Senaste kommentarerna i forumet

Tack för alla bra kommentarer.
Jag har mått lite bättre nu sedan jag började peta i mig b-vitaminer.
Nu är jag sjukt jävla livrädd att jag fått Wernickes encefalopati.
Symtomen stämmer: huvudvärk, trötthet, irritation

Helvete vad rädd jag är och nu är vårdcentralerna stängda. Kan knappast åka in akut för huvudvärk och irritation.

https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/medicinens-abc/2017/09…

@Himmelellerhelvette Jag tittar på "filmen" just nu. Det motiverar mig till att hålla stånd!

@vår2022 Nu ska jag göra Sodastream-bubbel och steka laxkotletter till kvällsmat. Det kommer säkert att hjälpa!

Dag 18: Sovit ännu bättre! Känner mig nästan lite glad. Har klarat av flera dagar i stugan utan alkohol. Det känns verkligen stort. Dock så tenderar alkoholmonstret att byta skepnad när hen inte övertygar mig om att dricka. Sockermonstret tar hens plats. Samma belöningssystem som triggas. Jag är nog verkligen en beroendepersonlighet.
Nu startar tredje raka nyktra helgen. Vet redan att den blir alkoholfri, men hur ska jag undvika glass och godis? Svårt! Hur som helst blir det dagliga träningspass.
Trevlig helg!

@Grävling @Himmelellerhelvette @vår2022 Dag 19 idag, det är egentligen helt fantastiskt att det gått bra så här långt! Mycket tack vare er tre!

Den här veckan har gått bättre, bl.a. för att det varit mycket att göra på jobbet. Min strategi att börja jobba senare på dagen har också visat sig vara bra, det är betydligt enklare att hantera abstinensen på sena eftermiddagar. Nu är det fredag eftermiddag och jag ser fram emot att slappna av efter en lång och intensiv arbetsvecka. Abstinensen är väldigt påtaglig när jag skriver detta. Alkoholdjävulen skriker i mig just nu, men jag har bestämt mig för att det inte ska bli någon alkohol idag heller. Som jag sagt tidigare, det är en väldig tur att jag inte har alkohol hemma.

Min kära hustru har definitivt inga problem med alkoholen, men i solidaritet med mig har hon också 19 vita dagar nu.

Sent igår kväll satt jag och pratade med min kollega och vän i nästan två timmar. Det var klart upplysande och även upplyftande. Vi pratade om många saker, inkl. min upplevda otillräcklighet. Min kollega var verkligen uppriktig och ärlig, och gav mig ett utifrånperspektiv som jag har mycket hjälp av när jag bearbetar grunden till vad som skaver. Det är två helt olika saker vad man själv känner och vad andra uppfattar. Den diskrepansen kan säkert vara en anledning till varför det är så svårt att hitta rätt när alkoholdimman ligger tät.

Jag längtar efter den dagen då min hjärna återhämtat sig så mycket att jag kan känna tillförsikt i mitt tillfrisknande och verkligen kan se fram emot ett nyktert liv utan att känna ångest. Detta är mitt första försök att hålla mig nykter en längre period (jag skriver inte "permanent") och jag förstår verkligen hur lätt det är att få ett återfall. För länge sedan slutade jag röka. Jag slutade rakt av, från drygt ett paket om dagen till ingenting. Det var naturligtvis jobbigt, men hanterbart. Det låter förmätet, men jag såg nästan ner på dem som inte klarade av att sluta röka. Det är ju "bara" att sluta! Jag hade samma inställning till att sluta dricka alkohol, men nu i eftertankens kranka blekhet förstår jag att det är en helt annan sak. När abstinensen är som värst är det en hunger som inte går att tränga bort, hela ens existens är uppfylld av hungern efter alkohol. Och det slutar inte heller, abstinensen kan krypa på en när man minst anar det och håller i sig länge.

