Senaste kommentarerna i forumet

Det är inte ditt fel! Det finns inget du kan göra för att det ska lösa sig. Han har dessutom fått en varning på jobbet och borde verkligen tänka efter.
På beroendesidorna rekommenderas 3 månaders total nykterhet som en inledning och många upprepar samma mönster om man försöker isticka igen. Drickandet eskalerar.
Alkoholsanera hemma är ett annat tips. Alkohol kan inte finnas tillgängligt. Risken är för stor att man dricker mer än man tänkt.
Det finns mediciner som fungerar. Någon härinne skrev om sina erfarenheter av Naltrexon tror jag det var och att hen då fick ett lugn i huvudet.
Det finns olika anledningar att dricka och din sambo behöver bli klar över varför han dricker. Utifrån det du har skrivit om honom så tänker jag att han kanske inte fungerar helt optimalt i sin vardag och skulle behöva hjälp med strukturer. Det är ju inte ditt ansvar, det är inte det jag menar, utan det är han som behöver ta tag i saker och ting.
Det finns olika anledningar att dricka. Berusningen i sig är en, andra dricker för att få lugn och fokus, för att sova, för att bli pigga… och mycket annat. Du har skrivit att han är lite negativ ibland. När jag drack var det den absolut sämsta egenskapen som alkoholen tog fram hos mig. Den ältande alkoholisten med offerkofta. Ingen trevlig person och ingen kul människa.
Återigen din uppgift är att ta hand om dig och se till att du mår bra! Jag ville bara skriva lite om beroende också, eftersom han på nåt sätt ändå verkar ha en ambition att ta tag i det. Det finns extremt mycket att vinna för honom genom att sluta helt.
Hoppas det ordnar sig!

@marshmallow11 Kul att du besöker och kan känna igen tankegångarna man kan ha när man lever själv. Jag tror att det är helt riktigt att många här söker det där extra lilla schwunget i livet. Kan vara en drivkraft till att dricka för ofta och för mycket. Sen tror jag också att många av oss är lite extra känsliga, fast på ett bra sätt! Den där värmen och energin man besitter behöver såklart få utlopp. Du ställer bra frågor;

Nu har jag kommit förbi stadiet i nykterheten när allt bara känns jobbigt och man vandrar vilset runt med skämskudden under armen. Jag får mina kickar av fysisk aktivitet och av att borra ned intellektet i svåra och stimulerande grejer. Det fixar jag bra på egen hand.

Sen är det den känsliga biten med närhet och kärlek. Där saknas det lite än så länge. Det är där fokus och introspektion sker nu.

Ha det gott, vännen!

@Rustning Deltidsnykterist.... en ny term för mig! Du skriver att du tänkt göra en "GW Persson". Nykter halva året.
Det är ingen annan än en själv som kan bestämma sig hur man ska förhålla sig till alkohol. Tror man får prova sig fram där på ett ärligt och nyfiket sätt. Tror man lär sig och i synnerhet när man provat längre nykterhet först. Då har man lite mer att jämföra med.

@Friluftstok vad bra du är som är nykter!
Tänkte på det du skrev och att vin på det hade känts väldigt rörigt - det hade i alla fall blivit så för mig, en enda röra i huvudet och ältandetn.
Det borde verkligen inte behöva krigas så mycket för de här barnen. Och det är bra att du funderar över vad du behöver. Jag medicinerade också trötthet med vin. Det är en usel medicin. Jag tror det är en mycket bättre medicin att bryta ihop faktiskt. Låta sig vara så trött och ledsen som man faktiskt är. Få ordning och hitta en ny strategi. Önskar jag kunde sända dig lite styrka. Är övertygad om att du faktiskt är en sån där fantastisk tigermamma. Det är synd att det ska behövas. Ha en fin helg!

@Kennie pratade med alkoholhjälpen och sedan prima maria i stockholm som har öppet dygnet runt❤️men jag föll igen😢Var nykter i 48 timmar😢Så nu sitter jag här igen.

