Senaste kommentarerna i forumet

Underbar musik...
http://www.youtube.com/watch?v=hG2UFvji6xk
och texten är underbar... fast ledsen...

sitter hemma, väntar på att tvätten ska ha torkat klart nere i
tvättstugan, packar lite där, pysslar lite där, läser lite i min bok
och läser lite på forumet.. Rastlös. med stort R.

och lite ensam.
ska flytta nästa helg. till en annan tom lägenhet.
ensam.
jag vill ju inte vara ensam!!!
jag vill ha en hand att hålla i, en väntande kram att hämta närhelst
jag önskar, ett par ögon att fastna i, två andra tassande fötter mitt i
natten, någon att le i samförstånd med...

inga dåliga krav, va?
ja, jag vet, en sak i sänder, tålamod, och allt det där...
men vad gör man under tiden?
kidnappar en väns barn, hälsar på mormor, snor brorsans bil och
åker till ikea och trösthandlar, tänder ett ljus, packar lite till, planterar
om blommorna, läser och skriver till er, och lyssnar på underbar musik...

ge mig gärna ett eller ett par tips på musik som kanske inte är fullt
så ledsam och påminnande.... hjälp mig bryta sinnesstämningen!
Tycker om er alla, och nej, jag har inte druckit en droppe idag heller! =)
kramar!
/k

Det känns sååå skönt att det finns andra med samma problem
(inte att jág tycker det är kul att folk har problem!)
Men man kan lätt känna sig ensam eftersom det inte pratas om sånt här öppet...
Jag mådde så dåligt igår att det kändes lite som om botten var nådd på sätt
och vis... Så med darrande hand o massor av nerver ringde jag en kontakt
per telefon! Det är första gången. Och så fort han svarade så brast det för
mig och jag grät rakt ut... Det var precis som om jag i den stunden insåg och
erkände för mig själv att jag har allvarliga problem!

Jag är så innerligt less på detta jäkla ångestfyllda liv!
Mannen jag pratade med (kan kalla honom "O") behöll lugnet
och stöttade mig otroligt! Det var en otrolig känsla att sätta ord
på det som tyngt en så länge... Att få ur sig alla hemligheter, som
man jobbat så hårt för att dölja. Man blir ju väldigt bra på att ljuga och
hitta på alla möjliga ursäkter för att kunna dricka :-(

Efter ett långt samtal, hade jag fått både stöd, tips och råd om träffar
att gå på i närheten där jag bor. Det känns väldigt läskigt att gå till
ett möte, men det är ju också ett steg som gör att man liksom
"stänger" möjligheter för sig själv att trampa snett igen...

Jag ska ta en dag i taget o försöka hålla kontakt med människor här
på forumet. Igår var en vit dag och det blir det idag med!

Kram

Har också haft det precis som du, Lilla jag. Ångesten är total. du är så välkommen här, till vårt lilla hörn av cyber...

lilla du
känner så väl igen mig i dina rader
din ångest
din förvivlan
din tro om att det går att dricka ett glas för att det är "gott"
jo just det ,vi vet ju alla hur det slutar
i tårar,ågren,rädsla o avsky inför sig själv
vakna med bultande hjärta
vad gjorde jaG
vad sa jag
hur kom jag i säng
såg nån av ungarna mig ragla
det värsta av allt är ju att ens barn får se sin mamma full
usch,,
jag har tre barn,15,13,o fem år
har nu inte druckit på några månader
men är ödmjuk o försiktig
tar en dag i taget
äter också ssri,o de funkar ju väldigt dåligt ihop med alkohol
man blir ju galen,,,,
o du har rätt,,man mår så mycket bättre efter en tids nykterhet
vad är det då som får en att falla åter o åter,,,
lömsk är den,,alkoholen,maktfull
men det hjälper att skriva lite här få lite stöd,en rad av nån som förstår
här dömer ingen någon
tusen kramar till lilla du
Måne

Det är precis så mitt inre tänker! Jag är duktig, jag klarar detta! Och när detta är över är jag ju SJÄLVKLART värd flera glas vin.............

