Senaste kommentarerna i forumet

precis lika oförstående som Mulletanten över ditt sätt att vara. Jag kan inte läsa mig till att du har en önskan om att bli nykter nånstans i dina inlägg. Jag har tidigare frågat dig om du även har ett tablettberoende som gör dig lite diffus i din framställan av dig själv men då fått ett nekande svar. Men ?

Vänd blicken in i dig själv ett tag och fundera vad du vill med resten av ditt liv.

Hur går det för dig, monopol?

/H.

För ett litet tag sedan frågade monopol mig om min historia. Jag svarade genom att berätta kortversionen. Haha, jojo, kort och kort... Men eftersom jag tog mig tiden att formulera mig i den tråden, så tänkte jag att jag borde spara det jag skrev här i min egen tråd också. Så, här kommer romanen:

..............

Min man är alkoholist och under åren 2008 (?) - 2010 eskalerade hans drickande och jag blev allt mer medberoende. Jag har försökt alla knep som finns för att få honom att ändra sitt drickande. Ibland fungerade det - ett litet tag. Men för varje gång så blev det värre när han började igen. Hans kropp började säga ifrån, och jag kände hur han förändrades som person. Han har aldrig blivit aggressiv eller så, utan det handlade om att jag kände hur han mentalt var på väg bort från mig.

Mitt medberoende gick ut på att jag dels trodde att jag skulle kunna älska honom nykter, och dels att jag skulle kunna hindra honom från att dricka genom att sätta upp en massa hinder. Därför har jag letat gömda flaskor som en besatt. Jag har loggat in på hans bankkonto och kollat saldot och hur mycket som lagts på bolagsbesök. Jag har hittat på lösningar av modellen om-vi-bara-dricker-på-helgerna eller om-vi-inte-köper-BiB-utan-bara-öppnar-en-flaska-varje-dag. Jag har varit på helspänn dygnet runt för att analysera hans rörelser, röstläge, blick. Inget av detta är jag stolt över, men jag ser samtidigt att jag har kunnat påverka det lika lite som han har kunnat styra sitt drickande. Vi är oerhört förutsägbara, både alkoholister och medberoende.

Jag har provat alla känslolägen du kan tänka dig. Förtvivlan, rädsla, fruktan, ilska, frustration... men också hopp, när något litet tecken på en förändring visade sig. "Nu! Nu skall han äntligen fatta och välja mig framför flaskan!". Men icke.

Till slut orkade jag inte, utan tog några steg som blev avgörande. Ett var att jag gick med honom till hans läkare (som han träffade för stress, magsår och Gud vet allt) och slog näven i bordet och sa "Nu börjar du behandla hans symptom som följder av ett alkoholmissbruk, annars blir jag galen!". Ett annat var att jag under några mardrömsdygn försökte få honom inskriven på psyket och avgiftning, men misslyckades eftersom han kom dit berusad och alltså inte visade att han var motiverad. Jag vet att jag skrek till psykpersonalen att "om ni inte lägger in honom, så vill JAG bli inlagd - för nu orkar jag inte längre!" Idioten (sorry) till sköterska svarade "men då måste du vända dig till din vårdcentral". Som om jag inte hade försökt med det...

Hur som helst: vid ett tillfälle uttalade jag ett ultimatum - "dricker du igen så går jag" - och ett litet tag senare drack han igen. Och jag gick. Jag hade vid det här laget fått hjälp av en terapeut, och han hade gett mig rådet att göra en konkret plan för att kunna verkställa mitt ultimatum. Det är det absolut svåraste jag har gjort i hela mitt liv - att planera för att lämna honom om han skulle dricka igen, trots att han kämpade mot flaskan. Men, när jag ställdes inför faktum så var det planen som räddade mig (oss). Utan den hade jag inte klarat av att gå.

Maken tog mig på allvar, och skrev in sig på ett behandlingshem. Jag lovade honom att vi skulle göra ett försök när han kom hem därifrån, så jag flyttade hem medan han var borta. Det är tre år sedan nu, och vi har det fint. Han är nykter - en dag i taget - och jag upplever att vi hela tiden rör oss tillbaka mot varandra. Jag älskar honom djupt, och jag är evigt tacksam för att han till slut valde mig. Samtidigt är jag oerhört ödmjuk inför det faktum att han hade kunnat göra ett annat val. Jag ser honom inte som en självklarhet, utan uppskattar varje sekund av gemenskap och nykterhet.

