Senaste kommentarerna i forumet

en bra recension :-))

http://drugnews.nu/2014/09/28/fullt-os-pa-spiknyktra-sober/

Då skulle jag nog se en ensam, osäker och olycklig person Ullabulla.

Ursäkta om jag missförstod dig. Det här är ett underbart forum, där folk för det mesta gör sitt bästa för att undvika missförstånd. Som jag ser det bygger det hela på klar kommunikation och förtroende. Förtroende tar tid att bygga upp, så det lönar sig att försöka vara så klar i sin kommunikation, som möjligt. Speciellt när man är ny.

Du ställer en viktig fråga om ett tema som t.ex. jag brottas med dagligen. Börja en egen tråd, så tror jag nog att åtminstone jag är intresserad att diskutera med dig. En liten varning bara, jag ser fram emot två väldigt stressiga veckor, så det kan hända att min närvaro på forumet kommer att vara begränsad.

Hej vänner!

Det gör mig glad att det rum jag en gång skapade fortfarande befolkas. Jag slår mig ned i en av de sköna fåtöljerna för att prata med er om medberoende. Rummet doftar behagligt av kaffe. Någons katt stryker förbi mina ben, men ägnar mig på katters vis bara förströdd uppmärksamhet. För er som inte känner mig kan jag berätta att jag är spik nykter sedan snart tre år. Med hjälp av forumet blev jag fri från ett tilltagande riskbruk. Min nykterhet vårdar jag som en klenod. Jag är nykter för att jag vill vara det, inte för att jag måste.

Jag lämnade forumet när jag kände att det var dags att ta ett nytt steg och gradvis gick det upp för mig att jag har ett medberoende-beteende, att de känslor jag försökte döva med vin kanske bottnade i något som gick långt tillbaka, mönster som fortfarande präglar mig. För min del handlar det om en mamma som var psykiskt instabil. Upprymdhet blandades med långa perioder av gråt eller isande, straffande tystnad. Jag har även en äldre syster som alltid betett sig på ett väldigt oförutsägbart sett, ibland varit snäll och öm för att i nästa stund bli elak och slåss. Hennes oförutsägbarhet har eskalerat och jag misstänker att hon lider av en allvarlig psykisk störning.

Jag växte alltså upp med familjemedlemmar som jag av olika skäl inte kunde lita på. Däremot förekom inget alkohol- eller narkotikamissbruk. När det gäller medberoende är det mycket fokus på alkoholism och narkotikamissbruk, så jag har svårt att hitta rätt i exempelvis litteratur om medberoende. Jag känner inte riktigt igen mig och vet inte riktigt hur jag ska göra mig fri. Jag är fortfarande rädd för konflikter, försöker vara till lags, är överdrivet ansvarstagande, " känner av" andras sinnestillstånd. Är det någon av er som har liknande erfarenheter och kan tipsa om hur det går att bli fri från medberoende? Ställ gärna en bok i filosofiska rummets bokhylla.

Kram från Nynykter

Eller? Om jag försöker förstå dig rätt så undrar du vad man gör om man märker att alkoholmissbruket "upphör" men att man bara flyttat beroendet till något annat, till exempel mat.

negativa vibbar på en enkel fråga känns j-igt surt. kan någon som kan och vill svara på vad gör man om en sorts missbruk upphör men blir till med något annat?

Kliver upp på dåligt humör. Selma har kliat sig i natt och Lucas har förkylningssnarkat och lättväckta jag har med nöd och näppe undgått att slå ihjäl dom båda. Mulet ute och mikromannen kom med en visserligen ny mikro men med fel mått. Magen står ut som en spärrballong efter allt fika som intogs i går, jag ska snart ha mens och kan stoltsera med tre synliga finnar i fejset.

Men det är inte som gjort för att supa till. I stället tänkte jag en ny tanke alldeles nyss. "Lena", tänkte jag, "om du låter ditt humör påverkas på det här sättet av yttre faktorer, då är du inget annat än en slav, underkastad godtyckligheten i tillvaron."

Jag kan inte kräva av molnen att dom ska hålla sig borta för att hålla mig på gott humör. (Men om jag kunde skulle jag gjort det.)
Jag kan inte slå på min mage; det var trots allt jag själv som stoppade i mig alla kakor och bullar i går. (Men jag kunde inte låta bli.)
Mikroproblem är microproblem. (Och skitirriterande.)
Finnar och mens och PMS är vissa kvinnors lott. (Och skitirriterande.)
Selma och Lucas ... tja, what can I say, vi har faktiskt ett gästrum. (Med sämre säng.)

