skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Lillablå
Tänkte just på en sak som du skriver. Just att du får en svacka, en nedgång när du haft det bra och mått bra. Kan du inte tänka tvärtom? Varje gång du har låtit din sorg få ta utrymme för att bli bearbetad så får du åter en bra dag? Det funkar för mig, kanske det funkar för dig också /Kram igen
Märta ;-)
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Lillablå
Jag känner igen mig. Den första tiden efter jag gått kände jag mig trygg i mitt beslut. Sen började jag tvivla, jag längtade, jag grät, jag mådde skit. samtidigt visste jag att jag aldrig mer kunde gå tillbaka, det kunde aldrig mer bli vi. Men självklart finns det en stor sorg som måste bearbetas. Allt man önskade sig, allt man drömde om, allt man planerade ihop, en framtid som nu inte blir av. Det är en jättesorg lillablå.
Nu är det över fyra månader sedan som jag träffade mitt X för sista gången. Trots allt han gjort mot mig så är det en ohygglig sorg som jag bearbetar, och kommer att bearbeta länge än. Men jag gråter inte lika mycket i dag, sorgen är inte lika intensiv längre, och när den kommer så släpper den taget om mig fortare än förut. Det måste få ta den tid som krävs. Man lämnar inte sin kärlek och så är det över.
Att vara snäll mot dig själv och ge din sorg tid att få ebba ut är viktigt. Det tar tid. Och sen gäller det att aldrig glömma varför vi gick. Jag försöker påminna mig om det varje gång det känns så där jobbigt som det gör för dig nu.
Sänder dig solgula tulpaner och en extra stor kram idag
Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Hej Lillablå.
Jag tror du går igenom en sorgeprocess. En del av dig längtar tillbaka till det fina ni hade, den andra delen vet att baksidan är värre och att du måste fortsätta att gå.
Som många säger här, vi människor är så lika, vare sig vi är beroende eller medberoende eller bara "normalpuckade". .. :)
När jag slutade med vinet så kändes det som när jag var olyckligt kär i tonåren... dumpad, misslyckad, och man trodde man skulle döööö om man inte fick just den killen (vinet) Gjorde ont som fan och man ville knappt vakna på morgonen.
Men att stanna upp, ta in fakta, acceptera och sen släppa taget är bra, mycket bra. För mig tog det dock lite tid och övning för att få det att sitta, det är inte så lätt att sluta älta när man är van vid att göra det. Buddhisterna lär sina barn sånt här redan i unga år, men vi i här uppe är ju uppvuxna med synsättet att man ska känna och tänka och att egot, det pladdrar på om hur eländigt vi har det i godan ro.... och vi mår kass.
Kramar extra till dig lillablå.
Pia
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Om jag tänker efter så vet jag att jag har gjort rätt.
så varför mår jag då inte bättre, utan snarare tvärtom sämre och sämre?
rullgardinen framför ögonen är nerdragen, svårt att skratta, och jag vaknar varje natt och är spänd, kan knappt öppna munnen så hårt biter jag ihop... diskbråcket gör ont, inflammation i knäna, diklofenak mot det och då kommer magkatarren med en gång...
tänker nog börja en ny tråd.
släppa det här och börja om.
för nu måste jag ta hand om mig själv.
mindfulness - släpp gårdagen och oroa dig inte för imorgon, utan lev här och nu!
SOAL
Stop
Observe
Accept
Let go
Ofta när jag haft en bra dag, en glad och lycklig stund, så kommer det en baksmälla i form av en ordentlig svacka... allt blir bara tungt och grått... precis som om jag inte FÅR lov att må bra, vem är jag att vara lycklig, det har jag ju inte förtjänat... sjukt...
