Senaste kommentarerna i forumet

Jag är med
men,förresten ,kan nog inte bränna upp alla mina barndomsminnen
då skulle jag få sätta eld på mig själv,,hm,,
de spökar i mitt inre
inga roliga minnen
en alkomor,
som blev misshandlad
förnedrad
o jag har sett det mesta,,,

Dinosarierna,jag jobbar med dem,med äldre alltså
fast våra är rätt goa
men du verkar ha haft ett extremfall till morofarföräldrar
inte gå på grusgången,va f-n?!
öh,fick ni gå på den nyklippta gräsmattan då?!
sitta där som en staty,se gullig o uppföra sig
usch då
BRÄNN TAVLAN för guds skull
gör en ceremoni av det
jag kommer
så kan vi grilla korv på glöden,hihi
En ny dag nalkas
känner mig lugn,fast jag vet att om tankar kommer
så kommer de fram mot em,,
men jag tänker ha en lugn fredagkväll
go mat o idol på tv
fotbollshelg
killen spelar imorrn
o tösen på sön
o jag vill inte stå där med blödande ögon o ångest,,
varma kramar Berraboy
Måne

Hej igen alla ni!

Tack för att ni finns, och är mina vänner, cybervänner..!

Märta, vilken fantastisk härlig gest, att skicka ut hyllan som slog dig,
(efter att gubben din givit dig fart in i den...)

Underbart, att även matriella ting kan få skulden, och bli en symbolhandling...
Bara den känslan att få städa ut tråkiga minnen måste ha varit en kick för dig...

Och en fantastisk dotter som kunde se detta, och ta initiativet...

All lycka till dig, hoppas att fler kunde göra samma sak, städa /flytta bort hemska minnen...

Tittar man bakåt så var din namn kanske symboliserat med ett S först, S(Märta)...
Det slipper du nu...

Själv har jag väldigt svårt med en tavla som hänger hos min mamma, som var mormors...
Det var rena barnplågeriet att sitta i detta "döda" rum som inte hade vare sig något fint att titta på, eller något för barn att sysselsätta sig med...

Det var grått och fult och alla möbler måste ha varit ifrån 40-talet eller något...
Det enda jag fick göra var att sitta i en väldigt ful och obekväm soffa med ylletyg som kliade på mina bara kortbyxe-ben, lyssnade på väggklockans slöa tickande och den där j*vla fula tavlan..
Vardagsrummet var ett finrum med fönster på dörren, där fick man bara vara när det kom gäster!

Jag hatade att vara hos mormor och morfar, barn skulle finnas men inte höras...
Gick man på grusgången fick man skäll, för då måste morfar ut och kratta nya fåror...
Den där gamla uppfostran som fanns, fast ännu en generation närmare dinosaurierna...

Allt finns för mig förknippat i och med den där j*vla tavlan...
OM jag ärver den så ska jag ha ett bål, och bränna upp mina dåliga barndomsminnen med den.

Mors Berra

en så vacker gest
ut med alla spöken ur vrårna
lycliga oss,som har ljuvliga barn
Måne

Märta.

Blir gråtfärdig när jag läser ditt inlägg. Vilken härlig dotter!!! Jag har också en underbar tjej som fått ta många törnar när hon var liten. Måste förlåta mig själv för det annars går jag under.

Kram

Märta, så härligt att läsa om dina erfarenheter. När mörkret viker undan ersätts det av ljus. Du ger stort hopp tror jag till dina olyckssystrar.
/Fenix

Berra

Du har ett ljuvligt språk, jag får såna fantastiska bilder ibland när du skriver. Jag skulle verkligen vilja se det plåtklädda köket, finskan i en bältesstol med ett plastglas. Får en förnimmelse av syster Rachel från gökboet hahahaha.....

