Senaste kommentarerna i forumet

Den snusande hönsmamman Pia:-)
Jodå, jag är här. Sitter och läser alla underbara inlägg om hur härligt det är att vara nykter efter lång tid. Längtar till det tillståndet.
Men just nu ömkar jag mig själv eftersom värken efter ryggskottet aldrig går över. Dock inte värre än att jag kan ta en lite tur på mc:n då och då i det fina vädret.
Ha en bra tisdag alla,
/fenix

Förresten.. jag läste lite på slutarokalinjen... där hade en skrivit: varför hålla på att dra ut på eländet, släng skiten direkt. Så det har jag gjort och det har gått ett dygn utan cigg, impulserna kommer då och då men går över likasnabbt.

Snusar gör jag dock och gjort hela tiden, trots rökningen och det är inget jag vill sluta med nu i alla fall.

Var är fenix förresten?

Kan inte hjälpa det, men skrattar högt här.. kan se när du sniffar misstänksamt på glaset varje gång du ska dricka. :)

Du är på rätt väg, tänket har ändrats, hjärnan börjar bli van vid lugnet och det positiva. Det snurrar på så... goda vanor är egentligen lika lätta att programmera in som dåliga.. :)

/ Pia

Hallå!

Idag mår jag helt enkelt bara bra, utan någon som helst anledning...
Vetisjutton var det är, kanske att jag på eget bevåg har dubblat min dos...
Jag är ju en stor kille (med mycket hjärna, eller vill gärna) och kanske behöver lite extra skjuss.

Det var måndag igår, och jag hade inte en tanke på att skjuta sönder den dagen i almanackan med en hagelsvärm, utan den bara passerade, märkligt...

Kanske har tappat stridslusten och sluta vurma om mig själv i självömkan...
Kan sitta och blossa och bara förnöjt titta på sädesärlan som jagar insekter i det nyklippta gräset, eller kråkorna som trakaserar fiskljusen i ett snöre efter den...
Det är inte mycket drag i solen nu, och så fort den försvinner blir det snabbt höstkallt...
Jag borde ju bli hängig nu när solen är på väg bort, jag som var så glad över alla vårtecken...
Men det skiter jag i, det finns fina saker med hösten också, hela färgskalan på löven t.ex..

Igår var vi över hos grannen som fyllde år, vi umgås mycket med dem...
Det serverades vin, bira och whiskey i alla dess former...
Jag drack päronsoda i ett vitvinsglas, såg precis likadant ut som det vita vinet och det var skitsvårt att hålla isär dem, jag fick lukta varje gång jag skulle smutta på den...
Ingen ifrågasatte mitt beslut om att vara nykter, ingen annan blev i och för sig onykter heller, utan det var bara "trevlighetsdrickandet" en vanlig Måndag...

Det känns mer och mer naturligt för mig att välja bort alkoholen, mitt umgänge börjar vänja sig med det, och jag mår bara bra av det...

Hade det varit som vanligt, så hade jag nog klämt i mig minst tre glas vitt, 1-2 småburkar öl och en stadig wirre till kaffet, och jag hade inte ens reagerat på det, och ingen annan i sällskapet heller, det hade varit naturligt för mig, likaså påspädningen av min ångest...

Genom att gå händelserna i förväg, så väljer jag helt enkelt bort det som gör mig ont, och det är alkoholen, låter enkelt för vissa, och supersvårt för andra...
För mig har det blivit enklare, men visst jag medger att det "ser" gott ut fortfarande, och det gör i och för sig rödvinsvinäger också...

Ett liv med kontroll, är ett liv utan alkohol, för mig...

Mors Berra!

Så sant, så sant... det berör... / Mie

Hej igen...

Vad ville jag säga med Agnes låt, jo att den stämmer in på en som har problem med alkoholen.

Läs texten här...

Release me
Release my body
I know it's wrong
So why am I with you know
I say release me
'Cause I'm not able to
Convince myself
That I'm better off without you

I don't know why I want you so
'Cause I don't need the heart break
I don't know what addictive hold
You have on me I can't shake
No, I'm not in control
So let me go

Mors! /Berra

ah Berra tack hade tänkt gå in på Youtube o lyssna på den för jag läste om henne i DN idag.....

http://www.youtube.com/watch?v=LSb6e3grdL8&feature=fvw

Lyssna på Agnes låt, release me...
Texten kunde lika gärna vara skriven till alkoholen...

