Senaste kommentarerna i forumet

och jag är så fäst vid er alla ....... men tyvärr tar jag nog ett steg bakåt nu... drack en öl och ärligt talat var det inga problem konstigt nog? ville inte ha mer utan drack mer kaffe och tackade för mig, har fått annan längtan och det är jobbigt : / Så nu har jag blivit av med alkohol längtan, är på dag 6 utan snus och det går bra MEN - jag har seriös längtan efter nån.... känner inte ens personen irl.... Nej jag föll nog här... en månad nykter på dagen faktiskt....

Nej nu har jag skrivit en massa i en halvtimma och suddat ut det. Summa summarom = tydligen vill jag inte ha alkohol - tydligen vill jag ha ER. Jag VILL vara här. Är så trött och ledsen. Jag blir så glad när det går bra för nån av er och så ledsen när ni far illa. Jag mår bra ihop med er och vill aldrig lämna....... men när jag gör så blir det skit. Jag saknar, tänker, oroar och vill! Alkohol är underbart- men inte en flugskit jämfört med er!!!!! Jag har nu kämpat tillräckligt för ett tag och behöver känna mig fin för en gångs skull - så jag tänker lägga mig och sova. Drömmar kan ingen ta ifrån en.

Sov gott alla, tänker på er alltid

sussie

Jag har den senaste veckan fått 5 inbjudningar till olika fester/vinkvällar med olika jättetrevliga människor.

Jag ska inte gå... skittråkigt! men jag är inte redo...jag känner att nu har det gått relativt lång tid sen sist, ca 3,5 månad, att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att ta ett glas. Men som min sambo sa, att ändra på mitt beteende som pågått i åratal går inte att ändra på 3,5 månad. Men jag vill också kunna dricka normalt...
Jag vill bara radera det som varit och låtsas som inget och dricka när jag vill och känner för det.

Jag är sugen på att gå och sugen på att dricka, men jag kommer inte att göra det. Jag har en trumpen min när jag tänker på det :-(.
Fasiken...kommer detta alltid vara ett problem?

Nu ska jag ha en alkoholfri fredag och det känns just nu som om jag inte har ett val och inte för att jag vill det.

/inte sinnesro för tillfället

Hej alla,

Hinner inte gå in här så mycket som jag skulle vilja men idag kändes det att det behövdes. Imorgon är det tre veckor utan alkohol, och hittills har det kännts helt ok faktiskt. Har inga problem med suget, men idag känner jag mig otroligt nere. Ingen särskild anledning som jag kan komma på, men sitter här helt gråtfärdig.

Sen kom jag att tänka på att några av er kände er lite nere för ett tag sen, kan det vara något som brukar dyka upp efter en tid i nykterhet? Det kan ju bero på helt andra saker men det vore skönt med en förklaring, det känns lättare att vara deppig när man vet varför..

Kul att läsa om er andra, känns som jag känner er och jag hejar på er alla och önskar er en trevlig och nykter helg.

Kram!

Stor KRAM <3

oj..vad glad jag blir när du säjer att du vill vara en Berra, ja förutom mina Hatedays-Mondays..

Ja livet har sina kantigheter, och mitt beslut om att quit'a sponken har hittils hållit i sedan Lördagen den 23:e Nov 2008...
Tredje helgen i elfte månaden 2008, så kommer jag ihåg det...Julfesten med herrföreningen...
Inte var det just Julfesten som blev problemet, inte kamratskapen med gubbarna heller, utan det låg enbart hos mig själv.

Mitt egna drickande som gick över stöpet, jag hade nått min emotionella botten, jag var helt sönder i själen...
Och för varje gång trodde jag att jag skulle kunna "lämna" alla problem bakom mig, bara jag drack lite till..
Det blev precis tvärsom, det eskalerade till någonting som jag inte längre hade kontrollen över...

Mitt liv var helt enkelt slut, det fanns ingenting kvar att bygga på, that's it, finito...
Mitt flamsande som "kul" kille var slut, det fanns ingen grund kvar att stå på..

Att gömma sig bakom sina problem och försöka låta alkoholen lösa det åt en, fungerar inte...

Så vad blev det?..., sluta gömma mig i alkoträsket, och börja ta tag i mitt liv...

Bygga upp det från början, vem är jag?, vad vill jag?, vart ska jag?..

Vad som än hände så fanns det för mig inte någon retrettväg tillbaka till alkoholen, jag måste bara framåt...

Så antingen ta tag i det, eller helt enkelt ta livet av mig, båda sög, men det ena alternativet var ju så slutgiltigt...