Jag märker att jag sitter och skriver en massa nonsens och negativitet. Alla här på AH vet hur det känns när abstinensen slår till. Jag slutar här. Tack för att ni orkat läsa! Det hjälper lite att få ner tankarna i skrift.

de ja kan säga är . jag är van med så mycket värre lidande än detta . så detta e faktiskt ingenting. jag är extremt härdad pga A o de lidandet de gett mig

@Denlillamänniskan de har ju vart hårt såhär i början men börjar vänja mig. asso min kropp genomgår liksom inte bara byte av lite mat den genomgår en hel del samtidigt nu 🤣 men ja klarar av allt osv o går bra. men kan väl erkänna kroppen e lite på högvarv o lite hjärtklappningar i annat. den får ju sig en rejäl chock 🤣 men ja e redo o kämpar på

Har nu städat undan julen. Adventsljusstaken är nedpackad i sin kartong och minijulgranen i plast har åkt ner i sin kartong. Prylarna är i garderoben, för nu får det faktiskt vara vardag på riktigt. Dagsljuset har ännu inte slocknat helt här utanför köksfönstret. Borde väl promenera, men har ingen ork eller lust att bara traska runt helt planlöst liksom.

Har i skrivande stund inget alkoholsug eller längtan efter att berusa mig för att bara flyta in i en meningslös tom bedövande dimma för att orka med de ständigt malande tankarna som inte är direkt upplyftande. Faen vad orkeslös man är. Men det är ju inget nytt. Borde väl köra lite med armstärkaren, men det får då bli ett begränsat antal på max tjugo gånger om man kommer sig för.

Känner mig ändå rätt nöjd och lite smått imponerad av att jag har lyckats att plockat undan julen i alla fall. Förresten, apropå jul, fast då med stavningen eller bokstaven - h - först så att säga. Så är nog känslosuget mer inriktat på att försöka att fixa till det där cykelhjulet och få på det där ovanligt bångstyriga cykeldäcket monterat på åtminstone ena sidan av fälgen till att börja med.

Har ju brottats med detta hjul i ett par omgångar i källaren. Men vet inte riktigt om jag har lust att göra något alls faktiskt när jag tänker efter. Så låter väl samma gamla rocklåt få snurra på ett tag till i lurarna tills tankarna och känslorna i stunden kommer lite mer i balans så att jag kan bestämma mig för vad jag vill göra idag.

Förresten, nu känns det nog som att det drar ihop sig till att det snart är dags att ta sig lite inlagd sallad, en skinkmacka eller två och kanske en burk av kvarvarande julmust för att fira att man är helt nykter även denna fredag, vilket man är smått förvånad över och även rätt så tacksam för.

Ha det gott!

Sitter och dricker ett glas kolsyrat vatten, lyssnar på upptemporock i hörlurarna och tänker just på att det inte var så värst längesen som man satt och drack hemgjord mäsk på runt en tio procent och tyckte att det väl mest smakade som ett smaksatt vatten med en ton av bakjäst, lite restsötma och en aning syrligt, ja, ett lite märkligt lätt gultonat smaksatt vatten som höll ekonomin och sinnet någorlunda flytande. Tänk så jävla smart man i sin korkade idioti tyckte att man var...

Sedan blev det oftast när en liter drygt av denna bryggd intagits en färd till bolaget och inhandlande av ett par flaskor portvin, ett gäng stora starköl – 10:or, och ibland som lite variation till ens egna hemkörda sprit en flaska Jäger eller nån vodka av nån finare sort. Har inte varit på bolaget sen 2023-10-05 och kastat bort pengar säger ett kassakvitto som ligger kvar här på bänken och skräpar.

Men hur känner jag mig nu denna fredagseftermiddag frågar jag mig själv. Skulle jag vilja att det var mäsk i mitt glas istället för kolsyrat vatten...

Nej, jag tror faktiskt inte det. För jag vet ju hur det skulle bli sen. Tidigare blev det bara att man drack tills det knappt tog ens om man drack tills man höll på att skita på sig. Tänk, att magen för en fyra månader tillbaks var i så jävla dåligt skick och totalt kaos att det inte ens knappt gick att åka buss ett par kilometer bort.