Och ja om vi tänker krasst på det så självklart. Men. Skulle det vara så självklart om vi pratade om någon som ville belöna sig med kokain? Nej.

Ärligt talat tänker jag inte så hemskt mycket just nu. har hållit det på armlängds avstånd genom trots. Vill inte gör alla (mig också) besvikna. Men det är tufft såklart. :) Hade väl inte varit här annars.

kram

alkisar har en "underbar" förmåga att kunna rida ut de flesta stormar utan att ta till flaskan. På något konstigt sätt mobiliserar vi all kraft på det vi har för händer just då och fixar det mest kaotiska tillstånd.

Men ! Efteråt ! Då ska vi belöna oss själva och nöjt sjunka tillbaka för att koppla av ! Och vips kommer den där lilla fan tillbaka och vill belöna oss på det sätt som vi nästan alltid gjort. Vi har garden nere, lojt tillbaka lutade och helt plötsligt så smakar en pilsner eller ett litet glas vin så satans bra !!

Jag har tappat räkning på hur många gånger jag gått på den minan !! Efter en hektisk arbetsperiod, efter mina föräldrars frånfälle, efter en nykter semester ja, ett antal stökiga tillfällen i livet.

En sak i taget och, framförallt, egen tid som jag disponerar helt själv är mitt egna recept nuförtiden. Och en förtröstan om att det mesta brukar reda ut sig utan min direkta inblandning och oro. Inser ju att det är lite knepigt när vi pratar transplantationer !! Men jag kan ju alltid lägga tilltron i min läkares händer och lita på att han kan det där bättre än jag !

Jag önskar er lycka till med era, för tillfället, röriga liv och ha en tro på att det blir bättre !

Verkar som om alla har det mer eller mindre svårt just nu. Man orkar inte slåss på alla fronter nej, man stupar i säng klockan 8 (alltså man somnar efter man läst sagorna för barnen :( ) Jag har också mycket nu, (tyvärr) är kärlekslivet så lågt prioriterat just nu att DET bara flyter på. Men nu innan sportlovet (och sen innan påsklovet osv) är det full rulle på jobbet. Dessutom ligger min pappa på sjukhus och jag testas och testas för att kunna donera organ till honom. *suck* Varför verkar det som om allt ska hända på en och samma gång? Barnen är rädda för att morfar ska dö (de får inte besöka honom eftersom de drar hem det ena efter det andra från dagis/skola och infektionsrisken är ju så stor) och det är mycket frågor och oro hemma.

Jag har tyvärr inga råd att ge alls till er andra som också kämpar med annat utöver alkoholen, men jag tänker på er massor! :)

Kram
Sussie

Jag sitter med gråten i halsen å är bakis sen igår... Jag har gång på gång sagt till mig själv att jag inte ska dricka över huvudtaget!!! Men lik föbannat så tänker jag "Äsch... Jag klarar VISST att bara dricka ett glas för att det är gott!"... Men det GÖR jag inte!!! Slutar alltid med att jag dricker massor o får minnesluckor o helsike... Nu sitter jag med en liten bebis hemma och är mammaledig... Jag har så fruktansvärt dåligt samvete så jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag har hållit upp i omgångar och då har jag mått så himla bra! Känt att det är så skönt att slippa ångest för saker man sagt och gjort i fyllan. Jag sårar min man (fast han vet inte om det) och jag är så rädd att jag inte ska få bukt me det här innan min bebis blir såpass gammal att han förstår va mamma gör... Och jag är rädd för att bli sjuk av mitt beteende! Äter mediciner (SSRI) och fick ta blodprover när jag provade ut dem,,, visade sig att mina levervärden var dåliga! och jag VET att det beror på alkoholen... jag är så himla rädd för vad som kommer hända! rädd för mig själv... Snälla hjälp mig nån!!!

Fredag, helg och vila från matrosan. Jag pratade med vår projektledare i veckan, jag är tydligen inte ensam om mina känslor och tankar. Dock sa jag att det är en ledningsfråga att stoppa henne, det får inte läggas på arbetsgruppen för då blir det konflikter och omöjligt att jobba tillsammans.

