Senaste kommentarerna i forumet

Hej Fenix! Jag vill bara titta in och se om allt är ok med dig? Du betydde och betyder en del i min värld så jag vill veta att du är ok?

Kram från Fia

Du reser dig igen, du har gjort det förut!
Du är fantastiskaFia på många sätt.
Visa var skåpet skall stå, gör som furieFia

-Peka med hela armen!

Härligt att ha dig i båten igen!
/A

Hej Mulletant! Förstår varför du är så älskad. Det du skrev till vill.sluta tog verkligen tag i mig. Du skrev det jag hade velat skriva men mina ord räcker inte till. Jag är en missbrukare och mitt inlägg hade snarast blivit ett påhopp. Ditt var bara kärleksfullt. Är glad för din skull, att du har fått tillbaka din "riktige" man. Allt gott brukar du skriva och det hoppas jag att du får.

Fia

Inga hjälpmedel utan detta SKA jag fixa.
Har trillat massvis med gånger, slagit mina armbågar och knän så dom blivit blodiga. (bildligt talat)
Men nu känner jag en förändring, i samband med det som skedde och mitt höga blodtryck.
Om inte annat så för mina underbara barns skull.

Och den fantastiska frun!
Jag hänger kvar här, blir peppad av att läsa.
Forumet behövs.
/A

Jag är patetisk. Valde (?) att ramla i helgen. Frågetecken efter valde eftersom jag hamnade i en sits jag ännu inte var redo att hantera. Utgång på jobbet. Fira en kollegas 60-års dag. Kollegan är för övrigt muslim och dricker inte. Men min chef -hon respekterar inte att kollegan och jag inte dricker. Jag är feg och skyller på medicin. Så ett varsitt glas "dagens" trycks i min och kollegans hand. För vi måste ju fira. Sen går det bara utför. Vin till maten. Gott tänker jag men är det gott? GOTT? Alkoholdjävulen i mig väcks då. Känner mig spirituell, roligare och vackrare. Livet har aldrig varit så fantastsikt, här sitter jag med nya arbetskamrater. De accepterar mig och jag är normal. Klockan närmar sig 23 och nu börjar gänget tänka på hemgång då vi gick ut direkt efter jobbet och många har familj. Krögaren bjuder på en varsin avskedsshot. Toppen, eller? Jag tar bussen, men inte till katthemmet utan till maken eftersom jag vet att det finns mera där. Gårdagen blev en dimma av vin, sprit och kärleksförklaringar från båda håll. Men i natt vaknade jag igen på riktigt. Taxi hem till stackars kissar som inte har fått mat på ett dygn. Taxi hem till nykterheten. Letade överallt men hittade inga antabus vilket kanske är bra eftersom det antagligen hade varit farligt att ta en nu. Så nu sitter jag här och undrar vad fan som hände. Är jag inte starkare än detta? Vad är det för fel på mig? Ni behöver inte svara för jag kan svaren. Men det känns snopet. Löjligt. Fult att kunna bedra sig själv. Fegt att inte säga till chefen att jag är alkoholist.

Så vad kan jag göra? Bara kavla upp ärmarna och göra ett nytt försök. Trots spöken på forum så väljer jag att skriva här för detta forum har hjälpt mig förr. På sätt och vis är jag glad att jag mörkade min sjukdom för på en rökpaus i fredags avhandlade två av mina arbetskamrater en tredje icke närvarande. "Den där Y, hen är duktig, men antagligen alkoholist. Hen stinker ibland. Chefen bör ta tag i detta". Jag säger inget då jag är feg och inte vill sticka ut, men jag tänker; Samma chef som trugade mig och min muslimska kollega att dricka trots att vi sa nej? Ja, lycka till där.

Så nu är jag tillbaka. Lite stukad men inte fälld. Jag hade några bra månader då jag kände mig fysiskt och psykiskt stark. Jag vill känna så igen. Jag ska känna så igen!!!

FuriuosFia

du har många gånger hänvisat till att det jag skriver har betydelse för dig.