Jag BEHÖVER inte reagera negativt. Jag kan välja. Jag får göra PRECIS som jag vill. Allt är en fråga om vilket perspektiv jag bestämmer mig för att ha. Det är glädjande nyheter för en liten outmejslad gråsten som jag.

Nu ska jag till ett stall och hälsa på en kompis som har hästar. Det ska bli härligt.

Känner igen mig i din mans havanden. Har dock aldrig åkt fast för rattfylla men blivit lobad 2 gånger, den sista gav mug en redig spark i röven. Jag tog tag i situationen och går på behandling, aa antabus bloggar. Jag ville sluta dricka, sluta att såra min familj. Vi som dricker är fast i sjukdomen och kan inte tänka logiskt. Din kille är missbrukare och måste inse det själv. Tyvärr kan inte du påverka honom att ta ett beslut själv det måste komma från han själv. Om du orkar och kan fullfölja så borde du ställa ultimatum. Mig eller flaskan? Vet hans arbetsgivare om att han dricker? Man lan få bra hjälp via sin arbetsgivare. Följ med honom till ett aa möte. Tycker verkligen synd om dig och ger dig en drös med styrkekramar från en alkoholist som kommit till insikt.

och varför registrera sig som ny medlem för att kunna skriva det som skrevs i filosofiska rummet, har man själv nytta av detta forum borde man kunna stå för den frågan och vara öppen och ärlig i sina tankar kring eventuellt eget forum-missbruk. Finns värre saker att missbruka än att hänga på ett forum som hjälper en att bli kvitt alkoholmissbruk.
Måste skratta lite nu. Tack Stingo.

...som första inlägg här, verkar nog inte genuin och stödjande på något sätt, så ta inte åt dig av den, Ebba.

:)

"känns som en vass armbåge i sidan" men är väl "som vanligt" bara jag som är överkänslig...

Skämtar du? Jag tar åt mig för jag har skrivit väldigt mycket här i forumet utan att ens knappt blinka, det är som att jag har hittat en plats och allt trillar ur mig så att jag blir lättare.

Förut drack jag och skulle knappast hängt i detta forum.
Allt kan missbrukas - helt sant.
Heroinmissbruk leder ofta till dödlig överdos. Jag känner en kille som på allvar missbrukade mjölk. Han hade läst någonstans att mjölk är bra för skelettet och han tvångsdrack tre glas mjölk om dagen. Jag fokuserar på att sluta supa ner och bort mig själv och äter kanske mer godis samt skriver och läser i detta forum, har iaf gjort det de senaste veckorna. Men alternativet är dödligt för mig, själsligt som fysiskt. Vet inte hur länge jag kommer ha ett behov av att skriva här? Utveckla gärna hur du tänker kring "forum-missbruk" för i mina öron låter det just nu bara nedtryckande och nedvärderande.

Att få skriva av sig på ett forum som det här,
gör ofta att man når insikt och saker om sig själv lär.

Men om skrivandet ger nytt missbruk som individen stjälper,
hur gör vi då så att vi varandra på bästa sätt hjälper?

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/s%C3%A5-vet-du-om-du-%C3%A4r-inter…

http://internetworld.idg.se/2.1006/1.546388/kvacksalveri-om-internetber…

Söndag förmiddag och jag tar en liten sväng förbi Forumet, min plats och mitt viktigaste sammanhang under en lång tid. Känner mig manad att lämna ett litet spår här idag (oftast läser jag bara numer)
Precis som du beskriver det MT, "en vördnad inför...", så känner även jag. HJÄLP! skrev jag i någons tråd här för exakt 5 år sedan. Och en stor och varm famn öppnades för mig. Minns dem som tog emot mig med så stor värme och förundras över vilken inverkan dessa, irl för mig okända medmänniskor, haft på mitt liv. Kanske också jag i någon annans. Det som hjälpte mig att finna den inneboende kraften jag inte trodde jag hade, kraften att byta riktning, bryta mönster, bli nykter och tacka ja till det liv jag förtjänar. Det känns stort, viktigt, bra.
Fint att se er här, även om mina besök numer är sporadiska. Varmaste kramen jag har till er alla/Victoria

Jag kan inte sova.
Jag vill inte sova heller tror jag?
Så jag har just läst hela din tråd.
Den är fin.
Jag hoppas att DN kommer snart då ska jag läsa Rocky, Rocky är en stor mening med mitt liv just nu.
Så typiskt mig - antingen upptäcker jag något 100 år innan alla andra eller som i fallet med Rocky hundra år senare än alla andra. Justja, det är ju söndag, kanske inte är Rocky i DN på söndagar vi får väl se. Hoppas du sover gott just nu SL.