Några saker har varit avgörande: dels råden från min terapeut om att göra en konkret plan och sedan mitt beslut att genomföra den, dels makens beslut att genomgå behandling, dels min möjlighet till hjälp via min terapeut men också genom det anhörigstöd som behandlingshemmet ordnade (och faktiskt också det här forumet).

..............

/H.

Där framgår det att du indirekt haft possetiv inverkan på mig.
Och då har det gagnat min fru ocj mina barn.
Jag skrev även att jag inte delar din uppfattning av den hjälp jag är i behov av.
Behandlingshem känns långt borta, jag läste även upp din text som du skrivit direkt till mig för min fru.
Hennes spontana kommentar var:

-Behandlingshem, varför då?

Så lika lite som du är min ängel eller att jag skall kalla dig något annat än m.t
Kommer jag ta mig till ngt behandlingshem.

Du har gjort possetivt intryck på mig genom dina texter, men även genom dina konversationer med oss som gillar A.

M.t, jag gläds åt allt bra som ryms i ditt liv.
Men även om A är borta så fylls livet med svårigheter.
En som är skicklig på att belysa detta är Berra.
Denna stjärna på att beskriva livet utan alkohol.

Alles//A

Min fru och mina barn är den insikten jag fått av dina texter i det vidare livet.
Men även dina konversationer med alla oss som gillar att dricka.
Jag tyckte att det du skrev till mig var så bra så jag läste upp texten för min fru.
Hennes spontana kommentar var mer en undran

-Behandlingshem?
Varför då!

Lite så kan jag oxå tycka.......
Kanske jag berättar mer än vad somliga är vana vid, eller inte.....
Sak samma, du blir inte kallad så av mig nåt mer.

Du är m.t.
Men oavsett vad du tycker, du har gjort possetivt intryck på mig!
/A

men Nej tack Andreas, jag är inte och vill inte vara din egen lilla ängel och inte mullistantis heller.

Jag skrev för att jag kände ett starkt behov att delge dig det jag känner när jag läser en del av dina inlägg och jag kan inte på något sätt se av det du skriver att jag skulle nått fram.

Jag har svårt att förstå till vilken hjälp jag kan ha varit, i synnerhet för din fru och dina barn. Jag kan inte föreställa mig annat än att de ”tagit skada eller lidit” av att ha en man och far som förhåller sig till alkoholdrickande så som det framgår av det du skriver - jag kan förstås ha fel men jag tror inte det. Dessvärre.

Nej, jag fattar inte riktigt, eller just ingenting.
Allt gott / mt

i min tråd:

Tack - men Nej tack Andreas, jag är inte och vill inte vara din egen lilla ängel och inte mullistantis heller.

Jag skrev för att jag kände ett starkt behov att delge dig det jag känner när jag läser en del av dina inlägg och jag kan inte på något sätt se av det du skriver att jag skulle nått fram.
Jag har svårt att förstå till vilken hjälp jag kan ha varit, i synnerhet för din fru och dina barn. Jag kan inte föreställa mig annat än att de ”tagit skada eller lidit” av att ha en man och far som förhåller sig till alkoholdrickande så som det framgår av det du skriver - jag kan förstås ha fel men jag tror inte det. Dessvärre.

Nej, jag fattar inte riktigt, eller just ingenting.
Allt gott / mt

Du snavade, men det är väl inte så konstigt när ni körde blindbock och det var du som skulle gå med halsduken med förbundna ögon och din chef hade snurrar dig i tio minuter och sedan ledde dig rakt mot snubbeltråden .

Det är du som är offret, tjena att du skulle säga nej när du är i beroendeställning mot chefen.
Nyanställd och vill göra possetivt intryck.
Och detta utnytjade chefen såklart.

Nä, gjort är gjort. Upp på pållen igen, stärkt av lurigheterna då fixar du detta.
För faaaan, det är ju du som är FANTASTISKA FIA!!!

