Senaste kommentarerna i forumet

Sims: Jag vet att jag ofta skriver att jag förstår, men jag gör verkligen det. Visst är det så att vi skapar våra egna liv, men att förlora någon som står så nära är ingenting vi kan styra över. Det slår sönder hela ens tillvaro och det känns som om man inte kan härda ut smärtan. Jag har många gånger bara velat lägga mig ner och aldrig resa mig upp igen. Men är idag så enormt tacksam att jag kämpade vidare.

Sims, jag vet ju inte alls hur din arbetssituation ser ut, utbildning osv. Men det rådet jag kan ge dig är att om Arbetsförmedlingen så bara erbjuder dig en kurs eller en praktikplats. Så TA DET! Du behöver bryta din vardag, och få se något nytt. Vad man än gör så utvecklas man som människa, man måste ta det första steget för att kunna ta det andra.
Går du och pratar med någon och får hjälp att bearbeta din sorg? Gör du inte det så tycker jag att du ska ringa vården i morgon så att du får hjälp där! Det är en styrka att be om hjälp!
Åh när det gäller arbete så vet jag att jag har rätt i det jag skriver. Ring och kolla, du kommer att må bättre bara av att du ringt!

Kram TP

Jag har skapat detta liv själv. Men jag vet att jag alltid kommer att sakna, gråta, längta efter min kära tvillingsyster som dog 2008. Hon och jag var liksom ett, men nu är hon borta..Hur ska jag kunna gå vidare? Jag saknar henne, jag saknar ett jobb, jag saknar min man som är bortrest, mina barn som är hos pappan. Hur ska jag orka vara normal?....

Tack Adde!
Vill ju så innerligt gärna att det ska gå bra för oss alla här inne! Det gör riktigt ont i mig att se och höra när någon här inne har det jobbigt och mår dåligt. Har mått så oerhört dåligt själv tidigare i livet och känner att jag skulle vilja göra något för alla här inne som visat mig sån värme och omtanke. Ni berör mig allihop!

TP

skrivet, Tvåbarnspappan !!

Mr Dry: Du är stark som står emot såhär bra! Hoppas allt löser sig med både familjesituation och med jobbet. Med en bra dialog kan man komma jäkligt långt. Med andra ord öppna dig och säg hur du känner det. Nu är jag ju inte direkt någon relationsexpert som ni säkert redan förstått ;). Men att prata, släppa masken och visa vad man känner kan lösa väldigt mycket.

TP

Sims: Är ledsen för din skull, och förstår att du känner dig både bitter och ledsen.
Men inget blir bättre av att du skriver dåliga saker om dig själv! Du är en människa och att vara människa innebär att man gör fel val ibland. Vilket både du och jag gjort i och med att vi har druckit. Men att falla innebär inte att man är en dålig människa.
Vi som är inne här på detta forum har ju gått med för att vi vill förändra vårt drickande, och precis som med allt annat nytt man ska lära sig så går det åt skogen ibland. Men det är ju faktiskt så att man lär sig av sina misstag.

Även om vi är några som har fallit, så har vi ju likförbannat förbättrat oss! Vi reflekterar över vårt drickande, vi har insett att alkohol är ett problem, vi har berättat för andra om vårt beroende och framförallt så stöttar vi varandra. Varenda del av det jag räknade upp är ett stort framsteg. Se det vi har lyckats med och ta lärdom av det som inte gått så bra.

Jag brukar säga att det borde komma ut en insruktionsbok för livet med moderkakan när vi föds, men tyvärr gör det ju inte det.
Vi begår misstag, vi lyckas. Hur tungt det än känns ibland så har vi ju absolut lyckats med mer i livet än vi har misslyckats med.
Men konstigt nog så läggs fokus nästan uteslutande på det som inte gått så bra. Om vi matar oss själva med negativa tankar om oss själva, så är det ju klart att det blir vår sanning.

Från det att vi varit små så har vi blivit inpräntade hur viktigt det är att motionera och ha god fysik. Åh visst, det är jätteviktigt. Men jag skulle vilja att redan i skolan så skulle mental träning vara obligatorisk.

