Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår vad du menar.

jag är dock en person som hela tiden vill ha nya utmaningar och kickar. Jag står ibland en halv dag i köket för att få allt perfekt. Inte för att jag tror att gästerna förväntar sig det utan för att jag vill överträffa mig själv och bli nöjd. Jag tycker helt enkelt att det är kul, så jag lider inte av det. :) Dock så har jag även ett visst bekräftelsebehov som gör att jag föredrar aktiviteter där jag vet att jag kommer att få beröm. Som med min fotografering. En del av förklaringen till varför jag fastnade för just det är att jag kan visa upp bilder och få trevlig feedback tillbaka. Men sen älskar jag även det kreativa. :)

Villervalle! Skicka efter de papper du behöver idag! Du behöver ju inte fylla i dem. Visst är det skönt (även om det gör ont) att ha tagit ett beslut? Resten av livet prioriterar du Villervalle och din 14-åring (tills han är 18). Allt annat kommer på andra plats. Nu satan i gatan ska jag jobba. Lite si och så med självdiciplinen. (stavas det så? Fan att tappa språket är väl verkligen ett tecken på döda hjärnceller. Rätta mig om jag stavar fel. För jag vill verkligen lära) /R

är ordet. När jag bjuder hem på fest eller jujbord så har jag alltid haft intentionen att det skall var perfekt och det har det också alltid varit. Men är det detta gästerna har velat? Kanske det har varit bättre med en mer närvarande person? Inte en som måste tanka upp i köksskåpet får att få allt att fungera som vi tror det skall? Jag har börjat släppa på måstena och fokusera på att det i stället skall bli trevligt.

VV

redan innan du skrev det Dompa. Verkligheten är krass, men som du skrev så gör jag henne en björntjänst att fortsätta vårt förhållande. Att bryta upp ger öppningar för både henne och mig. Vi är absolut inga ovänner, men som du sa så lever vi mestadels åtskilda och varför skall man då vara gift? Okay, jag får pröjsa lite i en skilsmässa men pengar betyder väldigt lite för mig så det gör jag gärna.

Genom att lyfta tanken här ger mig lite mer kraft att göra det i verkligheten. Det blir svårt, men oundvikligt.

Tack för respons Dompa och Troll,

VV

Tack för peppningen. ska verkligen försöka!

Förresten, jag är en man!

Se det som en morot. En dag i taget.Bestäm dig för nåt häftigt kvällsmotiv.
I trust in you girl!
/a

Kära mulletant, som vanligt, känndes det som att du slagit huvudet på spiken, när jag läste om mingel med salongsberusade.. Och hur ni förlorat det goda samtalet i vindimmorna..
Ja, det kom en sveda i hjärtat, när jag tittade tillbaks på hur vi förr, kunde sitta och verkligen samtala (både lyssna och prata)
Och precis som du har jag kännt hur alkoholen gör att det liksom "fattas" något i den där skärpan.. där små nyanser liksom försvinner och misstolkningarna blir allt vanligare, tills man slutar att prata, för man VET hur det kommer att sluta..

För vår del, blev det så att mannen, hamnade i ekorrhjulet, att han drack för att han var stressad, vilke i sin tur (som bekant) leder till mer stress..
Då började han använda sig av våra pratstunder som någon sorts "säkerhetsventil".
Han började provocera (eller påstod att han kände sig provocerad av det jag sa) för att få ett verbalt utbrott, och för att stunden efter gråta som ett barn...

Nu, försöker vi hitta tillbaks.. Jag sätter mig inte och pratar om han skulle vara påtagligt berusad. Han å andra sidan, har börjat "ransonera"..
Fast det känns, att tilliten på något sätt fått sig en törn.. Och det är upp till oss båda två, att hitta tillbaks till varandra igen!
Hur det än blir, så vill jag inte tillbaks i vindimmorna igen.. Hellre flyttar jag om det är det som krävs.

kram /trollis

Linaa !!

Jag känner igen hur min kropp reagerade när jag slutade. Jag var iofs på behandling så jag fick ju stöd av mina behandlingskompisar som talade om ett de hade gått igenom samma sak.
Sov som en liten gris i början och kroppen visade upp krämpor som jag inte hade en aning om att jag hade.

Min kropp hade ju gått i akutläge i så många år för att försöka reda ut kaoset som alkoholen ordnade till så när den helt plötsligt fick växla ner och fixa med grejena i lite lugnare tempo så slappnade jag av helt, även i skallen. jag behövde ju inte hålla koll på alla runt mig eller ständigt fundera ut nya lögner.

