Senaste kommentarerna i forumet

I mose talade vi om demonen, Mullegubben och jag. Om hur den är som alkoholsuget - kan dyka upp där man minst väntar det... Om att då är jag inte den vuxna kvinnan utan blir ett förskrämt barn... Om att inte vika undan med blicken...

Och så kan man hoppa fram och ropa "Buh!"

Tack Mullegubben, också för sången som kom på radion just då http://www.youtube.com/watch?v=k9y-MrVsqFg

Faktiskt... den här versionen är bättre:) http://www.youtube.com/watch?v=dl8j0PKeGFI

det är precis det jag menar :-)

Du använder det du har gått igenom för att hjälpa dig själv framåt och samtidigt "spiller" det över på oss som får läsa om dina framsteg. Just dina ord "...himla massa saker i mitt liv och rört mig i ganska "ovanliga" miljöer..." ger tyngd åt det du skriver. Egen erfarenhet är ju den bästa skolan och det är svårt att argumentera bort sån lärdom. Och jag som lärt mig att lyssna på andra som berättar om sina liv är extra lyhörd när du skriver (och ibland INTE skriver) för du har nåt som jag gärna vill lära mig av.

Jag tror att du får mycket bra kontakt med "dina" ungdomar just bara för ditt sätt att vara. Och jag törs skriva det utan att ha träffat dig :-))

Sköt om dig vännen !

..men nu vacklar jag. Jag orkade inte prata igår, jag tog inget initiativ till det. Jag är livrädd för att han inte har förstått någonting. Att samtalet kommer handla om allt utom hans drickande och hur han blir när han dricker. Att han ska tala om för mig igen att problemet ligger hos mig. Att det är jag som överreagerar och att en normal familj har alkohol hemma. ( vi har aldrig haft alkohol hemma- bara tomma burkar och flaskor)
Jag vet liksom inte hur jag ska börja. Ibland känns det som om jag bara ska säga att vi går vidare- det löser sig. Men någonting är annorlunda nu- med mig alltså. Jag kan inte ta mer. Jag måste ju säga det, han måste ju få en chans, att veta vad jag vill.
Vad vill jag? Vad vill jag? Aaaaaaaaa jag blir knäpp. Kan inte formulera mig.
Det märktes i morse att han var reserverad. Han är nog sur över att jag igår inte besvarade hans " jag älskar dig"
Så klart jag älskar honom- men inte hur han blir med alkohol.
Jag måste för min egen skull prata med någon, måste till alanon. Men det tar emot...

varma tankar, kramar, hjärtan och goda ord.

Jag bär med mig, inom mig, mörka, svarta stråk från min barndom och ungdom - hotfulla situationer, psykiskt våld och övergrepp som man (ingen?) på den tiden hade ord och kunskap att benämna för vad det var. Jag berättade aldrig för någon vuxen - förresten vissa saker var uppenbara eftersom min fars alkoholism var fullt synlig... men det var som det var... bara.

När jag möter händelser som väcker känslor inom mig, känslor som saknar ord och benämning... som bara tar plats som diffusa bilder... Då faller jag... ganska djupt och blir lite overklig.

Men inte helt.

Också i detta är det en avgörande skillnad att leva med en människa som är nykter och konstant vid sina sinnen. Det tillåter mig, ger mig utrymme att falla mera handlöst... kanske djupare... mycket mera möjligheter ligger numera i min hand. En del hinder är inte mer...

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden...

Det kan vara så att jag ska fokusera mera på modet att förändra... nu när hela livet är så förändrat.

Idag skiner solen... / mt

... mt, Sorgsen och Dompa: kram! <3
/H.

Tack för dina tankar, markatta! Visst är sånt här spännande? :)

En annan grej som Goffman skriver om är hur den stigmatiserade personen förhåller sig till "de normala" och faktiskt tar ansvar för att de inte skall bli obekväma utan känna sig behövda och insiktsfulla. Folk i rullstoll låter andra bära dem uppför trappor fast de egentligen klarar sig själva - för de andras skull, eftersom de blir så obekväma annars.

Hm...

Men nu skall den här analyserande hjärnan sova. ;-) Jag återkommer säkert till Goffman.
/H.

Tack för att du finns! Jag behöver ditt och alla andras stöd så mycket så mycket. Jag valde att gå och lägga mig ikväll - hoppas på att få sova. Känns som om nån kört över mig med en ångvält. Men jag har klarat dagen och kvällen, lagat mat, tvättat och lagt barnen som sig bör. Gud vad jag älskar barnen- de fina små oskyldiga vackra barnen. Det ska bli ändring nu...men precis som du sa: en dag i taget. Jag är osäker på vad han tänker, men en sak är säker- den här gången får han tala om för mig om han tänker göra förändringar. Jag ska göra mina men behöver mer betänketid. Tack alla på forumet- vad hade jag gjort utan er. Idag har mobilen legat i handen som en snuttefilt hela dagen. Ni finns där och ni förstår. TACK❤

Idag har det varit en hemsk dag - känns som hjärtat håller på att brista.

