Senaste kommentarerna i forumet

.. Har lagt märke till, att det inte bara är vi alkies, som är lättretliga, virriga och glömska pga av stress..
Vänner, bekanta, kollegor och grannar beteer sig just nu som alkies, om detta fenomen skulle vara specifikt för oss ;-)

I min omgivning och på gubbens jobb, har de flesta gått från kort stubin, till ingen stubin alls.. Vilket naturligtvis lett till klagolåt här hemma (och förmodligen en önskan om att kunna ta sig en rejäl bläcka..)

Gubben pratade i veckan om att köpa hem en hel back med starköl (7,2:or)Men till min stora förvåning och glädje, ska tilläggas, så har han inte gjort allvar av det..

Förra året vid den här tiden, så yrade han runt och var ömsom förbannad (på allt och inget.. Bara retlig och retade sig på bagateller)ömsom gråtmild och ångestfylld.. (samt rejält packad!)

Stressen, gör att han sover sämre (liksom avsaknaden av stora mängder A)
Än har han inte tagit det som förevändning att "supa till".. Antagligen, för att han vet, att jag vet, att han vet, att det inte skulle förbättra sömnen (det brukar nämligen bli precis tvärtom!)

Så gör som ni vill, både PP och Dompa! Men var lite ärliga mot er själva.. Vill ni testa, gör det med ÖPPNA ögon! Skyll inte på vare sig julstress eller förkylningar!
(och ärligt, om ni är medvetna om vilken "tarm" det drar i, så tror jag att ni kan stå emot?)

kram /trollis

Joho gör som ni säger... C-vitamin ska jag ha! Frisk luft struntar jag i idag. Rivis får ta hundar (ock köpa pepparrot)...en döende man kan inte plocka hundskit! Lusekatten får trösta...lägger om mig! Intressant info om att näsan SKA rinna...det visste jag inte. Bakteriekram till dig med

Tar det till mig. Te står på bordet, piller har intagits och sängläge intas. Hör av mig senare om jag överlever ;-). Bakteriekram/R

Stackars dig..
Ja du Dompa, att vara förkyld är ingen barnlek..
Som byhäxa, slinker jag in i kollektivet ;-D
Rekommenderar massor av dryck! Vad som helst utan alkohol (sorry, A hjälper inte, även om en del hävdar att det är roligare att vara förkyld..)
Vet inte om det finns i Italien, men här i svedala har jag en naturprodukt som heter Sinova i husapoteket! Den får näsan att rinna (jodå, det är just det som är meningen!) så att det inte blir stopp i bihålorna (vilket får huvudet att kännas dubbelt så stort)

Bastu! finns kanske inte där, men ett hett bad är aldrig fel..!

En skål/kastull med hett vatten där man droppar ner pepparmintsolja/mentol eller liknande är också bra. sitt med den klassiska handuken över huvudet och andas in! (i brist på pepparmintsolja, kan man använda något starkt munvatten.. brukar innehålla den ingrediensen)

riven pepparrot, antingen på macka eller teskedsvis.. Tips, om pepparrot inte finns, köp wasabipasta! Tänk bara på att det är n å g o t starkare än pepparrot..

massor av C-vitamin! Den är vattenlöslig, så du kan i princip inte överdosera.. (du pinkar ut det kroppen inte kan tillgodogöra sig)

Och så VILA! sov middag, förök dricka mycket.. Äta lite om du kan.. Frisk luft, är inte helt fel heller. Eftersom du är hundvakt, så räknar jag med att du ändå är tvungen att gå ut.. ;-D

Krya på dig! kram /trollis

De senaste veckorna har mina tankar lekt med att ta ett återfall. Man (jag) är ju rationell...barnfri i 12 dygn. Ska det testas så ska det testas under denna period då ingen annan tar skada. Ingen behöver se fyllepappa och jag får ett nytt kvitto på att jag inte klarar A. Så jävla dumt har mina tankar gått. Kanske går de så igen om några dagar. Idag vet jag inte...är så förkyld att hjärnan kokar.

