Senaste kommentarerna i forumet

Svalkar! Tack för de orden! Tänkte att ett härligt bad var bäst som svalka. Tack traxxy

Svalkar! Tack för de orden! Tänkte att ett härligt bad var bäst som svalka. Tack traxxy

Jag har härdat ut eller faktiskt inte haft det jobbigt sedan förmiddagen. Har sysselsatt mig själv. Promenerat o badat. Gött

Idag är det lågtryck i min stad och jag känner det i huvudet. Hela dagen har jag känt mig seg och tung i huvudet... Det påminner mig om mina dagen efter dagar och gör mig än mer tacksam över att jag inte gör så mot mig själv längre!
Tacksam för ännu en givande dag med barnen men tänker göra tidig kväll idag. Förhoppningsvis är hjärnan lite piggare imorgon men det avgörs inte av alkohol, just nu hänger det endast på vädret!
Ha en bra kväll!

hit !!
Så bra att du kontaktat aa-mail och beroendecentrum !! Kanske ses vi rentav på ett möte framöver :-))
Som du märkt så skjuter bara pillren fram problemen och i värsta fall förstora dem. Pengar och "fiiint" jobb har ingen som helst betydelse om man inte kan njuta av livet och kunna vara sig själv.

Mitt eget liv på slutet som aktiv var ett hamsterhjul bestående av arbeta, supa, sova. 3 saker som inte ledde till nån större njutning utan bara till förnedring och djävligt dåligt mående.

Idag tjänar jag mindre,har oändligt mycket mer fritid och mår så mycket bättre på alla sätt.

Och jag är fri, har en egen vilja, kan bry mig om mig själv och mitt mående.

Så häng kvar ! Det fungerar !!

Han är ännu fullare idag....pratar i tungor, skriker, vrålar och är elak. Så jävla elak. Min dotter har sett honom idag och mår så illa och gråter när hon ser honom. Han spottar på golvet, sluddrar och är hemsk. Möte i morgon bitti med jobbet, det kommer inte att gå. Jag och dottern var och köpte pizza och den fick han ett utbrott över och svär fortfarande om innehållet.
Nu spottar han i soffan och säger en massa hemska saker....att jag är en idiot, att jag inte tjänar några pengar, att han är bäst och en riktig kung. Han kan knappt stå på fötterna och vinglar omkring, nu låste han in sig i sovrummet igen. Det gjorde han igår kväll också så jag blev tvungen att sova på soffan.
Orkade inte gå till jobbet i morse utan kände att jag ville stötta honom att bli nykter och han lovade att det var sista dagen. Och så gick han till barskåpet och drack upp en halv flaska grappa så nu är den slut. Sen tog han en annan sprit som jag är rädd om, spädde med vatten så att jag inte skulle märka. Men han har inga problem inte. Jag dricker för att plåga dig sa han häromdagen. Och det måste jag ju säga att han lyckas med.

i nyktert tillstånd.
Nästa vecka midsommar. BRING IT ON!
Clausthaler står på menyn. Ni kan kröka bäst ni vill. Jag är nykter!

Ha det - Kämpa på!

Vad bra att du undvek vinet. Hur har det gått nu?
Jag hoppas att din dag utan vinet blev ett startskott så du har kunnat unna dig en nykter dag till (och sen en till osv...).

Håller med Konstnären om att sysslolöshet är djävlulens redskap.

Häng i och håll ut och skriv gärna mer här!

Varma kramar!!!

