Senaste kommentarerna i forumet

Det låter som det finns stora energi-tjuvar på ditt jobb Berra, och att du låter dom stjäla...
Vad händer om du släpper taget, slappnar av istället för att stålsätta dig och andas in ditt liv och energi istället?

Fenix! Good idea, fast för att få jobba med missbrukare så måste man ha varit nykter i två år, jag väntar så gärna in dig. :)

Det är faktiskt en stor fördel att själv ha varit missbrukare när man ska jobba med det. Vi går inte att lura. Har sett det massor av ggr på jobbet. Det är nästan komiskt att se situationerna. Och alla "vanliga" inklusive kuratorer, läkare osv kan inte se hur patienten manipulerar och smusslar.

Nu är det en jättefin solig höstdag här. Ska njutas fullt ut, sen sova och sen jobba. Äta, jobba, sova, dö... jag går ut i skogen. :)

Kram

Jo tack tack...

Jag försöker också tänka i tacksamhetslinjen...
Jag har ju faktiskt just nu ett helt hyggligt liv, om jag uppför mig!
Så länge jag håller mig borta ifrån alkoholen, så har jag "medbestämmanderätt"..

Men ibland är jag (antagligen) känsligare än andra dagar, och har ett
lågt motstånd mot påhopp och personliga kränkningar...
Och då.....tar jag åt mig, på mitt eget och andras ansvar...

Jag blir precis som "dom", lömsk och beräknande, och hela min kropp blir infiltrerad
av allt det där hemska tänkandet, usch..hatar det!

Jag har på något sätt tillåtit mig att falla så lågt som de andra,
trots att jag har "förbjudit" mig själv att tänka i sådana banor..

Jag dras med fast jag inte vill, illvilligt...
Jag vill vara en glad och from person, som vill tänka gott om andra...
Men så fort man blir fööör snäll, ja då missutnyttjas man, till andras fördelar..

Ibland.....bara ibland, har jag en viss förståelse att grabbarna i USA får för sig att
ge igen, precis som de sjunger i låten ..." I don't like Mondays.."
Just bara ibland så skulle det ge mig rätten att få låta dem tugga bly ett tag...

Men...jag är en person med känslorna på det rätta stället också,
så jag "dödar dem i mitt inre istället"...
Hatet är en väldigt stark drivkraft, har ni tänkt på det..?
Men aldrig, aldrig låta den få ta övertaget, det är väldigt viktigt...

Just nu, just idag kan de inte komma åt mig...
Min kropp är stålsatt och likt stålmannen så studsar bara kulorna på min kropp...

Jag har ett eget lugn, och inget ska idag få hetsa upp mig, no matter what!
En liten tanke lika viktig som alkoholtänket, att ta till sig varje morgon...
Idag ska jag få vara nykter OCH lugn...
Även om lugnet känns "falskt", så kanske det smittar av sig..

Om andra hetsar upp sig...?, synd om dom då, eller?

Idag är det Onsdag, och lugnet lägger sig i bikupan, hoppas jag..

Mors Berra

Perfekt, jag kör på temat om den nya blanka dagen som ligger inbjudande framför oss, du på hur tacksam man kan vara för det. Vi bildar konsultfirman "Tack för idag". Kan inte misslyckas, vad väntar vi på?
/Fenix

Jag är tacksam över måndagarna för utan dem så hade inte tisdagen funnits. :) :) Jag är oxå tacksam för att jag kan leva på måndagarna med sinnesro och göra det bästa av det. Jag är tacksam för att jag har en bil som jag kör med till jobbet. Att himlen är så fin att titta på och att träden skiftar i de finaste färger. Jag är tacksam för att jag har ett jobb så jag kan ha mitt fina hus. Jag är tacksam för att min familj finns där för mig när jag kommer hem. Jag är tacksam för mat och fika. Jag är tacksam för att jag får krypa ner i en varm skön säng och vakna till en ny dag.

