Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kramar & pepp❣️🙏🏼

Jag har mötts av så mycket snällhet den senaste veckan att jag känner mig bortskämd. Närmare vännerna som bor en bit ifrån men ändå håller nära kontakt och kollar av hur det går.

Vänner som hjälper på alla möjliga sätt. Vänners vänner som erbjuder hjälp. Mina unga vuxna barn som verkligen visar att de nu är (nästan) vuxna och hugger i och är mån om mig.

Sa till en av mina vänner att jag är så himla tacksam för all hjälp och allt stöd, och han svarade: ja men det är ju precis vad du är värd!

Det låter liksom rimligt, men känns ändå så oväntat för mig. Ovant att vara på mottagarsidan.

Varje gång jag kommer in i mitt nya hem känner jag ett lugn. Tankar och känslor kan bubbla upp, men hemmet är lugnt. Långt ifrån klart men ändå trivsamt.

Är fortfarande rädd för att jag ska ångra mig. Men känner ingen ånger. Mer sorg över att det blev som det blev. Och över allt som inte blev.

Läser om högfungerande alkoholism och känner igen det som beskrivs. Men det råder fortfarande stor förvirring i mitt huvud om det verkligen är så? Eller är det som han säger, jag som överdriver och har fel.

Försöker släppa de tankarna eftersom det inte ger något att grubbla vidare runt det. Men tänker också att det väl är så våra medvetanden fungerar: hitta svar på sånt vi inte förstår. Lägger ihop ett och ett som borde bli 2, och inte 7?

Ta hand om er alla medkämpar! Kram 🤗

@ISE Hej! Hur mår du? Skriv gärna en rad så vi vet hur du mår❤️Kram🤗

@Sisyfos Tack🥰 Jag skrev jag lite otydligt…Jag har egentligen inte ont av att vara ensam hemma utan kan tycka att det är skönt. Men nu när jag är sjukskriven så är det en utmaning för mig att vara ensam med mina tankar det gäller då att inte fastna i negativa tankar. Dessutom när jag är så trött som jag är då är det skönt att vara två om ens barn behöver mer stöd. Men jag ser inget problem i det egentligen.

Kram

@snö_flinga Kanske du behöver hjälp av antabus för att få en start så att säga?
Det ska finnas andra piller också som dämpar suget. Ge inte upp utan fortsätt söka hjälp.
Tänk på att du redan efter kort tid kommer att slippa ångesten som själva alkoholen skapar.
Det brukar bli en stor lättnad för de flesta. Värt att kämpa för. ❤️❤️❤️

Känner igen frustrationen i det du skriver @trötter75! Det är väldigt svårt att alls föra en diskussion med någon som är i förnekelse.

Har hamnat i precis samma läge där jag får höra att drickandet är precis samma som att dricka läsk eller äta godis.

Påståendet i sig är ju så dumt att man liksom blir stum. Själv fastnade jag i tanken: hur dum tror du att jag är?!

Nånstans tror jag det här är lite av problemet. Mycket är så ologiskt att hjärnan helt hakar upp sig på detaljerna som: du säger att du bara druckit en öl, men du sluddrar. Hur går det ihop?

När man ständigt fastnar i dessa detaljer är det svårt att få perspektiv och se helheten. Det gör det så mycket svårare att fatta beslut som blir bra för en själv på lång sikt.

Jag tror din fundering på hur du vill ha din framtid är den som är verkligt hjälpsam för dig. Så svårt men samtidigt det enda som verkligen gör skillnad för dig❤️

@Inombords Grattis! Så skönt när det närmar sig tre månader. Nu vet du att du klara det och att allt bara kommer bli bättre!❤️🙏🏻❤️

@Tröttiz tack för pepp. Det är svårt att inte bli arg och förtvivlad.

Grattis till 1 år VaraFrisk och fint att du delar rondellhistorien. Den är så äkta på nåt sätt. Tråkigt att dottern mår sämre igen. Tänk vad olika vi är ändå, jag skulle verkligen älska att vara ensam hemma i några dagar. Ibland undrar jag varför vissa gillar (självvald, begränsad) ensamhet och andra inte. Det verkar vara ungefär 50/50 som känner som jag. Hur som helst, höga det så fint. Kramar

@Ny dag Tittar in och undrar hur det är? Hur mår du? Kram❤️❤️

Jag har varit SÅ trött idag. Sover lite oroligt. Tänker att det beror dels på problem m torra ögon dels på stress/oro för att mycket är otydligt omkring mig.

