Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Jag väcker ett enormt mersug om jag äter glass, choklad och bakverk. Det är tusen gånger lättare att låta bli helt än att äta lite. Missbrukstendenserna är solklara. Så ytterst glest får det bli mellan undantagen.

Kram 🐘

@Geggan Tack för hejarop 🤩 Min plan är också att hålla efter framåt, för det är tufft att gå ner flera tiotals kilo på ett bräde.

Kram 🐘

Tack! Och idag den fina siffran 100 dagar. :)

Mäkta imponerad, så bra jobbat!
Jag kör ätfönster när jag behöver ”skärpa mig”, nu är det skärpningvecla- och jag kör fasta fram till middag en dag, nästa dag fasta fram till lunch- i nån lite knasig oregelbundenhet. Men det funkar rätt så bra! Måste bara gå ner ett par kilo så att jag kan väga mig _(Som att städa innan städerskan kommer.)
Äter - när jag inte skärper mig alls- alldeles för mycket sött, glass och choklad, bulle och på helgen- rostat bröd med ost och marmelad. Jag har dock en liten fördel och det är att jag just inte blir hungrig så lätt. Kan enkelt gå en dag på kaffe och yoghurt så fasta funkar ganska bra på ett naturligt sätt.
Julen var dock en hemsk överdrift av ALLT som kom i min väg så nu känner jag mig allmänt klossig, och kör på med mina fönster några veckor.
Kram 🤗

Ja, det är ju väldigt intressant denhär temat med jämnvikt och att ladda av. Jag kan utan att tveka säga att alkoholen för mig är avladdad så till vida att jag inte reflekterar över om andra dricker, att jag aldrig längtar efter ett glas, eller ens tänker på det inför tex en middag.
Ev viktig del i den processen har varit att verkligen förstå skillnaden mellan mig och ”alla andra”. Jag ägnade mycket tid i början åt att snirkla mig runt resonemang och tankar som handlade om det. Kanske att jag skulle kunna dricka lagom efter en tids uppehåll. Jag har ju sällan modererat eller ”räknat enheter”, mest druckit på och skött allt omkring mig samtidigt.
När det verkligen gick upp för mig att jag faktiskt är en person som inte kan dricka. Så blev det enklare att inte vilja.
Men det jag däremot aldrig tycks bli klar med är den där jämvikten? Begär och stillhet- roligheter och allvar. Jag stannar med stigande ålder allt oftare just i någon sorts ”intighet” - kanske är det mitten, eller åtminstone ett tillstånd av att varken veta eller vara säker. Det är ett tillstånd jag hade haft väldigt svårt att parera som ung, och nog rent omöjligt att vara i när man dricker- eftersom drickande i sig är att kasta sig över till ena eller andra strandkanten- en mycket bedräglig säkerhet, trygghet.
Det finns nog många som tycker att det är skönt att kika in på forumet en gång om året och minnas hur det var. Men mitt liv är i nån sorts rörelse och även om alkoholen som sådan inte kan skada mig eller ens nå mig längre. Så fortgår ju- eller snarare fortsätter nykterheten genom nya faser och utmaningar- utan att ha med promille att göra.
Lite snurrigt låter det kanske men jag behöver ju inte skärpa mig så mycket med stringensen- eftersom jag är spiknykter för jämnan! 😆 kram

Hejsan i Kaffestugan!
Tänkte bara titta in och säg hej till dig Natalia. Jag har aldrig blivit en kaffedrickare. Inte mycket till tedrickare heller faktiskt, fast det händer ibland och då tar jag gärna rostat bröd med smör på. Minns när jag var liten och vi inte hade någon brödrost och att morsan brukade värma brödskivorna direkt på största spisplattan och det funkade det med. Min mor sade att hon som ung varit en tedrickare och först började med vanligt svart kokkaffe utan socker då hon träffade min far liksom.

När jag var en grabb på kanske tre- fyra år, då gillade jag kaffe med socker och mjölk i faktiskt. Men så en dag fick min mor höra av en granne att man inte skulle ge kaffe till små barn i onödan. Sen så fick jag inget kaffe på flera år. Men en dag så fick jag frågan om jag ville ha en kopp, men då var jag inte intresserad längre och sen blev det aldrig att jag började dricka kaffe vilket väl kanske ändå var bra då det ju är en massa koffein i liksom som väl verkar lite stressande på mig.

