skrev Snödroppen i Allt går överstyr

Känner verkligen med dig.
Att tänka på tonen man pratar ....du reagerar helt adekvat. Man har rätt att uttrycka sig precis som man känner anser jag.
Jag blir ledsen när jag läser vad du går igenom med din egen hälsa utan stöd och istället med all denna belastning.
Finns det någon du ka få stöd av som du kan söka dig till?
Fortsätt skriva här, fantastisk stöd.


skrev Qwer1 i 10 fria dagar

Jag blir så bitter dryg när jag dricker


skrev Onkel F i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek Ha! Bokföring är lite som att äta en elefant! Man får ta en tugga i taget.

Man måste bokföra varje transaktion direkt medan man minns vad det handlar om!
Efter en vecka / månad är det ett detektivarbete att försöka nysta upp vad det är som har hänt.

Sköt allt på löpande basis så kommer du bara behöva trycka på knappen när det är dags för redovisning.


skrev Onkel F i Erfarenhet av Campral?

@mia c Nej! Campral är något du skall ta hela tiden i enlighet med vad din läkare har föreskrivit.

Jag vet inte om du tänker på Sinclair-metoden, men då handlar det om Naltrexon, ett helt annat läkemedel med ett helt annat funktionssätt. Det är en metod som mig veterligen inte används i Sverige.

Sök inte på "nätet" om hur du skall använda din medicin, lita på din läkare!

Det har funnits stollar här som med illa dold stolthet har berättat om hur man skall göra för att kunna dricka även om man tar Antabus, det kraftigaste läkemedlet som finns för att hjälpa mot missbruk.
Om dessa stollar vill supa ihjäl sig så låt dem göra det, men om du vill bli kvitt ett beroende, gör som läkaren säger!


skrev Geggan i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek skönt! Ordning skapar lycka!


skrev Onkel F i Slutat dricka utan nedtrappning.

"Slutat dricka utan nedtrappning"
En ganska missvisande rubrik, eller hur?

Fyra månader sedan jag tog återfall och jag har inte varit nykter många dagar under den här tiden. Jag dricker på precis samma vis som innan jag sökte hjälp på beroendemottagningen.
Jag ”sköter” fortfarande jobbet, men man presterar ju inte på topp när man druckit kvällen innan.
Fan, jag lovade ju mig själv att jag aldrig mer skulle må på det här viset, ändå är jag här!

Det är lite synd att Sisyfos är upptaget som nick, annars hade det passat mig utmärkt. Att försöka nå en hållbar nykterhet är ett jäkla sisyfosarbete, åtminstone för mig. Så fort jag tror jag har baxat upp stenen så tappar jag greppet och får börja om igen.

Jag har hela livet ställt in mig på att gå i pension vid 65, och om några månader måste jag ta beslutet om jag skall göra det eller jobba vidare.

Jag har haft ett tidvis ganska fysiskt tungt arbete hela livet, och det börjar kännas i kroppen. Jag har smärtor lite här och var på grund av förslitning som kommit med åren.

Den bransch jag jobbar i genomgår en stor förändring just nu, så det är mycket nytt att lära.
Tyvärr känner jag att jag inte är lika nyfiken längre. Jag har inga problem med att ta till mig nya kunskaper och sätt att arbeta, men jag gör det för att jag måste. Inte för att jag är nyfiken och vill utveckla verksamheten.
Det här säger mig att jag borde gå i pension och lämna över till nya krafter.

Å andra sidan är jag livrädd för att sluta jobba. Vad skall jag göra med all ledig tid? Risken är att jag känner att jag kan dricka hur mycket jag vill när jag inte har några ”måsten” längre.

Jag vet inte hur jag skall hantera situationen, allt jag vet är att jag måste börja arbeta aktivt igen för att sluta dricka.


