Senaste kommentarerna i forumet

Jag släppte helt.
Jag insåg att det spelar ingen roll vad gör utan jag lämnar över helt och tar ansvar för mig själv istället.
Vad hjälper det om man själv inte är redo?
Det är en del av medberoendet anser jag att inte bara släppa så får personen uppleva konsekvenserna av sitt handlande precis som vi medberoende får uppleva konsekvenserna av våra val.

@marshmallow11 Jag känner igen det där med att känslorna går upp och ner, tumlar om och att det dessutom var mycket av det tidigare livet som dök upp i mina tankar. Nu har jag varit nykter ett år om tio dagar och när jag ser bakåt kan jag se hur jag blivit lugnare och tryggare i mi sjölv. Men det tar tid tydligen. Trodde först jag var”klar” efter tre månader, sen sex, sen nio…Men processen går hela tiden framåt.
Dock kan jag säga att sug och lust stt dricka är inget jag tampas med alls längre. Det kan komma som ett minne eller vinddrag nån gång, inte mer.
Så vill bara heja på dig! Så bra att du reflekterar och skriver här. Det är jättebra terapi. ❤️🤗

@TessanTuss Har du provat Alkoholprogrammet här? Jag gick igenom det i början och det ger en hel del kunskap och verktyg att jobba med. Man blir liksom inte överrumplad av allt som händer utan kan läsa om det och förbereda sig. Vanliga problem i början är ju sånt som sug, ” vad ska jag säga till folk”, hur gör jag om jag blir bjuden på middag…osv Du kan såklart hitta massor av tips här i trådarna också, men inte lika strukturerat.
Det där med att berätta för de närmaste kan ändå vara bra, eftersom man då tydligare stängt dörren till alkoholen också för sig själv. Och du kan ju få stöd.
I början tror jag man ska undvika alltför stora frestelser också.
Det viktigaste om man ska gå ut på krogen är att inte göra det förrän man är säker på att man klarar det. Riskera inget i onödan i början, det är så jobbigt att börja om.
Med tiden blir det en vana och med tiden kan du också ha riktigt kul utan att dricka. Det går faktiskt alldeles utmärkt! Även fast det är många som inte tror det.
Hela det där dravlet om guldkant och unna sig är bara alkoholhjärnans påfund för stt få tillgång till drogen. I verkligheten blir ju den guldkanten ofta minnesluckor och ångest för oss som inte klarar att dricka. Bara att inse det, tycker jag. Och inget sorgligt i det heller.
Jag firar snart ett år som nykter och gläds åt varenda dag som jag kan leva närvarande i nuet och med spännande saker att göra. Kommer aldrig riskera det genom att dricka. Inte värt det.
Du gör så rätt i att säga ajö till alkoholem! Och du kan bli fri!
Läs gärna Smillans tråd för mer inspiration!❤️🙏🏻

Hejsan! @Lora, kul att du tittade in en sväng här på kvällen. Det här hur man tänker och känner är ju en livsprocess där man hela tiden från dag ett växer på olika sätt i sitt tänkande och förståelse för det här med känslor bland annat. Kommer ihåg att min alltid helnyktre far brukade säga om sig själv att han inte alls var samma människa som han hade varit för tio år sen, eller hur han uttryckte sitt tänkande om sitt varande då och just sin unika livshistoria och erfarenheter av livet i sig självt.

Tror att han var inne på något rätt universellt när han tänkte i sådana banor. För när jag tänker tillbaka på just min vandring här i världen så ser jag ju att det som just nu är mitt sätt att se på saker och ting ju inte alls är ens som det var för bara några månader tillbaka i tiden. Då allt bara kretsade kring nästa berusning. Men nu när jag nyktert helt fri från alkohol och dess inflytande på tänkandet. Har kunnat analysera min egen tillvaro och samlade erfarenheter fram till just denna tidpunkt som en nyktert tänkande människa förstår jag lite mer liksom. Det är inte utan att man blir lite ödmjuk.

