Senaste kommentarerna i forumet

@Såjävlatrött

Hej. 🌹
Att bli av med medberoendet ja ...

Jag har jättesvårt att uppskatta tid, men det är ju trots allt en process att komma genom.

Det jag gjorde var mycket att ta dagen som den kom och att inte planera så mycket, för jag var totalt slut mentalt. Som många av oss varit och är ... 🌸

Mindfulness-övningar gjorde jag, hade före förhållandet med exet köpt en sådan. Gick på massage.

När det gäller mig så fick jag fundera på vad jag behövde och inte.
Jag tänkte tillbaka om det fanns något jag slutat göra, men som jag gjort tidigare och uppskattade.
Ibland orkade jag dock inte utan var bara hemma, ibland så liksom tvingade jag mig iväg på saker det var länge sedan jag gjort - och det blev ofta hur bra som helst.
Det var bland annat en känsla av att ha kontroll över läget som gjorde att jag började känna ett lugn. För annars har man ju gått efter annans dagsform och inte alltid haft fokus på det man själv har planerat och inte haft kontroll.

Därtill har jag tänkt på motion, jag har haft stort behov av att röra på mig. Det har till exempel blivit promenader.

Och så har jag hållit på med växter, har också med kontroll att göra tror jag samt möjlighet till skapa vad man önskar.
Att planera vad köpa och vart placera växterna t ex under våren och sommaren.

Jag har också målat en del.

Avslutningsvis har jag också haft kontakt med anhöriga till människor med beroende samt även med nyktra alkoholister.

Av nyktra alkoholisterna har jag fått ökad förståelse och av det och min vardag så växte det fram en acceptans och någon slags mer inre lugn och ödmjukhet.

Man är maktlös, men att den känslan kom att alltmer bli hanterbar. Och därav en väg att komma bort från medberoendet, eller åtminstone känna ett litet lugn inombords. Och inte bara oro, sorg och frustration.

Då jag läser dessa två sista stycken känns det flummigt och märkligt, men så har jag fungerat. 🤔

Att ta tillvara sitt eget mående, man kan inte ta hand om andras dito.
Ett stöd kan man vara, men ingen hjälp. Det finns andra för det, den dagen en person söker hjälp.

Kram, sköt om dig.
Hoppas att Du hittar sätt att komma vidare. Att andra också skriver här, att du får tips och kanske kan "plocka" och hitta de sätt som passar dig på din väg bort från medberoendet.
Varma tankar till Dig.
🌹💜

@Kennie bra tips, det var ett enkelt sätt att känna tillbaka tilll bara för någon vecka sedan och påminna mig VARFÖR. Och precis som du skriver så är det faktiskt självvalt. Ingen tvingar mig. Jag har alla möjligheter i världen att dricka om jag väljer det. Jag har mycket gott om alkohol av alla sorter hemma och ingen skulle stoppa mig om jag valde att gå loss på den med liv och lust. Men jag väljer ju att inte göra det. En nog så viktig insikt. För väljer jag själv är det jag som styr och då har jag ingen anledning att vara bitter. Det är ju mitt val. Jag måste bara aktivt fortsätta att göra det valet. Idag gör jag det. Idag , just idag ska jag inte dricka. Trots att jag kan. Och såklart även delvis vill.

@Kennie bra tips, det var ett enkelt sätt att känna tillbaka tilll bara för någon vecka sedan och påminna mig VARFÖR. Och precis som du skriver så är det faktiskt självvalt. Ingen tvingar mig. Jag har alla möjligheter i världen att dricka om jag väljer det. Jag har mycket gott om alkohol av alla sorter hemma och ingen skulle stoppa mig om jag valde att gå loss på den med liv och lust. Men jag väljer ju att inte göra det. En nog så viktig insikt. För väljer jag själv är det jag som styr och då har jag ingen anledning att vara bitter. Det är ju mitt val. Jag måste bara aktivt fortsätta att göra det valet. Idag gör jag det. Idag , just idag ska jag inte dricka. Trots att jag kan. Och såklart även delvis vill.