Jag är så glad och tacksam för insikterna jag fått från dig och måga andra goda människor här, ni som gav mig kraften och modet att gå, att bejaka mig själv. Ingen fylla längre, inga hårda ord, ingen ångest, inget ljud av när ölburken öppnas, mitt hem ser ut som när jag lämnat det. Mitt hem, min borg, min vilostad, min trygga famn. När jag mådde som sämst i juli kom min dotter hem till mig en förmiddag och började skruva ner min bokhylla i hallen, log underfundigt och sa att nu ska bokhyllan ut, hyllan som mitt x i fyllan kastade in mig i. Hon tyckte det var dags att städa ut honom för gott för mitt hem var en brottsplats. Sen åkte vi och köpte nya möbler tillsammans, och jag grät av lättnad, av glädje, av kärlek över att han en sån klok, kärleksfull och driftig dotter. Det förändrade allt, det fick mig att äntligen resa mig igen, att ta tillbaks mitt livsutrymme.

Det går att påverka sitt liv, sina vägval. Att ta emot en utsträckt hand och ibland låta sig ledas framåt, det får oss att bygga upp tilliten igen. Jag är på väg. Och du, här skiner solen igen ;-)

Kram Märta

Jag är precis tvärtom klarar inte att se eländet.Människor som är dyngfulla mår jag så dåligt av att se o klarar inte av att vara nära,jag mår helt enkelt illa,kanske är det en svaghet jag har?

my god
vågar du ens va hemma med
rödtjutsstinna kvinns?!
ett par lurar
lite go musik
o en annan del av huset eller?!
kanske du vill se eländet,syftar på finskan
inse hur rikt ditt eget liv är idag
hoppas din fru inte kolar vippen av stress
innan de ens har kommit
kkram igen

Mår så gött att läsa dina inlägg
roliga,sorgsna,sanna nakna
inte överdrivet åt nåt håll
bara så livet är
än en gång
du verkar va en sån skön snubbe
med en skön livssyn
ger väldigt mycket funderingar o tankar
följer troget dina dagar
å siktar åt samma håll
två veckor på lör
inte mycket men ,men
skiter i att räkna dar,skulle jag ju göra
inte det viktigaste
ha det bra kompis
kram Måne

Go'morgon Livet!

Ännu en dag som började bra, utan ångest och bakfylla...
Trött?, javisst, men inte på livet, utan bara så där slapphänt och sladdrig man kan känna sig ibland...

Världens oväder i morse, så det blev bilen till jobbet istället för hojen, trist,
satt och lyssnade på torkarbladens knorrande, och tänkte "..jaha ännu en dag..."

Är varken speciellt glad eller ledsen, men ändå så där att man bara stirrar rakt in i väggen.
Morgonkaffet var starkt och gott, hoppas på att den väcker mig lite...

Idag borde jag vara hypernervös, vi har en audit (ådit) av kundernas kund...
De ska hit och syna oss i sömmarna, en av världens största tillverkare av (.....)
Jänkare med bred käft och små öron, de KAN vara en pain in da ass...

MEN jag har lärt mig att isolera bort starka känslor som kan göra mig upprörd...
Det är bara ett jobb, och inte ett personangrepp, så det är bara att släppa tankarna...
Så får jag dem fria till annat istället, och kommer det?, ..så kommer det...
Den stunden, den sorgen, inte ta ut något i förskott, just leave it!

Avtrubbad?, nä bara skönt...
Den känns som om nervbanorna börjar krypa in från huden till inre delar av kroppen...
Knappast blivit hårdhudad, men mycket mindre känslig...
Ett vindrag som får håret att vika sig på underarmarna känns inte som en brännande känsla längre, utan jag noterar det bara...

Ikväll ska frugan ha "tjejmiddag"....
Vilket innebär käk och en väldigt massa rödvin och ett tjatter ingen karl orkar stå ut med.
Kul för henne, även om hon har varit stressad med att fixa ordning käket, och städa osv...

Hon förändrar sig inte, hennes toleranser sjunker markant när hon ska bli "synad" i kanterna.
Hon kan explodera när som helst, jag fattar inte att hon utsätter sig för den belastningen.
Är det ett måste tro, bjuda igen för senaste tjejträffen de hade för tre år sedan...?