Jag har helt klart sett ett mönster här i våra inlägg, när vi varit nyktra ett tag så kommer de problemen som var anledningen till att vi började dricka tillbaka. Nu när vi ser allt i ett nyktert perspektiv så blir de problemen mer påtagliga.
Lösningen är ju då givetvis inte att börja dricka igen, utan att jobba med att lösa det som vi inte mår bra av.

En sanning som jag tycker är jäkligt jobbig är den "att bara jag själv kan ta beslutet om att förändra mitt liv". Hade varit så mycket enklare om någon annan fixade det åt oss. Men det finns mycket hjälp att få på vägen. Vänner, psykologer, familjeterapi etc...

Jag själv behöver stärka min självkänsla, någon har det kämpigt i sin relation, någon annan kanske bär på något sedan barndommen. Vi är alla olika, men har ändå så mycket gemensamt. Vi VILL förändra våra liv! Men jag tror att vi allihop har alldeles för bråttom, vilket inte är så jäkla konstigt. Men allt måste få ta sin tid och man måste börja i rätt ände och inte försöka lösa allt på en gång.

Det blev långt det här, åh kanske lite svamligt. Men hoppas att ni förstår vad jag menar.

Kram TP

...visst, visst...men om man inte fattar nu. TP har rätt...varför dricker man? Bara för att man tar bort drickat så är inte allt löst. Det gäller att hitta och förstå varför. Kanske är lika bra att gå tillbaka från grunden. Jag föddes...vad hände sen? Vilka situationer har påverkat? Vilka händelser? Vad har jag för egen delaktighet eller skyller jag bara på andra?

Kan jag inse, förstå. Ok! Kan jag komma till insikt med varför och det som varit har varit och nu börja om. Jag anser att det är först i graven som det är försent innan dess kan man börja om. Om och om igen. Hade man inte gjort sina misstag så kan man heller inte lära sig. Väx med varje erfarenhet, men lär dig också.

Släpp det gamla. Lev i nuet, försök att förändra det som går och sluta älta det som inte går och lär dig leva med det istället. Acceptera att jag är på detta vis. Tycker jag om mig själv. Vad kan jag ändra på, vad kan jag förbättra och vad är jag duktig på...

Visst låter det enkelt, men är det så? Det är bara man själv som kan påverka och förändra...Det är vad jag tror!

Kram

Sims, ledsamt att du känner som du gör. Själv har jag en av mina värsta och sämsta dagar någonsin idag. Det känns som om jag har allt att förlora. Det går åt skogen med jobbet, chefen är på mig, min fru sedan många,många år vill skiljas, har vissa problem med ett av barnen och så är jag alldeles förbannat trött på att inte få döva mig med alkohol. Hur ska detta sluta? Är väl dessutom för gammal för att få ett nytt jobb om jag får sparken? Det enda positiva är att ekonomin är relativt god. (Och att jag är snygg, he-he!)

Ge inte upp nu, Sims. Försök att se det positiva med att inte dricka och framför allt med de positiva effekter det har på tid och längd. Jag håller tummarna för att du ska må bättre och att du kan ta tag i nykterheten på nytt. Vi finns här som stöd för dig!

Mr. Dry

Neej, tänkte skriva nåt riktigt bra, men va fan, är man alkis så är man. Ingen tror på mig på allvar..Är så trött på aaaaaallllt!!!!!!

Återrrfall, återfall, återfall...Japp! Så ser det ut för mig. Dricker som värsta alkoholist jag är. Hoppas det går bättre för er andra. Jag tror jag skippar detta nu, det finns ingen återvändo. Godbay o lycka till mina friends.

Med önskan att det går bättre för er: / kram Sims

Fast det finns som sagt undantag.Jag somnade när jag var liten till tonerna av Evert Taube,de helgaftnar mamma o pappa hade fest.De plus deras vänner spelade o sjöng tillsammans o det var alkohol inblandat.Fortfarande idag när jag hör Evert taubes sånger på radion tex,får jag en stark trygghetskänsla i magen.
Det går att skilja på måttlighetsdrickande o alkisdrickande.