Börja dagen med lite kolsyrat vatten, det kan då aldrig vara fel. Det måste vara ljusår bättre än vilken alkoholsoppa som helst som man sugit i sig genom åren tänkte jag nyss. Det nya årets tredje lördag och nykter är man ännu, och inget alkoholsug har man. Det är ju egentligen ett underverk som har skett på nåt sätt. Sitter nu och gäspar så här en bra bit efter nio på morgonen. Har sovit rätt skapligt. Först ett pass på fyra timmar, vaknade och sov sedan två timmar till vilket inte är illa för att vara jag alltså. Minus 24 grader kallt är det idag. Inte läge direkt för någon nöjespromenad alltså. Funderat på om man skulle ta en kopp varmt te och rostat bröd nu när det är så kallt. Men vi får väl se vad vi kan hitta på att starta denna lördag med. Förresten, @marsmallow11, trevligt att du skrev lite det uppskattades. Borde väl komma igång med lite enkel träning, har ju redan börjat så smått med enkla prylar. Det där programmet hemmagympa är inte så dumt egentligen, har kollat lite på ett av de tidigaste avsnitten, där kan man ju hitta träningstips som passar. Fokus på nykterhet är dock vad som gäller, och kanske även om en stund faktiskt varm choklad och limpsmörgåsar som vanligt tror jag, då detta har blivit en ny-gammal rutin för mig trots allt.
Ha en fin lördag!

@Asfaltsblomma Välkommen till forumet. Ett bra sätt att ta reda på hur viktig alkoholen är för dig kan vara att testa att vara utan i någon vecka eller månad. Då ser du hur det påverkar dig psykiskt (och fysiskt) när du inte dricker. Särskilt om du haft den här vanan att dricka något dagligen under en lång tid.

@Rustning Tror du gör mycket klokt att ta det en bit i taget. Ha gärna ett långsiktigt mål, men spekulera inte för mycket. Jag är övertygad om att du har kapacitet att hantera ditt liv. Vad som än händer :)

@Denlillamänniskan Ja exakt. Jag tänkte det. Och det är mitt projekt. Skulle jag dricka nu skulle mitt projekt misslyckas redan efter tre veckor. Det vill jag ju inte.
Vi får se hur det går.
Jag kommer hålla upp till midsommar oavsett vad som händer. Det är en jäkla resa och man lär sig mycket om sig själv.
Min tanke är att jag efter så många månader av total nykterhet ska ha vant av mig så mycket att jag kan dricka lite lugnare midsommar till nyår.
Funkar inte det får jag bli helt nykter.

Ah, såg nu att du redan har samtalsstöd. Toppen!

Hej JoYo! Det låter inte det minsta konstigt i mina öron - jag känner igen förnekelsen totalt!❤️

Jag flyttade ifrån min man igår, av många olika skäl och under dagen gick jag igenom alla möjliga konstigheter han sagt och gjort som är mina anledningar att gå. Och så kom jag plötsligt på: jamen han dricker ju också! Hur kunde jag ”glömma” det på min lista (som jag behöver hålla nära just nu för att stärka mig i mitt beslut).

Det händer någon väldigt konstig grej där tror jag. Man ifrågasätter och de har alltid en miljon anledningar till att det blev så här just den här gången. Och de låter så tvärsäkra på sin sak, att de har rätt och en annan har fel.

Vad som händer nu kan bara han själv påverka. Det enda du kan göra är att sätta gränser i kontakten utifrån vad som blir bra för dig (detsamma med era stora barn).

En vän som blivit nykter efter många års missbruk berättade för mig att det absolut enda som hjälpt honom att tillfriskna var att människor tog avstånd. Under väldigt lång tid tyckte han bara att alla var idioter! Men när han höll på att förlora precis allt så lyckades han med rehabiliteringen.

Jag tänker att det förstås också händer något på vår sida under den här processen och tänker att det nog är den du behöver fokusera på just nu. Jag fick en kuratorskontakt på vårdcentralen och känner att det har hjälpt massor redan efter bara ett par samtal. Att läsa trådarna här har också hjälpt mycket av igenkänning och att kunna hämta styrka i andras kraft.

Ta hand om dig och barnen!

Grattis till din nya lägenhet och ditt nya liv med lugn och trygghet. Starkt av dig!
Jag flyttade för en tid sedan. Du nämnde att du är rädd att bli ensam. Jag är mer själv nu är tidigare men jag känner mig inte ensam. Jag lever hellre själv hela livet än lever tillsammans med någon med missbruk för så ensam jag kände mig då vill jag inte uppleva igen. Ta hand om dig!