Själv tänker jag ta det lugnt, och hålla mig borta ifrån brudarna...
Den ena, en finska har alltid druckigt för mycket, blir alltid knäckfull...
Ramlar och slår sig, dåligt temperament osv...
Man skulle vilja klä in kökets väggar med rostfri plåt,
bälte på en stålstol och bara ge henne plastglas..

Hon ger mig krusningar på ryggen, har inte träffat henne sedan långt innan min nykterhet

Kommenterar hon min nykterhet, ja då j*vlar ska hon få höra...
Hon som borde ha slutat kröka med typ fyra gånger så mycket anledningar som jag..

Jag kallar henne för svarta änkan, lika gammal som mig, men har haft ihjäl inte bara en, utan tre av sina karlar, en av en naturlig orsak, de andra två hjälpte sig själva på traven...
Hela hennes livsföring är bara så tragisk, jättesöt och trevlig, men mycket förödande..

Eller så kanske jag bara har ett tråkigt liv, men för sjutton jag lever i alla fall...

Och det gör jag väldigt bra, tycker jag...

Mors Berra

Hej Surran!

..ja fy sjutton vad man använder barnen som slagträn i ett separerat förhållande.
Vi (jag) har sett det själv, man tillåter sig själva att fiska och manipulera sina gamla ex. med
barnen som informationsmedlare...

Ett alldeles för högt pris och ansvar att utsätta sina barn med...
De förstår inte hur de ska behandla informationen, och blir "skyldiga" när den andre föräldern blir upprörd, en otroligt hård press för ett barn, oavsett ålder...
Tycker mig kunnat sett detta mest hos de par där man varit oense om separationen,
dvs där bara den ena har viljat skiljas, och det kvarstår en del svartsjuka från den andre partern.

Det gör ont för alla i en separation, men att leva kvar i det förflutna mår ingen bra av...
Förändring är bra har jag tidigare sagt, och om inte viljan finns att vilja möta det nya,
och försöka de det som är bra i framtiden, ja då kommer man att möta svårigheter...

Mina ledord har varit.....jag vill, jag kan, jag ska...

Man kanske inte alltid når sitt önskemål, men bara bedriften att komma igång kan vara en
stor sak i sig självt, och en liten rörelse åt det håll man vill åt...

Om man siktar mot stjärnorna, och hamnar på månen, så får man vara glad ändå.
Till och med om man så bara når trädtopparna, strävan var ju åt rätt håll...

Lära sig att vara tacksam för det lilla, jag vet att det inte är lätt...
Brukar kolla på TV på helgerna när de blir så otroligt besvikna,
när de bara skrapar fram 50 000 spänn på trissen, istället för några millar...
Men det är ju 49 975 pengar bättre, än det var när de startade med en triss...
Tänk på alla de 2000 andra besvikna triss-köpare som har fått bidragit till dennes vinst..!

Det finns en fram och en baksida på det mesta, och att kunna se båda sidor
hjälper åtminstone mig att kunna vara objektiv...

Precis som beslutet bakom mitt val att inte längre berusa mig med alkohol...
Att våga se självaste anledningen till att jag överhuvudtaget drack...

Jag var tung på öl, drack massor, och jag skyllde på att det var gott...
Samtidigt totalvägrade jag att dricka något om det inte var "staketpilsner" (III) eller starkare,
så lättis och folkis gick alltså bort, där sprack min vision om att jag var en gourmand precis.

Så vad var anledningen då?
Alkoholhalten minsann, "..men för fan Helge, vi är ju inte här för att dricka vatten..."
Sven Melander skildrar en av de största svenska trångsynta förnekelser vi har...

Vi är ju bara ute efter att bli fulla, vem har sagt att det är gott?
Vi blandar ut spriten till groggar för att det ska smaka mindre äckligt, med sött, surt, beskt
och gud och hans mostrar för att kunna få det i oss...

That's it!