Har fått förlängd sjukskrivning med 100% tom 18/2 och 50% fr 19/2 tom 20/3. Rehabkoordinatorn hade pratat in det på mitt mobilsvar. Jag kunde inte heller räkna med förlängd sjukskrivning efter det. Men hallå?? Vill inte läkaren träffa mig? Hur vet han/jag att jag orkar jobba 50% den 19/2 och 100%?
Jag får prata m en samordnare som är sjukgymnast samt kanske gått en kurs i vad man ska ge för råd/vilka frågor man ska ställa. Dessutom mår min dotter sämre igen, rädd för att gå in i en depression. Hon sa själv att hon fick kanske börja jobba för tidigt. Och ja så var det med all säkerhet. Det är tufft m psykisk ohälsa för jag måste orka driva mitt egna ärende men även min dotters.

Imorgon åker min man t Sälen kommer hem på söndag. Det är nog tre år senast som han var iväg. Det känns lite jobbigt att han åker iväg nu när jag inte mår bra och inte heller vår dotter. Jag gläds samtidigt med honom för han tycker verkligen om att åka skidor. Tror inte någon har varit borta över natten sedan han var iväg förra gången. Då arbetade jag ju. Det känns lite knepigt men jag ska rå mig själv och försöka så mycket jag kan vara här och nu.

Kramar ❤️

@Rustning Hej! Hur har du det?

@Inombords Tack❤️🤗

@Amanda L Ja…vilket förhandlande🙈 Tror på ett bra år två! Tack❤️🤗

@Polerad Jag hoppas verkligen att det går bra för dig med blodprovet. Det framgår inte av texten, men hur såg Peth ut förra gången? Du behöver såklart inte svara, men du har ju räknat noga på halveringstider och kan gränsvärdena. Den läkare som sist sett dina prover, har väl tänkt sig att du ska klara gränsvärdena utifrån startvärdet, tänker jag.

Att du börjar tänka på att dricka är ju inte så konstigt. Du är orolig och har haft som motivation att inte dricka tills blodprovet är taget. Nu är du snart där, och det undermedvetna säger att; Sådärja Grabben, då var det klart!

Det kanske är klokt att vänta med att ta beslutet när du har provresultatet framför dig. Först då kan du blicka lite framåt. Bra att du håller alkoholtankarna lite på avstånd genom att ta en dag i taget.

Berätta gärna hur det går för dig och hur du känner dig fortsättningsvis. Lufta dina tankar; ibland gör det att saker klarnar för en själv.

Då var första tillfället avklarat. Var på restaurang med väninnan som jag promenerar med varje vecka.
Hon tog en öl till maten, jag tog vatten. Hade redan tidigare berättat att jag inte dricker alkohol just nu för att optimera signalsubstanserna i min hjärna. Berättade om dopaminbalansen under får promenad. Hon säger att jag kan smaka av hennes öl om jag vill.

Utan krångel eller minsta tvekan sade jag nej tack lite avspänt och log. Det var bara lätt och självklart att inte dricka alkohol och det kändes väldigt bra. Riktigt skönt, faktiskt.

Kollade ett till avsnitt av "Lars Lerin på Lofoten" idag, och igen kom det tårar i och med allas berättelser som har att göra med missbruk ...

Blir jag aldrig fri, eller har jag blivit en "vanlig" person som reagerar på det som finns omkring mig? En "normal" reaktion på en destruktiv sak i vårt samhälle? 🤔 Hm. När vet man vad som är vad riktigt.
Denna hjärna alltså.
🌹

Kämpa på alla.
KRAM.💜

Har ätit en god fiskgratäng och fått i mig lite mjölk kollade lite på tv, men det var ingenting som var det minsta intressant eller sevärt idag heller. Så gick tillbaka till detta forum för att skriva, att trots att man väl inte gjort mycket annat än att bara fundera och skriva av sig idag mår helt okej och inte har nåt alkoholsug alls vilket man är tacksam för. Funderade just nu på om man skulle försöka att lägga sig i en vettig tid denna dag som är. Vore ju intressant att se om man kan ta sig utanför dörren i morgon för en promenad. Har ju en soppåse som ska ut ur huset.

Blev direkt lite stressad och fick en lättare släng av ångest när jag skrev orden om att gå ut och gå. Undrar vad detta kan bero på, har man blivit en sån stugsittare. Måste nog börja med att gå utanför dörren bara för att inte sitta still så att man rostar fast liksom. Så här tänkte man då inte för ett år sedan vid den här tiden såg jag när jag tittade i förra årets almanacka som jag först tänkte kasta bort, men nog inte gör då jag nog behöver påminna mig ibland om att det var en ren galenskap att som man då gjorde att hela tiden tillverka tioprocentig mäsk för dagligt vätskeintag. Precis som om det hade varit vanligt kranvatten som man dricker just nu.

