Senaste kommentarerna i forumet

Jag har boken och tycker den är mycket bra.

Om någon vill läsa där.

https://www.mielenterveystalo.fi/sv/aikuiset/itsehoito-ja-oppaat/itseho…

PP

Får skylla på dotterns platta:-)

Hittade det här på nätet. Bra rader om vad som händer, och eventuellt varför man tar ett återfall. Och hur man kan gå vidare.

För eller senare kan du hamna i en situation där du trots allt överskrider dina gränser. Det är ingen katastrof, bara du har rätt inställning till det. Människor uppfattar ofta denna typ av händelser mycket svartvitt. När de tagit en drink anser de att spelet är förlorat och då ger de efter för sina begär till fullo. Det beror inte så mycket på alkoholen, utan på de allmänna uppfattningar som man kopplar till drickandet.

Om du alltså trots dina motsatta försök ändå har gått över gränsen, är det bättre att inte ta det hela som ödets makt. Det betyder inte omedelbart att "sjukdomen har återkommit", det är inte det slutgiltiga beviset på din svaga karaktär, det är inte ens en omfattande kollaps. I stället för att klandra dig själv kan du tolka det som en lärorik erfarenhet.

Det viktigaste är att du sätter stopp för drickandet direkt. Om du fortsätter att dricka i flera dagar är det avsevärt svårare att återgå till nykterhet eller måttlighet.
Känner du någon som kan stötta dig i en situation som denna? Ring den personen.
Utforska noga händelserna, dina tankar och sinnesstämningar före återfallet, så att du i fortsättningen kan undvika motsvarande situationer.
Om du inte kan sätta stopp för drickandet och inte får hjälp i din närmaste omgivning, sök vård.
Vissa gånger kommer återfall oväntat som ur tomma intet, andra gånger föregås återfallet av en allt mer spänd situation, obalans i livet och också att man bäddar för ett återfall. Individen kan omedvetet förebereda sitt återfall genom att utsätta sig för sådana frestelser som är omöjliga för honom eller henne att motstå. En del köper alkohol hem för "gäster", andra "råkar" stöta på sina supbröder, med åter andra startar ett familjegräl som lämpar sig för avsikten.

Om du noga tänker tillbaka på dina tidigare återfall, upptäcker du kanske att du någon gång gjorde sådana till synes oväsentliga drag som i fortsättningen oundvikligen lett till att du förlorat kontrollen. Var alert för sådana drag.

Lär dig att förutse eventuella återfall och identifiera sådana val och beslut som du tar som leder till farliga situationer.
Gör upp en "ruttkarta" för dig själv; en beskrivning av ett händelseförlopp som ledde till återfall. Vägskälen på kartan beskriver sådana till synes oviktiga val och beslut som ledde till att du bröt mot dina regler om drickandet.
Positiva förväntningar på berusningen spelar ofta en mycket avgörande roll när det gäller återfall. Du kan balansera dessa förväntningar genom att alltid ha med dig kortet där du listat negativa följder av drickandet. En titt på kortet i det kritiska ögonblicket kan hjälpa dig att hantera den problematiska situationen.

Dubbelt

Heja m-m hoppas du aldrig kommer före mig, så förstår du vad som hänt mig.
Bamsekram
Konstnären

Innan jag hittade din tråd här så kunde jag verkligen inte förstå hur jag kunnat må så dåligt. Men nu inser jag, alkoholen ger mig ångest, inte det jag gjort eller inte gjort eller sagt eller inte sagt. Utan själva alkoholen. Att alkohol är ångestframkallande visste jag ju men poletten har inte trillat ner. När jag var 20 drabbades jag av depression och ångest vilket jag nu inser vidmakthölls av att jag festade flera gånger i veckan. För att döva, säkert, men också för att jag verkligen gillade att dricka. Men då kopplade jag inte ihop alkoholen och ångesten. Nu, när jag inte dricker så ofta, och mestadels är fri från ångest, blir det så tydligt! Tack, Berra, för att du hjälpt mig inse detta!

Härligt m-m!
Hoppas jag aldrig kommer ifatt dig!!!
Ha det - kämpa på!

själv ligger jag på 16 och en halv :-) fyra månader nästa vecka. Visst är det skönt?
/m

Riktigt bra!5 månader är mer än en tillfällighet!!!!
Min 5 månadersdag blir i alperna v8. En riktig prövning då alpresorna brukar vara synonymt med ett högt intag!

Ha det - kämpa på!