Det är så många drömmar, fantasier och förhoppningar som man har haft, och även väl en hel del målsättningar som man nu ser har varit rätt så fåfängt barnsliga och egentligen väl inget som man skulle ha lagt så mycket tid och vikt vid egentligen om man hade vetat bättre och förstått lite mer i förväg. Men det går ju inte att agera på ett sätt som är det bästa om man så säger om man inte just har livserfarenhet till det. Det är många prylar man måste gå igenom för att få ett mer djupgående tänkande och allmän förståelse samt insikt i saker och ting.

Hade jag läst dessa ord som jag har skrivit sedan jag började att skriva om just min vandring i livet och relation till alkohol och en del annat, och orden då varit skrivna av någon annan än jag. Då hade jag nog tidigare innesluten i alkoholdimma bara tyckt att sådana ord som jag skrivit varit rena rama nonsens. Hade nog faktiskt haft lite roligt åt en sån figur och undrat vad det egentligen var för en knäppgök som satt och skrev sån gallimatias liksom som man lätt kan tycka att man gör ibland. Men nu när jag är nykter så vågar jag reflektera lite mer på djupet över saker och ting och vara mig själv liksom.

Jag läste förr rätt mycket på det här forumet även de dagar som jag var rätt så berusad och kanske höll på och kokade på mina satser med mäsk för tillverkning av min egen alkoholhaltiga dryck. Det var många gånger som jag i berusning tyckte mig vara klok och lite smått kanske bättre vetande, fast jag nu förstår att jag var så korkad att det är svårt att fatta det hela liksom nu när jag är nyktert tänkande så att säga. Något som slog mig förra veckan då jag av en slump hamnade på en sida på nätet som handlade om vikten av att vara medveten om hur man tänker och talar om sig själv. Det var att jag i rätt många år tyvärr saknat sånt som både respekt och medkänsla för mig själv.

När jag går tillbaka i min tråd till första sidan så ser jag att jag aldrig har sett mig som en person som varit sjuk i något som väl kallas för alkoholism. Tror att jag skrev att jag lika gärna hade kunnat hamna i ett beroende av något helt annat slag som väl också kunnat vara mig till fysisk och psykisk skada. Har alltså hela tiden tydligen varit rätt medveten om att det har funnits psykiatrisk orsak till att jag valt att berusa mig rätt ofta. Visst har jag onödigt ofta även valt att berusa mig i rekreationssyfte och väl även fyllt en tomhetskänsla med bedövande berusning för att orka stå ut med livet rätt ofta liksom.

När jag på detta sätt som jag gjorde skrev mina ord i slutet av oktober förra året då hade jag varit helt nykter i två veckor. Just då minns jag att jag väl på grund av alkoholens inflytande på hjärnans funktion var extremt suicidal. Har nu förstått att mitt skrivande var nödvändigt för mig som terapi för att kunna få en överblick över mig själv och mitt tänkande. För att bli lugn i sig själv så tror jag att man måste ta sig en noga titt med nyktra ögon då och då på vad man kanske egentligen vill göra med sitt liv och inte bara tanklöst rusar rakt fram helt planlöst liksom. Känner tacksamhet över att jag fick möjlighet att som nykter börja kunna ta till mig livskunskap inte minst via detta forum.

Ha det gott kompis!

@Amanda L , hoppas du fått en bra början på 2024! ❤️ Julen och Nyår avklarade i stilig alkoholfri stil. 👍😁 Man byter gärna ut nubben mot en julmust nu!

Februari redan, man börjar nästan sikta in sig mot mars. Tiden flyger fram, men det gör inget, för man utnyttjar ändå tiden bättre nu - som nykter. Vilket bra liv man kan få! 🤩

Tillägg
Noterar att jag skrev ordet ansvaret ”
Det var/är ju inte mitt, eller vårt, men i den akuta situationen kände jag det så då personen var farlig både för sig själv och andra.
Reagerar på det jag skrev då det tillhör mitt medberoende, vilket jag medvetet försöka sätta gränser för.

Godkväll!
Kikar nog egentligen mest in för att det blivit en rutin till morgonkaffet eller när jag kommit hem och slår mig ner 🙂
Ska varva ner efter jobbet nu och det blir framför nån serie en stund. Inga enheter här ikväll. Jobbar långpass imorgon med och skulle inte mäktat med nåt sånt ikväll ändå och inte haft några besvärande impulser som ställt till det beslutet idag.