Detta då inte utan att man ofta undrade om man skulle kunna klara av att inte skita på sig innan man kom fram till stan och i närheten av en offentlig toalett. För att där sedan kunna sitta i nån timma och dricka öl och sprit växelvis tills man lite dimmig i skallen till sist släpade sig hem till sitt och tömde flaskorna med portvin. Sedan fick man hålla sig till sin ”kära” mäskdunk i garderoben tills allt bara började om igen...

Fy faen vad dum man har varit. Det var nog tur att kroppen sa ifrån på skarpen i somras med konstrande njurar och urinvägsproblem. För annars hade man väl supit vidare tills man kanske fått hjärnblödning eller hjärtinfarkt helt i onödan. Nej, nog är man glad att det är friskt kallt kolsyrat vatten i glaset och inget annat. Ska förresten ta och fylla på mitt glas med mer kolsyrat vatten det känns det nu liksom vara dags för.

Ha en fin nykter fredag!

Dock är det förstås också så att ser man tillbaka på mitt liv så är de enda perioder där jag haft en hälsosam relation till alkohol de perioder där jag inte druckit alls. Med ett fåtal undantag där jag haft någon månad där jag kunnat konsumera normalt. Så det kan förstås innebära att jag i slutändan måste välja den vägen. Jag vet ju att jag klarar av att vara utan alkohol. Det är att inte gå loss som en dammsugare tills alkoholen är slut efter det första glaset jag har problem med. Så jag vet inte. Det får vara lite ologiskt och förvirrande just nu, jag behöver nog tid att landa i detta och håller fast vid min målsättning att dricka mindre och dricka färre gånger. Så får man se hur det artar sig.

@Se klart Du har helt rätt i att det blir som två parallella verkligheter. Roligt att du kunde fortsätta efter dessa 3 månader och känna att det var värt det. För mig tror jag en del av problematiken med motivation är att jag levt som nykter i långa perioder emellanåt. Som jag förstår är det rätt vanligt att man antingen dricker varje dag eller är periodare (veckor eller månader emellan). Men jag har i princip haft åratal där jag druckit väldigt lite eller inget alls. Jag kan inte påstå att de nödvändigtvis varit så mycket bättre än de perioder då jag druckit mer. Bortsett från sista året då för som sagt nu har det dragit iväg med fetma, haft ont några gånger åt lever/njurar, känner att mitt humör och mående är betydligt mer ostabilt. Vilket förstås är kopplat till högre alkoholkonsumtion än jag nånsin tidigare haft i mitt liv.

Men jag försöker koppla ihop detta sistnämnda med att jag säkert kan må betydligt bättre än vad jag gör just nu. Dricker jag mindre behöver jag inte oroa mig lika mycket för mina organ och jag går ner i vikt, jag slipper halsbränna och sura uppstöttningar, jag kan sova bättre, jag kan prestera bättre i sängen, ångesten blir nog bättre. Ja det finns helt enkelt mycket att vinna här och nu iallafall.

Jag vill verkligen förtydliga att det är jättebra att du skriver här, att du inser att det finns ett problem- och det du beskriver som konstigt är helt normalt för de flesta av oss här. Vi blir bra på att nästan leva i två parallella verkligheter.
När jag började skriva här tänkte jag 100% som du. Jag ger detta 100 dagar (en i taget då) för att slippa det värsta scenariot - att tvingas sluta.
Det finns ju gott om människor som lyckas med lagom, och alla vägar för att dricka mindre är bra!
När man landar lite- hjärnan börjar återhämta sig- kroppen får vila på riktigt. Då adderar nykterheten så oväntade saker till våra liv. Ibland blir rädslan för ”aldrig mer” så stor att man glömmer- det som alla nyktra upplever- alla fördelar, glädjeämnen, utveckling, framåtrörelser.
Man stirrar blint på saknaden av sitt ”fredagsglas” (som i själva verket var en halv box) Apropå hur vi är, vi människor.
Bra kämpat av dig!

