Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker inte din mobiltext är löjlig. Det verkar ju vara ett bra redskap. En bra idé. Kanske ska jag skriv ner något liknande som går snabbt att plocka fram vid minsta tveksamhet. Ibland är det ju inte direkt läge att börja surfa här. Inte skulle jag vilja att min bussgranne kastar ett öga på min mobil och ser att jag är inne på Alkoholhjälpen! Löjligt, men som du och många andra har konstaterat så är detta verkligen en skammens sjukdom. När det gäller självhjälpen så tycker jag att övningarna kompletterar varandra. Vissa kan kännas rent av fåniga. "Det här kan jag ju redan", men för mig är det bra att sitta med dom ändå. Jag liksom repeterar in budskapet. Aggresionen känner jag igen, jag har blivit så oerhört ilsk och lättretlig. På allt och alla. Tror att hundratal elaka tankar passerar mitt huvud varje dag, som tur är släpper jag oftast inte ut dem. Och då blir man ju frustrerad :). Min man får tyvärr ta mycket skit, av någon anledning tycks vi såra dem vi älskar mest. Kanske för att vi vet att de älskar tillbaka och inte bara går. Som granntanten skulle göra om jag sa att jag tycker hon har för mycket parfym på sig och stinker ner hela j...a hissen. Löser det lite som du. Fysisk aktivitet. I mitt fall långa, långa powerwalks.

Jag skäms också för mitt problem. Det är därför det är så bra att vi hittat hit. Här kan vi kommunicera med andra utan att skämmas. Glad att du också är med nu!

Fia

Det är inte lätt Anli. Jag har full föståelse för att du tar till vinflaskan fast du har lovat dig själv. Det första glaset känns ju så rogivande, äntligen kan man slappna av. Dessutom är det ju en vana, reptilhjärnan känner i stort sett bara till den medicinen. Jobbade min första dag idag. Det gick bra, alla verkar trevliga och jobbet förstår jag vad det går ut på. Jag är alltså nöjd när jag går därifrån. Men ett hundratal meter från byggnaden dyker tanken upp att NU har jag väl i alla fall "förtjänat" ett glas! Som tur är så har jag ätit antabus och jag tror att min självbevarelsedrift är för stark just nu. Dyka upp bakis på andra arbetsdagen? Gick hem istället. En timme. Inser att min fritid kommer att bli så mycket kortare nu, trots att jag bara jobbar sex timmar. Trivdes som sagt på jobbet men längtar redan efter helgen :). Jag tror visst att du kommer att klara det i slutändan. Du tänker ju nu innan du häller upp. Godiset igår var ju ett BRA val. Och uppehållen blir väl både fler och längre? Var det din man som köpte hem vin igen? Även om inte, så måste du nog säga något till honom. För ni ska nog inte ha vin hemma just nu. Min man har ju lovat flera gånger och kommit hem med vin ändå. Men nu senaste helgen hade han bara köpt öl till sig själv. En förbättring. Inte optimalt, men vad kan jag säga? Fortsätt kämpa på och ta dina uppehåll. En dag kommer vi båda att verkligen förstå att vi inte behöver dricka. Visst, livet är lite trist när man är nykter men om inte parkbänken ska bli nästa fas i mitt liv så måste jag sluta. Så enkelt och SÅ svårt.

Kram på're. Fia

Fråga honom om han vill sluta dricka. Om han inte vill så spelar det ingen roll om du kommer dragandes med en massa fakta kring alkohol och alkoholism. Det kanske är så att han vill men att skammen hindrar honom från att söka hjälp, AA m.m. Det finns ju öppna möten på AA, du kanske kan föreslå att ni går dit en gång tillsammans, han behöver ju inte säga något, det går bra att bara lyssna. Jag menar inte att du ska tvinga honom eller tjata, bara visa att möjligheten finns om du känner att du pallar. Men det ligger ju hos honom att visa att han vill.