Otroligt men jag diggar dig bruden, skinn på näsan javisst.
Allt gammalt groll känns pase.
Önskar dig ALL lycka till!
/A

Förstår då viker avtryck du har gjort hos mig?
Jag skulle verkligen vilja ägna mig åt att arbeta med folk som har det svårt.
Vis av mina egna erfarenheter.
Vet inte vad som driver mig, pengar?
-Nä, jag är certificerad webbprogramerare. Vore det pengar jag var ute efter så hade jag arbetat kvar i it branchen.
Aktier då, jag gick hemma tre år och var sk daytrader men där kan man snacka om stress och oro.
Pengar har aldrig varit min drivkraft.

Jag har arbetat på förskola, i särskolan. Ett tag var jag inne på att utbilda mig till rehabinstruktör och arbeta med folk som blivit nyskadade genom trauman, så jag kunde dra lärdom av min egen motorcykelolycka.

Jag har tävlat med motorcykel och kört roadracing.
I min ungdom vill jag bli polis, för att kunna hjälpa till.
Alfa yrken jag haft har jag velat vara den drivande, den som håller i taktpinnen så att säga.
Takt och takt..........
Jag har med tanke på takt, sansat sedan jag var 6 år

Jag har dansat allt från folkdans, latinamerikanska danser till bugg och jive.
Var med i Lasse Kuhlers pardans grupp, har uppträtt med franska rokokodanser.

Vad viol jag säga med detta nu då?
Inget, jag bara skriver av mig. Och skriver det som kommer upp i skallen.
Men jag hoppas och tror att de närmaste inte tagit skada eller lidit av att jag gillar att dricka.
Jag känner till problematiken och har lärt mig att säga
-Tack, men nej tack. Det har detta forum lätt mig. Alla föredömen, framförallt du m.t.
Men även Adde, Berra, Santorini, Markatta, Tilde....ja listan kan görase jättelång.
Även Fantastiska Fia skall vara med i båten.
Vart detta tar vägen vet jag ej, jag skriver med mobilen men vill bara säga till dig mullistantis.
Jag är så tacksam och glad över alla dina berättelser och vinklingar och hur din syn är på det hela utifrån som du sr på det hela.

Du är den som betytt mest för min överlevnad, och jag och även mina barn...min fru har just dig att tacka mycket för.
Tack vare dig kommer det gå bra, jag drar mig tillbaka kanske........
Men tittar förbi nu och då och lämnar lite lägesrapport.
Oj vad mycket det blev, får se om man fattar ngt? Jag har bara skrivit och skrivit nu en stund.

Alles//A

Tack vänner! Jag läser allt ni skriver och jag tar till mig det. Känner mig även ödmjuk för att ni orkar bry er om min ringa person. Ringa person? Jo, idag känns det så. Min chef är som Santorini och Adde påpekade en skit. Ja, inte en skit men kanske har hon egna alkoholproblem. Men jag vet att hon inte höll en pistol mot mitt huvud och tvingade mig att dricka. Jag kunde ha stått på mig och i värsta fall gått därifrån. Men min självkänsla räckte inte till. Tror att Victoria har rätt, om jag läser henne rätt. Man/jag är inte redo förrän jag är redo. Bara jag kan säga nej. Livet kommer alltid att "ställa" till det för mig och alla andra. Tack mt för sången, den var träffande. Tack MB för att du är du. Även jag har saknat dig. Tänker; Shit? Har jag en så klok vännina. Något måste jag ha gjort rätt?

Göra rätt? Ja? Mannen läste nog in en massa mixade signaler då jag blev kärleksfull och "snäll" i fyllan och villan. Men var jag bara snäll för att få dricka? Jag vet inte. Antagligen eller lite både och. Tycker ju om mannen men vill vara vit. Nu blev det bara fel då han tror att jag är botad. Botad? Nej, jag är inte botad.

Sov hela dagen. Fyllesömn. Vet att blir ingen sömn inatt. Men jag klarar det. Kan jobba trött imorgon eftersom jag inte är bakis rent fysiskt. Psyket är det värre med. Vem är denna veka kvinna som inte kan säga nej till en dagens? Är jag ett våp? Är jag dum? Feg? Hårda ord men jag måste dra mig under samma kam som andra som snubblat. Landar i feg. Det ska jag jobba på.