@vår2022 Jag tror du har rätt i att den kroppsegna reaktionen aldrig når upp i samma nivå som alkohol eller tabletter kan skapa. Vilket också är vad som gör dem så beroendeframkallande om man vill känna det lugnet. Däremot har jag också upplevt en jämnhet i humör och mående de år jag varit nykter som inte finns när man befinner sig i en period av drickande. I slutändan så är naturligtvis det att föredra då man kan känna det jämt och utan att stoppa i sig saker som inte är bra för kroppen eller slösa massa pengar på substanser.

@Se klart Tack för ditt inlägg och perspektiv från någon som lagt drickandet bakom sig. Starkt gjort av dig. Du har förstås rätt i att milda förändringar inte heller har fungerat tidigare. Och jag inser att min hjärna helst vill resonera sig fram till att det går att dricka under kontrollerade former. Vilket jag sällan har lyckats med under åren.

Min tanke kring vad som är annorlunda den här gången är väl att jag på allvar insett att jag har ett problem. Jag har förr i tiden ofta tänkt den klassiska tanken att jag kan sluta när jag vill, det är jag som väljer att dricka på det här sättet och jag skiter i om andra skulle se mig som en alkoholist för det. Men jag inser på allvar nu att jag går mot medelåldern och fortsätter jag så här år in och år ut så kanske jag får cancer, hjärt/kärlsjukdom, tidig demens eller något annat.

För ett år sedan skulle jag aldrig ha läst eller skrivit på den här sidan. För när jag drack var det ju bara tillfälliga svackor, det fanns goda anledningar, det var egentligen inte mer än vad många andra dricker under kontrollerade former, det fanns många som dricker mycket mer än vad jag gör. Jag hade egentligen inget större problem tyckte jag. Fast jag samtidigt var medveten om att det inte alls är normalt att gömma starköl i förrådet innan helgen och sen göra sig ursäkter för att gå ner dit och dricka när sambon inte såg. Eller redan så tidigt som när jag började i 17-års åldern så fattade jag förstås att det var skevt att gå runt berusad på lektioner och var rädd för att bli utslängd från skolan. Det är svårt att förklara hur man både kan vara så medveten och omedveten samtidigt men det är väl en del av beroendepersonligheten.

Jag vill helst inte bli totalnykterist och jag har väldiga svårigheter med att följa detaljerade planeringar då det leder till att jag inte kan sluta tänka på det jag inte borde göra. Den här veckan t ex har jag tänkt mycket mer på alkohol än vad jag normalt skulle göra bara för att jag vet att jag skrivit den här tråden och att jag ska försöka skära ner. Därför försöker jag att inte göra en för stor sak av det i mitt huvud och är anledningen till om jag framstår som både väldigt bekymrad och som att jag samtidigt tar lite för lättsinnigt på det hela. Det kan vara helt fel approach och kanske inte alls leder till en förändring. Men jag vill ge det ett försök och se om jag med nyfunnen medvetenhet kan minska på drickandet. Annars är jag som sagt öppen för att jag kan ha lurat mig själv och att det här bara är ännu en av mina perioder av drickande.

@Kennie Spot on. Point taken!

Hej och välkommen till forumet,
Du skriver att du lärt dig med åren att ”tvära förändringar inte fungerar för dig” men faktum är ju att de milda förändringarna inte heller varit så verksamma sett till att ditt alkoholbruk och smygande startade väldigt tidigt- redan i skolan.
Jag vet av egen erfarenhet att konceptet sluta dricka är mer skrämmande än något annat- grundskälet till det är oftast alkoholism. Alkoholism är progressiv och inte sällan dödlig. Den skadar organ, hjärna, lever, och ökar risken för cancer av flera slag. Då nämner jag inga av de sociala konsekvenserna kring relationer, ekonomi, förspillda dagar och liv.
Det kanske tycker jag låter hård- men om man ska komma till rätta med ett missbruk, riskbruk eller beroende- oavsett genom att dra ner eller sluta för alltid. Så behöver man se sanningen i vitögat. Vi som dricker för mycket har oftast inte övat särskilt mycket på det. Vi räknar slarvigt (enheter).
Alkoholhjälpen har ett bra program, där man loggar sug och förstår lite mer om de egna drivkrafterna- vilket du ju redan har väldigt bra koll på.
Ett annat tips är att läsa och skriva mycket här. Massor av klokskap, en snäll kontext, stöd och råd.
En dag i taget fungerar för många. Bestämma sig på morgonen att ”idag dricker jag inte- allt annat tar jag sen”.
Jag har varit nykter i dryga fyra åt så om det är en enda sak jag faktiskt har lite koll på så är det nykterhet kontra ångest, stress, och mörker som alltid kommer av för mycket alkohol.
Du säger att du gillar dig själv mer när du dricker- men tänk vad mycket du har att upptäcka om dig själv- som nykter.
Heja dig! 😊