Kryper ner under täcken och filtar med kissarna och önskar en godnatt

(Jag ser alltså kontakten med ag som något bra i en akut situation o som en extra trygghet i smb med en helt nödvändig separation)

@Smillans Tack för ditt tips❤️ Ska tänka på det en annan gång. Finns ingen representant fr mitt fack i min stad men någonstans finns hen🤔

@Sattva❤️ Ja, vi har särskilt svårt att lyssna när det gäller våra barn då vill vi gärna förklara. Så det är en utmaning men så viktig! Då visar man att barnets röst är viktig. När det gäller min chef så utgår hon ifrån att vi är den absolut bästa arbetsplatsen med helt fantastisk personal så om man då skulle säga ngt negativt då går hon i försvar. Min kuratorskollega har pondus så min chef säger inte emot henne. Och, jo jag tänker att hon vet att jag vill bli lyssnad på. Hon är inte van vid att jag säger emot henne och då visar hon en helt annan sida gentemot mig.

Det blev ingen bra dag idag. Eller jag har svårt att känna lust t saker. Orolig för hur det kommer bli på jobbet. Rädd för ensamhetskänslan. Jag har inte jobbat sedan 19/12 då jag var en kort stund på jobbet men annars är det den 13/12. Något händer med en när man är sjukskriven och borta fr jobbet fast det känns som tiden stått stilla på jobbet.

Nej, nu blir det sängen och dax att sova😴

Kram 🌺

Hej
Jag övertygade min att kontakta ag. Han fick en terapeut på företagshälsovården.
Skönt att inte ha ansvaret själv längre om du förstår hur jag menar.

Dock innebär inte det att personen blir frisk och att man kan fortsätta att leva ihop.
Hur tänker du kring parterapi med en missbrukare?

Jag tänker att det inte alls är konstigt att det känns dränerande @gladpålåtsas. När allt svårt vi tryckt undan, förnekat och burit på under lång tid ska upp till granskning behöver det nog få ta energi💗

@Åsa M Tack för pepp. Det behövs! Jag kommer börja med att boka parterapi!

@ann74 & gladpålåtsas varje litet steg räknas, samtalen kanske behövs just för att orka ta nästa steg. Idag har ni gjort något stort och bra för er själva. Om förtroendet inte infinner sig med just den personen ni träffar på, så ge inte upp! Jag tänker att vi som medberoende också behöver hjälp med till exempel förnekelse, eller hinder vi ser framför oss💗

@ann74 Ja jag har också haft kontakt med psykolog på nätet idag. Jag öppnade mig ganska mycket men känner att mina problem kanske är olösliga så länge jag bor kvar. Jag provar också ett par gånger tänker jag.

Den kanske mest intressanta frågan kring missbruk är vad fick dig att sluta? Vill ni här inne delge vad det var som hade den utlösande effekten?

Sedan kanske ytterligare en. Fanns det något som gjorde att det inte fick ett stopp tidigare? Något som kunde hjälpt tidigare?

@Lora det var mycket som hände. Han blev ålagd att genomgå behandling, för det första. Behandling som han påstod att han inte behövde, bara ett par dagar efter att den påbörjats menade han att han var frisk.
För det andra blev han fråntagen sitt chefsjobb, eftersom arbetsgivaren ansåg att han var olämplig för att ha personal- och budgetansvar tills han mådde bättre. Han har fortfarande inte fått tillbaka det.
För det tredje blev han sjukskriven efter inläggning på sjukhus och efter det kom han tillbaka för arbetsträning och blev omplacerad.
Såvitt jag förstår är han fortfarande inte återställd och hans chef litar inte fullt ut på att han faktiskt försöker vara nykter.
Hur det landade - ja... Mitt ex förnekade sin sjukdom fullt ut. Han hade inga problem alls och han kunde ju dra ner på alkoholen när han ville. Han har supit halva livet, sumpat två äktenskap, hamnat i otaliga konflikter. Det tog honom flera år att ens be om ursäkt till mig för allt kaos han skapade, hans beteende, lögnerna. Jag valde att inte ha kontakt efter det för jag orkade inte. Det tog liksom min sista energi att försöka hålla honom under armarna och lyssna på de ständiga bortförklaringarna. Kanske har han uppnått insikt nu om att han behöver få ordning på sitt liv. Men troligen inte, eftersom han som sagt har supit halva livet och konsekvent vägrat att söka hjälp för varken drickandet eller sin psykiska ohälsa.
Jag ångrar inte att jag tog hjälp av hans chef. Jag var rädd att han skulle skada sig själv för han mådde så dåligt. Men jag tror inte det löste hans problem, möjligen bara kortsiktigt.