Efter stor tvekan gör jag därför, än en gång, ett inlägg i din tråd – kanske för att jag kunde vara din mamma och dina barns farmor eller mormor – eller möjligen din farmor eller mormor … Oavsett - det gör ont i mitt hjärta, i hela mig att följa din väg… Samtidigt som du hejar på andra och ger råd, till exempel ”att spela filmen till slut” fortsätter du själv rakt mot avgrunden i ett accelererande tempo - i mina ögon.

Det gör ont i hela mig när jag tänker på att du har barn som lever i den verklighet du försätter dem i. Jag skulle innerligt önska att du, nu när du är sjukskriven och körkortslös och inte kan ha ansvar för att köra familjen hit-och-dit, skulle ta möjligheten att söka hjälp. Jag skulle önska dig, unna dig och din familj att du skulle söka dig till ett behandlingshem. Du torde vara väl kvalificerad för det om din motivation till att ändra livsväg finns. På riktigt.

Jag och andra här på forum har följt dig länge nu – jag vet och jag hoppas att du inser att du är en person som gör intryck, lämnar avtryck hos andra. Det betyder, som jag tänker, att du är en människa med gåvor och talang som du kunde använda för att gagna dig själv och andra… Vara andra människor till glädje och hjälp att växa – på ett genuint och äkta sätt, kanske sprunget ur dina egen erfarenheter. Bli en förebild.

Jag skriver detta väl medveten om att ett faktiskt beslut att bryta ditt – i mina ögon – destruktiva och livsfarliga mönster måste komma inifrån dig.

Jag skriver för min skull därför att jag inte stillatigande bara kan se på. Jag skriver för att få ro i min själ.

Jag skriver som det barn jag var till en alkoholiserad far och maktlös mor.

Jag skriver som den hustru som satte ner foten, steg ut över tröskeln och därmed bidrog till att förändra livet till det långt bättre - för fler än mig.

Jag skriver som den farmor och mormor som skulle ställa till ett helvetes liv om något av mina barnbarn levde i en verklighet som liknar den jag får bilden av när jag läser vad du skriver.

Jag inser nu att jag skriver med mitt hjärteblod... Det är kanske därför jag skulle möta dig här – för att få möta mig som det hjälplösa barn jag var och få skriva av mig min erfarenhet i den känsla jag känner så starkt just nu. Men också som den vuxna som insett och erfarit att förändring är möjlig, det går att ta makten över sitt liv.

Faktiskt – medan jag skriver spelas i en radio nära mig ”Du vet väl om att du är värdefull … att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du” – det gäller också dig! … och lite senare ”Under ytan” … http://www.youtube.com/watch?v=gNCyU-A0Ph0

Allt gott önskar jag dig och de dina.
Med kärlek / mt

Jag vet o fattar jag inte kan hänga det här på henne eller min familj.. Är nog bara för stolt för att inse..att fatta på riktigt, att jag är en idiot och inte alla andra som INTE hjälper mig nu :( Hatar alla nu känns det som för ingen finns...och jag behöver dom jag älskar :(

det här sättet, med forumet, eller professionell hjälp typ läkare, beroendeenhet eller liknande. Du kan inte hänga upp det på anhöriga. Finns AA också, en del av oss trivs bra med det.

Men som sagt, läs här så mycket du orkar, jag "bodde" här i flera månader, läste och läste, hann nästan inget annat, men det gjorde susen, jag förstod lite mer hur spriten och hjärnan funkar, hur påverkad resten av kroppen blir utan att man märker det etc.

Nu är det läggdags..
/MB

Tack för välkommnandet Mammy Blue..
Jag vet hon gjorde rätt... Men vet jag inte kan klara det här själv :( Jag behöver ju inte dricka, har inget sug, behöver ingen återställare..men kan inte hantera när jag väl får i mig alkohol..vill bara ha mer. Och jag kan börja bara för att få det där ruset...för att sen va nöjd o sova. Fan helt galet ju!!! Vill inte :(

Din särbo gjorde dessvärre rätt. Tyvärr så är det ju så att hon inte KAN hjälpa dej, det är bara du själv som kan sluta dricka. Men om du vill sluta dricka, så har du kommit till ett bra ställe, på det här forumet finns oerhört mycket erfarenhet av att vara alkis. Jag själv höll på att utveckla min alkoholism under säkert tjugo år innan femtioöringen trillade ner och jag kom på att jag är just alkoholist. Nu har jag - tack vare det här forumet! - varit nykter i nio månader.