Grattis till dina 15 veckor. Var stolt det har du all rätt i världen att vara.
På tisdag firar jag 5 månader. Inne i en bra period nu.
Kram
Konstnären

Tack PP du är en vänlig själ!

jag tror inte riktigt att det har gått över, trots att det imorgon är två veckor sedan vi separerade och jag lämnade hemmet. Trots att jag har fått viss distans och trots att vi nu är "vänner" så handlar allt fortfarande om att han ska må bra. Det är så svårt att fokusera på mig...jag har inte gjort det på så länge. Jag vet inte ens vem jag är längre eller vad jag tycker om. Hur ska jag kunna veta det? Jag har ändrat ringsignal och sms-signal när han kontaktar mig. Hade en speciell för honom, men den ger mig ångest! Jag rycker till och blir rädd och stressad varje gång jag hör signalerna som är "hans". Min reaktion får mig att tänka på Pavlovs hundar... Jag blir liksom beredd på en gång, beredd att stå i givakt och skyndsamt svara och finnas tillgänglig och servande mot honom. Det är helt sjukt. Men så är det.

Nej, jag kan inte göra mer. Jag skjutsade honom till Beroendecentrum igår för hans första möte där. Han var nöjd efteråt (men hade gått direkt och tagit ett par öl när han väntade på mig!). Gick även till systemet och köpte några öl till, för nu var det ju sista gången innan behandlingen startar på onsdag... Nothing's changed... Nu får han i alla fall själv sköta resten.

Jag ska försöka avgränsa kontakten med honom, liksom fasa ut den på något sätt. Jag tror inte att jag kan bli riktigt fri annars. Men det får vara såhär nu till flytten.

Min fina vän... Är så djävla ledsen för din skull. Nu kommer jag att haspla ur mig saker som låter som klyschor. Barn är inte hela världen, ibland är de rent av skitjobbiga. Förstår att du är helnere just nu. Men du har det viktigaste kvar. Din kärlek "slashasen" Den gode slashasen. Utnyttja honom. Gråt ut. Sen får ni göra ett nytt försök...om ni vill. Givetvis har det ingenting att göra med att du yttrade att du var gravid. Det är gammalt hokuspokus. " Att inte berätta" " Att inte inreda en barnkammare". Skitsnack som jag ser det. Jag fattar ju att du kanske inte kan se det just idag. Men på lång sikt... Du har den älskade retstickan/slashasen och du ska få både höns och katta. Du har kommit långt från den flickan som var nedtryckt av en misshandlande man. Men idag har du sorg och jag tänker på dig. Förstår att inga ord kan underlätta. Skulle nog bara vilja hålla om dig. Vi får låtsas så. Dig i mina armar när du slår och slår mot mitt bröst mot världens orättvisa. Med kärlek...och så. Alltid/R

Du skrev ibland till mig i min tråd. Det var i tidernas begynnelse för mig här på Forumet.

Läste dina rader och kom att tänka på att jag varit exakt där själv en gång med en flickvän.
Att vi berättat gjorde i alla fall att vi inte var ensamma i sorgen, när det hände. Det var skönt,
i en så jobbig situation

Styrka till er, och kämpa på! :-)

//PP

För mig är det anledning att tillägga att det är fantastiskt.
Jag ser för egen del fram mot tremånaders "gränsen"
Du föll inte, det är stort!

Grattis

//PP

Hur går det för dig Cicero?
Ett tag sedan du skrev.

Ha det - kämpa på!

Ja, tappa vikt är en obehaglig följd av att inte pimpla öl... ;-)

Ha det- kämpa på!

Ned som en pannkaka...
Var på kontroll idag, och det visade sig att hjärtat slutade slå för två veckor sen, tyvärr... Kan ju inte låta bli att banna mig själv för att jag berättade, det var väl onödigt... Ja, det kanske det var, men jag får väl acceptera att det är sån jag är! Svårt med att hålla munnen stängd! "
Det är sorgligt och ledsamt, men vi tar nya tag och försöker igen! Och vi har ju varandra, vad som än händer! Min stolthet och min trygghet, min älskling...
Stora kramar!!!

Nämligen att jag ju har tänkt att tillåta mig själv att dricka lite öl helgen som kommer här nu, men ju närmare jag kommer den desto mer känns det som att jag ska hoppa över den ändå.
Jag har inte haft såna där ångesttankar alá jag är alkis och kommer aldrig att kunna dricka igen utan har tagit de här hittills 16 dagarna med ro.
Har haft en viss rastlöskänsla, men det är inte kopplat till något fysiskt behov. Inte heller är jag stressad eller har något annat som jag mår dåligt över, tvärtom så funkar allt just nu och dagarna flyter på i rasande takt.

Däremot så känner jag inte alls den där euforiska känslan över nykterheten som jag gjorde de första gångerna när jag hade min nyvfunna insikt om mina alkoholproblem för en sådär 6-7 år sedan. Då kunde jag gå helt lyrisk över hur snabb hjärnan blev och att jag helt plötsligt lade märke till så mycket detaljer, kom ihåg allt osv. osv. Idag vet jag att det helt enkelt är mitt vanliga HSP-jag och den vetskapen har sjunkit in och lagt sig väl tillrätta i mitt sinne.
Jag finner mig faktiskt inte alls i något lyckorus på något sätt, utan är precis lika bra på att inte göra någonting alls som nykter, precis som när jag befinner mig i mina drickaperioder, skillnaden nu är att jag VÄLJER att inte göra nånting. Gott så, så småningom så infinner sig tristess och jag börjar göra lite mer saker än de vardagliga, men det får vi se när den tiden är här.