Jag tror det är jätteviktigt så här i början att du inte köper hem någon alkohol alls. Läs i alkisdelen av forum, många skriver om hur mycket svårare det är att sluta dricka då deras partner köper hem. Om du vill dricka så gör det någon annanstans än med honom. Tänker att det är onödigt att göra det svårare än vad det behöver vara.

Angående triggers så tror jag att det är något som han själv måste avgöra vad han klarar av. Jag märkte att när min "sambo" drack nollöl så gjorde han det enligt samma mönster som med vanliga starköl, d.v.s. snabbt och som han liksom öppnade upp halsen utan att känna smaken. Helt annorlunda än hur jag ser honom dricka läsk eller kaffe. Men det är säkert olika från person till person, vissa njuter av en kall nollöl i vårsolen, andra vill inte ens dricka en fanta ur ett vinglas.

Kram på dig

...vet var gränsen går för vad.

Jag vet det kan låta kyligt, men nya rutiner, som hämta lämna på dagis, lär sig barnen också. Gå inte i diskussion med barnen om sånt.
Som vuxna ska ni reda upp skilsmässan och bodelningen.
1.avsluta skilsmässan
2.lägga fast umgänget så alla får en rutin hålla sig till, alla=förskola, barn, familj, ni.
3.utvärdering kan ni göra först när ni kört så länge att det blir rutin.

En vårdnadstvist tar tid, så den tiden ni har nu, den röriga, blir ni inte fria från oavsett.

En sak i taget, viktigaste först. Ju längre tid det tar dela på er helt desto längre tar det innan ni får igång nya rutiner.
I min historia fick jag se hur barnen mådde sämre pga att jag var tvungen sluta agera flytväst. Den övergångsperioden handlade om 6-12 månader. Ont ont ont gjorde det men jag fick ingen på soc med mig, ingen trodde ju det var så illa. Då fick jag ju visa det var så istället för sega på lidandet.
När sedan barnen rymde till mig rullade det traditionella utvärderandet igång, bakvänt alltså, barnen var tvungna må så dåligt, gå ner i vikt, "mobbas" i sitt eget hem, så illa att de inte stod ut. Jag visste att om jag tar dem innan hade jag aldrig vunnit en vårdnadstvist, den startade efter ytterligare ca 6 månader och tog väl med allt ett år. Otäckt men så var det.
Som sagt tidigare, barnen är alla självständiga, intelligenta, välfungerande och framgångsrika vuxna nu.

Det går!

Oavsett så gör en vårdnadstvist inga under, det handlar om regler och lagar. Det ska mycket till, väldigt mycket till för att umgänge inte alls är lämpligt. Det jag läser i ert fall är bråk. Det kan inga vårdnadstvister ändra. Prata måste ni både före och efter eftersom ni har barn och det oavsett hur olika åsikter ni har.

Kram och värme till dig, slå på mig om du tycker jag är kylig och elak, jag står ändå kvar och finns för dig :)

...ju själv mitt i mitt men är det inte han som väljer oavsett?
Han som får välja om det känns olämpligt för honom gå på puben för frestelsen är för stor dricka, eller restaurangbesök. Lättölen eller alkoholfria eller vinet, vodkan är ju också hans val.
Jag gissar han har full koll på var hjälpen finns om han vill men att påminna att den finns är väl ok.

Min man visste precis, höll sig nykter när vi träffades och umgicks, ibland många veckor, men han har först nu bestämt sig för vara utan alkohol för sin egen skull.
Ibland får jag hans dåliga humör kastat i ansiktet men jag har tusen gånger hellre detta, den uppåtgående spiralen än det motsatta.

Ibland höll han ett litet litet "underhåll", folköl från ica tex, mellan råfyllorna, men han gick alltid till jobbet, drack mest på kvällarna. Övertrampen smög sig på, slutade med uppsägning på stående fot.

