skrev Alkoholhjälpen i Div åsikter eller...?

Jag har samma upplevelse från mina år på behandlingshem. Men jag och de andra anställda drack nog mer kaffe är de som var där för behandling. Så vi kan då konstatera att det finns ett samband och att det kan vara en del av en framgångsrik förändring.


skrev Gäst i Tips på bra litteratur, internetsidor och filmer

I dag skriver Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, en debattartikel i DN om barn och vuxnas alkoholvanor. Bland annat skriver hon: Att sätta sig bakom en bilratt när man supit sig full är en erkänt oacceptabel och enligt svensk lag straffbar handling:

"Att sätta sig bakom en bilratt när man supit sig full är en erkänt oacceptabel och enligt svensk lag straffbar handling. Att ha ansvar för ett litet barn och ändå supa sig full är däremot tillåtet. Fastän det är fullständigt oacceptabelt. Fastän det utsätter ett till den vuxne helt utlämnat barn för en så uppenbar risk. I många fall endast risken att inte få mat och omvårdnad, bli totalt negligerad eller utsatt för skrik och okvädingsord från en för barnet fullständigt obegriplig och skrämmande vuxenperson. Men ofta risken att bli slagen, kanske sexuellt antastad, i värsta fall att dödas".

Debattartikeln är väldigt intressant, läs den!

/ Kram Märta

http://www.dn.se/debatt/bestraffa-supande-foraldrar-som-satter-barns-li…


skrev Adde i Div åsikter eller...?

det finns ju alltid en annan sida av saken : http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=5432404&date=&me…

Med tanke på den enormt, kopiösa, mängd kaffe som konsumeras på ett behandlingshem för alkoholister så tror ju i alla fall jag på ett samband. Vi pratar om litrar per dag i början av behandlingen för att sjunka till kanske "bara" 10-12 muggar (inga små koppar där inte !) per dag i slutet av månaden.

På våra återträffar brukar vi skämta om den fantastiska mängd kaffe vi brukade hinka i oss. Numera är vi inte i närheten av tidigare konsumtion.

Och ett AAmöte utan kaffe ?? Nja........!!

Nu ska jag nog ta en kopp !!


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Ja,.. jo... hur ska man förklara...?

Längst ner på forumet finns det en sökfunktion, där får ett svar som är helt i o-ordning, dvs ej kronologisk sådan.
På den andra föreslagna sökfunktionen som omnämns som en länk på forumet behöver justeras, så får man bara träff på sina egna inlägg...

Om jag söker på ett ord, i mitt fall "Berra" så vill jag helst se allas inlägg där det namnet omnämns, och i kronologisk ordning...
Då kan jag se vilka trådar jag har varit inne i och skrivit inlägg i tidigare, och kan kolla om någon har svarat på det.
Jag kan också se om mitt namn omnämns i någon annans tråd som jag ännu inte har varit och och kommenterat i..

På så sätt går det snabbt och smidigt och se om allt är lugnt på forumet, jag har checkat av allt på mindre än en minut, och kan återgå till jobbet t.ex.
När jag sedan får tid, så skriver jag låånga memoarer och noveller på min egna tråd, och kommer med små uppmuntrande tillrop hos de andra..

Då blir det effektivt och ett behagligt surfklimat för mig i alla fall...

Mors Berra


skrev Alkoholhjälpen i Ångesten tar mitt liv...

Hur menar du med "gamla" söket?
Om du kan förklara lite tydligare vad du skulle vilja ha så ska jag försöka.


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Han håller på och "värmer upp" i sin "tomteverkstad"

Smygbilder tagna här...

http://www.liveleak.com/view?i=449_1290038609

Mors Berra


skrev tsandra i Vill inte - kan inte

Glad att se dig här igen! Har följt din tråd länge, gillar dina uppriktiga och humorfyllda inlägg. Skickar dig en virtuell klapp på axeln för att du är tillbaka och skriver.