Det bästa på morgonen om man vill komma igång är att öppna fönstret och ta några djupa andetag har jag nyligen så här som ny-nykter faktiskt kommit på. Men jag gillar att ta mig en kopp med varm choklad på morgonen till limpmackor vilket jag har gjort tidigare idag. Kommer ihåg att min mor berättade om när hon var ung och bekant med en äldre finare dam och morsan ville bjuda på kaffe en gång. Då tackade damen ifråga nej, men hon tog gärna en kopp med silverte. Min mor visste inte alls vad hon menade, men det var visst bara kokt varmt vatten, så alla har väl sina rutiner.

Nog kan jag ta en kopp kaffe om det bjuds men då tar jag gärna någon pepparkaka till. Men det är rätt sällan som jag dricker kaffe som sagt. Det var nog en sex år sen nu. När ja arbetade på kontor så var det mycket kaffedrickande inom personalen, men jag hade löst det hela genom att ha en flaska med vanlig svartvinbärssaft stående i deras kyl, då kunde man ju ändå sitta med vid kaffebordet. Det var lite lustigt faktisk då det visade sig att fler gillade saft och gärna ville få en liten skvätt då och då. Tror själv att jag nu tar mig lite alkoholfri äppelcider faktiskt.
Ha det gott kompis!

Hallå i stugan

Verkar som vi alla är i behov av sömn och återhämtning just nu. Min sena kväll blev inte utan enheter igår och det är förstås aldrig positivt för återhämtning. Men så blev det. Jag har åter besvär med att jag tänker mig ett lite längre uppehåll och precis som alla andra gånger jag tänkt så triggar det mig att passa på. Det är inte bra. Det skapar en vilja till vin trots att jag egentligen inte har ett sug. Och just nu är det knappt så jag vill skriva att jag ska låta bli enheter ikväll utan att jag är rädd att det ska väcka en triggade tanke.

Önskar en fin dag och så hoppas vi på god sömn sen inatt.

Kram ❤

@Flarran Det lät som en riktigt genomkörare fysiskt idag! När det gäller jobbiga tankar så tror jag att det funkar lite såhär;
Man känner en obehaglig känsla. Genast är tanken där och ska analysera känslan. Det gör att den börjar leva sitt eget livet eftersom det blir "följdkänslor". Den sortens känslor leder lätt till nya tankar; att man är bristfällig. Att man mår dåligt för att man själv är då dum i huvudet/ ful/ töntig..... Så är man inne i snurren!

Jag försöker ta tag i den första känsloimpulsen. Bara vara där och nyfiket observera och andas lugnt. På så vis kan jag (klart jag tränat på det, för det är svårt att bryta ett invant känslo-tanke spår) bara låta det flyta förbi och i bästa fall till och med vända till en mer trösterik och snäll känsla. Jag har också varit sådan att jag bemästrar dåliga känslo/tankemönster genom att göra något duktigt som att städa eller göra annan nytta. Det har tyvärr inte hjälpt med duktighet mot misstanken att man kanske är knäpp och värdlös. Inte för mig. Men när jag nu har lärt mig att hejda den negativa speldosan, så har jag också kommit loss från duktighetskomplexet. Vad du vill komma loss ifrån vet du bättre än jag.

Uppenbart är att det är omöjligt att komma åt negativa tanke/känslomönster om svaret är att dricka alkohol. Eller om man är bakis. Oavsett om man dricker för att muntra upp sig/ döva eller belöna sig. Det är helt fel väg att gå, men det vet vi ju!!

Fortsätt framåt, Flarran. Jag tultar efter dig, kompis!

@Andrahalvlek grattis! Så himla envis du har varit! Skapade en rimlig metod och höll den. Nu vet du alltid hur du skall göra. Jag har gått upp 1,5 kg så nu stramas det åt! Heja! 🐳😎

Man är nog inte så värdelös som man har trott i alla dessa år som korkad alkoholmissbrukare och väl bara mest gått omkring och tänkt destruktivt och hoppats på att döden snart skulle infinna sig. Har så många gånger tänkt så mörkt att min redan låga energi och rätt svaga livsvilja i det närmaste knappt existerat inom mig. Lite som ett svagt flämtande ljus som knappt har lyst över huvud taget.