Att du är lättretlig PP är i mina ögon förståeligt. Nu närmar sig årets mesta stress och sen din fru... Redan för ett år sedan skrev du lite om att era drömmar kanske gick lite isär...angående boende. Stad kontra landsbygd. Har ni rett ut där? Jävligt personlig blev jag...så svara bara om du vill.

Enligt de gamla rävarna är det ju detta vi ska undvika...att känna sig säker...att tro att det är över! Nu har jag väl aldrig trott det utan tänker att vid minsta motstånd så kan jag nog ta till flaskan...för jag har sjukdomen som gör att vill glömma/radera ut. Så går mina tankar kring sponken PP...inte mycket hjälp där.

Hoppas dock att din lättretlighet "bara" är julstress. Att du klarade helgerna ifjol är ju som du själv skriver bara farten. Vi kan prestera allt så länge vi inte tänker. Jävligt svamligt...men räknar iskallt med att du förstår (även en feberhjärna). /R

Stackare! En sjuk man är verkligen sjuk :), råder dig att ta Alvedon eller liknande, nässpray och varmt te och det viktigaste av allt, bara vila. Absolut bäst om man vill vara på benen någorlunda snabbt, en förkylning tar en vecka ca, går inte att skynda på.
Krya på dig, kram!

Tack för dina råd i min tråd, jag tar till mig dem!

Ja Andreas, visst får du plats i kollektivet. Kanske kan du ngt om örtte? Te som lindrar? Kan du det? Eller måste jag förlita mig på Fenix odlingar? Känns som jag borde dricka örtte just nu...känns som jag borde lägga om mig. Känns som jag dör. Hjälp mig...jag är man och jag är förkyld!!! Skäms för att jag smålett åt Berras och VVs elände. Så här kan man inte ha det! /R

Det raka ögat, det slöa ögat och framför allt näsan. Lade mig igår...kände mig lite seg, hade lite ont men var inte beredd på detta. Allt rinner...så förkyld. Hör hur ett annat liv levs i köket. Hur Rivjärn lotsar ongar till en ny dag. Vill inte gå ut där då jag inte vill smitta...fast det lilla jag kan om sjukdomar säger att om smitta finns så har den redan skett. Kommer att bli en helt bortkastad dag...då jag orkar nada. Orka nada kan jag ta...men rinnandet? Förstår gamla tidens häxbränningar. Skulle kunna döda den som smittade mig...ja, inte riktigt men nästan. Tre dygn till och jag hade varit redo för sjukdom men idag bara svär jag. Surgubben frodas! /R

i dag du ska gå in på detta forum. Förtvivlan känner vi alla igen när det gäller att alkoholen ännu en gång vunnit en seger.
Men som alltid, det finns i morgon en ny dag att ta ett annat beslut.
Kram
Fenix

...bara några tankar och erfarenheter som far igenom mig utifrån några av de ord jag läser här...

..."jag tror inte jag älskar honom längre"...
Om jag, i mitt äktenskap, skulle bedöma kärleken utifrån den situation vi har haft, sen våren, men framför allt sista halvåret, vore det omöjligt att älska min man. Han har gått över alla gränser i alla hänseende. Det finns nog ingenting som inte är smutskastat. Jag sätter sjukdomen/missbruket före och försöker sortera i vad som är vad så gott det går...men oj, så ont det gör och illa det tar. Just nu vet jag inte om jag ens kommer kunna sätta alla ord och handlingar åt sidan OM vi i framtiden, den nyktra framtiden, försöker lappa och laga. Jag har valt ge det den chansen för att jag älskar mannen jag gifte mig med och förälskade mig i. Den mannen finns ju där någonstans...jag ser honom titta fram då och då, det är enda anledningen till att jag är kvar. För att kunna vara kvar har jag satt upp två mål. 1. Behandling, tidsplanen var nykter före sommaren 2013. 2. Gemenskap eller skilsmässa. Någon tidsplan har jag inte på nr2, den planen har jag börjat smaka på nu när jag vet han ska in på behandlingshem i januari.

