Senaste kommentarerna i forumet

@Jempa123 Beklagar sorgen ❤️ Vilken chock. Vid starka känslor gör sig suget påmint, då gäller det att än hårdare bevaka sina intressen. Som nykter har man bättre förutsättningar att klara av allt.

Kram 🐘

@Flarran Ja, ibland är det att bara göra utan att tänka och känna efter, framförallt när man ska göra lite tråkiga saker😁. Sen är det ju så att genom att börja ta tex promenader kontinuerligt desto mer energi får man. Det är när man inte rör på sig så mycket som man blir tröttare och inte orkar.

Ha en fin dag kompis!

@Denlillamänniskan Jag älskade din liknelse med simhallen! Och tänk att alla är inte ens lockade av simmärket, en del vill lära sig simma för att de älskar att lära sig nya saker. Man behöver inte ens bli bäst, att bara lära sig nya saker är en seger i sig.

Sådan är jag, och det har varit en enorm fördel i mitt yrkesliv. Jag kan inte ens gissa hur många programvaror jag har lärt mig under mina 31 år på samma arbetsplats. Och den viljan att lära sig smittar av sig även på mitt privatliv. Nya hobbies - bring it on! En del blir långlivade, en del blirdagsländor, men de berikar alla mitt liv.

Kram 🐘

Ja, jag vet att jag är enerverande aktiv på forumet. Det är inte för att skapa uppmärksamhet runt mig själv eller ta utrymme ifrån er andra. Men idag har jag fullt sjå att hålla ordning på apan och inte tänka på alkohol. Och jag har märkt att apan är barnsligt förtjust i berättelser. Så ni får ursäkta mig. Säkert blir det några inlägg till innan dagen är slut.

@Flarran Gott att höra att du stärker dig med lite frisk luft. Jag tycker att du gör det väldigt bra och jag har många gånger tänkt; Fan, kan Flarran så kan väl jag! Det där med rutiner tar tid att få in. Det gäller att hitta sin egen rutin och där tror jag inte det finns några facit. Gå framåt på din väg, i ditt liv, det är det enda du kan göra.
Kommer sedan du och soppåsen ut, så får du ta det som en bonus och ett äventyr.
Ha en bra dag, kompis!!

Kommande två veckor checkar jag av det som gjorde att jag en gång föll. Det som gjorde att allt bara blev för mycket. Nu går jag mot avslut och ser till att leverera på allt jag en gång lovade min familj. Nu får de resultatet med början idag när de vaknar. Jag gjorde det. Herre jösses jag gjorde det!

Det absolut värsta med dessa år har varit motståndet och frustrationen från familjen. Jag kan förstå den men samtidigt har den varit rejält orättfärdig anser jag. Läger har bildats som jag nu hoppas vi en gång för alla kan sluta. Läger som inte helt berodde på alkohol men alkohol fick klä skottet då inte andra var redo att se sin del i bristen på respektfull kommunikation. Enklare att bara peka mot just det så man inte behöver reflektera över sin del. Nu är det iaf vi. Inte jag och ni / du.

Jag har ju hamrat på gällande skam och synen på människor med beroende. Även diskrepansen mellan medberoendes frustration och den skam man känner när man är fast. Dessa båda känslor borrar sig in och lamslår lätt om kommunikation havererar. Läger uppstår. Det krävs mognad för att ta sig förbi dessa spärrar. Det krävs mod. Man måste våga vända spegeln och hjälpa sig själv ur låsta beteenden och känslor. Man måste våga lyssna utan att direkt gå i försvar.

Såg en gång en dokumentär tidigt när jag insåg att jag var tvungen att ta tag i mina problem. En man som var relativt långt gången. Familjen var redigt trött på att han hela tiden föll. Han kämpade verkligen. Ingen verkade på riktigt se honom. Möta honom utan man snackade nedsättande över hans huvud och spred sin frustration som ett dammoln i hemmet.

"Ok, så mycket vi gått igenom. Så trött på detta. Får väl se om det går denna gång? Nu får du besannas dig."

Så fortskred kommentarer över huvudet på den beroende. Jag studerade det hela och tänkte. Om han inte får återfall nu då har jag fattat 0. Det gick åt helvete för honom...

