Senaste kommentarerna i forumet

@Asfaltsblomma Välkommen till forumet, här finns mycket hjälp och stöd. Jag känner igen mig själv i det du skriver, jag har också en preferens för rödvin. Personligen drack jag i princip varenda dag under många år, men i måttliga mängder. Visst hände det att jag festade till på helgerna, men även om jag förstod att jag låg i riskzonen upplevde att jag att jag hade kontroll på mitt drickande. Jag hade fel. För ett par år sedan gled jag över i ett missbruk utan jag egentligen vet varför. Det bara blev så. Jag försöker inte moralisera, jag vill bara att du ska se (med mig som ett dåligt exempel) att det lätt kan gå överstyr.

@X-Strong har helt rätt i vad hen skriver. Prova att vara helt utan alkohol ett tag, då kommer du känna vilken betydelse alkoholen har för dig och vad som händer med dig när du är nykter i en period.

Lycka till och skriv/läs regelbundet här på AH!

@JoYo det är svårt att sluta försöka ta ansvar för någon om man är eller varit medberoende. Man kanske vill tro att man genom sin oro kommer att hjälpa dem på något sätt. Sannolikt är det så att man inte bidrar till deras tillfrisknande alls - har de ingen sjukdomsinsikt eller vilja att genomgå behandling så kommer inget hända. Vad som kommer hända kan ju ingen veta. Fortsätter han supa så kommer det nog bara gå åt ett håll.
Mitt ex har supit mer än halva livet och även om han lyckats behålla sitt hus och har ett jobb så är hans psykiska hälsa och missbruk det som gör att han hela tiden får problem. Han vill inte söka hjälp frivilligt, han saknar sjukdomsinsikt, och när hans jobb tvingat honom att söka vård sa han efter ett par dagars behandling att han minsann var frisk nu.
Det enda man kan göra är att fokusera på sig själv och sin egen hälsa. Det är ditt ansvar, precis som att hans liv och hans hälsa är hans ansvar. 🤗

Ångesten knackar på... Träffade jag några jag kände igår? Minns inte... Målar skräckscenarier i huvudet.

Det är sant. Jag får schemalägga en privat intervention med mig själv när jag inte är i det här bakisträsket.

Jag har varken ätit, borstat tänderna eller duschat än, så det är bra tips. Har dock gråtit en skvätt. Är tom. Vill att mitt liv ska vara annorlunda.

@Sattva Åh så tungt och svårt😔 Har också svårt att man kan tycka så illa om sin frus dotter. Hon är ju bara 19 år! Är ledsen för din skull. Känner att du är så grundad att du kommer ta dig igenom det men att det kommer göra ont. Så bra ändå att skriva här då och då, att sätta ord på tankar, känslor och handlingar.

Kram🤗

När man är bakis, skamfylld och ångestdriven, så ska man inte ta så svåra beslut. Blir så lätt att man misslyckas när man mår lite bättre och känner sig i form för en partykväll. Idag ska du bara göra vädligt enkla saker. Äta något, ta en dusch, borsta tänderna. Gråta ska du däremot gärna göra. Gråten är själens tvätt. Bland tror man inte det; för det kan kännas som att man ska drunkna i tårflödet. Skriv på forum, öppenhjärtligt utan att försöka "vara bra".

Jag och många andra finns här för dig, och vi vet precis hur illa det kan kännas. Kram på dig, vännen!

@Denlillamänniskan Tack för ditt svar! Du har rätt, och det känns skönt att nån därute finns.

Ja nykterhet är nog mitt alternativ nu. Min blurriga bakishjärna börjar inse det. Jag kan inte hantera alkohol. Jag får inga positiva effekter av alkohol. Den äter av mig. Den är en risk. Mitt liv vore bättre utan den. Den gör mig till en slav och det är inte värt det.

Jag vill mest gråta just nu. Känner mig ensam. Fast egentligen har jag fina vänner. Men min "bubbla" av tydligt sammangang har försvunnit. Inte pga alkohol, men all ångest kommer på en gång.

Är det idag jag blir nykterist?