.."vår flicka ska få det bäst med båda föräldrarna"...
Barn kan ju ha båda föräldrarna trots att de inte lever under samma tak. Mitt äldsta barn skildes för ett drygt år sen, 3 barn. De har fått det att fungera på ett imponerande sätt. 50/50boende, delar bil, god kontakt med exsvärföräldrar, nya förhållande båda två. Jag lyfter på hatten för deras trollkonst! Barnen är gladare sen de skildes, det kärleksfattiga förhållandet smittade av sig på barnen.
Min skilsmässa var mindre lyckad men trots det så är mina 4 barn trygga, glada, begåvade vuxna...vill inte råda på något sätt, bara säga att trygghet kan uppnås även utanför kärnfamiljen.

Kram från mig i berg och dalbanan...

...en sak till....
Även om mannen väljer leva nyktert och klarar det så blir min nästa önskan att han måste visa mig respekt. Förhoppningsvis visar sig det beteendet aldrig mer...ett orimligt hopp kanske men mitt nuvarande hopp i eländet.
Om det visar sig att orsaken till hans respektlösa handlingar inte ändras så stannar jag absolut inte kvar, i det fallet blir det inte svårt att lämna(eller bli lämnad), det känner jag tydligt. Så länge jag känner att sjukdomen är så tydlig så väger inte det förfärliga lika tungt, det gjorde det innan jag hade strukturerat upp mina tankar, men nu gör det ont när det händer men läggs åt sidan. Blir spännande att se om allt det som ligger och trängs inuti behöver komma upp till ytan och vändas ut och in på i ett senare skede. Just nu ligger det i träda...

Boktips:

"En halv gul sol"
"De imperfekta"

:)

...jag tror jag förstår. Jag känner nog inget huvudansvar i ett behandlinssyfte, inte heller någon skuld i att han dricker och är sjuk.
Däremot känner/kände jag så här: ( det där med svart och vitt)

Vill jag satsa eller lämna?
Jag vill satsa och göra vad jag förmår.

Vad kan jag göra?
Jag kan visa tydligt att jag inte accepterar alkoholen
Jag kan informera mig om hjälpen som finns.
Jag kan sortera vilken typ av behandling jag tror behövs.

Hur gör jag?
Försöker, så gott jag kan, separera känslan/kärleken från sjukdomen.
Kör mitt liv utan att blanda in mannen om han inte frågar och intresserar sig.( Hu, det har varit svårt, blivit en stor grej, klandrad för jag inte berättat, klandrande för att jag alltid pratar om mig...ja, ni här inne förstår...inget är lagom)
Kontakta behandlingshemmet (det föll sig i rätt ordning och nu är det beviljat)

Mina nya tankar i detta är egentligen bara att jag håller mig till ursprungsplanen.
1. Behandlingshem
2. Gemenskap eller skilsmässa?

Nu ska jag krypa intill den varma kroppen, han är nykter idag ;)

var den du ser nu redan när ni träffades är det knappast så att hans syfte med er relation varit ont eller illsasinnat. Jag tror inte så illa om människor i allmänhet. Däremot anser jag ju att han har ansvar för sitt beteende och du har ansvar att inte låta dig fara illa och utsättas för psykisk misshandel. Jag kom att tänka på en psykolog, Egil Linge som skrivit en uppskattad bok "Hemligheten" - den tyckte jag inte om... men han har givit ut en till som heter Den mörka hemligheten.. Jag gillar hans teoretiska tänk mer än böckerna - tankarna om hur en desorganiserad personlighet fungerar, eller inte fungerar sunt. http://www.bokus.com/bok/9789127131699/den-morka-hemligheten/
http://varaktigrelation.se/Denm%C3%B6rkahemligheten/OmDenm%C3%B6rkaheml…

Även om man förstår och tycker sig se orskassammanhang är det inte ditt ansvar och jobb att hjälpa honom. Vet inte riktigt hur jag tänker... kanske så att kunskap och förståelse bidrar till att bevara respekten för den andra och kanske se hens hjälplöshet. En svår balansgång, att förstå men inte ta över ansvar och absolut inte offra sig själv. Den skulden ska ingen människa bära.