Jag kunde bara vara och jag njöt av det. Faktiskt i ett helt år innan verkligheten hann i fatt mig.

Sov massor, skäms inte för det, ät bra mat och drick hyfsat bra med vatten så återvänder livet till dig.

Välkommen till livet !

du har helt rätt. jag har ett ganska krävande jobb inom IT branschen som kag tycker är väldigt intressant och spännande. men det ger mig inte riktigt samma tillfredsställelse som t.ex att ge brudparet sina bröllopsbilder och se dem gapa av lycka. :) Eller när jag bjuder gäster på mat. Jag lägger alltid ner min själ i det jag gör och jag misstänker att det är för att jag tycker om bekräftelse. Jag älskar att se folk bli glada men även att få beröm. Så visst drömmer jag om att en dag pröva på att jobba som fotograf. :)

jag vet ju själv att skulle jag se någon fotografera så hade jag bara blivit glad av synen. men depressionen efter helgen gör att jag inte tror på mig själv speciellt mycket. jag blir osocial och orolig. orkar inte ta tag i saker som jag inte måste ta tag i. visst tog det emot lite idag att utsätta mig för "en pinsam situation" men samtidigt hade jag energi till att skjuta den tanken åt sidan. Hade det varit måndag så hade jag aldrig lyckats med samma sak.

jag försöker verkligen motivera mig till att skjuta upp beslutet att dricka till nästa helg. samtidigt gör tanken mig väldigt nervös. hur uttråkad kommer jag att vara ikväll?

Du har så rätt...även jag är en sån där pro..... (långt ord ;-)). Men nu ska jag sätta igång. Ett varv till med Fisalisa (gör hon inget annat än pissar? Jag är verkligen ingen hundmänniska, men nu har jag en hund) sedan SKA jag jobba undan. Då får jag eftermiddagen fri till ongar och nöjen. Sköt om er! Drick med förstånd! /R

.

Kul att se att du börjat förändra vissa saker hos dig själv.. ;-D
Många gånger får vi för oss att alkohol, skulle göra oss "modigare".. Det gör det inte, snarare dummare, eftersom vi får ett övermod som förätter oss i både farliga och pinsamma situatiner!

Att människor tittar på en fotograf, är ganska naturligt.. Oj, tänker vi, vilken tidning kommer h*n ifrån, vilket reportage..? Eller, undras var jag får se den där bilden..

Min undran är: Vad tänkte/trodde du själv att folk tänkte när du plåtade? Varför kändes det obekvämt förut?

I vilket fall, tror jag att du har börjat skrapa på fernissan och kika närmare på vad som finns därunder.. Jag vet inte vad du har för jobb, men jag slår vad om att det bor en fotograf därinne, som längtar ut..
Vem vet, du kanske blir berömd om du ger honom chanssen..?

Skjut på beslutet att dricka, till nästa helg! Ta det som ett projekt, att kanske med kamerans hjälp dokumentera din helg? Hur den KUNDE ha varit (om du är en sån som går ut..) eller bara hur den är just nu. (en sorts bild-dagbok)

/trollis/

Ditt sista inlägg var härlig läsning. Och så sann. Nu tittade jag inte på fotboll...men helgerna bara gick. Utan att jag hade "hunnit" göra ngt av det man ville. När måndagen kom så var jag så tom; "Är det inte mer än så här?".

Nu orkar jag. Allt är inte roligt...men när det är det så är det på RIKTIGT. Precis som MissH beskriver; Skratten är inte sprit-syntetiska.

Skönt att du har det gott, även om det är mkt nu...men kan du tänka dig hur mkt nu skulle kännas med en lite lätt bakfylla? Även bra att du slipper se varenda djävla match ;-)

Fiska och vandra är sunt. Det är faktiskt det enda jag saknar med byhåla...närheten till naturen. Där fanns den runt knuten. Nu är det iaf. en kvarts bilresa bort. Ha det bra PP...vi har kommit en lång väg du och jag. Vem anade det i början av året? /R

Jag resonerar precis som du Dompa!
För i längden, mår ingen människa bra av falska känslor..
Jag själv skulle AVSKY att ha en man som stannade hos mig, bara för att han "tyckte synd" om mig..
DET om något vore fruktansvärt nedlåtande..

Men vi gör så många saker, för att vi har en bild om hur livet ska vara, vad som är "passande"...
Och förståss, av rädsla..
Rädsla för att vara ensam, att inte "hitta någon ny", av ekonomiska skäl (mest kvinns hmm..)av "sociala" skäl för att man har en viss umgängeskrets, där t.o.m otrohet är mer accepterat än en skilsmässa..