@JoYo
Bra att du skriver av dig. Och att du får professionell hjälp.
Det låter som han har mycket att arbeta med.
Jag har vänner som blivit chockade över hur deras män visar sig att vara. Men jag också levt med en man vars missbruk stod på första plats.
Genom honom har jag mött en del missbrukare, dolda bakom lyckade fasader.
Om din man vill få rätsida på sitt missbruk , så måste han vilja det själv.
Och söka den hjälpen.
Du kan bara ta ansvar för dig och dina barn.
Ta hand om dig.

@Smillans Det är så himla skönt när det vänder från mörker till ljus❤️ Det häftiga är att det också sker bra saker under denna process. Man visar sig själv att man klarar av att gå igenom och hantera det, något man kan lägga till i sin erfarenhetsbank när man stöter på patrull nästa gång. Man har gjort det förr och kan göra det igen och man kan hantera det ännu bättre.

Vad bra att du kunnat ta hand om dig på så bra sätt, att du gett dig själv tid, rum, pysslat och tagit hand om dig själv. Jag har också städat ur kylen, det är som att göra en helrenovering😂.

Ha en riktigt fin lördag!❤️

@Man på 28 år Välkommen hit! vad bra att du skriver! Alkohol är nog den bästa medicinen som snabbt dämpar ångest mm. Fast baksidan är att alkohol är lömsk för först när den har dämpat ångesten så kommer ångesten tillbaka med råge pga alkoholen. Å skammen…den var ett stort hinder för mig.
Min resa liknar inte många andras resor här på forumet men imorgon har jag varit nykter ett år! Och det är en sådan frihet!! Så skriv här. Sök vård. Du är ung och har hela livet framför dig!

Kram🤗

Tack snälla ni för pepp❣️🙏🏼

Hade så svårt att somna igår, kände mig rätt lugn men huvudet var som ett getingbo. Mannen (som jag vet inte alls tänkte att vi skulle skiljas igår) berättade att han sagt till hela sin familj att vi är så olika och att det inte märktes förrän vi flyttade ihop och därför ville han skiljas.

Andas djupa andetag. De har förstås ingen aning om att han periodvis dricker 3-4 stora öl varje dag i flera månader. Att han därutöver dricker fler dagar i veckan än när han är nykter nästan alla andra veckor på året. Att en lucka på 4-5 dagar i sträck utan alkohol känns lite som att vinna på lotteri (har bara hänt en handfull gånger de senaste åren).

Så ja, på så sätt är vi ju väldigt olika 😉

En av de sakerna jag vet om medberoende är att vi inte vill bli missförstådda och misstrodda.

Försöker göra plats för orättvisan i detta, att han betett sig som ett riktigt praktarsle emellanåt men att vi skiljer oss ”för att vi är för olika”.

Min tröst är att det nu är över för mig. Han sitter fast i sitt beroendemönster och är fortsatt i förnekelse. Vilket bara kan betyda att det kommer bli värre innan det eventuellt kan bli bättre, och jag slipper nu följa med ner i den spiralen. Spydigheterna och elakheterna ökade de sista månaderna vilket kanske var ett tecken på det.

Han hade alltid en plan för sitt drickande när man ifrågasatte. Förbannad och sa att man inte skulle lägga sig i - för han hade en plan.

Jag kan inte tänka mig att en person med ett sunt förhållande till alkohol behöver ha en plan?!

När jag kom till den vårdgivare jag fått tid hos som pekade ut beroendet sa hon också: du kan ju aldrig någonsin slappna av!

Och precis så är det ju när man hela tiden går på helspänn och väntar på nästa pys från ölburken. Väntar på att man säger fel sak, gör fel sak, känner fel sak och får en utskällning med den efterföljande tysta leken.

Som jag ironiskt nog gång på gång tog ansvar för eftersom mitt medberoende gör mig känslomässigt allergisk mot dålig stämning.

Jag känner mig nästan äcklad när jag tänker på det. Att jag nästan alltid tog första steget. Den sista tiden visade han att han också visste att det var så, nästan hånskrattade när jag gjorde sista försöket att ”göra det bra”.

