Senaste kommentarerna i forumet

Det blev lite fel i ovanstående text om min psykiatriska problembild. Dystymi är det som i huvudsak ställer till det rent psykiska måendet dagligen i grunden med nedstämdhet och en allmän orkeslöshet. Men läkarexpertis har ju även varit inne på fler grejer som att man även har delproblem med sånt som fokusering som hör till ADD samt även har social ångest och oro. Men som sagt blir det kanske förhoppningsvis lite bättre nu när jag fokuserar på nykterhet så det kanske om nån månad kan bli ett bättre psykiskt mående, vem vet. De allra mörkaste tankarna har då minskat när jag avhållit mig från alkohol under snart tre månader. Ska väl tala via telefon med nån ny läkare från öppen-psykiatrin under februari och då höra om de kanske har någon medicin som eventuellt kanske kan fungera. Men har inte så värst goda erfarenheter av antidepp-mediciner då jag väl testat det mesta och trist nog bara har fått en massa knepiga biverkningar och att en del till och med har förstärkt ångest och depression men vi får väl se vad de har att komma med liksom. Har ju även medicin mot högt blodtryck så det är ju knepigt att få en del mediciner att fungera bra ihop då liksom. Kämpar ändå som sagt vidare.

dag 9 imorrn o 10 fredag. har inget sug än så länge .

Hej @varafrisk
Kanske handlar det om att hitta en medelväg? Ett litet steg i taget?
Jag vet själv när jag blir alltför slarvig med mat och motion- det finns ju något självplågande med det med? Att man straffar sig själv genom att inte komma igång eller ta tag i sånt som är viktigt för hur man mår och känner sig.
På samma sätt som nykterheten är en akt av kärlek och omsorg om sig själv. Så är nog viktnedgång och hälsa/motion också det. Att det går att se som det snällaste man kan göra mot sig själv.
Jag kör min fasta nu i januari- jag var så mätt efter julens ätande och latande så det känns bara skönt. (Fasta = en dag i veckan helfasta- och övriga vardagar 16:8, äter mellan 12 och 20.)
Jag kan ju också hemfalla åt glass och godis, det är gott och tröstande. Men vi behöver inte tröstas så mycket! Vi lever och är friska, vi är varma och mätta. I den här mörka tiden bor vi i ljusstrimman.
Njut av bra filmer, av ditt hem och din vovve, allt som är fint med din familj.
Och du- kan du inte kroka arm med din man och planera för god och bra mat- promenera ihop, låta det bli ett gemensamt projekt?
Stor kram 🥰

@rabbitgirl så starkt jobbat av dig. Tur att du mår bättre nu.

@Se klart, Nog vet jag med det logiska tänkandet att livet är stort och märkvärdigt och värt att satsa på så att säga. Men när man hör folk säga ord som att man ska njuta av livet som händer då och då. Då har de förmodligen inte i grunden i stort en lågintensiv nedstämdhet och depression i form av ADD, stresskänslighet och social ångest att dras med dagligen som trist nog följt med sedan tidiga barndomsår att liksom stå ut med. Det tar så mycket energi att man inte orkar göra mer än ofta det allra mest grundläggande. Det blixtrar sällan till med energi som gör att jag får något praktiskt gjort. Men kanske blir det bättre snart nu när man fokuserar på nykterhet. Hoppas även att det blir lite lättare i takt med att dagarna sakta blir lite längre och det går mot vår och ljusare tider igen.
Kämpar nyktert vidare kompis.

@Milady ja alkoholen har varit min garanti att få sova men idag testar jag. Har ringt idag men satt i kö så jag la på. Testar imorgon!

@Kennie jag ringde idag till Riddargatan men den som svarade hänvisade till telefontiden som är mån-tors 11-13. Testade sedan till alkohol linje men där satt jag i kö så jag tröttnade. Får väl se om jag har bättre tur imorgon. Tänkte ta min första alkohol fria dag på tre år idag och ännu har jag inte druckit! Men är livrädd för abstinensen och att inte kunna sova överhuvudtaget. Men det ska gå bra har jag bestämt mig. Tar en dag i sänder…

Låg inte kåg…

@Varafrisk Tog bort mitt svar för det kändes inte som det du behövde (dock välment).
Tråkigt att du känner dig kåg och jag önskar dig en bättre arbetsplats.. Du har ingen möjlighet att byta?
Håller med om att du haft det väldigt tufft , länge. Kanske är du extra trött också just nu?
Önskar dig vila och något roligt att se fram emot. Du är en sån kämpe!
Många ❤️❤️❤️

@flarran livet är stort och märkvärdigt, inte säkert känslan varje dag som vi sannerligen alla känner till. Men själva levandet- att få finnas till den här lilla sekunden på jorden och att få se skogar, simma i en sjö, göra något för en annan (så som du tex tog hand om dina föräldrar) det är någonting.

