Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir alltid glad av att se dig här Adde. Som jag skrivit förut så är jag oerhört tacksam för allt du bidrar med. När man flummar iväg i massa känslostyrda tankar så ploppar du bara upp ibland med konkret fakta, kunskap och erfarenhet men också för att ge en kram när man behöver det. Ovärderligt.

Bra att du kan känna att du har möjligheter och styrkor. Jämför dig inte alltför mycket med andra bara. Det är lätt att man kan tänka att eftersom det finns andra som har det så mycket värre så har man inte rätt att själv känna som man gör kring sin situation. Kan vara en svår balans mellan ältande, "tyckasyndommigsjälv-syndrom" och att faktiskt tillåta sig att gå igenom de känslor man har.

Hoppas du får en fin dag. Kram!

håller med. Vi är många med på resan men från dej A upplever jag mera snack och mindre handling. Eller? Det känns inte seriöst. Har man svårt att stå emot så ha inte alkohol hemma. Din fru verkar ju inte ha problem så hon tycker säkert det är ok att inte köpa hem. Det man inte har kan man inte missbruka.

Det är ingen lätt sak så man måste ta det på allvar. Mera action och mindre prat! Lycka till!

Och du Maria, vad härligt att du hittat träning som du gillar! Jag har min simning och så promenerar jag till jobbet, en halvtimme morron och lkväll. Men jag måste hitta på nåt utöver det för att komma vidare. Gillar styrketräning så jag måste försöka ta mej till gymet. Pilates vore också bra för magmusklerna. Dags att ta ett steg till. Ha det så skönt!

Tror inte alls att ensam är stark, vet inte om jag missuppfattade det du skrev men uppfattade det som om du tycker att folk inte följer med på resan. Jag är fortfarande med på vitt 2013 men du föll ur rätt fort. Hittade vad du skrev om varför du ville ha ett vitt år, du skrev så här: "Gör nu såhär för att gentemot barnen kunna behålla sin auktoritet". Tyvärr är det så att när man börjar och slutar hela tiden så tappar man barnens respekt. Jag vet eftersom jag gjort det massor av gånger innan jag slutade nu för drygt ett år sedan. Mitt råd till dig är att vänta med att berätta för alla att du ska sluta (spec till barnen) tills du är helt redo att verkligen göra ett seriöst försök och då bör det inte finnas alkohol hemma, för det verkar du alltid ha hemma och det är som att be om att misslyckas.

Kram på dig, nu ska jag träna!

lördag gjorde du också!

Den texten borde du publicera i nån stor tidning som många läser. Anonymt förstås - men många borde få ta del av den!

Önskar dig fianste helgen! / mt

att du jobbar med dig själv. Ensam är sällan stark. Har du tänkt på att gå på AA?
Ha en härlig dag med sonen på isen! Kram på dej! / mt

Härligt att få dela din styrka, många kramar Kalla

Det är helt fantastiskt vad bra det känns, det nyktra livet. När jag ser fram emot fredagskvällen utan att känna att nåt saknas. De senaste veckorna har jag känt stråk av lycka så där bara för att jag lyckats bryta mitt beroende och lever fullt ut, på gott och ont naturligtvis. Svårt att förklara men jag rekommenderar alla som vill sluta dricka att hålla ut! Trist har jag det ibland men just känslan att vin inte skulle tillföra nåt. Det verkar lite kluvet att säga så när jag nu skriver om det men jag provocerar fram känslan, försöker tänka efter om jag skulle vilja ha vin och nej, det känns helt främmande. Jag önskar att den här känslan ska vara beständig men om inte så njuter jag nu och tar suget när det kommer. Om det kommer. Jag känner i alla fall med full kraft att jag inte kommer att dricka alkohol igen. Jag t.o.m. kan säga det till vänner och kolleger. Personalfesten som blev framflyttad; jag har frågat om det finns alkoholfritt alternativ. Jag kan säga på tal om vin "då jag ännu drack" vilket antyder att jag slutat. Jag sa inför planer på en knasig sak i höst att "om jag kan göra sånt nu när jag inte dricker längre". Ingen har reagerat genom att fråga nåt.

