Senaste kommentarerna i forumet

@Denlillamänniskan Jag försökte dricka måttligt i många år och misslyckades ständigt. Så den tanken har jag prövat och förkastat. Numera mår jag så bra att jag inte tycker att ett glas vin kan uppväga det. Och absolut inte värt risken. Man kan ändå inte må bättre än bra. Vet inte om det är begripligt.
❤️😀

@Lonely Man ok, låter som ett vettigt alternativ.👍

Jag är en funderare som går och funderar på saker hela tiden och det är oerhört tärande. Jag har försökt lova mig att inte "måla fan på väggen" och inte alltid tro det värsta men det är svårt. Tack för omtanken om min son.

Obegripligt formulerat, jag gissar att ni vill säga att det "inte kommer att gå att använda" alkoholhjalpen.se?

I början av nästa vecka kommer vi att genomföra en stor uppdatering av Alkoholhjälpen. Arbetet startar efter lunch måndagen 19/2 och kommer att pågå under några dagar. Under viss tid så kommer det inte att gå att använda Alkoholhjälpen. Om du har frågor under tiden så går det alltid att kontakta oss på kontakt@alkoholhjalpen.se eller via linjen 020-844448.

Användare kan även kommentera eller ställa frågor här i forumet innan, under och efter uppdateringen

@TessanTuss @hoppfull2024 Tack för att ni försökt förklara. Jag undrade hur andra tänkte, eftersom jag märker att det liksom blir "blankt i huvudet" när man tänker på att dricka "lite grann". Har ju läst ett antal beskrivningar genom åren hur många tror att; Nu, när jag varit nykter X antal dagar/veckor/månader, så kan jag nog dricka måttligt. Sedan provas det, och det brukar sluta med För Mycket, För Ofta och Vid fel tillfälle. Jag har alltid undrat; Men vänta nu, den här människan verkar ju klok och förståndig, hur gick det här till? Vad hände? När jag nu själv varit nykter några veckor, så börjar det även hos mig dyka upp idéer om att DET KANSKE GÅR!! Men när jag sedan försöker analysera varför det skulle gå så himla bra, så är det just blankt i huvudet. Det finns ingen substans i de tankarna. De är som knäppa infall. Var det så för er??

Jag har också läst gånger då Återfallet långsamt har byggts upp. De som har varit nyktra länge, brukar känna igen symtomen så snabbt, att den som närmar sig återfallet inte ens hunnit märka det själv. Är det så det går till? Att man liksom långsamt och lömskt mjukar upp sin önskan att inte dricka så att det sedan sker nästan automatiskt?

Jag skrev att ta beslutet att sluta dricka var som att gå över en liten garnbit som låg på vägen. En liten obetydlig och mjuk gräns som bara passerades. Sen bestämde jag mig för att om jag börjar dricka igen, så får det bli rejält på en gång. Inte två små oskyldiga glas (Det gick ju bra det här, jag kan dricka måttligt). Jag har kanske tur att jag inte har en massa AW, tjejmiddagar och resor för mig. De mesta av mitt sociala liv sker med nyktra aktiviteter, tursamt nog.
Men jag märker ju att jag ändå kan drabbas av tanken; Ett glas skulle ju sitta fint. Det är då det är skönt att rätta sig själv; En Box var det ju! Och då känns det så absurt så att jag avstår. Har aldrig klarat att dricka en box.... som tur är.

Så, det var en hel del tankar. Undrar hur de som bestämt en tid typ en månad, tre månader eller var det nu kan vara, avslutar sin nyktra period. Är det någon av er som bestämt sig för att hålla upp en period som har funderat på hur det ska se ut att börja dricka alkohol igen? Blir det fullt ställ, varannan vatten, bara på helger, max tre glas eller finns det någon annan tanke? För egen del har jag redan provat alla fina sätt att hålla konsumtionen städad. Det var ett fasligt räknande och förhandlande med mig själv. Det var helt meningslöst, som jag ser det. Bara ett bevis på att jag hade ett knepigt förhållande till alkohol. Men visst finns drömmen där; att jag hux flux dricker lagom mycket utan någon som helst ansträngning. Blir inte klok på det här. Ursäkta ett långt och babbligt inlägg!