Jag kan bli så oerhört illa berörd. Att man lixom tar sig rätten att tala ner en beroende på det sättet. För mig handlar det så mycket om att man måste tro på sig själv. Inte låta andra slå på ens självkänsla för då ger man inte sig själv en chans. Låt inte andra definiera dig. Gör det jobbet själv. De medberoende som beter sig som jag beskriver ovan har i min värld kapslat in sig i sin egen rädsla. Överför densamma utan att reflektera över dess konsekvenser. De måste inse att det krävs läkande för att sluta sprida sin frustration och skapa vi-känsla. Ingen klarar att hela tiden känna sig ifrågasatt. Det sätter sig på vemsomhelst och skapar dåliga förutsättningar för förändring. Är man inte beredd på att sluta sprida egen rädsla så bör man säga det. Så den beroende kan gå vidare och bygga sig själv på egen hand. På något sätt måste frustration och skam mötas och ersättas med " - It takes two to tango". Våga syna egen rädsla / skam / frustration och lär dig hantera dessa utan att kasta över allt detta på din motpart. Dessa känslor får var och en lösa upp om man ska lyckas att mötas i ett vi. Ingen orkar bli slagen med ord om och om igen - oavsett vad man gjort. Det gäller att lära sig krama sin egen kaktus i form av historiska beteenden. Lära sig att se att de är del av sin resa. Våga bygga på en ny relation där man frånkopplar historien. Istället ser den som en tillgång där man lärt sig massor om sig själv och andra.

@Flarran Vilka bra texter du skriver, och vad intressant att läsa om din resa! 🌟

@Adde Kommer du ihåg att du rådde mig att bli "kompis med apan"? Jag har försökt titta lite närmare på det. Tänker ofta i bilder som jag sedan kan sätta ord på. Apflickan som var medberoende, var en sån där liten stackars circusapa med vippkjol och hårband. Med rött läppstift påmålat på apmunnen för att se mer betagande ut. Gjorde sig till med sina konster för att få aplåder och göra domptören nöjd. Den apan har tack och lov sluppit ifrån det livet.

Tankar om goda rutiner. Har funderat lite på det här med rutiner och överfört tänkandet från datorernas värld där det gäller att man har rätt drivrutiner för att saker och ting ska fungera bra. Minns första datorn man köpte för att göra musik med. Det tog bra lång tid innan man förstod varför det inte fungerade som det skulle med ljudet liksom. För allt verkade funka som det skulle men det gick inte att höra något ljud alls. Mycket retfullt alltså. Till slut så kom man ju på att det krävdes att man hade rätt drivrutin som passade i sammanhanget och till ljudkortet så att säga.
Det är alltså viktigt med bra och rätt rutiner för att saker och ting ska fungera.

Har alltid sett rutiner som ett onödigt tvång och varit i det närmaste allergisk mot allt sånt liksom. Men rutinen att börja dagen med alkohol i form av öl var ju inget som fungerade värst bra för mig. Har nu öppnat fönstret och tittat ut på dagsljuset och kände att det nog vore en bra ide' att försöka att koma utanför dörren och inte bara sitta här inne och stirra på min datorskärm hela dagen lång. Har just druckit morgonchoklad och ätit mina limpsmörgåsar som visat sig vara en riktigt god rutin. Dricker nu kallt kolsyrat vatten som också känns som en bra rutin att ha så här i början på dagen.

Borde nog försöka att komma ut med soppåsarna före klockan 12:00 helst, för det vore inte en dum grej det heller förstår jag. För lite dagsljus skulle nog inte skada. Förstår att om jag nu skulle göra som vanligt och lägga mig för att vila lite till fast jag faktiskt lyckades sova oavbrutet från fyra i natt till faktiskt klockan nio nu på morgonen. Då missar jag ju med stor säkerhet dagsljuset även idag. Vilket inte skulle kännas riktigt bra. Därför är min målsättning om jag orkar, att klä på mig så fort som möjligt och försöka att gå emot min känsla av att bara slöa till och inte göra något vettigt.

Det känns som att det vore klokt och bra att ta sig en promenad någon kilometer bort och köpa lite god sallad och kanske en fryst favoritpizza. Så det är ju en drivkraft i alla fall. Har ju så svårt för att kunna göra saker om jag inte känner mig helt motiverad inifrån och har en stark vilja av mig själv att genomföra något. Det är märkligt att det ska gå så segt att komma in i en vettig stil. Men nykter är jag, och inget alkoholsug finns, så nog borde det gå att ta sig en promenad idag, synd bara att jag ska känna mig så orkeslös och trött.