Det kändes som ett slag i ansiktet. Han visste och gjorde inte ett skit för att göra sin del.

Min terapeut lyfte begreppet rupture and repair som beskriver alla de ”hack” som uppstår i relationer och hur viktigt det är att de hacken repareras eftersom det är så tillit byggs upp i en relation. I hans spegling sa han också att det lät som att jag aldrig fick uppleva några repairs, vilket ju är helt sant eftersom inget blev reparerat när jag ”gjorde det bra”.

Vet inte varför jag skriver allt det här, men jag tror jag behöver ha en ventil. Och eftersom jag blivit så hjälpt av alla andras berättelser tänker jag att det kanske kan vara någon som blir hjälpt av min❤️

@Stora Loppan Härligt! Brr kallt! Här är det bara -22😁. Bland det skönaste jag vet är morgonträning, en så bra start på dagen. Här blir det promenad i full mundering idag och hundarna får bara en kortis så de inte förfryser sina tassar, till deras förtret, de älskar att få vara ute länge oavsett väder. Så idag är en bra dag för att veckostäda. Men imorgon är det redan varmare här, endast någon minusgrad, då ska det få en lång löptur med mig. Sen ska jag elda, krypa upp under en filt och mysa.

Ju längre du är nykter, desto mer kommer du att få skörda. Ha en riktigt fin lördag❤️

@Andrahalvlek @vår2022 @marshmallow11 tack för fin pepp❤️ Naken inför livet är så sant sagt. Man möter händelser rakt upp och ned, utan fabricerade tankar av alkoholen.
Har gjort yoga för 100 år sedan men då var det poweryoga och fokus låg på mer explosiv yoga. Denna nu är väldigt långsam och mycket kling-klong. Varit där 1 gång och jag gillade det! Avslappning och återhämtning med fokus på bara mig.

Lördag och jag ligger och drar mig i sängen. Kallt som tusan ute. Har en behaglig mjuk känsla i kroppen, jag mår.
Har dragit mig undan lite denna vecka, inte varit aktiv i gruppchatt jag och några kollegor har, inte pratat så mycket vare sig i telefon eller med maken. Jag behöver tystnad och lite lugn och ro, sånt gör mig gott. När jag är inne i mig själv försöker jag koppla bort allt utanför mitt område. Jag läser, lagar mat, målar naglar i en härlig färg, tittar på serie, plockar i hemmet, kelar med hundarna, går igenom fotoalbum i mobilen, promenerar, stannar till och andas i solen, googlar saker jag blir nyfiken på, eldar i spisen, längtar till vår och sommar, läser nyheter, funderar på om jag ska köpa Ice-bugs eller trä på piggar, läser på forumet här - nickar igenkännande, dricker cola-zero, köper krispiga tulpaner, storhandlar, städar ur kyl (tillfredsställelsen jag känner med städad full kyl😍).
Livet❤️

Önskar er en fin lördag!

@prinsessa så bra att du kunde hålla måttfullheten 😊 Jag skall också träffa vänner idag, vi skall gå på en utställning och sen äta middag. Jag höll mig ifrån enheter igår så det finns några i min budget för idag. Njuter av att det är helg och att jag är ledig. Nu skapar vi en bra lördag, jag håller med !

@vår2022 God morgon!😀
Nu börjar jag på riktigt skörda hälsa och sömnen är nog nyckeln. Känner mig stark och vet att det går att bryta negativa mönster. Du och många andra här på forumet visar det!❤️
Snart ska jag till gymmet för lite styrketräning. Har bilen på värmning, det är 30 grader kallt!
Elda lite, kryp upp under en filt och ha en mysig lördag!❤️

Godmorgon i kaffestugan denna lördag!
Det blir måttliga enheter igår, vilket jag är glad för idag, alltså att det var måttliga och inte mer än så. Ska dricka upp kaffet och sen gå på en långpromenad och sen blir det vännträff. Ska bli trevligt!

Önskar er alla en fin lördag som vi skapar!

Jag levde över 23 år med en misshandlare. Man blev gaslightad att tro att hans vansinnesutbrott var ens eget fel. Jag fick ångest och drack själv för ofta, för mycket. Jag slutade dricka för 4 år sen.
Jag går hos psykolog för att bearbeta trauma, hos kvinnojouren på stödsamtal, tränar, pratar med alla stackare som orkar, skriver av mig. Tiden läker.