Hos oss finns inga likörpraliner heller och inga alkoholfria alternativ som vin eller öl. Går alldeles utmärkt med vatten och cola zero ;)

Lycka till

Alanon, är det ett alternativ för dig?

inte ge varken svar eller råd om hur du ska göra. Jag undrar om det ger sig lite med tiden... jag tror inte han kommer att orka med att ha barnen särskilt mycket. Mest blir jag glad över hur samlad du ändå är nu. Det är svårt att förstå att du är samma person som den som skrev här för bara en dryg månad sedan. Det kommer att ordna sig och bli bra! Kram / mt

Säkert är det så att det inte skulle bli bättre bara för att jag flyttade tillbaka. Det är bara ett fåtal jag har sporadisk kontakt med där och mina närmsta vänner flyttade också därifrån.

Sportbilar? Haha, nej det är inte alls min grej. Dans däremot gillar jag. Jag jobbar ju också på att göra bra saker för mig, tränar kampsport, gymmar, springer, skriver(även på organiserade skrivträffar).

Får nog bara acceptera att det tar ett tag att hitta nära vänner när man flyttar till en ny stad.

Ha det fint!

Ja, jag tror också att ensamheten är ett vanligt problem. I och med alla ytliga sociala nätverk så göms det undan och blir svårt att prata om. Folk kan ha flera hundra "vänner" på facebook men ingen att fira jul med eller att se en film tillsammans med.

Jag kollade upp den där länken i Addes tråd. Jag kan känna igen mig i det, för några år sedan. Då mådde jag väldigt dåligt psykiskt och kände mig ensam. Det tog ett tag då innan jag förstod att jag faktiskt hade många vänner men att det också låg hos mig att höra av mig och att jag ibland behövde tacka ja till saker också.

Nu ser mitt liv annorlunda ut. Jag är mer öppen för nya saker och nya människor. Jag har ingen social fobi. Jag tränar fem dagar i veckan, på gym och på en klubb, där träffar jag folk som ler när de ser mig, pratar mycket träning. Jag är inte helt ensam, jag har bekanta som jag träffar ibland. Kanske är det mitt tålamod som spökar. Har som sagt bara bott här i två år. Det tog ju ett tag att för det första skaffa en bekantskapskrets och med det hårda integritetsskalet jag burit så kanske jag får räkna med att det tar ett tag att gå från bekant till nära vän.

Under de första 1,5 åren jag bodde här så gick ju faktiskt all tid åt till alkoholisten och jag bjöd aldrig hem någon då jag inte visste vad som de skulle få se. Kanske är det ett mönster som sitter i, även nu då jag bor själv, att jag inte vågar visa tillräckligt mycket av mig själv för att folk ska våga sig fram. Jag har fått höra många gånger att jag är "hård och tuff" men det är inte så jag känner mig och inte heller något jag vill utstråla.

Ska träffa en jobbarkompis från mitt förra jobb idag för en fika. Ska bjuda hem henne till mig istället för att, som vi alltid gör, ses på ett cafe. Det blir mer avslappnat då.

Jag ska också jobba idag på att inte se allt så svart/vitt. Jag ska ta till mig de leenden jag får och tänka att det är en början.

Kram på er!

Känslan av övergivenhet (tror jag) är enbart en känsla du fått pga ändrade levnadsrutiner.
Jag känner på mig att du är en ärtig levnadsglad tjej utan några som hellst problem med att lära känna nytt folk.
Saken är den att du får nog gå utanför dina "normala" ramar. Jag menar, du har ju själv konstaterat att nu när du inte själv dricker så blir du inte lika ofta medbjuden till fest.
Man brukar säga, kaka söker maka. Och nu när du inte dricker som förr så har ju förutsättningarna förändrats.