@finalina I det läge du är nu är det ingen idé att tänka eller känna för mycket. Börja med rätt handlingar.

@finalina Verkar tyvärr som att det har gått så långt att du bara har ett alternativ kvar; Rädda dig själv! Nu.
Skit i ångest och förståndigt snack om vad du borde ha gjort. Släpp skammen. Men gör något, finaste du!!

Igen. Det har ju gått så bra. Men igår var jag på krogen med några av mina hetsigaste vänner. Avskyr att skylla på andra. Jag skuldbelägger mig själv för det här. Men... Jag höll mig först till bara öl. Sedan beställdes en person drinkar till alla vid bordet. Starka drinkar. Därefter beställde en annan person shots. Tätt inpå. För tätt inpå. Jag minns inget mer.

Varför drack jag det där? Varför sa jag inte nej? Varför försätter jag ens mig själv i den här situationen när jag är medveten vilken risk det innebär? Hur dålig jag är på att stå emot? Dålig på att hålla kontrollen.

Det spårade ur totalt. Typ 4 timmars minneslucka. Jag glömde min väska på stället. Tog mig hem i minusgrader men kom inte in i min lägenhet. Fick inte tag på någon för saknade mobilen. Tur för mig att min granne som jag är bekant med också kom hem typ samma tid, fick sova på soffan. Nu på förmiddagen fick jag tag på min extranyckel men krogen har stängt så har inte fått tag på mina saker. Kommer jag få det? Vet inte.

Ångesten är stor. Hemsk.

Pratat med en som var med. Dom "fattade inte att jag var så full, alltså nivå minneslucka".

Det här är farligt nu. Jag känner mig rädd. För mig själv. Jag borde bryta helt med alkoholen. Jag gillar den inte ens. Jag hatar den typ.

Inser att jag hade tur igår. Som fick hjälp. Hur hade det gått annars?

Hej! Natalia, hoppas att du har fått sovit gott i natt kompis. Hade tur att få sova skapligt själv faktiskt. Ofta blir det bara en tre timmar per natt. Har ju diverse sömnpiller att tillgå, men använder sådana ytterst sällan då jag upplever mer ångest och nedstämdhet efter användning av sådana. Men den här natten sov jag fyra timmar och vaknade som så ofta mitt i natten, dock utan jobbig ångest som så ofta. Då var jag upp en sväng och gick runt ett varv i lägenheten och lade mig sen igen och lyckades faktiskt sova i två timmar till.

Har inget sug efter några enheter som du väl kallar onyttigt drickande av alkohol för. Det är lite av en ny känsla att inte behöva känna att man ständigt måste rusa iväg till bolaget som har varit en tvångskänsla som legat på för det mesta i så många år tidigare. Jag skulle nu aldrig våga mig på att ens smaka en slurk av någon enhet alls för då skulle det gå åt skogen direkt det vet jag alltför väl.

Kommer ihåg när jag var med i en intresseförening för vänner av äldre fordon och vi hade varit på en tågresa. Just vid den tiden för en tjugo år sedan hade jag lyckats vara helt nykter i en hel månad för andra gången i mitt vuxna liv och blev bjuden på en till synes oskyldig öl med endast fem procent. Sedan så var det kört, för så fort bolaget dagen därpå öppnade så stod man där och köpte ett gäng av denna pilsnersort man bjudits på.

Tror att det då tillsammans med två tjugoprocentiga vinpavor blev en åtta eller tio stora burkar som man rätt snabbt hävde i sig för att känna en stunds lugn. Sedan så tyckte man snabbt att denna ölsort var lite mesig och sen blev det som så att man nästkommande gång inhandlade sprit för att boosta upp denna öl med. Sedan rullade allt bara på i samma stil. Säger nu alltså nej till allt vad enheter är. Tycker att det är det säkraste sättet för att inte hamna i alkoholträsket igen.

Ha en fin lördag!

Men det är inte slut ännu;
Jag och apan kliver ur vattnet, inte för att vi gett upp och inte orkar mer. Vi har simmat klart för den här gången. Vad som händer härnäst är lite oklart.