Men till min fråga..jag är som i förnekelse. Om att han är alkoholist. Jag är medveten om det men ändå kan jag inte riktigt tro det. Låter konstigt men har nog att göra med att jag tidigt som barn lärde mig att förneka och dölja föräldrars alkoholmissbruk.
Är det någon som känner igen sig i förnekelsen? Jag tänker tankar som att han säkert slutar när hans depression gått över..han rasade ihop för 3 månader sen efter några år med starköl o lite whisky varje kväll. Han bara grät och hade självmordstankar, sa att det var fel på vår relation (skyllde på mig trots hans ilska som förstört). Så flyttade han ut. Sen dess har han ändå kontaktat mig, berättar att han dricker öl och sprit varje kväll. Mår ”skit” men säger inte mer än så. Har aldrig kunnat prata känslor och definitivt inte nu. Däremot gråter han nu. Säger förlåt för att det blev såhär, för att i nästa stund vara arg och taskig.
Jag har erbjudit hjälp, ringt beroendevård men de sa att det är fall för psykiatrin. Psykiatrin sa att han måste söka frivilligt.

Han lever ”som vanligt”, alltså han jobbar. Han kan prata normalt om försäljningen av huset etc.
Men han har knapp kontakt med sina barn. Jag upplever att han kraschade och stack. Som att han undviker våra stora barn som är nästan vuxna.

Jag och barnen lämnades i chock. Nu ska vi sälja vårt hus och börja leva nytt liv.

Många säger att jag hade tur som blev av med en man med den problematiken. Men jag har så svårt att gå vidare utan svar. Vad händer nu med honom? Kan han sluta dricka själv? Hur? Han är trots allt barnens pappa.

@bumblebee
Jag säger som @Sisyfos.
Det är aldrig ditt fel.
Ta hand om dig!

@has så underbart! Heja dig! Jag tror på det där att skapa fysisk distans till situationen. Jag kände att det nästan brann i huvudet på mig av irritation när mitt ex skulle fyllesvamla. Att slippa höra det är guld värt.

Befinner mig åter i simhallen Nykterhetens Paradis

Det är en stillsam morgon. Vid simhallens ingång, Pärleporten, står den lilla damen från frälsningsarmen. Hon väntar på att få ingjuta mod hos medmänniskorna och säga "Gud Välsigne Dig" till dem som går in.

Jönsarna Alkoholdjävulen och hans vapendragare the Evil Clown syns inte till utanför glaspartiet på långsidan av bassängen. De är inte där ännu, för de är ruskigt morgontrötta. Sen tar det en bra stund för Clownen att få på sig sminket för att dölja glåmigheten i den gropiga huden och sätta konturer runt sina fisklika ögon med flackande blick. Ja, de har sina bekymmer dem med. Fast de försöker hålla en fasad av glädje och spänst. Skönt att slippa se dem och skönt att de lämnar dem som inte riktigt mäktar med ifred en stund.

De som blivit utmattade och alltför modstulna sitter kvar vid kanten. En del har till och med lagt sig och vilat en stund. Det är de tappra som inte tänker gå ut till jönsarna igen, utan vill glida ned i vattnet för att fortsätta simma sina längder. Bara de får hämta sig först. Personalen har ett extra öga på just dem. De bär fram varma filtar och vitamindryck, för snabbare återhämtning. Det är det bästa med personalen här i simhallen. Jag ser det nu. De går inte bara fram och tillbaka och ropar stärkande och drivande ord till simmarna, utan de månar lika mycket om dem som behöver tröst och stöd för att orka vidare. Personalen gör en stor insats för dem vid kanten, så att det inte ska lockas att gå ut till jönsarna för att finna lite glädje och tröst i alkoholen som jönsarna alltid har med sig. Det känns fint.

Jag simmar i min fålla avgränsad med plastbollar på ett rep i vattnet. Jag möter några av de andra simmarnas blick mellan simtagen. Vi ser med värme på varandra och jag dröjer till lite extra med blicken, när jag kan spegla mig i beslutsamhet och mod hos medmänniskan i fållan bredvid.