skrev Självomhändertagande i Allt går överstyr

@Anni00
Hej och välkommen hit!
Det låter fruktansvärt. Här är det många i liknande situationer. Jag har tagit mig ur mitt medberoende. Det tog mig flera år, som jag kämpade helt ensam. Hittade hit efter att han äntligen flyttade ut. Då jag fortsatte skicka pengar till honom. Idag har jag blockerat honom på alla kanaler. Det gick inte att kasta bort mer tid på att oroa mig att han skulle dö. Idag är han mycket sjuk och endast 50 år. Info i somras, som jag fick till en mejladress jag ännu inte hade blockerat. Det är så sorgligt.
Så sorgligt.
På livet som inte skulle bli som jag önskade, då.
Och på att hans organ är så körda.
Och på att det tog så lång tid innan jag satte gränser.
Men idag lever jag ett bra liv med en sund pojkvän som jag har en ljus framtid med.
Men resan är tung.
Man får vara snäll med sig själv.
På ALLA sätt.
Och ta hand om sig själv.
På ALLA sätt.
För det är det ingen annan som gör.
Dåligt samvete ska du inte ha.
Du känner det du känner.
Och att skriva av sig sina tankar är en början.
På en process där du får höra av andra, att du är inte ensam.
Och ett medberoende är inte lätt.
Men man får lära sig.
Det är det enda man kan göra.
Och göra det som känns bra.
Livet är nu.


skrev Amanda L i Vill nykterhet

PS Har du gått igenom Alkoholprogrammet här? Kan ge en del bra verktyg…👍


skrev Amanda L i Vill nykterhet

@Jerri Välkommen tillbaka! Vill tro att du kan tackla alkoholen bättre med dina nya insikter. Att se igenom Alkoholromantiken är en sådan viktig sak. För alkolen kan ju möjligen pigga upp livet en kvart eller så, men sen blir ju bara ett sänke. I den verkliga verkligheten ger den ångest, oro, stress, sämre ekonomi och kan också sabba yrkesliv och relationer.
Sedan är ju såna som du och jag inte heller nöjda med ett eller två glas. Vi vill ha hundra glas!
När man inser att man bara kan bli fri och få ett gott liv UTAN alkohol, så är mycket av jobbet gjort.
Först ta sig ur beroendet sen skapa nya vanor, ett nytt sätt att hantera livet.
Kanske lite jobbigt i början, men lättare med tiden.
Sedan är det du som bestämmer över ditt liv, vad du vill göra och tänka. Det är en spännande process!❤️


skrev Självomhändertagande i Vad ska jag ta mig till?

@bumblebee
Avsaknaden av insikt leder ofta till ökat alkoholintag med tiden. Och du observerar. Jag tänker att den där punkten av förändring gäller både den som är medberoende och beroende. Om det är att falla till botten eller bara en punkt där man känner att nu får det var nog, är olika för oss alla. Tror att flera parametrar spelar in. Att min mamma sa att mitt ex inte var välkommen till julfirandet var en stor hjälp för mig. Min familj betyder allt. Och jag valde min familj före mitt ex. Men jag behövde inte välja. Jag behövde verkligen förstå att min mamma inte ville ha något med den enorma alkoholproblematik att göra. Jag förstod inte hur illa det var. Och då visste hon inte heller hur illa det var.
Håller med ovanstående. Tänk på dig.


skrev bumblebee i Vad ska jag ta mig till?

@bella70 Det slog mig nog aldrig att det var ett alternativ att inte köra dit honom.

Vi pratade lite mer under dagen och han lovar förbättring, och jag vill så gärna tro honom. Det låter vettigt när han är nykter. Men bara nån timme senare har han svept i sig två öl och är påbäg att hälla upp grogg när jag säger ifrån. Han lär sig ingenting.

Det hjälper att jag fortsatt lyssna på "2 fyllon och 1 sanning", men det är fortfarande så svårt att stå emot trots att han lovar en sak och gör något helt annat. Jag ska läsa igenom min egen tråd snart, jag misstänker att det kommer stå samma sak varje gång det varit helg.

Jag känner att jag vill fly, jag vill bara bort. Jag vill inte ta i honom eller vara intim, jag vill inte återbesvara hans kärleksförklaringar, för när han fortsätter svika mig såhär så vet jag inte om jag kan säga det och mena det.

Jag tänker allt oftare på att jag inte borde ha kommit tillbaka på nyår, för då hade allt varit enklare nu. Jag skulle ha påbörjat min egen läkning vid det här laget, inte vara kvar här.


skrev Åsa M i Vad ska jag ta mig till?

@bumblebee Jag känner tyvärr väl igen detta. Mitt ex svepte 9 glas vin en "vanlig" dag och förstod heller inget. Alkoholen började som regel intas redan efter lunch.
Utsätt dig inte för att försöka förstå, det går inte. När alkoholen styr finns inget annat. Kör inte, spela inte med, underlätta inte. Du kan inte påverka beroendet.
Tänk på DIG.


skrev Flarran i Promillebikt

Hej Lora! Kul att du tittade in en sväng. Det här med att skriva är nåt som bara kom rätt naturligt rätt som det var och kör väl bara på och skriver så länge som det känns bra, enkelt och givande på nåt sätt. Sedan är ju var dag lite av en överraskning i hur man mår och känner sig liksom.