Om det är svårt att känna tacksamhet så tänk på alternativen.... ingen sinnesro utan bakfylle-ångest, får gå till arbetsförmedlingen. Hemlös, ensam, sova kallt och hårt,

Kanske borde bli tacksamhetskonsult ; ))))))

Måndag är en transportsträcka till tisdagen som är en bra dag eftersom jag är ledig på onsdagen. Men vem vet, en dag kanske livet har tagit en sådan vändning att måndag blir en kanondag. Dagen då en ny vecka börjar och ligger blankt inbjudande framför en, nya möjligheter öppnar sig, en nystart på livet igen!
(Kanske borde jag bli optimistkonsult;-))
Ha en god tisdag...
/Fenix

Hej Berra

Håller med dig om måndagar, jag har upptäckt att det oftast är då som jag har mina bakslag. Jag vet faktiskt inte vad det beror på, ska kolla med min terapeut. Jag tycker att det är lite intressant. Tisdag, sol, blå himmel, hög luft, vackra löv. Jag ska njuta av dagen.

Kram Märta

Hej igen mig själv...!

Ytterligare en dag har gått, jo det var Måndag igår...
och den var precis så "dålig" som bara måndagar kan vara...

Jag försöker analysera vad det är som går fel på just Måndagar,
men finner inget substansiellt, kanske är det i mitt medvetande någonting ligger fel...
Misskött sitt sovande under helgen, och det ska ta's tillbaka nån dag...

Men jag försöker inse att jag kan inte påverka de dåliga dagarna...
Låt de komma, låt de vara och låt de försvinna...

Ytterligare en acceptans man får lägga sig till med...
OCH att de inte går att bryta med alkoholen...
då får man ju en måndag till, var det det jag ville...?

Jag somnade tidigt framför TV'n med kläderna på och hela baletten...
Men vad gjorde det, måndagen försvann tidigare...

Okej en Tisdag morgon med skrynkliga kläder kanske inte är stans bästa uppvaknande...
Men man får ju se det bästa ur den synvinkeln, det är hela 6 dagar kvar till nästa Måndag...

Och därför är lite av Tisdagen en av mina favoritdagar, trots att man får gå och sopa ihop
lite av gårdagen...

Varje dag får lite av en egen individuallitet, OM jag låter bli att släta ut dem med alkoholen...

Min dag, mitt liv, jag bestämmer..

Mors Berra

Hej och tack alla!

För att ni finns och hjälper till och stöttar...

Nu är det Måndag och jag har kunnat slutsummerat helgen...
..och den var och blev bra, tack vare att jag fortsatte att ta mina beslut om vad som är bra för mig.
Genom att tacka nej till alkoholen så kan jag tacka ja till livet, det verkliga livet...

Kanske inte lika spännande, men absolut mer livskvalite'...
Jag slipper ångesten, och all paniiiiktänk...

Jag vet vad jag har gjort och sagt, familjefriden ligger fortfarande lugn och stillsam...
Jag har haft en god närkontakt med mina nära och kära, och det har känts helt ärligt...
I vått och torrt, högt och lågt har jag haft full kontakt med mina känslor...
Inga explosioner eller tokryck, kanske små nyanserade spralligheter...

Jag har kontrollen och en ökad kraft att få ett stabilare och betydligt lugnare liv.
I själen får jag ro, och tid för återhämtning, styrkan byggs upp inneifrån...

Min "mur" att hålla allt av ondo ifrån mig håller sakta på att gå till ruiner...
Men det gör inte så mycket, min självkänsla är god och jag kan möta på hinder,
utan att gå sönder...

Jag omger mig med människor som uppskattar mig för den jag är,
min roll som kaxig räddare av världen behövs inte längre...

Jag har ett lugn, jag fixar det här alldeles själv....
Jag behöver inget "stöd" av alkoholen, jag har min egna ryggrad och den duger som den är...

Idag, imorgon, och längre fram...

Mors Berra

Berra

Både ja och nej. Det enda jag kunde göra var att gå. Men jag kunde inte påverka själva situationen, jag kunde inte få slut på supandet, jag kunde inte göra något..... Det är inte en lätt sak att lämna någon att sjunka, låta någon drunkna för att rädda sig själv. Du kan rädda dig men det kan inte jag. Och om du inte vill???? Jag kan fly från dig, det kan inte du. Precis som du säger. Men du kan rädda dig Berra, det kan inte jag.