Nu händer det något!! Badmästaren går lugnt och rakryggat fram mot kortsidan av bassängen. Står tyst och blickar ut mot oss som simmar. Han andas djupt och stilla. Sen hör jag; han tilltalar mig!! Men han säger inte det jag väntat på. Att jag är klar och får vila. Han säger;

-"Du är klar nu, lilla vän. Nu tänkte jag att att vi går mot högsta trampolinen du och jag. Jag behöver se om du kan fokusera och uppvisa mod nog att hoppa. Att du är uthållig har jag redan bedömt". Apan blir lite ängslig i det ögonblicket. Klänger fast runt mitt ena ben och söker min uppmärksamhet. Blicken är ångestfylld. Hon är rädd.

Där stannar vi upp. Jag är inte klar med hur det fortsätter ännu.

@Såjävlatrött
Kära du,
Döm inte dig själv för att du bjöd över honom. Känner igen känslan, av att se en serie tillsammans, då mitt ex och jag såg mycket serier.
Det tar tid. Jag ville få mitt ex att flytta länge, så för mig var det en lättnad på alla sätt. Då jag även försörjde honom och mina besparingar var i stort sett slut efter att ha använt dem under alla år med honom.
Jag var i chock hur jag hade kunnat tro på honom. På hans business som jag investerat i. Och vår deal. Att jag betala allt som hyra, mat och nödvändiga artiklar och han skulle betala sen. Efter att jag firade hans födelsedag på restaurang med ett löfte om ingen alkohol så blev det besöket droppen. Han beställde förstås alkohol. Och vad skulle jag göra. Ställa till en scen på hans födelsedag?
Han hade inte en krona kvar. Sedan länge. Jag gav honom veckopeng och pengar till luncher en tid. För affärsluncher, som aldrig ledde till något bra. Det visade sig att flera av han entreprenörvänner levde på sina kvinnor.
Nu låter det illa, att prata om pengar. Men för mig är det bra. Jag föll ordentligt. Hade inget kvar. Jag hade sålt mina dyrgripar av väskor, kläder och annat som gick att sälja för att leva.
Jag hade gjort en bra karriär innan jag träffade honom. Men så blev jag sjuk och sa upp mig i ett hypomaniskt skov. Och hade fått en bra balans när jag träffade honom.
Jag dejtade ett par innan honom under ett par år, men ingen var intressant. Och en gammal skolkamrat som jag träffade på en öl var polis. Något jag ville bli som ungdom. Han visste det och vi hade ett trevligt snack. Tills jag berättade om min story om min diagnos att jag blivit sjuk i en bipolaritet.
Då skruvade han på sig.
Vi avslutade kvällen och hördes aldrig mer. Sen såg jag honom nära mina föräldrars barndomshem i en lekpark. Det var intressant. Vi sa inget om vårt möte 18 år tidigare. Jag vet att han var intresserad av mig i högstadiet. Inte jag. Nåväl.
Mitt ex accepterade min diagnos. Därför var han viktig. Extremt viktig.
Jag var med om ett trauma med honom. Och jag gick utbildningar och kurser för att utforska livet. Jag blev frisk. Behövde leva på ett annat sätt. Slutade med medicin i samråd med min.psykiater. Följde upp varje år.
Jag är frisk, men diagnosen finns kvar, än så länge.
Mitt liv med honom var en oerhörd viktig del. Jag är så tacksam.
Men jag ville mer av livet. Jag ville ha barn och det blev inga.
Min nya pojkvän sedan snart 3 år och jag pratar om barn, men vår ålder är inte till vår fördel.
Och jag är rädd för att sömnen blir dålig i flera år och jag vågar inte utsätta mig för det.
Mitt sparande var till ett barn. Jag behövde anlita någon att hjälpa mig på natten, så att jag skulle få sova
Och jag använde pengarna till att leva med mitt ex. Till vardagen. Inte resor. Jag gjorde min senaste resa 2014. Jag har rest mycket i mitt liv. Och jag behöver inte resa mer.
Jag skriver om min resor. Jag älskar mitt hem som inte har några spår av mitt ex.
Jag har byggt upp ett nytt liv. Och det tack vare min pojkvän, som jag kände sedan länge. Långt före mitt ex. Vi umgicks med ett gäng en tid och jag vågade aldrig tro att jag var intressant för honom.
