Senaste kommentarerna i forumet

Nej, inte du också..Det är dags att vi tar tag i det där beslutet vi hade får någon månad sen. Vad hände? På något sätt måste vi hitta den känslan av kämparglöd igen. Vi får inte gå tillbaka till den där skiten igen. Jag vet, det är så svårt när livet inte vill gå den väg man själv vill och det där tunga kommer över en: en känsla av hopplöshet och tankar om att saker aldrig kommer att lösa sig. Fast vi vet att det bara blir värre när vi dricker, så gör vi det ändå. Det är ju den där djävulen som sitter i huvudet som lurar oss! Den som får oss att tänka: fan jag orkar inte kämpa mer och vips! Då kommer han fram och kapar våra hjärnor!

Vi börjar om från början nu, eller hur? Vi letar upp den där kämparviljan som sprang och gömde sig, den finns någonstans, det vet jag. Någon gång kommer det att vända för oss också och din kommande tjej vill ha en nykter TP.

Kramar från Sims <3

Nubaskemig - du har varit jätteduktig! Du har ju till och med slutat snusa och börjat träna. Du råkade bara ut för ett litet snedsteg och det gör vi alla någon gång. Huvudsaken är att du fortsätter som förut, med samma stenhårda vilja. Du klarar det! Har du beställt någon tid hos en familjerådgivare? Det är så viktigt att man har stöd från den man lever med och om din man inte förstår hur du kämpar, så är det dags att han vaknar nu. Det är ju nu, eller aldrig han ska finnas vid din sida! Vad ska vi annars leva med varandra för?

Tusen kramar från Sims!

Hej Mulletant. Det är inte så bra här tyvärr. Jag föll hårt i helgen och drack igen. Känner mig så genomledsen och besviken på mig själv. Vad gör jag av mitt liv?! Sover bort hela helgerna och slänger bort mina pengar på skit! Orkar inte ha det såhär mer!!!!
Ensamheten är så tung just nu, behöver någon att luta mig emot ibland!

Kram från ledsen TP

I ett sådant där läge, så skulle jag ha valt att helt enkelt låta henne få det ur sig, eftersom hon har svårt att kontrollera sina känslor...
Och du skulle inför dig själv tänkt medan du tittade på hennes arga läppar ..." vilken bitter kvinna!, det är ju nästan synd om henne.."

När någon går i attackställning så kan man vara i två lägen, undergiven och vara tyst, eller delaktig och käfta emot...
Jo jag vet, det kränker en att inte vilja försvara sig, men om det inte blir en debatt så är det ju hon som utmärker sig, hon som tappar ansiktet...
Men medans du är tyst så tänker du inför dig själv lugnt och sansat..."vilken liten kvinna hon visar sig vara"...
Att våga tänka stort i trångmål är faktiskt ganska så häftigt, och att du visar att jag tänker inte flyga i luften, inte nu i all fall...
Att behålla lugnet när någon annan tappar fattningen behövs, annars blir det lätt kaos...

Jag kan tänka mig att X'et ditt bara stog där passiv och lät henne hållas, han ville inte ta parti för någon av er, och hans nya kände sig nog väldigt övergiven.
Och bara där får man extra-poäng i sin explosivitet...
Sedan kanske han kände att han var tvungen att ge sig in i debatten, men om du nu är "död" för honom, ja då måste han ju ta vårdnaden om sin unge.

Men nog om grälet nu, hur kändes det?,... tappade du alla dina "återhämtningspoäng", ville du ge upp allt och bara åka till systemet om de hade öppet?
Du gjorde det inte, du såg inte möjligheten, alltså nya "poäng" för dig Surran, du verkar vara ganska så beslutsam just nu...
Låt inte alla omständigheter få dig på fall nu, du har ett mål just nu, och inget ...absolut inget ska hindra dig från din målgång...
Sätt det som prio ett, och sedan kan det finnas ett tjog av bitterf*ttor runtomkring dig, du ska gå i hamn med detta..OK?