Tack fina @vår2022 ❤️
Jag tror det är precis så! När jag höll på att processa mitt medberoende till min mamma skedde samma sak! Jag blev totalt utpumpad av energi och kände att ”nu går jag in i väggen!”

Det är nog så det fungerar, det tar jättemycket energi att ta sig igenom olika processer, vissa mer än andra beroende på hur jobbiga dom varit. Min barndoms alla trauman var också fruktansvärt att ta sig igenom, som att se en läskig film, pyttelite i taget för jag viste inte vad som skulle hända så jag vågade inte mer än lite, lite i taget. Jag var tillslut helt beredd och lät resten öppna sig, det absolut värsta var jag beredd att se, rädslan avtog lite, lite för varje steg i processen och jag viste varför jag utsatte mig för det och en av anledningarna var att få slippa skulden och skammen jag hade lagt på mig själv. Jag förstod varför jag hade gjort så konstiga saker, man kan agera så när man blivit utsatt för det jag har blivit och det är inte mitt fel, att bara komma till insikten att det inte var mitt fel var en sådan befrielse, tårarna bara rann och rann! För mig har det varit jätteviktigt att ta reda på vad som hände för att kunna komma vidare och inte längre lägga skulden och skammen på mig själv. Jag har enormt mycket att jobba på som är kvar av den dåliga självkänslan otryggheten från barndomen skapade i mig men jag kommer framåt.

Precis som du säger så känns det som jag backar lite när jag är i en jobbig process eftersom den kräver enormt med energi. Men jag har också lärt mig att jag brukar känna att det är otroligt skönt när jag kommit ur den och att jag då känner mig starkare.
Som en muskel, den går sönder lite varje gång man tränar den men så blir den starkare sen❤️🙏

@Andrahalvlek Tack🙏 Jag tar verkligen åt mig av dina tips, nu är det paus som gäller, komma ikapp, stanna hamsterhjulet för att starta det långsamt❤️

@Smillans Vad glad jag är för din skull att det funkar bra för dig🙏❤️

Jag tror jag kommit fram till mitt största problem. Jag har under senaste året bland annat grävt för att förstå vad min dåliga självkänsla kommer ifrån. Så jag vet grundproblemet som orsakade ätstörningar som sedan gick vidare med alkoholberoende, ofta i kombination med ätstörningen. I perioder har jag varit kvitt ätstörningen men alltid fallit tillbaka. Precis som med alkoholen har jag kunnat ha den bara på helger ibland och ibland har den varit borta helt och ibland spillt över på alla dagar i veckan. Ätstörningen och beroendet är väldigt lika och båda är en flykt från känslor. Nu har jag haft ett återfall i ätstörningen sedan i höstas, det är en skammens sjukdom precis som alkoholen och det är en förnekelsens sjukdom precis som alkoholen. Jag har bara använt den på helgerna för att kunna hetsäta skräpmat, glass, chips och allt jag annars inte tillåter mig.
Jag har försökt ta mig ur det och lovat mig själv att det är sista gången några gånger, andra gånger har jag bara ignorerat det som att jag låtsas att det inte hänt. Men den senaste tiden har osäkerheten kring mig själv växt sig större och större. Min självkänsla har spolats ner lite i taget och jag har blivit bitter, negativ, irriterad på allt och alla och inte velat se folk som känner mig väl i ögonen, tänk om dom ser! Precis som med alkoholen! Idag räcker det! Jag mådde så bra det året jag var utan ätstörningen, jag blev av med den inte långt efter jag slutade dricka alkohol sen kom den tillbaka när jag slutade med nikotinet. Nu vill jag bli av med den igen! Jag ser det som ett återfall! Det är samma som med alkoholen att man kan falla många gånger och att det kan vara en del av processen! Nu vill jag ha min självkänsla tillbaka, nu vill jag ta makten över mitt liv igen! 🙏

Bra jobbat!
Men usch att gå o vänta - så kan du o kidsen inte leva …
Har själv upplevt det.
Har barnen erbjudits hjälp?