Men nog mår jag som nykter rent allmänt lite bättre nu, än när jag bara satt och drack en massa strunt och sket i allt. Kan säga att det tar allt sin tid att förändra sitt tänkande i grunden, men jag gör mitt bästa och försöker nu i alla fall så gott det går. Förresten, såg att du @Se klart, tittade in tidigt denna söndag. Det piggade faktiskt upp lite.

Ha en fin dag kompis!

@c70cab Bra jobbat! Hoppas du mår toppen också!

@Letlive
Hej, du var aktiv här för 2 veckor sedan, hur har det gått och hur mår du?

Hon är verkligen sjuk, försvarar drickande genom att fokusera på dig, att bli arg på dig och att lägga ansvar på andra.

Du skriver att "jag inte vet vem jag är utan henne och vad jag ska göra om jag inte ska hjälpa henne".

Vad jag förstått och själv har upplevt är att det är lätt att tappa bort sig själv, vem man är och lite slutar vara den man varit då man lever nära en person med beroende. T ex från att ha varit en glad filur, blir nedstämd och från att glatt ha umgåtts med vissa vänner gör det allt mindre.
För att jag och många andra vänder sig ut och in för att hjälpa den som är nära, man skiftar fokus. Vem är du utan henne? Vad tycker du om att göra? 🌞

Som flick-/pojkvän, mamma, bror, eller vad man nu har för relation vill man ju gärna hjälpa, det ville jag också.
I ett skede tänkte jag att det är väl bara att sluta dricka, men beroende kan sitta så djupt att detta inte är det lättaste. Det är lång väg dit.

Gick inte en dag då jag tänkte "hur kan jag hjälpa?, vad ska jag göra"? och det där rätt vanliga, räknade burkar och lyssnade på ljud av burkar, flaskor, porlande vätska ... Till vilken nytta? Hjälpte vare sig honom eller mig. Men - lätt att vara efterklok, då man är inne i något tänker man annorlunda. Man sveps med.

Jag kunde ju inte hjälpa, jag kunde inte göra att han slutar dricka och sedan kom jag på att jag är ju ingen vårdare och jag behöver en sund relation. Det finns annan hjälp för honom om han någon gång skulle söka hjälp, men att man däremot kan vara ett stöd i den processen.

Alkoholism är så jobbigt för bägge "sidor", tär så otroligt mycket. 😔

Jag har nyligen hört på poddar och blivit mer varse om betydelsen för partner till alkoholist att söka hjälp då den beroende beslutat sig för att söka hjälp och arbeta med sin nykterhet. Senast hörde jag "2 fyllon och en sanning" där det framkom att partnern i sitt medberoendeskap släppte på kontrollen och "gav tillbaka" t ex av husets sysslor till mannen. Att den biten inte var helt lätt i och med att kvinnan i podden så länge varit van vid att göra vissa saker samt att vårda. Det blev ju så att säga ändrade roller. Plötsligt så fixade ju mannen i huset det hon gjort och bitvis behövdes ju inte hennes "vård" mera och hon kom att undra vem hon egentligen var och behövde professionell hjälp med denna del. Ah, nu blev detta långt.
Din sambo var ju emot att du kontaktar Al anon, som jag läste i tidigare inlägg. Det jag ville ha sagt är att skulle hon söka hjälp så kanske du kunde tänka på betydelsen att söka hjälp för din del med tanke på det jag skrev nyss ovan. Om det kunde hjälpa dig? Vad tror du om detta alternativ?

🌹
Kram, och
sköt om Dig.

@Adde Jaha, ja. Klockrent!! Så där såg det ut för mig när jag fortfarande kämpade på i relationen med min exman. Samtidigt som jag ömsom smög och ömsom slamrade runt på Beroendekurvan enligt Jelinek. Jag är så glad att jag tagit mig ur Medberoendekurvan och nu bara ägnar mig åt mig själv och alkoholen. Ibland är en bild mer klar och verksam än långa rader med text. I alla fall för mig.