Nedanstående är kopierat från : Kampanjen INGEN ALKOHOL FÖRE 18 av Stockholms Läns Blåbandsungdom

Lyssna på barnen!

– en ny bok med barns funderingar kring
vuxna och alkohol

Blå Bandet har under många år arbetat med alkoholfrågan ur ett barnperspektiv. Nu låter vi barnen komma till tals med citat kring vuxna och alkohol. Det är tänkvärda funderingar fyndigt illustrerade av Ola Carlberg.

I förordet till boken skriver författaren och småbarnsmamman Hillevi Wahl bland annat:
Många föräldrar jag möter säger att ”mina barn har inget emot att vi tar ett glas vin eller har fest hemma då och då, de tycker bara att det är roligt”.
Jag trodde länge på det där. Jag trodde att man kunde dela in världen i två delar, alkisfamiljerna och normaldrickar-familjerna. Jag trodde att det fanns familjer som min, där både mamma och pappa var alkisar och där spriten var ett rent helvete, och så fanns det andra familjer där vinet, spriten och ölen var som vilken måltidsdryck som helst.

Men om man frågar barnen så får man höra sanningen om hur det egentligen känns i magen när föräldrarna dricker alkohol. Då kan man inte blunda längre.
Jag menar inte att alla barn far illa av att mammor och pappor tar sig ett glas vin då och då. Absolut inte. Men man ska inte heller lura sig själv och säga att barnen tycker att det är kul när föräldrarna dricker alkohol.
Barnen ser, känner och förstår mycket mer än vi tror. Den här boken visar det.

JA så var det då en Tisdagsmorgon i en vanlig vecka,arbetsvecka...

Min Måndag förflöt relativt smärtfritt, men jag är helt slut när jag kommer hem från jobbet, totalt urvriden av all "försvarsmekanisn"....
Jag och frugan skulle gå iväg på föräldramöte, och hon sa men du..? jag kan gå själv, i h*lvete heller, svarade jag, jag fixar det här...
Och det löste sig, jag tog på mig rollen som mötesordförande och var med och skötte en del av det öppna snacket,
tog en del duster med nya rektorn angående den dåliga skolmaten...

Så jag var VA?, ..inte söndermosad i själen ändå, jag kunde och hade ork att ta tag i en del viktiga spörsmål...
Så även när man känner sig helt sönderkörd, så finns det krafter kvar till annat, OM man byter miljö...
Jag kände mig oerhört stolt att jag vågade ta i, och det blev för mig ett väldigt bra föräldramöte, det bästa hittils...
Vad hade jag att förlora?, absolut ingenting, ingen heder inget dåligt samvete, jag bara var..

Så jag var väldigt nöjd med mitt "privatliv" på kvällen, så jag hade svårt för att gå och lägga mig..

Nu idag på morgonen så hämtade jag ut stora bilen från verkstaden, den har varit och fått en ny flygel, pappsen har varit lite ovarsam och tufsat till den lite..
25 tusen spänn!!!, tur att man har helförsäkrat, så det blev "bara" 3 lax, men jag mådde bra, fortsatt bra...ändå..

Så nu vill jag bara att allting ska återgå till det normala, fort, fort ska det gå, tillbaka till det vardagliga livet igen, utan en massa problem och mer rullande rutiner.
Och så tänker man så här...varför då?, varför ska man alltid vilja återgå till det som var, för att det känns tryggt, som med alkoholen då???
Nja, jag vill ju att det ska hända grejor, men helst bara positiva sådana, där jag fortfarande känner att jag har kontrollen...
Men när man inte känner till framtiden så känner man sig rädd och ängslig, och man väljer tyvärr oftast att tacka nej till äventyrligheter, bara för att man
inte vet vad som väntar en...
Har ni sett filmen YesMan med Jim Carrey?, den bygger lite på dessa ide'er, man borde anamma att våga säga mera Yes till olika förslag..
Men vad väljer man, att storma i ett vattenglas, lite av det roliga i små små omgångar..