Jag har fikat med honom under åren som jag levde med mitt ex. Och jag brukade tänka på att jag fantiserade om ett liv med en man som han.
När mitt tomrum fanns då mitt ex flyttade ut skrev jag. Jag gick på gymmet. Och jag gick in på kaffebarer där de har bra kaffe. Jag har lätt att prata med människor. Har bott utomlands och rest mycket själv. Träffade en man som ville träffa mig och jag sa nej. Såg honom igen några månader senare. Då fick han mitt nummer. Vi dejtade och hade ul, men det var bara kul och jag ville ha något riktigt.
Jag hade en utbildning i sikte och fokuserade på det. En vision. Något jag fortfarande vill.
Däremellan pågick livet.
Bearbetade traumat.
Sökte jobb länge.
Fick jobb.
Och jag älskar livet idag.
Det är sunt och nyktert. Och friskt.
Det hade aldrig kunnat vara så bra. Om det inte hade varit för att det var misär med missbruket, "fattigdom efter att ha varit rik på pengar" och hela jävla resan, som ändå är livets stora erfarenhet.
Idag säger jag nej och stopp.
Och jag närmar mig min dröm utbildning.
Men jag jobbar verkligen för det.
Och jag är mycket snäll med mig själv.
Tomrummet kan vara fyllas med nya intryck. Jag har bjudit in grannar och vänner till mitt hem regelbundet. Det kunde jag aldrig göra när mitt ex bodde där.
Och jag har upptäckt att varje människa är med om utmaningar.
I mitt hem berättas historier som skulle kunna få plats på teaterscen.
Men jag vill bara lyssna på dem. Och berätta mina scener. Som också skulle kunna spelas där.
För mig var skrivandet något som jag höll på med sedan tonårstiden. Och som har funnits där som en livlina hela tiden.
Jag tänker, gör något som du tycker om. Och priva något nytt, som du velat, men inte haft tid med. Gå en kurs genom studiecirklar eller komvux som intresserar dig. Eller gå en kurs inom mindfulness.
Det kan du hitta i kyrkan, kanske på vårdcentral eller dyrt i en studio.
Jag utbildade mig inom mindfulness för några år sedan. Och det var min räddning. Att lyssna på mina behov. Och att lösa upp knutar med professionella då mycket kom upp till ytan.
Att våga se sig själv. Vem man är. Att våga möta sig själv och vara snäll.
Att förhålla sig till allt i livet.
Hur gjorde jag?
Jag andades, mediterade och lyssnade inåt. Och det har jag fortsatt med.
Jag vet min riktning.
Och förstås så har jag fått mycket hjälp genom psykiatrin. Men under min karriär då var personlig utveckling mitt största intresse.
Nu blev det långt.
Och så vill jag säga, att jag var allas bästis som liten, men ingen vet min.
Och idag, är jag min egen bästis. Min familj står mig nära och några vänner är nära.
Men en bästis vill jag inte ha.
Jag vill inte ha den förpliktelsen.
Jag bryr mig om alla människor och jag värderar bemötanden.
Oavsett vem människan är.
Hoppas att du provar något nytt. Och berättar om det här, ifall du gör det.
Ha en fin dag.
Och var snäll med dig själv.

Härliga Morgon!
Stigit upp ännu tidigare än vanligt idag. Klockan var inte mer än 04:15. Mer tid att starta dagen och känna in och komma i balans i vindögat.

Det var en väldigt fin dag igår. Jag ägnade mig åt stillsam och noggrann städning. Lyssnade på Bruce Springsteen. Kände hur värme, kärlek och nyfikenheten bubblade upp som en liten sockerdricka i hjärtat. Jaha. Känslorna finns där. Men nu på ett nytt sätt, med nya perspektiv (TACK NYKTERHETEN!!)

Den sanna kärleken har ingen vektor som pekar eller drar mot något. Den har inga begär eller slug baktanke. Den bara är, och jag kan bara vila i känslan. Det finns ingen riktning. Äntligen ploppar det till! Det som jag sökt genom andlighet och självtröst är här på djupet. Nu är apan lugn. Äntligen!

Hjärtat i kalendern hamnar såklart på sin plats idag med. På ett lätt sätt.

Idag blir det en fin dag. Jag känner det.