Senaste kommentarerna i forumet

...kära medsyster, det är inte lätt att behöva börja sortera och rota inuti sig själv.

Det du beskriver som "tomt inuti" kanske är "rörigt inuti"?
Börja med det första som faller dig in, litet eller stort, skriv ner, skriv bara de orden som finns i dig, skriv bara till och åt dig, utan tänka på formuleringar.
Börja där...om det börjar lossna så trillar det oftast ner nya ord och tankar. Om hur du mår, varför, var det gör ont, vad som sagts, reaktioner...allt om allt...
Om samma känsla/ord kommer tio gånger, skriv det alla tio gångerna.
Så har jag sorterat och det funkar för mig.
Jag skriver också sånt som jag, eller andra, tror jag känner eller jag borde känna.

Att formulera ett brev till sin respektive tror jag inte är klokt göra i en hast.
Tror det är framtidsdrömmar här inne som skrivit många ark till sin man, om jag uppfattat rätt så har han inte läst det ännu, många månader senare.

Alkoholism är en kronisk sjukdom, en komplicerad en, men behandlingsbar.

"Varför är det ett så stort problem för dig?!
Att jag tar ett par öl på helgerna och när det är fotboll på tv?!
Jag slår aldrig dig och barnen
Aldrig våldsam på något sätt
Jobbar hela dagarna
Tränar ungar två kvällar i veckan
Snickrar på huset
Säger att jag älskar dig
Är en bra pappa på alla sätt
Varför duger jag inte!?"

Ja- varför har jag problem med det? Kanske för att vi andra inte finns när ölen kommit fram, kanske för att jag får ont i magen av att han ber barnen "hämta en bärs till pappa" eller för alla gånger han slocknat på soffan och jag har städat undan efter honom innan barnen vaknar. Eller att han blir personlighetsförändrad när han dricker.
Ofta får jag tillbaka i angrepp om hur jag själv är eller beter mig. Eller som senast då han anklagade mig för saker som hänt innan vi träffades. Att jag skulle ha stött på folk i början av vårt förhållande.
Ok- låt oss säga att detta är sant( vilket det inte är) varför ska jag straffas för det nu? Han säger också att han vet varför jag slutat dricka och att det bara är för att kontrollera honom och att han inte ska ha hållhakar på mig som jag har på honom.
Kanske är det till viss del sant. Men den största anledningen är att jag vill att barnen ska ha åtminstone en nykter förälder.
Vågar inte prata med honom. Det är som om det låst sig. Jag Måste hitta styrka att åtminstone säga att jag inte vill att han dricker mer. Jag tror på inga sätt att han kommer göra det nu, men han behöver få veta vad jag delvis tänker. Annars har han inget att ta ställning till väl?

Av att du flygcert, påminner mig om att jag inte måste " lösa" allt NU. Jag har inte förmågan just nu. Men någon gång måste jag prata med min man som antagligen går och undrar vad fasiken det är med mig? Förut har han ju alltid kunnat slängt ur sig en klyscha och så har vi kört på. Jag vill inte att vi går tillbaka i samma mönster. Jag kanske bara ska säga att jag inte vet vad jag vill. Men jag är ganska säker på att han kommer säga att " passar det inte med honom så får jag väl hitta nån annan"
Jag tänker vidare.. Och tack mt. För länken!

...tack som frågar och tänker på mig.

Löper mellan tvättstugan och lägenheten och har bestämt mig för en dag med så lite verksamhet som möjligt.
Andas och känner efter blandat med lite annat praktiskt som måste komma ikapp.
En vanlig dag men utan kollegor runt mig. Skönt ha en dag där hårborsten inte används.

