Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan! LaFleur, Har läst ditt inägg och känner igen tankegångarna om hurvida drickade av alkohol kanske var onyttigt och kanske att man hade ett beroende, fast man ju inom sig nånstans ändå visste svaret på frågan hela tiden. Detta trots att hjärnan väl inte var så speciellt klar och direkt väl inte alltid heller var helt med på banan när man ofta vinglade omkring i den suddiga, disiga och dimmiga alkoholdimman och ständigt väl bara hade siktet intställt på fortsatt berusning och väl i stort sett inget annat alltså. Mitt enkla men i sanning rätt svåra tips att följa är att helt ge sjutton i att dricka nedbrytande onyttigheter och dricka vanligt vatten i stället. Detta låter så som spiknykter i stunden så himla enkelt och självklart, men är en rätt svår konst att bemästra stundtals, vilket man då känner till alltså.

Kämpa på kompis!

Här sitter man om natten och dricker igen. Men nu är det inte alkohol, vilket faktiskt känns lite märkligt då man för det mesta i så himla många år endast bara gjorde så, och väl drömde om en massa pengar i form av högvinster på spel och aktier och annat, så att man skulle kunna supa och väl bete sig ännu värre och väl fullt ut kunna leva rövare utan att en jävel väl skulle kunna göra ett skit åt det hela alltså.

Tänker nu att det nog inte bara är en demon i form av alkoholbegär som man har gått omkring med inom sig i en massa år. För en del annat mindre smickrande prylar har man väl även ägnat sig åt ibland. Morsan hon brukade ju ibland försynt säga ord som att, när jag blev arg så blev hon riktigt rädd. Det är väl egentligen ett litet under att man sitter här över huvud taget, och inte är inlåst nånstans i nåt mörkt svart hål. Vilket man känna i stunden när det här ljumna kranvattnet ur ett grönt glas med en reklamlogga för läskedryck intas i denna mörka natt.

Förresten, det var kul att ni @Ros och @Andrahalvlek tittade in en sväng igår, det är då allt bra att detta eminenta forum finns. För annars skulle man väl ha spårat ur för längesen. Men nu så är man då faktiskt nykter och alkoholfri fast det har gått så pass lång tid i total nykterhet sedan förra hösten. Detta är väl ett mindre mirakel och i sanning något man då kan vara tacksam för.

Ha det gott mina vänner!

Det har nu nästa gått tre år och jag är kvar i detta. Familjen finns här, allt annat som "ska finnas" är kvar, men jag mår inte bättre och har inte slutat dricka. Tvärtom. Jag är otroligt skicklig på att dölja mitt missbruk. Det och i kombination med att jag jag har en fru som är väldigt konflikt-rädd och som kämpar med sina egna problem o demoner (ej missbruk)
Ja, jag förstår alltså att hon inte konfronterar mig. Förstår ju att hon ser det som händer, vilket känns väldigt jobbigt och gör att jag får ännu sämre samvete kring vad jag håller på med...

Det som har hänt senaste året är att jag mer känner av fysiska besvär och jag har också ökat på min konsumtion. Det går sakta men säkert uppåt. Det kan nu vara kvällar o nätter där jag kan sätta i mig 8-9-10 små (6-7%) öl. Aldrig två dagar på raken, men nästan alltid varannan dag. Hade ett uppehåll i somras, vilket gick bra, men lätt att falla tillbaka.

Jag är säker på att detta kommer att sluta illa, men just nu vet jag inte riktigt hur jag ska sätta stopp. Har funderat en hel del, och känner mig väldigt osäker på det stöd jag kan få från primärvården. Ärligt talat känner jag mig misstänksam. Kommer tester leda till att det första som händer att mitt körkort ryker?

Hoppas att någon vill svara här. Behöver tips och råd och allt är välkommet. Om @andrahalvlek finn kvar här får du gärna svara också! Har läst dina tidigare inlägg igen och är tacksam för det!

Tror att jag behöver någon med samma problem att prata med och bolla.
Tack för att ni läser!