Sedan för att att komma till fakta runt utskällning, fanns det någon substans i detta, stämmer det...
Eller hade hon missuppfattat dialogen med soc?, eller hade hon förvrängt den till sin fördel...
Tänk så här, stämmer det hon sa?, inte?, ja då behöver du inte ikläda dig rollen som offer, det är ju hon som tänker fel..
Hon är problemägaren, inte du...

Sedan tycker jag att barn i övre tonåren visst kan delges familjeolägenheter, så länge man avlastar deras skuldkänsla att det inte är deras fel...
Det bekommer ju dom i allra högsta grad, och att de inte behöver ta ställning till vilken förälder de gillar mest, de kan de ha för sig själva anser jag.
De är små vuxna, och kan behöva kontronteras lite av de vuxnas bekymmer.., kanske kan de komma på en bra lösning...
Och att de inte vet om någon vuxen krökar, det tror jag absolut att de vet, men de väljer att skydda "sin flock", alla gånger..

Så traggla inte runt i dina "externa" problem, utan fokusera på dig själv...
Du kan inte bära all världens problem, om du inte står på fast mark först, en sak i taget, såsom en dag i taget..

Du har en styrka inom dig, lägg inte den på fel saker...

Berra

Tack for ditt inlagg Adde! Det var precis det jag behovde lasa i dag!

Segaletta.

Ni är underbara!!!
Kramar!!

.... allt väl? Saknar dej här på Forumet!

Hej Berra min vän.

Hände något hemskt idag. som bara inte går att tackla. Jag gjorde det enda jag kunde. Jag var passiv. Jag skulle lämna av min son hos sin pappa. På tisdag ska jag iväg på behandling i en månad så det kändes ju lite jobbigt men vi hade kommit överens om tider jag skulle ringa o lite ditten o datten. Kändes väl i alla fall ok när jag skulle släppa av grabbben.
Vad händer??
Jo mitt ex nya tjej kommer ut knackar på rutan eller öppnar dörren (kommer inte ihåg faktiskt). Ställer sig på gatan och skriker att jag har snackat skit om henne, kallat henne hora och att jag var den sämsta mamman i världen och att mina barn skulle vara tvungna att gå hos psykolog i flera år för att kunna hantera att de har mig som mamma. Sen ville hon att jag skulle komma in och diskutera saken. Alltså jag trodde hon skulle slå ihjäl mig. Och där står min son och hör och ser allting.....Mitt ex stod 3 meter bakom och när hon skrikit klart sa hon att han också hade några saker att säga till mig. Han kommer fram till mig och säger att han inte längre har någon mamma till sina barn och att han aldrig mer vill ha kontakt med mig. Jag är död för honom. Sonen står fortfarande och lyssnar.
Jag vet att jag gjort fel som lämnat ungarna och inte kommit hem på flera dagar för att jag inte kunnat. Jag har varit för full och jag vill inte vara full inför barnen. Det har jag gjort tre gånger på de senaste 3 månaderna. Det är ju för jävligt men var verkligen min son tvungen att höra detta??
Jag bara satt och tog emot. Sen åkte jag ut i skogen och rökte två cigg och blev så där äckligt apatiskt. Så där så det känns att allting kvittar. Och på tisdag ska jag iväg till skåne.

Jag har inte kallat henne för hora. Och visst jag har sagt till soc att det bästa för sonen är att han får bo hos sin pappa eftersom han har sina kompisar i den hålan och även tränar där. Och jag sa att jag tyckte soc kunde ringa henne och försöka få henne att inse det också.
Och vad gör människan? Jo hon flyttar ifrån honom. Om min grabb ska bo hos sin pappa på heltid så drar hon.
Så du kan ju tänka dig hur det får alla att må....Jag lider så med min son och det hade inte hänt om jag inte flyttat till en annnan stad. DÅ hade min 16 åriga tjej fått pendla istället. Nu bor hon hos mig på heltid.

Jag bara säger vilken härlig underbar eftermiddag jag hade. Men jag är glad att jag inte slog ihjäl henne för det var faktiskt nära att jag bara fick en blackout.