Izzy, sedan jag läste ditt inlägg i lördags så har jag tänkt på dig och om jag kan skriva det jag nu kommer att skriva, men jag kan inte låta bli. Så nu kommer jag att låta jättehård, och jag vill verkligen inte såra dig, men jag vet att det hjälpte mig att få höra det när jag var i din situation:

i sitt missbruk kommer din man att säga precis vad som helst för att få dig tillbaka, han kan lova bot och bättring tusen gånger om, och när du kommer tillbaka utan att faktiskt ha sett förändringen så (omedvetet eller medvetet?) kommer han inte att förändra sig - han behöver ju inte, "för du kom ju ändå tillbaka".
Jag klandrar dig inte, för jag gjorde liknande saker, men jag vet också att det blir ingen förändring - så gör vi alla medberoende: vi hotar, skäller, letar gömmor, bönar, ber, gråter, döljer, (och en del kanske skriker, gapar, slår sönder saker...) för att visa att vi menar allvar. Men våra hot, böner osv är ju tomma... Jag trodde att exet skulle förstå att vi skulle kunna få det bra om bara OM inte fanns... typ... Nu svamlar jag, ursäkta.

Du skrev här ovan till mittendaliv:
"Men hur länge orkar du vara kvar och stötta honom, vill du ge det en chans om han slutar?
För min del vill jag nog inte det och det är jag nästan säker på.
Jag vill inte vara kvar i det här, jag måste bort härifrån innan jag går under.
...
Jag vet att det går att få det bättre men inte ihop med honom."

Hur länge orkar du? Vill du leva med honom om han slutar dricka?
Har du någon samtalskontakt i dagsläget?
Jag tänker på dig och önskar dig styrka och magkänsla!

Jag vill verkligen inte såra!
Kram

Hoppas att du har en fin dag!

Jag förstår att dina inlägg här minskar - jag har ju inte alls varit aktiv så länge som du, men jag ser ju tydligt att det fanns en tid när jag nästan inte överlevde utan satt hela dagarna och läste, skrev inlägg och hoppades/väntade på svar, till att som idag känna behovet minska något, men i perioder öka, och i lugnare perioder stillas igen.
Jag försöker göra inlägg ibland, speciellt till dem som har liknande situation som jag hade, och jag tänker med oerhörd tacksamhet på allt som forumet betytt för mig, och du, Lelas & Sorgsen var en stor del för mig!

Varm kram, hoppas att du njuter idag och många andra dagar, av sol, fågelkvitter, jordgubbar och annat gott som livet har!
Kram!

Nä, mt, jag minns att ni ofta skrev det till mig under den mest kritiska perioden, men jag har liksom glömt det, eller tryckt undan det - det känns så avlägset - som att det var någon annan som levde i allt det där.
Och nu vet jag ju att exet kommer tycka att jag bara smutskastar honom, när jag berättar min sanning, och ja, Sorgsen, jag kommer säkert få höra mindre trevliga saker och de kommer göra ont i mig, och jag är ibland osäker på om jag gör rätt - barnen vill faktiskt ganska ofta åka till pappa nu (han har ju alltid någon boende hos sig, som tar hand om alla grejer kring barnen så han får nog inte så mycket ilskeutbrott då, och samtidigt så är barnen helt förundrade över att de "får så många saker av pappa, fastän det inte varit födelsedag eller jul"...) - och ja, det är lugnare nu, men håller det i sig? Och när barnen pendlar mellan att vissa dag berätta om hur arg pappa varit, för att nästa dag bestämt prata om att "pappa är aldrig arg!!!"... Och jag tar aldrig upp det - men när de frågar om varför jag inte kan flytta till pappa igen så måste jag berätta om att jag inte ville leva så...
Men, nej, barnen träffar inte barnpsykolog - men jag undrar ibland om de skulle behöva det? Det är rörigt för dem tror jag...

Tack Izzy, jag hade en fin helg, hoppas att du också hade det?!

Sorgsen - tack för dina ord. Det betyder mycket att du varit med om det förr, att du ger mig lite "förhandsinfo" - så jag kan förbereda mig lite mer. Det känns nästan overkligt, men jag tar striden...
Känner mig stark och sund oftare nu, men det är virrigt ibland. Mina barn vet inte om att mamma och pappa är i en tvist om dem... Och den senaste tiden kommer de helt apropå och säger saker som "Mamma, jag ska bo halva tiden hos dig och halva tiden hos pappa", "pappa blev jättearg..." eller raka motsatsen "pappa blir aldrig arg" och vissa saker kan jag nästan höra exet intala dem, men samtidigt så vet jag inte, gör jag rätt...?!

