Senaste kommentarerna i forumet

heter en bok av Camilla Kuylenstierna som jag inte nog kan rekommendera. Hela hennes livsresa från akoholistbarn, till alkoholist och till nykter alkoholist är naken och sann. Men också hoppfull om ett mycket bättre liv utan alkohol.
Har kanske puffat för den tidigare, men hur som helst. Tror den skulle passa dig Fia. Hon kallades sig själv FulCamilla när hon söp och FinCamilla när hon visade upp den fina sidan utåt. Kolla in på Youtube om du vill, det finns en intervju med henne på bland annat TV4. Jag sträckläste boken.
kram,
Fenix

Ville bara titta in och säga hej! Jag tror jag klarar det ikväll med, att vara utan vin. Mest för att jag är så trött. Hann nog bli lite lat där under arbetslösheten. Tyvärr blev det många timmar med vin och dagtv i soffan. Hoppas du mår bra, att din kväll också blir fri.

Kram Fia

Men fy vad trött jag är. Sovit uselt i två nätter. Först av nervositet sedan av nya intryck. Tror jag ska lägga mig direkt efter middagen idag. Är till och med för trött för att morra hoppas jag. För det sista min man behöver är en FulFia. Blev väldigt tagen av det Sorgsen skrev och av det hon har delat förut. Alkoholistens egotrippade, okontrollerade humörsvängningar och elakheter. Nu menade jag inte Sorgsens man utan mig själv, men jag har börjat förstå hur en anhörig kan uppleva utagerande gap och skrik. Det måste ta slut. Jag är närmare 50 än 13! Annars en bra dag. Ska nog krama mannen lite extra när han dyker upp. Tänk att han har stått ut.

Fia

för den intressanta länken ! Jag delar budskapet vidare :-))

...resan tillbaka till livet är krokig, lika krokig tillbaka som ner i dyngan. Men, betydligt trevligare se att målet är uppåt och framåt trots felsteg och otrevligheter.
Jag väntar inte på återfall men är fullt medveten om att de kan lura bakom var kommande timme.

Lycka till

...jag har faktiskt ingen aning!

Men, istället för att vända ryggen till, trots sängvältarförsöket och att han vägrade prata med mig, avslutade jag inte med tystnad. Alltså, det han skrek tidigare var så otrevligt att det inte ens gick in i min kropp. Han var totalt ointresserad det mesta av den helgen. det var kulmen på senaste månaden. det positiva började ta slut omkring 2veckor in i behandlingen.

Tidigare den söndagen hörde jag hans fraser som nästan alla tillhörde mina ord från formuläret jag fick från gården när han gjorde behandlingen. Det, som jag ser det, var inte riktigt genomgånget där och skavde i honom. Ingen fanns runt honom att bolla tankarna med. Jag var ju orsaken så mig frågade han inte.

Jag vet inte om mina ord gick in den helgen, men, jag vägrade bara lämna det därhän. Jag försvarade inget, förklarade i korta meningar att mycket han irriterade sig på var sånt jag reflekterat över. Inga sanningar, men mina upplevelser och min vetskap.
Mycket uppfattade jag då, den dagen, han inte uppfattat var så stort. Han hade inte koll på hur stor del av hans liv som var upptaget av sjukdomen. Så ser jag det, men är definitivt ingenting mer än min upplevelse. Inte heller något jag analyserat närmare förrän nu när du får mig tänka till.

Oavsett så avslutade jag med att stå intill sängen med jackan på och på väg mot min bror. Där sa jag, utan ilska, att jag tror på oss, att han behöver hjälp och att jag älskar honom. Att vi behöver hjälp för komma vidare. (Den hjälpen är alltför tidig dra i nu, nu ska vi bara överleva och njuta var dag som tilldelas oss. Inget jag sa men har fullt klart för mig. Kanske vi inte behöver den hjälpen, kanske det räcker veta den finns?)

Sen hörde jag ingenting, och om jag inte börjat försöka vända hade han inte varit på väg hit.
Motsatt många av hans nyvunna "vänner" har de stora problem i sina förhållanden men sina jobb kvar. Vi har alltid haft varandra på ett eller annat sätt.

Att det är en förändring är uppenbart, att vi båda mår bra i den är lika uppenbart.
Jag har frågat om vi inte kan stryka ett streck över den där helgen. Det tyckte han också. Kanske var han rädd jag ville "utreda" sörjan, det där typiskt kvinnliga ;)
Jag är kvinna ut i fingerspetsarna men mitt liv har gjort mig aningen mer taktisk ;)

Tjat och tugg är jag allergisk mot, alltid varit, tugga problem förstorar dem oftast. Ta tag i dem och försöka göra annorlunda nästa gång.

