Senaste kommentarerna i forumet

@Vinäger Finaste du🙏❤️! Tack för att du skriver till mig. Har följt dig i det tysta och din brutala ärlighet med allt. Jag har nog liknande situationer, det är liksom inget findrickande jag ägnat mig åt utan snare ett destruktivt sådant. Helnykterhet har varit mitt mål ett par år nu, från början trodde jag nog att jag skulle kunna återgå till att dricka max 9 glas i veckan, att dela en flaska vin med maken fre och lör. Men den tiden är ju definitivt förbi. Känner ingen sorg över det längre, däremot känner jag oro inför det jäkla suget och det destruktiva drickandet som jag trotsallt ägnat mig åt för att sedan ha perioder av nykterhet som faktiskt är enkla….. Jag saknar den ventil som ändå drickandet gett trots att ångesten därpå är vedervärdig. Hur liksom är detta möjligt.
Så glad för din skull👍🥰! Skulle så gärna ha träffat dig på träffen i våras. Men fegade ur… Har försökt läsa i din tråd hur du faktiskt slutade, vad som gjorde att du faktiskt kommit dit du kommit. Du är saknad här på forumet och jag tror vi som kämpar länge behövs för jag tänker att de som faller bort kanske fortfarande lider. Det ger iaf mig hopp!!! 👍🙏🥰❤️

Fem dagar utan, inne på dag 6, inget sug . Jag har även med hjälp av vänner fått hjälp att se korrekt på min situation. Det har resulterat i att jag avslutat min relation med min fru
(i samförstånd) - ett förhållande som på senare år blivit väldigt destruktivt. Otroligt jobbigt då vi faktiskt älskar varandra men att olika omständigheter, som jag inte vill gå in på, har gjort att vi inte kan fortsätta. A har här varit ett sätt för mig att undvika tänka på de omständighetna som vi båda visste skulle sätta p för vårat äktenskap. Jävligt jobbigt just nu men förutsättningarna för en bättre framtid är nu på plats.

@Andrahalvlek Jag tror verkligen på att det är så att fysiska krämpor är svar på känslomässigt ont. Att kroppens minns det vi tryckt ner och att kroppen säger till när vi inte lever som vi vill. När jag inte lever i sanning med mig själv som nu när jag hetsätit sågott som varenda kväll länge får jag krämpor i bröstet, ångesten sätter sig som en tyngd och jag får ångest. Jag lever inte som jag vill och kroppen påminner mig om det. Jag är tacksam över att kroppen säger till mig. Som att min själ skriker åt mig att det räcker nu! Som den gjorde när jag slutade dricka för två år sedan. Jag drack för att det var sista veckan jag fick dricka och nu äter jag för det är sista veckan jag tillåter mig. Jag ska fånga detta fönster som öppnas och bli av med min bulemin. Jag har kunnat sluta med alkohol och nikotin. Nu behöver och vill jag sluta med bulemin! Jag vill bli frisk och leva i sanning med mig själv! Mata kroppen med den näring den behöver och ge den den motion den behöver samt styrketräning, yoga och meditation. Kram❤️

@Sattva Bra jobbat! Kul! Åh jag blir bara ännu mer taggad 🙏❤️

Lycka till på nya jobbet!🌸🌸🌸

Tittar in såhär på lördagen!🌸🌸🌸

@Varafrisk Allt får ta sin tid! Orken kommer tillbaka. Vad skönt att du snart ska tillbaka till terapeuten, och fortsätta arbetet där.

Såg att du funderar på att minska din aktivitet på forumet. För mig funkar det bra att vara aktiv en dag i veckan. Jag tappar den dagliga kontakten med er jag känner härinne, och skapar inga nya kontakter. Men så får det vara. Det är som med andra vänskaper, de som finns kvar över tid är de som är de viktiga.
🌸🌸🌸

Hej @Ny dag, vet inte om jag skrivit hos dig tidigare. Är inte så aktiv här på forumet längre, men hamnade i din tråd och kände att jag ville skriva något. Kan se så många likheter på vår väg mot nykterhet- av det lilla jag har läst, ska tilläggas.

För mig tog det flera år att bli helt nykter. Hade långa vita perioder, men så en dag stod jag där och klunkade ut flaskan... Skillnaden för mig var att jag aldrig medvetet planerade ett återfall. Men jag tog dem ändå.

När jag startade mitt konto här för sju år sedan var mitt mål redan från början helnykterhet. Men det blev en lång och slingrig väg. Man kanske tänker nödvändig, men jag vet inte...