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

Tack goa vänner!
Känns verkligen märkligt, att man liksom har en släkt här på nätet, en hel del människor som man på något vis känner och har en relation till. När man som jag trillat dit igen, känner man en slags skam inför er, känner sig dum. Vill inte berätta det egentligen. Ändå har jag ingen aning om vilka ni är, har aldrig träffat er. Lite skum den här ny nätvärlden. Men fantastisk på sitt sätt.
Ha en bra dag där ute IRL.
/Fenix


skrev lillablå i Vill sluta nu!

Ville bara kolla hur det är med dig...
allt bra? skriv gärna en rad så vi vet!
/k


skrev Gäst i Vill inte - kan inte

Behöver vi alla. Skönt att du är med i matchen igen, Jag kör inga tre veckors men sist blev det tre dagar. Inget jag blir riktigt sjuk av men det räcker gott o väl ändå, Upp med hakan och kämpa vidare. Så är det bara

kram


skrev viktoria i Vill inte - kan inte

Fint att du är på tåget igen, kramar V


skrev lillablå i Vill inte - kan inte

Så himla gott att du är tillbaka igen!
har saknat dig


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Det där funkar skitfint, TACK, det gjorde mig verkligen jätteglad...
Jag såg t.om när forumet gick ned sig, för att återstartas kl 13:05, så det var "min" åtgärd du fixade, tack igen!

Är det struligt med "gamla" söket???

Det vore nog i sådana fall mitt sista beklagande, sen ska jag inte tjata mer...

Berra


skrev ahstudtest i Ångesten tar mitt liv...

Tack Berra. Jag säger som superhjälten i sonens saga: Det tillhör jobbet.
Men det är klart, det är alltid trevligt med lite kärlek på jobbet :)

Nu ska det gå att se hur många gånger varje ämne är läst i respektive del av forumet. Det börjar räknas från idag 13:00. Så det som lästs tidigare räknas tyvärr inte.

/magnus


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

homofoben i mig säger .."Nej!"
Men hjärtat säger... Love You!

Berra


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

..för att du är en sådan kämpe, och är så öppen & ärlig med dina reflektioner...

Märker du att ditt drickande förändras?, att du får i dig mindre vid varje tillfälle, eller dricker på ett annorlunda sätt?

Dvs påverkar de tankar du lägger ut på forumet ditt egna tänk, typ .."...jo men jag skrev ju så här..."
Så att du har någon form av hållhake när du väl har bestämt dig...
Eller är det "bestämmandet" som har förändrats, och drickandet är det samma?

Jag tror nog att jag personligen hade mest problem med bestämmandet,
minsta tvekan ledde till fortsatt drickande, alltså "inget mer dividerande" för min del...
En punkt, ett avslut i mitt liv, och sedan ....blicka framåt...

Inte lätt, nejnejnej, jag fick ta det abstines-dille som kom efteråt, och alla andras reaktioner...
Skitjobbigt när man "knappt" hade bstämmt sig själv, att sedan kunna försvara sitt val inför alla andra....
Och alla de andra, som egentligen bara vill försvara sitt egna missbruk, eller riskbruk...

Ingen ide' att överhuvudtaget gå in i en konfrontation med någon som har bestämt sig för att fortsätta dricka...
Mycket mera matnyttigt att ta en liten diskussion med någon som tvekar på sitt brukande...
Det hjälper oss båda, OM han/hon vill se sitt egna drickande som ett potentiellt problem...
Som alla andra frågor, saker och ting måste få mogna fram...

Sedan finns det ett tvångsbeteende att man alltid brukar dricka vid vissa tillfällen, och där gäller det att bryta rutinerna
till något annat, eller helst bara låta den försvinna, och inte ta ett substitut (typ läsk) istället för...
Då tänker man ju på..."..jag dricker det här istället för..", och det blir ju ingen direkt glädje med den drycken då...
Bättre att dricka läsk när man verkligen är sugen på det, så att den fyller sin "egna" funktion...

Jag menar att inte dricker jag Oboy på jobbet istället för kaffet, way to far with sugar...

Det finns de som snor en påse kaffe på jobbet regelmässigt, och menar att de har de rätt till eftersom de inte dricker kaffe på jobbet, men hemma...
Alla ska se sina rättvisor ända ut i lillfingernageln, ge upp någon gång...!
Ska vi börja sno skithuspapper på jobbet också?, "...för jag använder inget papper på Nr 1, och gör inte Nr 2 på jobbet..!