En lång arbetsdag är slut och just hemkommen. Dagen har bjudit på mycket.
Igår var en ledig dag och dessvärre blev det enheter då. Nu vill jag mest komma ner i ro för sömn. Propavan stödjer men tar tid att få verkan. Ska kika lite på serier och önskar en godnatt 💤

@Ny dag Jag saknar också dig❤️Nu har du varit borta så länge fr forumet så jag undrar SÅ hur du mår. Vi är här väntar på dig❤️

Kram🥰

@Flarran Du är absolut värd en medalj 🥇

Kram 🐘

@Flarran Du är fantastisk som kämpar på 🤗

@Vinäger Tack så mycket fina du❤️. Och tack för titten😁

Är det någon som har testat att trappa ner på drickandet tills man når sitt mål? Har det funkat?

Mitt lyckliga slut är att leva mitt liv efter mig själv. Jag steg av kaoset och började välja mitt egna liv.
Det lyckliga slutet kan se ut på olika sätt och det var precis det jag bestämde mig för att JAG ska må bra.
Då kunde jag inte leva i relation med en missbrukande man så jag lämnade.
Jag flyttade, jag studerar och gör precis det jag själv känner för. Jag jobbade stenhårt med att börja bli vän med mig själv, förstående och accepterande. Livet går upp och ner och det tar oerhört lång tid att återhämta sig men det går.
❤️

Nu är man då värd ett rejält glas alltså. Ja, inget med alkohol om nån nu undrar. Faktiskt endast kallt gott kolsyrat vatten och inget annat. Var så fruktansvärt trött och utsliten idag helt utan anledning egentligen, att det inte var riktigt klokt kände jag på eftermiddagen. Började till och med fundera rätt allvarligt på en taxiresa in till bolaget och bara ta och skita i att vara duktig och alkoholfri.

Men jag bet ihop och kämpade på fast jag egentligen var så trött att jag nog kunde ha stått och sovit i ett hörn som en gammal trött och utsliten häst eller nåt. Det tog mig hela dan fram till nittontiden innan jag hade lyckats att få på mig utegångskläderna. Detta då jag nästan helt saknade energi och hade närmare noll i motivation. Hur som helst så lyckades jag släpa mig iväg till sophuset för att kasta soppåsen som jag berättade om igår. Den hade här under dagen även fått sällskap av en till soppåse och det kändes bara inte helt okej alltså.

Gick sedan sakta men målmedvetet ett steg i taget mot matbutiken då mjölk och limpa fanns i min tanke att inhandla till kommande fest på mjölkchoklad och limpmackor. Nu har man allt gjort ett stordåd som väl inte ger någon guldmedalj kanske. Men det vette sjutton om man inte faktiskt vore värd en sådan med tanke på att man väl gjorde en prestation som man först då aldrig någonsin kunde trott varit på kartan att genomföra. Det tog jag mig en slurk vatten på.

Ha en fin kväll!

Har du någonstans att ta in dessa tre veckor. Det materiella är inte viktigt men att du inte råkar illa ut är det.

Diskutera ej flytten eller vem som ska ha vad och ha med en bekant när du tar det viktigaste.

@B.Å Hmm, hur tänkte jag? Jag blev nykter precis när covid bröt ut, så det var sparsamt med festtillfällen då milt uttryckt. Jag var nykter i 3 månader innan jag berättade för den första personen: Min äldsta dotter som då var 23 år. Vi satt i bilen, hon körde. Jag sa det bara. ”Jo, jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol mer.” Hon vände sig mot mig, log brett och sa: ”Bra, jag tycker om dig bättre som nykter”.

Sen tog det ytterligare en månad innan jag outade för släkten. Min mamma sa: ”Det är bra, jag har varit lite orolig för dig”. Min ex-svärmor blev först sur, vem skulle hon då dricka vin med? När vi träffades några veckor senare bad hon om förlåtelse och sa att hon var genuint glad för min skull. Underförstått hade hon sett att jag hade problem med drickandet. Underförstått sa de flestas reaktioner just det, utan att de gned in det i såret.

Ingen sa ”jaha, då får vi se hur det går”. Ingen sa ”va, det hade jag ingen aning om”. En del blev sura för att de förlorat en dryckeskompis, men det säger mer om dem än om mig. Väldigt många vara genuint intresserade och började prata om sitt eget drickande, att de också borde dra ner/sluta helt.