Hade det inte varit för det här forumet där man anonymt kan skriva av sig lite så hade jag nog bara som i tidigare år suttit och druckit och låtit tankarna bara gå runt utan att kunna reda upp liksom hur man tänker och känner. Men det är stundtals rätt jobbigt att som nykter bekanta sig med sig själv och granska minnen och förstå att man i många år inte har varit riktig med i tanke och känsla utan mest gått som på autopilot och missat mycket.

Man märker ju exempelvis det nu när man ser på äldre filmer man sett många gånger tidigare och upptäcker att man kanske sett en film utan att egentligen ha sett filmen helt och på djupet liksom. Lite som på samma sätt som när man i många år körde moped berusad utan att veta vilken väg man tagit för att ta sig hem och sånt där. Det är rätt många händelser som man bara kommer ihåg delvis.

Känner väl inte direkt att jag har mycket till styrka men förstår att jag måste försöka att vara nykter för att komma i någorlunda psykisk balans. Men det är jobbigt när man känner sig rätt orkeslös och snabbt kan skifta i humör från någorlunda positiv till allmänt nedstämd som ofta är grund-måendet.

Har då tidigare berusat mig för att slippa känna inre svårplacerad oro, ångest och nedstämdhet för att få tankevila en stund. Får väl hoppas att man kan komma in i bättre jämvikt snart om man som tanken är att hålla fast vid nykterhet och jobba vidare i positiv riktning som ju är viktigt för hjärnans återhämtning. Alkohol ger ju hjärnan inget annat än bedövning en stund liksom. Sedan har man ju snabbt ofta fortsatt skadligt drickande för att inte må sämre än från början. Det är svårt det här. Hur som helst @Kennie, så var det trevligt att du skrev lite på min sida.

Ha det gott kompis!

Får man fråga hur mkt du har hällt i dig en vanlig vecka?

@bishop Det är inte delirium. Det är livsfarligt. Du hade märkt det. Alkoholdemens. Har svårt att tro det. Tror du har ångest och oro. Du har inte längre nån bedövning. Allt skit förstoras. Det är asjobbigt men inget farligt.
Fundera på varför folk har så svårt att sluta dricka? För att det är jobbigt. Jättejobbigt på kort sikt.

@Pärlor skickar en massa kramar till dig. Det låter som en fruktansvärt hemsk situation. Hoppas att du har någon att prata med för egen del om hur det påverkar dig.

Ja kör försiktigt! Som den nyblivna bilföraren jag är så är det skönt att vi inte ens använder bilen till vardags- det här vädret är på gränsen för en rookie. Fin kväll till dig, kram 🤗

@Nell
Hej,

Jag tar gärna emot hjälp!

Jag visste faktiskt inte att familjerådgivningen även ger stöd för anhöriga som har medberoende problematik.

Jag har tänkt att jag ska försöka prata med någon hos AA för att få lite råd om hur vi ska hantera våran situation. Men då blir det ju bara jag som pratar. Vi måste prata med någon eller några som allra helst kanske har erfarenhet av både beroende och medberoende.

Jag ska kontakta familjerådgivningen imorgon.

Men om du har tips på vart eller om det finns någon stödgrupp eller liknande som har erfarenhet från båda, skulle det vara till stor hjälp.

Som jag känner nu, så behöver (åtminstone jag) prata med någon som har specifikt erfarenhet av beroende och medberoende. Då kanske vi kan få mer konkreta verktyg för hur vi ska agera eller tänka.

Jag tror att det skulle vara nyttigt både för mig och min man att ventilera vare sig om det är hos familjerådgivningen eller någon annanstans.

Alltså är jag tacksam för all hjälp vi kan få!

Och tack så jättemycket för att du tar dig tid!

Och jo det är så illa, jag har druckit stora mängder i många år

Rustning, jag tror inte heller det är delirium. Jag har inga sådana symtom och jag har varit på jobbet under hela denna veckan. Vet inte så mycket om DT men låter inte som man borde klara av att sköta livet i stort om det är det man har. Alkoholdemens är min absolut största rädsla och jag kan bli helt paralyserad av att ens tänka tanken av att det drabbat mig

Men jag har ätit benzo förut utan att få den här typen av reaktion, och jag hade verkligen svagaste dosen av det svagaste preparatet. Visserligen har jag ju druckit rikligt då vilket kanske sminkat över symtomen? Finns det inte en chans att det är en strängt ihållande alkoholabstinens? Imorgon blir min 16e dag som helnykter, men jag mår som sagt som att jag är bakfull.
För att distrahera mig och hålla ångesten borta har jag ägnat mig åt att lösa komplicerade pussel timme ut och timme in varje dag. Kan jag ha bränt min hjärna och överbelastat den pga detta i kombination med abstinens? Blir galen av att gå runt och må så här