Kram och gonatt! / mt

...tack för att du läst och sänder mig förståelse. Du finns ofta i mina tankar...kan se dina ord som klistrade framför mina ögon både när jag är förtvivlad och i den senaste veckans leenden.
Men, jag känner som du skriver, att det är en övergående tid nu. Det finns en plan och han ska in på behandling, vill det också, men det kör säkert virvelvindar i hans hjärna. Han är så extremt deprimerad och jag önskar jag kunde lyfta bort smärtan han bär.
Vill däremot tillägga att vår em har varit ok. Jag bestämde helt sonika att nu gör vi så här och han säger...okej...hans depp i kombination av alkohol, passar väl bättre i omvänd ordning, gör honom konstant nere. Han har inte velat vara med mig, bara med sig själv och alkoholen. Miljöombytet och prat om gamla händelser och bekanta gjorde att det lossnade och lättade för honom. Jag vet ju det är så men varit omöjligt för mig vända honom själv. Nu har vi ätit, shoppat lite, han har kelats och tagit min hand.
Härligt!
Imorgon följer han med mig! Tack och lov! Om han varit ensam över helgerna hade alla (jag, svärmor, sönerna och exet) blivit oroliga och jag tror han hade utsatt sig för livsfara. Jag har honom hellre otrevlig mot mig några veckor till. Vet ju att denna situationen är under nedräkning nu.

God jul på er alla

Tack Lelas! Jag tog rygg på dig redan första dagarna här...tack för att du finns...

er samvaro i Sorgsens tråd idag är det ingen bra miljö för ett barn att vitas i. Du skriver "Vår lilla flicka, jag vet inte om hon förstår vad osm pågår/ att något pågår. Ibland är hon så arg, hon kan ignorera oss osv, men samtidigt så är hon ofta nöjd, glad och framåt. Vad är normal trotsighet och vad är påverkan av att hon märker att något inte är som det ska?" Hon är säkert "normaltrotsig" (barn ska vara det!) men säkert känner hon av stämningen. Barn märker tidigt när vuxna inte har det bra tillsammans, långt tidigare än de har ord att beskriva sina upplevelser. Barn kan ha väldigt bra liv med föräldrar som separerat, det är inte äktenskapet eller samboskapet i sig som är en bra grund för ett barns uppväxt. Barn mår bra av trygga föräldrar som mår bra.

Läs mer Carina Bång. Den här länken har jag delat många gånger, den har varit bra för mig http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekram / mt

..tråkigt läsa hur du har det men skönt märka min man inte är ensam om sitt beteende. Emellanåt undrar jag om han någonsin kan ha älskat mig. Att han beter sig svinaktigt pga alkoholen är ju en sak men nu är jag osäker på hur mycket han lyckats dölja för mig och framför allt hur länge??? Jag kanske från början har varit alkoholistens val, den manipulerande missbrukarens.....
Suck!!!!
Jag kan spekulera sönder var stavelse och försöka minnas alla händelser men, till vilken nytta? Ingen alls! Kan bara se tiden an....tid...ja, tiden visar ju i princip alltid väg och jag behöver inte skynda...
Övertalar jag mig själv nu? Jo, förmodligen....

Kram på er där ute i cyberrymden

Sorgsen. Vännen.

Det gör så ont i mig att läsa om hur du kastas mellan hopp och förtvivlan, mellan leenden och störtgråt.

Jag vet hur det känns när euforin plötsligt vänds till djupaste sorg.

Men kampen som du kämpar nu är inte för evigt. Oavsett om den slutar med att din man blir nykter och ni hittar tillbaka till varandra, eller om den slutar med att du till slut lämnar - så kommer den att sluta lyckligt för dig. För du har börjat din process och det finns ingen återvändo. Du har insett att du är värd ett lyckligt liv, och du kommer att åstadkomma det. Tro på dig själv!

Kram!
/H.

det är ju problemet att man stannar så länge... Men nu har jag ju känt sedan ett tag att jag tror inte jag älskar honom längre, alla ord, händelser och situationer har nog tagit död på all min kärlek. Och ironiskt nog så stannar jag mest för att jag tror att vår flicka ska få det bäst med båda föräldrarna, trots att jag samtidigt ser att hon riskerar att fara illa av hans psykiska misshandel... En enda röra.

