Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina tio år! Fantastiskt!
Vad fick du för hjälp förutom AA möten?
Har du lyckats så bra utan medicinering?
Ha en trevlig långhelg!
Med vänlig hälsning, Paradisbruden

Grattis! Så roligt att höra!

Önskar di ett fortsatt nyktert år!

Alla har vi våran historia att berätta,det är det som jag tycker är så häftigt med att dela med sig och få tillbaka..Då känner man sig inte ensam..Inte omöjligt att vi kanske ses på nåt konvent el.dyl..hade varit hur kul som helst..Ja, det fungerar hur bra som helst om man vågar släppa taget....

Nästa vecka ska han ta kontakt. Säger han.
Idag hittade jag ett nytt flak starköl i källaren trots att han har sagt att han ska sluta med starköl.
Den här gången var de guld, inte blå.
Jag fick höra att jag hade snokat och att anledningen till att han hade köpt starköl var att det inte fanns mellanöl på Systemet.
Sen blev mannen sur och gick och lade sig efter maten, jag hade varit tråkig och "tagit upp" ämnet igen. Jag kan väl försöka vara lite positiv.
Den sista månaden har jag sett glimtar av den människa jag en gång valde att bilda familj med.
Men denne tjurige, lynnige, tråkige man vet jag inte hur länge jag står ut med.

Idag har varit fruktansvärt, hjärnan har varit skitsad och halvorna har försökt att övertala varandra!
Så illa att jag tom försökte övertala mig själv att en fylla skulle vara värt Antabusens verkningar med hjärtklappning, huvudvärk, blodtryck, illamående mm.
Jag lyckades skönt nog ta förnuftet till fånga. Är hemma ätit middag och känner mig ganska stolt!!!!
Skön känsla.

är det lite si och så med här med. Men det brukar vända efter ett tag. Konstiga drömmar avlöser varandra.
Vi är på spåret, och i kväll är det på spåret, en favorit.
Fenix

i Skellefteå där vi kommer att delta i Landsmötet första helgen i augusti. Vi planerar också att komma till Stockholm 12 april http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2014kalender/2014soderledskyrkan….
Blir fint att igen få träffa människor med liknande erfarenheter. / mt

att ni bidrar till att lyfta de svåra frågorna om våld! Det behövs och är nog tätt sammanflätat med missbruk. / mt

Hej Konstnären! Tack! Du har så rätt.

Jag blir förvånad över hur lätt det känns. Som en av och på knapp. När jag inte "kan" dricka finns knappast något sug eller tanke på att dricka alls. Jag har läst från många att de första dagarna är värst, så är det inte för mig. Mina svårigheter börjar nog långt senare. När det går så lätt och så bra, för då kan jag ju inte ha några problem? Jomenvisst. Den ska jag inte gå på den här gången.

Fredag eftermiddag och vid den här tiden ligger oftast öl på kylning. Tänka sig att det har varit det som jag sett fram emot och lagt mest fokus på i så många år. Man är inte närvarande med alkohol i kroppen, man tror det men så är det ju inte. Fokus hamnar på alkoholen, det är den allt kretsar kring. Några timmars "förhöjd" känsla som är konstgjord och som kostar så mycket mer ään man har råd att betala.
Redan efter ett par dagar känner jag lättare,renare och mer närvarande. Inte avtrubbad och tillgjord.

Vad ser de som inte dricker fram emot? Vad använder de som "belöning"?

Jag känner mig helt nöjd med att bara få tid att läsa och dricka te. Låter det deprimerande för en alkis? Ja, för mig har det gjort det men inte idag. Jag hoppas kunna fylla på listan med belöning. För visst är det så att en helt ny värd öppnas när det inte längre kretsar kring alkohol?

Glad Fredag alla!

Pontus!

Tyrosin som oxå är en aminosyra är att föredra föredra framför Glutamin som jag förstått det!

Återigen ett utdrag om Tyrosin från Wikipedia i o m jag inte kan länka...

Tyrosin är en ingrediens vid kroppens tillverkning av tyreoideahormoner som styr kroppens ämnesomsättning, samt dopamin, melanin och noradrenalin.

Kanske oväsentlig information för forumet, men men nu är det postat som inlägg.

Tack Adde och Pontus för svaren!

Dessvärre är verkar inte många vara så intresserade av min undran mer än Pontus.