Vi t.o.m. dricker, för att vi i vissa situationer "tror"/uppfattar det som att det tillhör de normala reglerna för hur man beter sig i vissa situationer..
.. Och så refererar vi till "den fria viljan" *asgarv*

Det där med Gud, fick jag av en känd radiopräst, som jag under ett antal år levde granne med.. Lennart Lundström. MYCKET sympatisk person, som verkligen gillade ett öppet samtal...
Och det stämmer mer med min "Gudsbild" ( som är mer av att vi alla är en bit av Gud, så vi kan lika gärna prata med vårt "högre jag")

Ha en fortsatt bra jobbdag! Gissar att du oxå är en prokastinerare, så det löser sig nog :-D
/trollis/

Ja, det är möjligt att tanken har slagit mig tidigare, men inte på det sättet iaf.

idag känner jag mig riktigt bra. hade med mig kameran (jag är en hobbyfotograf) idag under min promenad till jobbet. det har varit fantastiska mornar de tre senaste dagarna! Och idag kom jag på mig själv att jag inte undvek situationer som jag vanligtvis upplever som pinsamma. jag struntade i om folk glodde på mig när jag tog bilder på alla möjliga sätt. vanligtvis hade jag bara gått vidare för att slippa folks blickar, missat att ta en riktigt bra bild och ångrat mig en lång tid efteråt.

samtidigt får jag lite ångest över ikväll. kommer jag att dricka? ena halvan av mig vill inte. jag vill må så här jämt! ena halvan längtar efter ett par kalla öl.

som sagt var, vet inte om min motivation är tillräckligt hög ännu. kanske är det ett beslut som måste växa fram, även om jag objektivt vet att jag borde skära ner.

...fick jag. Tog en långpromenad med hunden och lyckades somna vid 05. Nu är jag ensam med djuren, resten av cirkusen är i skolor. Meningen att jag ska jobba hemifrån...men som vanligt blir jag sittande här. Skönt att veta att GUD är med mig...kanske h.n rent av gillar mig. Vem vet? En dag kanske jag gillar tillbaka. När Fan blir gammal så blir han ju religös.../R

Rädda dig själv...det är min spontana tanke. Orkar du inte så ska du inte. Förresten är ni väl ganska mycket skilda åt redan? Eller följer hon med på jobbresorna? Har förstått att hon inte jobbar...men gärna shoppar ;-). Så kan du inte ha det. Visst är det kanske egoistiskt i en dels ögon att lämna. Men jag tycker inte det. Vad är poängen med att ni båda går under? Hon i depression...du i olycka.

De som du har ansvar för är dig själv och dina mindreåriga barn. Inga andra! Inte vuxna barn. Inte din fru. Inte grannens katt. Att tro att man är bunden vid en person för att man är gift...det är bullshit. Ja kanske inte i den "perfekta" världen, den med prinsen, prinsessan och lyckliga i alla sina dagar. Men i den riktiga världen.

Om tanken på att möta henne dessutom driver dig till dryckenskap... Tänker på din senaste (?) resa hem till henne. Kanske ångrar du dig resten av livet om du inte lämnar? Du har fortfarande många år kvar...kanske du även hittar en ny kärlek? En kvinna som är frisk och uppskattar dig.

Jag säger; Gå på din magkänsla. Att du överhuvudtaget ställer frågan...ja, där har du svaret. Visst du älskar henne...men gör ni varandra lyckliga? Är hon den du vill vakna brevid VARJE morgon efter att du har gått i pension?

Kanske du rentav gör henne en tjänst. Hon måste ta tag i sitt eget liv. Arbeta (bra för självförtroendet att tjäna egna pengar), bli vuxen (ingen VV som håller henne under armarna), så i fortsättningen kanske hon inte HINNER vara deppig.

Oj, djävlar vad känslokall jag lät...men som jag skrev; Min spontana tanke är lämna! Ni har väl inte ens gemensamna barn (eller har jag fattat helt fel?) och då bör en skilsmässa gå lätt. Jag ansökte om skilsmässa när mina och J:s värderingar krockade helt (hon blev skitförbannad för att jag slutade dricka)och jag kan ärligt säga att jag inte ångrar mig...hon var inte ngn dålig kvinna. Men jag orkade inte. Räddade mig själv. Fastna inte i dina känslor...var lite krass. Så tänker jag (Nu kommer jag att få pisk här på forum :-)). Hoppas mina funderingar var till ngn hjälp. /R