Men det finns tusentals likasinnade personer med samma intressen som dig. Bara det att du inte hittat på dom ännu.
Du får söka likasinnade på platser där dina intressen finns nu.
Inte på samma ställen som du hade förr. För de ställena var väl platser där alkohol var en viktig ingridiens?
Barer, dansställen eller bara privsta fester.
Hitta dina intressens bra platser.
O om du gillar blommor så sök på platser för blommor, utställningar kurser etc.
Gillar du musik så sök bekantskaper med MUSIKINTRESSE, och då menar jag inte
discoställen typ där alkohol alltid är i fokus.

Men du måste lite "think outside the box".
Dina alkoholvanor har ju ändrats, men inte dina kompisars eller din umgängeskrets.
Kanske du hittar roligare (bättre för dig) kompisar och vänner på andra ställen än vad du normalt brukar vara på?

På samma sätt är det om du åker tillbaks, det är samma människor, de har samma levnadsvanor och sätt. Men det har ju inte du längre.

Jag tror att du skulle vara intresserad av en bilutställning med sportbilar, kanske har jag fel?

Men precis som du förändras förändras alla hela livet. Det som var så bra och de personer som tyckte likadant som en själv har oxå förändrats.
Vem vet, om du åker tillbaks kanske du upptäcker att det inte var så mycket bättre......
Hur som, mycket om inget nu.
Önskar dig all cärldens lycka till.
Kramar!
Själv gillar jag dans, dansade mycket i min ungdom.
Valig styrdans och bugg, skulle vara hätigt att åla till Herräng i sommar och dans Lindyhopp en vecka.
Hade jag inte varit lyckligt gift med barn som är världens bästa hade jag bjudit med dig.
Man dansar två veckor i sträck, sent in på nätterna och där har alkoholen noll plats.
Man måste vara skärpt och klar i knoppen.

Samma gäller skidåkning eller andra precitionsporter.

Nåväl hopas du finner några som delar dina intressen.

/A

Tack för alla kloka svar. Mina rader var lite hastigt påkomna, blev nästan upptäckt i mitt skrivande.
Visste att jag skulle få motargument och det var nog det jag ville.

Mulletant, jag tar gärna emot dina erfarna råd. Du satte fingret på kärnfrågan. Han håller tillbaka för min skull. Det är därför han säger förlåt om han druckit och inte vågar sig till AA eller återfallsprevention. Önskar bara att han ville lära sig mer om alkoholism. Om jag börjar lägga fram artiklar etc. så är jag väl en fullblodsmedberoende?

Lättöl har han druckit ca 1 per vecka. Men det kan ju bli mer efterhand... Jag har alltid haft svårt att säga ifrån, så jag ville inte bråka om lättöl. Kanske jag inte ska köpa hem öl över huvud taget så får han ta beslutet.

Läste också artikeln om det "alkoholfria" ölet. Verkar ju inte så bra det heller. Den lilla mängden kan tydligen trigga igång hjärnan. Men är det inte omöjligt att helt undvika saker som triggar? Hur är det då med att gå på restaurang eller pub? Var går gränsen? / K

Åh, svackan är inte lika djup som den var när jag hade flyttat, men fan, vad det tär att han håller på så mycket fram och tillbaka, bara för att visa sin makt. Känner mig som en trasig vimpel som bara försöker hålla sig kvar i flaggstången när vinden blåser och drar i den.

Med barnen håller han på som vanligt: han är tillmötesgående och lättsam och sedan blir han arg och ska bara stå på sig, och så skäller han lite och hotar med alla dåliga dumma saker om mig, sedan är det tyst ett tag, och så tar det ny fart igen och så börjar han med att vara tillmötesgående och lugn, och sedan ska han minsann ha dem såå mycket, och sedan blir det stiltje och....... Emellanåt är det minsann 50/50 som gäller och ibland kan han tänka sig lite mindre...