När jag ser på saken med nyktra ögon idag så känns det hela ju inte riktigt klokt. Skrev till och med med blyertspenna tiden för när första pluppet från dunken hade hörts i jäsröret veckovis för att då kunna beräkna när brygden ifråga skulle vara klar. Mycket märkligt beteende som man då tydligen var stolt över. Nu har man har inte varit dålig i magen en dag på tre månader och två veckor drygt. Alkoholfrihet har allt sina fördelar har man börjat upptäcka. Dessutom spar man en massa pengar på att inte jämt kuta in på bolaget vilken är en lurig butik som jag dock ännu inte törs gå i närheten av så att man råkar trilla dit igen är känslan faktiskt.

Ha en fin kväll!

@trötter75
Hej. Bra att skriva av sig och diskutera med andra i samma situation. Fortsätt gärna skriva.
Ja, att bli arg löser ju ingenting men det är ju svårt att låta bli det ... Jag har aldrig varit den som hällt ur, så jag vet inte hur den ilskan är före man gör en sådan sak. Jag har dock gjort massa annat i ilskan.

Svårt att säga vad du ska göra, men kanske du kan tänka på att hans beroende är väldigt starkt och finns det alkohol hemma så är det nära till hands att dricka. Att han inte kan kontrollera det. Räcker inte med ett glas, utan man dricker upp allt. Man kan hälla ut hur mycket som helst men det förändrar ju inte läget tänker jag. Risken är dock att man själv börjar må dåligt då man "blandar sig in" i någon annans missbruk och destruktiva leverne. Och att han i sitt missbruk börjar komma på andra sätt att komma åt att dricka i och med att du häller ur. Finns alla möjliga sätt att smyga. En tanke bara.

Och det finns alltid en orsak till att dricka, som din säger för att kunna sova. Men det kunde lika gärna vara för att det blivit dålig bild på tv:n, strid med morsan eller stressigt på jobbet ... Och verkar försöka få dig att "godkänna" hans drickande med att kontra med att godis även minsann är missbruk och lägga fokus på dig då jag läser din text.

Jag har erfarenheten att det inte går att prata förnuft med någon som är aktiv missbrukare, att säga vad den ska göra har inte funkat. Att försöka att inte ge energi till det, för det gynnar ingen - vare sig missbrukaren eller sig själv.
Att inte bli arg eller höja rösten. Men som sagt är det inte det lättaste. Jag vet.

KRAM!!
Sköt om dig.

Fint att höra. Håller med, vad skönt det är med nykter semester och att verkligen få vila. Jag njuter fortfarande av varje nykter helg..

@Källarmannen
Härligt med nyktra dagar, bra gjort! Önskar dig styrka att fortsätta nykter nu när du tagit dig igenomde första dagarna. Kanske bra med en plan för vad du ska unna dig till helgen, som inte är alkohol?

@Varafrisk Jättegrattis och så fantastiskt du jobbat för detta. Älskade beskrivningen av de första dagarna när du besegrade suget i rondellen!
Hoppas att år nummer två blir ett riktigt fint år, på ännu fler sätt!❤️🙏🏻❤️

@has vad skönt att läsa dina reflektioner. ❤️

Hej! @Solana, håller helt med dig, här längtas det också efter sommar och sol. Blir alltid extra mörk i sinnet när det är dåligt med dagsljus. Många har tjatat på mig om att börja promenera mera. Men tycker det är roligare att cykla. Har därför som ett litet projekt att lyckas få på ett bångstyrigt cykeldäck på framhjulet till min gamla hoj. Har som flerårig storkonsument av onyttiga enheter med alkohol om man så säger ännu inte riktigt de krafter som krävs. Men har lite smått med armstärkare börjat att försöka att väcka upp mina otränade muskler som väl mest använts till att öppna pilsnerburkar och skruva av kapsyler på vinflaskor en längre tid innan jag blev medlem på detta eminenta forum. För som alkoholfri sedan tre månader tillbaka så har jag förstått att det finns lite bättre saker att göra än att bara lyfta glas och burkar. Dricker rätt sällan kaffe men gärna någon god alkoholfri äppelcider typ Herrljunga eller nån cola ibland. Men om en stund får det nog bli lite mjölk i stället då jag funderar på att värma en fiskgratäng.
Ha en fin kväll!

Lever med en sambo som dricker. Är uppväxt med föräldrar som dricker.
För mig blir alkohol drucken i hemmet ett orosmoment.

Jag förstod inte från början att sambon drack i den mängd han gör. När jag förstod var det såklart förnekelse från honom .

Han "måste" dricka för att sova.. han har gömt sprit och vin. Tycker han är duktig när han inte dricker öl för det vet han att jag inte gillar.