När jag läser här på forumet tänker jag att vi alla väl skulle kunna skriva en bok om den resa som vi är ute på liksom. Kommer ihåg när man var yngre så tänkte man väl kanske så smått att kanske skriva en bok nån gång, men vet ju att farsan gjorde ett försök att skriva en bok en gång och väl mest fick några standardiserade hälsningsfraser från förlag med ord som, tack för visat intresse.

Har mer sug på att när jag får lite mer energi och om jag känner för det att styra upp lite av min musikproduktion och kanske göra något av alla hundratals kompositioner jag spontant har gjort i de flesta genrer under diverse artistnamn på musikplatser på nätet allt eftersom mitt humör har varit på.

Har väl stimmat in en hel del låtar och sånt. Har ju en del artistnamn som jag kan jobba med om jag så känner för. Det krävs ju inte ett så stort maskineri numera, då man lätt kan få ut album och grejer om man går in för prylen och specialiserar sig på viss musikstil så att inte allt bara blir för spretigt. Minns att farsan låg på en hel del i att man skulle göra nåt av sina låtar om man så säger.

Men då blir det ju liksom ett jobb med en massa marknadsföringsprylar och sånt som följer med i paketet liksom, och då blir jag så himla trött att jag tappar inspiration och sånt där. Känner just nu att min rätt låga energinivå behövs bättre till att fokusera på fortsatt alkoholfrihet och helnykterhet så att jag inte bara kör ned i alkoholträsket igen för det vill jag då slippa till varje pris så att säga. Den resan har inte varit kul. Men vem vet, i framtiden nån gång så kanske det blir en bok av nåt slag om det faller sig så och att det då känns helt rätt.

Ha en fin dag kompis!


skrev Flarran i Andra halvlek har inletts

Hejsan! @Andrahalvlek, känner så igen det där med hur jobbigt och stressande det är med papper, bokföring, redovisning och sånt där. Siffror har aldrig varit min grej liksom. Musik och kul film och sånt är bättre grejer.
Men paradoxalt nog är ordning och reda i pärmar och på hyllor och såna grejer som när det väl är klart, något som gör mig rätt så lugn faktiskt. Blir så himla stressad av oreda.

Det är väl det här att ens inre strävar efter en balans kan jag tro. Såg efter att jag hade ätit riktigt goda kåldolmar från mikron som jag längtat efter ett tag att solen sken som bara den. Hela världen utanför min balkong i stora rummet skrek liksom, kom ut nu och sitt inte inne och häcka en så här fin dag. Men hade inte så mycket ork och energi kvar sen utflykten på stan igår.

Men skämdes nästan lite och kände mig stressad av att inte vara ute och njuta av dagsljuset. Men tror nog att lite mer utevistelse kommer det med snart. Jag är då spiknykter även denna dag och det känns rätt så bra faktiskt. Dricker lite alkoholfri äppelcider och kör just nu lite blandad pop och allmänt diskodunk i min coola bluetooth-högtalare här i köket vid datorn och mår faktisk nästan oförskämt bra alltså. Hoppas att du fick dig en trevlig promenad med din lillprins.

Ha en fin lördag kompis!


skrev mia c i Erfarenhet av Campral?

Hej! Jag har äntligen fått Campral förskrivet, så tacksam för det🙏
Jag tar gärna emot alla tankar och reflektioner från er som har erfarenhet av medicinen. Undrar bland annat om en kan använda den vid behov.
Önskar er alla en fortsatt fin lördag 🌞