@Snödroppen @Självomhändertagande Ett första samtal är gjort, det känns mest dränerande just nu, grät mig igenom hela samtalet. Men nu har jag gjort något annorlunda för min egen skull i alla fall, i väntan på hans nästa fylla.

@hoppfull2024 Tack för dina tankar! Visst är det olika för var och en! Toppen med detta forum där vi kan dela erfarenheter, känslor, tuffa perioder o glädje! Tack!

@Denlillamänniskan hej, tänkte dela med mig lite om hur jag tänker kring att kunna dricka måttligt. Jag tror att var och en får prova sig fram till det själv, ingen kan gå någon annans väg. Nästan alla jag mött på min resa mot nykterhet, oavsett var man befinner sig på spektrumet från riskbruk till beroende, har haft en önskan att kunna dricka socialt framförallt i början. Få klarar det och det enda jag vet är att jag klarar det definitivt inte och jag har accepterat det till slut, även om det tog lång tid och många återfall som jag gärna varit utan. Jag tror att en del som är riskbrukare kan klara det, men det kräver ett stort mått av självdisciplin. Jag vet att när jag läste Beroendepsykologi vid Göteborgs universitet för några år sedan bedrevs det forskningsstudier med nya mediciner som gjorde att riskbrukare kunde stoppa sitt intag efter X antal glas, vilket gett positiva resultat. Själv tillhör jag de som är beroende men tycker det är skönt att vara nykter och jag vet hur det skulle se ut och sluta om jag skulle dricka. Men vi är ju alla olika och på olika destinationer på nykterhetsresan. Visst kan jag ha sug ibland och att läsa på forumet och ta del av framförallt de som har längre nykterhet men även de som har det tufft eller tagit återfall har hjälpt mig mycket i svåra perioder. För när man tar bort alkoholen kommer ju det andra ikapp en i livet och där tycker jag att det finns mycket kloka tankar från de med längre nykterhet som arbetat med sig själva.
Hoppas mitt inlägg kan ge dig något litet som kan knyta an till din önskan om tankar kring måttligt drickande. 😊

@Polerad tack för att du delar med dig! Det är skönt att kunna läsa om sånt här när det inte är så lätt att prata om.
Jag ska definitivt läsa på gällande alkohol och kroppen, tack för tipset!

Har varit inne på Lifering ett par gånger. Känns bättre än AA inget prat om Gud eller högre makt samt inget 12 stegsprogram.

@Denlillamänniskan Det var just att alla andra (tror man) kan dricka lagom. Jag tyckte det var mysigt m vin till maten,AW m vänner och en drink på stan.
Det kändes lyxigt och att jag var värd det. Tänkte att mitt nyktra liv var lite onödigt präktigt… Men istället för mys o lyx blev vinet till förnedring o självförakt!
Tänkte att nästa gång ska det bli kontrollerat…. Ville ju vara som alla andra….
Men bara jag känner min ångest. Den vill jag INTE ha tillbaka! Livet blir, för mej, mycket enklare, mysigare och lyxigare när jag är nykter.

Lite svårt att förklara ….,

@TessanTuss Det låter som att det inte gick så bra för dig att dricka lite lagom. Fint att du kommer tillbaka och tar nya tag. Det är bra att ta del av andras erfarenheter, men jag undrar fortfarande; Hur tänkte du när du bröt din 2 år långa nykterhet? Vad var det som gjorde att du valde att försöka dricka igen? Det var de tankarna jag var nyfiken på!!

@Denlillamänniskan Jag höll upp helt i ca 2 år och det kändes helt ok! Pigg o glad, kunde alltid köra bil !
Tänkte som du, jag kan väl dricka ”lagom” som alla andra….. Ibland gick det, men oftast inte… Kom igång efter två glas, sedan fanns inget stopp! Tappade bort mej, minns inte hur jag kom hem, vilja jag träffat eller vad jag sagt…, HEMSKT!!!! Inte en gång… flera helger i månaden . Tyckte att kunde unna mej…Nu har jag just startat mitt nyktra liv! DET ska jag unna mej!!! Så mycket mer värt. Jag/du/vi är värda att må bra!
Känner ändå att det kommer bli svårt att förklara för andra. Tänker att jag säger att jag har en vit period, då blir det inte så ”dramatiskt” för omgivningen!
För mej funkar det inte att dricka lagom ! Har försökt o trott det så många gånger!