FegaFia

alla tycker det - att det är sjukt att dricka sig berusad i sin ensamhet... Jag tycker det. Jag kunde inte leva med min mans sätt att dricka - därför gick jag.
Vad tycker du? Hur vill du leva ditt liv? Det är de frågor du måste ställa dig och besvara för din del. Det är det, dina svar som gäller och det du ska stå upp för.

Jag klistrar igen in en text ur Carina Bångs blogg. Hela bloggen och i synnerhet denna text har varit till stort stöd för mig:

Maktlöshet/Maktfull

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekram och allt gott / mt

Ge mig en bekräftelse (ännu en gång) på att det är sjukt att dricka sig märkbart berusad själv hemma..
Min sambo berättade om sin bror idag som under natten stökat runt i huset där de bott i helgen, haft tv´n på högsta volym och låtit ur sig och ramlat mm....han kunde då inte förstå varför man var tvungen att dricka så mycket jämt så att man hamnade i detta läge....
Då kunde jag inte vara tyst och sade att jag tycker att det är helt sjukt att överhuvudtaget sitta hemma och dricka själv- då kände han sig träffad men det enda han sade sarkastiskt var "det tycker du ja"....

Ännu en sak som jag ser så tydligt- förnekelsen- som inte blivit bättre trots mina försök att ändra på det. Ge mig kraft att förändra det jag kan förändra- detta rår jag inte på.

Men visst är det sjukt att dricka själv- hjälp mig att inse att jag tänker rätt..

Kram

Men efter alla turer med läkare och försäkringskassan så har jag återigen fått vatten på min kvarn.
Man måste bara frisk för att orka med att vara sjuk.
Till alla, kämpa kämpa.....
/A

Hej Markatta.
Tack för input. Får se om han kommer till jobbet imorgon och minns att han ringt mig och i så fall hur konversationen utvecklar sig. Ja, jag vet att cheferna har tagit upp det med honom, men jag vet inte HUR. Jag har varit och pratat med personalchefen och hans närmaste chef om detta och meddelat att de är skyldiga att erbjuda stöd.

Vet dock inte hur det har gått då jag inte har rätt att veta något, men det verkar ju inte fungera i alla fall.

Ska tala om för honom att han får ringa mig när han är nykter.
Tack så mycket för svar!

tycker också att det är en stor skit till chef som inte kan respektera folks vilja och framförallt på det personliga planet. Personal som inte dricker måste ju vara en stor tillgång eftersom de är friskare än andra och inte fullt med rundgång i skallen. Jag har alltid ifrågasatt dessa löjliga tillställningar som kallas afterwork och som har som huvudpunkt på dagordeningen att alla ska dricka och mest illa tycker jag om när företaget bjuder på spriten. Personalvård ?? Näe!! Så fan heller !! Snarare en chef med egna alkoholproblem som vill göra det legalt att kröka.

Upp och hoppa och ta ett nytt beslut vännen !

Kram !

Ja, jag tror att det är det bästa, fråga rakt ut och vara ärlig och rak. Tänk gärna efter noga före exakt hur mycket du är beredd att hjälpa kollegan så att det också blir tydligt vad du har för gränser så att du inte riskerar att bli medberoende eller att kollegan lägger något ansvar för nykterheten på dig.

En varning vill jag komma med och det är angående att han ringer dig onykter. Vare sig det är för att "bara prata" eller om han ringer då han mår dåligt så kan det vara en god ide' att säga att du bara vill att han ringer då han är nykter. Annars riskerar du att "underlätta" hans drickande om han har någon att ringa till för att inte känna sig ensam i fyllan eller att prata om sina problem under ett alkoholrus som bara förstärker det "tycka-synd-om-sig-själv-syndrom" som de flesta alkisar lider av och som faktiskt hindrar dem från att inse att de själva styr över sina handlingar.

Du skriver att "alla på jobbet vet att han dricker, även cheferna". Vet du om cheferna har tagit upp detta med honom? Som arbetsgivare så har man skyldighet att erbjuda stöd genom till exempel företagshälsovården.