Klokt att du funderar över ditt drickande. Jag skulle säga att minnesluckor och förlorad impulskontroll är ganska starka varningstecken. Har märkt på mig själv att det endast händer när jag druckit alldeles för mycket - dvs inte enbart något glas för mycket. Om du kör hårt 3 ggr/veckan så blir det rätt stora mängder alkohol som inte är bra för kroppen. Tror det finns bra hjälp att få, önskar dig all lycka.

@Onkel F ja har ju varje gång ja testat va nykter att ta de lugnt med förändringarna och de har inte funkat på 5 år. så testa detta för ej rejäl cleanse var väldigt länge sen ja gjorde. men när ja gjorde de förr pushade de mig mer . testar de som ja ej testat på länge liksom. men ja du kanske har rätt. men får testa lite olika vägar. så den här vägen kan vara något då min besatthet i hjärnan kan va rätt stark. den kanske kan driva mig igenom en längre nykter period. vi får se!

Två månader och fyra veckor som helt nykter medlem på detta eminenta forum såg jag just liksom. Nu är det fredag och jag sitter och dricker lite kolsyrat vatten här i köket. Termometern sade att det är minus nitton grader kallt vilket jag är beredd att hålla med om med tanke på att morgonluften kändes ovanligt uppfriskande. Det var inte så värst länge man ville stå tunnklädd och smekas av vinden direkt. Nu knorrar magen lite och säger att det är dags för en kopp varm choklad och några limpsmörgåsar. Tycker inte om rutiner, kan inte förstå dom som lyckas gå upp varje dag och göra samma sak. Nej, nu har jag inte tid att skriva på en stund då jag måste göra ordning min frukost i rimlig tid då det har blivit en riktigt trevlig grej faktiskt. Hoppar man över frukosten är det även rätt så lätt att börja tänka på pilsner, godis och skräpmat och det vill man ju inte.
Kämpa på mina vänner!

Har inte druckit något sen jag skapade tråden i söndags. Trots att jag har både oöppnad vinbox och öl i kylen. Det är iofs ingen större bedrift i sig då jag sällan brukar dricka på veckorna men sista tiden har det ibland varit frestande även efter jobbet. Det som är en skillnad är att ikväll kommer jag inte vara full trots att det är fredag. Jag har gjort upp andra planer och behöver vara nykter för dem. Mycket roligare och meningsfulla planer än att sitta och halsa i sig vin i soffan. Imorgon är en annan dag och kanske blir det några glas - vem vet. Om det är något jag lärt mig med tiden så är det att alltför tvära förändringar sällan fungerar för mig. Då finns risken att jag tappar orken, blir less och bara lägger ner. Jag tror överlag att livsstilsmönster ofta förändras över tid och inte under en natt.