Lycka till 🤗

@tavelram Härligt att du hittat hit till AH, här finns mycket hjälp och stöd! Personligen hade jag haft svårt att hålla mig nykter utan AH. Det hjälper att skriva av sig och läsa om andras erfarenheter, men framför allt att få konkret stöd när man behöver det. Precis som @Denlillamänniskan skriver är vi många som är lite äldre här och har många år bakom oss med missbruk av alkohol. Det låter som att du har ett uttalat riskdrickande om du inte redan är fast i ett beroende.

Utav egen erfarenhet vet jag hur lätt det är att fastna och hur svårt det är ta sig ur missbruket. Rätt som det är sitter man där utan egentligen ha en aning om hur man hamnade där. För mig var det helt nödvändigt att rensa ut all alkohol som fanns hemma och framför allt att undvika alla miljöer där det alkohol fanns tillgängligt. För mig inbegrep det även socialt umgänge där det fanns alkohol eller där det förväntades att man skulle dricka.

Jag gjorde också en plus/minus-lista, och för mig var det väldigt tydligt vad alkoholen kostade mig på alla plan. När abstinensen satte in tänkte jag på hur fruktansvärt jobbigt det var att vakna med ångest mitt i natten och hur brutala bakfyllorna kunde vara.

Läs på om hur alkoholen påverkar kroppen och hjärnan. Det är inte alltid så behagligt att inse hur man misshandlat sig själv, men det är klart motiverande. Lycka till och glöm inte att vara aktiv här på AH.

@gladpålåtsas
Jag har tagit hjälp av psykolog på nätet. Inte för mitt tidigare medberoende, men ändå som en konsekvens ur det tidigare medberoendet. Jag sökte faktiskt hjälp hur jag skulle tänka kring en relation när jag var redo att träffa en man.
Tidigare har jag alltid blivit vald. Och den här gången ville jag välja.
Hon jag pratade med var underbar. Genom Mindler. Det finns en lista över kompetenser.
Lycka till!

@Denlillamänniskan Tack för svaret. Det känns väldigt skönt att kunna skriva av sig. Mitt största problem är inte hur jag är när jag är full. Det har nog varit hur jag beter mig när jag är bakis. Missat viktiga födelsedagar, saker jag lovat att göra blir inte gjorda osv för att jag ligger vrider mig i soffan och därefter skyller på att ”jag blev visst magsjuk från maten” eller ”jag har feber”. Men ska försöka att strunta i alla andras åsikter och köra på det jag vet är bra för mig!

@tavelram Du är ung, du är klarsynt och jag tror det är bra om du tar dina upplevda problem på allvar. Kör en nykter period och träna på alternativ till att dricka alkohol. Andra aktiviteter, annat sällskap och/eller alkoholfria alternativ. Skit i de du har omkring dig och deras åsikter. Det är ditt liv och du ska nog "köra din grej". Du är välkommen här, där vi ofta är mycket äldre och har erfarenhet av både överdrivet drickande, dess följder och hur man vänder sitt liv till det bättre! Skriv dina tankar, det brukar kännas klarare och bättre än att gå och grunna för sig själv.

Beslut taget;
På med kläder, ta ryggsäcken och gå och handla youghurt, mjölk och grädde på gårdsbutiken här i min nära landsbygd. Sen blir det trevlig middag, blommor och ev. Odd Bird. Kanske lite hemmaspa också?
Det blir bra.

Hej allesammans, hittade in här idag och såg många fina inlägg. Jag undrar om ni har tips på hur jag ska bemöta mina vänner med mera.

Jag är 30 år. Har en blandning av personer omkring mig. Vissa som kan vara ute på AW till 01 på vardagar och ännu senare på helger och de andra personerna som inte följer med lika ofta och som säger tack och godnatt senast kl 20.

Kan dricka i sällskap 2 ggr/vecka och annars dricker jag någon/några öl på kvällen när jag är hemma.