Bra gjort! Varje sån delseger är viktig. Och tiden är vår vän, varje dag läker hjärnan lite mer. Jag tror också att en viktig del i processen är att vara på det klara med att det är man själv som valt att sluta för att alkoholen inte gör något gott utan förstör för en. Att börja ifrågasätta alkoholnormen i samhället. Hur kommer det sig att så många idealiserar alkohol, är det verkligen så enormt gott jämfört med andra drycker? Och är det verkligen så skönt att vara berusad? Jag tror inte det. Jag tror det ligger starka ekonomiska intressen bakom att vi dricker som vi gör. Och av någon anledning är väldigt många villiga att gratis marknadsföra alkohol genom alla inlägg i sociala media, vintips i fikarummet, presenter i form av alkohol. Om man byter ut alkohol mot någon annan drog ser man hur bisarrt det är. Om instagramfotot, fikasnacket och gåbortspresenten var tex marijuana istället, så skulle vi kanske reagera och ifrågasätta varför någon försöker normalisera och dyvla på en droger... För mig har det varit viktigt att slå hål på min egen romantiserade bild av alkohol. Att inse att jag faktiskt inte avstår något utan att jag slipper något. Sen har jag alltid gillat att gå min egen väg, så att kliva av alkoholtåget och inte köpa den lögnen längre känns befriande.

@prinsessa @Natalia Kaffe på sängen är något jag saknat under resan. Känns bra att ta igen det idag. Ensam hemma. Åter i jobb imorgon. Känner mig utvilad, men lite stressad inför morgondagen. Det går över. Nu har jag en ganska lugn dag framför mig, det känns bra! Åter i rutinerna. Hoppas att du kom hem sent för att du hade trevligt prinsessa. Hoppas att du får ordentlig vila idag Natalia. Nu tar vi en nykter söndag 😊

@Kennie God Morgon/ förmiddag!
Fick mig ett litet leende efter din vänliga respons på min ilska. Ja, just så kände jag mig; Som en galen ko som far runt på ängen utan styrsel och sans. Liksom för dig är Gud och Naturen (fast det är ju egentligen samma sak) en stor källa till återhämtning och tillförsikt.
Tack för att du och andra finns här på forum för att ge stöd.

@aeromagnus Det är så fint av dig att finnas där för sonen nu när göra om operationen. Och anstränga dig för hans skull över huvud vid taget. Och för din egen skull också, antar jag 🙂💪

@Milady Ja heja oss, helt rätt! Har en lugn söndagsmorgon ensam hemma innan jobb imorgon. Utvilad efter en härlig resa. Önskar dig en fortsatt fin helg!

@Adde Du skriver så med sådan klarhet och ett sådant lugn, vilket ger mig tillförsikt. Märkligt sammanträffande att jag just igår kväll kollade på Jelineks Kurva. Känner till den sedan tidigare och visste redan då att det låg mycket sanning däri.
Tänkte också på det du skrev om hur man ska fira olika tillfällen, när jag var ute och gick idag. Tänkte på dig och hoppades att du kände dig tillfreds i stunden av att ha uppnått något/ att ditt liv blivit behagligare. För mig blir det mer och mer tydligt att mänsklig kontakt är det jag uppskattar mest med firanden. Att få glädja mig tillsammans med dem jag älskar eller tycker om.
Tack för dina ord. Jag önskar dig en bra dag.

Så är det söndag igen och det har gått över en vecka som nykter. Veckan har varit hemsk då en nära anhörig dog plötsligt. Men nykter har jag varit. Livet känns lite allmänt tufft just nu men jag tänker fortsätta vara nykter en dag i taget. Inget hade blivit bättre nu av att jag drack. Är knappt sugen heller men tänker på alkohol till sommaren eller andra sammanhang men tänker inte ta den frågan om hur jag ska göra sen nu. Nu ska jag ivf vara nykter. Ta hand om er där ute, livet är verkligen skört ❤️

God morgon,
Här är det lite senare start på dagen. Njuter av tredje påtåren kaffe. Tänker på ilskan du skriver om. Har sett flera här inne som haft perioder med ilska i samband med att de slutar dricka. Kanske är det så att vi dövat en massa känslor med alkohol så att de när de släpps fria beter de sig som korna när de släpps ut efter en vinter i ladugården? Hoppar runt och lever rövare ett tag innan de lugnar ned sig och börjar beta.. Promenader är även min bästa medicin mot jobbiga känslor. Läste också ditt inlägg om besöket i kapellet. Jag upplever att det ger mig lugn och hopp att be. Utan att behöva definiera vad jag riktigt ber till, det handlar ju om att tro, inte veta. Var på Katarina- mässan på Södermalm för en tid sen. Väldigt fin. Önskar dig en fin söndag.

@vår2022 helgen gick bra men inte veckan.
Är dock nykter idag.
Jag har svårt att komma över ”puckeln”. 4-5 dagar går bra.
Men nu framöver kommer jag inte ha möjlighet att dricka på nästan två veckor. Jag hoppas att det kan bli ett avstamp.