Jag lyssnade på Robert Gustavsson i kväll på "Sverige". Han sa något som fastnade i mig. Han sa: Kvalitetstid är att umgås med sin egen hjärna". Våga vända blicken inåt, det kanske är räddningen....

Kram Märta

Hej Berra, ja du har verkligen fått insikt förstår man genom dina inlägg.
Så här står det om Craig Nakkens bok Jaget och Missbrukaren.
"Han visar också hur viktigt det är för missbrukare som är på väg att tillfriskna att ha god kännedom om missbrukarpersonligheten, eftersom de kommer att få leva med den resten av livet."
En god söndag till alla!
/Fenix

Härligt Märta!

Skönt att se/höra att du har landat...
Du hade ju ett medberoende som egentligen inte var "ditt fel"...
Men som du hade en möjlighet att göra något åt, "ta bort det"...

I mitt fall så är det ju "jag" som är problemägaren...
Jag kan inte skilja mig ifrån mig själv, utan måste ständigt övervaka mig själv...
Min egna morsa, jobbigt ja..

Att aldrig kunna lita på sig själv, det är jobbigt...
En ständig tävlan om att spöa grabben med falska visioner...
Det finns ingen lycka i att dricka alkohol, försöka att inse verkligheten...

Så även om jag känner mig ganska så "lycklig", så har jag lärt mig...

Aldrig aldrig ta något för givet...

Det bor en "djävul" i mig, och jag måste hela tiden hålla ett strypkoppel på mig..

Släppa loss, men inte fööör mycket....
Vara lite vild och galen, och hitta alternativa källor till min impulsivitet...

Det är svårt och tar tid, och aldrig springa fortare än att hela jag följer med..

Men att bjuda till, och bromsa i nedförsbacke, och ha koll på sina sinnen...

Det är en av mina stora utmaningar, och det jobbar jag på...

Mors Berra

Jag fick ju en bra utmaning att komma till rätta med i Florens.Nunnorna lagade mkt god mat o serverade o pysslade om mej.Där stod på mitt bord (som jag hade alldeles för mej själv) en flaska rött vin.
Jag dividerade lite inom mej ang den o bestämde mej för att inte göra så stor affär av det.Jag lät den stå orörd o drack mitt bubbekvatten.Sa till min rara nunna att "jag äter middag här i morgon åxå men jag dricker bara vatten,inte vin"
Så enkelt var det.
Ev sug från min sida,som jag kanske hade omedvetet fick finnas jag brydde mej inte.
Då blir det mkt enklare.

Ja, Märta! Vilken härlig känsla du fömedlar. Det blir man glad av!

kram, Thea

Märta,

Vad underbart det är att läsa dina ord, är så glad för din skull! Jag längtar tills jag känner likadant.. jag hoppas det blir snart..

Kram
Mamma Mu

Berra

Sena kvällen, har precis "landat" igen, hemma i mitt fina och trygga bo som jag älskar, efter en häftig teaterföreställning i kväll tillsammans med mina underbara vänner. Jag är så himla trött och ändå så himlans lycklig. Jag är så trött av alla intryck, men inte längre av beredskapen i kroppen, rädslan, oron, ångesten, allt det och annat som medberoendet innebar. Tänk att nu kan jag bara vara här och nu i upplevelserna, jag har kontakt med mitt inre, jag litar åter igen på att det jag har upplevt inte beror på en massa ångestdämpande drycker. Tänk att jag har en kropp som åter igen kan vila i alla intryck. Det är verkligen ett lyckorus för mig. Och allt detta utan alkohol för mig eller vännerna.

Jag är inte rädd längre. Jag oroar mig inte längre. Nu vilar äntligen min kropp i alla goda upplevelser. Nu litar jag äntligen på mina sinnen igen. Nu lever jag äntligen på riktigt igen. Sov gott alla underbara hjältar och kämpar som finns på forumet. Det finns ett annat liv att leva, tro mig. Jag lever det nu. Äntligen! Det här kan ingen ta i från mig ;-)

Sovgottkramar Märta

Du har så rätt Berra!