Nej lägg ner alla energitagande tankar, såsom yttepytte-rättvisor, och skaffa sig ett eget liv istället..
Koncentrera sig på sådant som är viktigt, skapa glädje genom att bjuda på sig själva istället, och bry sig om andra...

Jag tänker mycket på det talesättet, .."Har du inget gott att säga, så behöver du inte säga någonting alls.."
Även om det för stunden skulle kännas skönt att få spy ut sin galla, så måste man tänka på sina medmänniskor, det blir ingen trevlig stämmning!

Så jag har till viss del lärt mig att knipa käft, ...för andras skull...
Men öppnar den för min egna, OM någon försöker sätta sig på mig...

Jag ska vara ärlig mot mig själv, och skapa ett välbehövligt livsutrymme, jag tänker inte falla för den "teatern" som skapas runt mig, på jobbet t.ex.

Jag är jag, och jag ska vara snäll mot mig själv, och då mår jag som bäst...

Ett av de ingående ingridienserna heter..."INGEN ALKOHOL", för Berra..

Mors Berra


skrev Alkoholhjälpen i Ångesten tar mitt liv...

Du är en viktig del av Alkoholhjälpen. För mig och för många som läser det du skriver. Jag är mycket tacksam för det "gratis" arbete som du och andra lägger ner för att hålla det här forumet levande. Jag ska göra vad jag kan för att hitta en lösning på det problem du upplever. Om du skriver det är jag säker på att andra också upplever samma. Jag återkommer.

/magnus


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

Tråkigt Berra att du upplever det så. Jag förstår hur du tänker. Hoppas Magnus kan fixa till statistik som du vill ha den.
Som jag nämnt tidigare är du en av de stora inspiratörerna här på forumet. Men det blir väl lite som att sitta och spela och sjunga bakom en nedfälld ridå på en scen och inte veta om det finns någon publik där ute i bänkarna.
Nåväl, jag har tänkt mkt på dig de senaste tre veckorna, då jag fyllt mitt blod med kemikalier. Nu är jag uppe på vägen igen, och det är sådana som du och Pia bland annat, som ger mig hopp och kraft.
/Fenix


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

Tack Snoopy!!
Behövde någon som knuffade igång mig. Som väl alla kan gissa, så tog det slut efter nästan 10 veckor. Skulle på det en helg bara. Nu blev det tre veckor i stället, men i söndags var det äntligen stopp och nu är det dag fyra och jag känner glädje igen. Skulle jag ha försökt innan att förneka hur det går, så är det ingen idé längre. Börjar jag dricka fortsätter jag, varje dag. Tack och lov bara tre veckor den här gången, brukar bli tre månader. Men jag har anammat vad någon skrev här (har varit inne mest varje dag) att klappa mig på axeln när jag gör ngt bra i stället för att kasta skit på sig själv för allt dåligt man gör. Så jag har klappat mig på axeln flera gånger de senaste dagarna, när jag tagit min antabus, när jag motionerat och så vidare. Och hur dumt den än kan verka, så blir jag glad när jag säger något uppmuntrande och ger mig en klapp på axeln. Folk som ser det kommer väl snart att ringa psykakuten:-)
Så Snoopy, vi klättrar upp igen. Visst grejar vi det, alternativet finns inte!
/Fenix


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Inte för att vara en klagare, men hela nya forumet har verkligen "fuckat upp" min vardag...
Jag vet om ambitionen, och Magnus har verkligen gjort ett hästjobb, det är jättefint här, ...men

Jag brukar 3-4 ggr dagligen gå in och kolla, skriva några rader både hos mig och hos andra för att försöka stötta och hjälpa.
Men oftast bara läsa, och kolla om någon har kommenterat mina kommentarer osv...

Jag brukade söka på "Berra", och fick då träffar vem som än hade skrivit det, inte bara mina egna inlägg.
På ett sådant sätt höll jag mig ajour med allt som berörde mig..