Ju längre tiden går desto mer förlikar jag mej vid tanken på det som varit. Jag njuter av nuet och grämer mej inte så ofta över att det tog så lång tid att komma hit. Så många misslyckanden först. Jag tänker att det var ett led i min utveckling, en plan kanske? Jag kom undan utan att förlora nåt, vad det verkar. Jag mår utmärkt så kroppen har återhämtat sej.

Jag har lyssnat mycket på låtar med Don Henley, fd sångare i Eagles. Han har nog också missbrukat och blivit nykter, vad det verkar på vissa texter. Jag har särskilt fastnat för en rad: "sometimes you get the best light from a burning bridge". Jag tycker om den raden för jag har bränt bron tillbaka till vindrickandet, bestämt att jag slutat för gott och njuter nu av värmen från den brasan:)

När jag skulle in här och skicka all jordens possetiva energi till dig slogs jag av namnet på din tråd.
"Vägen till mig själv".
Och snart är du framme, snart är du själv men starkare än någonsin. En helt sagolös berättelse.
Du har hela din resa sedan 7 Oktober 2010 här.
Med alla gupp, backar och krön.
Och fastän denna resa är slut, så har nästa redan börjat.
Jag följer gladjeligen med dig på även denna om jag får?
Ser anhopningen med förväntansfulla utanför din port.........
Men kanske när du har tid och lust?

Kramaroch önskar dig en härlig lördag!!
Om Maria är the one ........ You are beyond that!

*blink :-)
/A

och jag hoppas du får en lika fin morgon också :-))

du får en bra helg och att c värken i huvudet är bättre?

Saknar dig vännen!!!

Youre the one you know........
/A

.

Anli också, Fia även hon, många före oss.
Viltet bevisligen visade att det går.
M.t skrev till mig häromdagen att jag nog skulle må bra av vitt. Som ALLTID hon är så exakt rätt i sin analys.
Och det värsta är att jag vet detta.

Jörgen jag tror på dig, och mig!
/A

För egen del tänker jag.
Inte så att jag dyngar ner mig i många dagar.
Men fördjävla loj och faller så otroligt lätt för frestelsen.
När papegojfaaan kraxar på axeln viker jag ner mig så lätt.
Bara att dricka är inte så farligt intalar jag mig, em öl här eller en öl där. Blir till fler och lite vin på det.
Sedan somna i soffan, upp till jobbet mitt i natten.

Sköta jobb ok, tränar och är riktigt aktiv med barnens aktiviteter.
Har jag problem?

Sorry mycket detta i din tråd, men mycket kom fram i insikt för mig just nu i skrivande stund.

Skriver mer i min tråd, men även jag har svårt art låta bli att falla för frestelsen igen och igen.......
Har för faaaan INTE klarat tre helger i följd sedan jag hittade forumet i oktober.

PAA kan det bero på det?
Nu kör vi, jag är på IGEN!
/A

livskraft. Du,Berra, M.t och några till är ju några utav stöttepelarna här.
Ni har genom era livsberättelser gett kraft och ork till oss andra som har en vilja om att kunna förändra sitt drickande.

Ni visar att det går, och precis som du själv skriver så gäller det att finna guldkornen i vardagen.

Stort och uppriktigt TACK till dig Adde.
/A

Varit på glad och rolig och alkoholfri fest medan mannen var på AA + andra evenemang. Han berättade sedan vad han delat på AA - då framträder han i ett annat perspektiv som känns väldigt bra. Jag får - i andra hand - höra hur han förhåller sig till sånt jag kan ha funderat över men inte frågat. / mt

Livet kommer åter med mat och motion igen.

Det var tunga dagar igen att ta sig ur, klarar dåligt av stress och allmänt besvärliga känslor som normala (icke alkisar gör). Detta måste ha varit sista racet, tror faktiskt inte jag överlever en gång till, varit otäcka tillbud varje återfall.