Tack för att du läst min hemska text. I morgon har jag varit nykter i 13 dagar. Tur att jag var så stabil som jag var i alla fall. Men när jag åker på behandlingen kommmer jag att balla ur, tänker inte hålla innne med alla mina tårar längre. Kämpar hela tiden för att inte visa barnen hur ledsen jag är.

Kram
Surran

..tror jag kommer inneifrån....!

Har jag sagt förut, och tror jag på ännu mer idag...

Varför?, för att jag slutat leva det där "arbetsmyrelivet", och har börjat tänka lite på mig själv...

Vad är sann lycka, ja inte är det detsamma för alla, utan olika från person till person...
Vissa ger sken av att vara lyckliga, är de det, eller är det en falsk förespegling, ett skådespeleri?
Eller är det "avundsjukan" i oss som vill tävla mot alla de andra, ska de få vara lyckligare än jag, jantelagen..

För mig gick inte ekvationen ihop...2 timmars lycko-rus, 2 dagars ovälmående ångest, typ 900% ränta eller nå't...
Nä, tiden har också en kvalite', inte bara kvantitet, visst tiden löser alla problem...eller?
Men om en hel arbetsvecka åtgår till att må dåligt, för att man hade det roligt i helgen, är det rätt??
Köp två, betala för fem, inget bra säljargument....heller...

Vad är sann lycka då?...för mig....

Att inte ödsla en massa tid på skit, eller skitsaker, skitångest...
Att ta itu med sådana saker som gör mitt liv mera värt att vilja fortsätta leva det liv jag redan har...(lät omständigt va?)...
Okej, så här då...att vara nöjd med mitt liv då'rå!
Sätt inga "omöjliga" mål, sluta tävla mot mig själv och andra, täpp till avundsjuke-nerven...

Grannen har råd att tjacka en Ferrari som gnistrar i solen på garageinfarten, men så roligt för honom då, hoppas han trivs med den...(rätt).
Själv behöver jag en fläskig familjekombi, och eftersom Ferrari inte tillverkar sådana, så är det inte ett mission för mig..

A'men den girige jävlen har lyckats fipplat till sig nya svarta stålar, och nu svider det i mina ögon och själ..(fel)
Jag ska så fanimig ringa och tipsa skattmasen..(felfelfel)

Årets semesterdrömmar sträcker sig till en tältsemester med familjen, inte till de "omöjliga" drömmarna, Thailand...
..och så får det vara, jag ska vara fortsatt nöjd med mitt mål, trots mygg, regn och ett tjurigt Trangiakök..
Det kommer att bli en upplevelse, och kanske kommer vi hinna med att ta in den också..
Det kan bli ett dåligt väder, men lika stor chans till ett bra sådant...
Alltså så håller jag båda vägarna öppna, och kommer förhoppningsvis att acceptera båda lägena..(..det jag inte rår på..ni vet..)

Men har jag i förväg bestämt mig för att det ska gå åt he...(ett varmare ställe), så skulle jag ju nästan bli förbannad om det INTE blev det...
Då har jag ju gått och grämt mig i onödan...då var det ingen glädje med den sorgen, sa kärringen som hade gråtit vid fel grav..

Sååå?, vad blev en sann lycka den här helgen då?
Att jag fick tid att vara med mig själv, satt inte upp nya (..och gamla) mål om att hinna med så mycket som möjligt...
Men hade heller ingen tid till att ha det långtråkigt, dvs jag har fortfarande tid kvar (på kontot) att umgås mer med mig själv, och trivas med det..
Så jag planerar in ÄNNU mera tid...till att göra ingenting...
Låter det slappt?, nej det är tid för återhämtning, att ladda själens batterier, att bygga upp en psykologisk ork...

För i morgon har jag veckans domedag, Måndagen...
Den kan bli bra, ...eller dålig, och ...
"Alltså så håller jag båda vägarna öppna, och kommer förhoppningsvis att acceptera båda lägena..(..det jag inte rår på..ni vet..).."

Mindfulness, är för mig att ha sinnet fullt....av möjligheter, inte o-möjligheter...
Dock en sak som i stort sett är omöjlig, att fortsätta dricka alkohol...
Men andra möjligheter som går att dricka, och köra bil på..t.ex...