När jag mötte barnen så var de glada att se mig och gick direkt in i bilen och ville först inte säga hejdå till pappa, men sedan vinkade de och så ville de ju bara kramas och pussas hur mycket som helst och ville inte släppa. Den stora flickan pratar om att hon vill att jag ska hämta på dagis, att jag ska göra det varje dag osv. Och jag vet att hon vill träffa pappa osv, men jag känner hur starka rutinerna är med mig och tror att det är lättare då. Jag tror att de har det ok och emellanåt riktigt bra med pappan, men ibland tror jag hans trötthet, hans orkeslöshet slår igenom och det är ju det som gör att jag vill att barnen har mer än halva tiden med mig - större trygghet, vana och lugn.

EKen, jag måste säga som Sorgsen - det hjälper inte att prata, diskutera eller säga till på skarpen - han förstår inte/tar inte till sig. Han anser sig alltid lite bättre än alla andra, lite duktigare, kunnigare, smartare osv osv, det går inte att vinna en diskussion och han anser sig inte behöva bli tillrättavisad. Det allra bästa är när jag inte går in i diskussioner med honom och låter det lägga sig så, men jag får ju ändå alltid skit tillbaka på något sätt...

Först tog han upp att han skulle driva en stämning, men nu säger han att dte är jag som har tagit upp det... Och jag vill inte ha någon stämning, men jag vill inte ge med mig heller eftersom jag inte tror att det blir bäst för barnen att bo lika mycket... Men hjälp mig - ska jag ändå ge med mig??

LIVET nisse! Läs gärna vad Adde skriver. Allt gott! / mt

är inte oskyldigt. Jag googlade och kopierar ur länken fr Sveriges landsting http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Liv-och-halsa/Halsorisker/Dricka-lago…

För att kunna jämföra öl, vin och starksprit när man vill kartlägga sina alkoholvanor har man infört begreppet standardglas.

Ett standardglas motsvarar alkoholmängden i antingen
•50 centiliter folköl
•33 centiliter mellanöl eller nästan lika mycket starköl
•15 centiliter vin
•4 centiliter starksprit.

En flaska vin motsvarar fem standardglas och en liten flaska starksprit på 37 centiliter motsvarar nio standardglas. Lättöl innehåller också alkohol: 33 centiliter lättöl motsvarar ett halvt standardglas. Det innebär att om man dricker tre flaskor lättöl om dagen får man i sig motsvarande en liten flaska starksprit i veckan.

Sätter också länk till en artikel i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

Jag är så nöjd med att jag inte dricker längre för med den stress jag har i kroppen nu dag som natt så hade ett drickande blivit en katastrof.
Jag känner i hela kroppen hur gott det hade gjort med alkoholens förmåga att för stunden lindra och dämpa oron.
Förmodligen hade jag väl varit konstant berusad bara för att få ro i kropp och själ.
Nu får jag jag försöka hantera det på andra sätt gråta, vara förbannad, psykolog, träna m.m.
För en sak är säker ALDRIG MER ALKOHOL.

- jag bara instämmer och du beskriver så bra hur det är... liksom Adde i inlägget "ovanför". Jag kan förstå när jag känner den hisnande känsla jag kan känna vid tanken på om jag skulle förlora mullegubben i det liv vi har nu. Då när jag tänkte lämna pga alkoholen såg jag bara den lockande friheten och mina goda vänner.

Jag har inget att "komma med" vill bara tala om att jag läst, att jag känner med er och förstår om än bara från "utsidan"... Det är bra att ni skriver om ensamhet - så vanligt och så gömt bekymmer.

Förresten, Addes konstaterande om Friskis & Svettis - vänner kan man hitta där man inte väntar sig. Att röra sig ute bland folk inom sånt man faktiskt är engagerad i är nog ett bra tips. Addes länk till Vårdguiden är bra. Kramar med värme och hopp! / mt

tjejer! Du kan ju FriaFia gå tillbaka och redigera bort det där namnet. Eftersom du ÄR FriaFia gör du förstås precis som du vill:) Kram på dig! / mt

är nog vems ansvar och intresse det är att han är nykter?