Vet inte om jag svarade på just dina frågor. Tror inte det finns ETT svar, men jag gjorde om och gjorde, som det ser ut, rätt för tillfället.
Det räcker för mig för idag och imorgon.
Nästa vecka är en ny vecka, den tar vi då.

Kram kram

Det är klart att det är han som ska välja, jag menade bara att diskutera allmänt om triggning.

Jag har gått på Alanon ett flertal ggr och tycker att det är bra. Men ibland känns det inte lika aktuellt eller så är jag bara lat att ta mig iväg. Min sambo har också prövat AA. Jag erbjöd mig att följa med, men han gick själv. Han säger att han inte tycker om att prata inför grupp. Markatta, du trodde det kunde vara skam, det är också mycket möjligt. Jag tycker inte att jag kan bedöma detta, hoppas bara att han hittar något alternativ. Jag köper aldrig hem alkohol längre, lättöl köpte jag ju, men tänker inte göra det längre.

Tycker annars att det mesta funkar bra. Han har sagt att han vill sluta, det är bara ibland som viljan svackar lite. Det har gått mer än 2 månader nu sen han söp!

i mina tankar. Allt gott längs vägen :) / mt

Kanske dags att byta namn?
Jag gläds med dig och för era framsteg! Sån skillnad hur du beskriver mannen idag och för några veckor sedan! Vad tror du, är det AA och anhörigvecka som har gjort skillnaden?

Ha det bra tillsammans / K

..för den som har lust läsa.

http://primetimeisnow.com/wordpress/?page_id=187

...ofta Mulletants ord. 1,5 år känns realistiskt och de nästkommande med mest det nästan ofattbart goda, om jag får välja ;)

Jag hade ett år 2012 som gick tydligt nedåt, stod ut och var kvar i äktenskapet.
Tiden före hade upp och nedturer.
För 10 veckor sen började mannens behandling, min anhörigvecka för 12 veckor sen, från 1 dec mitt första inlägg här efter månader som "läsare".
Jag har inte räknat med under över en natt. Min tanke har varit, tiden det tagit-allt som hänt fram till behandlingen, samma tid måste det få ta komma i fas.
Jag hoppas innerligt det kan vara så, att ingen av oss hoppar av innan resan är i "mål".
Vi förtjänar få uppleva det nästan ofattbart goda tillsammans.

Nu är han på väg hit. Det känns bra. Den lilla oron över att det bryter det friska mönstret med AA får jag försöka släppa. Han hade inte kommit om han inte varit mogen för det. AA finns ju här också. Han var väldigt väldigt nöjd över vara på väg. Pigg och glad i telefon.

Jag är så glad jag inte gjort något förhastat. Min ultimatumslapp är kastad sen ca 2 veckor och var inget bra schackdrag. Aldrig mer så, aldrig!
Mycket har förändrats och bara åt det goda!

Hej på er alla!
Sliter fortfarande med det gräddvita tillvaron.
Tror att jag snart ger upp den tanken och går över till den helvita linjen.
Har så jäkla svårt att hålla mig till måttliga intag av alkohol det blir ofta mera en det jag tänkt mig.
Har även trillat dit på Nikotinet som jag hållit mig borta ifrån i flera år jag blir riktigt sur på mig själv!
Är det inte det ena så är det det andra. Och summan av lasten är konstant.

Som så många gånger förr nu får det bli ett krafttag!!!

//Paron//

Nä man vill gärna inte surfa denna sida var som, tycker Fia att skriva en text i mobilen
borde du testa! För mig är det så lätt att tappa helhets bilden när man blir svag.
det låter bra det Fia med powerwalks! Troratt det är jätte viktigt att få
ut aggressionen på nått sätt, att lätta på trycket. Och motion o träning är bra.
Som skönt på nått sätt kunna vända på den inre hatet, ångesten när världen smakar
skit och man vill bara slå den på käften. Då tar ja i extra i gymmet. Man måste ju göra
nånting för att må bra och vinna självrespekt o positivitet när man axlar så mycket skit
inom sig.

Min inre alkohol demon knackade på idag, nionde dag nykter. men lyckades slå bort tanken fort utan
att tänka för mkt o bli frustrerad. Kändes bra! Dagen är inte över men den är inte välkomen nå mer.
Men förbannat så less jag är att tänka på alkohol hela tiden på ett eller annat sätt.
Känslomässigt upp och ner, ibland orolig och ledsen hur man behandlat sin kropp o hur
mkt man kortat livet med detta gift:( men även glad att jag formats till den jag ändå är.
Är det inte det ena så är det de andra, alla lider vi väl av nått.
Jobbet kallar, kör hårt vänner!