ska äta min kvällsmacka nu, med ost och solrosgroddar... sol i sinne, sol i mage... =)
kramar till de som vill och behöver!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Åh, lillablå, tack snälla för den fina hälsningen i din vackra bild. Just i dag behövde jag den mer än någonsin. jag har haft en sån där mindre bra helg så det värmde alldeles extra :-) Jag hoppas att din måndagsstart varit bra och att veckan kommer innehålla lite sol i alla fall. Här regnar det, det är grått, kallt och trist. Tankar till dig
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
http://www.facebook.com/photo.php?pid=65424&l=94c260546c&id=10000100294…
världens mest missförstådda blomma!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
ja du, helgerna är tuffa... vill bara ringa till honom, höra hans röst, låtsas som inget...
men icke...
igår var det fotografering på schemat, en ettåring med två större syskon, trist väder så det fick bli inomhus, och sen när jag ändå lånat bil styrde jag kosan mot mina föräldrars relativt nyförvärvade gård... god mat och lugn och ro, fick dela fåtöljen med madame katt, en mycket bestämd sådan... hennes fåtölj, det fattar väl vem som helst?!
idag har jag och far kört tre stora lass timmer från skogen, premiärturen med traktor och kran för min del, riktigt tungt och krävande och roligt! Skönt att göra något ordentligt, utomhus dessutom! Nu är kaffebryggaren på gång, och boken och solstolen och filten... härligt!
så trots många tankar så har helgen varit bra, mycket bra till och med... hoppas ni andra också fått lite sol och fräknar och värme och omtanke från de nära!
kramar!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Var ute på en långpromenad i morse, känner att jag börjar få hälsosamma vanor nu när jag slipper X:et. Det var så fint väder när vi var ute men nu regnar det. trist, jag längtar så efter solljuset, värmen och dofterna som våren bjuder på. Alldeles gratis :-)
Hoppas att ni alla får en bra lördag. Lillablå, skickar en extra kram till dig, vet att helgerna blir extra tuffa till en början
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Jag tänker på dig Lillablå. Jag önskar ibalnd att jag kunde hjälpa dig handgriplingen! :)
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
du med hjärtat, du med lillablå
Kram Märta :-))
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
<3
Om man tar stjälken från en maskros, och delar den längs med, lägger dem i vatten så får man otroligt fina spiraler och snurror, påminner lite om toppen på en icke utslagen ormbunke... =)
Hoppas din helg blir fantastisk Märta, med vänner, värme och kärlek!
Ta hand om dig!!!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
God morgon
En ny dag, en bra dag :-) Tänk ändå så skönt det är att få skriva av sig, att få stöd från er alla och att få kunna stötta er. Det här forumt är guld värt.
Jo, man vill ju så gärna tro att ilskan, frustrationen, lynnigenheten, den svarta blicken och de hårda orden kommer som ett resultat av alkoholen. Jag tänkte så många gånger att allt skulle vara så annorlunda bara han inte drack. Men så är det ju inte. Det handlar även om hans kvinnosyn, hans människosyn och hans syn på sig själv. Det handlar om en omogen man som inte tar ansvar för sina handlingar, som inte bryr sig om att han kränker och sviker dem som älskar honom, som aldrig blickar inåt. Mitt X har svikit sina barn, sin f.d hustru, sina syskon, mig, sig själv. Problemet ligger hos honom, inte bara i alkoholen.
I dag skiner solen och jag njuter av ljuset. Jag tycker att vi alla är maskrosor, vi ger oss inte, vi spränger genom asfalten som gula solar. En god vän sa till mig att "maskrosor är inte något ogräs, de har bara inbte förstått att de växer på fel ställe". Det tycker jag var en rar tanke.
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Som alkis som också träffat många andra alkisar i olika stadier så kan jag bli lite smått irriterad över vissa som skyller ifrån sig på alkoholen.
Alkoholen förändrar oss, javisst ! Oftast till det sämre också, åtminstone en bit in i vår "karriär".
MEN !!
Vi har ett val om att dricka eller inte. Om jag skulle ha fått sådana konsekvenser att jag rent fysiskt skadar en annan människa så måste jag göra valet att förändra mitt liv. Jag vet, det är inte enkelt men en absolut nödvändighet. Tendenserna visar sig väldigt tidigt i drickandets värld och många gånger genom ett blandmissbruk.