Jag försöker tänka på alla möjligheter jag har att hitta på roliga, givande saker jag kan hitta på om jag inte dricker alkohol. Istället för att försöka hitta möjligheter till att få dricka.

Det är en frihetskänsla, och jag kan inte minnas att jag känt så här någon gång under mitt vuxna liv.. så härligt! :)

Trevlig, nykter helg!

Kram
Mamma Mu

Hej Berra, en härlig och tänkvärd lista du knåpat ihop, den skriver jag ut och lägger i plånboken. Eller hur är det med upphovsrätten på nätet, är det copyright på den? Kan jag åka i fängelse, hamna på öppen anstalt med en massa allkisar kanske?
Mycket att tänka på i dessa tider:-)
/Fenix

Go'morgon Livet!

Nu nalkas helgen i stormfart, och jag verkligen längtar efter den...

Tänkte på det som du Märta skrev på en annan tråd, hur man tampas med känslorna
inför helgen och alla dess våndor...

Den som hela tiden ser möjligheterna att kunna dricka, kommer nog aldrig att sluta tänka på dem

Det finns en möjlighet att kunna dricka så länge bolaget är öppet, visst ??
Det finns en möjlighet även efter det, dra till närmaste pizzeria med rättigheter...
Det finns en möjlighet att bjuda in sig till grannen, en kompis...

Det finns alltså möjligheter, och så länge man tillåter/tvingar sig att se dem, så finns dom...
Skulle du känna så inför ett saltlakrits-sug, och om du gjorde det, skulle det inte kännas nojigt?

Men om man överbryggar sina längtor och försöker se förbi dem, vad händer sedan???
Hände det som man trodde skulle hända, blev det så där skönt???
Eller blev du snarstucken och lättretlig, och lät det gå ut över dina närmaste???
Du kanske blev helt dum i huvudet, och ångrar att du överhuvudtaget tänkte "alkohol"...
Eller så gav det ingenting, bara en massa stålar åt h*lvete...

Var det bra?
Vill jag att det ska fortsätta så?
Kan jag göra någonting åt det?
VILL jag göra någonting åt det?

Flytta fokus ifrån att "inte få" till att inte vilja, tänka tanken..

..."nej tack, jag vill inte bli dum i huvudet"
..hörrödu, jag mår inte bra av alkoholen längre, den förstör mitt inre.."
...alkoholen äter upp min själ, gör den inte det på dig?
...Nej tack, jag vill vara fri i mitt medvetande, jag vill kunna styra mina egna tankar..
..jag vill kunna ha kontrollen över mitt liv, alkoholen tar bort den...
...jag vill vara snygg även nykter...
..vi kan prata förtroligt med varandra ändå...
...jag vill att mina impulser ska komma frivilligt...
...Nejtack, jag sparar sprit/taxi-pengarna till en ny platt-TV..

Jag har en massa nedbrytande vätskor hemma, i garaget, i kylen, i barskåpet...
En hel dammejanne i garaget med 23 L hembryggt vin som jag satte för 10 år sedan,
smakade skit då, och jag undrar hur den smakar idag...

Och det tänkte jag fortsätta med att undra...

Ingenting är värt att våga utsätta mig för det lite stapplande livet som börjar röra sig äntligen framåt igen, med den ryska rouletten det handlar om...
Istället för att en kula genomborrar hjärnan, så spritkonserverars den, och likt ett spektakulärt åskväder kommer alla tankar gå som urladdande blixtar...
Det blir ett kaos ingen vill kännas vid i efterhand, askhögarna pyr i dagar efteråt...
Hjärnan skickar ut sina elektriker som kopplar förbi de sönderbrända högspänningsgatorna,
men vad hjälper det, snart kommer helgen med sitt åskväder igen...

Jag har ett val, och ser också en möjlighet...

Att få fortsätta leva, med en valfrihet, och idag väljer jag inte att dricka något med alkohol i...