@Amanda L Hej Amanda och tack för din kommentar. Vad härligt att höra att du snart "fyller" ett år och att du upplever så mycket positivt med nykterheten. Månne också jag komma dit så småningom.

Idag är det dag 12 och jag känner fortfarande bara ett stort äckel inför A och samtidigt en stor rädsla att jag ska lockas in i skiten igen. I tisdags eftermiddag var jag hos tandläkaren. Jag har bråkat med en tand sedan jul och det börjar gå mig på nerverna. Tanken är att tanden ska rotfyllas men samtidigt finns det en spricka i den och därför är det fortfarande inte avgjort om rotfyllningen kan fullföljas eller om jag måste ta det drastiska beslutet att dra ur den. I vilket fall som helst är det tärande att gå med tandvärk till och från. I tisdags var det rensning av tandrotkanaler och jag var där ca 80 minuter. Det verkar inte som bedövningen tog riktigt så förutom bedövningssalva fick jag två rejäla vanliga bedövningar. Till slut var hela vänstra ansiktshalvan bedövad och jag hade ingen känsel. För att göra en lång historia kort så slog det mig att en så harmlös sak som tandläkarbedövningar triggar mitt drickande. När jag rekapitulerade mina tidigare besök kunde jag konstatera att jag vid samtliga dessa tillfällen gått via bolaget och inhandlat "trösteflaskor". Idiotiskt beteende men uppenbarligen styrt av mitt omedvetna. I vilket fall som helst blev det raka vägen hem i förrgår, lite soppa och sedan bums i säng.
Idag fick jag boken hemskickad som jag beställde, dvs Tänka Klart av Annie Grace. Glad som ett barn på julafton kastade jag mig över boken men insåg rätt snabbt att jag måste besinna mig. Vill helst läsa hela boken på en gång men inser att detta är en bok som ska läsas med omsorg. Verkligen försöka ta in vad som står på varje sida så det har inte blivit mer än en liten introduktion. Skönt i alla fall med all hjälp man kan få.
Jag skriver ju under rubriken "förändra ditt drickande". I mitt fall står det dock tämligen klart att denna förändring innebär att helt avstå från A. Jag klarar inget annat. Att försöka lära mig dricka kontrollerat är uteslutet. Känns i alla fall skönt att inte behöva kompromissa med det.
Livet lunkar på och det är grått och trist. Tär lite på det mentala. Dock ska jag ut på en resa om två och en halv vecka och blir borta ca 3 veckor. Kommer ändå att följa er alla på forumet och förhoppningsvis också själv komma med inlägg.
Ha nu en skön kväll allihopa/Hoppfulle Kalle

Hej vinäger!
Ville bara titta in och säga hur glad jag blir att läsa dom senaste sidorna här. Du och jag började skriva på forumet ungefär samtidigt för över sex år sedan och det är fint att se att du fortfarande är aktiv här. Dom flesta trådar jag följde då slutar annars tyvärr ganska tvärt.
Jag har varit nykter i 6 år och 3 månader. Häng kvar på den vita sidan. Visst är det så mycket bättre här?