@Adde Intressant med Jellinek kurvan för alkoholister och för medberoende. Har kollat i den första kurvan tidigare och idag igen. Kan enligt den kurvan se att jag inte riktigt hade nått min botten, den kroniska fasen, som tur är, men var på fler punkter i den kritiska fasen. Känns läskigt med hur det lätt skulle kunna ha blivit så mycket värre och att jag lyckades båda kraft och energi till att få stopp. För mig hade jag nått min botten där jag var och förstod att det kan bara gå åt ett håll och bli värre om jag inte slutar att dricka helt. Det måttliga hade med tiden blivit omåttligt beroende.

Godmorgon alla. Nu ångrar man inte att man inte hällde i sig alkohol igår kväll. Pigg och fräsch och utvilad. Låt oss vila i det.

@Denlillamänniskan Tack för de vänliga orden! Glad om jag kan bidra till det viktiga samtal som pågår här på alkoholhjälpen.

Hemkommen från en längre morgonpromenad.
Tänker att våra föräldrar har gjort det bästa de kunnat utifrån sin situation. Att det finns en genetisk sårbarhet också. Vi har alla fått en släng av sleven vad gäller uppväxt och genetik. Jag skärskådar mig själv och vet att det enda jag kan göra är att odla min medkänsla med mig själv och med andra. Sen är jag den jag är och andra människor är på sitt sätt.

Har också funderat en del på det här med att deltaga i detta forum. Dagens tanke är hur man ska hantera nykterheten och vara i den.

Här rekommenderas 3 månaders nykterhet innan man kan ta ställning till alkoholintaget. Annie Grace har en 30 Days Challenge som man kan deltaga i. Anna Lembke säger också att man borde vara någotsånär återställd i hjärnan på en månads nykterhet. Själv har jag ingen aning hur det förhåller sig eftersom när jag var nykter en månad sist, så var alkohol inte det stora numret som det sedan utvecklat sig till.

Efter några kilometers gående nu på morgonen så kändes det som att jag ville köpa en box vin och bara sitta och dricka för mig själv i lugn och ro. En liten tröst är att det är söndag, så det går inte. Nödraketer från ICA skulle inte göra den tillräckliga effekten. Och jag behöver inga nödraketer. Sansade mig snabbt och ägnade mig åt det jag brukar. Bara vara i nuet. Andas och se på himlen. Hörde att talgoxen börjat sjunga så smått och såg att naturen omgav mig tyst och stilla. Förstår att mitt återfall kommer att se ut såhär. Lugnt och städat köpa en box och i största medvetenhet om vad jag pysslar med dricka på ett metodiskt sätt. Men just idag lockar inte det. Har redan ritat ett hjärta på kalendern i köket och tar inte bara en dag i taget utan även varje ögonblick i taget.

Känns som att jag befinner mig i en simhall. Den heter Nykterhetens Paradis.
Där kan man glida ned i bassängen och simma sitt 30-dagars eller 3-måndares märke. På kanten av bassängen går väldigt vältränade och entusiastiska personer som är personal på simhallen. De hejar på och ger lite råd om effektivare simtag och att stå ut även om det är kallt, man får kallsupar eller nästan domnar av ansträngning.
Vi är några som simmar runt där. Vi sneglar lite på den som simmar i fållan bredvid..... Ser han trött ut? Undrar om hon simmar bättre än jag?.... Tycker dom andra att jag simmar på ett töntigt sätt? Har jag inte en väldigt snygg baddräkt och balla simglajor? Allt för att framstå som en rätt proffsig simmare som personalen ska heja lite extra på.

En del slutar simma och häver sig upp på kanten av bassängen igen. De orkade inte, de stod inte ut, eller så var det inte viktigt för dem att ta det där märket. Vi ropar mellan simtagen till dem; Det går bättre nästa gång! Bra kämpat. Sen tar vi ett nytt andetag och ett nytt simtag. Och ett till.

Och då tänker jag; Vad fan gör jag i den här bassängen och i den här simhallen? Vad är det för märke jag försöker ta. Jag vet inte ens det. Jag har bara börjat simma. Jag tar en längd i taget och hoppas på att själva Badmästaren ska träda fram till bassängkantens kortsida och säga; Nu är du klar, lilla vän. Kom upp och vila nu. Det finns egentligen inga märken att ta, men folk får gärna tro det så att de hittar motivationen att simma.