Jo, tack, jag mår bra. Jag känner mig lugn och låter tankarna gå bakåt i tiden, min och makens tid.
Undrar vad det är som gör att dialogen inte är fri och flödande mellan mig och maken just. Jag har lätt för umgås och känner aldrig problem att prata med någon.
Jag vet jag är sparsam när det är "här och nu", att jag gärna tar in omgivningen först. Ja, om det inte handlar om jobb eller mina barn. Med just maken blir det svårt.
Hans process är ju igång 24h om dygnet och jag vet inte om jag ska fråga eller inte. Jag frågar allmänt men inte mer och märker det börjar smått komma små berättelser om hur han använder sina dagar. Hans arbetslöshet gör honom gott, jag var rädd han skulle rusa iväg och "döva" sina tankar med jobb.
Nu har det inte blivit så och jag hade hoppats han hållits sjukskriven men det tillät inte vårt system. Han har en försäkring som nu täcker inkomstbortfall så det ger tillfällig trygghet.

Denna tiden, den efter behandlingen, ägnade jag inga tankar alls innan, då i det aktiva missbruket. Allt som förstörts, allt som måste byggas upp, alla tankar, inget av detta tänkte jag på. Självklart funderade jag över vad som skulle komma hända men det stannade där.

Jag tror vi mår bra av att inte gå på varandra nu. Men samtidigt bygger vi ju inte upp något nytt gemensamt, eller kanske är det just det vi har bättre förmåga göra genom att inte "skava" på varandra genom invanda gamla mönster, ingen aning men hoppas ju på det sistnämnda.
På anhörigveckan var de andra där efter sina missbrukare och jag såg euforin, tog del av deras aha-upplevelser. Jag satt med en alkis som söp järnet när jag var där, jag visste inte om han tänkte sig dit, dessutom igen-en tredje gång inklusive massor av avgiftningar och annat utspritt över hela sitt liv. Inte mycket till eufori i varken min eller makens kropp!

Jag är gammal nog att förstå och veta att tiden och erfarenheten är med oss. Jag är ung nog att veta att vi har mycket att lära om och av varandra. Min envishet håller mig igång. Min kärlek till mannen är tydlig, men, brummar hans motor vidare och ger mig styrka om min skulle strejka en dag? Ja, inte idag men en annan dag kanske.

Kram på er

...du finns dagligen i mina tankar. Det känns tryggt du finns. Tack.
Att ha denna platsen att återkomma till känns också tryggt och berikande. Jag har alltid mått bra av att sätta ord på situationer, letat mig in till kärnan så, här får jag dessutom del av dina och andras tankar.
Det finns ju däremot allt det där mellan, allt som inte har ord att beskriva. Allt det är jag också tacksam över att jag känner. Allt det där som finns inuti eller utanpå innan den formlösa demonen får sin benämning.
Tänk så mycket det finns som ögat, örat, huden, själen "ser" men som hjärnan sorterar bort för signalerna inte kan "rapporteras".
Att veta vi inte behöver veta allt och samtidigt få sätta händerna i jorden, känna myllan och dofterna, eller putsa fönster och se glanser, sånt gör livet levande.
Livet formar oss och allt negativt vi inte kan välja bort måste vi ju lära oss leva med. Det krävs mod att våga öppna, risken är ju att man tappar balansen.
Jag gratulerar till att du och mg nått så långt att ni fångar varandra, även utan ord.
Önskar dig och er allt det bästa.

en tanke och en kram! / mt

bättre idag :) Kram du fina / mt

/ mt

Hur går det sedan maken åkt igen?

Tänker på dig, bästa du!

vara en bra länk http://www.fnvc.se/nvc/

... och jag förstod inte min vilja, känsla då. Men jag tror att det är bra att göra det - då kan du formulera dig i ro.

Du var så säker igår, och det är helt naturligt att du vacklar! Du måste inte ha bestämt dig idag för hur du ska göra, vill göra, vill ha det osv.
Jag bestämde mig för saker jag skulle göra, säga, tycka, ta upp osv osv så oändligt många gånger, men så backade jag, av olika skäl: ibland trodde jag att jag kanske hade fel, ibland tänkte jag att det inte var så illa som det kändes då, jag var rädd att säga fel sak och få skäll eller att han vände orden mot mig, jag tänkte att det var jag som överreagerade osv osv.
Men det var ett litet frö som hade börjat gro i mig - och en dag växte det upp till en stor stark buske som inte gav med sig, en ihärdig, envis och lite stormtåligare buske. Jag tror att du har samma frö i dig. Du har börjat din resa och du måste inte staka ut hela vägen idag!
En dag i taget - och en dag är du säker, helt säker, på vad som är viktigast för dig och barnen och då kommer du ha styrkan och tron på att du gör det du måste göra, det bästa för dig och barnen.