att höra Jörgen! Ja, innan jag var så korkad att jag skulle prova på en helg förra sommaren, så hade jag en period på ca 8 månader nykter. Mådde för det mest mkt bra. Under den tiden hann jag och min fru med två utlandssemestrar, helt utan alkohol för min del och mkt lite för hennes del. Jag kan inte komma ihåg att jag saknade alkohol alls utom en kväll på en restaurang när ölglas glimmade mot solljuset som silade in på puben. Men det var ju bara en optisk synvilla egentligen, av den förföriska drömmen om ett lustfyllt och trevligt drickande. Mitt stora problem med drickandet har dock inte varit på semestrar egentligen, då är jag ju med min fru eller familj, och det finns inte utrymme för det hämningslösa drickandet. Det tar jag med råge igenom när jag väl är hemma igen och kan dricka ostört när alla lagt sig. Just nu känner jag en stor glädje i att vilja vara nykter igen, och ser fram emot varje dag och kväll nykter. Och inte minst kommande semestrar med sinnena i behåll. Alkohol innebär ENBART skit för mitt liv, och det känns som om jag till fullo förstår det. Alltså ska jag ha en bra sista del av mitt liv finns inte minsta droppe alkohol på kartan. Och det känns på intet sätt som någon uppoffring eller saknad. Det kommer säkert dåliga dagar, men det känns grundmurat att INGET, inte ens tillfälligt, blir bättre med alkohol.
Skönt att få skriva ned dessa tankar.
/Fenix

Hej Lejonet!
Jag vill bara hälsa dig välkommen till forumet, och skicka dig en liten puff av den berömda sinnesron.

Fortsätt läsa och skriva här, så följs vi åt längs vägen!
/H, tillfrisknande medberoende till en numera nykter make

<3

:-)

Det är eller rättare sagt var så förr, efter en veckas semesterdrickande blev återställaren nödvändig, fan va gott att slippa detta! Jag minns hur dålig jag var i magen när jag höll på som bäst uppblåst och konstant orolig i magen, frenetiskt tuggande på Fisherman eller tuggumi.

Som svar på din fråga hur min fru reagerade på vår semester, äntligen kunde jag ge både min fru och grabb en semestervecka av enbart glädje & trygghet, utan oro och dålig sömn för dom.

Tyvärr var det många årsedan dom upplevde en sådan semester, jag hoppas och måste tro att dom aldrig behöver uppleva en dålig semester ihop med mig igen.

Min fru tappade totalt intresse för helgvin ca ett år innan jag kom i behandling för min alkoholism.
Men innan mina problem blev för stora så drack även hon med måtta, likt din man.

Jag känner ett väldigt stort stöd av att min fru valt bort alkoholen, skulle nog varit svårare ytterligare att klara upp detta för mig om så inte vore.

Måste fixa biffen denna gång, jag tror faktiskt att jag har koll på läget. Mår mycket bra och tänker väldigt lite runt A.

Hälsningar Jörgen Nykter alkoholist

...läsning.

Fia, när det var som sämst i höstas, när maken var i princip okontaktbar, då var jag arg, irriterad, asocial.
Nu är maken småirriterad, det kan vara för jag inte ringer, för att jag ringer, för att lampan är tänd i fel rum eller omvänt.
Omöjligt veta när och vad, men i torrfyllor, ångesten, svettningarna, fyllorna,...alla dessa svängningar kunde jag inte göra någonting, bara välja gå undan, det var ledsamt och tungt se hur hans kropp och själ led.
Det som händer nu tar jag, emellan irritationerna är han ju världens underbaraste. Känns som vi håller på lära oss gå nu, ibland genom att stötta varandra, oftast stapplar vi vidare med egna tankar och göromål men vi är fortfarande gifta. Det är jag så glad över. Min stolthet över hans nykterhet finns inuti mig och mannen känner den utöver att jag säger det då och då. Det är bara min bror som vet vad som hänt och händer inget mer så stannar det där. Ser fram emot sommaren!

Lycka till på jobbdag nr2 imorgon.
Morra på du, välj dina offer bara ;)

Det gör vi! Kämpar vidare!

Tänkte på dig i dag, att det var din första dag. Pirrigt, men kul säkert. Vad roligt att det verkar bra! Kommer säkert hjälpa och motivera dig också, man vill ju verkligen göra ett bra intryck och visa vad man går för första tiden på ett nytt jobb. Skulle gissa att du somnar "ovaggad" ;) ikväll, huvudet brukar snurra av allt nytt så där i början.

Jag kämpar också på. Konstigt hur man kan gå från att självsäkert tänka att "i dag vill jag banne mig inte dricka" (oftast kommer sådana tankar på morgonen), till "men nu har jag ju faktiskt förtjänat ett glas vin" (oftast framåt eftermiddagen, då morgon känslan är som bortblåst). Viljekraft är väl det det handlar om så här i början. Att på ren vilja tvinga undan eftermiddags/kvällstankarna! Och försöka belöna sig med ngt annat kanske. Har inte själv riktigt hittat ngt, ja förutom godis och mat då.