Kram!

Tack för allt stöd! Ja man lär sig ju av sina misstag. Det är alldeles sant att problemet är inte att sluta med alkohol utan att inte börja igen. I dag blir det inget vin! Jag mådde så himla bra den vecka som jag inte drack något. Det ska jag tänka på. Ha en bra dag alla!

Det tackar jag så mycket för! Livet är bra härligt ändå :)

Tänker på dig och önskar jag kunde ge dig lycka...

Det låter som att du beslutat dig. Du är stark. Jag förstår att det är svårt, sorgligt och oerhört smärtsamt, men du behöver förändring.
Förstår att det är tungt... Hoppas att du kan ge dig tiden och platsen att sörja! Det är värt mycket att få sörja, det är först då det kan bli bättre (i alla fall är det så för mig).

Varma kramar till dig. Njut av det du kan njuta av, ta hand om dig!

Kram!

Jag säger det igen! HÄRDA UT! Släck törsten med allt annat än alkohol, men släck den. Håll dig i ett rum med ac om du kan. Allt som håller kroppen sval dämpar ölsuget. Jag hade nämligen samma sug som dig i går men jag vann över det och den känslan slår faktiskt alkoholruset!!

Ja, Muränan. Det är väl en stund i taget som gäller. Jättebra att du har klarat en vecka! Glädjer mig med dig!

Just nu känns det okej. Men det är framåt eftermiddagen som tankarna och suget börjar komma.

Jag är sjukskriven (av en helt annan anledning än vinet) och all tid jag har (även om den behövs för att det jag är sjukskriven för ska läka) gör att jag känner mig ensam och har alltför mycket tid över till grubblande och framtidsoro.

Som jag skrev tidigare blev vinet min "tröst" efter en separation och numera dricker jag både lite som "tröst" samt för att tiden ska gå och för att få en liten kick.

Jag har inte riktigt nått fram till NEJ och STOPP ännu. Men jag vill dit. Skriver ett par rader om nackdelarna för att påminna mig själv och stärka NEJ.

Så spännande och trösterikt är det då verkligen inte att dricka vin varje kväll. Jag har snarare börjat uppleva det som ett tvång och något tråkigt. Tiden som bara går när jag är berusad eller halv-helfull vill jag egentligen lägga på annat. Även om jag inte dricker så att jag blir så hemskt bakfull (med huvudvärk, minnesluckor osv) så märker jag att jag är mer orolig och ångestfylld på förmiddagen när jag har druckit och min initiativförmåga har, på det stora hela, minskat.

Hur har det sett ut för er andra? Har NEJ:et bara kommit från en dag till en annan efter en hemsk fylla, eller har ni också (som jag håller på med nu) "resonerat er dit"? Jag har läst en del, men om någon vill ta sig tid att skriva så blir jag glad.

Så rädd att jag inte ska klara det här (trots vetskapen om att så många har en längre historia med alkoholen och dricker så mycket mer OCH ändå klarar det).

Snacka om allt dåligt samvete vi har. Tyvärr är det många som får bevittna fylla men jag lovar. Vi gör så gott vi kan. Följ gärna min tråd o kampen för att bli frisk

Blir nog tjatig idag men ni får stå ut. Sjukt sugen på en öl. Varmt ute. 20 grader i skuggan. Tar en Ramlösa istället. Duschat. Lagt i en maskin tvätt. Det här ska gå. Ska vakna pigg o stolt imorgon.

Utan barn. Den stora på resa den lilla på dagsutflykt med skolan. Idag slipper jag lägga energi på att dricka men hålla det på lagomnivå till sonen kommer hem. Slipper tugga äckliga tuggummin för att dölja alkoholdoften. Kort o gott idag lägger jag energin på att ta hand om mig själv o hemmet. Städa, tvätta, läsa bok o äta något gott. Nu hade jag nog tagit min första öl och sen varit småberusad hela dagen, skönt ja. Den delen är ju inte fel men sen, när alla kommit till ro på kvällen så jag helt ohämmat kunde övergå till starköl från 3,5. O sen ångesten o bakfyllan. Nej det är inte värt det. Sätter på kaffe nu. Katten vill kela. Läser en god bok och tar timme för timme. Njuter men vanan sitter ju så djupt, ska gå!