Nu närmar jag mig två år och det är så himla skönt. Även om allt inte blir perfekt - livet händer liksom ändå - så är det värt allt att slippa ha så gott som all fokus på alkohol. Detta gäller oavsett orsak: få tag på, spara, inte dricka för fort, göra sig av med, bli för full, göra bort sig, vara bakis och trött trött trött och inte minst ångest. Allt det spär alkoholen på för självklart kan jag exempelvis vara trött ändå.

Tänker att du vet allt detta redan. Du är så medveten och just nu i rätt läge för att lyckas. Du kommer att klara det, jag är övertygad om det. Förhoppningsvis redan den här gången. Det tar så så mycket på krafterna att känna sig misslyckad.

Som sagt, jag tror på dig! 🩷

Hällde ut det vin som är öppnat, det var skönt bli av med det. Det överblivna vet jag inte riktigt, det är 1 liter billigt vin och en flaska mousserande. Värde ca 200 kr.
Känns lite att gå tillbaka med och mycket att ha hemma. Ge bort giftet till en vän känns fel. Vad skulle ni göra?

@B.Å Tinder.....
Tro det eller ej, men ett nattragg från början av sommaren är kvar. Tränar, dricker inte. Enda kommentar han haft om mig är " du dricker inte mycket". Han menar att han inte upplevt mig påverkad utan bara märkt på smak och doft att jag druckit lite med vännerna.
Igår berättade jag att jag har en paus från alkohol, för att se hur jag mår på sikt. Det är bra, tyckte han, när du är klar kanske du aldrig mer vill ha a.
Och det är troligt ,men det vilar i framtiden!

@Andrahalvlek Det låter som att du hittat en struktur som fungerar, där du får in de olika bitarna som är viktiga för dig!
Jag gick på hundkurs med vår hund när han var dryga halvåret. Förstår vad du menar med att det inte finns utrymme för några andra tankar😅. Men så kul det var. Sedan länge är det maken som går på kurser med hunden, han är 2,5 år nu. Mestadels agility. Hunden tycker det är jätteroligt!!
🌸🌸🌸

@Sattva Heja dig! Ja socker kan vi bannemej klara oss utan! Också. Men snuset behåller jag!

Kram 🐘

Hela veckan har det gått bra med mina nya utökade aktivitetsmål: 90 min träning (promenader), förbränna 900 kcal, stå upp minst 12 gg på 12 tim (en gång per timme alltså). Jag har varit omväxlande ledig och jag har jobbat 10 tim i sträck, men jag har ändå uppnått målen. Och styrketränat 15 min innan jobbdag (mån, tis, fre). Det ska kännas i kroppen att den har använts, men när man vaknar nästa morgon ska den kännas okej.

Igår kväll fick jag rejält ont i hela kroppen, i morse likaså. I onsdags hände en olycka med min yngsta dotter, hon ramlade med cykeln och fick ett djupt sår som krävde 9 stygn. Jag såg bilder, såret var jättestort 😱 Jag var bara inblandad på distans, personalen på boendet och hennes pappa skötte det praktiska, men känslomässigt blev jag förstås påverkad. (Hon är okej, jag hälsade på henne i torsdags. Hon var nöjd och glad över att sjuksköterskan ”lagat” henne.)

Samtidigt är jag van vid att saker händer runt henne, vi löser det bara. På ytan är jag cool, för det måste jag vara gentemot henne. Inombords är jag nog inte lugn alls, men jag kan inte fiska upp känslorna. De är nertryckta i en koffert i ett låst utrymme långt ner i källaren.

Jag har tidigare tänkt att jag reagerar med värk i kroppen på känslomässiga saker. Som om min kropp skriker åt mig: Nu tar du det lugnt! Jag tycker ju att jag tar det lugnt. Men ibland kopplar den på värk som en påminnelse. En värk som får mig att vara lite mer självsnäll. Det kan vara så, jag är osäker, men jag ska fundera över det lite mer.

Fysiska krämpor som svar på känslomässigt ont? Har jag något trauma i livet så är det resan med henne, som pågått i 25 år. Just att vara cool och handlingsför inför henne, samtidigt som det är kaos och storm inombords är smärtsamt. Kluvet. Och att inte ens vara medveten om att det är så gör det svårare att ta itu med det på något sätt.

Idag blir det umgänge med yngsta dottern, hon ska sova hos mig en natt, och jag ska hämta henne strax. Vi ska gå på allsångsuppträdande ikväll och sen äta på hennes favvopizzeria. Titta på film och cocoona. (Visst var det uttryck som hette så?) Lillprinsen får korta kisspromenader, inte mer än så. Min aktivitetsklocka får ticka bäst den vill några dagar. Ipren ska jag köpa också.