Funderar mest över det måste finnas några som kommit ur sitt alkoholmissbruk på egen hand utan AA ect? Därav min fråga...
Känns det inte så för inga svar eller engagemang nästan, eller har jag vänt mig till fel forum bara? (INTE otrevligt menat snarare min oerfarenhet som inte vet bättre).

Pontus!Jag är dålig på kopiera citat och länka till annat, men här har Du en del från Wikipedia kopierad angående Glutamin:

Glutamin är en icke-essentiell aminosyra som kroppen kan syntetisera själv och som därför inte behöver tillföras genom kosten. Endast vid extrem stress överstiger förbrukningen kroppens förmågan att syntetisera glutamin, till exempel vid allvarlig sjukdom (hård träning räknas inte som extrem stress).

Har idag läst till mig om något som heter Melatonin, har dock inte hunnit googla ytterligare om detta, men kommer göra så fort jag bara orkar.

Återigen tack Adde för din erfarenhet och Pontus för din respons :o).

Tack för kommentarer och peppningar. Kroppen mår lite bättre idag och framför allt står jag lättare ut med det när jag hör att det nog hör till när man slutar med alkoholen att kroppen liksom vaknar och att det då knakar lite i de flesta leder. Boken The Secret eller Hemligheten har jag hemma och läste för några år sedan. Nu när du påminde mig om den, så har jag plockat fram den igen och ska läsa den ikväll (när valpen har somnat).
Jag var inne i stan idag och på vägen hem kom det ett sug och jag kände det som om det var jättesynd om mig som inte fick något vin ikväll, fredagkväll som det är. Men så blev jag nästan lite full i skratt åt mig själv, hur många ensamma själar tröstar sig med alkohol? och har dom roligare eller mår bättre än de människor som inte dricker alkohol? Nej, jag har köpt ett gott te som jag ska sitta och mysa med ikväll tillsammans med The Secret/Hemligheten.

som nu har börjat lyftas är våldtäkter som inte anmäls. Och många gånger är alkohol/droger en del av det.
#mörkertalet på Twitter och Mörkertalet, gemenskap, på facebook ger tillfälle att lyfta och stötta.

skyndar långsamt kommer vi längst.

Jag kunde inte tillgodo göra mig många många insikter förrän jag var mogen för det. Det gick bara inte att skynda på vissa saker, jag var tvungen att lära mig att vänta ut en del medvetet eller omedvetet. Massor av gånger hörde jag Di Gamle dela något som de gått igenom och jag fattade noll av vad som hände. Men ! Så en dag så föll poletten, ja ibland släggan,ner i skallen och jag kunde se allt kristallklart. Och oftast fanns svaret inom mig men jag kunde inte själv se det utan behövde tiden till hjälp för att komma dit.

Ja kurvorna ser lika ut och JA de är lika ! (Finns motsvarande kurvor för medberoende också men tyvärr hittar jag inte dem på nätet) Vi brukar (bli inte rädd nu :-)) ) säga att tillfrisknadet tar lika lång tid som det tog att bli alkis :-)) Lite sanning ligger nog i det faktum att vi faktiskt har ett nytt spännande liv att leva och därför kan se fram emot en ny ungdom, bildligt talat ! Åtminstone känner jag så !!

Jag skriver utan att tveka under på AA's 12 (för mig 11 eftersom det sista pratar om Gud) löften om hur livet kommer att se ut om jag inte tar det första glaset och gör det som är bra för mig :

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10)Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11)Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.

Berra och Konstnären!

Igenkänning i ångesten vid pantmaskinen. Vad är bäst att ta med en påse åt gången? Eller åka dit mer sällan och hävda att man städat garaget när man knöcklar till ett hundratal burkar eller så?

Mina procentsatser från förra året, stämmer även här ganska väl på vad jag stoppade i automaterna. 80% i burkautomaten och 20% i PET. Och dom 20 var nog mest ölflaskor som man kan panta från det lokala bryggeriet....

Tittade igår lite på kurvan jag fick genom Addes länk. Skulle vara intressant att få höra dina reflektioner på den, utifrån din upplevelse och alla dagar som nu gått Berra! Om du har tid och lust vill säga :-)

PP

Gratulerar till din dryga månad Abel. Funderar lite på det sista du skrev, det där med att det gått lite för lätt.
Precis exakt just det är det som jag tidigare känt, och som sagt mig att du kan ju, du kan göra det igen om du vill.