Har tänkt vidare en del på varför jag dricker också under veckan som gått. Jag tror en faktor är att det blivit min trygghet. Det har hänt en del under den tid jag bott här som har skapat viss oro och ångest som lätt sätter igång. Bland annat har jag varit utsatt för inbrottsförsök, det har sprungit missbrukare och hemlösa i trapporna, min granne som var alkoholist hade täta besök av polisen, en annan granne fick jag ringa ambulans åt flera gånger osv. Så varje gång det händer något nu i vår trappuppgång blir jag skakig som ett asplöv. Och måste veta att det finns starksprit eller vin jag kan hälla i mig om det skullle bli nån slags kris eller att jag måste agera på något sätt. För när jag druckit så finns inga bekymmer och jag är världens modigaste. Skulle kunna slita upp dörren och se vem som helst i vitögat utan att backa. Tyvärr leder det här både till att jag gärna har alkohol hemma (vilket i sig är en risk för ökad konsumtion) samt till att jag dricker även fast inget har hänt. För att det är så skönt att kunna slappna av och inte bry sig i något. Jag tror att det skulle vara bra för mig att kunna flytta härifrån och jag och min sambos plan är att så småningom köpa ett hus på landet. Där tror jag att jag skulle må betydligt bättre. Kanske behöver jag också söka hjälp för om jag har någon slags posttraumatisk stressreaktion.

En annan anledning är nog dessvärre att jag har lite svårt att släppa loss nykter och både pratar mindre samt upplever mig själv som betydligt mindre kreativ. Ofta när man tittar på dokumentärer om folk som missbrukar så berättar deras familj och vänner hur underbara, roliga och fantastiska de är när de är nyktra. Medan de blir något helt annat när de dricker eller tar droger. Men för mig så är det nästan tvärtom. Jag har till och med haft vänner som sagt att de gillar de sidorna som kommer fram när jag druckit. Då kan jag vara charmig, fyndig och vågar ta för mig mer samt att kreativiten sprudlar. Medan allt det sitter mycket hårdare inne när jag är nykter.

Man förstår att det är en komplex bild och finns många skäl till att man väljer att pimpla i sig. Men jag inbillar mig att det är bra att känna till dem och förstå varför man reagerar och agerar som man gör. Kanske blir det lättare att med tankens vilja kunna förändra mönster och hitta andra sätt att hantera saker på. Jag känner väl också att för mig som inte är fysiskt beroende av alkohol och som redan begränsar mitt intag till någon dag i veckan så är det största målet att skära ner i antal enheter. Jag skulle säkert kunna dricka hälften av vad jag gör eller ännu mindre och ändå få de positiva effekterna jag kan uppleva av alkohol. Så det behöver inte handla om att helt ge upp den men jag måste lära mig att hantera den och kan inte fortsätta att dricka så här kopiösa mängder. Det är bara dumt och kommer att skada min kropp i längden. Och kan jag inte lära mig detta, ja då kanske jag får landa i att jag inte ska dricka alls. Jag utesluter inte den möjligheten heller.

@Surkärring Funderar på det du skriver om, att ta ett glas och få den där känslan att man slappnar av helt efter en lång arbetsdag. Har ju varit nykter i snart 2 år och 3 månader och att få just den känslan tror jag inte att jag riktigt fått. Häromdagen fick jag iof en slags känsla av det, efter att ha lämnat in en tuff arbetsuppgift vid deadline. Kände ett slags rus, avdomnad där jag satt i soffan. Helt avslappnad och lite borta fast jag var helt här. Som en slags bedövning. Tänkte att det kanske var mitt naturliga dopamin som slog till. Var fascinerad av känslan, men kände också att det var så likt som att ta ett glas vin och domna bort. Det var både skönt men också lite oskönt och obehagligt. Som liksom, here we go again mot en fylla eller om jag kanske håller på att bli sjuk. Hann inte vara kvar i det så länge för skulle iväg. Det jag funderar på är att den konstgjorda känslan vi får efter ett glas kanske aldrig riktigt uppstår med naturligt dopamin. Att det är en inlärd känsla av ”njutning” som bara kan uppnås av alkohol. Att den naturliga nyktra njutningen inte ger det påslaget och inte kan framkallas på kommando. Jag upplever den naturliga njutningen som mer ”jämn” inte på samma sätt förhöjd och sensationell som med alkohol. Mer som ett jämnt fördelat lugn och balans i vardagen. Sedan kan det komma känslor av tacksamhet och glädje av att känna detta lugn. Tacksamhet för en tex en promenad i skogen och se alla färger så klart och se konturer. Förmodligen har hjärnan efter dessa nykterhetsår lärt om efter uttorkan av alkohol😂. Det har påverkat min längtan, förväntan och upplevelser av njutningseffekter. Åren som nykter har gjort mig allt mer avslappnad och ruset jag kände häromdagen, som liknade alkoholrus, är inget jag längtar efter, det påminde om en kommande fylla. Intressant att fundera vidare på😁.