Jag tror det är väldigt viktigt att inte möjliggöra ett fortsatt destruktivt drickande genom att försvara med " ÄH, inte så farlig, han hade bara druckit lite för mycket." Den berömda lilla foten måste sättas ner vid första slaget !!
Jag är "glad" att jag "bara" söp mig till medvetslöshet utan större åthävor.
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Märta,
låter fruktansvärt jobbigt det du gick igenom igår, men också viktigt... Det viktigaste av allt är DU! Och det du skriver stämmer så himla bra...
När jag pratade med mina vänner och kollegor fick jag ofta höra att hans humörsvängningar och elaka ord bara kom från alkoholen. Kanske är det så, men magkänslan sa njaee..... han är nog sån. Han kan ju vara extremt hård och kall mot både mig och barnen även i nyktert tillstånd, oftast blev han bara lugnare och mjukare med spriten i kroppen... kan ju i och för sig vara ångesten som fick honom till det, men njaee... hans kommentarer om hans ex, hans syster, grannarnas barn etc var ibland rent elaka...
Märta, jag finns här.. önskar jag kunde göra mer...
ta hand om dig och jag hoppas solen lyser på dig där du är!
kram!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Jobbigt hos advokaten, men det är skönt att gråta! Det kanske du behöver göra mycket mer?
Och du har rätt - det där handlar inte bara om alkohol! Det handlar OCKSÅ om hur man är. Man brukar ju säga "In vino veritas", och jag brukar tolka det som att när spärrarna släpper pga alkohol så kommer det som är dolt inom oss fram. Vi kan inte gömma det längre. Det som FINNS där inne är väldigt olika...
Hoppas du kommer tillrätta med dig själv nu Märta!! Du är du, och du behöver ta hand om dig själv nu ett tag. Hoppas du kunde sova gott efter urladdningen hos advokaten!
/Janus
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lillabl¨
Har sovit och vaknat till under eftermiddag och tidiga kväll. Hade en fruktansvärd ångestattack hos advokaten men hon var helt underbar. Hon tog i mina iskalla händer och värmde dem, hon gav mig sina privata näsdukar när jag grät. Gick hem efter mötet, åt som en gris och sov..... Klassisk ångestreaktion. Nu är det på riktigt, det jag har varit med om är på riktigt. Har lite svårt att förstå - trodde allt berodde på alkoholen men jag tror att flera män kan intyga här på forumet att det inte stämmer. Man kränker inte sin käresta per automatik bara för att man gillar att sig ett glas.... Vi kan aldrig trösta oss med att allt skulle vara annorlunda bara för att..... Har fattat i dag att en man kränker ine en kvinna bara för att han har alkoholproblem. Jag är lite involverad i stadsmissionen här hemma, har träffat rätt avancerade alkisar som aldrig skulle kröka ett strå på en kvinna. Vi vill så gärna skylla på... "bara han inte drack". Fy för den lede vad jag har lurat mig själv.- Och så länge.... Men du, det funkar inte längre. Det är bara att gilla läget. Nu väntar en polisutredning. En dag i taget, ett steg framåt...
Hoppas att mindfulness ger dig de verktyg jag fått. sov gott lillablå och alla ni andra underbara som stöttar mig och varandra....
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Märta,
tur att det bara är mardrömmar! du lever DIN dröm nu, och jag hoppas att det blir bättre och bättre för varje dag som går! Gick det bra i dag hos advokaten? Har tänkt på dig!
Haft en helt ok dag idag också, slutade redan vid tre, och det är faktiskt lite jobbigt, vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv, all denna lediga tid... jag BORDE städa och så, men hur kul är det? och jag kommer mig inte riktigt för att ta tag i det... satt ute på en bänk på gården och läste ut min bok, en skön stund mitt i allt.. hoppas att min kurs i mindfulness kan hjälpa mig med att njuta av stunden utan att oroa mig för sen eller då...
sov gott alla, och speciellt du Märta, önskar dig fina drömmar i natt!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lillablå
Det är okej med mig. Nu sover jag men jag har börjat drömma hemska mardrömmar i stället. Fick veta att det är en del av processen så jag är helt normal :-) I dag ska jag gå till advokat så jag känner mig lite spänd. Jag antar att det är mycket som kommer att släppa efter det.