Så läs de trådar du hittar här, de är många, sug åt dej av erfarenheter, gläds åt att du inte är ensam om problemet.

Välkommen!
/MB

Lördagskvällen avklarad. Känns skönt att lägga mig nykter och inte behöva fundera på hur jag kommer att må imorgon, även om det kändes tufft en stund i eftermiddags.

Kanske känns lättare nästa helg?

Försöker att tänka att åkomman jag drabbats av är ju i alla fall botbar. Låt bli alkoholen och jag mår bra - det är inte allt som kan åtgärdas så enkelt.... :/ Kanske kan hjälpa att tänka så ibland, när det känns orättvist och eländigt att behöva avstå.

God natt!

Vilka människor ni är, så tacksam jag är för att ni är här!

Ja, Mt, så sant - igår när barnen somnat och jag hunnit sansa mig så loggade jag in här och "skrev av mig", men utan att läsa det jag skrivit. Men när jag läste din kommentar så läste jag igenom det jag skrivit, och fick helt andra tankar om en del av sakerna.
Å ena sidan tänker jag att jag kanske överdrivit dotterns berättelse, men å andra sidan - en del av hennes berättelser kunde ha varit mina - det är ju så han behandlat mig i alla år.
Jag ska kolla upp med beroendeenhet om barn i missbruksfamiljer och uppdatera förskolan - de vet ju om problemet sedan tidigare, men de behöver få veta att de kanske ska vara uppmärksamma fortfarande.

Tack, ni är så bra!
Kram

Du kommer hitta sinnesro! Det kan ta tid, men det kommer - för att du är värd det!

Jag förstår dina tankar, din oro, din osäkerhet, din styrka och din sorg och kanske frustration. Att din sambo säger att allt är ditt fel och att du inte ska ha så mycket åsikter och ha mer sex med honom - ja, det är ju ett effektivt sätt att trycka ner dig ännu mer. Jag har fått höra exakt samma ord, och det är så jobbigt, för jag tror att du, precis som jag, många gånger tänker att det är man själv som är problemet, även om man vet att det inte är det så tar man gärna på sig det.
Och genom att lägga över problemet på dig så slipper ju han ta tag i och ansvara för sitt beteende.

Du vet ju - jag har tillfällen/perioder/tid av ångest och sorg, men jag har också härliga stunder när jag är jag, jag säger vad jag vill, till vem jag vill och jag stannar i nuet och är nöjd och harmonisk. Det blir bättre och bättre. Och det kommer det också att bli för dig!

Kramkram

Varma tack till dig för dina rader. Värmer min själ.
Visst blir allt bättre utan alkohol.
Nu blir det mys isoffan med man och hund. Varit och
inhandlat en bakelse har fått sådant sockersug.
Men va faan bättre än alkohol.
Ha en skön lördagkväll
Konstnären

Hej
Snart är klockan sju och det är lördag. Och faan jag är
nykter helt underbart. Man kan väl få var glad för stunden.
I morgon finns inte just nu. Nu blir det mys i soffan med
man och hund.
Tack, tack för dina rader, värmer ända in i själen
Trevlig nykter lördag på dig med
Konstnären

Hej
Snart är klockan sju och det är lördag. Och faan jag är
nykter helt underbart. Man kan väl få var glad för stunden.
I morgon finns inte just nu. Nu blir det mys i soffan med
man och hund.
Tack, tack för dina rader, värmer ända in i själen
Trevlig nykter lördag på dig med
Konstnären

Hej
Snart är klockan sju och det är lördag. Och faan jag är
nykter helt underbart. Man kan väl få var glad för stunden.
I morgon finns inte just nu. Nu blir det mys i soffan med
man och hund.
Tack, tack för dina rader, värmer ända in i själen
Trevlig nykter lördag på dig med
Konstnären

så bra att du hittat hit! Vi är många som fått hjälp och kraft att förändra livet genom att stötta varandra här.