Ska läsa Carina Bång-länken nu.
Kram

Det höll i 26 dagar den här gången. Drack i fyra dagar och stängde av allting. Inga allvarliga konsekvenser förutom att jag naturligtvis mår fullständigt skit. Tog sista drinken igårkväll och är ganska övertygad om att alkoholen inte helt gått ur kroppen än. Funderar allvarligt på att ge upp. Varför klarar jag inte det här?? Vad är det för fel på mig? Jag borde ha sett varningssignalerna när de dök upp men jag bara körde på som vanligt och rätt vad det var hade första whiskeyglaset slunkit ner. Men det var i lördags det........

Jag skäms oerhört för mitt beteende och alla jag skadar. Inte så att jag blir aggressiv utan mer fullständigt omöjlig att umgås med. Jag hade egentligen inte tänkt gå in på forumet idag (eller mer ärligt vågade jag egentligen inte) men jag var bara tvungen att dela min förtvivlan.

Trevlig kväll önskar en förkrossad Tjalle

Farit och flängt som en jojo hela dagen.
Tvättar tre maskiner och har en fjärde i.
Gjorde korv, köttbullar med stuvade makaroner. En stor kastrull med mackisar. BRÄNNER hela skiten så det blev snabb middag på mcdonalds. Lämna frun på jobbet då det var glögg afton där, hämta lilleman hos kompis och direkt till den stores innebandyträning. Lova lilleman toast om han följde med.direkt från träningen hem och börjar plocka ut torkskåpet. Klart skall tömma tvättmaskinen.....
Den är låst, går ej att få liv i. Kollar säkringarna, dom går fort som attan.
FAN!!! Jag är ingen elektriker...........
Tvättmaskinen är full med tvätt, få hit en elektriker imorgon eller fredag? Gratis nu innan jul.....
Vill inte, jag behöver INTE det här. Upp och jobba inatt. Tänk på mitt nya led ord
Tålamod..............
Nu skiter vi i denna dag, vi gör hemma gjord toast och myser med julmust!!!
/A

efterbehandlingarna så försöker man hålla ihop en grupp men det kommer ju in nya och skrivs ut gamla löpande och en del försvinner i sjukdomen.

Våra föreningsträffar vår och höst är ju helt fristående från Gården, vi lånar lokal och de bjussar på frukost annars driver vi föreningen helt själva med egna pengar. Där finns som i alla föreningar en kärntrupp och så ett gäng som kommer när våra föreläsare passar in på deras intressen.
Tyvärr är ingen kvar i föreningen från min behandlingstid vilket jag saknar. En del har gått ut i kylan igen men de allra flesta har blivit lite bekväma och orkar inte resa dit för en dag. Men det är kära återseenden varje gång hos alla dem jag lärt känna genom åren och som jag har kontakt med. Några av dem träffar jag enbart på dessa träffar och kanske även på stormöten som ex vis Gullbranna och Gotland. En hel del finns även i en hemlig grupp på FB jag är med i. I alla dessa sammanhang är vi helt öppna med vilka vi är och är som folk är mest förutom då skratten och de många kramarna.

Det är faktiskt rätt skönt att kunna vara sig själv utan att gömma sig bakom ett nick i dessa sammanhang.

Ja A, du har nog rätt. Kanske finns en orsak varför man börjar vilja dämpa sina känslor o gå omkring i ngt slags avdomnat töcken. Sen har ju alla sina problem och de flesta klarar av dem utan att bedöva sig, så gäller att inte ursäkta mig med det.

Ja, nya tag...varje dag :)
Kram A

Tänkte nog mest på hur återträffarna gick till, träffar du samma gäng som första gången?

Berra

har jag inte lärt mig på AA, jag har först "mött" dem här och sen googlat fram mer AA-info. Även läst en hel del AA-litteratur. Jag "tror" på AA och ser kraften nu när mullegubben går på möten sen i våras. Jag har själv haft nytta både av deviserna och av HALT-tänket. / mt