Man knyter näven i byxfickan och vrålar (inom sig) JAG VILL!
men jag vågar inte...fan vad feg man är egentligen...

Men en sak vågade jag i alla fall, tacka nej till att fortsätta umgås med Herr Alkohol, och det är jag väldigt stolt och glad över...idag!

..en vanlig Tisdagsmorgon, i ett kallt vintersverige......lever jag?, ...Japp det gör du!

Mors Berra

Surran, jag känner så igen mig i det du skriver.. Jag trodde också att mitt drickande berodde på att jag gick omkring och mådde dåligt för att jag inte gjort upp med mitt bagage.
Så jag gjorde det, eller jag tog tag i en del av det iaf. Jag gick i terapi för att få bukt med min inneboende ilska mot min (död sedan 25 år) pappa som jag burit omkring mig i så många år. Jag skrev ett avskedsbrev till honom, där jag förlät honom och där jag sa farväl till honom. Efter det lättade det enormt, det kändes faktiskt som att ilskan var borta.

Jag känner fortfarande ingen ilska mot min pappa - jag har accepterat att det var som det var och jag inte kan göra något åt det. Men mitt destruktiva alkoholbeteende består.. det har jag ju bevisat för mig själv om och om igen.
Så visst kan man försöka intala sig att om man bara gör upp med sina inre demoner, så är alkoholproblemet väck.

Men det vet ju både du och jag och alla andra - man lurar bara sig själv.
Det är en kronisk sjukdom vi har, och vi måste helt enkelt lära oss hantera den. När vi lärt oss det - DÅ kan vi bli lyckliga människor med ro i själen. Jag förstår att du är rädd, det skulle jag också vara. Men försök att släppa greppet och ge dig hän åt den hjälp du kommer få.. jag vet att du fixar detta!

Önskar dig ALL LYCKA, Surran.. kommer sakna dig.

Många stora kramar
Mamma Mu

Dessutom: lilla goa Sussie, alias nubaskemig, var är du, vännen? SAKNAR DIG OCH DIN HUMOR!!!!!!

Om du mår dåligt ska du ju skriva här, det är ju det vi finns för här: stötta varandra!! Kom tillbaka vännen, jag såg att du var inloggad idag. varför sa du inget?

Saknar dig!/sims

Ta ck, TP, inte menade jag nåt fult. Jag hoppas det går bra för dig och ja- det kanske blir bra för mig att gå in i fas3, som dom kallar det. Min goa granne kom in här o undrade hur det var o stöttade mig nyss. Jag ääär inte ful. det kommer att gå bra...yes, ..shore.

Tydligen har ens utseende stor vikt för att få jobb..men jag får inga jobb, trots att jag är snygg....

Jag är så rädd så jag stänger av just nu. Men det blir nog bra.

Vi hörs !!

Kram

Jag förstod att det var vänskapliga ord och inget annat :)
Kritik är alltid jobbigt, och speciellt när man inte mår bra.
Tycker du skrev en sak där som jag tycker att vi alla ska ta till oss! Alltså att vi ska hitta roten till varför vi en gång började överkonsumera alkohol. Det är kanske där vi ska börja allihop. För jag tror inte att det räcker med att vi bestämmer oss för att inte dricka utan att vi också arbetar med våra andra problem. För jag tror att vi allihop har våra egna tunga bitar i livet. I mitt fall så har det varit en oerhört låg självkänsla som givetvis inte blivit bättre av att jag dricker. Det har blivit till en ond cirkel.
Arbetslöshet och brist på pengar är oerhört tungt, det förstår jag mycket väl. Hoppas verkligen att du hittar något snart!
Jag fick börja på en praktik som jag till en början kändes förnedrande. Men idag drygt ett år senare så kan jag säga att det var en sån lyckoträff för mig! Har ett fast jobb som jag älskar. Vilket också förbättrat min självkänsla.
Håller tummarna för att du hittar rätt!