Har läst om detta fenomén som kallas post akut abstinens, jag har klarat av nykterheten som mest 6 mån. i följd för att senare ta återfall igen, så här har jag hållt på senaste 2-3 åren. Finns tre varianter av PAA.

-En som minskar med tiden nykter.
-En som kommer och går lite hur som helst.
-Och slutligen min variant den som ökar med tiden nyckter och ofta resulterar i frekventa återfall.

Huvudet klarar en viss mängd av stress och allmänt jobbiga händelser, sedan är det kört jag blockeras och köper alkohol för att fly dessa känslor. Utan att tänka på följder för nära & kära som jag normalt älskar över allt annat i livet, eller konsekvenser för mig själv.(sjukt)

Detta sliter på min familj och mig själv, återfallen blir till periodsupande upp emot fem dygn utan nykterhet.

Abstinensen nu senast var det jävligaste jag upplevt i mitt liv, sov inte på tre dygn svettningar, kramper, syner, hörde prylar som inte fanns, oro, dödsångest mm. Avgiftade mig själv vilket jag inte borde ha gjort, efter att ha läst i efterhand om hur allvarligt det är med dille.

Tack för era kommentarer & stöd.

En numer nykter alkis sedan 5-dygn, denna gången måste jag fixa biffen. /J

Adde, känns speciellt att vi följt varandra så många år. Må du få det bra i ditt fortsatta liv trots alla pucklar.
Du är förstås på grund av din långa och stabila nykterhet en hjälp för oss som snubblat hit och dit.
/Fenix

En vän frågade mig idag vad jag ska göra ikväll.
"Vara hemma och skriva lite", svarade jag.
"Men vad bra, då kan vi ju hitta på något", sa han.
"Nej, inte ikväll. Jag ska skriva sa jag ju."
"Men vad då, måste du vara själv hela kvällen för det?"

Jag märkte att han blev irriterad över att jag inte ville umgås med honom. Jag önskar att folk kunde respektera när man säger att man är upptagen, att planer med sig själv är lika viktiga som om man har planer med någon annan.

Jag håller på att jobba med en novell inför en novelltävling. Jag älskar att skriva. Den är inte klar än men jag lägger ner för ikväll, blir helt trött i bollen efter ett tag. Som belöning för arbetet jag gjort ska jag fortsätta min kväll i sann fredagsmysanda med en lagom hjärndöd film, chips och läsk. Helt själv, för att jag vill(förutom att titta in till er en stund då).

Kram på er!

Helg.
Ja, Sorgsen, du verkar ha haft en lååång resa och jag kan bara önska att min inte blir så lång, men jag antar att den kommer bli det. Är så ledsen för småttingarnas skull.

Ja, någon gång hoppas jag att allt blir bättre, känns avlägset nu, och hans dykaupp-maila-smsa-ringa ger mig snart ett nervöst sammanbrott. Blir så arg. Jag försöker som du att inte gå in i diskussion, men har svårt att håplla mig ibland, hamanr så lätt i att jag sak förklara mig osv, och de gånger jag bara säger "ja, men då vet jag vad du tycker" eller liknade så får jag ännu mer skäll ändå...
Är så trött på hela situationen, vill bara fly, men det kan jag ju inte nu...

Lillablå, det komemr bli en tung helg, förstår det av hur det varit idag... Känner mig så borta.
Tack för din målande bild. Ska titta på himlen och hopaps att jag känenr er närvaro, och att ni känner min. Ska ta till mig allt det du skriver om:
"Vila, unna dig en promenad, en god bok, nygräddade pannkakor, ett glas nypressade apelsiner, en kopp the med honung, en påse lösgodis, en varm filt över benen, ett fotbad, tända ljus, vacker musik"
så snart jag kommer in i mitt gryt så ska jag försöka unna mig saker jag inte unnat mig på så länge.

Varma kramar

lite pepp och stöttning.
En begravning kan vara tung men den kan också bli en vändpunkt i livet där allt faller på plats. Jag kan fortfarande känna sviterna av mina föräldrars begravning som jag var helt oförmögen att hantera pga av mitt drickande där jag tryckte ner alla mina känslor. Jag fick aldrig det fina avslut som en begravning kan ge.