Och det kunde jag med, men det blev aldrig lika lätt som förra gången, tyvärr blev det svårare. Nu är det för mig inte längre lika förbannat lätt
och det är tid att jag tar mig en riktigt ärlig funderare på det.

Kommer att tänka på att jag för länge sedan läste en liknelse om att missbruket är som en tågresa, här på forumet. Den handlade om dom som har kommit till missbruk eller fysiskt beroende. Resan kan gå från låt säga Göteborg till Stockholm. Där Göteborg representerar problemens början och Stockholm problemens slut (Vänd gärna på sträckan om det gör att du känner dig bättre till mods :-))

Nu rullar tåget, olika hastighet för alla ombord, men alla sitter i tåget och det går åt ett håll. Och fråga är om man hinner kliva av i tid, för slutstationen vill man inte komma fram till! T-centralen är ju som döden, och i Götet tar spåret slut...

Har vi börjat åka och kliver av ett tag i - Kanske Skövde - det är inte så svårt - och det är väl bra. Så då kanske vi stannar där ett tag. Kliver vi på tåget igen så rullar det vidare, varsågod nästa Katrineholm... och så håller det på, för det går inte att vända tåget.

Nu vet jag inte riktigt för egen del var jag är. Kanske någonstans mellan Katrineholm och Södertälje? Kanske mellan Södertälje och Flemingsberg? Har ännu inte sett skylten Stockholm södra, och är glad för det!

Ok, så tänkte jag lite när jag läste det där om att det gått lite för lätt. Om du sitter på tåget och i så fall hur långt det rullat vet vi nog bara själva. Det läskiga är att jag efter att ha provat ett par gånger nu börjar tro på liknelsen.

Grattis igen,

Nu kämpar vi en runda till!

Tack för dina uppmuntrade ord, man kan undra vad jag gör här efter mer än 2200 dagar i min nykterhet.
Jag minns inte hur det kändes när fyra månader hade passerat, men har en "summa-känsla" kvar av den tiden.

Tänker absolut inte slå mig för bröstet och påstå att jag är förmer än någon annan på forumet,
tiden i nykterhet anger mer hur långt jag har kommit i min egna självrannsakan, än hur långt jag kommit ifrån flaskan.

Likheten med den som bara har en dag i nykterhet är att vi båda har precis lika långt till flaskan, en armlängd.
Skillnaden är att viljan har förändrats, min erfarenhet av att inte vara kvar i berusningen har givit mig mersmak.

Ni vet t.ex när man går med returglasen eller burkarna, när mer än 3/4 av mängden har druckits av en enda person, nämligen du.
Den andra fjärdedelen har delats på tre andra personer i familjen och vänner som varit på besök.

Mina två dagar i ledighet har jag bara slösat bort med soffhäng köpemat och myskläder, och vet ni?, det bara känns så rätt...
Frugan tycker nog att jag är en lat rackare, kollar in en av mina favoritfilmer, en fransk film, en oväntad bekantskap, man myser i själen.

Ute är det grått och trist, lamporna har varit på hela dagen för att det är så mörkt ute, låter det inte påverka mig, det motiverar bara att tända ett levandes ljus.

Att få tiden med sig själv är viktig, att känna att jag hinner med alla måsten, eller lär mig prioritera vad som är viktigt.
Tiden med flaskan sa bara så här i efterhand, att all annan tid utan flaskan var helt oviktig, den prioriterade tiden åt mig.
Den förförde mig med berusningen för en liten stund, men räkningen lades på hög, och det känns som om jag avbetalar på den fortfarande.
Inte med ett sug, utan med allt den hann med att förstöra under min aktiva tid, de små små detaljerna som nu kommer tillbaka bit för bit.

Vad var det som hände, inte vet jag, men jag vill inte tillbaka till det, det var någon sorts frivillig sjukdom där jag såg biverkningarna, men inte orsaken.
Priset för mitt beroende var skyhögt, men som med det mesta man vänjer sig...

Idag har jag vänjt mig med att leva utan alkoholen och berusningen, den förföriska viskningen i mitt öra som säger att allt bara blir bättre om du testar,
Bara lite, just bara idag...