Skönt att du känner dig bra, vi är nog små maskrosor alla vi som kämpar.
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lillablå
Hoppas att du fått en bra nattsömn och att det känns lite bättre i dag. Du, vilka fantastiska foton du tar, du är så duktig.
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Rätt tänk little blue, your life is for you!
/Fenix
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Vilken dag...
upp kl 4 för att hinna till tåget tiiiidigt mot huvudstaden för en härlig inspirerande dag med goa kollegor! kom precis hem, nu är det nästan nattadags...
men insåg det på vägen hem att det känns faktiskt ganska ok, bättre än väntat... visst, det är skitjobbigt och jag saknar honom och vill krypa in i den där famnen som ibland var varm och välkomnande... men jag står upp, ganska rak i ryggen och känner friska vårvindar i ansiktet!
Och jag njuter av vårens alla små fantastiska kryp och växter som tar sig upp ur den kalla mörka jorden, precis som vi! Maskrosen är förresten mycket underskattad, där den står och lyser gul mot asfalten! Det finns hopp! Och det finns två al-anongrupper som träffas två gånger i veckan i min hemstad, kanske ska jag ta mig dit...
Märta min vän, hur har du det? Hoppas du får sova om nätterna och inte sitter i ditt kök och har ångest? Och tack, jag älskar min kamera, hoppas att det lyser igenom?
stora kramar till vem som helst!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Nej, jag menade inte att jag skulle gå till Al-anon för hans skull, utan undrade mer om jag FICK gå nu när jag släppt honom, jag har ju inte längre någon alkoholist nära, rent formellt är jag ju ingen närstående längre... tänk vad svårt det är med det skrivna ordet ibland, att få fram hur jag tänker genom bokstäver utspillda lite på måfå... skriver snabbare än jag hinner fundera på vad jag egentligen skriver...
jag tror faktiskt att jag kommer att kunna släppa taget helt om honom, att han inte kommer att dominera mina tankar och dagar och min längtan... jag vill inte ha det livet!!! min fina sjukgymnast sa idag att har jag varit på väg ända sedan vår första träff för ca 4 veckor sen... och det stämmer, jag hade bestämt mig redan då, även om jag kanske inte hade sagt det rent ut till vare sig mig själv eller någon annan... =)
kramkram!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Adde, håller med dig. Lillablå, vilka val du är gör, vart du än vänder dig, så släpp T. Du ska göra saker för din egen skull inte för hans. Oavsett vilka problem han än har, nu handlar det om dig. Du MÅSTE byta perspektiv nu. Inte går väl du på mindfulness för hans skull? Eller är det så att allt du gör är för att du ska anpassa dig till hans kritik?
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Tack Adde, jag ska kolla upp möten nära mig...
Tack!
Att vara snäll mot dig själv och ge din sorg tid att få ebba ut är viktigt. Det tar tid. Och sen gäller det att aldrig glömma varför vi gick. Jag försöker påminna mig om det varje gång det känns så där jobbigt som det gör för dig nu.
Tog mig friheten att kopiera några av dina rader Märta och hoppas på att många med alkoholproblem läser dem oxå. Stämmer ju så på pricken. Fast gud vad patetiskt att ett gift kan få en människa att bli lika miserabel som när vi förlorar någon vi älskar. Eller hur?
Att unna sig bra dagar efter de svåra är viktigt. Lillablå! våga vara snäll mot dig själv, DU FÅR vara lycklig! Ibland känner man sig så nere och misslyckad, självkänslan ligger på noll och det känns som man inte vågar må bra... i alla fall har jag varit sån. Vet inte om jag var skrockfull, rädd och skamsen på samma gång.
Var rädda om er!
Pia