I dag har vi snöstorm, jag längtar efter solen, värmen och fågelkvitter. Ha en fin och vilsam helg alla ni

Kram Märta

gomorron
ny dag som tornar upp utanför mitt något skitiga fönster
jag älskar solens strålar men ack så de avslöjar damm o smuts
städa är inte mitt prio ett nuförtiden,missförstå mig rätt
jag håller en ok standard, i guess
men går hellre ut o går
läser en bok
pysslar med min lilla (han gör allt vad pyssel innebär!!,leker med lera.målar,klistrar,plockar med allt,han älskar dessutom att baka,farsan hans
är ju kock o bagare i grunden,så.
hellre att han ärver den ådran,än min missbruksådra,hemska tanke)
ledig idag,jobbar helg
blir lugnt,ska gå ut med jycken o lillgrabben,äta lite lunch
läsa lite,okej,en maskin tvätt måste nog in också
o en repa med dammsugaren i köket,lots of hundhår!!
annars bara andas långsamt
vara här o nu
vara tacksam
över tre friska barn
en go make
ett ok jobb
goa vänner här på forum,NI ALLTSÅ;JUST DU SOM LÄSER NU!!!
att jag kan finna ett inre lugn now and then
turbulent ibland
mörk i sinnet
men så är jag
det vet jag
o det går över
äter mina tabletter som funkar bra
håller mig på banan
vill inte sluta än
förut var själen 90% svart
idag känns det som 40% typ
allt har sin tid
men jag är ödmjuk o tacksam över just denna dag
fastnade för detta citat

"var den förändring du önskar se i världen"

carpe diem Måne

"slåss" just på fler fronter än jag klarar...
Flaskan håller jag stången iaf så den fajten är hyfsat under kontroll.

Ex, driver mej till vansinne genom att ena gången vara smått furiös och kasta skit åt alla håll, andra gången så är hon som ett jädrans lamm och hur baskans trevlig och snäll som helst, (önskar att man kunde begripa hur fasen hon tänker...)

Tjejen vet jag inte längre vad som händer med, eller vad som händer med oss, ena gången är det helt fantastiskt och inga problem nånstans, nästa så formligen haglar det åsikter som var och för sej skulle kunna vara en orsak att bryta upp, om hur hopplöst det är att få ihop våra liv som vi skapat(ganska långt ifrånvarandra) var och för sej, att barnen INTE ska byta skola, osv osv. men "hon vill inte göra slut" när hon säger såna saker ...
Snart vet jag inte vad jag känner för henne, känns som man dras sönder inombords av att inte veta om det ska vara vi eller inte, hon säger att hon vill men varför då hitta så många motiv som gör en framtid omöjlig ???.

Känns bara jobbigt och trasigt , vill bara gömma mej och glömma :-(

Jag kramar dej i andanom

tack alla goa vänner för givande läsning

jag syftade inte på dig enbart. Förlåt om det kunde uppfattas så. Det jag menade är generellt för oss i "branschen" och självklart kan det vara helt andra saker som gör att vi prioriterar annorlunda. Vi är trorts allt vanliga människor med allt vad det innebär.

härligt med ditt rim till svar
ta mig tusan du poetens ådra har
med humorn i behåll
du roar mig ,ditt fågeltroll
åter upp i det blå
vänta på mig
jag hänger på!!!

hur mår du annars,hur lever livet?
kram Måne

Att jag drar mig undan beror helt och hållet på andra problem i mitt fall. Inte att jag fallit tillbaka. Har det oerhört tungt med min son just nu, han är väldigt nere och har tappat all gnista. Gör så jävla ont att se att han mår dåligt!

TP

Polaris, hur är det? Om det är tungt - skriv, skriv, skriv...