@Denlillamänniskan Som sagt jag har inte tänkt blir helnykterist. Men däremot nykterist på deltid. Jag ska pröva hur det är att vara nykter från nyåret till midsommar och sen dricka resten av året. För hälsans skull. Och för att jag inte ska fastna i det. Jag hoppas att jag ska komma ur mina vanor och dricka lite mer kontrollerat om jag gör så.
Kanske är jag naiv. Jag vet inte. Om det skulle visa sig inte funka så får jag hitta en annan strategi.

Gud vad stark du varit! Inte många som skulle göra allt detta för sina svärmödrar tror jag. Jag tänker också att man måste väll kunna krydda/överdriva (vilket jag i detta fall inte ens tycker ni ska behöva) om hennes situation. Det är en ren shit show låter det som. Jag förstår inte hur man inte kan få in en sån här kvinna på tvångsvård?

Just det här att hon är rädd är något jag reagerar på. Folk dricker ju för en anledning, de flyr något. Kan det vara något om att hennes makes bortgång? Delvis det självklara, att hon kanske inte kan hantera ensamheten? Eller en rädsla för att själv få cancer och därför vara så anti läkaren? Eller ren och skär dödsångest? Min partner som utvecklade missbruk med tiden led av ångest och en ofantlig dödsångest, han vågade inte somna på kvällarna för han kunde få för sig att han inte skulle vakna upp. Jag vet inte, jag bara spekulerar olika alternativ.

Men helt klart behöver alla i familjen hjälp med sitt medberoende, en jävligt tuff sits men tycker det är klokt av dig att ta lite avstånd och låta din man hantera detta. Det låter som att han är lite mindre berörd än dig (klumpigt uttryck men du förstår vad jag menar). Om du nu backar och inte gör alla dessa medberoende beteenden kommer troligen bägaren rinna över för honom också. Du har varit så delaktig och hjälpt till i alla dessa situationer, så det kanske är det han behöver för att våga ställa krav?

Styrkekramar! <3

❤️ känner så med dej. Du är inte ensam. Vi är många. Det som har hållit mej från mitt x är just vetskapen om att jag orkar inte en gång till, bli sviken, satt på andra plats efter alkoholen, bli snäst åt och känna mej fel för att jag älskat och trott på en framtid som bara knuffas framåt hela tiden. Så bra om vi kan stötta varandra och bygga på vår självrespekt. Kram

@Ny dag Tack för dina ord❤️Ja, det är egentligen så lite som krävs. Jag umgås inte heller m ngn av mina kollegor privat men det är ju med dem som jag tillbringar den största delen av min vakna tid iaf under vardagar. När man eller som det blir för mig så tappar jag fotfästet lite grann då är det så viktigt att känna ett sammanhang.

Jag behöver göra ngt imorgon som fyller på m energi ngt enkelt. Jag sa t min man att vi kunde kanske packa ner fikakorgen el ngt annat och åka på en liten utflykt. Jag behöver bygga upp lite filter gentemot min dotters känslor för de går rakt in i mig vilket blir varken bra för henne eller mig. Jag skulle önska henne ett nytt jobb vilket inte är helt enkelt. Är kritisk t psykiatrin.

Ska prata m rehabkoordinatorn ifall jag skulle behöva ta lite prover för att se att allt är ok.

Kram och Godnatt 😍

Underbart! Nu är det DU som inspirerar oss andra! Som min psykolog så klokt sa till mig: du har fortfarande rätt att älska honom/ha känslor för honom på avstånd.

Jag tror man lätt hamnar i mönstret "men jag älskar ju honom". Med tiden inser man den dystra sanningen: att kärlek inte är allt. Det mest basala måste finnas först: snällhet, respekt, omtanke och ärlighet.

Fantastiskt med egen lägenhet, you go!

Jag har på ett sätt lämnat en relation som tillochfrån har haft mkt problem med psykisk ohälsa orsakat av hälsofaktorer, uppväxt trauman osv.