skrev Charlie70 i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Varafrisk Där har du en punkt på din lista
- känner ingen gnista inom mig, känns som om jag vill fly
Tittade tillbaka i din tråd för att se vad mer du skrivit om hur du egentligen mår men ser att det är tunt. Någonstans efter samtal med FK skriver du att du är ju utmattad, du konstaterar det själv. Och det är ju just det här du kämpar mycket med nu, kontakten med dig själv, den behöver man för att kunna beskriva dina symptom. Men även om det varit tunt tänker jag att andra punkter för din del är.
- känner mig låg
- Har stark oro för min dotter
- alltid trött, kan inte vila mig pigg
- saknar den lust till saker som brukat tycka om att göra
- Orkar inte gå på promenad trots att detta är något jag tycker mycket om i vanliga fall
- känner oro för att gå tillbaka till arbetet/känner oro för att inte klara fokusera tillräckligt på arbetet
- kan inte fokusera på läsning trots att jag vill
- känner inte ens glädje över att solen skiner
Du får ta mig för den jag är nu Varafrisk, ovan punkter är sådana jag tycker mig ha läst mig till i din tråd. När jag tittar igenom dem så tänker jag att du bör testas för depression också, är det gjort? Har jag fel så säg det bara, vill bara väl och hjälpa dig på traven med beskrivningen. Den är så viktig! Att du kan konkretisera och exemplifiera när du pratar med dem du behöver prata med. Att du söker dig till Företagshälsovården tycker jag låter som en utmärkt idé.
Jag håller på dig! Kämpa lite till nu så du får träffa en läkare som lyssnar på dig! Du måste det - för din skull. Det är din tur nu att hitta tillbaka till dig, din livsglädje och kraft.

Kram!


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

NU är jag klar med dotterns redovisning till överförmyndarnämnden. Pärmen är påfylld med alla papper, blanketterna ifyllda och påskrivna. På tisdag kör jag och lämnar pärmen till ÖFN. Gött!

Nu ska jag noga varje månad fylla i det nya elektroniska systemet så att jag nästa år kan trycka på en knapp ”Skapa årsräkning”. Alla fakturor och kvitton ska fotograferas och bifogas som bilagor i systemet. Men för att orka med det krävs det att jag gör det varje månad när jag betalar hennes räkningar.

Wish me luck! Det hade varit så otroligt skönt att slippa det här åskmolnet hängande över mig i januari-februari vartenda jävla år.

Nu ska jag gå en långrunda med lillprinsen 🐩 Det är soligt ute idag 😎

Kram 🐘


skrev Sattva i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Varafrisk Ja du kämpar verkligen! Försök att hålla dig på en armlängds avstånd mentalt till dem som påverkar ditt sinne. Så att du förblir klok i dina möten.

Att inte få prata om din dotter låter helt absurt. Hos oss pratar vi om vad som helst. Ibland blir det fel. Någon som försöker bli gravid blir ledsen över bebisprat. Någon som har det tufft ekonomiskt tappar hakan åt den mer bemedlade personens resor etc...Så är ju livet. Vi har olika liv och olika utgångspunkter och förutsättningar. Jag fattar inte riktigt varför just du inte får prata om ditt liv?

Ang dina symtom. Bra ide att skriva en konkret lista. Utmattningssyndrom är ju mycket att värdera pat symtom, svårt att mäta objektivt. Vi använder bla KEDS (Karolinska Exhaustion Disorder Scale). Subjektiv skattningsskala för stressrelaterade utmattningssymtom. Mäter olika vanliga symtom vid utmattning.

Har lite bråttom, hinner inte skriva mer just nu. 🌸🍃🌸


skrev Källarmannen i Kaffestugan

God förmiddag på Er. Solsken och blå himmel, och snart är all snö borta 🙏 Idag skapar vi dopamin med hjälp av solen, istället för med enheter 💪 Ha en underbar helg.


skrev Lora i Promillebikt

Varför inte skriva en bok om din resa? Du skriver ju på ett sätt som lockar till läsning. Man kan ju lägga in lite fiktivt med om man vill göra saker lite mer åt något håll 🤠


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

Glömde skriva….att oavsett flyktkänslan finns det ingen tanke på att dricka alkohol. Känner inget sug och jag vill absolut inte dricka!Mina 392 nyktra dagar vårdar jag ömt och även mitt tillfrisknande i nykterheten🙏🏻❤️


skrev User37399 i Vad ska jag ta mig till?

@bumblebee
Jag tror inte att du ska utsätta dig för sådana situationer- inte delta i dem tillsammans med din man.
Vad är det som gör att du kör dit honom efter att han druckit fyra öl?

Jag slutade att följa med på middagar etc, vägrade sitta där och se hur min man söp.
Och även i mitt fall uppmärksammades mitt mående någonstans i dimman men den sk omsorgen upplevde jag bara som äcklig.