Läs i olika trådar här på anhörigsidan så kommer du att känna igen dig... Mönstret är tyvärr alltför bekant både vad gäller hans drickande och dina försök att få kontroll över det. Tyvärr brukar den vägen inte leda till förändring... det är vi många, många som har erfarenhet av. Men det går att förändra sitt liv! Det är bra att du vet vad du vill - stå fast vid det. Stanna kvar här, läs och skriv... det är en bra väg att få hjälp att ta sig ur den situation du befinner dig i. Bästa hälsningar, i all hast / mt

Grattis konstnären till sex veckor. Förstår att du undviker sällskap med alkohol, samtidigt som det blir svårt i längden. Jag vet inte heller hur jag ska tackla det, men det får lösa sig den dagen (kvällen) det uppstår. Det blir inte ikväll iaf.. Ser fram emot (?!?) en alkoholfri lördagskväll... Känns sådär, ärligt talat. Saknar mitt vin just nu.

Gick ok igår kväll, köpte mig en ny tröja för pengarna jag skulle lagt på alkohol. Kan bli en helt ny garderob framöver :-) Alltid något positivt att se fram emot.

Ha en bra lördagskväll alla - utan alkohol.

/m

Du och M.t har gjort starkt intryck på mig.
Många andra GIVETVIS, men du belyser så självklart det nyktra livet.
Att det finns, och det är inget tråkigt liv.
Jag är helt satt på trappan nu, får inte köra på eftersom jag har sky high blodtryck.
Har nog sagt det förr, säger det igen:
-Tack!
/A

Stanna här och läs, avis på dina sex veckor.
Men jag kommer, sakta men säkert. Jag kommer, inte sex ännu men snart.

Blir till att undvika det med tanke på mitt blodtryck, men sedan kanske...... Hahahaha

Ursäkta i all välmening men det var svårt att inte skoja till det, igen ALLT blir bättre utan alkohol.

Framförallt sexet.

Trevlig nykter lördag nu!
/A

Jag behåller mina drömmar, jag fantiserar om ett bättre liv- ett lyckligt och harmoniskt liv. Kommer jag någonsin att finna sinnesro?
Jag känner att jag nu är tom av energi samtidigt som jag är full av styrka. Jag har återigen fått erfara att jag inte kan ändra på någon annan- bara på mig själv och min situation. Sambon säger fortfarande att allt är mitt fel och att det är jag som ska ändra på mig. Jag ska bara vara tyst och inte ha några åsikter, ha mera sex med honom då skulle allt vara bra mellan oss.....
Jag har fått höra att jag bara ska vara kontrollerande när jag undrar vad han gör, ska göra eller hur veckan ser ut......I min värld handlar det om att bry sig om varandra och att man har en gemensam tanke tillsammans- att man lever tillsammans.
I ett förhållande behöver jag ömhet, värme, tillit, att bli behandlad med respekt, att kunna få uttrycka glädje, ilska och sorg utan att bli idiotförklarad. Jag vill känna mig efterlängtad, sett och lyssnad på.
Jag ser allt klarare för var dag och jag vet vad jag vill. Jag är värd att ha det bra.
Tack alla ni fina männsikor som finns för mig på denna sida.

En månad har gått och mina veckorapporter har sinat ut till ingenting, längre...
Hittade "min" tråd på tredje sidan, där har den aldrig varit någonsin tidigare, så långt borta...
Min aktivitet på forumet har mojnat något, men jag läser dagligen, ja flera gånger om dagen fortfarande...
Gläds åt att det har kommit så många nya användare samtidigt som det tynger mig att det behövs, hjälpen alltså.

Men jag ser en vändning, många nya tjejer som vårdar varandra ömt, liksom ordvalen, det känns på något sätt vackert.
Allra mest gläds jag åt Cynthia och henne litterära ådra i världsklass, jag kan verkligen ta åt mig av hennes långa inlägg,
och samtidigt håller hon en bra distans till sig själv genom att kunna just skämta om det, man tror att glädje och sorg är två ytterligheter,
när de egentligen är otroligt närbesläktade med varandra, man har ju hört talas om svart komik.
Hursomhelst, jag berörs av de flesta inläggen läser och försöker komma ihåg tråden, och råden..