Kram Ebba

Man ska nog alltid lita på magkänslan.. Förra veckan var han konstig på kvällen,satt med simmig blick,svårt få kontakt med,somnade 19.30 före barnet han sövde. Jag sa du har druckit,nej sa han. Nästa dag skickade jag sms o skrev,ljug inte,jag såg du var påverkad igår. Jan svarade ,jag var trött,är du aldrig trött? Häromkvällen skulle han åka o handla,tiden gick o jag sövde barnen. När han kom hem satt han o såg konstig ut i soffan. Han sa det hänt något . Han berättade han hade druckit lite förra veckan,och 4 öl idag efter jobbet på en pizzeria. När han åkte o handlade åkte han fast i poliskontroll. Han kom hem utan bil. Han låg på gränsen, sa han. Till att bli av med körkortet en period 0,13. Han grät o sa förlåt,älskar dig. Det ska inte hända igen. Jag sa du måste få hjälp,antabus,samtal, han sa ja. Men han sa en konstig sak. Jag drack ju så lite?? Så tydligen hjälpte inte sjukhusvistelse med blodiga kräkningar ,dropp mm. ? Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Känner mig arg! Sa jag är trött på allt idag. Jag tycker han borde anstränga sig mer,visa någon ånger ,insikt , men det är väl önsketänkande . Vi glider merbo mer isär . Jag sover i ett annat rum. Han ser på tv,o bryr sig som vanligt inte om mig,vad jag vill se osv. Hur jag mår bryr han sig inte heller om. Jag vill känna att jag kan träffa vänner,göra roliga saker . Hemma lever jag för våra underbara barn ,de ger mig kärlek o styrka att stå ut. Det är som att leva med en zombie,o jag märker ingen större skillnad nu eller innan när han drack. Humöret är illa,ler sällan,kort stubin eller bara likgiltig. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig,men det tär på mig att gå o känna mig arg o frustrerad oftast. Mitt barn sa idag,ni bråkar jämt. Han klagar på småsaker hela tiden,hur jag sköter saker,sen försvarar jag mig,o tonerna låter olustiga mellan oss. Så kan man ju inte ha det!

Känner igen det där och om jag går till mig själv så vill man ju sitta här och ta in ALLT i början. Men när vardagen är tillbaka och fokus sakta förflyttas från att inte dricka alkohol till att leva livet så tror jag också att behovet blir något mindre och då är det skönt med en hanterbar frekvens här. Med de sagt så hoppas och tror jag att jag kommer skriva här mer eller mindre dagligen under en lång period men första tiden har jag loggat in i tid och otid känner jag :) Det är en fin plats.

God natt och gött att ha råkat på dig här Lena!

Så var det. Jag känner det så väl när jag går tillbaka och läser i min tråd nu. Det är nio dagar sedan. Den här första slängen av frustration jag kände (men vafan, det HÄNDER ju ingenting på det här stället!) har släppt helt. Nu tycker jag att det är skönt med lite andrum. Jag hinner läsa andra och dom inlägg jag skriver själv hinner sätta sig. Bli riktigt på riktigt.

Ja, skulle bara säga det. Nattinatti, alla!

Vill bara tipsa om djävulsdansen på svt. Bra bra serie om medberoende...

Naturligtvis ska man klara av ett ultimatum själv annars så sårar man sig själv. Har du pratat med din kille om att hans dryckesvanor oroar dig? Vad säger han om du tar upp detta med honom? Vi som dricker har alltid löjliga undanflykter även om vi vet att vi sårar, skadar och förstör. Sjukdomen gör så med människor.

Menar jag ju. Fniss, både nykter och dygnvill, brukar sällan hända.
:)

Jag började kolla på Youtube på del 1, det är jätteobehagligt, jag fick rysningar.

... som en smyglobbyist för minskat drickande och du gör det så skickligt att ingen fattar att det är det du gör. Men mottagaren förstår budskapet ändå.

Är också lite sugen på den filmen. Ha en fortsatt skön fredag!