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

Var h min terapeut igår vilket kändes så skönt! Hon får mig tillbaka på banan…att inte tappa bort mig helt och hållet. Dvs att inte tappa min värdighet, min styrka och den kloka kvinna som jag faktiskt är. Det är ju lätt att tappa bort sig när man inte blir lyssnad på….när man inte beräknas kunna bedöma sin egen förmåga att orka jobba. När jag pratar m en rehabkoordinator som inte speglar mig utan har en neutral ton. Likaså min chef …som inte heller speglar mig utan all min trötthet beror på mitt privata inte ngt på min arbetsplats där jag inte riktigt kan känna sammanhang. Jag förstår på riktigt inte hur jag ska orka….och jag vet inte hur jag ska orka möta chefen igen. Det var otroligt kränkande hur hon bemötte mig i onsdags. Hur kan hon säga att jag inte får prata om min dotter??? Andra pratar om barn och barnbarn. Det visas bilder hejvilt på barnbarn som gör diverse olika saker..finns det bara plats för det positiva?

Vad jag tänker göra är att skriva en lista med punkter på vilka hinder jag stöter på i min vardag pga min trötthet. Jag ska fråga chefen om jag kan få kontakt med läkaren inom företagshälsovården. Hursomhelst kan jag ringa själv ett samtal dit. Kolla m övriga vårdcentraler (en privat och en till inom regionen) huruvida man får träffa läkare fysiskt el ej. Ska även prata med det fackliga ombudet, berätta och höra vad jag kan få för hjälp. Vill inte utsätta mig för ett sådant samtal m chefen igen där jag blir Varafrisk 10 år…..

Det som är så svårt att acceptera är att jag hittar ingen gnista inom mig…det känns som om jag vill fly. Igår grät jag hejdlöst för det är en sådan sorg att min dotter mår så dåligt igen. Nu kommer det ta tid igen innan hon får pengar pga att det tog tid innan hennes sjuksköterska på vuxenpsykiatrin svarade och ytterligare tid in hon fick träffa läkare. Han skrev intyg som min dotter skickade t arbetsgivaren som förmodligen inte anmält t försäkringskassan för det är ju först då som hon kan ansöka om sjukpenning. När jag ansökte om pengar h försäkringskassan tog det drygt två veckor innan jag fick pengar. Så dottern kommer förmodligen behöva gå t soc för den här gången kan vi inte hjälpa henne m pengar.

Solen skiner men den stressar mig snarare än ger mig ro. För jag känner att jag behöver gå ut….

Kram☀️🌺


skrev Flarran i Promillebikt

Har nu druckit varm choklad och känner mig mätt och glad. Har inget alkoholsug idag heller och det är man då tacksam för. Nu när det är lördag tänkte jag festa till det hela med lite kokkaffe som jag har satt igång med. För nån liten last ska man väl kunna kosta på sig om det inte går helt till överdrift liksom. Rock n Roll i hörlurarna snurrar nu på och det ser ut att bli en fin dag fast orkar nog inte gå utanför dörren idag för jag var ju ute en hel del i butiker och sånt igår, så det sociala KBT-andet fick man väl sig tillgodosett igår kanske.

Köpte en skrivare och ska väl läsa på lite om den och se om man får igång det hela till ens gamla kontorsdator. Har ju samlat på mig lite diverse psykologiskt vettig information som väl borde göra sig bäst i en pärm så att det är lätt att ta fram och läsa i pappersform också. Har samlat på mig en hel del nyttigheter om livskunskap inom olika områden för att ha som verktyg för att lite lättare kunna bemästra spontant ologiskt alkoholsug som kan uppkomma ibland fast man nu varit helt nykter i drygt tre månader och tre veckor. Såg att detta eminenta forum ska ha uppdatering och sånt där under kommande vecka.

Då det säkert inte går att skriva av sig på ett tag så skadar det väl inte att då ha lite vettig läsning tillhanda med en del texter som passar den nivå som man befinner sig på i nuvarande läge tänker jag. Kommer nog även att lyssna på lite poddar för att få lite tips som man kanske har missat. Det är nog alltid bra att förkovra sig inom det för mig rätt så nya området i att inte försöka bemästra alla knepiga tankar och känslor med att tanklöst rusa iväg och inhandla onyttiga prylar för att fly in i alkoholdimma som man har gjort i så himla många år. Förresten @vår2022 kul att du tittade in och skrev tidigare idag.

Ha det gott!