Kram ♥

...en kram och en tanke...båda långa, varma och omhuldande (härligt ord tycker jag, urkraft för mig)

Ja, vi får väl se...medlemsavgiften betalade jag in för flera veckor sen så jag är väl berättigad vara med ;)

Jag jobbar då men kanske jag kan vara ledig lagom länge för kunna vara med. Om inte annat så för att träffa dig Adde :)
Kram kram

...nu packar jag ihop lite prylar som kan lämnas kvar hemma och snart tar jag mig till flygplatsen.

Jag har haft två ingående samtal med kvinnan på hemmet. Nyttigt!
Jag känner mig inte ledsen, inte stressad eller nervös. Lite märkligt...
Men, jag är van jobba under stor press och känner igen mekanismen i mig. Nu har jag bestämt mig så nu är det bara hålla fast i det och köra!
Hela situationen är så sjuk och jag gör, som mulletant skrev, faller i fällorna i kunskapsoceanen.
Jag HAR inget som stressar mig men heller inget som gör att jag behöver vänta. Väntan ger honom bara mer makt över mig och det finns inget i hans nuvarande beteende som visar på tillfrisknande. Det är bara uppgifter som blir ordentligt och noggrannt lösta, intellektuellt, tyvärr...
Jag har ingen mandat att analysera eller tycka något alls om det egentligen, det är hans liv och val, men jag är inte blind och har tillräckligt mycket livserfarenhet att jag vågar sticka ut näsan och säga det.
Det är bara tråkigt att det är så och gör mig ont...

Kanske behöver jag inte läsa upp något utan bara tar mina prylar och går.
Om några timmar vet jag...

Kram på er all kloka vänliga tuffa enträgna härliga medmänniskor

Idag har jag fått äran att umgås med två fina töser, drygt 2 och 3 år gamla, och lite dämpade av sina förkylningar...
Men både kramarna, barnrumporna i knäet under sagostunden och funderandet vid matbordet har gett mig kraft att härda ut utsättningssymptomen... För det blir fanimig nye bättre!! Dag 11 idag, och det fortsätter på samma sätt...
Målet är att bli fri från dem, och kanske, om det vill sig väl, få en liten själv en vacker dag...
Klockan tickar, och antidepp förbättrar ju inte oddsen, direkt...
Så mitt i allt jobbigt, yrsel, illamående, det som känns som elshocker i hjärnan etc, känns lite lättare att härda ut, det finns ju ett mål och förhoppningsvis en belöning...
Ungar är det finaste som finns!
Tillsammans på första plats med älskling, mormor i himlen och det som heter kärlek!
Hoppas vi alla får en lugn och skön helg!
Har tagit tjänstledigt halva lördag och söndag, och är ledig på måndag för mormors begravning, och sen MÅSTE det väl ändå ha blivit bättre?!
Stora kramar till alla som behöver och vill ha!!
/k

Fredag kväll, helgen framför oss...
Hoppas du mår bättre, att du känner mer tillförsikt för framtiden?

Det ser ut att bli en stjärnklar kväll i min del av Sverige, och jag ska försöka få syn på kometen vad den nu hette... Och om du ser den från din del av Sverige, så tänk dig att vi är sammankopplade av kometen oändligt lång där borta, av en klump av is, skit och stenar... Lite perspektiv på hur små vi är, i det stora hela... Och ändå så nära, genom delade och liknande erfarenheter, och tillsammans är vi starka!!!
Vi finns här för dig, och du finns här för oss, olika kvinnor och män över tiden, men samma kärlek och värme, bara uttryck genom olika alias...
Du är på rätt väg, snart är du trygg hemma i ditt gryt, med barnen hos dig, åtminstone halva tiden, antagligen mer...
Vila, unna dig en promenad, en god bok, nygräddade pannkakor, ett glas nypressade apelsiner, en kopp the med honung, en påse lösgodis, en varm filt över benen, ett fotbad, tända ljus, vacker musik, eller vad du tycker om och som får dig att må bra!!!
Stora kramar!!!
/k