Finns det något som jag vill uppleva innan jag lägger locket på och går ner 6 feet under...?
(Betänk nu att detta är en desperat tanke hos en djupt deprimerad man..)

Jo, det enda bra'iga jag har lyckats åstadkomma här i livet.... är faktiskt mina barn, mina gener lever vidare i dem...
Att lämna dem vind för våg och låta frugan ta allt ansvar är en väldigt självisk tanke, det skulle ju försvåra för dem...
Det är nog ännu mera elakt än de fäder som bara sticker därifrån, de finns ju kvar i alla fall, någonstans..

Och för min egna del, så ville jag ju se en generation till, mina barnbarn..

Och där finns en del av gnistan till att vilja fortsätta, sätta kraven på att bygga upp ett nytt liv, ..utan alkoholen...

Om det sedan blir "samma" Berra igen, ja det vet bara gudarna...

Förkroppsligat är jag samma person,...men har öppnat mig för annat här i livet....
Livet är så dråpligt, det kan inte förutses, och istället för att försöka styra det...så kanske man ska följa det...
Jag är känsligare, ja mycket känsligare (eller på ett annat sätt..), och jag skiter i om det är omanligt...

Det är ingen som sätter reglerna för mitt liv, hör ni det!

Jag har försökt följa alla livets krav hittils, men nu är det kanske dags för mig att ställa upp lite för mig själv...

Jag skiter fullständigt om det bryter mot alla andras vanor, det här är mitt liv,och nu bestämmer jag...

Okej ALLT kan jag inte bestämma, vi måste ju ha mat på bordet och tak över huvudet, så det krävs ett arbete för att finansiera livet också..
Det ställer jag upp för, men inte för det sätt man hanterar människorna i det, det finns spelregler för detta också..
Folk som inte har några egna liv, försöker förverkliga sina drömmar genom sitt arbete, jag kallar dem sadister och psykopater!

I mitt inre försöker jag älska alla, alla har rätten till ett människovärdigt liv...
Men för de som leker att vara andras gudar, ska någonstans få sina straff, jag försöker utfärda dem på plats...

Kanske är jag dum i huvudet, men ...det är ju det som ger Berra sin personliga prägel...

Jag är den jag är, inte mer ...inte mindre...

/Berra

Hej lillablå

Det är härligt att läsa dina texter, så ser livet ut ju, upp och ner. Det där att "rena" saker känner jag igen, jobbar för fullt med samma som du. Det är ett bra sätt att ta tillbaks livsutrymmet. Och du, jag tar gärna emot en kram och skickar samtidigt en till dig

Märta

Hej Berra, låter som om du jobbar på DO, diskrimineringsombudsmannen, efter vad man lästa den senaste tiden:-)
I går skrev jag att jag ville bli en Berra, och det står sig bra även i dag. Har börjar hos en samtalsterapeut, och insåg att det är nog precis vad jag behöver för att förstå mitt agerande, även när det gäller annat än alkohol. Din resa inspirerar!
/Fenix

hej
bara att fortsätta
det kommer nya faser o upptäckter
du är väl nyfiken?
förnekelse är nogon stark kraft vet inte hur det fungerar
den intalar oss allt möjligt
denial

Dag 24.

Nu börjar nykterhetens verkliga bra sidor visa sig, sömnrytmen är återställd, jag börjar känna mig skärpt och äkta glad. Idag var jag inte sugen på kaffe, även det kändes lite som ett gift...

Fortfarande har jag noll sug efter alkohol, utan lyckas fokusera på fördelarna. Tror mycket beror på att jag läser har varje dag. :)

Men som sagt, jag känner mig själv, det är nu när livet börjar kännas problemlöst som resonemangen om att måttligt drickande är en bra ide... Antar att en bra lösning är att inte röra en droppe. För det borde gå att utnyttja denna känsla, för första klunken är ju inte god.

...ja nog tror jag att det har mycket att vilja/våga älska sig själv...

Alkoholen är ju precis tvärsemot, en självdestruktiv källa...så mår man sämre, och så förtjänar man inte bättre, utan mer dricka..
Den nedåtgående spiralen är självgående...

Om man nu tycker väldigt bra om sig själv, och har ett gott självförtroende, ja då kanske inte heller alkoholen är ett problem för sig..
Man kanske inte behöver kompensera för sitt dåliga självförtroende, utan kan lägga ner drickandet när man känner sig nöjd för kvällen..
Man vet ju att man kommer att klara av den resten på egen hand, för alla älskar ju mig som jag är...eller?

Många har ju en falsk trygghet av sitt uppförande eller utseende, hårdspacklade och kaxiga, men de brukar ju bli fullast i alla fall...