Gemensamt i alla dessa kom-ut-processer var att jag höll tyst tills jag var redo att berätta. När jag väl berättade gjorde jag det med så få ord som möjligt, jag undvek medvetet en massa bortförklaringar. Om de frågade svarade jag, annars sa jag inget mer. Jag stod rakryggad i mitt beslut, som jag har tagit för mitt eget bästa. Jag tog inte ansvar för deras reaktioner - de fick reagera precis som de ville. Jag stod kvar. Rakryggat. Utan tanke på skam. Tvärtom var jag stolt över att jag tog ansvar för mitt eget liv. Det skulle många fler göra.

Så ta den tid du behöver. Det är inte bråttom med någonting. Ha tillit till processen. Och träna på ditt tålamod!

Kram 🐘

Och grattis från mig också! 🥳🥳🥳

Det är alltid lika roligt när du ramlar in och spiller vinäger här och där 🥰

Kram 🐘

@Ingesmart Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Vinäger Kul att jag inspirerar dig! För mig var det naturligt att moffa choklad och glass i början av min nykterhet. På ett helt galet sätt. Socker är bättre än alkohol. Nikotin är bättre än alkohol. Men nu ska sockret bort, eftersom det gör att jag överäter pga ett konstant sug. Och värken i kroppen blir värre. Plus vikten. Jag vill på alla sätt försöka se till att jag orkar vara så aktiv som möjligt, att bli sittande/liggande vore en mardröm. Och jag märker hur mycket muskelmassa man tappar när man inte rör på sig.

Kram 🐘

Det har nu blivit kaos innan min flytt då han dricker oavbrutet. Han vet att jag ska flytta men han drack ju innan med, sjätte veckan nu så det beror ju inte på min flytt. Igår satt jag o tänkte att det jag ska ta med mig är vårat soffbord i marmor som är det jag vill ha, och matsalsmöblerna för soffan har han förstört och sängen med. Idag när jag kom hem från jobbet har han ramlat på marmorbordet som halva skivan var sönder där låg han bland krosset men utan skador. Vad kan man göra? Flyttar om tre veckor. Jobbar och vill inte va hemma även om det kan hända olyckor

@B.Å Grattis till 22 dagar!🥳 Så bra jobbat! Vad bra att du bollar dina tankar om skam högt. Jag tycker att det är rätt intressant med skam och hur den verkar och påverkar oss. Att den kan få så mycket makt och plåga oss. Men man kan få bukt med den😁

Här kommer lite texter som jag hittat och tycker är bra. Skammen lägger sig som ett lock över den vi verkligen är och våra genuina känslor. Den förmörkar och förvränger. Den får oss att tro att vi är onödiga människor som fuskar oss genom livet.

Om vi delar vår berättelse med någon som svarar med empati, kan skammen inte överleva. Medkänsla är nämligen skammens motgift. Den tvättar bort den klibbiga känslan av att inte duga och visar att rädslan för att bli utesluten är obefogad. Du får finnas.

Försök att rikta samma förståelse och medkänsla som du skulle visa för en vän mot dig själv. Många dömer sig själva hårdare än andra. Hur skulle du bemöta en vän som var i din situation? Det kan vara svårt i början men det går att träna upp sin självmedkänsla.

Jag kände mycket skam och har genom terapi hittat var det ursprungligen bottnar från min barn dom. Genom att gå igenom händelser som påverkat mig har jag förstått mig själv bättre och även kunnat avdramatisera skammen. Alkoholen ställde till det genom att spärrarna släppte och levde sitt egna liv inom mig. Jag skammade mig själv. Men det var inte den äkta jag som levde om, det var min alkoholdjävul. Genom nykterheten kom den äkta och ärliga jag fram och även mod och styrka. Jag kunde skilja på mina handlingar och tankar som drucken och på mig själv som person när jag var mig själv som nykter. Mina tankar om mig själv förändrades och jag kunde känna medkänsla med mig själv. Medkänsla är skammens motgift. Dina tankar är skammen som härjar och är rester av alkoholdjävulens spår.

Vi gör alla fel handlingar ibland, shit happens! Har vi gjort någon illa kan vi alltid be om ursäkt. Och gör vi oss själva illa genom att skamma oss själva, borde vi be oss själva om ursäkt för plågan vi utsätter oss för. Folk har fullt upp med att bry om sig själva. Vi är lite självupptagna som tror att folk har massor av tankar om oss. Det är mest hjärnspöken och som tar onödig energi från oss.