(Lite backstory för den som orkar...frågan är längst ner annars)
Han har flyttat ut till sin egna lägenhet och detta var för drygt 2 månader sedan. Vilket jävla svart hål man gick igenom. Men när man kom ut på andra sidan av panik stadiet kände jag, men shit? Är det inte värre? Jag trodde hela min livsgnista skulle försvinna. Istället möttes jag av ett lugn, en tystnad - som delvis var läskig. Men tillslut insåg jag att det var alla tankar om honom som försvunnit, jag tänkte inte längre på, undrar om det går på jobbet, vad ska vi laga ikväll så han blir på extra bra humör? (Ska tilläggas att jag inte gick på tårna att han var direkt elak mot mig, men snarare indirekt då han haft en knepig jobbsituation där han blivit utnyttjad ekonomiskt och det har triggat igång han att gå ut och festa för att sen inte höra av sig).

Otroligt läskig tystnad, men sen insåg jag hur mycket tid jag faktiskt har att fylla detta tomrum med. Jag kände mig helt ärligt väldigt tillfreds även om vissa dagar va tunga, eftersom man saknar ju umgänget, humorn i vardagen och någon att umgås med.

Dock så kom det nu en ny serie som vi båda har väntat på i snart ett halvår. Jag vet att det inte var ett dugg klokt - men jag frågade om han kunde komma över och se den med mig som kompis. Det gjorde han. Allt var fantastiskt och precis som vanligt. Men när han efter några timmar går - FY FAN vad ont det gör. Det är som att ett hål skapats på nytt i hjärtat. Men jag tänker att det på något sett är straffet för att jag va så dum o bjöd hem han? Det kommer ju alltid finnas känslor där...

Men ni som har tagit er ur detta - hur lång tid tog det? Jag inser själv att 2 månader är otroligt kort. Jag har köpt självhjälpsböcker om min ambivalenta anknytning och har fått en vårdkontakt via VC för att få hjälp kommande tid. Böckerna säger i princip - meditera, thats it. Men vad mer konkret? Medberoendet yttrar sig ju inte bara i den här relationen, det har jag varit till kompisar sen jag var väldigt liten...

Ibland kan det hjälpa att läsa igenom sin egen tråd. Det påminner en om att man valt bort alkoholen av en anledning. Och att det är man själv dom valt, ingen tvingar en. För dig liksom för mig höll helgdrickandet på att gå över i något annat. Jag tror din instinkt varnade dig, tro på den och inte på beroendet som försöker svartmåla nykterheten. Det är nog viktigt att ge nykterheten en ärlig chans också, att liksom satsa på den. Läs på mycket om alkoholberoende. Lyssna på Alkispodden, till exempel. Eller läs Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Det tycker jag ger motivation. Finns ett instagramkonto också som heter Sober celebrities, lite peptalk från nyktra kändisar. Och gör annat du tycker är kul! Den närvaro jag kan ge mina barn som nykter är en stor motivation för mig, fastän de är tonåringar nu.

Godkväll! Vad fint det låter med lite rörelse för kroppen! Under pandemin då brukade jag köra hemmagympa med Sofia. Det kändes nästan som att ha henne hemma i vardagsrummet. Tips om att kanske testa? Det är ett trevligt sällskap och kortare träningspass som lätt går att anpassa efter egen förmåga.
Det är rejält kyligt men då behagligt att kunna befinna sig inne i värmen. Bara det är något jag just nu ikväll känner. Ha en fin kväll 🌸

@Denlillamännisksn nu gör jag besök hos dig och har läst denna trådstart. Jag kan verkligen känna igen mig då jag också lever ensam. Nu har jag goda vänner men just att jag ibland kan få tankarna att för tusan varför ska jag sitta här själv och bara vara nykter. Ingen far illa - men jo vi själva far ju illa. Men jag tänker att vi ju är många här som söker kickar, det ska hända något! Vad finner du njutning i? Vad ger dig en kick?
Jag försöker slänga in en del sådant i livet.
Önskar dig en fin helg ❤️