Jag tror på att självkänslan bara kan komma inneifrån, ett varmt hjärta kan ge en varm kropp...
Men inte tvärtom, det kan finnas varma kroppar med kallt hjärta där första intrycket ger ett förtroende, men människan är "själalös"..

Mina vänner måste kunna/våga öppna sig för mig, den som inte gör det ...är för mig för ytlig.
Man ger och tar, ...inte bara tar..
Man måste också kunna vara förtrolig mot sin vän,och kunna hantera information med förstånd..

För att nu åter komma in på mitt jobb, så handlar det om min närmaste kollega...
Han var vad jag trodde min vän, visst hade han en förmåga att glappa i käften till andra, men så länge man kände sig stark så kunde jag hantera hans skvaller..
Men när jag blev deppig så tålde jag inga påhopp längre från något håll, jag ville vara ifred, och ha det lugnt omkring mig, tid för mig själv...
Han kunde inte förändra sig och visa empati, utan käften glappade vidare..
Mitt förhållningssätt gentemot honom förändrades, jag vågade inte berätta om mig själv längre, för jag skulle få det i ansiktet senare...
Han surnar till när han upptäcker att jag är mera förtrolig med kollega nr 2 som visserligen glappar han med, men har lite mera vett att knipa när det blir ovarsamt..

Så vad gör han???

Pladdrar på ännu mer, och förstärker mina egenskaper på ett negativt sätt, och snackar på ren svenska skit om mig, han blir min fiende..
Lyckas pola in sig hos chefen, och smöra till sig fördelar, han blir nyckelperson eftersom Berra har blivit både hängig och "opålitlig" så får han både högre lön och blir min chef, och med chefens goda min har han nu möjlighet att klämma åt mig ännu mera, därav mötet som jag nämnde tidigare...
Laddningarna på jobbet är så tänjda att en tändsticka skulle kunna få det att explodera...
Han jagar mig för att söka fel som han kan klaga högt och officiellt med...(.tex. smyga med chefen..)
Jag jobbar på och håller mig undan honom, och hans eget jobbande har gått och blivit ett "övervakande" istället...

Vet ni när mina bästa dagar i den här veckan var, när jag inte var där, utan på tjänsteärenden ute på stan, då kände jag ett hopp om vardagslivet...
Är inte det sjukt så säg..
Känns inte det som en vettig anledning till att ta till flaskan???

Men nej, jag har en inneboende styrka som säger att jag har rätt, och de runtomkring mig på min arbetsplats är sjuka, kanske avundsjuka...
För att jag har ett liv som jag är stolt över, och de vill sänka ner mig till deras o-välmående, kränka mig!

Sedan jag sade upp bekantskapen med Herr Alkohol, och hade nått min absoluta botten...
Så fanns det ingen annan väg, än framåt och uppåt...

Jag börjar nu så sakteliga växa in i kostymen, få ett mycket bättre självförtroende, och ett rikt liv..
Inte på pengar, men med känslor...äkta känslor...

Så försök inte sänka Berra, jag hade inget kvar att förlora då, men mycket som är värt att kämpa för idag...
Jag kommer att slåss, för rätten till mitt egna liv och den respekten som det innebär...

Mitt liv...mitt ansvar..mitt försvar...

/Berra

Hallå alla goa o gla'a (läses med reeedi smålandsdialekt, lovar att ni kommer låta som Åsa-Nisse)
Härligt att höra att ni är på rätt väg allihop :). Har slutat titta på tv, behöver inte den underhållningen när jag kan gå in här o läsa :)!
Känner mig så pigg och frisk utan alkohol, samt att jag börjat äta sunt också. Kan nästan tro att vi blivit hälsogurus hela högen här inne.

Sims: Va skönt att din dotter kommer till dig! Blir så glad att höra att du får belöning för ditt kämpande. Det är ok med min pojk, men det går upp o ner. Det är väl delvis normalt under puberteten, men ibland så är han väldigt neråt. Det är skönt nu för att han har börjat öppna sig och prata om det, och det är ju ett steg i rätt riktning.

Kram o godnatt /TP :)

jag vill gärna ha din kram ! Du kanske får bjussa målarn på ditt favoritkaffe så den blir ordentligt inbrygd !

Så Vana, nu har jag skrivit lite!
Hehe, kunde inte låta bli. Idag känner jag mig som Berra, jag vill vara en Berra. Kollade i hans tråd, över två år nu och dit ska jag också. Vill inte ha hans måndagar förstås, men det får ju gå det också.
Kram alla goa vänner
/Fenix

skriv lite

Å Fenix, fågel fenix!! :-)

Kommer du ihåg våra inlägg i somras, höstas?? Gud så vi skrattade och grät....Va kul att du är på banan igen.