Vid kanten av bassängen står de där formalinfyllda glasburkarna där Beroendehjärnorna sakta guppar upp och ned i sitt konserverade tillstånd. Man kan ju undra varför de ska stå här och inte vara utanför med jönsarna?
En av hjärnorna talar till mig med svag stämma; - Tjena! Det är jag. Såg att du klarade både simningen och höjdhoppet. Bra, tjejen! Känner igen det där. Lyfter blicken och lite i skymundan i vid en av simhallens väggar ligger en gestalt på golvet. Han är död. Det är farsan.

Han försökte komma in i värmen på slutet, men har var i för dåligt skick för att klara simningen. Han låg och självdog på kaklet, alldeles ensam. Det är hans och de andra döda alkoholisternas hjärnor som flyter i formalin nu. Beroendehjärnorna.

Går fram till farsans kropp. Känner stort medlidande och tänker på hur lika vi är (fast han var fetare). Vi har samma hårfäste, liknande ansiktsdrag. Vi är både roliga, musikaliska och har sinne för matlagning. Av honom har jag också ärvt känsligheten och tendensen till alkoholmissbruk. Men han grejade det inte. Klarade varken livet eller alkoholmissbruket. Men jag gör det. För oss båda.

Jag växte aldrig upp med min far. Han försvann ut ur mitt liv när jag var ett år gammal. Min mor höll honom sedan på totalt avstånd. Klippte bort honom ur fotografier. Men ibland gick det inte, när min syster eller jag var med på bilden. På en bild står han och blickar lugnt och stadigt in i kameran bredvid julgranen. Han röker pipa. Det är den bilden som jag har i minnet.

Hallå i stugan!
Känner att jag har sällskap av er, och läser allt, även om jag inte skrivit så mycket själv :-)
Det har varit snöoväder och massor av skottande, bilar som inte startar m.m. Dagar och veckor går så fort! Jag är noga med att skriva upp de enheter jag intar, och överskrider inte min nya budget. Det hjälper väldigt bra att skjuta upp tidpunkten för den första enheten, samt att varva med alkoholfria alternativ. I natt sov jag 9 timmar!! vilket inte hänt på väldigt länge. Ända sen jag blev vuxen (fick barn) har jag sovit väldigt lite, ca 5 timmar / natt. På den tiden, när barnen var små och jag tränade mycket (och innan jag blev förälskad i vin) var det inga problem att sova så lite.
Nu vet jag inte om det är alkohol eller klimakteriet som sabbar sömnen mest. Snitt är 5 timmar. Men självklart sover jag bättre med färre eller inga enheter. Jag har också förmågan att säga till mig själv när det är dags att sluta, vilket är lyckosamt.
Önskar er alla en härlig helg <3 <3 <3

Hej! @Andrahalvlek, kände bara för att titta in på din sida. Tycker att du brukar skriva rätt så trevligt och faktiskt även lite inspirerande. Har så sakteliga försökt att börja med lite rutiner hur det nu går. Rutinen med att fokusera på nykterhet fungerar då ännu klockrent vilket man är tacksam för. Går ännu inte direkt efter klockan generellt, utan försöker mer att gå efter känslan i stunden och den säger väl i stort samma sak som experter på livsstil brukar säga. Ja, att en någorlunda fast tid för sömn och naturliga tider för intag av vettig kost är bra. Siktar nu närmast på att göra mig lite varm choklad nu när det är så kallt ute. Sitter och dricker ett glas med kosttillskott med en massa diverse vitaminer av alla slag. Hoppas att du får en fin lördag kompis.
Ha det gott!