Just nu så ser jag en annan möjlighet, att gå och sova...
Det är det "slutna sinnets" sätt att ladda batterierna på...

Go'natt moder jord, i morgon är det en annan dag, hoppas den kan få bli min..

/Berra

Underbar läsning Fenix!!!
<3

Hej alla, vill bara förmedla den känsla av hopp jag har just i dag. Klarblå himmel, solen lyser, jag känner mig utvilad och är nykter. Har börjat nysta i mitt nystan till hjärna med hjälp av en shrink, och det börjar göra verkan på ett omedvetet plan. Hade i natt en enorm dröm, med en uppgörelse med min mor som hette duga. Inför alla vi känner i stort sett, och äntligen stod jag på mig för fullt och vek mig inte trots att hon spelade ut alla knep och nästan dog inför mina ögon. Hon dog på riktigt för ett år sedan, och jag känner att det är först nu jag kan göra mig fri från alla dåliga strategier jag utvecklat sedan jag var liten för att slippa direkta konflikter. Inser att det pågår mycket inom en som man inte har någon koll på. Att ta till alkohol börjar få en förklaring, och det ska bli spännande att se hur jag ska få ihop kropp och själ framöver.
En bra söndag till alla goa kämpar, och Nubaskemig och Mamma Mu, hoppas ni inser att era åtefall är följden av att följa strategier som en gång i tiden var nödvändiga, men som inte längre fungerar. Jag ser fram emot att vi hittar nya och mycket bättre strategier att hantera livet i fortsättningen!
Kram
/Fenix

"När jag inte dricker längre har jag ett val.När jag drack hade jag inte det för alkoholen tog död på drömmarna,dvs tog energin jag hade behövt till att förverkliga mina drömmar."

Vana, där satte du ord på precis det jag känner! Dessa rader hamnar i min mapp "livsviktigt"...
.

NBM.. du har inte slängt den första månaden i slasken.. du har den fortfarande kvar.. glöm inte det. Gräv inte ner dig för ett litet snedsteg, vi har alla gjort dom. Det viktigaste är att du tar ditt beslut idag.

KRAM
Mamma Mu som tagit beslutet av vara nykter idag

Tack Adde för att du ger mig hopp om framtiden..

Tack Victoria o Adde för att så framtidshopp.Så positivt.Ni skriver på ett sätt så man känner själva våren är i antågande.
Jag kände lite som Adde häromkvällen.Jobbade kväll,det var en helgkväll och jag stod på balkongen o tittade ut mot gatan.En kvinna kommer gående därnere o vinglar lite på stegen.O jag fick en flashback till jag för ett par år sen.Vet inte varför,men jag kände sån sorg i den stunden,i igenkännandet.
För de va inte kul.
Annars känner jag en målmedvetenhet i livet jag inte hade förut.Jag fortsätter min fotoutbildning på KOMVUX o just nu är det så svårt att jag känner ibland att jag vill hoppa av.
Det kan jag iofs göra om jag fortfarande tycker så om några veckor,o att uppgifterna (läxa) vi får blir så svåra att de tar för mkt energi.Eller så kan jag gå igenom det o det jag klarar klarar jag o det jag inte klarar släpper jag.Jag behöver inte få mvg på den här kursen åxå.Det viktigaste är att utvecklas o lära mej något.O det gör jag alltid,om inte allt så en del.
När jag inte dricker längre har jag ett val.När jag drack hade jag inte det för alkoholen tog död på drömmarna,dvs tog energin jag hade behövt till att förverkliga mina drömmar.

... det där känner jag igen! Jag har många gånger känt att man blir lite obekväm, för andra, när man väljer att vara nykter. Grattis din härliga erfarenhet. Njut av dagen! Kram <3

... det är så fint att du finns kvar och förmedlar livslevande hopp och förtröstan! Ha en bra dag!

... det är så fint att du finns kvar och förmedlar livslevande hopp och förtröstan! Ha en bra dag!