Vi kämpar vidare!!!

Låter som en underbar semester. Att komma hem utvilad istället för nersupen. Riktigt bra jobbat Jörgen! Jag vill nog testa detta expriment i sommar när vi ska utomlands i tre veckor. Kan bli tufft eftersom min man gärna tar ett par glas. Nej han är inte alkoholist och han tvingar verkligen inte mig att dricka. Men jag tänker nog i samma banor som du tänkt förut. Så trist att inte få ta sig ett glas vin till maten, eller på balkongen eller slutligen efter ca en vecka, till frukost! Nu lät det ju inte så mysigt längre. Hur reagerade din fru/partner? Blev det helvitt där också? Grattis till över en månad!

Fia

utan vin, så irrationell är vår dumma hjärna att det blir "trist" utan alla negativa konsekvenser vi haft av drickandet! Jag VET! Men jag kan lova dej att det blir bättre. Håll ut och efter ett tag är det inte trist längre. Man får så många andra möjligheter när man blivit nykter och när tiden går så blir man så nöjd med sej själv för att man är så DUKTIG så man blir glad igen! Jag lovar att det blir bättre!

Inte vågar jag plocka bort namnet FylleFia, det skulle vara att utmana ödet. För jag vill vara klar med henne, men är inte alls säker på att jag kommer att lyckas. Just nu går det ganska bra. Jag ska inte ljuga, en del av mig vill ta ett glas vin. Som idag efter första arbetsdagen som gick bra. Vad tänker jag på hemvägen? Jo, att nu har jag väl ändå "förtjänat" ett glas? Men jag får inget, för nu är det slutljuget. Jag vill ha minst en flaska och det skulle inte bli bra. Gick hem istället. Så FriaFia fick sin vilja fram idag. Men imorgon? Tack vill.sluta. Nej, yxan är borta. Klorna är indragna. Men däremot gissar du fel på resten. Jag är inte energisk och positiv. Jag är rastlös och ganska arg på hela världen. Mest på mig själv, men jag tror att jag har förstått att hålla tyst och fokusera på mina egna misslyckanden. Nu kommer det säkert inte alltid att lyckas, men jag är inte sämre kvinna än att jag kan göra ett försök.

Idag är jag stolt. Jag har ett arbete och ska precis som Anli lägga mig nykter. Inga storverk men två under i min värld! FriaFia

Och måste få säga:
-Vad duktig och strong du är!
Din entuast och energi, all din possetiva energi smittar av sig.

Jag blir glad och själv taggad av att läsa dina inlägg.

Du andas hopp och framtidstro, en helt annan Fia mot den som jag sprang och krockade med.
Hoppas att vi grävt ner våran yxa, jag har betett mig dumt. Utan frikort eller liknande ber jag dig om ursäkt.

Stort grattis till jobbet oxå, måste varit en stor sten som föll från bröstet.
Grattis!

Nu när jag tänker efter så har du inte bara förändrats.......... Nä, du har ju blivit

FRIA FIA, hon som är som en fri fågel uppe i den klarblåa himmlen och bara svävar och tittar ned.

Är det en fågel eller ett flygplan??

- Nä det är ju FRIA FIA!!!

Way to go.........
/A

Jag tycker inte din mobiltext är löjlig. Det verkar ju vara ett bra redskap. En bra idé. Kanske ska jag skriv ner något liknande som går snabbt att plocka fram vid minsta tveksamhet. Ibland är det ju inte direkt läge att börja surfa här. Inte skulle jag vilja att min bussgranne kastar ett öga på min mobil och ser att jag är inne på Alkoholhjälpen! Löjligt, men som du och många andra har konstaterat så är detta verkligen en skammens sjukdom. När det gäller självhjälpen så tycker jag att övningarna kompletterar varandra. Vissa kan kännas rent av fåniga. "Det här kan jag ju redan", men för mig är det bra att sitta med dom ändå. Jag liksom repeterar in budskapet. Aggresionen känner jag igen, jag har blivit så oerhört ilsk och lättretlig. På allt och alla. Tror att hundratal elaka tankar passerar mitt huvud varje dag, som tur är släpper jag oftast inte ut dem. Och då blir man ju frustrerad :). Min man får tyvärr ta mycket skit, av någon anledning tycks vi såra dem vi älskar mest. Kanske för att vi vet att de älskar tillbaka och inte bara går. Som granntanten skulle göra om jag sa att jag tycker hon har för mycket parfym på sig och stinker ner hela j...a hissen. Löser det lite som du. Fysisk aktivitet. I mitt fall långa, långa powerwalks.

Jag skäms också för mitt problem. Det är därför det är så bra att vi hittat hit. Här kan vi kommunicera med andra utan att skämmas. Glad att du också är med nu!

Fia