Jag tror att du kommer må gott av Al-Anon, det är en viktig del!!
När jag kom dit första gången så trodde jag att de skulle ge mig svaret/lösningen - "nu går du hem och så säger du så här till din sambo och då blir det så här", typ att de skulle ha lösningen om jag skulle stanna eller lämna, vad jag skulle säga eller göra för att vi skulle få det bra igen osv. Och jag blev först väldigt frustrerad av att de inte gav mig handfasta råd om vårt förhållande, men nu känner jag ron de ger mig där, känner hur viktigt det är för mig att jag faktiskt fick och har styrkan att själv besluta om mitt liv.

Det löser sig, en dag i taget!!
Kramar

Tänker på dig, du fina människa!
Idag har jag träffat ytterligare några fina människor, och framför allt så har jag fått bästa, bästa samtalet från min goda vän som jag trodde att jag hade förlorat (men mina hjärnspöken spelade mig ett spratt...) - en bättre dag idag än igår för mig, och för dig också verkar det som!

Kramar!

Jag känner igen det du skriver om känslor som saknar ord, diffusa bilder och overklighetskänslor. Det låter som posttraumatisk stress, tycker jag.

Har du fått någon professionell hjälp att bearbeta detta? Om inte så tycker jag att du ska söka den. Jag har gått i en massa olika terapier men det som jag tycker hjälpt mest har varit kbt med en konkret plan och ett konkret mål. Där har jag verkligen övat på att möta mina demoner och se dem i ögonen tills min rädsla minskat avsevärt. De diffusa bilderna är oftast de mest skrämmande men de blir ofta, tvärtemot vad många tror, mindre skrämmande när de blir skarpare i konturerna.

Ta hand om dig vännen!

i Göteborg

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013lminbpro.pdf

Jag ska genast kika närmare på både bliggen och om giraffspråket. Tack för stödet

får vänta på pensionen. Att betala resa och vara tjänstledig (som i sig kan vara svårt att få) blir för mycket.

Vet du nåt sommarmöte som du kan rekommendera? Inom ramarna 15.6 - 10.8 eller så...

Ha det bra Adde, hoppas våren har kommit till dig! / mt

Micke och Ulrika skriver på fb om resan till ett nyktert liv under Alkoholist, jag? och Medberoende, jag? Läsvärt!

Ett inlägg i Mickes blogg från 22.12.2012 kanske kan vara till nytta för dig http://alcoholicknow.wordpress.com/2012/12/22/196/

Han räknar upp många "smygvägar" att dricka och avslutar: Till sist, allt detta har min fru sagt till mig senaste 2 åren men jag har kategoriskt förnekat!!!

Kram igen / mt

svårare än man kan tro att säga vad man menar och vill. Att skriva, som Miss K föreslår är en bra väg, inte minst för att då får man jobba sig fram till det man verkligen vill säga.

Giraffspråk är ett sätt som fungerar att prata utifrån sig själv utan att anklaga nån annan. Du kan googla på det om du är intresserad. I korthet går det ut på att tala om vad jag ser, hör och känner, vilka känslor som väcks i mig av detta, vad jag behöver och vad jag önskar och vad jag vill. Att göra klart för sig själv vad jag faktiskt känner - att hitta och benämna rätt känsla (arg? irriterad? ledsen? förtvivlad? maktlös?) är inte lätt. Inte alltid att klargöra vad man hör och ser heller... Jag har haft mycket hjälp av att "tala giraff" i olika sammanhang och vet att många andra upplevt detsamma.

Fortsätt skriva, vi är många här som vet vad du går igenom och delar din erfarenhet.