Jag lackade ur när han drack upp en whisky jag sparat och fick veta att han bytt ut den med jämna mellanrum.. jag hällde ut resterna som var kvar och sa att dricker han något mer kommer jag hälla ut det som är kvar därmed.

En vinflaska var hemma. Han höll sig nykter för att köra hem från en middag. På morgonen inser jag att han suttit och dragit i sig nästan hela flaskan efter att jag somnat. Jag lackar ur igen och häller ut resterande vin. Då "förstör" jag pengar... Och får inte äta godis för det är ju lika mycket missbruk som alkohol. Själv dricker jag väldigt lite.

Jag vill inte må dåligt. Men nu är det tyst behandling från hans sida. Funderar allvarligt på hur jag vill ha min framtid.

Hur ska jag kunna låta bli att lacka ur på att han dricker?

@Källarmannen Men så roligt att höra! Verkligen WOW! Och härligt att höra att du mår toppen! Fortsätt så!

Det kan ibland vara svårt att bestämma sig för det tillsynes enklaste som vilken frukost man kanske vill ha. Men då kan man ju dricka några glas vatten tills man har bestämt sig. Man måste lära sig att var lite lugn i stunden och verkligen tänka till logiskt innan man gör som jag har gjort så himla många gånger genom åren som helt tanklös missbrukare av alkohol.

Det är så ofta som man deppat och druckit sig dimmig och även mätt på starköl samt kanske gnagt i sig ett gäng salta jordnötter. Men så har man blivit fet, svag och rätt slö också. Men det ska man väl kunna ändra på om man ger sig sjutton på det var en tanke som sakta tog form i morse. Kunde dock inte på flera timmar först fokusera och bestämma mig för vad jag ville göra och om jag ens ville hålla fast vid nygamla rutinen att ha en kopp varm mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar till frukost.

Det var nästan löjligt omöjligt att komma fram till ett vettigt beslut fast magen knorrade och sade till om påfyllning av bränsle snabbt liksom. Men till sist så sade en känsla inom mig till,om att det nog verkligen var dags för ett glas mjölk i alla fall. Sen vips liksom så satt man vid bordet och hade ordnat sig tre limpsmörgåsar med makrill i tomatsås som pålägg. Det är inte dumt att ha en hög med makrillburkar i skafferiet, man känner sig riktigt rik på något sätt när man tänker efter.

Men det var ändå något som fattades, var känslan man hade efter att ha ätit upp mackorna, och det gick inte riktigt att placera den känslan. Tog då och skalade ett grönt äpple och gjorde små klyftor och tuggade i mig. Jag som inte varit mycket för frukt tidigare utan ofta väl förutom vin och sånt väl levt mest på pilsner och skräpmat. Nu har man ätit årets första äpple och tagit sista slurken av mjölk som fanns i glaset. Tänk att man kan bli mätt på så pass enkla grejer liksom.

Ingen som helst längtan efter berusning i stunden heller. Men fick ett litet sockersug som nog ropade efter bullar, kakor och glass. Men den känslan kan jag då sätta mig då över. Tur att det inte var alkoholsug för sånt är inte att leka med. Men en extra klementin om en stund kan man väl kosta på sig sade den mer logiska delen av hjärnan som idag fick styra kostvalet. Har öppnat fönstret nyss och stått och andats lite frisk luft en stund och tänkt på det här med promenader, men då sade den otroligt slöa sidan av mig, men nu får vi väl allt ta och ge oss alltså.

Efter överläggning med mig själv så beslutades det om att det var dags för en minuts träning med handstärkaren på var hand. För man kan inte vara hur slö som helst sade någon känsla inom mig. Himlar vad drygt det var. Skämdes inför mig själv hur svag man har blivit då jag tänkte på mitt cykeldäck som står där nere i källaren och liksom ropar på mig om att fixa till hojen inför våren. Men vet ju att jag måste få upp lite muskelstyrka snart så tog och plockade fram min armstärkare. Har idag kört med denna fjäder 35 gånger och det var då inte det lättaste om man så säger.

Satte mig sedan ner på stolen här vid datorn och tänkte slölyssna på lite popmusik. Då fick jag en knasig känsla av att träna ännu mer genom att i rask följd resa mig upp och sedan sätta mig ned på stolen ett antal gånger som jag gjorde här om dagen. Måste väl idag ha drabbats av nån sorts märklig träningsmani jag som vanligtvis avskyr att anstränga mig mer än vad jag måste. Hur som helst så satte jag en timer på en minut och tränade på detta sätt.
Blev lite flåsig en stund, vem behöver gym när man kan träna med så enkla grejer som en köksstol...

Kämpa på vänner!