Lycka till!

är det för chef som trugar alkohol på folk?! En muslim som inte dricker alkohol, varför kan inte ett nej tack accepteras! NU blir jag verkligen "furious" :). Anklaga inte dej själv Fia, det är jättesvårt i början och man borde inte behöva råka ut för såna typer, nånsin. Inte ska du behöva säga att du är alkoholist heller, du ska inte behöva skylla på nånting. Jag blir så förbannad på den här spritkulturen vi lever i där man tvunget ska motivera varför man INTE dricker! Det borde vara naturligare att försvara varför man måste ha alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu har jag kommit så långt att jag skulle vägra att förklara mej eller be om ursäkt för att jag är nykter. Skulle nån verkligen insistera, ja då kommer jag att visa fingret, lillfingret, som jag bröt i min sista stora fylla och som för alltid är krokigt. Men jag hoppas slippa göra det.

Starkt Fia, du är tillbaka och låt dej inte nedslås av detta avsteg. Du kan och du visar en verklig vilja. Jag tror på dej.

Fia, även jag är glad att se dig här, trots omständigheterna. Har så många gånger funderat kring vad det är som händer med oss. Vad som gör att vi snubblar och snubblar, trots alla insikter och avsikter. Och vad det är som gör att en viss gång är den allra sista. Man är inte färdig förrän man är färdig, liksom. Så banalt förstås, men det är ung det jag kommer fram till varje gång jag gör tankeresan. Kram

men det säjer pling, pling i huvudet på mej när jag läser, din motvilja mot att ta experthjälp ser jag som ett sätt för dej att hålla en nödutgång öppen. Det är lättare att smita ut i en nödutgång utan "vakt" om du förstår vad jag menar. Lyssna på Mulletant, jag känner likadant som hon, men hon uttrycker det bättre.

Kram Andreas!
/MB

kurar ihop mej och spinner. Gött att du är tillbaka, har liksom saknat dej...

En del chefer har liksom hamnat på fel ställe, man får sätta rätt papper i näven på dem om man vill att de ska göra rätt.

Du fixar detta galant, Fia, och kommer ut på andra sidan med en stor erfarenhet. Kan bara nämna att det är för såna här tillfällen som du råkade ut för som jag har kvar mina antabus, första gången av något som brukar vara alkoholdränkt efter nykterheten är en stor riskfaktor känner jag.

Kram, Fia, Fantastiska Fia!
/MB

Men inte nog med det ena så är det en del projekt som skall ros om hamn.
Mulletant var inne på en bra sak där om att byta riktning i livet med arbete osv.
Jag hoppas och tror att jag skulle kunna göra skillnad om jag arbetade med saker jag brinner för.
Det snurrar så många tankar i mitt huvud nu så drickat glöms helt enkelt bort, och det är bra.
Önskar alla en underbar söndag nu!
/A

FinasteFia för dina ord i min tråd. Även om ordet modig inte innehåller ett enda "f" är det ordet jag kände när jag läste ditt inlägg i morse!
Du är en vinnare... och får en sång du också http://www.youtube.com/watch?v=kUK4aTz4rx0
Söndagskram / mt

Tack för pepp o min tråd vill.sluta! Du och jag är nog så olika två människor kan bli. Eller kanske är vi exakt lika? Skrämmande tanke för oss båda.

Tycker Mulletant skrev bra till dig och jag respekterar men förstår.inte riktigt din motvilja till behandlingshem? Jag har varit där. För mig funkade det inte men jag var inte redo. Kanske har du kommit längre? Jag blir lite orolig när jag hör att du ska vara hemma i sex veckor utan "krav". Men jag hoppas att du klarar det och att det går dig vål. Att söner och fru får njuta av den empatiska, klartänkta man som vi ibland ser skymta till här.

Fia

Hej Fenix! Jag vill bara titta in och se om allt är ok med dig? Du betydde och betyder en del i min värld så jag vill veta att du är ok?

Kram från Fia

Du reser dig igen, du har gjort det förut!
Du är fantastiskaFia på många sätt.
Visa var skåpet skall stå, gör som furieFia

-Peka med hela armen!

Härligt att ha dig i båten igen!
/A