När det kom till min övertygelse, så började jag undra...
Vad i allra glödhetaste håller du på med...? (..du och ditt skjutgalna finger...(Robin Hood)

Ska du falla in i ledet för att alla andra gör det?
Nä, Berra är en unik person, som har rätt att vara en som tar sina egna beslut,
efter sin egna övertygelse, och mår jag dessutom bättre..?
så är det väl bara ett bevis på att beslutet var rätt fattat...

Idag är det Onsdag och lill-lördag, så även för mig...
Jag kan göra precis vad jag vill, så länge jag inte tillåter mig fängslas av herr Alkohol...

Han är inte min kompis längre, han gjorde mig ont hela tiden...
Dessutom hällde han något i mitt dricka, så jag blev avtrubbad och inte märkte det...

Jag har varit kidnappad hela tiden, utan att vara medveten om det...

DET är ett uppvaknade mina vänner, och det får jag leva med resten av livet...

En erfarenhet, som inte är värd att åter prövas...

Mitt liv, mina värderingar, mina beslut...

Så påverkar jag min livskvalite't...

Mors Berra

Hej Berra.

Ja ibland är det inte lätt...Jag har i två dagar hatat SJ för att de inte kan komma med sina jäkla tåg. Stått och väntat på bussar som varit fulla (hehe) redan när de kommit . Men jag har fått åka till jobbet med bekanta och vi hade trevligt i bilen.
Sen får jag ett SMS från min stackars dotter som får skit av sin pappa för att jag inte har bil och inte kan köra hem hennes väskor. O det tar han med henne när hon kommer hem snortrött halv elva på kvällen. Första dagen de ses varandra på en vecka!!! Kan han inte ta det med mig?? Jag fattar inte!!! Blev så jäkla arg så jag höll på att spricka! Stod desstuom i regnet och väntade på ytterligare en försenad buss, eftersom tåget vi brukar åka med är i Norrköping på grund av olyckan där. Tyckte så synd om min lilla 16-åring för att hon har en pappa som har blivit helt pantad!! Han har varit elak emot dem ända sen han träffade sin nya kvinna.

I vanliga fall hade jag mått jättedåligt och känt världens dåliga samvete för att jag inte har någon bil. Alkoholen kan ju få en att må dåligt av allting. Men har jag inte det där dåliga samvetet. Först tänkte jag ringa upp honom och säga ett par väl valda ord. Men sen tänkte jag att jag bara skulle få en massa skit så jag struntade i det. Hon slipper honom snart för hon ska bo hos mig när vi flyttat. Då träffar hon honom bara varannan helg. Om hon nu vill det. Så tråkigt att han måste prata skit om mig inför barnen. Jag har det som en helig regel att inte göra det. Min mamma o pappa gjorde det hela tiden och det kändes som att allt var mitt fel.
Men jag praktiserade "lev och låt leva" Tänkte att det här inte skulle få förstöra min dag mer än absolut nödvändigt. O så blev det.
Tog en långpromenad i hösten istället.

Kram

Hu,vilken soppa på ditt jobb
men ,VILKEN TUR att du är lugn en smula avtrubbad,så du kan skjuta det ifrån dig
men inte verkar du känslomässigt avtrubbad i allafall,jobbmässigt i guess.
Livet är komplext,men, det är ju faktiskt inte problemen i sig som är problemet
utan problemet ligger ju i betraktarens ögon,hur vi väljer att möta dem
o med lugn
sans ,ro
går det fasen så mycket lättare
där funkar sinnesrobönen (tack Pia)
ande
ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
Jag är oändligt glad att du delar med dig
skulle gärna ha din dassbok på mitt dass om man säger så
två flugor i en smäll,eller vaddå?! hihi
kramar Måne

Usch!

Just nu har jag lyssnat på de illavarslande kraxande kråkorna...

Jag vet, jag SKA inte, men de befann sig i samma fikarum som mig.
Lite svårt att inte få min uppmärksamhet, de talade till mig...

Vill att jag ska hålla med i alla pessimistiska upplägg, hålla med...
Allt snaskigt som man kan frottera sig i, illvilja...

"Ja ni ska nog få se, det kommer att gå åt h*lvete med den här firman också.."