Om ingenting händer, så såg jag ju att de fanns personer som fortfarande läste på min tråd, eftersom antal besökssiffrona ökade hela tiden.
Och som jag skrev tidigare, man märkte direkt om det var ett inlägg som väckte ett visst intresse, ibland drog det iväg 100-150 besök per dag,
men normalt var 50-70 per dag...

Allt detta var min "betalning" för det jobb jag lade ner på forumet...

Inget av det finns kvar, känner mig hjälplöst borta...

Nya forumet ger mig inte vad det gamla gav mig...

Hjälp mig att finna motivation och små knep att hitta runt i den nya djungeln....

Annars tunnas jag ut, och med tiden kommer jag nog att försvinna...
För DET jag har lärt mig hos mina Terraputter, aldrig stanna kvar hos "energitjuvar", de som tar, men inget ger tillbaka...

/Berra


skrev snoopy i Vill inte - kan inte

Hej Fenix... Hur är det med dig? Går inte så bra för mig, men samlar krafter för ett nytt försök!
Saknar dina inlägg, skriv fast det inte skulle va' så bra! Vi grejjar det till sist!

//Snoopy


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Nu har en helg passerat, och jag med den...

Upptäcker att tanken på alkohol inte har funnits där alls, visserligen klirrade det i frugans systemkasse när hon drog iväg på en myshelg med en vännina.
Men vad rör det mig, jag behöver och kan inte ens använda det, så det är/var hennes lilla problem...
Hon sa att man inte fick dricka alkoholhaltiga drycker på tåget, så de lät bli, vilka problem hon fick va?

Jag höll mig hemma med kidzen, och kunde vara duktig pappa som hämtade tonårsdottern på nattkröken med bilen...
Så självklart för både henne och mig numera, och jag har börjat fundera, utnyttjar hon mig, eller är jag en curlis?

Det är mycket prat bland mina vänner, klart att du ska med och fiska, fy fan vad vi ska kröka...

Firman vill att jag ska anordna julmiddagen, varför just jag..?
Tror dom att jag är intresserad att anordna så de ska få bli fulla..., för det är väl det det handlar om, så mycket fri sprit som möjligt..
Jag skickade en lista med alternativa julluncher som innehåller annat är bara julmat och sponken, tävlingar, upplevelser, resor etc.
Jag som nykter kommer nog att anse att det bara blir patetiskt att se min arbetskamr...f'låt kollegor bli packade..

Jag kan vara med på själva äventyret, leken, men kan sedan dra när det vankas käk och fylla..
Tycker att folk som blir fulla bara är jobbiga, man vet på ett ungefär hur det kommer att fortskrida, först tyst..
Sedan lite öppnare prat, lite svammel, allt högre ton, sedan skrika, "...å fy fan vad jag gillar dig Berra.." osv osv..

Vore faktiskt mer intressant om de vågade att säga detta när de inte var packade, jag skulle uppskatta det betydligt mera..

Så fyllan ÄR jobbig för mig, den blir ju på ett sätt sekundär, jag drabbas av andras drickande...

Tänk om alla kunde stoppa, när de blev precis så där "lagomt" packade, fortfarande glada och verbala..
De skulle ha en inbyggd alkometer som kände av promillehalten med en sond under huden, och PIP!, där var Britta precis lagomt packad.
Nu lyser det ett stort rött stoppljus mitt i pannan på henne, och hon får bara beställa "light-produkter", så blir kvällen fortsatt trevlig för alla...
Alla skulle få "kvala" till sina egna personliga promillegränser...

Kanske en framtida produkt jag skulle kunna sätta i produktion, den skulle inte behöva vara mer iögonfallande än en vanlig armbandsklocka,
med en liten tunn nål som precis penetrerar huden under klockboetten..?
Någon som vill satsa lite riskkapital???

Nä, jag är en fegis, skulle aldrig våga vara en sådan entreprenör...
Jag är bara säker på en sak...att alkoholen funkar inte för mig...

Och genom att leva efter den devisen, så håller jag mig på den mer positiva sidan av livet, och kan bestämma i stort sett vad jag vill..
Och jag håller ångesten i ett järngrepp...

Mors Berra