Kram / mt

Jag är tacksam för att du " lägger dig i". Jag har tänkt på det där med att skriva brev, men antagligen vet jag inte vad jag vill för det kommer liksom inga tankar. Det är tomt på nåt sätt. Jag är också så förtvivlat rädd att inte bli tagen på allvar för då vet jag ju att det måste bli konsekvenser för så här kan vi inte ha det. Då blir det som om jag avväger vad som är viktigast. MITT välmående eller att jag bara kör på och håller masken så att inte hela familjen slits upp. Nu förstår jag ju att det kan hända ändå till slut, men det känns ändå som om det är en väg att gå.. Men idag har jag tagit kontakt med en diakon inom svenska kyrkan. Om inte annat så vill jag veta NÄR alanon- mötena är. Kanske hon också kan förmå mig att gå dit.
Med risk för att be någon att bli för privat men hur kan ett sånt brev formuleras?
Kram till er alla!

med händerna. Planterar pelargonskott (som har långa rötter) och ska putsa fönster. Jag behöver öva mig att vara i min kropp. Vara hemmastadd i den. I min Enneagrambok står det om femman (som är mest i huvudet och tanken:) "En femma måste odla sin inre värld för att finna modet att vända sig utåt, mot yttervärlden." Författaren beskriver "en genial väg" att utvecklas som femma - att arbeta som massör för att "befria sig från självupptagenhetens och isoleringens bur och öppna sig för sin egen och andras kroppslighet". Det skulle passa mig, som ett komplement till mitt intellektuella yrke. När jag jobbade inom vården använde jag alla tillfällen till fotvård och massage - gjorde gott åt mig och var alltid uppskattat. En av mina favoritpatienter - som är en ängel sen långt tillbaka - sade att jag har "healing hands" - henne glömmer jag inte. Alla patienter ska mötas med respekt och medmänsklighet - men en del av dem får en särskild plats i hjärtat.

Det är fint här på forumet - när man/jag mår bra får man/jag ha sina/mina skriverier i lugn och ro (på ett gott sätt) men så fort livet är svårt får jag värme, kärlek, kramar och stöd. Så fint! Tänk vad rik jag är som har er, mina vänner här, mina skyddsänglar och min Mullegubbe. / mt

- nykter och närvarande i kropp och sinnen ÄR guld värt... Liksom du Tilde och mina andra vänner här.

Vi tänker på varandra med värme ♥

Varm kram / mt

Nu vill jag också lägga mig i. Bra att du verkligen vill göra något åt din situation nu.
Att föra en diskussion med en aktiv alkoholist är inte det lättaste. En sak som jag och andra på forumet har gjort är att skriva ett brev. Då har du gott om tid att tänka över vad du vill säga. Han kan också precis när han vill ta in hur du tänker. Jag tänker att det samtidigt visar att -det här är viktigt!

Kanske du ändå ska börja med att gå ett par gånger på Alanon för att prata och lyssna?
Vad du än gör så önskar jag dig lycka till.

Kramar
Miss K

det gav sig ju själv det där.

Jag blir aldrig klok på hur turisttrafiken till den där ön fungerar ???? Färjetider som är helt uppåt väggarna (i den mån det finns några avgångar kvar) och flygtrafik nästan enbart från Stockholm ??? Är nog alldeles för många politiker inblandade i skötseln där.

Men å andra sidan sparade jag ju pengar på att inte åka dit !

sugen ??? JAAAAA !!!!!

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013gotlandkonvent…

Har jag pengar ??

Njaaa......:-((

Det var ett nytt sätt för mig att se på sina demoner och nu tänker jag inte på alkohol. Demonerna som är lättare att handskas med i en nykter tillvaro men som ändå lever kvar och som ibland kanske är orsaken till varför iallafall jag föll för vin. Jag kände genast igen mig i din beskrivning i att falla tillbaka i det förskrämda barnet och reagera därefter. Känner igen det hos mig själv. Jag har vänt och vridit på detta en stund och att inte vika undan utan gå rakt fram i dessa situationer som du skriver är bra. Själv måste jag vara väldigt uppmärksam på de här demonerna, jag är ofta inte beredd. Nu ska jag försöka tänka på dig nästa gång och tänka att vi reagerar utifrån våra gamla demoner och måste skrämma bort dem och våga se dem i ögonen.

Att ha en kär man vid din sida som förstår måste vara guld värt. Lycka till med dagen, Mulletant och en varm kram från Tilde.