Jag gick på en utav de där tillställningarna... Tjejer, vin, babbel...men jag drack inte en droppe alkohol. Det var riktigt trevligt!

Och helt ok att tacka för mig när jag märkte att samtalsämnena började glida ut i oförståligt dravel!

Helt ok att vakna upp idag och må som en mört! Och helt ok att veta att jag hade fullständig koll på läget igår och att jag inte missade något när jag inte drack... Tvärtom...jag var nog den som skrattade mest!
Jaaaaa, det här kan jag göra om!

Nu söndagsmys/städ!

Kram på er!

Vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg ovan, Adde. Så fullt av livslust och sunda reflektioner. Tänk att du skapat dig ett så fantastiskt liv utan alkohol: ) Det är så skönt att du finns kvar här på forumet trots din långa nykterhet. Det gör mig trygg på något vis. För mig gör det stor skillnad, tack för det min vän<3

Här hos mig flyter livet lungt och skönt just nu. Har börjat nytt jobb från årsskiftet och det känns lustfyllt att vakna varje morgon. Jag vill saker igen : ) Yogar och tar långa promenader, tar hand om mig själv så gott jag förmår. På onsdag har jag första träffen hos en kurator, får se om det kan lösa några knutar jag inte får upp själv.
Nya människor har kommit in i mitt liv, dessa känns välgörande och behandlar mig annorlunda än gamla bekantskaper - förmodligen för att vi träffats i ett skede där jag utstrålar något helt annat än för tio år sedan (eller ett år sedan för den delen).
Hemma är det bättre än på flera år. Vet inte hur det kommer att bli med alkoholen för min man, men det går längre och längre mellan gångerna. Vårt delvis nya umgänge påverkar detta i rätt riktning, de har inte samma dryckesmönster som vårt "gamla" gäng, vilket inte verkar störa maken nämnvärt - förvånande nog.
För första gången på väldigt länge törs jag ha en plan för framtiden. Hur jag vill att mitt och vårat gemensamma liv ska ta form framöver. Framtidsplaner! Drömmar har jag alltid haft, men samtidigt har jag varit så övertygad (medveten?) om att de mest troligt inte varit genomförbara. Vi söp ju bort all vår tid och ork. Drömmarna har funnits, men någon riktig plan för att nå målet har liksom inte kännts som någon idé att göra upp. Nu känns det realistiskt att genomföra en del av drömmarna, det är bara modet som sviktar ibland, men det ska jag jobba på.
Jag är så fantastiskt glad över att jag tog beslutet, och tog den hårda kampen det faktiskt var, att lämna alkoholen bakom mig. Det har gett mig tillbaka livet - ett liv jag hade glömt hur det kändes och såg ut.

Nu - söndagspromenaden
Varma kramar Victoria (Ja, kramarna blir mindre och mindre motvilliga : )

Åh, jag vet hur ångesten känns.

Spendera lite tid här nu, så att imorgon kan få bli en möjlighet till dag 2.

Många kramar!

beslut var inte helhjärtat eller fanns inte med i morgonbestyren alls ?
Har du gjort ditt val idag !

som tidigare var den värsta morgonen känns idag befriande enkel och njutbar.

På en av våra tidiga morgonpromenader under vår semester gick vi förbi en man som var i det där stadiet när det är svårt att fokusera blicken och omöjligt att få tungan att uttala orden han ville ha sagt. Han sitter på muren vid strandpromenaden alldeles utanför några hotell och vi funderar över om han hör hemma där eller bara blivit dumpad där? Det är stört omöjligt för honom att stå upp.

Han är en spegelbild av mig.

Jag fylls på några få korta millisekunder av all smärta och ångest som väller in och påminner mig om hur det en gång var.Skam och skuld kommer ifatt på nolltid, känslor som jag trodde var färdigbearbetade sticker återigen upp sitt fula tryne.... Jag lyckas fånga hans simmiga blick en kort stund och jag vet inte om det är inbillning men nog tycker jag att igenkännandet blixtrar till nånstans i våra hjärnor och vi förenas i vetskapen att vi båda är alkisar och att vi har ett val att göra.