Ja knäppskallar ftw @Dennillamänniskan. Knäppskalle-katt har värmt mina fötter inatt då det var friska 11 grader här när vi kom fram igår. Idag skiner solen över ett snölandskap som ser ut som fjällen. Lång kaffemorgon. Ska laga apelsinmarmelad för året som kommer och ungefär ingenting mer från listan av saker jag har att göra. Listfri lördag! Njut av dagen alla 😍

@Man på 28 år Jättebra att du tar kontakt med vården!!! Hoppas du får träffa någon bra.
Och tänk på att vara helt ärlig även om det känns jätteskämmigt så att du verkligen får hjälp. (De har tystnadsplikt.)
Alkoholen i sig skapar ju problem som flera skrivit här. Även skam. Och skammen kan ofta förhindra att man tar hjälp.
Skönt att veta då kan vara att den där skammen brukar vara det första som försvinner efter alkoholstopp.
(Visst kan man känna skam för saker man gjort, men inte den fruktansvärda skam som alkoholen skapar.)
Bara att slippa den gör ju att man känner sig starkare och kan ta itu med allt annat.
Säger som flera andra: Du är ung och tydligen även klok, som förstått att ett beroendeliv inte är något bra liv.
Du kan vända på det. Glöm inte skriva här bara. :)

Åter en lite glimt av vad som händer i simhallen;

Apan klänger runt mitt ben och jag blir en stund osäker på hur jag ska hantera hennes oro. Badmästaren har ingen brådska med situationen. Han står bara lugnt och ser på oss.

Bilden av Badmästaren har varit lite oklar (och läsaren får själv välja hur han kan gestaltas).
Men nu känner jag igen honom mycket bra. Det är Thic Naht Hahn. Zenmästaren i sin munkkåpa. Vilken tur! Det ingjuter hopp och mod hos mig och apan.

Jag känner efter på djupet. Sen vet jag vem jag är och vad jag ska göra.
Jag är den magra, åldrande Valkyrian med långt grått hår. Jag tar upp apan på armen och hon håller sig fast runt min hals. Vi går efter Badmästaren fram till trapporna som leder upp till högsta trampolinen. Personalen ser att det är dags för en av simmarna att ta språnget. Men de ropar inga HEJA eller STARKT VÅGAT! För de vet att nästan vad som helst kan hända nu. Man kan backa och kliva ned igen. Man kan få magplask och tappa andan. Ja, ni som stått där tio meter över bassängen vet ju allt det där.

Kliver jag ned nu finns det stor risk att apan kanske hellre går ut till jönsarna igen. Då får hon på sig vippkjolen och hårbandet. Clownen kommer att smeta rött läppstift på hennes lilla apmun, för att hon ska se mer betagande ut. Med det är slut med det nu.

Jag uppbådar allt mitt gamla stridsmod. Ingen jävel slår mig!! Jag tar mig upp för trapporna till trampolinen, tvekar aldrig. Går bara rätt ut med apan i ett ömt grepp. Sen hoppar jag. Vi sjunker långt ned i bassängen. Men vi kommer upp till ytan och tar ett djupt andetag. Vi lever!

Är inne o läser oftare än jag skriver. Ska för min egen skull om inte annat, uppdatera iaf en gång i veckan.
Med nykterheten är det stabilt. Det är ju drygt 3 år nu, så det är sedan länge inget problem.
Livet är faktiskt rätt tufft. Läget hemma blir inte bättre mellan min man o min dotter. Snarare mer låst än nånsin. Jag trodde länge att allt skulle ordna sig. Att jag inte skulle behöva välja sida. Men av olika anledningar inser jag att detta är ohållbart. Även om min dotter är 19 och såklart inte kommer bo hemma i all framtid, sätter jag henne främst. Och om jag eller min man trodde att detta inte skulle påverka vårt förhållande, så är det inte så. Det är väldigt påverkat på ett känslomässigt plan. Vi har inga bråk etc, men jag känner att något är väldigt förändrat. Förstört. Jag älskar honom, men tycker inte om honom. Jag fattar liksom inte hur man kan tycka så illa om sin frus dotter. Och hur jag kan ha låtit detta pågå så länge. Jag tycker inte om den fega delen av mig.
Allt detta tar enormt mycket energi.
Min plan är att avvakta tills dottern åkt iväg på sin långresa, det är inte långt kvar. Sedan måste jag prata med honom om att när hon kommer hem igen kan vi inte fortsätta såhär. Om det blir särbos eller skilsmässa vet jag inte. Men nuläget är ohållbart. Och sannolikheten att deras aversion för varandra förändras bara för att hon är borta tre månader är väldigt låg. Jag har egentligen redan bestämt mig. Jag bara hamnar i avgrundssorg o rädsla när jag går från tanke till att jag måste handla. Skjuter det framför mig. Och är samtidigt arg över att han lämpar över beslutet på mig. Det är han som sagt flera flera gånger det senaste året att han inte kan bo här pga henne. Men han gör inget mer.
Oroar mig för ekonomin dessutom. Men jag har ju ett fast jobb, jobbar heltid. Det får ju bara gå.