Jag brukar vända på orden, det blir bättre om du bara testar på att vara nykter idag, bara lite, bara för en stund, just bara idag.
Jag har makten kvar så länge jag inte överlåter den till alkoholen, då har jag ingenting kvar, inte ens självkänslan kvar.

Berra

Som om det inte är nog att leva med en missbrukare, förekommer det dessutom våld så blir hemligheten liksom dubbel och dubbel så svår att yppa.

Jag läser många kvinnors inlägg här där de söker hjälp för att deras män dricker för mycket där det sedan allt eftersom visar sig att mannen också har en våldsproblematik. Det är till och med svårare att prata om än missbruket/medberoendet.
Säkert är det än mer skamfyllt, att vara den som utsatt någon annan för det men jag önskar att fler män skulle tala om hur det varit för dem och hur de lämnat de destruktiva mönstren bakom sig.

Våld mot kvinnor anses som något av det fulaste man kan göra i vårt samhälle. Debattörer som annars håller huvudet kallt utropar sådant som "skottpengar!" o.s.v. Jag försvarar absolut inte våldsutövande män men det gör det så himla svårt att söka hjälp, för det finns hjälp också för dem, om de vill och inte har en allvarlig psykisk störning.

Inte ens på ett anonymt forum vågar någon man berätta om detta av oro för verbal lynchning, bli en persona non grata. Klart de också finns representerade här på forum. Skulle fler berätta hur de tagit sig ur detta beteende så skulle också fler av männen våga söka hjälp och inte tro att det alltid hänger ihop med deras missbruk. Det förvärras av missbruk men missbruk är inte anledningen.

Jag skulle aldrig råda en kvinna/man att stanna i en relation med en våldsutövande partner. Däremot är jag så jävla stolt över "min alkis", dels för att han har slutat dricka men främst för att han vågade se till alla sina fel och brister och sökte hjälp för sin våldsproblematik också. Här på ett anonymt forum kan jag skriva det. I verkligheten hade han förmodligen blivit uppsökt av folk som ville slå på honom för det han gjort, trots sitt enorma jobb mot att bli en person han vill vara.

Vill återigen poängtera att ingen bör stanna i en våldsam relation. Det gjorde jag inte heller. Jag lämnade p.g.a. alkohol och våld, hans rannsakan av sig själv kom som en bonus efter det. Men på samma sätt som man aldrig kan tvinga någon att bli nykter tror jag inte man kan tvinga någon att lägga om andra destruktiva beteenden. Det var nog nästan en förutsättning för att jag skulle tro på hans vilja till förändring att han fortsatte besöka mansjouren även då vi inte hade någon relation och inte heller trodde vi någonsin skulle kunna ha det, att han ville bli fri från destruktiviteten för sin egen skull, precis som med alkoholen.

För tipset!! Det ska jag göra Mt:) Kramar till dig<3

Hej!

32 dagar utan en droppe alkohol! Jag känner mig så duktig och jag mår så bra! :) Det värsta är förbi. Julen var tufft socialt och de jag firade med trodde att jag skojade att jag inte skulle dricka och hällde upp vin ändå. Nyår var lugnt, jag körde, och det var superskönt att vakna upp pigg och glad!

Har kommit igång superbra med träningen och tränar i stort sett dagligen, både kondition och styrka, och jag är redan i bättre form än på många många år, de goda resultaten i träningen gör mig väldigt motiverad att fortsätta leva nyktert och hälsosamt.

Största risken framöver ser jag som att det har gått lite för enkelt, jag har konstant en röst i huvudet som säger att jag lika gärna kan ta ett glas eftersom det ändå var hyffsat enkelt att sluta dricka.

Nu börjar jag räkna veckor istället för dagar! :)

Kämpa på allihopa!

/Abel

Hej Ärligbesvärlig, ursäkta att jag dröjt med svar.

För min del har insikten om att jag faktiskt har problem växt fram helt och hållet hos mig själv, det som fick droppen att rinna över för min del var nog när jag började smita iväg till puben när sonen tränade istället för att vara på plats. Det blev väldigt uppenbart att jag försakade barn och familj till förmån för alkohol och...det är inte ok.

Jag har knappt pratat med min fru om mina problem. Har väl antytt det vid ett antal tillfällen tidigare, men nu när jag varit nykter ett tag så verkar hon rätt glad och stöttar mig bra när det blir jobbigt, speciellt i sociala sammanhang. Men i stort sett är detta mitt egna race helt och hållet.