Mycket upprepningar, men de behövs att man även för de nya rapar samma mantra, tänk på dig själv, bara du kan göra förändringen osv..
När det gäller råden så känner jag mig själv ganska så uttömd, jag har sagt det förut och det finns nedskrivet men långt tillbaka i tiden.
Det som är enklast är att berätta hur det känns just nu, hur jag upplever min vardag, med lång nykterhet.
Min resa har varit lång och absolut inte utan motgångar, flera år innan jag började skriva på forumet till och med,
men skillnaden var att forumet hjälpte mig att behålla styrkan, genom deppigheten och min sociala fobi som det utmynnade i...
För jag är ju egentligen en ganska så glad skit, men den nyktra verkligheten dämpar den något och utan att få "explodera" i en fylla då och då
så byggs det upp någonting inom mig som långsamt bryts ner till ingenting jag idag känner igen, svåra känslor att hantera.

Men lite tillbaka till min dagbok, jag skev ju senast hur "bra" allting hade blivit, och så är det ju fortfarande egentligen,
inga brandkårsutryckningar i känslovallning pga av alkoholen, allt är same-same, tråkigt?, njae behöver nog mer vänja vid att det är lugnt.

I morse vaknade jag tidigt på soffan, klocka 7:15 och var PIGG!, det har inte hänt sedan Hedenhös begravdes.
Inte för att jag hade fyllsomnat, utan för att jag bara var helt vanligt trött, fredagstrött när arbetsveckan äntligen var över..
Gick upp till sovrummet och kramade frugan till vaket tillstånd, hon blev jätteförvånad.
Eftersom inga barn var hemma så avancerade kramandets till ett annat läge, och det gjorde gott för oss båda.
Det var längesedan man var pigg som en 20-åring, och antalet tillfällen reducerades rejält efter lyckopillernas biverkningar,
men man börjar ta sig igen, och det känns bra, samlivet är viktigt i ett förhållande, det tajtar ihop oss bättre.

Nyp..ad och fräsch satte jag på perkälä-bryggaren som ger ett kraftig och starkt kaffe, satte mig på farstukvisten och tog morgonens första rök.
Tittade på det frostfrusna bilarna och hur de kaxiga skatorna plockade runt bland de vissna löven, plötsligt så kände jag bara...
-Vänta nu!, det här är ett lyckosamt tillfälle, det här minnet ska jag spara på, en minnesbild...

Så hade det ALDRIG varit om jag hade druckigt under gårdagskvällen, små små variationer i mitt liv har nykterheten lärt mig att uppskatta.
Att bara finnas, istället för att hela tiden sträva efter någonting mer upplevelserikt..

Det har givit mig mersmak för livet, alkoholen tog bort det för mig tidigare..

Mors Berra

Fortfarande känns det lika lyxigt varje lördagmorgon när jag har friheten att göra vad jag vill när jag vill utan att behöva tänka på promillehalten. Har ännu inte vant mej vid känslan av frihet, att kunna åka och handla klockan nio, åka till landet tidigt. Självklart för såna som aldrig haft alkoholproblem men lycka för mej! Ha en trevlig nykter lördag önskar jag er! Nu iväg till stugan för en promenad i solskenet.

Jag är också ganska ny här.Välkommen du är aldrig ensam här
Känner igen mig drack nu sista gången nästan dygnet runt.
Det var svårt att sluta men jag fick hjälp förstqa veckan
med läkemedel. Annars vete fanken om jag klarat det.
Skakade något fruktansvärt och ångesten var total.
Men nu står jag här idag efter 5 veckor utan min fiende.
Den får locka och pocka hur mycket som helst men jag skaq
inte lyssna. Jag behöver inte alkohol det blir bara värre
och värre för varje gång jag varit i svarta hålet som jag
kallar det.
Stanna här och försök att ta en dag i sänder. Du har ju
tagit dig hit och det är starkt.
Konstnären