@Grävling Något som också bevisats vara en stor framgång i att göra en förändring, är att man har tilltro till den egna förmågan att klara av det. Tilltro till att man klarar av att vara nykter. Att man tror på sig själv och att man är den som styr sitt liv. Att känna egenmakt, ger styrka och ett kraftfullt handlande. Ha det gott!❄️

Hemkommen från en stärkande morgonpromenad.

Det är flyt idag. Lyckades vända uppkommande irritation genom att min tillflykt till buddistisk andningsövning.
På kortare än en minut, vände det till att jag först log men sedan skrattade varmt och hjärtligt. Låter kanske som nån hallelujahistoria, så jag påminner läsaren av jag har övat rätt länge med stor självdisciplin.

Thic Naht Hahn säger " When you know how to suffer, You suffer much less". Visst är det så! The Art of Suffering är möjlig för alla att lära sig. Först händer det inte så där extremt mycket, men med övning så blir man skickligare.

Nu var det egentligen inte det jag tänkte uppehålla mig över, men det är en reflektion som jag vill ska vara skriven här, som jag kan återvända till om jag behöver påminna mig senare av någon anledning.

Ni ska få en liten fotnot till sagan om Simhallen;
Inget av er har nämnt någonting om att jag kallar den Nykterhetens Paradis. Det var inte alls genomtänkt, men det föll mig in och gav en bra ram till sagan.

Det finns inget raljant över namnet. Det finns inte något inslag av att suckande rikta blicken mot himlen och falla i trans i tungomålstal. Det är bara rätt och slätt ett namn på simhallen. Vilka associationer eller känslor det väcker hos er är oväsentligt.

@Såjävlatrött

Hej. 🌹
Att bli av med medberoendet ja ...

Jag har jättesvårt att uppskatta tid, men det är ju trots allt en process att komma genom.

Det jag gjorde var mycket att ta dagen som den kom och att inte planera så mycket, för jag var totalt slut mentalt. Som många av oss varit och är ... 🌸

Mindfulness-övningar gjorde jag, hade före förhållandet med exet köpt en sådan. Gick på massage.

När det gäller mig så fick jag fundera på vad jag behövde och inte.
Jag tänkte tillbaka om det fanns något jag slutat göra, men som jag gjort tidigare och uppskattade.
Ibland orkade jag dock inte utan var bara hemma, ibland så liksom tvingade jag mig iväg på saker det var länge sedan jag gjort - och det blev ofta hur bra som helst.
Det var bland annat en känsla av att ha kontroll över läget som gjorde att jag började känna ett lugn. För annars har man ju gått efter annans dagsform och inte alltid haft fokus på det man själv har planerat och inte haft kontroll.

Därtill har jag tänkt på motion, jag har haft stort behov av att röra på mig. Det har till exempel blivit promenader.

Och så har jag hållit på med växter, har också med kontroll att göra tror jag samt möjlighet till skapa vad man önskar.
Att planera vad köpa och vart placera växterna t ex under våren och sommaren.

Jag har också målat en del.

Avslutningsvis har jag också haft kontakt med anhöriga till människor med beroende samt även med nyktra alkoholister.

Av nyktra alkoholisterna har jag fått ökad förståelse och av det och min vardag så växte det fram en acceptans och någon slags mer inre lugn och ödmjukhet.