Tyvärr tror jag inte att hon har kunnat göra så mycket tidigare, hade hon påpekat mina problem och att jag borde sluta dricka så hade jag troligtvis blivit sur och arg och istället stärkt min egna förnekelse, men det är ju bara så som jag funkar. Om du ska försöka pusha honom så tror jag att barnens väl och ve är det starkaste argumentet, saker som hälsa och personliga prioriteringar är ju ändå en vuxens människa egna beslut och kan nog enkelt rationalisera bort inne i huvudet.

Jag har även stärkts väldigt mycket av detta forum och det bidrog definitivt till att jag tog steget. Kan du inte leta upp en presentation här som liknar din och din mans situation och be honom läsa den. Kan vara en liten knuff i rätt riktning.

Lycka till!

/Abel

blogg *** länk tagits bort av admin *** I januari kommer den att handla om missbruk och våld i nära relationer.
Styrkekramar / mt

*** Tack Mulletant för att du länkar till bloggen :-D Men tyvärr måsta jag ta bort länken eftersom det också leder till försäljning. Hoppas ordet sprids ändå. /Carina

Som Mulletant skriver så normaliseras gränsövertrampen under en lång period, vilket gör att den som utsätts för dem inte alltid är medveten om dess omfattning utan går och väntar på att nästa gräns ska överskridas för att göra något åt sin situation.

Det har redan gått för långt! Det du beskriver är sexuellt tvång som ingen ska behöva utstå.
Kolla http://www.kvinnojouren.se/fakta/lagochratt/sexuellt-tvang, där finns också en sökfunktion där du kan hitta en kvinnojour i din närhet, eller ring Kvinnofridslinjen som MT tipsade om, så hjälper de dig vidare.

Ta hand om dig!

Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Styrkekramar / mt

Carinas blogg kommer under januari att fokusera på missbruk & våld i nära relationer http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Ett tema som berör mig djupt för att jag vuxit upp med det, känt en susning av det innan mannen blev nykter och ser det i min närhet. Inser faktiskt numera att det inte är möjligt för en utomstående; granne, vän eller anhörig, att gå in och "rädda" någon eller förändra ett sådant destruktivt mönster - kan känna en viss vanmakt över det. Tänker att jag möjligen kan bidra med information så att berörda kan snappa upp den.

Det är svårt att se hur människor dras in i och fångas av osunda relationer. Att erfara hur svårt det är att hålla sig utanför om de finns i ens närhet. Att man fångas in i paradoxala situationer där det är nästan omöjligt att bara dra sig ur - allt jag gör kan så att säga vändas emot mig. Tolkas negativt. Alternativet att inte ta ställning existerar inte. Ja, sådant ser jag i min närhet och sådant sugs jag ofrivilligt in i och gör mitt bästa att hålla mig fri ifrån. Insikten att alla involverade - vuxna - måste göra sina egna val är stark. Och samtidigt svår att ta till sig.

Jag ser tillbaka på fina helgdagar med nära och kära. Det faller sig naturligt nu med vilka det är lättsamt att umgås oberoende av vad som finns i glasen. Ingen har tittat snett på dem som är helnyktra och ingen har druckit så att det på något sätt varit störande. Vi kan prata om alkohol, drickande och inte-drickande när barnen är med, fritt och öppet. En härlig känsla!

Börjar så smått planera för landsmötet i Skellefteå första dagarna i augusti. Hittade också ett stormöte i Stockholm 12 april som inrymde möten både för AA och Al-anon. Det kan bli att åka dit också.

Jag tror att 9 januari 2011 är den dagen jag skrev mitt första inlägg här - det känns som mycket länge sen, i ett annat liv. Då hade jag läst kanske två månader. Jag tänkte då att forum kunde bli en plats där mannen kunde söka stöd på sin väg mot nykterhet... jag känner ju igen tankegången, att söka hjälp i första hand för missbrukaren. Min tacksamhet över att forum fanns och finns känner inga gränser men hållit taget har jag gjort själv! Framförallt de gånger det varit tufft på olika sätt här - det har det varit några gånger - även innan den senaste turbulensen. Det är nog mycket viktigt att ta sitt eget ansvar för sig själv. Antagligen avgörande.

Allt gott till dig som ev läser, lev väl! / mt