@Flarran Alltså detta med tankar. Det är här man skulle velat haft livskunskap i skolan. Fått lära sig mer om sådant så man tidigare fick verktyg. Det är så mycket som bara blivit för man har aldrig riktigt tänkt till. Livet har gått i sån fart så man har inte riktigt stannat upp och tänkt till innan man körde huvudet rakt i väggen. I och med alkoholkorkens intrång tvingades man lära sig nya angreppssätt att hantera och förstå sig själv. När man plötsligt stod där naken utan bedövning. Att använda alkohol som känsloventil gör ju ändå väldigt många utan att de kallas Alkoholister. Att man sedan aldrig fattade hur deppig, ångestdrivande och enkelriktad man blev är kanske inte så konstigt. Det ska ju gå riktigt åt h-vete innan man pratar med folk om det. Max skämtades det väl lite om det emellanåt men de där djupa riktiga samtalen kring det har lyst med sin frånvaro.

Undrar om vi inte är väldigt många här inne som kämpat med negativa, självplågande tankar. Det är ju ett invant mönster som man inte så där helt enkelt får stopp på. Är det inte lite märkligt att man inte med lite teknik enkelhet fått med sig detta redan från skolan? Hur hade världen sett ut då? Om folk överlag hade bättre koll på egna känslor?

Vi här inne ligger i lä egentligen. Vi tar ju tag i vårt nu. Många börjar aldrig reflektera. Det finns det ju dagligen bevis på om man läser nyheterna.

@gladpålåtsas jag vet inte riktigt det var ett första möte på 25 min , och man är ju inte jätte bekväm med att öppna sig så det kändes lite trevande. Men fick några frågor jag skulle fundera över till nästa vecka då vi ska mötas igen. Så prövar ett par gånger till det kanske blir bättre. Jag tog en psykolog via mindler .

@Åsa M Intressant att du föreslår att prata med chefen. Ser att du gått den vägen. Vad blev utfallet? Vet du hur det landade hos din partner? Några tips kring Hur?

Det bästa med att vara nykter är ju att man har koll på allt, minns allt och inte försätter sig i dåliga situationer på grund av alkoholen.

@Amanda L , @Andrahalvlek , @vår2022 , @aeromagnus , @Himmelellerhelvette , tack! ❤️

Jag har inte varit här på ett tag, men allt är jättebra. @Amanda L , jag har inte låtit mig förledas! Tack för att du bryr dig. ❤️❤️ Vi fortsätter! 💪 Tack för rapporten kring testet av alkoholfri Skåne. Låter som något man ska undvika… 🤪

Familjen och jobbet, livet, snurrar på för fullt nu - precis som jag vill ha det. Jag har kontroll på läget. Energin har kommit tillbaka till alltihop igen, till och med träningen. 😂

Har rest lite grand och det har funkat fin-fint. En sväng till Österrike snart. Det blir annorlunda utan Jägermeistern i ryggsäcken…men det kommer gå bra det också. Oerhört skönt avslappnande att kunna fokusera på att ha kul, istället för att planera nästa ”dryckespaus”.

På en pub i England hade de till och med 0.0%-ig öl som ’dagens öl’. Wow! Jag berömde dem. 🤩

Ha en riktigt fin kväll!

Tänker att alla väl har sitt sätt att tänka. Men att det är viktigt att man försöker tänka så pass positivt att det inte blir allt för negativt. Då är det lätt hänt att man tröttnar på allt och bara korkar upp en butelj, och sen börjar trösta sig med alkohol, och det är inte nåt som jag känner är logisk tänkande. Det att sedan försöka fokusera sig på neutralt medvetet tänkande är då inte det lättaste om man har dystymi och är lågintensivt nedstämd för det mesta och har tankar som mal på som de vill. Det har då jag lärt mig med åren. Promenader i all ära, men att få energi till en sådan kräver mer än tempot i låten eller barnvisan Gullefjun känner jag. Men smaken är ju så olika. Förresten, det var trevligt att ni tittade in tidigare idag @Andrahalvlek och @skrynkelnylle. Har efter promenaden igår varit helt slut idag, så jag har faktiskt vilat mig en stund på eftermiddagen och till och med fått sova ett par timmar vilket inte var så dumt. Kör vidare som alkoholfri och det tar jag mig en slurk vatten på.
Ha en fin kväll mina vänner!

@Antonia Ja, det stämmer, det föll bort lite av texten.
/magnus