Jobbade kväll igår och på väg till bilen så kommer jag på mig själv att tänka att "det hade varit jävligt gott med en öl när jag kom hem. Jag har ju bevisat för mig själv att jag kan sluta att dricka när jag vill, så jag är normal!".
I nästa sekund kommer jag på mig själv att tänka att "hur många normala människor diskuterar över huvud taget med sig själv om att man kan sluta att dricka när man vill?". Ingen - konstaterade jag för mig själv och tog två smörgåsar i stället och kollade på en film som heter "Smashed" som handlar om en alkistjej som går med i AA och slutar dricka, men hennes lika alkoholiserade pojkvän gör resan ganska besvärlig.
Sevärd film faktiskt. Går att se här:

http://www.swefilmer.com/smashed-2012/smashed-2012-video_b0216d884.html

Det faktum att jag fortfarande letar efter alkisfilmer gör att jag blir säkrare och säkrare på att det enda vettiga för mig just nu är att hålla liv i nykterheten tillsvidare. Jag går inte miste om något, eftersom jag aldrig går ut och festar utan bara sitter hemma och klipper öl efter öl och gör exakt samma saker som jag gör när jag är nykter. Skillnaden är att det där som jag gör vanligtvis blir något roligare, ja... jag intalar mig det iaf, men ska man vara ärlig så är det faktiskt bara de två-tre första ölen som är något att ha, resten åker i per automatik och blir gärna 8-10 stycken halvlitrar innan kvällen är slut. Ångesten dagen efter är inte värt det och eftersom jag inte vill dricka två öl så låter jag bli dem med.

Fan vad långt det blir varje gång... ja, jag har ingen att diskutera detta med på riktigt. Eller egentligen har jag det, men jag klarar det här på egen hand. Forumläsning är också en form av terapi. Det gäller att hålla medvetenheten vid liv, annars vet jag hur det slutar med fler och fler öl och oftare. Inte bra.
Folkölen har jag insett nu efter två veckor utan dem - är egentligen bara ett sätt att stå ut mellan de tillfällena som man kan gå "all in". Man underhåller alkoholismen på det sättet. Vet inte vem jag försökt att lura egentligen.

Sa jag att jag tappar i vikt och omfång? Känner mig SNYGG!! Haha!

Ha det!

15 veckor. Inget att tillägga. Bara en god påminelse till mig själv!

Hoppas allt är väl med dig!

Kram!

Tänker på dig och förstår att det är svårt att släppa taget, men som du själv uttrycker och som Mm och Mt skriver: det är svårt men det finns liksom inget alternativ...

Förstår att det gör ont, förstår att det smärtar och samtidigt: du har ju funnits där, hotat, bonat, bett, kramat, tröstat och stöttat, men det har ju inte hjälpt. Jag trodde i alla år, innan jag i efterhand förstått att det var en del av mitt medberoende, att min kärlek skulle få min exsambo att må bra - oavsett vad som hände, vad han sa eller gjorde, så slutade det i princip alltid antingen genom att han "förlät mig trots att jag var så kall, hemsk och elak" eller att han var ledsen och ångerfull och jag tröstade, kramade, höll om, bönade och bad osv. Men det går inte förrän han vill förändras. Du kan inte göra mer!

Kramar!!

... men du har försökt, du har ju försökt så mycket, så länge, och du har gjort allt du kunnat. Du har inte förstört, du har räddat dig, och du har visat barnen vad man inte kan acceptera.

Jag känner så väl igen känslorna, skulden och sorgen, men det kommer kännas bättre... Det är klena ord idag kanske, men det kommer bli bättre. Tänk på alla saker som gjort att du lämnade - jag tror inte att du vill ha tillbaka dem...?

Du kommer snart att ha ordnat med saker, ni kommer ha en stor säng snart igen, du kommer att ha ordnat det snart, härda ut!

Kramar!!!

Jag håller med santorino om att testa det där med att dricka när du åker utomlands.
Det är verkligen att utmana ödet. För min del går det inte att testa flera ggr. och
jag har gjort det kan jag lova dig. Med tiden flyger gojan iväg, tålamod måste man ha.
Jag har varit farligt nära ett par gånger, men jag lyfte inte första glaset. Kan ju inte
veta hur det är för dig. Det farligaste är tror jag att tycka synd om och ömka sig själv.
Man har ju jobbat hårt på att ta sig ner i det svarta djupa hålet. Så varför skulle det
vara lätt att ta sig upp.Livet för mig är det lilla. hörde fågelkvitter i går, kändes
underbart. Jag sket fullständigt i naturen innan det var bara en stor A-alkostress.
Känner en oerhörd frihet nu. Mitt beroende nu är bakelser i alla dess former, får
väl göra något åt det med tiden.
Vill inte förmana dig men det är svårt att prova och sedan låta bli.
HA EN FIN TISDAG
Konstnären