Min skam släppte också allt mer ju längre tid som nykter. Du är bra! Shit happens! Kram❤️

@B.Å Tack för din kram, i min tråd!
Nu läser jag ditt första inlägg och vill ge dig en stor kram!

Då lider dag 3 mot sitt slut . Helt ok dag men fick en jäkla huvudvärk nu på eftermiddagen plus svettas sjuk mycket men det är nog bra ut med all skit . Hoppas att man får sova ordentligt i natt . Ses imorgon ny dag 👍🏻

@Hjärnklar kram 🤗

Hej och tack för pepp!
Ja, jag ska hänga här och också lyssna till olika böcker och poddar.
Ikväll är jag trött efter en intensiv arbetsdag. Samtal nyss med mannen på telefon som undrar om han ska skriva på skilsmässohandlingarna gör mig sorgsen och ledsen. Just nu är jag glad att jag inte har alkohol hemma, hade varit så enkelt att ta " ett glas". Istället har jag gråtit och nu skriver jag här istället.

Dag 22

Sov väldigt bra inatt men vaknade tyvärr lite för tidigt och alldeles för pigg för mitt eget bästa. Är så trött nu och ska lägga mig tidigt ikväll.

Livet rullar på…full fart är det nu och det känns så fantastiskt att jag tog tag i mig själv och vågade be er om hjälp. Jag kände så starkt att jag orkade inte mer och att det räcker, blir trött i skallen bara jag tänker på mina äckliga fyllor!

Jag har dock fortfarande mycket skam och skuldkänslor. Tror kanske det är därför jag inte vågar berätta för folk.

Jag är inte rädd för mig själv eller att jag kommer misslyckas utan jag är mer rädd för att människor ska titta mig djupt i ögonen och säga saker som: jaaa, vi har ju varit lite oroliga och förstått att du inte alltid mått bra.

Vad säger man då? ”Ok – varför har ni trott det?”

Åååh så jobbigt kan jag tycka. Får man höra massa gammalt skitsnack då eller?

Ännu värre hade det varit om folk reagerade med ett: ”Ja det var väl bra då!” och inget mer.

Hade legat sömnlös över det med. ”Vaddå bra?? Varför är det så himla bra att just jag slutar dricka!!??”

Känner mig skör i just den delen. Tänk om alla har genomskådat mitt skådespeleri.

Usch lite jobbiga tankar. Har jag tur är tankar som dessa inget jag varit ensam om. Ska ta tag i skulden och skammen så snart jag vågar och känner mig redo…har dock fullt upp just nu och njuter av allt härligt som händer.

Är glad, stark, bestämd och positiv. Har inget sug och vill aldrig mer dricka.

TRE!!! veckor idag och det är bara början 😤

Kram alla vänner ❤️

Fler insikter.
I denna tråd och i andra här på anhörigsidan så kommer ofta frågan om barnens skador av att bo med en beroende.

I mitt fall så var medberoendet i vägen för kloka val.
Jag valde hellre min partner än mina barn.
Nu var han stora delar av vår relation förhållandevis frisk.
Dvs drickandet pågick mycket sällan när barnen var där pga varannan veckas boende.

Men min insikt är:
Jag hade troligen låtit mina och hans barn skadats ännu mer om hans sjukdom hade varit mer påtaglig.
Dvs jag som var "frisk" hade inte styrkan/kapaciteten att sätta stopp.
Bättre än så var jag inte.

Så där tror jag vi bör ha lite ödmjukhet inför situationer där barnen utsätts för sånt de inte alls ska vara med om.

Att vi som nu står utanför på rätt sida stängslet ger tips och råd och kanske någon typ av handlingsplan.
Att skälla hjälper inte så mycket.
Den andra föräldern är ofta fullt medveten om hur galet det är.

Jag förmådde i alla fall inte bättre.

@Himmelellerhelvette Jepp, jag har ju fler intressen som tar upp min tid också. Löpning och träning är en sak. Sen är det mycket böcker, tecknande, musicerande osv. Man måste ju göra mycket saker man kan för att ersätta den tiden mss sa n förut la på alkohol och ”fest”.