Javisst ja! Glömde berätta om gårdagen. Jag tog två alkoholfria öl. Tyckte de pirrade lite lätt men gick över på 5 sekunder, haha, så nä, det var ingen trigger. De var bara helsikes jäkla goda i sommarvärmen! Har märkt att törst och värme väcker mitt ölsug så bäst att passa sig varma sommardagar. Dricker mest mineralvatten för jag älskar det också! Tycker för övrigt inte om att dricka drycker med hög kalorihalt till vardags. Jag trivs inte med min övervikt. En sak till: Man känner sig betydligt mer MÄTT på alkoholfria öl.

Idag är jag också väldigt STOLT att jag inte drog i mig ett sexpack 3,5% igår. Det känns som jag vunnit ett slag. Ingen ångest alls idag och det är sååå befriande!!! Det GÅR att motstå suget när det väl kommer men nästa gång blir nog ännu tuffare att motstå, dessvärre...

Denna vecka väntar jobb (med alkolås) så jag kommer definitivt inte att dricka plus att jag får bra stimuli av att jobba. BRA DET!!!

Hej SuzyQ. Det låter precis som min far. Skötte sig utomordentligt när han jobbade. Hade "villa, volvo och vovve, fru och två barn" och högavlönad. Likt förbaskat söp han sig dyngrak på alla helgerna och hela semestern. Sjukskrev sig jag vet inte hur många måndagar. Tappade kontrollen och gick och skällde på grannarna så fick inga vänner kvar i grannskapet. Kritiserade sina barn, retade mamma samtidigt som han ställde höga krav på att vi barn skulle prestera högt och bli ingenjörer - typ! Han var kvarterets "fullgubbe". Om ni har barn så tänk på att detta sätter djupa spår. Jag vet av egen erfarenhet och håller på att bli likadan själv förutom att min noja inte är lika stor som min fars. Jag har lärt mig prata/skriva medan han är en inåtvänd man. Det är sällan jag kanaliserar mina problem på andra.

Det stämmer att jag är en glad prick idag. Troligen för att jag lärt mig vara tacksam för småsaker. Har "fixat" en mycket fin sambo, vackert hus på landet, ett jobb jag trivs med och gott om frihet att själv välja mina arbetstider.

Ja, det finns nog många bakomliggande sorger även om jag idag främst ser alkoholen som en "upplevelse" en skön kick. Jag är inte ledsen när jag börjar dricka däremot kan jag vara enormt understimulerad. Har tråkigt.

...och så har jag ärvt hög alkoholtolerans - det är illa nog!

Tog in dina ord i mitt hjärta. Du måste försöka resa dig upp igen. Du vet att valet är ditt.
Hur jävligt det än ser ut och hur du mår har du en väg att välja. Ta chansen.
Jag ramlade för hårt i september förra året och det var nära att jag hade legat under jorden nu.
Men duktiga läkare tog mig tillbaka och det är jag dom evigt tacksam för. Det går, ja det är ett
fruktansvärt jobb, men det går. Kanske det underlättade min väg utan A att jag blev så sjuk.
Ta en timme, en dag.
Hör gärna av dig
Konstnären

Heja dig! En dag till! Du kan & vill! KRAM

Tack själv! Måste kännas fantastiskt att kunna se så nyktert (i dubbel bemärkelse) på din mans val. Du gör vad du kan och han gör sina egna val. Det du skrev om barnen var en ögonöppnare. Hur man än gör så har man ju en alkoholist närvarande alternativt frånvarande... Att lämna barnen till en drickande pappa och sedan inte kunna vara där och skydda dem måste vara ännu värre än att orka sig igenom eländet tillsammans...

Fortsätt kämpa och vara stark för dig och dina barn! KRAM