Varför?, varför? tänker jag...
Varför ska de kräkas ur sin spott & spe...
Varför vill de dra med mig i sina egna negativa tankar...

Jag sk*ter i gårdagen, i all historia, jag lever här och nu..
Jag hastar inte framåt med grund för det som har varit, jag vill vara i nu'et..

Det där var mitt gamla jag...

Kan ingen j*vel sätta munkavel på kärringen!!!
Dra ut den tveeggade tungan, slå knut på den, och trycka ner den i halsen så hon kväver sig själv.

Jag har inget behov av att må dåligt, låt mig vara!

Tidigare i förra veckan...
Bitchen har dessutom gått lös på min närmaste kollega, förbannade PMS-kärring...

Ömsom så ler jag, kanske det är rätt åt honom att få en släng av sleven för honom med...
Nu kanske han förstår mig lite bättre...?

Samtidigt tycker jag lite synd om honom, av ren medmänsklighet...
Jag har två sidor, båda slåss de...

Jag har "lärt mig" att inte ta angreppen personligt, det är bara ett jobb...
Blockera eller acceptera, det är inte mitt problem, ..längre..

Känner mig lite känslomässigt avtrubbad, och skönt är väl det, jag mår bra av det!

Mitt gamla jag känner bara hat och hämnd, slita kärringen i stycken och mata måsarna med den.

Men jag har två sidor som sagt, och den ena är polare med Dala Lama...
Och vad kommer ut av det, ja inte är det JAG som mår dåligt av det i alla fall...

Låt kärringen gapa sig hes, jag har lock för öronen och allt rinner av som vatten på en gås...

Livet är komplext, jag har "förenklat" det lite, men lite nya tankar...

OM jag ska må bra, så måste jag se till att jag gör det också...
Alla medel tillåtna, dock inte alkoholen, där ska jag inte snubbla några fler gånger...

Mors Berra

Ja du Berra.. sån känns min hjärna oxå för tillfället. Läst för mycket om dendriter, synapser och myelinskidor. :) Känner riktigt hur det sprakar och brakar därinne nu... inte minst när jag är röksugen.

Tänk att jag var så kass i systemet att jag var i det sista stadiet där alkoholen i bästa fall fick mig att må bra en stund av förväntan, känna mig normal en stund och sen bara svart hål.... I de sämsta fall svart hål direkt. Var jag ute eller på fest så hände det att jag helt plötsligt var dyngrak, inte ens i stånd att ta hand om mig själv, utan att veta hur det gått till. Trött. ledsen, illamående, ont i magen och huvudvärk. Mådde lika dåligt full som bakfull men allra sämst när jag var sugen och det inte fanns alkohol... inte kroppslig abstinens som skakningar och sånt men en oerhört sug och irritation.

Tja, den tiden är förbi och jag tänker sällan på alkohol utom när jag är här och skriver, och då för att jag vill hjälpa andra och dels för att jag tycker det är intressant överhuvudtaget att lära och spåna om beteende. En sak är säker, jag tror att jag har blivit än bättre människa efter all denna erfarenhet, så jag är tacksam ändå. Trots allt.

Ja det är vackert att ge sig själv livet, och det är vackert att ge människor runt omkring en nykter förebild. Jag som har kära släktingar som jag oroat mig för i många år som nu oxå är nyktra vet vilken lättnad det är.

Tacksamhet.

Kärlek

Kram på er allihopa goa fina människor.

Pia

Jo Så vackert att ge sig själv den vackaste gåvan , livet utan alkohol.
Tack Berra för de fina orden!

Kram Thea

Go'morgon Livet!

Pia, jo tack, min fronallob mår alldeles utmärkt...
Har inte fått några nya smällar sedan min nykterhet blev ett faktum, vare sig från in eller utsidan...
Och det känns skönt...

Faktum är att jag håller på och meckar ihop alla söndersupna synapser nu,
och det har varit ett riktigt virrvarr...

Ett utdrag ur min inre dagbok..

"..Få se nu den här röda sladden ska kopplas ihop med den gulröda......blzzzxtf!, nähä!...."