Berra

Tack Berra för att du berättade! Härlig läsning, verkligen!

Av barn och fyllehundar får man veta sanningen. :)

HejHej!

Nu är festen över, och det blev nästan bättre än förväntat..
Alla var glada att återse varandra, och det blev stojigt och trångt, som vanligt...
Vid ett tillfälle kom en nioåring ut på uteplatsen där ett gäng "gubbar" satt och språkades, och frågade..."alla som är fulla räcker upp en hand!"...

Ingen svarade honom, för ingen tyckte nog att varken frågan eller svaret var passande, och inte var de speciellt berusade, bara uppsluppna och glada, precis så där som man ska vara på party.
Men för en nioåring var inte frågan speciellt besvärande, han tyckte nog att vi hade det för "roligt" eftersom alla skrattade och var glada, och ljudvolymen blev nog rätt hög för grannskapet...
Det är skillnad på hur vuxna och barn ser på alkohol, men när ett barn frågar en för honom korrekt fråga, och de vuxna vet vad han egentligen frågar efter, men är inget man allmänt skyltar med så blir det svårt för de vuxna att tackla svaret, komplicerat egentligen för de vuxna...

Men som "betraktare" var det intressant, vissa sätter igång och ljuger så det skriker om det, men får otroliga skrattsalvor, och då är sanningen inte lika viktig längre...
De flesta hajjar nog att det överdrivs något, men låter det vara för den höga stämningens skull...

En mamma med småbarn blev förbannad, när hon "äntligen" fick vara med och släppa lös lite, så blev hennes barn trötta och griniga, de som annars kan sitta uppe hela nätterna!!!
Gubben hennes fick bastning när de skulle gå hem med barnvagnarna allt för tidigt, någon måste ju få skäll så det var lika bäst att gubben fick ta smällen, stackars honom!
Allt för snäll som han är, så ursäktade han sig och de gick hem...

På småtimmarna blev mannen i det sista paret ut lite för dragen, och vi hade lite svårt att höra vad han försökte säga, men inte kroppsligt synbart konstigt nog...
Frugan hans spännde en arg blick på honom, ungefär som att nu får du skärpa dig!
Så hon blev lite barsk i tonen mot honom, och de fick genast lite mer bråttom att beställa taxi'n hem...

Dagen efter kom "barnvagnspappan" förbi och tackade för gårdagen, och ansåg nog att han var lite trött i "hårstråna", men kom genast på att han nu talade med en snubbe (jag då typ) som inte alls hade druckigt något alls med alkohol..

Och han sken upp, "..och du då din j-vel ska du bara sitta där och småflina..?"
Japp svarade jag, i dag är det MIN dag svarade jag, jag har inga besvär alls..
Och det nästan lyste om mig, ..tänkte f-n Bingo-Bingo, full bricka för mig, idag är det jag som är gladast och mest vinnare, haha!
Det där har jag levt på hela dagen, det är MIN dag idag...

Frugan som "bara" hann med två glas rödtjut igår, var vacker och fromm idag, och hon är så stolt över att det inte är hon längre som behöver spänna arga blickar på mig på kvällarna...

Jag är en vinnare trots att jag drack öl med gubbarna igår, men det var "min" öl, utan en droppe alkohol i den (alltså INTE lättöl ens en gång..), och det funkade, hela kvällen...
Jag var minst lika fräck i munnen som de andra, och frugan skojade och sa, .."men Berra, du som inte har druckigt en droppe, fy skäms!.."
Och jag var stoltare än en tupp, och mår bra igår, idag, och i morgon med de beslut jag tar varje dag, att inte dricka något med alkohol i...

Visst borde det vara enkelt egentligen, att våga stå ut ifrån mängden av människor, med egna beslut om hur jag vill må, och vem har sagt att nykterheten är tråkig?

Jag fyller min kropp med upplevelser, som är värda att minnas...
Kärlek mellan människor, behöver inte smörjas med alkohol, jag tycker om dem ändå!