Kram 🐘

@Ny dag ja Godmorgon! Fräsch vaknade jag till ny dag! Ska fixa naglarna och sen träffa kompis. Bara lojt trött i kroppen efter sen kväll, inga kemikalier som ska ut!

@Se klart Ja, bara njut av att få njuta o koppla av! 🌸🌸🌸

@vår2022 Även jag tackar för tips på fikonen! Har också lämnat godiset. Blir 8 veckor utan på måndag. Vikten har inte varit problemet, men känslan av kontrollförlust. Och socker o kemikalier är ju inte bra för oss!
Ha en fin lördag🌸🌸🌸

@B.Å bra och användbara tips! Göra något vanligt, men bryta med något annat tex veckodag eller att ta en dusch!

♥️

@mittilivet84 ♥️

@Chrij ♥️

@Geggan Så härligt du har det! Så skönt att du har landat mjukt. 🌸
Har sett filmen på boken. Den var bra!

Jag kämpade länge igår. Men det höll inte hela vägen. Jag kände en sådan stor ledsamhet, tomhet, tröstlöshet, hopplöshet och uppgivenhet. Kl 17 stod jag inte ut längre. Det stannade dock vid 2 glas. Jag har tuggat mig till det mesta av detta mående själv. Jag vet att om jag inte hade självmedicinerat med stora mängder A en längre tid hade jag mått bättre. Kanske t.o.m. bra. Mår inte bättre idag. Ska göra mitt yttersta för att låta bli A idag.

@Geggan Så fint beskrivet ❤️ Om tacksamhet och nöjdhet med livet och lägenheten och med de relationer du har i ditt liv. Att vi tidigare bara var fokuserade på nästa glas vin känns idag som en mardröm. Det är bra att påminnas ibland, så vi inte hamnar i ”äsch ett glas kan kvitta”-fällan.

Kram 🐘

Så var det lördag igen! Har semester fortfarande, och även nästa vecka. Varit hemma några dagar från besöket hos maken. Åker iväg imorgon igen, på en veckas yogafördjupning. Att resa o bo på annan plats tar en del energi, men själva fördjupningen ger otroligt mycket! Det är omgång tre av fyra. Sista i november.

Jag är så tacksam över den onlinekursen jag går. Jag är i helt rätt läge att ta till mig den. Och verktygen fungerar. För personer som har detta naturligt, är det nog självklarheter, men inte för mig.
Kände mig otroligt orolig, utsatt, otrygg härom dagen. I min nya situation som ensamstående o med en ekonomi som inte är så stark. Gick med hög inre stress hela dagen, såg bara faror överallt. Saker som behöver fixas i hemmet,men jag inte vet hur. Ogenomtänkta saker barnen gör där jag ser möjliga höga kostnader som följd (blöta handdukar, glömmer stänga frysen helt etc etc). Jag var så uppe i varv o rädslostyrd hela dagen. Fick inte ner varvtalet. Så kom kvällen o jag ligger i sängen för att sova. Katastrofkänslor. Kände mig så ensam. Tidigare har maken varit den jag liksom förlitat mig på. Han är inte aktuell för sånt här längre, varken praktiskt eller ekonomiskt. Kändes som jag liksom famlade efter någon trygg person i minnet, men hittade ingen. Men, så ramlade insikten ner; "Jag har all trygghet jag behöver inom mig. Jag klarar det här". Det var så starkt. Jag upprepade det för mig som ett mantra om o om igen. Och det blev helt lugnt i bröstet, i kroppen. Jag somnade. Vaknade o var helt lugn. Fortsatt med mitt mantra när jag behöver sedan dess. Är i mitt vuxenjag. Lugn, tillitsfull. Katastroftankarna var mitt barnjag.
Mycket sånt här jobbar jag med i onlinekursen. Och jag är så glad att jag fick fatt på verktyget när det verkligen behövdes.
Det kapitel i kursen jag nu är på handlar om skam. Så lärorikt. Och att man lägger mycket energi på att slippa känna skam. Att det ofta görs om till andra känslor, och hanteras med omedvetna strategier. Skamtålighet är något man behöver träna sig i. Kunna vara kvar i skamkänslan. Härleda den. Avdramatisera den. Och, att den bara är en känsla. Den definierar inte vem man är.

Idag lite småfix härhemma, sedan hem till min mamma. Hon har jättestort behov av att prata om sitt liv. Det blir att höra samma lååånga historier flera gånger. Men hon behöver det.
🌸🌸🌸

Dag 7
1 vecka 👍🏻