jag vill bara säga att jag blir så glad när jag läser era inlägg. Jag blir stärkt i min övertygelse att alkohol bara är något för dem som kan hantera den. Vi andra mår så bra utan!

Santorini, jag har också vurpat och fått en blåtira då jag druckit för mycket hemma. Jag sa bara att jag ramlat och slog i en kant. End of story. Ingen frågade vidare, utan jag fick lite sympati, och sen var det bra så. Den blåtiran du fått tycker jag verkar vara det bästa som hänt dig på länge! Vårda den ömt och tacka den för ditt uppvaknande. För visst är det lite så? :-)

att precis i dom banorna tänkte jag idag när jag var och handlade! Jag tänkte på vad mycket mera ok det är med sluta röka, så mycket hjälpmedel det finns t.ex. Inte finns det nåt Vinotinell som tar bort suget av alkohol. Jag menar antabus fungerar inte så och vad jag förstått så finns inget piller som tar bort själva lusten att dricka, kanske bara tar bort effekten. Nej alkohol är tabu att försöka ta bort. Det propageras för att ge barnen en vit jul osv men julveckan har systembolaget extra öppet och köerna är långa. Dubbelmoral.
Och just för att alkoholen är helig så skäms vi missbrukare för att vi inte klarar av den.
Tror att tankarna börjar sväva fritt så här på dag 8, haha!

Man får många tankar om det här med beroende just nu, jag är på dag 8 och känner som att bomullen håller på att plockas bort från min hjärna. Har ni tänkt på att det bara är missbrukshjälp som någon tjänar pengar på som får uppmärksamhet,batningsindustrin omsätter miljader, nu är det sluta röka som är nästa stora sak att tjäna pengar på. Tittar man i tidningshyllorna har nog alla en bilaga med dieter, råd och tips hur man bantar, bryter sockerberoende, sluta röka och vart man kan vända sig om man har problem.
Men om man har andra beroende som inte är en industri så skrivs eller sägs ingenting, tänk om det vid nästa jul stod i bilagan, så undviker du alkoholfällan till jul, här finns det hjälp att få, bästa tipsen på alkoholfri jul.
Men som sagt då måste det väl finnas en marknad för det :-) Bara lite tankar som svävade förbi!

Kan bara små le, Maria och tänka på att det är nog många saker som man kommer se med nya ögon när dimman skingras.Går ju inte att komma ifrån att man dövar allt när man dricker och att man säkert kommer att ändra på sig under resans gång. Eftersom man blir piggare så kräver man ju mer av livet och nu gäller det att göra förändringarna i lagom takt.
Men som du säger Maria, dag 8 och det rullar på. Heja oss och ha en toppen dag alla!

dom känslor vi dövat med alkohol kommer nu fram och vi får ta itu med dom. Det kommer nog att bli tufft framöver. Min man drack på fredagskvällen och jag tyckte han var fånig, sånt man inte märker när man själv hänger med. Fast i vårt fall kommer nog han att minska sitt drickande automatiskt när han blir ensam om det. Och visst får vi hitta på annat att fylla kvällarna med men det måste ändå vara bättre att ha tråkigt än att supa tänker jag.
Imorron ska jag börja jobba igen och det känns helt ok om det inte vore för att min blåtira ännu syns ganska mycket. Jag sminkar över så mina kunder kommer nog inte att reagera men däremot mina närmaste kolleger och jag har inte bestämt riktigt hur jag ska förklara den. Tänk att det ska vara så svårt! Tänk att man orkar bry sej om vad andra ska tro, det spelar väl egentligen ingen roll. Jag kan väl bara säga at jag slagit huvudet, that's it. Ändå är jag nervös och studtals lite deppig över att det gick så här. Så onödigt. Men jag får tänka på att jag säkert behövde detta för att äntligen nå botten och börja klättra uppåt. Sugen på vin är jag verkligen inte, vill bara komma in i normala gängor. Ska gå på zumba imorron + att jag ska promenera till jobbet, det tar 30 minuter en väg. det blir nog bra med alltihop.

Kände mig irriterad hela dagen igår, spec på maken. Ser han väldigt nyktert nu, ibland kan det vara jobbigt. Tror nog att alkoholen har fått mig att inte bry mig om det som irriterar mig hos honom. Men var inte sugen på att dricka, bara på att få vara själv. Sovit sådär inatt, tror att mina känslor håller på att komma tillbaka.
Hoppas det går bra för er, dag 8 idag, vad duktiga vi är! Kram

Har tänkt på det här att man känner skamm och vill hålla allt hemligt, tror att detta missbruk skulle må bra av att dras fram i ljuset. En bekant till mina föräldrar som var mycket med oss när jag var barn, var med i Länken. Det fanns inget som han var så stolt för som det, det var aldrig någon hemlighet utan istället något som man drog fram som något väldigt bra.
Han och hans fru hade många stora middagar men serverade aldrig alkohol, dom var alltid med på andras fester där det serverades alkohol utan att det var så konstigt.
Nu menar jag inte att man behöver berätta för alla varför man gör ett val i att avstå, men man skall känna sig stolt med sig själv.