Jag har jämfört mig med sådana människor som har varit på en helt annan nivå än jag själv. Men det är inget man ska göra sade nyss en röst inom mig. Du ska utgå ifrån dina egna förutsättningar och bygga upp dig fysiskt och psykiskt på det sätt du klarar av steg för steg och bli lite bättre på allt som du känner att du behöver bli lite bättre på. Fick en ingivelse att börja träna spontant bara för att jag ville det för en stund sen, jag tog fram min handstärkare och körde med den i en minut på var hand.

Det kändes en hel del faktiskt. Men gav även inspiration till att göra en enkel träning där jag använde min köksstol och reste mig upp, och satte mig ned en trettio gånger i följd. Det kändes i både lårmuskler och vader samt fick pulsen att gå upp en del. Det gav även lite extra energi så nu har jag även kört en minut med armstärkaren och böjt ihop denna fjäder en trettio gånger.

Håller jag på så några dagar i följd ett tag så har jag nog snart lite bättre ork och muskler till att få på det där bångstyriga cykeldäcket som jag har brottats med i några dagar. För jag har verkligen lust att få min cykel i bra skick inför våren. Då jag ju alltid tyckt om att cykla då det aldrig har känts som något slags tvång eller ens träning utan bara riktigt kul och givit mig en frihetskänsla som jag verkligen tycker om. Vill cykla som förr då jag ofta åkte två mil om dan bara för skojs skull.

Promenader som alla har tjatat om så länge är väl något jag ska försöka att börja med också inom kort då det ju höjer nivån på min förskräckligt usla kondition. Man får inte mycket muskler av att bara lyfta ett glas eller en burk med öl och kanske vin och sprit så att säga. Men ett steg i taget och fokus på alkoholfrihet är det som är prioriterat och den rutin jag nu följer fast det är svårt stundtals. Kul att du skrev några ord @Denlillamänniskan. Det är nog lite vårkänslor som så sakteliga börjat vakna som du var inne på.

Ha det gott!

@Andrahalvlek Gäller "bara" att ta ut en bra riktning i terrängen då. Finna sin stig

Hemkommen från morgonpromenaden som blev 15 km lång idag.
Det slog mig att hopp och tvivel knappt kan skiljas åt. Tankeväckande. Jag försöker vila i mitten av det snöret. I osäkerheten.

Phil Stutz uttrycker det så här;
Life is Pain, Uncertainty and Hard Work.

För mig är det vackra ord.

@Flarran När det gäller livet så tänker jag ibland; Relax and Enjoy the Ride! Du skriver väldigt fint om hur livet finner en naturlig rytm, oavsett om vi försöker bängla emot.

Visst var det lite vårkänslor i naturen idag!

@Andrahalvlek Bästa sättet att stärka och belöna hjärnan är genom fysisk aktivitet. Då är det också lättare att hålla vikten. Men det var ju ingen nyhet för dig.... Kanske bara ett tillfälle för mig att göra reklam för att hålla igång kroppen. Kommer på mig själv med att spåra in som nån folkuppfostrare i det ämnet. Sorry!

@Andrahalvlek Dra ned på alkoholen, eller sockermyset. Samma sak om man frågar hjärnan. En megaskillnad är dock att mat är ett grundbehov medan alkohol är ett konstlat sådant.

@Denlillamänniskan Helt rätt. Jag tänker på det som en upptrampad stig i skallen. Vi har gått den så ofta att vi nästan kan gå den i sömnen. Nu ska vi gå på andra sidan berget, genom högt gräs och sly. Tro fan att det känns både obekvämt och kanske även lite onödigt. Men tids nog är den nya stigen upptrampad och den andra växer igen. I början gjorde jag tvärtom med mycket. Gick andra vägar, handlade i andra affärer osv. Vände upp och ner på mina vanor och lät dem ramla på plats på ett nytt sätt.