Mitt liv - mina beslut, jag ser sanningen...

Berra

Underbart att läsa. Alternativa härliga bilder är vad som behövs när alkisen i oss målar upp förföriska falska bilder av att man måste dricka sådant med nervgift i. Tack!
/Fenix

Tjolahopp!

Just nu idag denna morgon så känner jag mig bara så nöjd med livet...
Snacka om att vara en känslomänniska, livet går upp och ner på bara några dagar...
Men helgen närmar ju sig, och jag hatar lika mycket Måndagar, som jag älskar Fredagar..

Men kanske också för att vi hann med alla förberedelser igår och vi ligger nu i fas med planeringen..
Knelbullar blev stora som assietter och blev lika fina som de bageriköpta, men med en stor skillnad, så mycket ofantligt godare, inte alls så torra som de köpta...
Dottern kände lukten, klev ur sängen och joinade mamma och pappa med nybakade varma bullar och ett varsitt stort glas med kall mjölk, det är en sådan kick så ni bara inte anar!
Så klockan hann bli halv två efter att ha kollat av lite på datorn, man måste ju ha sin dagliga dos av internet, vilket jag aldrig skulle klara mig utan numera...

Så nu återstår bara det roliga, att festa och umgås, och naturligtvis utan alkohol för mig och de fyllchaffisarna som finns med...
Det ska bli kul, och jag ser framför mig hur jag står i grillröken med ett vinglas i vänster hand, fylld till hälften med cola och står och surrar med gäster som dreglar över grillspetten.
De ligger just nu och badar i hemmameckad marinad på garagegolvet, full med vitlök!

Ska fylla zinkbaljan med is och frysblock och fylla den med smugglet och en massa läsk, så kan var och en plocka det den vill ha...
Det enda jag känner längtan efter är det där ljusblå färdigblandade gin&tonic burkarna som vi köpte på båten, men jag har garderat mig med en egen flaska Grappo, som är precis lika god, och ingen kan se skillnaden, och knappt alls på smaken...
I kylen har jag sex egna alkoholfria ölflaskor, som bara är mina, så det så!

Så hur mycket vi än partar på, som kommer jag fortfarande vara fräsch, och ofantligt mycket fräschare morgonen efter, för jag tar en dag i sänder, och med dagens val har jag redan bestämt hur mogondagen ser ut, och den ser ljus ut, och väldigt välbehaglig...

En dag utan ångest, är en dag med ett liv där jag har kontrollen...

Lev väl! /Berra

Säg att du ska rehabiliteras!!!

Du kan få antabus av mig. :)

He, he, vad säger försäkringskassan om jag pysslar hos andra tro?

Ja, egentligen tycker jag att alla som vill borde vara sjukskrivna i början av sin nykterhet För att få tid att landa och reflektera.

Men en utopi det med.

Klart man ska göra det som är roligt, det är ju positiv stress. Alla säger till mig att jag inte ska ha så många djur, det är ju aaaaaaaaaalllldeles för jobbigt.. :)

Jag glömmer ibland bort att många av er här inne har yngre barn. Då älskade jag oxå stora släktträffar där alla barnen träffade sina kusiner o alla andra släktingar. Det kommer väl igen när barnbarnen kommer :)

Du får gärna komma hit o småpyssla Fenix, jag känner mig alldels oerhört lat här i värmen...

/ Pia

och vila i graven gör man ju också utan alkohol:-)
Nej, stora fester ska man inte backa för, det är kul och ger livet krydda. Även om det är jobbigt. Det är annan stress i vardagen man ska försöka undvika. Jag har just nu förmånen att få egen tid sjukskriven efter ett mindre ingrepp, och det är underbart. Njuter varje sekund med att småpyssla, sitta en stund i solen och reflektera över att ett liv utan alkohol är så mycket bättre i alla avseenden, med mera.
/fenix

Tjohopp!

Idag känner jag mig lite piggare, kanske för att helgen börjar närma sig...
Men jag har testat en annan variant, ta min piller på eftermiddagen istället för på morgonen...
Brukar bli sjukt trött ca 6 timmar efter dosen, och hoppas att den infaller på kvällen istället för mitt på dagen, så får jag lite mer ork på dagen...