"...men fyfan vicken jäla härva..."

"vem i h*lvete har släpat in en gammal rostig cykel här..?"

"...men för i h*lvete vem har släppt ut dig tjocka Berta, du ska tillbaka till långtidsarkivet..!
(min gamla hemkunskapsvikare i 7:an...tror jag..)...

Den där svarta fina överkörda katten som skapat sådana skarpa minnen....
har trillat ner från plåthyllan i facket för barndomsminnen, upp med dig igen!

Osv osv, så går mina städagar till i den trassliga hjärnan...

..och Måne, ja men va f*n, hela jag är ju full av sk*t, klart man delar med sig...

Och viktigast, jag behöver ER, inte berusningen, och en gnutta nykter galenskap...
Så blir mina dagar mycket lättare att genomleva...

Eller som Farbror Melker sa i Saltkråkan, ..."en dag, ett liv..."
Har inte börjat fatta det förräns nu..

Jag har ett liv, och varje uppvaknande startar med en ny dag, så varför förstöra just den???

Idag en Tisdag, och jag ska låta den få komma, och gå som den vill, inte manipulera den,
inte förfalska den, inte förvandla den, inte spekulera med den...
Utan bara få låta den komma och gå som den vill, utan alkoholen...

Det blir min gåva till mitt liv idag, är inte det en av de finaste, så säg?

Mors Berra

Berra
the dasspoet
vi behöver såna som du
o sjuk humor
älskar jag
kram på dig
Måne

Hej Alla...

Ytterligare en påminnelse varför man inte ska...

..cykla på fyllan, t.ex

http://www.liveleak.com/view?i=a93_1284398569

Mors Berra

(ändrad 14/9, stavvfel...det heter ju inte cyckla utan cykla..)

Jag tycker Berras frontallob är alldeles underbar!!

Kram

fniss Berra.. jag undrar hur det egentligen står till med din fronallob? :)

Hej Måne!

Forumets egna poet minsann...

Mina dikter brukar hamna i dassboken...
Ja nu undrar ni säkert vad det är...

Det är en "klotterbok" som ligger på dasset, den infördes av några vänner ifrån Holland...
Det var där man fick sitta ifred och sköta sina göromål, men man hade ju tid för att tänka...
Det var en mamma och hennes tonårsdotter som aldrig hann och prata med varandra,
de jobbade skift, och hon var hos kompisar osv...

Där kunde de i ro (och skitdoft..) skriva några rader dem emellan...
Glöm inte läkarbesöket på Torsdag osv, små gulliga meddelande om att de älskade varandra osv.
Det blev hela hemmets bibel, och alla som klämde av något såg sin chans att lägga en kommentar, det blev en kontaktbok för dem och deras vänner...

Hos oss brukar gästerna älska att läsa och skriva några rader,
oftast i kombination med någon fest och sådant, de är underbart roligt att läsa...
Man får aldrig "ångra" något, sudda ut, skriva över, riva bort blad etc...

Jag som är husets herre, har väl inte så mycket att kommentera gästandet...
Så jag brukar skriva små dikter om vad jag gör...
Som denna, t.ex...

Sitter här på tronen och funderar
vad jag i skålen ska kunna prestera...
Ett stön , och ett stånk...
i vattnet hörs ett.....plånk!
Jag hoppas att jag inte porslinet penetrerar...

ja sådant skitsnack pysslar jag med, när jag producerar...
Löjligt kanske, men kul, varför ska inte huvudet få tömma en massa skit, när röven gör det?

Idag är det en alldeles särledes dag...
Det är en Måndag i mitt nuvarande liv, och den ska jag vara försiktig med...
Jag ska inte döva den, och döda den...
Utan den ska få komma som den vill, och gå som den vill...
Inget att klänga fast vid, inget att döma, utan bara försöka njuta av den i små små bitar...
Går det bra, så blir det en dag att minnas, en god dag...

Idag är det en alldeles särledes dag, min dag!