Kram 🐘

PS. Jag har verkligen missbrukat choklad, glass och bakverk sen jag blev nykter. Det är enormt tydligt att det är samma belöningscentrum som triggas. Det är otroligt skönt att slippa sockersuget 😍

@Denlillamänniskan Jag har funderat över periodisk fasta faktiskt. Men jag tror att det räcker bra att räkna kalorier ett tag till. Och med ytterst få undantag. Det svåra är ju inte att gå ner i vikt utan att behålla den nya vikten. Kroppen kämpar för att komma tillbaka till sin högre ”trivselvikt”.

Kram 🐘

Nyktra rutiner behövs vare sig man vill eller ej, sade en liten röst försynt inom mig alldeles nyss. Hade fallit in i ett lite slarvigt beteende som dröjt sig kvar sen man endast var trogen rutinen att dricka alkohol både dag och natt, och lite överallt och i stort sett när som helst. Ja, precis som andra normala människor väl dricker vanligt vatten. Något som jag för övrigt måste komma i gång med rutinmässigt känns det, då jag nu tar mig en en slurk kallt kranvatten som funkar utmärkt faktiskt. Kolsyrat vatten i all ära, men naturligt är nog bäst i alla fall.

Hur som helst, fick lite inspiration igår att syssla med min hobby, som inte är att dansa jazz som det väl sjunges i nån gammal schlager från förr. Nej, men lite nära är det allt eftersom min hobby mer är musikskapande av instrumentala låtar med midi-keyboard, syntar och sånt. Men musiktrollen om man så säger, och här är musiktroll menat i en positiv bemärkelse liksom. Dessa kan ju inte få härja när som helst och hur som helst. Tror till och med att det finns en kul liten visa som handlar om just musiktroll, men i alla fall. Någorlunda ordning och reda måste det allt vara på torpet.

Tänkte på det då jag vaknade klockan nio, en hel timme innan väckarklockan skulle ringa. Vet inte ens varför jag ställde den då jag inte har någon tid att passa, och kom i säng vid en så knasig tid som fyra i morse, på grund av nattsudd med musiksnickrande, tv-tittande och godisätande mitt i natten. Men oj! Börjar man tänka som vanligt folk liksom. Håller man på att nyktra till så här efter tre månader som helt alkoholfri... Mycket märklig upplevelse, tänk kroppen vill tydligen ha vettiga rutiner.

Men så är ju hela vår värld egentligen rätt så rutinstyrd om man tänker efter. Årstider kommer och går, och varje art inom djur och växtriket riket har väl normalt sin speciella plats och utbredningsområde, och jorden går runt sin tänkta axel som ett urverk. Där morgon avlöses med middag, sedan kväll och natt och så håller det på året runt medans vi alla får följa med liksom. Har öppnat fönstret för en liten stund sen och sett lite tidigt solljus och kollat termometern som visade att det var fyra grader varmt. Kändes nästan lite som tidig vår när man nu så här på tisdagsmorgonen även hörde någon fågel kvittra. Tänk såna här tankar fanns inte när man för det mesta gick omkring i alkoholdimman.

Kanske livet inte är så uselt och värdelöst som man har trott i så många år som berusad dysterkvist. Vem vet kanske finns det nån mening med allt som sker. Nu börjar man tänka som det låter i banal dansbandsmusik. Tänk, att man idag redan före klockan tio hade ätit sin frukost med mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar. Som för övrigt var riktigt gott och trevligt faktiskt. Kanske är det som det har sagts, bra med lite goda rutiner, vem vet...

Ha en fin dag!

@Grävling Det var en bra tankemodell med vågor, den tar jag till mig.

Sötsaker har aldrig varit min grej, så det är säkert en av förklaringarna till att jag ser ett utslag på vågen. Tyvärr är det så att jag också har ersatt alkoholen med något annat. I mitt fall är det kaffe. Så fort jag känner suget har jag druckit kaffe, men det har definitivt gått ut över sömnen istället. Det har blivit kopiösa mängder med kaffe, jag har blivit tvungen att ransonera kaffet. Inget kaffe efter kl. 18. Jag har försökt att ta varannan te, men det funkar inte riktigt. Det är som när man försökte med varannan vatten förr i tiden, det ger inte samma effekt! 😂

Tage Danielsson sa att "summan av lasterna är konstant". Det gäller bara att välja lasterna med omsorg.