Kombinationen arga mail från sambon, återuppväckta minnen pga Stjärnstoffs återkomst, kanske ren trötthet och kanske ensamhet fick mig att ägna en dag åt gråtande, sorg och ledsenhet.

Tack för att ni funnits här idag igen - min trygghet och mitt stöd!

Tack Sorgsen (alltid, alltid ♥♥♥), tack Adde för kramar (och jag har lånat ditt ♥, därav många hjärtan i detta inlägg ;oP ), tack Stjärnstoff för att du låter mig ta del av din resa och på så sätt bearbeta min egen resa ♥, tack Mulletant ♥♥♥ för att du finns här!

Ja, kanske att jag slappnar av allt mer?! Är fortfarande så oerhört trött, kan inte riktigt förstå hur jag kan vara det när jag inte tycker att jag gör något speciellt...

Kramar♥

Mulletant, go'a, bästa du! Idag får du extra tankar, kärlek och tack från mig ♥♥♥♥♥♥♥

Hoppas att din dag blivit bättre, kanske att du får en bra dag imorgon!

Du är en fin människa, en fantastisk medmänniska och en alldeles underbar mulletant!!!
Stor kram♥

Utan att känna er, utan att ha träffat er så undrar jag - känner han att han passerat en gräns? Känner han att du har andra tankar nu? Är det därför han är annorlunda, eller är det bara så jag tolkar dina ord?

Var stark, härda ut, allt löser sig - En dag i taget!!! Min bästa, bästa Sorgsen har matat mig med dessa ord- En dag i taget, och jag har lärt mig mycket av det, jag kan faktiskt ta en dag i taget ibland, eller som idag - en stund i taget.

Stå på dig - känner du att du vill säga något om alkohol så gör det, men ge dig inte in i diskussioner för det ger inget! Men tänk på vad som är viktigt för dig - du är viktig, barnen är viktiga!!!!!

Stor kram!! Och skriv mer!!!

är nästan till ända.

Jag har hållit mig ifrån motorvägen... Allt är nära bristningsgränsen idag. Gör så ont i hjärtat idag...

Tack för att du är du Sorgsen, du ger mig så mycket och om jag kan ge dig en bråkdel tillbaka så känns det gott!!!

Stor kram

Precis så är det! Vinet är bränsle! Gör så man orkar lite till. När det inte längre "finns" är jag helt slut!! Som en trasa! Vill bara sova!

Började skriva tidigare i dag i din tråd men blev avbruten och nu såg jag att du skrivit här så fortsätter skriva till dig här.
Du är så bra! Starkt jobbat att hålla upp i helgen och härligt att det kändes som att du själv valde det! Hur går jobbet? Känns det bra? Hjälper det dig att låta bli när du vet att du måste upp och gå till jobbet?

Vet inte riktigt hur det går för mig...Inte jättebra, höll upp flera dagar men sen druckit i varje dag sista tiden. Men det är inte alla dagar jag druckit mkt, VILL inte somna och känna mig "snurrig". Vill vakna utsövd och pigg! Hatar det! Kämpar verkligen, men tydligen vill jag inte tillräckligt eftersom jag ändå inte kan låta bli? Har fortfarande svårt att förstå varför, som jag skrivit tidigare har jag inga problem (jobbigt javisst, men jag GÖR det) att stå emot andra "onyttiga" saker så som godis etc som jag helst vill mula i mig. Men vinet....så svårt att stå emot :( Har sista veckan börjat springa. Dels av ren fåfänga (baddräktsäsong coming up ;)) men framför allt för att känslan av att det tar emot lite att dricka när man varit "duktig" och tränat. Tror det dämpat intaget lite, men inte helt tyvärr...

Ilska tror jag hör till. Jag har varit så arg! Det har varit ett sv mina problem som jag först nu länkar ihop m alkoholen. Trodde länge jag var sån av naturen, arg, negativ etc. Vaknat arg. Ännu en jäkla dag.... Fast jag tror faktiskt det beror på att jag vaknat uttömd på energi, inte lätt att vara glad och positiv då! Jobbar väldigt mkt med det, vill INTE vara sur, arg, irriterad. Det är inte jag!! Tar aldrig ut det på barnen vill jag påpeka. Trots alla mina fel och brister så tycker jag faktiskt att jag är en bra mamma, som lyssnar, finns där och hittar på saker. Men visst, jag skulle säkert kunna vara bättre.