Jag vill gärna tro att den vetskapen ger honom insikt att förändra sitt liv. Vi ser inte till honom något mer men han har fastnat i mitt sinne och jag önskar honom lycka till.

Vi ser också att alkoholen flödar betydligt mer i byn vi bor i och att karaktären på turisterna förändras varje år. Till det sämre, tyvärr. När vi började åka till Thailand var alkoholen dyr och otillgänglig, numera säljs den överallt, fortfarande förhållandevis dyr men ständigt närvarande. När vi äter middag får vi väldigt ofta glada tillrop från personalen när vi inte beställer öl !! Och när hustrun beställer en Singha och jag Coke så serveras nästan alltid ölen till mig ! Och det blir glada fniss när vi överdrivet tydligt byter flaskor med varandra!! Äter vi fler gånger på samma restaurang så de känner igen oss så kommenterar personalen väldigt ofta " no alcohol" redan innan vi hunnit beställa !! Och fnissar hejdlöst !! "Sanuk mai"(skojigt vad) frågar vi och de svarar, våldsamt fnissande, "sanuk"(skojigt) !!

Det känns väldigt bra att bli kommenterad av personalen av den anledningen !

Så har det inte alltid varit !!

Jag har inte riktigt koll på vad jag förväntar mig av det nya året ? Ibland vill jag ha lite förväntningar att se fram emot, trots mitt tjat om en dag i taget ! Ett besök i min hemstad av en vän från alkohohjälpen lyser som en morgonstjärna och att jag kanske kan få träffa en annan vän irl framåt maj är verkligen något jag ser fram emot. Gamla i Gården på Nämndemansgården, landsmötet i Malmö och naturligtvis Gullbranna i höst !! Sedär !! Helt plötsligt så har jag en massa positiva saker att se fram emot !!

Vilken skillnad mot mitt gamla liv !

Allt detta enbart för att jag inte tar det första glaset och att jag gör saker som är bra för mig.

Ta hand om er alla som har era val att göra just idag !!

utan en stor fet whiskey eftersom jag inte hade nåt annat hemma (tog sambons). Blev full och somnade tvärt. Jahapp, en månads kamp i slasken tydligen. Usch vad knäckt jag är nu. :(

Sussie - på dag 1 :(

hej lilla vän
gör mig ont att läsa om hur du mår
men ge inte upp ,skickar alla mina månstrålar för att lysa upp din väg,,
men själen värker såå förbaskat när man sviker sina barn
det som är det enda som betyder något
men nu har du tagit ytterligare ett kliv,,
djupt den här gången,arb kamrater
chefen,likabra att lägga alla kort på bordet
visa sig som den lilla människa man är
sårbar,vilsen,sargad,
o därifrån välja
livet eller mörkret
jag valde livet
men gudarna ska veta att mörkret ändå förföljer mig
psykiskt jobbigt,now and then
men nykter,
så jag håller mig borta från botten
är lite sorgsen i själen
so let me
så här är det
så här är jag
känner frid i naturen,kramar från barnen
fast gud vad det tjafsas i detta hus !!!
de kommer sällan överens med varandra
värst är de två äldsta
tål inte se varann
o jag o maken som inte hittar fram till varann
jag försöker,men finner mig ändå avlägsen från honom
vad hände
jag har blivit en djupare människa
på så sätt att jag söker ro inåt
trivs med att vara själv,kräver det,,
lilla surran,du måste hitta dig själv igen
liksom jag
jag lyssnar gärna

ett frö för vinden
en tår längs min kind
en gång för länge sen
min själ var trind
numera sargad av åren
händelser som ej går att sudda ut
det enda att göra,gå framåt,livet får inte vara slut
för bortom sorg och ångest
leda och smärta
om så bara en bråkdels sekund
jag skönjer ett hjärta
där ljus och kärlek
finns
lever hand i hand
på hoppets strand
väntar på att vi ska gå iland
,,,,,,

oj,nu måste jag käka frukost,arbdag idag
massor av kärlek till dig surran
o ALLAni andra
Måne