Tack @Självomhändertagande för alla dina tänkvärda meddelanden och det stöd som du har förmedlat under åren. Och välkommen tillbaka om det blir så i framtiden!

Hej @TheElement och välkommen till Alkoholhjälpen. Här började du en tråd om psykisk ohälsa och omåttligt drickande. Skriv gärna lite mer om dina tankar!

Har senaste 7-10 dagarna känt en oro, något som mest skulle kunna jämföras med den bakfylleångest jag hade förr. En obehagskänsla i magtrakten, ett fladder som påminner om att något är fel, men jag kan inte komma på vad.
Det har förvisso varit rätt mycket på jobb.. misstag har begåtts, och klart det kan spela roll men jag är osäker på om det faktiskt beror på det. Blir inte klok på det.
Har emellanåt tänkt att ett glas vin hade lättat på känslan, men jag vet ju att det är en falsk trygghet som inte hjälper mig ett dugg.
Önskar bara den kunde försvinna.
Vet flera sätt att hantera ångest och oro, jag pratar ju mycket med mina patienter om detta, men skomakarens ungar....
Anstränger mig extra mycket med att inte stressa på jobb, utan ta det lugnt och vara noggrann med allt jag gör, så jag ska slippa behöva fundera på saker när jag kommit hem. Någon gång borde känslan ju avta.

Dag 21-22:

Nu är jag inne i vecka 4. Sömnen varierar, men vissa nätter är riktigt bra. Vikten är ner ett kilo sedan start trots allt snaskande. Jag är fortfarande depressiv och initiativlös, men träning och utevistelse funkar. Inte så konstigt eftersom det är en del av livets goda för mig.

Nu är maken borta på jobb igen och genast blir det lite svårare. Det är ytterligare en ursäkt jag haft för att dricka sex eller sju glas vin innan läggdags. Mitt gamla beteende blir tydliggjort genom mycket reflektion, läsande och skrivande. Att följa vad som händer i kropp och sinne dag för dag är riktigt spännande. Saker kommer i ett annat ljus när man betraktar sig själv som åskådare.

Jag har varit sjukskriven för utmattning. Igen. Jag har äntligen fått hjälp att förstå att jag lever med kronisk PTSD och hur det påverkar mig. Nu stämplar jag och har tagit det ganska lugnt eftersom jag behövt mer tid för återhämtning i motsats till vad Försäkringskassan beslutat. Jätteskönt att släppa Försäkringskassan och den enorma stress de skapar! Nu börjar jag känna mig redo för jobb igen. Har ett jobb på timme på gång som jag tror kan vara riktigt bra. Att få komma ut i jobb och vara "normal" utan att det måste bli måndag till fredag på en gång hoppas jag verkligen på. Sen måste jag också jobba vidare med min hälsa och nykterhet. Att ta hand om mig själv och förstå att PTSD tar energi och att jag behöver mer vila och återhämtning än många andra. Det får jag ju inte av att pimpla vin!

Ska ta en sväng till gymmet på förmiddagen. Snart kommer några sköna lediga dagar i stugan med maken igen. Jag tar en dag i taget.

@Smillans Du har verkligen börjat hitta i dig själv. Jag tror stenhårt på att det är jätteviktigt att våga leta i sig själv efter vad problemet är och du verkar verkligen vara något på spåren i din utveckling framåt! Jättebra boktips, jag har redan lagt till den i min bokhylla. Jag har lyssnat på flera olika böcker som utgår från olika terapiformer och tar med mig lite från allt jag läser, det hjälper mig enormt mycket att komma framåt, att få de där AHA upplevelserna om mitt beteende i olika sammanhang och börja ändra på de som inte gynnar mig som oro till exempel. Går lätt in i katastroftänk och det fullkomligt dränerar mig på energi, när jag kommer ur mitt katastroftänk efter någon dag och vilat upp mig kan jag analysera hur galet det är att jag blir så totalt inne i katastroftänket som i efterhand inte var så farligt, det var bara min tanke som blev en känsla som blev massa tankar och jättejobbiga känslor. Det är inte lätt att ändra det beteendet för det är så verkligt när jag är i det men jag försöker lära mig av varje gång jag hamnat där. ❤️