Mors Berra

Berra polarn
njuter som vanligt att läsa dina insiktfulla rader
så naket o sant
står man på avgrundens brant
ville inte falla
men hörde nån kalla
ta en bira
vi ska fira

Du är en stor berättare
vilka ord o formuleringar
jösses
terapeutisk verkan har det på mig
tack för att du ger
av din frihet
så jag känner den också
kram Måne

Go'morgon Livet!

Tack för all fin respons...
..utan era små inlägg skulle jag inte finna motivation till att orka skriva här.

Forumet är verkligen ett fantastiskt verktyg, här kan man få vara personligt utan att avslöja vem man är, eller man avslöjar ju egentligen vem man är, men har bara inte fått ett ansikte till det...
Djupare tankar än här kan man nog inte finna på nätet någon annanstans...

Man lär sig i texten att finna vem som skriver, alla skriver på sitt egna sätt...
En del målande och beskrivande, en del med ångestfulla och kraftfulla ord...
Man är arg för att man hela tiden duperas av alkoholen...
Söker tröst och förståelse...

Alkoholism är ett ord som är fördöljd i dunkel, inget man så gärna berättar om...
Om man är rökare och söker tröst för sitt begär, så får man det tillbakakastat i ansiktet...
..men sluta då för f*n!...
Och det är helt OK att hacka på en rökare, en form av kollektivt utfrysning, rätt åt dig...

Och jag tror att man tror och känner samma känsla för ett alkoholberoende..
"Det är väl bara att sluta då, ditt j*vla jon..!"

Fetma likaså, sluta vräka i dig en massa käk då!

Jag tror att det finns orsaker till att man får en form av missbruk...
Man får någon form av berusning som tillflykt ifrån verkligheten...
Om det är kroppens egna endorfiner vid mättnadskänsla, eller nikotin eller alkohol...
Ja det gör nog detsamma, allt som går till överdrift är nog en form av missbruk...

Det kan vara fiske, kroppsbyggande, sex...ja precis allting, allt kan missbrukas...

Vissa saker kan nog kopplas ihop med varandra...
Om man har ågren över sitt drickande, så kanske man tränar ihjäl sig som ett "straff",
det nyttiga ska motverka det dåliga, eller något...

Jag tror att man ska börja se sin identitet som en "missbrukar-personlighet" istället...
Slutar man dricka, kanske man blir som jag, en chokladkake-holic, eller shopaholic..
Man byter ut det ena mot det andra, och det är nog samma känsla i alla ting...

Det är något som fattas i en, och man försöker kompensera för det, kittla ett sinne...
Att hela tiden försöka uppnå något euforiskt känsla, ett eget nirvana...

Där tror jag att man ska börja söka sig in i sitt eget inre, vad är det jag hela tiden vill uppnå?
Vad är det som jag hela tiden försöker "byta ut"???

Blir det så bra som jag förväntade mig, eller var det längtan i sig som var det viktiga???

Jag har börjat nysta i mitt inre, och upptäcker hela tiden hur mitt "missbrukar-jag" försöker finna nya områden att börja missbruka...

Visst fasiken är det tråkigt att man måste hela tiden lägga band på sig...
Men jag gör det ju för min egen skull, min mamma håller inte koll på mig längre...

Och det börjar luta åt att man får börja ta ansvar för sig själv, och sina gärningar...
Det finns inga bra ursäkter längre, jag får börja stå för allt jag gör själv...

Och bara för att man dricker alkohol, så får man inte per automatik någon immunitet mot dåligt uppförande, allt har en orsak, och det är dags för mig att rakryggad våga vara den jag är...

Jag är Berra, och jag har fått lite mera självdistans...

Idag ska jag njuta av dagen, precis som den är, och helgen är MIN, och inte ångesten's...

Det ser jag fram emot, det är min frihet...

Mors Berra

Berra
du goa människa
"en alldeles vanlig fungerande människa som inte kan hantera alkohol,,"
det är jag det
o det är balsamterapi för min själ att läsa dina inlägg,,
har haft jobbigt,lördan gick åt h-vete,,,back on scratch,,
kraaamar Måne