@Kennie hoppas du har rätt.
Ikväll har jag suttit med alkoholfri öl igen när vi var på en tillställning för ett par bekanta, fri bar såklart. Jag har väldigt svårt för stunden att se exakt vad det är jag vinner på det här…… går inte ner i vikt, känns inte bättre i kroppen. Inte heller vaknar jag morgonen efter och tänker att jag är tacksam för att slippa vara bakfull. Jag har alltid tyckt att det på nått märkligt vis kan vara rätt skönt att vara bakis och bara dega runt i mjukisbrallor hela helgen. ………
(Jo jag förstår också att det här är rent trams, klart jag inte saknar att vara bakis, jag försöker bara ge mig själv tillräckligt med anledning att dricka igen) men just idag blir det inget av med det. Just idag blir det ingen alkohol. Får se hur det blir en annan dag.

Jag kan knappt tro att det är sant. Jag skrev här för första gången i början av december. Hade då varit på ett vårdbesök för egen del och fått frågan hur det var hemma.

Det var precis en sån dag då allt bara rann ur mig. Jag som hela tiden tänkt att mannens drickande var ”riskdrickande” fick ett rak och tydlig budskap att det istället klassades som beroende utifrån mängden han faktiskt dricker.

Det var nära jul, jag brukar älska julen, men första veckorna var jag som i chock. Jag tyckte det var illa, men inte SÅ illa väl?!

Det blev besvärliga veckor, dålig stämning hemma och nånting i mig gick sönder där.

Imorse sa jag till min man att jag inte orkade ha det så här. Fick snäsigt svar tillbaka och så var diskussionen på väg att börja på nytt.

Jag vet inte riktigt varifrån kraften plötsligt kom men inom ett par timmar hade jag lyckats få en riktigt mysig lägenhet och stod med nycklarna i handen och inflytt idag.

Jag har som sagt bara skrivit ett tidigare inlägg, men har läst massor och era beskrivningar om upplevelser, hoppet att det ska bli bättre men situationen som bara blir värre och hur ni tagit steget ur relationen har hjälpt mig MASSOR!

Så tack för att ni delat med er❤️

Så nu sitter jag här i min egna lägenhet. Viss oro för hur efterspelet kommer att bli. En liten rädd röst som viskar tänkt om du gick för tidigt, tänk om du kommer ångra dig, och så ensam du kommer bli.

Men också ett lugn! Ingen som plötsligt sluddrar bredvid mig i soffan när jag kommer tillbaka efter ett telefonsamtal på 20 minuter, ingen som ändrar åsikt så plötsligt och tvärt att man inte har en chans att hänga med. Ingen som skriker och härjar.

Det kommer bli tufft ett tag. Men det kommer bli bra längre fram.

@marshmallow11 ❤️

@Rustning Ursäkta stavfelen. Jag är ruskigt trött och ska lägga mig nu. Jag är ju morgonmänniska!!

@Rustning Om du skäms så är det här ju rätt ställe för det temat. Är att göra en livvstilsförändring är lättare om man inte behöver skämmas över sig själv samtidigt.
Alkoholberoende har många grader och överkonsumtionen kan se väldigt olika ut. Men det är ju ändå man själv som måste bedöma om alkoholen börjar göra livet sämre. Jag tänker att det är väldigt klokt att ta ta i det innan "förlusternas tid" har kommit. Att man drar i handbromsen medan man fortfarande har ett bra liv.
Ta hand om dig, vännen!

@Man på 28 år Skammen att inte ha grepp längre över sitt drickande är inte bra att vara ensam i. Därför uppmuntrar jag dig att fortsätta skriva på forum, för jag tror att det kan ge lättnad för dig. Det är svårare att sluta dricka alkohol om man dessutom ska hantera skam. Du är så välkommen!

Nykter kvällsrapport.

Vad har då denna dag givit mig i insikt om livet i stort liksom. Det var tanken som poppade upp inom mig när klockan just hade har passerat 20:00 och jag som vanligt satt ensam vid datorn precis som i skrivande sund.
Tänkte kortfattat summera min dag innan jag glömmer bort vad jag tänker och känner denna fredagskväll.