Usch, ibland känns det läskigt att skriva här. Lämna ut sig själv. Känner att jag håller tillbaks. Tänk om någon förstår vem jag är..,

Heja dig Fia! Vi kämpar vidare. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Men jag kommer aldrig se mig själv som ett offer för vinet, jag kämpar på och tillslut blir kommer jag vinna helt och hållet. Tills dess tänker jag se positivt på mindre segrar (dagar, kvällar etc) då jag klarade det!

Kram

jag tror det är ett jättebra sätt att säga att man inte har en bra dag. Man kan till och med säga att man behöver vara ifred ett tag även om man bor tillsammans.

Du kanske kan föreslå att ni lagar mat tillsammans, eller att ni turas om? Om han inte går med på det så laga bara en portion av något supergott, duka fint till en person, häll upp ett lyxigt bubbelvatten i finaste glaset och njut alldeles för dig själv!

att du tycker så Adde. Jag har nog själv svårt att se på vilket sätt jag kan bidra till din utveckling men jag blir såklart glad av det du skriver. Jag vet inte om jag har så mycket kunskap, tycker att jag gör om samma misstag om och om igen även om det går sakta framåt.

Jag jobbar med ungdomar nu under min praktik och det jag kan se att jag har, som verkligen är till hjälp i mitt arbete, är livserfarenhet. Jag har helt enkelt varit med om en himla massa saker i mitt liv och rört mig i ganska "ovanliga" miljöer vilket underlättar i min förståelse för de olika problem dessa ungdomar kan ha med sig. Jag hoppas verkligen jag kommer kunna fortsätta där och använda mig av de erfarenheter jag har för att kunna vara ett stöd för dem.

Kanske var det det du menade med kunskap.

Tack i alla fall!

Vet du, när jag började praktiken blev jag också helt utmattad när jag kom hem. Samma sak har jag sett hos vänner som varit arbetslösa eller sjukskrivna en tid. Jag tror att det tar ett tag att vänja sig vid alla intryck och möten med människor och allt nytt som måste översättas i skallen. Om man dessutom för en stor personlig kamp för att bli en bättre människa för sig själv så går det åt en massa energi.

Och du, du lurar inte dina nya kollegor bara för att du inte berättar allt om dig själv. Du vet ju heller inte allt om dem, vem som blir misshandlad hemma, vem som bär läderunderkläder, vem som dricker för mycket, spelar för mycket. Alla människor har en massa saker under ytan som inte syns och man väljer själv hur mycket av sin integritet man vill släppa på för nya människor.

Dessutom så är du ju inte bara en vinkärring, eller hur? Du är också FriaFia, FurieFia, och den här roliga, omtänksamma och kloka Fia som du visar här på forum. Jag är säker på att de har många anledningar till att gilla dig för den du är.

Han mellanlandade hemma innan ett nytt möte och kramade mug och sa att han älskar mig så mycket. Jag kunde inte säga någonting. Känns som att jag måsta väga allt på guldvåg som jag säger.. Han sa att vi får prata när han kommer hem sen. Jag vill inte prata just nu, vill inte för jag har inget att säga som jag inte redan sagt. Det känns bara tomt..
Det enda jag vill säga har med alkohol att göra och då vet jag ju att han går i taket. Men det får bli så för det finns inget annat att säga förutom att han gör mig illa. Eller?

Vad konstigt? Även jag har tänkt på motorer idag, eller snarare min egen motor. Sen tittar jag in här för att tacka för något helt annat och ser vad du skrivit. Det slår mig att vi ÄR lika vi människor. Även att vi KAN lära av varandra. Vad jag ville tacka för var dina ord om hur illa din man kunde göra dig genom sina ord. Den tanken bär jag med mig sen ett par veckor. Att inte såra i onödan, att inte såra för att jag värker. Det är en tuff kunskap men jag försöker verkligen och är oerhört tacksam för att du och andra har satt det på pränt. Att det gör ont.

Önskar dig en bra dag i ditt tillfälliga "singel" liv! Fia

Två saker retar mig just nu. Posten som delas ut vid 17-20 tiden i mitt område och vi har bara en sån där box nere i porten som jag måste rusa ner och kolla. Jättejobbigt tycker jag när man väntar på något viktigt. Fast jag förstår att detta är för brevbärarnas bästa. Den andra saken är matlagning. När jag för ca 25 år sedan träffade min man så stod han för all matlagning de första åren. Han sa att han tyckte det var kul! Kul? Det var ju en uppenbar lögn för nu är det bara jag som kockar här hemma. Jag avskyr matlagning men gillar att äta. Hur blev det så här? Ännu tristare att laga mat utan ett vinglas brevid mig. Som ni märker är inte humöret på topp idag. Men jag ska försöka vara snäll. Ta till mig det som framför allt Sorgsen har lärt mig. Jag ska tala med mannen om att jag jag har en dålig dag istället för att släppa någon syrlig, illvillig, onödig kommentar.