Du skriver "Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det." Det betyder att du har du tagit på dig ansvaret, reglerna och kontrollen över hans nykterhet - det kommer inte att fungera i längden. Han skulle förmodligen (helt säkert) inte ha berättat om vinflaskan... varför skulle han det? Och du vet inte om han hade druckit mer... hur kan du veta det? Berra har räknat ut alkoholmängden i lättöl en gång och det var lika häpnadsväckande som markatta upptäckt om folkölen. Lättölen ger berusning och är en maskering för lukten av starkare varor.

markattas mening: "Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v." är klockren. Det är så förskjutningen av gränser går till.

Min inställning i de här frågorna har förändrats totalt under de dryga två år jag varit här på forumet. Jag har blivit lika rättfram och "negativ" (tyckte jag i början) som Adde - det beror på att mina egna erfarenheter passar in precis i det jag lärt mig här och i allt annat jag läst/hört under den tiden. Jag tror inte heller att min mans drickande av alkoholfritt skulle fungera (det skulle bli en täckmantel) om inte nykterheten skulle ha blivit "hans egen" och den förändrade inställningen kan ingen annan åstadkomma.

Det vi medberoende kan göra är att ta hand om vårt eget liv och överlämna ansvaret. Det är en enorm utmaning. Gå gärna till Alanon för att få stöd och energi till dig själv.

Kanske du blir ledsen av mina ord... det är inte min mening. Du väljer själv om du vill ta dem till dig eller om du vill tycka att jag är... typ en surkärring... det bjuder jag på i så fall:)

Läs gärna dina inledande meningar i din tråd - du är klarsynt! Ta väl hand om dig och ditt liv - det kan ingen annan göra så bra som du. Du är värdefull och värd det bästa! Kram / mt

Jag har blivit bättre med tiden att hantera mina aggresioner men fan så jobbigt det kan vara. När jag började ta itu med mina alkoholproblem seriöst så var det kanske första man kände var jätte jobbigt. Sur och arg på de mesta, men kanske mest för att man inte visste varför man var arg. Sen när man dricker så går det givetvis över, men dagen efter så blir man besviken och arg på sig själv igen, och så växer det sig bara större och större inom sig. så snurrar det på i en ond cirkel.
Det krävdes inte mkt motgångar för man skulle gå och tröst dricka igen. Därför känns det jätte viktigt att få ut det så ofta man kan, i mitt fall träning, även det kändes jävlas hopplöst till en början, men med resultat så blev man mer och mer fast. Och stora motgångar kommer i livet då och då, så det gäller verkligen att man hittar nått som håller sig i focus på det viktiga i livet.
Det har jag märkt även på andra i min omgivning med tiden, och slagit mig när man ser lite olika signaler att alkoholproblemen är nog större än man kan föreställa sig. Ser nu att jag har nog en hel del bekanta som har problem. Vilket jag ibland tänkt på, varför är det så j-a stor skam över alkoholproblem och inte syns mer i media. jag skäms över mina problem men jag menar bara varför det inte pratas mer öppet om det. Många missbruks problem påminner på många sätt varann, brukar ibland känna igen mig i programmet Biggest looser och jag är långt från överviktig.

Fia jag har faktiskt bara kikat igenom lite snabbt självhjälp programmet, men ska absolut läsa mer om dem olika verktyg. En grej som jag läste där var vid sug försöka typ slappna av och typ känna den brännande känslan av alkohol i munnen, lite meditation typ, och det gör man efter ett tag, iaf på mig. Är de nått av dem Du/ ni kan rekommendera funkar bra på just er vid känsliga situationer? Imorgon ska jag ta mig tid att börja gå igenom självhjälps programmet.