@Rustning Det ska stå alkoholdemens inte alkoholabstinens. Förstås

@Andrahalvlek Delirium är det inte. Det hade inträtt tidigare i så fall. För att få det måste du ja druckit kopiösa mängder i många år och så illa är det väl inte.
Förmodligen är det normal abstinens fast grov sådan. Du ska naturligtvis inte ta en öl.
Jag har inte druckit sen nyår. Jag drack nog kanske inte lika mkt som du dock. Inga återställare och aldrig på dagen. Men jag hade också abstinens fast mest de första 14 dagarna. Inte några fysiska symptom dock. Bara mentalt. Ångest oro och ilska. Det var allt möjligt skit som bubblade upp. Och tristessen.
Förmodligen står abstinensen i relation till hur mkt man har druckit. Man får vad man förtjäna s a s. Förmodligen kommer det gå över med tiden men det tar tid förstås. Att du skulle ha fått alkoholabstinens är nog inte så sannolikt.
Vad du än gör så börja inte dricka igen. Nån gång måste du ju sluta och då blir det ännu jobbigare. Ta hellre kontakt med vården om du överväger att dricka. Det finns mediciner som du kan använda.

@Självomhändertagande
Hej och tack för ditt svar!

Jag känner igen mig mycket i det du beskriver gällande psykisk ohälsa. Jag har själv Bipolär, adhd och Aspbergers.

Innan jag rasade totalt gick mitt liv ut på att göra karriär och ibland gick karriären ut över barnen när dem var små. Jag jobbade väldigt mycket och var kanske inte alltid så närvarande som jag önskade. Dessutom var jag även labil till och från. Särskilt när jag hade mina skov. Men som tur är har min man alltid varit stabil och har dragit ett större lass när barnen var små. Och som jag beskrev ovan har min make och min relation inte alltid varit en dans på rosor. Men vi har alltid tagit oss igenom utmaningarna vi ställts inför och alltid kommit ur det starkare. Det är därför det är så svårt nu. Jag vet inte om det beror på att nu måste vi handskas med en ”utomstående” missförstå mig rätt, men en person som inte är inom våran familjekrets. Visst är hans mamma familj, men inte så som vi som par och våra barn.

Jag har aldrig självmedicinerat, jag har alldeles för stor respekt för droger. Men det har hänt att jag supit mig redlös och då har jag gjort det för att jag haft självmordstankar som tagit över i sådan grad att det inte hjälpt att prata med någon. Då har alkoholen varit en livlina. Det är mer än 10 år sedan det hände sist. När jag fick rådet av en läkare, att jag ska prata högt om när dessa tankar dyker upp, oavsett om jag känner mig som den hemskaste personen i världen så snappar hjärnan upp det på något sätt och samtidigt hör jag hur sjukt det låter, plus att jag får direkt reaktioner från min familj och det gör att tankarna bryts. Och som tur är har jag lyckats parera att göra något dumt.

Min man har följt med mig på mina läkarbesök under flera år och jag tror att det hjälpt oss båda.

Jag tror också att varför jag känner stort behov av att ta tag i saker kan bero på min Aspberger, om jag kan styra över saker eller ta reda på så mycket jag kan gör det mig trygg. Jag behöver rutiner för att fungera. Det är därför jag blir så påverkad när saker händer utanför min kontroll.

Jag kommer stanna hemma nästa gång min make måste ta hand om mamman och jag ska försöka stötta honom så mycket jag kan, fast på avstånd. Det kommer vara svårt men som sagt, vi har varit tillsammans i över 30 år och vi har klarat oss igenom mycket och när hans pappa gick bort i prostatacancer gick vi ur sorgeprocessen starkare.

Till saken hör att både min man och hans lillebror ärvt siderisk pappas prostatacancer men tack vare att den upptäcktes tidigt så har sjukvården den under kontroll. Men här är också en anledning till att det krockar för mig ang; mammans missbruk. Hennes man som hon levt ihop med i hela sitt vuxna liv går bort i cancer, båda hennes söner har samma sjukdom och gör allt dem kan för att leva ett så bra liv som möjligt, men hon gör precis tvärtom. Visst jag har förstått att hon är sjuk och har ett beroende men jag har samtidigt svårt för att förstå eftersom alla vi som är sjuka gör allt i vår makt för att leva ett bra liv!

Jag vet inte hur det är att ha en beroendeproblematik och jag inser också att jag på något sätt jämför min psykiska ohälsa med hennes och tycker att hon borde fatta att hon måste hjälpa sig själv. Jag vet inte. Det blir och är så skruvat alltihop.

Jag hoppas och tror att jag kommer hitta hjälp här.

Tack ännu en gång för dina tankar

Se på fan. Det blev alkofri öl hela kvällen. Den såg man inte komma. Ibland förvånar man till och med sig själv. Men nog känns det som att man gått miste om nått ikväll, med fri bar och allt. Jaja. Så blev det iaf. Imorgon är en annan dag.

@Vjlo Grattis till 300 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Skönt att du känner dig stabil i din nykterhet och att omgivningen har vant sig också.

Kram 🐘

@bishop Jag tror att du har abstinens efter benzo. Det enda du kan göra är att försöka distrahera dig. Hård fysisk aktivitet kan hjälpa också. Ge inte upp nu! Kämpa en dag i taget och skriv och läs mycket här på forumet. Kan också tipsa om Craig Beck och Sober Leon på youtube.

Kram 🐘