FurieFia

Hej Anli! Hur är det med dig? Går det bra eller går det sämre? Jag har faktiskt klarat en nykter helg nu. Inte min första eftersom jag förr kunde dricka mitt i veckorna så var en nykter helg inget ovanligt för mig. Brukar alltid ge mig efter en ca 4,5 dygn. Men denna gången kändes det annorlunda. Ett aktivt val! Fast idag kom det över mig, det där drickasuget. Kändes som jag kastat bort helgen när jag inte passade på. Hur störd är jag inte? Detta är inte "normala" tankar. Men jag kommer inte att dricka idag. Det är det enda jag är hundra på. Inte idag! Börjar bli mindre arg. Eller nej, det är inte sant utan jag blir fortfarande sur på allt och alla men orkar inte ödsla någon energi på att reagera utåt. Jag tror jag lider av någon vitaminbrist eftersom jag är så oerhört trött. Vinet brukade vara mitt bränsle och nu vet jag inte riktigt vad min motor behöver. Nu blev det fel, jag ville ju veta hur du har det! Hoppas att du mår fint och undrar om du har pratat med maken? Är du lika trött som jag? Många frågor.

Kramar Fia

Har inte skrivit nästan på en vecka. Inte för jag har trillat i vinglaset men för att min stackars kropp hamnade i chocktillstånd. Det där med arbetslivet tog mycket på krafterna. Hur hinner folk? Arbeta, handla, laga mat, kanske ta hand om barn? Jag blev helt matt. Men ingen vintröst trots att tanken fanns där i fredags. Men så kände jag att jag mår så bra av att vara nykter så jag vill inte vina. Istället köpte jag boken Fenix tipsade om och den var bra! Gick långa promenader men min man i släptåg. Även han höll sig nykter i helgen. Vi åt lunch ute både i lördags och igår och mannen drack ett par öl båda gångerna, men ingen drängfylla. Själv fick jag mineralvatten. Så saknar jag vinet? Ja, just idag kom det över mig. Tänker tokiga tankar som att helgen kastades bort. Varför passade jag inte på att dricka? Nu får jag ju vänta en vecka till. Tror att nästa helg kan bli riktigt tuff med dessa knäpptankar i huvudet. Får se till att ladda ordentligt med antabus på fredag. På det stora hela mår jag bra. Trist är det, men kanske är det meningen att vardag ska vara trist? Jobbet går bra. Alla är trevliga och ingen tycks ana att jag är en vintant. Det får mig att växa men gör mig som sagt också så trött. Känns som jag lurar folk.

Fia

Ta det här på rätt sätt. Det ekar i korridoren på forumet och man retar sig på småsaker.
Hoppas du har det bra, välkommen hem skall man kanske säga?
/A

Kul Dompa att du kommit i gång att springa lite och att häcken har vandrat upp en bit!
Själv har jag legat i för fullt med vinterträning och nu åker Cykeln fram och det laddas för lång lopp! 5-6 timmars pass blir det fram över!
Hoppas på att det blir ”vitare” fram till Vätternrundan..
Jag avundas dig som får gå glassa på stranden i Perth,

Ha det bra!

//Paron//

skugga är jag idag... "När du möter demonen - vik inte undan med blicken..." idag vännen Victoria behöver jag dina ord. / mt

såg jag din berättelse om middagen. Det finns ett antal stigman och jag antar att de byter skepnad med tidens gång. Så härligt att ni klarade middagen/utmaningen galant så där tillsammans.

Vi dricker numera alkoholfritt och 0,5-öl och vin och det har fungerat bra länge nu. Då vi åt på ristorante senast och frågade efter alkoholfritt förklarade faktiskt servitören att det inte var helt noll... Snyggt. Annars upplever vi väl en viss stigmatisering... i delar av bekantskapskretsen. Ja, det kan man nog säga. Jag vill precis som markatta normalisera valet att inte dricka - för min personliga del har det aldrig varit ett bekymmer... men inte är det ett enkelt och självklart val i samhället.

Mannen har i kontakt med andra nyktra konstaterat att man inte vill låta sig förminskas till en före-detta-alkoholist - tror det var så de formulerat sig - i stället en-stolt-nykter-alkoholist. Men inte ska man behöva förklara sig, det tycker jag inte. Vi pratar av och till om det där... Intressant att dela tankarna här.

Trött i huvet idag... inte av alkohol nej, nej:) - och trött i själen... av livet. Men jag har levt så länge att jag är förvissad om att det kommer ljusare dagar.

Kram min vän / mt

att när spänningen släpper så tar all gammal undanträngd trötthet sin plats... det är som det ska vara.

För övrigt är också jag ledsen idag - över gamla sår som då och då rivs upp och gör ont, ont... Just nu får jag tröst av mullegubben men jag orkar knappt ta emot. Livet, livet... det känns.
Kramar, till oss alla som behöver... varandra. / mt