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaammmmmmmmmmm

Surran Snurran

Hej alla! Kul med alla nya (alltså inte att vi är så många med problem, men att ni också hittat hit..menar jag)

Jag har också träningsvärk för jag har varit ute och gått som en galning. Igår gick jag 2 mil?! Pucko, kan man tycka, men jag tyckte det var så härligt att gå och vädret var fint, men idag..liksom..benen är ömma som bara den. Går som en gammal tant. Ändå har jag varit ute två gånger idag och gått för att få bort träningsvärk.

Jag ville bara säga hej, och har inte så mycket att tillägga just nu, mer än att jag är så imponerad över hur starka ni är allihop. Det är faktiskt helt sanslöst vad människor kan åstadkomma, när dom bestämt sig!

Jo, jag undrar hur det går med din son,TP? Någon förändring? Min dotter, som ju inte ville vara hos mig vill i allafall komma till helgen och min andra dotter är här nu, så det går ganska bra, så sett, men jag vet att du skrev om din son och jag bara hoppas att det går åt rätt håll?

KrAM!/ SIMS

hahaha !!
Jaha det var ju en variant på ämnet begagnad...
Nå, anser mej väl vara ett hyfsat kap iaf, typ 35+++++++++ .....
Lite lagom lång med anpassad vikt (ehrrm jaja 5 kg över är väl inte så jäkligt, beror nog mest på drickat faktiskt) .
snygg och stilig dessutom nykterist !!!!!!!!!
=-)

Grattis till dina veckor !!!, visst är det skönt när man kan börja räkna veckor ??.
Japp tjej och snus är fyfan... ;-)
Råkade få en hångelpuss på ett kalas för en herrans massa år sen av en lindrigt nykter dam med en halv dosa general under läppen, yuck......
Hann inte med att värja mej , har blivit ett litet trauma av det =-) .
Har själv aldrig snusat, däremot rökte jag i nästan 20 år innan jag slutade (för 10 år sen) .

Fasen man börjar ju bli en renlevnadsman, nu finns ju bara en sak kvar att göra på kvällarna...

Kramar om !!!
S

Kul att äntligen "höra av" dig, som du sa skäms på dig. Jag vill inte fråga efter folk eftersom man inte vill pressa någon - men man undrar ju och oroar sig.

Underbart att höra om AA och tjejen, kanske äntligen faller allt på plats nu och du får allt gott du förtjänar?

Meeeeeeeeeeen......... begagnatmarknaden? Vem i hela friden skulle vara så dum att INTE shoppa man där? Vill man ha en alldeles ny som inte vet nånting alls? Om nåt? pfffffffffff inte en chans alltså! haha *ryser vid tanken* Nej klart det ska vara begagnat - helst också lite illa tärt så man själv framstår som så mycket bättre jämfört med den förra "stygga dominanta tjejen"...... ;)

Kram

Sussie (som firar 4 veckor utan alkohol och är på 3:e dagen utan snus........fy fan egentligen va? hehe tränar gör jag också!!!! ;) )

Jag läser gärna dina långa romaner. :-)

Kram!
/H.

Berra, dina ord är alltid så tänkvärda och jag läser dom ofta. Den senaste tiden har jag dock inte riktigt orkat ta dom till mig. Men idag gjorde jag det. Jag skulle också behöva kliva åt sidan och försöka betrakta mig själv utifrån. Jag skulle behöva det, men vet inte riktigt om jag törs. Jag vet ju att jag inte kommer tycka om den person jag ser..

Just nu hoppas jag dock på att jag ska få den hjälp jag behöver, så att jag kan lära mig just det.. att tycka om mig själv, att lära mig älska mig själv.

Kram
Mamma Mu

Hej mina vänner!
Vill inget särskilt, bara skriva av mig lite...