Man är maktlös, men att den känslan kom att alltmer bli hanterbar. Och därav en väg att komma bort från medberoendet, eller åtminstone känna ett litet lugn inombords. Och inte bara oro, sorg och frustration.

Då jag läser dessa två sista stycken känns det flummigt och märkligt, men så har jag fungerat. 🤔

Att ta tillvara sitt eget mående, man kan inte ta hand om andras dito.
Ett stöd kan man vara, men ingen hjälp. Det finns andra för det, den dagen en person söker hjälp.

Kram, sköt om dig.
Hoppas att Du hittar sätt att komma vidare. Att andra också skriver här, att du får tips och kanske kan "plocka" och hitta de sätt som passar dig på din väg bort från medberoendet.
Varma tankar till Dig.
🌹💜

@Kennie bra tips, det var ett enkelt sätt att känna tillbaka tilll bara för någon vecka sedan och påminna mig VARFÖR. Och precis som du skriver så är det faktiskt självvalt. Ingen tvingar mig. Jag har alla möjligheter i världen att dricka om jag väljer det. Jag har mycket gott om alkohol av alla sorter hemma och ingen skulle stoppa mig om jag valde att gå loss på den med liv och lust. Men jag väljer ju att inte göra det. En nog så viktig insikt. För väljer jag själv är det jag som styr och då har jag ingen anledning att vara bitter. Det är ju mitt val. Jag måste bara aktivt fortsätta att göra det valet. Idag gör jag det. Idag , just idag ska jag inte dricka. Trots att jag kan. Och såklart även delvis vill.

@Kennie bra tips, det var ett enkelt sätt att känna tillbaka tilll bara för någon vecka sedan och påminna mig VARFÖR. Och precis som du skriver så är det faktiskt självvalt. Ingen tvingar mig. Jag har alla möjligheter i världen att dricka om jag väljer det. Jag har mycket gott om alkohol av alla sorter hemma och ingen skulle stoppa mig om jag valde att gå loss på den med liv och lust. Men jag väljer ju att inte göra det. En nog så viktig insikt. För väljer jag själv är det jag som styr och då har jag ingen anledning att vara bitter. Det är ju mitt val. Jag måste bara aktivt fortsätta att göra det valet. Idag gör jag det. Idag , just idag ska jag inte dricka. Trots att jag kan. Och såklart även delvis vill.

Börja dagen med lite kolsyrat vatten, det kan då aldrig vara fel. Det måste vara ljusår bättre än vilken alkoholsoppa som helst som man sugit i sig genom åren tänkte jag nyss. Det nya årets tredje lördag och nykter är man ännu, och inget alkoholsug har man. Det är ju egentligen ett underverk som har skett på nåt sätt. Sitter nu och gäspar så här en bra bit efter nio på morgonen. Har sovit rätt skapligt. Först ett pass på fyra timmar, vaknade och sov sedan två timmar till vilket inte är illa för att vara jag alltså. Minus 24 grader kallt är det idag. Inte läge direkt för någon nöjespromenad alltså. Funderat på om man skulle ta en kopp varmt te och rostat bröd nu när det är så kallt. Men vi får väl se vad vi kan hitta på att starta denna lördag med. Förresten, @marsmallow11, trevligt att du skrev lite det uppskattades. Borde väl komma igång med lite enkel träning, har ju redan börjat så smått med enkla prylar. Det där programmet hemmagympa är inte så dumt egentligen, har kollat lite på ett av de tidigaste avsnitten, där kan man ju hitta träningstips som passar. Fokus på nykterhet är dock vad som gäller, och kanske även om en stund faktiskt varm choklad och limpsmörgåsar som vanligt tror jag, då detta har blivit en ny-gammal rutin för mig trots allt.
Ha en fin lördag!

@Asfaltsblomma Välkommen till forumet. Ett bra sätt att ta reda på hur viktig alkoholen är för dig kan vara att testa att vara utan i någon vecka eller månad. Då ser du hur det påverkar dig psykiskt (och fysiskt) när du inte dricker. Särskilt om du haft den här vanan att dricka något dagligen under en lång tid.