Mors Berra

oj,matematik,kan du ser jag
intressant vinkel
oj,pastavattnet kokar
kraam
Måne

Tack Snoopy och Fenix!

Utan era små inlägg skulle jag inte ta mig ork att skriva här...

Nu dagens andra inlägg...

Ett litet räknexempel jag och min svåger gjorde för ca 5-6 år sedan,
och som fick åtminstone mig att höja på ögonbrynen,
och som startade lite granna om min egna insikt och min alkhoholförtäring...

De flesta brukar ju tänka så här...
-"Jamen jag är ju ingen alkis så länge jag inte dricker sprit..."!

Själv drack jag mest starköl, och då räknade vi om det i mängd sprit...

En burk starköl innehåller 45 cl 5%-ig alkohol.
Och uträkningen blir så här...

45 cl x 0,05= 2,25 cl ren alkohol,
Sprit är ju utspädd med 60% vatten, så alkoholhalten är 40%...
2,25 / 0,4 = 5,62 cl 40%-ig alkohol...

Grattis varje burk starköl är i runda slängar 1,5 snaps!, hur känns det???
Fem burkar öl en kväll, ja det är 20% kvar på en kvarter ren sprit...

Och ett glas vin då, vi säger 14%-igt...
20 cl x 0,14= 2,8 cl ren alkohol, 2,8 / 0,4 = 7 cl ren sprit, nästan TVÅ snapsar...
En flaska vin motsvarar nästan 2,5 dl, ca 3/4 av en kvarter ren sprit !!!

Folköl är inte heller någon "snälldricka", se här..
45 cl x 0,035= 1,57 cl ren alkohol, 1,57 /0,4 = 3,93 cl sprit, en hel snaps!!!

Inte ens en flaska lättöl till lunchen är att förbigå...
33 cl x 0,02= 0,66 cl ren alkohol, 0,66 /0,4 = 1,6 cl ren sprit, en halv snaps!

Så jag dricker ju inte sprit, nähä..!
Titta på listan, och räkna ut hur mycket (A-lagar-sprit) du själv dricker...
Ibland är verkligheten skrämmande...

Okej rätta mig i mina uträkningar om jag har fel, jag är ingen kärnfysiker...

Mors Berra

Du sätter ord på tankarna Berra! Tack!!

Snoopy

Suveränt formulerat och tänkt Berra, du överträffar dig själv ibland!
/Fenix

så Torsdag..!

Efterlyst på TV'n ikväll, men med den stora skillnaden att det bli ingen "lyst-bira" framför burken, alltså ingen burk framför burken...
Vilket har varit en dum tradition tidigare i mitt liv...

Man ser, man hänger upp sig på rutiner och traditioner, man tänker sig inte ens för...
Det ska bara vara så, och det finns egentligen inget direkt sug,
bara en förevändning för att man ska få dricka, en puckad ursäkt..

Precis som jag tror helgerna blir, man dricker på "rutin", för att det ska vara så...
Det är Fredagskväll, hink hink, Lördagseftermiddag, hink hink, kväll, hink hink hink hink...
Söndagsmorgon, hulk hulk hulk...
Samma visa upprepar sig helg efter helg, och man tänker...

Trivs jag med det här livet?, ger mig alkoholen den livsglädje som jag hoppas på varje gång???
Det kanske bara blir en dyr hobby, som ger en skuldkänslor och ett meningslöst liv till slut.

Jag tänker så här idag....Har jag råd att dricka idag???

Och då tänker jag inte på den ekonomiska utan den själsliga biten...
Har jag råd att supa sönder mitt inre, må taskigt för ingenting,
för alkoholen ger mig inte ens för stunden den förhoppning jag hade på den...

Svaret är ett enkelt nej, inte ett kaotiskt NEJ, utan ett enkelt konstaterande...
Jag har inte råd att blåsa ur den lilla självkänsla jag har kvar,
jag måste spara mig så att jag orkar med det riktiga vardagliga livet...

DET är viktigare, för klarar jag inte av det, ja då klarar jag inte ens av att dricka heller...
Så jag sparar mig....för att må bättre....