Nejdå min kära hustru är en mycket förstående fru, hon hjälper mig så mycket hon orkar...
Men vi har det gemensamnt att vi båda stressar ihjäl oss, så vi borde försöka varva ner tillsammans och finna en liten bit av sinnesro båda två...
Vi skyller båda på att vi gör det för familjen och barnen, ett aktivt liv, så att säga...
Men visst sliter det, och det kommer att bli ett vakuum när de sedan flyttar hemifrån...

Ett av "problemen" är att jag inte längre kan "varva ner" med alkoholen längre, det finns ingen säkerhetsventil som gör att jag kan få en falsk lugnhet...
Cigarillerna funkar lite som ett substitut och jag får några minuters tid till eftertanke, för då måste jag sitta ner och få lite tid för mig själv...

Jag ser fram emot fredagskalaset då vi firar två födelsedagar i familjen som skett under semestrarna, och det finns tillfälle för hela tjocka släkten att få träffas igen under lite festligheter.
Det brukar vara uppskattat och alla är hungriga och törstiga, och det var väl tur att vi handlade några backar smuggel på Ålandstrippen...
Men som ny rutin för året så kommer inte värden att bli packad, så de flesta grillspetten har nog inte mellanlandat på gräsmattan mellan vändningarna på grillen, som ett exempel...

Det brukar bli festligt, trångt och mysigt, folk huller om buller, ungar som springer och leker, hundar som skäller och hög samtalsvolym i köket vartefter det minskar i isbaljan...
Så det ska bli kul, trots alla förberedelser, och akta dig om det inte finns Berras k'nelbullar och frugans nege..f' låt, chokladbollar på kaffebordet, och en ny tradition med Budapestrullar sedan två år, då får vi skäll, ojoj...
Vi har våra traditioner, och alla blir besvikna om det inte är som det brukar, så vi har en del att leva upp till...

Men det är mysigt, och vi går gärna på andras tillställningar, där det finns "måsten" där med...
Så visst är det jobbigt, men om ingen "bjuder upp" så blir det inte heller några umgängen.
Jag minns själv hur jag älskade att åka på stora släktmiddagar som liten, och vill att barnen ska få en lika fin upplevelse nu med...

Så jag får väl säga som farsan sa,-" Vila!, det får du göra i graven min vän.."

Mors Berra!

Hej

Bra att din fruga ska med på samtal. Som jag ser det så behövs det, hon verkar oxå vara stressad och pressad av ert hektiska liv. Det är svårt att ta sig ur ekorrhjulet. Ni har ju egentligen allt det som samhället lär oss är lycka, Fint hus, bilar, stort umgänge, bra jobb. Barnen är välartade och har givande hobbies. Typ: Vad mer kan en människa önska sig??? Jo sinnesro och inre lycka. När får man det? Jo, när man stannar upp och ser det viktiga i livet. När man kan stilla sitt sinne och nå bortom malandet och ältandet? Säger sig självT att man inte klarar detta med ett pressat tidsschema....

Hon verkar inte heller verkligen förstå vad du går igenom med din nykterhet. Inte funderat på AA och Alanon?

Livet är till för att levas, här och nu. Inte jaga och stressa för att "orka" ha alla ägodelar... och aktiviteter.

Säg till alla era vänner att ni är trötta och slitna, att det får bli knytkalas! Jag lovar att alla förstår och det brukar bli jättelyckat.

Kram

Hej Berra!
Jag hoppas verkligen att du kan få egen tid. Försök förklara förklara för din fru hur viktigt det är! Kanske kan ni laga mat under helgen som hon kan ta fram färdig att värma den kvällen när du inte är med?
Man kan också försöka dra ner på alla måsten som Pia ofta skriver!
Hoppas att festen blir lyckad! Är det någon som fyller år? Det kanske du har berättat men det har jag missat!

Hej Vana & Myran!

Visst ska frugan få sin tid, och grabben och syrran, så är det bara en kväll i veckan vi kan umgås hela familjen, precis så började frugan med sitt rättvisetänkande...