TP

När jag läser dina rader läser jag mellan raderna att du är LIVRÄDD!!!! nu.
De är ingenting farligt du har en chans till ett NYLIV <3....stor kram o lycka till...eller far i frid :)...o kom hem i frid åxå....allt kommer att bli bra o ge nu järnet o släpp alla dina försvar!!!!

OOhhps! Jag blev lite rädd att du skulle tro att jag var värsta "stalkern" eller nåt, nej det är jag inte. Jag vill bara alla väl, men har blivit å senaste tid så känslig för alll kritik att det snart inte går att leva längre. Alla i min omgivning frågar hur det går- är jag nykter? Det är huvudsaken. Ingen vill hjälpa mig med det som fick mig att börja dricka, min arbetslöshet,min dåliga ekonomi och samtidigt leva med en person som ständigt talar om att han har pengar, men jag aldrig har det. När HAN vill kan jag få precis vad jag vill, men emellan dess......

Mulletant ! Jag känner mig inte klokare än vad ni andra är utan mer som en vanlig alkis ! En nykter sådan.

Jag har läst boken för ett bra tag sedan när jag kände att jag behövde ha lite hjälp att utvecklas i min nykterhet. Jag tyckte den var bra. På Nämndemansgårdens hemsida, http://www.namndemansgarden-shop.se/ eller på http://www.mamut.net/scaa/shop/ finns massor av litteratur som behandlar vår sjukdom och även sådana som är riktade till anhöriga. Sen finns det mängder att läsa på nätet som tex http://www.fhi.se/Om-oss/Overgripande-mal-for-folkhalsa/11-Tobak-alkoho… , http://www.can.se/ som bla innehåller drugsmart och drogportalen, http://www.iogt.se/ mfl mfl.

Jag föredrar vatten, bubbelvatten och naturell helst, till maten. I vissa fall väljer jag alkoholfri cider tex ICA's "Dryck av ciderkaraktär" som jag faktiskt ringt och kollat om den är garanterat alkoholfri eller Coca-Cola framförallt om det är varmt ute och drycken iskall !

Och jag håller absolut med om att det är ingen konst att sluta dricka, det har jag gjort mängder med gånger tidigare. Det är när beslutet och önskan om att vara nykter som jobbet börjar. Det ÄR ett heltidsjobb att vara nykter i början, det fungerar INTE att dela uppmärksamheten med något annat som andra relationer, fotboll eller nöjen. Jag var tvungen att göra en total förändring av mitt liv, att ändra alla mina vanor och mitt sätt att vara. Och det är väldigt viktigt att vara ödmjuk för min situation, att inte ta min nykterhet för given. Jag kommer alltid att vara en alkoholist och jag kommer alltid att ha precis lika långt till alkoholen som en nynykter dvs en armlängd bort. Min nykterhet är en färskvara som jag alltid måste vårda och sköta om och det gör jag genom att påminna mig genom att läsa era berättelser här och gå på AA.

Jag är tacksam för att forumet och att alla ni som skriver här finns i mitt liv, ni hjälper mig till ett bra, nyktert, liv.

Tack !

Sims. Det var ju inte så jag menade så klart!

.... jag läste en bok om återfallsprevention, Vid sunda vätskor, verkade bra. Där stod att det är ingen konst för en alkoholist att sluta supa, det har han/hon gjort många gånger. Konsten är att hålla sig nykter. Känner du till boken? Vad tycker du? Ha du andra goda råd att ge? Vad dricker man i stället för vin till en god köttbit?
Välkomna tillbaka till nykterheten ni som snavat. Det går!

Dessutom har jag inte klarat att vara nykter, jag är ett fyllo nu.

Återkommer när jag blivit normal igen.

/Sims

!! Vad menar du? Jag menade inte att jag sökte relation till dig. Jag har min underbara man och hos honom vill jag stanna. Jag menade att du skulle kunna få en underbar kvinna om du bara vågade. Sorry om jag skämtade över gränsen, det var inte min mening...

Vet ju egentligen ingenting om dig så jag ska sluta säga någonting om nåt.

Kram o lycka till! / Sims