Ha en fin dag och grattis till 170 dagar!🥳🥳🥳

@Kennie Tack för dina kloka ord. Jag har haft den känslan du beskriver att man aldrig hinner återhämta sig till jobbet för efter helgerna är man inte direkt pigg och utvilad. Kanske är det så att mitt arbete blivit tyngre än vad det från början var pga alkoholen.

@erivan tack för pepp, tror vi är många som längtar efter det där "aaaaahhhh't" när vi kommer hem från jobb. Tips mottages tacksamt på huruvida kan hitta det utan alkohol 🙂
@Ny dag tack för pepp och heja dig som är på't igen med din nykterhet!
Det verkar vara en känsla vi behöver, att få slappna av.. och yoga är inte min grej (om någon skulle få för sig att tipsa om det, bara).
Det finns många inspirerande föregångare här, och om jag får vara bara en liten del av det gänget blir jag väldigt glad ❤ tack för dina ord.

Vi kämpar på, en dag i taget.
💪💗🤓

@Crusade Hoppas du fortfarande läser här även om du inte skriver! Tänker ofta på dig och hoppas du kommer tillbaka och fortsätter skriva! Stor kram 🥰

@prinsessa Jag känner igen mig i det där att det kan vara svårt med motivationen när man är ensam hemma. Försöker hålla disciplinen nu under morgonen och det går ganska bra. Skall dricka lite gott kaffe till. Har inte bestämt mig ännu om det blir en helt enhetsfri dag. Skall fatta något slags beslut så att jag har det att hålla mig till. Önskar fortsatt bra fredag 😊

Oj jäklar…. Inlägg 1200 i min tråd. Ja, det har varit en krokig och brokig resa och ör forfarande. Dag 5 efter skitåterfallet! Glad över att jag börjar hämta mig. Läste i @Surkärrings tråd om att det är svårt tror hitta den totala avkopplingen som ju vin skänkte efter en hård arbetsvecka. Det är en stor akilleshäl för mig tänker jag när jag ser tillbaka på varför jag tog ett återfall. Jag tänker att vi är många som brottas med just det. Under 2023 hade jag långa veckovisa ibland tvåtre månader vita för att sedan ta ett återfall/en återfallsperiod. Jag hade långt mer vita dagar än inte. Men det räcker såklart inte, jag vill ju bli och vara hon som inte dricker för att hon verkligheten inte vill. Och jag ska nå dit! Jag har lyckats lämna bulimi, slutat röka men snusar istället. Bulimin ser jag nu i efterhand att jag bara bytte beroende. Jag har aldrig hanterat orsaken till bulimin och det är väl därför jag tog till alkoholen istället. Det gick inte över en natt men ändå är det nog så. Att ta hand om skavet är nog det absolut viktigaste för en hållbar nykterhet. Jag jobbar på mitt skav nu, parallellt med att hålla mig nykter. Prio i det arbetet är nykterheten först och främst men det liksom räcker inte i längden om man inte vill sitta på vita knogar resten av livet. I helgen är det stor fest med övernattning. Alltså inget skyddsnät med att jag tar bilen. Känns bra och jag kommer inte dricka. Ingen där vet om att jag inte längre dricker men känner mig faktiskt lite nyfiken på reaktionerna…. Maken är förstås med och han stöttar mig genom att själv inte bli slirig för då orkar jag inte med honom. Andra får gärna bli det men inte han får då kommer det kännas jobbigt.

@Himmelellerhelvette Måste verkligen komma igång med det jag avskyr mest…. Träning 🏋️‍♀️ ❤️❤️❤️