Om jag dricker mer än 2 glas så kan jag inte längre stoppa mig själv. Blir alltid jättefull och vaknar med grov ångest som kan vara i dagar efter. Däremot blir jag aldrig sluddrig, brukar (för det mesta) minnas allt som sagts, är alltid center of the party och de jag umgås med tycker att det är väldigt roligt att ”gå ut och ta en öl med mig”, sen blir det såklart aldrig 1 öl.. Och jag är så trött på att vakna bakis, inte kunna kissa först än sent på kvällen för att jag har noll vätska kvar i kroppen och en slöja av ångest som hänger över mig.

Mitt problem är att ingen jag känner förstår mig när jag flertalet gånger försökt ta upp att alkohol är ett problem för mig.
Det är som att ingen tror på mig, jag får svar som ”jaha, jag märkte inte att du ens var så full! Du sluddrade eller vinglade inte ens”. ”Man märker inte att du är full, du är bara snäll och glad”
Vilket får mig att känna att ingen tar mig på allvar.

Idag har jag inte druckit alkohol på 4 dagar. Har utsättningssymptom som frossa, svettningar, likgiltighet i kombination med gråtattacker och ångest.

Känner mig rätt ensam i detta och har svårt att få någon på min sida. Dem jag känner som också festar långt in på kvällen, de är motsträviga och direkt bara förnekar att jag har ett problem då jag aldrig gör något dumt eller skämmer ut mig. Den andra delen av personerna verkar tycka att ”det väl bara att dricka något glas till middag istället, det är väl inte så svårt”.

Har ni några tips på hur jag ska klara av att stå emot både alkohol och de runt mig som inte förstår att det är ett problem för mig?

@ann74 Al-Anon är inte knuten till någon religion eller religiös grupp. Det kan se väldigt olika ut i olika grupper inom Al-anon, men ordet Gud kan förekomma, men det är då fritt att tolka hur man själv vill. Det kan vara så olika hur man känner inför det och hur hur man upplever den typen av stöd. Kanske kan det vara en idé att kontakta den lokala gruppen eller testa gå på ett möte och ser hur de ser på det och känna efter hur du upplever det? Vad tänker du om det?

Tack för ditt meddelande, Amanda! Har förstått att Odd Bird är bra, då det nämnts många gånger på forumet.
Det där med att prova alkoholfritt är en tanke jag har, för att lättare kunna ta en bra middag utan att sakna vin eller bubbel. Inget som jag egentligen vill dricka regelbundet, utan för att känna till några bra alkoholfria alternativ innan det "gäller på riktigt".

Fick idag ett anfall av meningslöshet och ensamhet några timmar på morgonen. Har haft smärre motgångar (typ lyxproblemnivå) och idag bokades en middag av p.g.a sjukdom som jag sett fram emot. Då kändes det så förbannat träligt att manövrera mig genom en ledig dag, utan att ha något direkt att se fram emot. Såna här dagar kommer ju att komma framöver också, tänker jag mig. Sånt är livet. Har lärt mig att bara låta känslan vara och acceptera.

Såklart for det genom huvudet att jag ju lika gärna kunde laga något gott till mig själv, köpa blommor och vin. Så har jag gjort många gånger förr när jag är ledig och inte har något socialt inbokat. Som ensamboende brukade jag tycka att det är fint att göra sig en trevlig middag på egen hand. Inget konstigt med det.

Men nu är det ju inte riktigt som det brukade vara för några år sedan. Då hade jag inga problem med lagomdrickande vid adekvat valda tillfällen. Efter min katastrofrelation med exmannen så hade jag lagt mig till med helt andra dryckesmönster då jag hängde med i hans livsstil i några år. Alkoholen fick en alldeles för stor plats i livet, och så vill jag inte ha det.

Hur pass beroende jag är vet jag inte. Vet bara att jag inte trivdes med den alkoholkonsumtion jag hade. Tyckte inte om att det blev en vana att dricka vin så fort jag var ledig. Kändes som att jag tappat heder och ära. Den har jag börjat få tillbaka nu.

@Amanda L och ni andra på forum! Ni får gärna dela med er hur era tankar går när ni undrat/undrar om det kanske går att "dricka lite lagom, som folk gör mest". Vore fint att ta del av.

Önskar er en bra dag!