Jaha om du ska vara "fri" en kväll i veckan ska jag skjussa båda till träningen, laga mat diska och tvätta så kommer det snart finnas en till i familjen som behöver packa ihop och gå och lägga sig, precis vad jag behövde höra, tack tack!
Problemet är att hon inte har packat ihop (ännu), men jag, och behöver läkningstid...
Och det stora problemet ligger hos oss båda, prestationsångest heter det!

Det är inte normalt att ställa sig och börja baka två tårtor till fredagskalaset kl 21:45 redan på Onsdagen för att man ska kunna hinna med allt, jag ska baka imorgon kväll/natt och behöver då köket för mig själv (blir lätt grisigt, och då är det inte kul att ha kär...estan i köket..).
Imorgon ska vi skära kött och marinera och trä upp på grillspett till 40 pers, duka och ställa i ordning bord och stolar...
Ja det är ett evigt irrande hela tiden, och planerande, men vi har ett gott umgänge och det är alltid roligt att ställa till med fest, trots värdens envisa nykterhet...

..och Mie, ja vad ska jag säga om bror din...
Det är samme "vän" som skilde honom från familjen, som nu fortsätter att skada honom, och han inser inte fakta...
Skär honom i armarna, skapar ångest, och tar sedan tillbaka allt, han sitter fast i en "hustrumisshandel" men det borde heta alkoholmisshandel istället...
Han kommer ha kvar ärren för alltid, och han kan inte bara längre "garva" bort det som en fyllegrej, de kommer finnas kvar där och hjälpa honom att minnas, för evigt..
Jag tycker synd om honom, men samtidigt så är han ju så "dum" som inte inser att det finns en enda gemensam nämnare för allting, alkoholen, sen må den heta, öl, vin sprit, cider eller vad som helst, det är inte drycken i sig självt som skapar den, utan innehållet...

Lätt för mig och säga som numera är vit, men å andra sidan behöver man ju inte lita på mig, det är ju jag som är "tokig" i det här gänget, spritt språngandes...

Så nu är det väl dags att sätta på sig den långärmade pyjamaströjan som lättast knytes på ryggen, och börja surra med demonerna i sovrumstaket och tugga på kudden..

Imorgon är det en ny (suck! arbets-)dag, men en nykter sådan, och man får vara glad för det...

Hellre full av upptåg, än otyg då det ändå bara spårar ur...

Mors Berra

Åh Mie vad ska du göra?

Jag är så arg... förbannad....
Lillebror hade fått pengar igår & vad gör en alkis då han får pengar?
Skulle bara ta ett glas vin till maten med en kompis... YEAH RIGHT!!!!!

Han skriver osammanhängande & knasigt om att han är full & saknar familjen på facebook...SUCK.. pratar även med honom på chatten. Han har ångest & håller på att skära sig förstår jag mellan raderna. Jag säger åt honom att kontakta sjukvården.
God natt & hej då.Loggar ut.
Idag kom det ett sms då han ber om ursäkt för sitt uppträdande..ångest..

En sköterska hade varit till honom & lagt om den uppskurna armen.
Ett rop på hjälp?... ja... men jag blir så frustrerad över att han inte ser sambandet alkohol ångest & armar som blöder.
Han hade vaknat upp på morgonen med sängen full med blod.

Trött på att han skriker efter hjälp för att sen nyktra till & ta tillbaka allt... / Mie.

För mig personligen var det lite upp och ner eftersom jag var ganska förvirrad i mig själv just då.

Det var väldigt fin gemenskap mellan alla vandrare. Alla blev som en stor familj. Bäst var det i bergen och i de små byarna. Det var väldigt gammaldags på sina ställen och det var väldigt avkopplande.

Jag bodde stundtals på hotell eftersom jag ville vara ifred ibland. Det ska man nog egentligen undvika och hellre bo på härbärgena.

Jag har tänkt att jag ska gå igen, men hittills har det inte blivit av.

Min bror hade en kris.En nära vän t familjen,vars son dog i cancer,samt att han fick en äktenskapskris o det ena med det andra.
han började gå den leden.Han är min lillebror som alltid varit tillbakadragen o tystlåten,numera är han som en omvänd hand plus att hans äktenskap funkar igen o han mår som en prins.
Åh har du gått den Myran?
Hur var det?
Hur upplevde du det?