Tvättade idag, på förmiddagen, och svor lite inom mig över en granne som inte
hämtat tvätten i tid... och sen somnade jag på soffan och missade själv att hämta
min tvätt i tid... fick mig en liten läxa där! Döm inte andra, du vet inte vad som
ligger bakom, och sov inte middag mitt på dan! =)

Åkte sen till mammas och pappas lägenhet, min före detta lägenhet, där jag har
sjukt mycket saker kvar, för att börja packa lite... stressen bara ökade och ökade,
jag har verkligen samlat på mig mycket grejjer genom åren, saker som jag inte
rört på två år, och borde kunna slänga med andra ord.. vill jag ha kvar den här, kan
jag slänga det där, kommer jag använda de där igen? och jag kände igen min
reaktion: jag stänger av... struntade i att packa mer i köket för att gå och sortera lite
i sekretären, för att skita i den och gå till bokhyllan, för att gå tillbaka till köket... till
slut satt jag bara och tittade...

på kvällens al-anon hamnade jag framför: släpp taget och låt gud ta över. tar med
mig det hem och också slagordet: en sak i taget. för vad är det värsta som kan
hända? jo, att pappa blir lite irriterad över att jag är långsam, att jag inte hinner
slänga min skit och att mamma lägger vantarna på gamla muggar och vaser, för
de kan ju vara bra att ha... och förr eller senare hamnar mina saker i min lägenhet,
på ett eller annat sätt!

Al-anon. Trodde inte att det skulle ge mig så mycket som det verkligen gör. Får för
mig att jag minsann inte behöver gå dit, jag har ju lämnat honom, och mår rätt ok,
men så kommer jag dit, får en timme bara för mig, där jag hinner känna efter hur
jag mår, hur det känns, och blir påmind om så mycket som jag glömt och gömt,
och tips på hur jag kan handla och tänka annorlunda... och jag går därifrån med
en känsla av värme och gemenskap och lugn!

Tittade in i min nya lya igår, och renoveringen är påbörjad! Har ställt min kaffekokare
där, för målarens skull, och faktiskt för min... har inte använt den sen jag flyttade hem
alla mina saker från min kärlek, jag fick den av honom på min födelsedag för drygt ett
år sen, och jag har inte velat använda den... så himla starkt förknippad med honom...
men om herr målare gör sitt kaffe där i ett par veckor, så blir den renad och helad och
min igen, och inte den-som-jag-fick-av-honom... =)

får nog börja skriva lite här mer regelbundet, för att undvika långa romaner!
Skickar kramar till alla som vill ha!!!
/k

Nu måste jag skämmas lite...
Jag har ju inte skrivit en rad på länge !!!.
Var på mitt andra AA-möte i helgen , kände en konstig vibb när jag gick in denna gång...
Nå, mötet börjar med (för..) mycket läsning... när delningarna börjar så sitter jag tyst och lyssnar till några av deltagarnas delningar.
det är DÅ det händer !!!, jag säger" hej jag heter xxxxx och jag är alkoholist" , fattade inte först att jag gjort det och stod tyst med tårarna rinnande och INSÅG att, det är ju det jag faktiskt är !!!.
Börjar sen min berättelse och det känns fantastiskt att berätta, att faktiskt erkänna, att tala om att man svikit ljugit gömt , ja allt sånt som vi faktiskt gör !!.

Det blev en stark upplevelse, och känns som jag gjort en nystart och är påväg framåt !!.

Tjejen verkar ha bestämt sej för att försöka tro på mej trots mitt ljug och svek, inser att hon kommer att vara rätt kritisk och spionera en del men jag kan inte och ska inte klandra henne !.
En kvinna som tar tillbaka mej trots lögner om alkohol (och en annan händelse, nej inte otro..) tänker jag vårda ömt och bevisa att jag faktiskt kan vara det där "kapet" på begagnatmarknaden som visar sej vara en guldklimp ;-) ,
(det där sista lät illa jag vet, men man får väl driva lite med sej själv också )

Kramar om alla !!.
Ni är guld värda !!!
En fortfarande nykter Hillbilly !! :-)

Ser fram emot att höra dina tankar, farhågor och erfarenheter - allt behövs ju här. Det är iallafall så jag lär mig. Genom att läsa om andra och deras erfarenheter. :)

Jag har precis kommit hem från träningen och är helt slut. Och jag är sugen på snus. Snus är jag sugen på. Mycket - minst 4 prillor hade jag kunnat trycka in nu! ................jag tror att det är dags att byta nikotinplåster.......

Duschen och sen sängen nästa. Sov gott och hoppas att alla haft en riktigt bra dag.

kram

kram! Jo, i den här tråden är det liv och den hjälper mig att leva!

Ville bara titta in och säga hej, har haft en elak infektion i kroppen och inte orkat med varken mig själv eller andra sen nyår. Men mina katter har passat på att hålla igång och plågat mig med sin energi, de har hånskrattat åt min utmattade kropp och själ. Men nu är är jag på väg tillbaks, tänk vad förvånade de blir när jag ska ha mina kvartssamtal med dem och prata om kattragu.

Hoppas allt är bra med dig, ser att du har ångan uppe som vanligt. Härligt Berra, forumet lever!!!!!

Kram Märta