Nått som är jätte viktigt och som kommit snabbare för mig är känna av varnigssignalerna så fort som möjligt att slå iväg alla demoner innan man sveps iväg. Jag bär i min mobil en text jag skrivit till mig själv, en sort påminnelse om allt som är viktigast i mitt liv och allt annt dåligt och bra. Kanske låter lite löjlig men det funkar i många situationer för mig. Jag hamnar i ett sånt jävla tunnelsende och tänker inte alls på konsekvenser annars.

Blir så glad av dina inlägg Fia :) Du låter så hoppfull och handlingskraftig! Blir inspirerad! Jag ska banne mig också!
Är det första dagen på jobbet i morgon? Stort lycka till!

Helgen gick sådär :(, eller snarare inte bra alls. Vin fre och lör. Men nu räcker det! Tänkte faktiskt hälla upp ett glas i dag men hejdade mig och åt massa godis istället. Har sagt/skrivit det så många gånger här, att NU är det slut, att jag förstår att ni som läser tvivlar. Jag menar det helhjärtat varje gång, men så dyker ngt tillfälle upp som jag kan skylla på för att öppna en flaska vin. Patetiskt! Men ändå, mitt i allt misslyckade får jag ju ändå konstatera att jag GÖR uppehåll! Inte så långa som jag vill, men går åt rätt håll. Gäller att se det positiva ;) Jag ger inte upp! Men nu behöver jag ändå skärpa mig, lägga in en högre växel, bara jag kan se till att jag inte dricker!

Känner mer och mer att jag inte orkar, varken kroppsligt eller psykiskt. Jag vill vara stark och pigg! Det är jag inte nu... Gör det jag ska på jobb och hemma, hittar på roliga saker med barnen, fixar hemma, bakar och donar. Men jag orkar inte, det gör man inte när man vaknar outsövd efter vinpimplande dagen innan, efter vakna ångest timmar på natten. Och det är väl därför jag är så galet trött när jag är nykter, somnar tidigt varje kväll, för då känner man verkligen hur trött man är! Med lite vin i sig orkar man på konstgjord väg några timmar extra, men utan rasar jag ihop på kvällarna.

Dina promenader Fia låter underbara :) Jag tror att jag skulle kunna bli besatt av träning för att kompensera för vinet. Gå till överdrift åt andra hållet liksom, bli hälsosam och träningsfreak ;) Det vore ju ngt det!

Har inte blivit läge att prata med min man, varit massa annat i helgen och jag måste säga att det tar emot så mkt. Men jag måste, måste så att han inte köper hem ngt.

I kväll lägger jag mig spiknykter, och i morgon och dagen därpå med...!

Kram

...http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Ensamhet/#close

Man skriver för sin egen skull men sen är det alltid bra om nån annan kan ha nytta av det förstås. Det är så skönt att känna igen sej. Så skönt att se att här kommer en hel rad personer som med jävlar anamma nu tänker förbli nyktra!

rätt ofta, kort stubin och blir vansinnigt arg ibland. Har i mitt fall mer med åldern att göra tror jag eller tillvarons förtretligheter. Det här med anonymitet ja. Jag är nog inte en sån som skulle sitta i TVsoffan och berätta om min nykterhet, om nu nån skulle fråga, hehe. Jag vill inte ha alkohol alls i min identitet, alltså inte nykter alkoholist. Nej. Jag dricker inte alkohol längre bara. Så vad? Jag röker inte heller!
Bra jobbat Fia, gräla på och gå i timmar men drick inget, ok!

är på tal i olika trådar nu och det påminner mig om det härliga känslan som jag fick när jag först började förtså vitsen med den, ja, förutom att vara anonym då förstås :-)

Att helt enkelt se människan utan en massa påklistrade statusar som ju är så vanligt i samhället, precis som Mulletanten skriver också. I början var det så ovant och jag kom på mig flera gånger med att fundera över vad, OM, människan hade för jobb. Lika oväsentligt som hur folk ser ut, är klädda, vilken sexuell tillhörighet, vilken hud/hårfärg, trasiga/hela kläder, nagellack eller inte osv osv.... !!