Först så känner jag mig väl lite trött men rätt så nöjd i det stora hela. Det har väl inte skett några stora omvälvande händelser om man nu inte bortser från det faktum att jag nog har börjat förstå det högst andliga perspektivet lite bättre så att säga. Dock inte genom att djupläsa någon historisk helig skrift eller så.

Nej, det handlar väl mer om att jag har läst lite djupare i olika texter här och där samt i meningar av rätt olika art och mellan rader i texter där jag nu funnit en andemening så tydlig att nog skribenterna själva nog inte ens kan se hur givande deras texter är för den som av skaparen fått gåvan att i ljusa stunder kanske kunna se det som nog mycket få har möjlighet att se ens med de mest nyktra och logiska ögon.

Har på mitt eget sätt liksom talat med min skapare som jag väl gör och alltid har gjort för det mesta sen jag var riktigt liten. Har som andligt kännande varelse väl dock aldrig varit kristen på det mer traditionella sätt som jag sett andra vara. Så som att man med egna ögon väl en gång såg någon rusa in i en lokalt belägen kyrka och lade sig på knä och väl kanske traditionellt sett bad till Gud fader liksom.

Fast vem vet, kanske skulle man göra så om ens själ eller inre ande så skulle mana en till att direkt göra.
Men direktkontakten till den högste har jag ju alltid med mig vart än på denna planet jag befunnit mig är känslan. Förutom min lite smått andliga träning så har jag idag faktiskt använt armstärkaren och kört med den 25 gånger till det kändes lite grann i armarna. Även handstärkarna använde jag i en minut cirka per hand till den gräns där jag kände att muskelbristning skulle kunna uppkomma.

Har väl annars mest helt nyktert brottats med min idag ovanligt djupa och lite mörkt kyliga ångest som jag tidigare inte klarade av att bemästra utan stödhjul i form av alkohol till jag bara slocknade. Sammanfattningsvis har det här varit en rätt så givande dag som helt ensam vandrare i världen. Tacksam för andlig närhet till skaparen och nyvunnen nykterhet det är jag dock utan tvekan.

Ha en fin kväll!

Tack för era svar.
Visst har jag alkoholproblem. Definitivt. Samtidigt förstår jag när jag läser vissa inlägg på detta utmärkta forum att det är skillnad på alkoholproblem och alkoholproblem. Mina problem är inte så extrema. Jag dricker inte heller några extrema mängder när jag dricker och sen tål jag ju ganska mycket också. Det märks väl att jag har druckit men jag är ändå ganska kontrollerad. Vissa här inne har ju druckit sådana mängder så det är för mig obegripligt hur de ens lyckats rent fysiskt. Och administrativt och ekonomiskt att få ihop det.
Jag vill sköta det här med alkoholen själv. Vet inte riktigt varför men jag tror jag skäms lite. Tycker det är pinsamt. Vi har inte prata om detta. Hon märker såklart att jag inte dricker något men har faktiskt inte kommenterat det konstigt nog. Ikväll undrade hon lite och jag mumlade något om vit januari och att jag ville gå ned i vikt. När vi i dag var utanför bolaget ville hon kanske ha lite vin och så men ville int ego in där själv. Orkade inte. För henne är det uppenbart att det inte spelar någon roll om hon dricker eller inte. Så långt ifrån hur jag har det.

@Amanda L Så fint skrivet jag måste göra något åt detta så blir kontakt med vården på måndag

@Amanda L Tack va fint skrivit ska ta kontakt med vården på måndag

@Denlillamänniskan Va, fint för svar och som du skriver är det dags att bli nykter och känna efter vad som är det största problemet. Jag kan tänka mig att det finns många fina här inne som kan stötta mig.
På din Fråga tillbaka är det väll att folk ska få veta att jag är alkoholist för jag tycker det är så skämmigt att vara beroende. Ingen i min Familj, vänner vet hur det står till.