Käre Fenix! Det känns fantastiskt roligt att läsa om dina framgångar! Är mycket glad för din skull...Din entusiasm gör mig gott. Ska till jobbet nu, och ska försöka bära med mig den känsla du gav mig nu genom dagen : )

Det är faktiskt ganska häftigt att få beröm av sig själv. Vet ni, jag har börjat med att klistra in en guldstjärna i min fickalmanacka, varje dag jag vinner kampen mot alkoholen. Känner en riktig glädje när jag gör rätt val, och nu är jag stolt över stjärnorna som glimrar på sidorna.I dag såg jag att det var torsdag, och jag har en ledig dag framför mig. Kändes så härligt. Börjar också att planera en nykter helg, och då finns bilresor som startar på förmiddagen som ett alternativ. Bara det räcker för att känna lugn och frid i själen. Idag ska jag till min shrink igen, det är spännande för att jag vet inte vad som kommer att hända med mig alls, var tankar och känslor tar vägen. Förra gången grät jag floder och det rensade upp en hel del i det mentala avloppet.
En bra dag till alla
/Fenix

Tusen kramar själv Måne,
jag kände mig som en fåne,
när jag inte fanns med på din lista
trodde jag att jag dig skulle mista
när jag nu sanningen kan förstå
flyger jag åter upp i det blå.
/Fenix

brukar det vara ett dåligt tecken med tystnad och att man drar sig undan. Hoppas verkligen att jag har fel !!

Ha en bra torsdag! mt

... allt väl! Roligt att höra av dig. Det är lugnt här på forumet just nu. Hoppas det är ett gott tecken. Ha det bra, kram/mt

..med arbetsveckan!!!, nedförsbacken är påbörjad och det rullar på allt snabbare...
Visst är det härligt när man inte behöver skjuta på längre...

Saker och ting går lättare, och man tänker...äh vad fan, det är ju snart helg, och den ser man ju fram emot, eller hur?
Okey, den är hårdplanerad, men inte mer än att man kan lägga in lite luckor här & där för att reflektera...
"..vad gör jag här?" Trivs jag?, hinner jag med mig själv, är jag ikapp tiden, känns det bra typ?

Och framför allt, har jag kontrollen, har jag kontrollen över mitt (egna) liv, kan jag bestämma vad jag vill, och kan göra?
Lagom tid med luckor, men inte för många och för länge så att det hinner bli långtråkigt...
Inte för tajt så man känner stressen komma, utan ha så pass mycket att man fortfarande hinner längta innan, och uppleva under tiden,
och minnas i efterhand, då...är det perfekt...

Lite granna som den där semesterresan, den blir väl aldrig direkt dålig heller, eller?
Så jo!, mina helger är som mina semestrar, 4 veckor ledigt, och 48 veckor kvar till nästa semester!!!
Inte undra på att Måndagarna känns tunga..

Och man kan välja, antingen kröka bort hela "semestern" och bara uppleva baksmällan när man kommer tillbaka till jobbet...
Eller välja bort den, och uppleva den lite mera äkta känslan av ledigheten, men den kräver lite mera egna initiativ..
Man kan formulera dagboken med återupplevningsbara minnen, eller en grå massa av en massa kludder...
Kluddret ser lika ut, från dag till nästa, rätt enformigt, hä?

Det är inte förbjudet att drömma, men att drömma om att få glömma (med alkoholens hjälp..),
för att återigen få drömma om att glömma med Ågren'en...

..det blir till slut att man glömmer om att drömma, för det blir till slut bara en blandning av olika mardrömmar...
Och den som inte drömmer längre tappar sina illusioner, och blir fantasilös...

Jag drömmer...

/Berra

Hej på er allihop! Hoppas det går bra för er och att ni mår bra! Säger som min blivande hustru "nubaskemig". Har väldigt mycket runt omkring mig just nu och lägger all fokus på det.

Tänk på att det är så oerhört viktigt att berömma sig själv och tillåta sig att känna stolthet för att DU kämpar och för varje framsteg du gör!
Halkar du och tar ett "snesteg" reflektera och analysera varför, men ingen blir hjälpt av att trycka ner sig själv och känna självförakt!

Kramar TP