Innanför våra attribut är vi alla lika och vi kan alla få samma typer av sjukdomar, i mitt fall är det beroendet som har mig i sin makt och jag har exakt samma sjukdomsförlopp och symptom som andra med samma sjukdom. Och det oberoende av om jag är fattig eller rik.

På inget annat ställe, vad jag vet, är vi så lika inför varandra som under ett AA-möte och för att vi ska kunna vara det så måste vi bortse från vad vi är/gör utanför lokalen. Vi är alla människor.

Och när jag väl fick upp ögonen för hur viktigt det var så släppte min rädsla för att öppna mig för andra människor och ta emot deras äkta kärlek för den jag är som person.

Och det är en mäktig känsla av tillit till andra som gör mig stark.

Relationsmässigt tillbaka till noll. Skrev precis till Miss K om lättöl/folköl. Lång historia kort, min alkis vägrar se att det är problematiskt att han dricker "bara" folköl. Han hävdar att man inte kan bli full på folköl och menar att man hinner kissa ut alkoholen innan den tagits upp av kroppen.

Jag och vetenskapen håller inte med.

Det har verkligen varit så himla många turer kring den här mannen. Jag har kommit väldigt långt i mitt arbete med mig själv, blir inte alls så där förkrossad som jag blivit tidigare men i ärlighetens namn så klarar jag nog inte att ställa ultimatum för jag är inte säker på att kunna hålla det.

Det jag vill säga till honom är att jag tolererar ingen som helst alkohol och att jag inte kan/vill träffa dig förrän du varit helt nykter i x antal månader. Men det har jag sagt tidigare utan att hålla.

Till andra som har skrivit här om sin rädsla för att bli ensamma om de lämnar sin alkis så har jag gett rådet att de förmodligen ändå inte kommer känna sig så ensamma som man kan göra tillsammans med en alkoholist och att när man flyttar fokus från livet med alkoholisten så kommer det öppna upp för nya och gamla vänskaper. Tyvärr, så som mitt liv ser ut idag så tror jag att jag inte klarar att inte ha honom i mitt liv, även om han dricker.

Han är trots allt min bästa vän och min enda riktigt nära vän i den här staden. Jag tror inte att jag är med honom och älskar honom "bara" för att jag inte har några andra nära vänner där jag bor men jag tror absolut att det påverkar mina beslut. Jag ångrar att jag flyttade hit och bort ifrån mina vänner men ändå inte då jag lyckats åstadkomma många förbättringar här. Jag trivdes inte i storstaden och vill inte tillbaka men jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera den här ensamheten.

Jag måste verkligen bestämma mig för hur jag ska göra med det här. Det verkar som att jag en gång för alla måste inse att han inte vill sluta dricka, trots alla fina stunder och närmande samtal vi har haft då han varit nykter. Usch.

Anonymitet tror jag är A och O. Jag har gått på AA och jag har sett dessa deltagare på stan. Givetvis säger jag inget, men jag är inte dummare än att jag inser att även de känner igen mig. Kanske där Kramgubben kom in? Men jag tror inte det. Idag har det varit tufft. Mannen och jag har bråkat om hans ovilja att ge upp ölen. Men jag ser ju att jag innerst inne bråkar om att han får, men inte jag. Jag önskar så han kunde låta bli när jag är så trasig. Han är ju inte sjuk utan bara bekväm som jag ser det som. Men vad vet jag? Karln kanske är råalkoholist? Har insett att vi kommer i många skepnader. Tack för era tankar Markatta och sorgsen. Det ger mig perspektiv och en vilja att fortsätta att vilja förändra. Jag är en sur tjej, men jag har planer på att låta min illvilja och styrka verka för det goda. Jag ska inte muttra på stan och jag ska vara nykter. Stora löften för mig.

FörändradFia