Ja, ibland känner jag mig lite "pressad" till att förändra min situation. Jag lägger inte skulden på någon, vare sig forumvänner eller vännerna i min vardag, men visst påverkas jag av alla råd och tips. Ibland känns det stressande med alla råd men samtidigt är det de som får mig att sträva framåt. Jag behöver nog pressen och att nån påminner mig om olika saker under denna resa. Det goda överväger det onda. Vissa dagar läser jag på forumet flera gånger per dag samt ältar mina tankar och funderingar med vänner här hemma medan andra dagar vill jag inte låtsas om problemet alls, det känns för övermäktigt. Jag försöker ta en dag i taget. Jag är bara rädd att jag "tjatar sönder" vännerna och er här med mitt ältande...
Det skulle faktiskt vara kul att åka på forumträffen, är det bestämt när den är?

Kram Framtidsdrömmar

Hoppas du fick lite sömn..
Och du behöver inte tro på gud, för h*n tror på dig ;-)
Ha en skön dag, med hela din härliga "cirkus"

Och Gud vare med dig, för sjäv har jag inte tid *s*
kram trollis

Heja tjejen!
Jag log faktiskt, när jag läste hur du skällde ut honom.. ;-D
Kära nana, du har VUXIT jättemycket på bara de här veckorna som du varit på forum!
Du resonerar på ett mer moget sätt och inser att du måste ta hand om DIG först och främst!
Fortsätt vara här och tala om hur det går, Vi kommer att försöka stötta dig.

kram /trollis

Käre lillebror in space.. Det där med "dåligt samvete" ställer till det för många människor!
Det leder först och främst till att man börjar manipulera varandra och sin omgivning..
Många påstår sig t.ex. hålla sig strikt till sanningen, men så väljer de istället att utelämna eller/och vinkla vissa saker..
Nej, ingen av oss vill ju vara the scape-goat..
Det leder också till en sorts "byteshandel" i förhållanden, som inte är riktigt sund.. Det är när man "trycker på varandras knappar" i något jag skämtsamt kallar för "prostitution inom äktenskapet".

Dvs. OM jag får DET av dej, så får du DET HÄR av mig.. Sedan kan var och en fylla i med diverse, för betydelsen av DET och DET HÄR.. (handlar väldigt ofta om saker som sex, pengar och alkohol..)

Det enda råd jag kan ge dig, är att vara SANN MOT DIG SJÄLV! Till syvende och sist, är ju DU, den enda du kommer att ha med dig 24- 7?

Och ja, det betyder att du kan lämna henne, om det är nödvändigt för att du ska må bra, för tro mig, hon kommer inte heller att må bra, om du stannar pga dåligt samvete!

Föresten kan jag tala om att "the scape-goat", numera heter e-scape goat.. Han har dragit, flytt sin kos när han upptäckte att sanningen faktiskt är väldigt befriande (trots att den ibland gör ont!)

Lev väl!
kram/ trollis

Jag precis som du drar ett djävla tungt lass. Du tog ett drastiskt steg och lämnade allt bakom dig för en bättre framtid för dig och dina barn, men det bär mig lite emot att lämna någon i nöd. Jag vet inte men kanske är det enda utvägen för att rädda mig själv.

VV

i cyberymden. Vi har olika problem du och jag men vi har en sak gemensamt och det är ansvarstagande. För min egen del så vet jag att en del av mitt alkohol intag idag beror på bekymmer om omgivningen. Jag har tidigare sagt att jag har bestämt att jag skall lämna min fru på grund av hennes sätt att vara och bete sig. Men allt är inte så enkelt. Kan man lämna en människa som är sjuk? (deprimerad av förmodligen genetiska betingelser), eller kan man bara lämna och gå vidare? Jag vet inte, att lämna en som man älskar för att man inte orkar, för att rädda sig själv? Det är förmodligen egoistiskt och något jag kommer att ångra resten av mitt liv.

VV

några viktiga vänner och systrar här. Önskar och hoppas att de befinner sig väl och bara har fullt upp i vardagen. Vet inte om det är medberoendetendenser (som jag vill avveckla) eller äkta omtanke som jag för allt i världen inte vill frigöra mig ifrån. Så länge jag inte vet så bevarar jag det jag tror är mitt sanna jag och bryr mig... låter tankarna leva sitt eget liv och tror det betyder. Något gott. / mt

känner gemenskapen här och att du känner dig delaktig. Det är stort, större än man riktigt kan förstå.

Men det är sant och på riktigt.

Goda dagar, och lugna nätter till dig! / mt