Nu sitter jag inte och kniper med benen som en jungfru...
Utan undanflyr det sällskap som begår våldtäkt efter våldtäkt, på min själ..

Långsamt...långsamt växer något annat fram...
Tilliten till att jag faktiskt klarar av det här själv, jag klarar mig utan alkoholen...
Det finns ett liv utan det sällskapet som tar stora köttstycken ur mitt medvetande...

Jag har ett liv, och jag försöker ta hand om det..
Alkoholen smetade och suddade ut det...

Reclaim your life, it's worth it!

Mors Berra

Ja du,granne med dig hade nog vart finfint
tur att du finns här med visa ord,kloka insiktsfulla tips
ger du genom att bara förklara hur du känner dig
goa Berra
kram Måne

Tjo'ho Onsdag idag, eller..?

Älskar Onsdagar, min lillördag utan att vara det..(orsak till att dricka alltså..).

Jag borde må skit, har tusen anledningar till att göra det...
Men...det skiter jag i...
Orkar inte grotta ner mig i allt elände, man måste ju få leva också...
Och då skapar jag inget utrymme för att älta all gammal skit, jag lever i nuet...
Så idag Onsdag, en av mina absoluta favoritdagar..

Vad händer då?
Tja min närmaste kollega är sjuk, och han finns inte här för att förminska mig...
Så just nu kan jag leva ut, och visa mig från min ljusa sida, oförtryckt!

Det har visat sig att han har mer eländiga sidor än jag anat...
Han har försökt att fiska fram vilka sidor (denna alltså..) jag besöker på nätet via vår
andre kollega IT-killen, som tog mitt parti och sade att det kunde han inte göra...
(eller med andra ord, det har DU inte med att göra..).

Och då undrar man ju varför, varför har han intresse av vilka sidor jag besöker på
arbetstid, han är ju inte min chef, men en jäkel på att skvallra till honom...
Jag känner mer agg mot han nu än tidigare, han fördummar sig tycker jag...
Söker dåligheter hos andra, för att förhöja sig själv (..hos chefen)

Så från och med nu klipper jag alla känslomässiga kontakter med honom,
mitt privatliv bekommer inte honom, det jag säger i anförtroende kan jag lika väl
skriva på anslagstavlan på jobbet...

Medvetet eller omedvetet, spelar ingen roll, det är resultatet som räknas..

Jag känner mer tillit till kollega nr 2, även om han kan vara en tjurig jäkel,
men hans framförhållning känns mer ärlig, och då kan jag stå ut med lite tjurighet.

Nog om jobbet...

Igårkväll hjälpte jag granntjejen med att sätta upp gardinstängerna,
hon är ensamstående med två barn.
Och har precis låtit göra om köket, har ingen "gubbe" som kan göra grovgörat..
Så det är väl klart att man ställer upp, när jag vill...

Problemet är inte att göra själva jobbet, utan att vara "hobby-psykolog" åt henne...
Hon hade en uppslitande separation, där snubben drog när barn nr 2 var en vecka gammalt.
Vi andra grannar har hjälpt henne med lite fix och barnpassning för att hon ska orka med
att bo kvar, men som sagt det känns ibland tufft att vara rådande när jag själv inte är
världens starkaste i psyket...

Men två halta kan väl hjälpa varandra att ta sig framåt...
Jag har försökt att hjälpa henne med att inte låta problemen komma in "över tröskeln",
att inte tillåta problemen få bygga bo i hennes huvud.
Att stärka hennes självkänsla och tala om för henne att hon verkligen är duktig...

Kanske gör jag mig en björntjänst, för hon verkligen vill prata prata prata...
Så jobbet tog en timme, psykolog-snacket tog två...

Hemma halvtolv och med en "orolig fru", men hennes svartsjuka bygger på hennes eget självförtroende och hennes tillit till mig, jag är hundra på mina känslor för henne..

Så det var bara en "vanlig" Tisdag för mig, och inte behövde jag alkohol för att ta mig igenom den.

Min styrka finns att ta mig igenom dagarna på "riktigt", och det är nyttigt minsann...
Närmare verkligheten kan man nog inte komma, om man törs!

Mors Berra